Ny kniv - QSP Coyote

Det kändes som det var dags för några nya knivar från QSP här på bloggen. De blir faktiskt de första för i år! 

Det mesta i fällknivsväg som släppts från det här märket är döpta efter fåglar men här har man gjort ett avsteg från den vanan och kallar modellen Coyote. 

Den här kniven finns för närvarande i fyra olika modeller där handtagsmaterialen är både nya i QSPs katalog och rätt ovanliga generellt. Ett av alternativen är Micarta men inte vilken Micarta som helst utan en "glow in the dark"-variant. Något jag aldrig sett med den grunden. Samma finess är vanligare med G10 som bas och den varianten finns också. 

Vill man inte ha en kniv som ser lätt radioaktiv ut kan med fördel väljas varianten med silver foil-G10 eller som i det här fallet copper foil G10. Sedan kan man faktiskt välja färg på bladet, svart eller satin-finish är det som erbjuds. 

Det kan tilläggas att jag noterat att kragen kring pivotskruven faktiskt är självlysande på den här kniven. Så lite radioaktivt utseende får du även i det här fallet. 

En kniv med ett handtagsmaterial som är nytt för mig, Copper foil G10

Materialet valde jag för omväxlings skull. Silver-G10 har jag från ett annat märke så uppenbarligen är det ett material som för närvarande är populärt eller kanske till och med trendigt. Kanske för att det är relativt nytt?

Apropå nyheter så har den här kniven ett "button lock" vilket inte är den vanligaste låstypen i QSPs uppställning. Faktum är att det här är den första modellen jag känner till med den lösningen. Men det går snabbt att konstatera att de har mängder av erfarenhet av produktion med goda toleranser. Låset fungerar oklanderligt, åtminstone inledningsvis. 

Sedan är gången på bladet exceptionellt mjuk. De keramiska kullagren förklarar en del av det men inte allt. Här har QSP uppenbart lyckats att trimma motståndet i låset till riktigt bra nivåer.

Längden på kniven utfälld är 190 mm och i stängt läge 108 mm. Tjockleken på handtaget är 13 mm och kniven väger 105 g.

Av längden står bladet för 82 mm. Det är vidare 3 mm tjockt med en höjd på 28 mm som mest. Formen är ett en distinkt clip point och stålet som nyttjats är Nitro-V. Ett stål som härdats till 59-61 HRC, i den högre delen av spannet för blad med beläggning och någon grad lägre utan. Slipningen är en hög flatslipning med en rejäl falskegg vilket gör att bladet ser kurvigt ut, särskilt som det understrukits genom att eggen är S-formad. 

Sedan har bladet något som jag inte alltid är förtjust i och det är ett rejält "forward finger choil". De där fördjupningarna medför både för- och nackdelar där jag tycker att de senare överväger.

 

QSP Coyote

Det spontana intrycket är även att formen kombinerat med storleken gör kniven riktigt bekväm att hålla i handen. Det oavsett vilka grepp jag använder. Nu återstår att se om den även är ergonomisk, det vill säga känns bra även när man arbetar med kniven.

Bladet är mycket lätt att fälla ut med de dubbelsidiga tumknopparna som även de får beröm då de är välplacerade, inte har några konstiga former utan bara fungerar väl. Låset är som nämndes ovan, riktigt bra och paketet avslutas med ett clip av QSPs standardtyp. Inget extravagant men med god funktion. Det och låstypen gör för övrigt kniven helt ambidexteriös.

Totalt sett är det här samtidigt både en nydanande och mer traditionell kniv för att komma från QSP. Lås, handtagsmaterial och i viss mån bladform sticker ut för att komma från det här hållet. Förresten, copper foil-G10 är inte så vanligt någon annanstans heller än så länge.

Med andra ord en ny kniv för mig men även för QSP. En Coyote som ylar i rätt högt tonläge och som verkar ha belägg för det vad det verkar.

QSP Knives

/ J - lyssnar till vargsång

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Karesuandokniven Tundran

Att jag uppskattar det svenska märket Karesuandokniven kanske inte är någon hemlighet. Min första kniv från dem skaffade jag redan på tidigt nittiotal och modellen var Järven. En kniv som finns kvar i sortimentet trettiofem år senare. Sedan fick jag en Uraka i gåva av min mor några år senare, en kniv som av det skälet är en av mina mest uppskattade.

Det har även recenserats ett par av dem här på bloggen såsom Galten, Pältsa och sist Bäver 10. Det var hela sex år sedan jag skrev något om den första. Tiden går som bekant. Nu är det emellertid dags för en nyhet, inte bara för mig utan för alla då det här är en ny kniv från världens nordligaste knivtillverkare i Karesuando!

Välkommen säger vi till modellen kallad Tundran.

En kartong som får mig att längta till fjällen, ni vet vad  den innehåller

På sin hemsida kallar Karesuandokniven Tundran för brukskniv. Det är inte missvisande på något vis men samtidigt så får väl tilläggas att det gäller de flesta av deras produkter. Skillnaden mellan bladen på de olika modellerna är inte särskilt stor sett ur ett vidare perspektiv och handtaget är förvisso olika men skillnaden är ibland subtil. 

Karesuandokniven Tundran

I det här fallet innebär det konkret en kniv med ett blad som är 100 mm långt, med en höjd på 21 mm. Proportioner som är tämligen vanliga på den här typen av kniv. Tjockleken på bladgodset är 3,2 mm. 

Stålet som nyttjas är den klassiska Sandvik 12C27.* Ett stål som måhända är något enkelt men väl beprövat. Hårdheten uppges till 58 HRC vilket är tämligen mjukt. Det skall blir intressant att se hur det uppträder under användning. Slipningen är en klassisk "Scandigrind" som det ofta kallas nuförtiden. De kan också sägas vara en låg sabelslipning ytan sekundäregg. Det ger som bekant en specifik uppsättning egenskaper som jag ämnar diskutera mer i en kommande recension. 

Tundran, en vacker kniv som förhoppningsvis presterar lika väl som den känns bra i hand!

Handtaget är gjort av masurbjörk som betsats mörk och har en framkant av mässing. Vad som utmärker handtaget är att det är relativt smalt och något längre än vanligt samt kraftigt format. Det är helt enkelt kurvigt där särskilt den påtagliga aktern är märkbar. Redan när man håller den första gången kan konstateras att den ligger mycket bra i handen. 

Andra intryck är att kniven är både lätt och välbalanserad. Vikten utan fodral är 95 gram och hela paketet inklusive fodral 150 gram. 

Fodralet är gjort i nötläder och är av klassiskt snitt. Det inkluderar ett hänge gjort av en lädersnodd och det avslutas med en lädersnibb. Den sistnämnda fyller en funktion men den återkommer jag till. 

De första intrycken är att det här är en lika vacker kniv i verkligheten som på bild. En klassisk skandinavisk kniv med rötterna djupt förankrade i den karga tundran eller kanske magra norrländska jorden. Materialen känns igen med trä, läder och svenskt stål. 

Goda val som väl matchar både utseende förhoppningsvis egenskaper hos kniven. Det sistnämnda har jag vissa förhoppningar om givet mina tidgare erfarenheter av produkter från Karesuandokniven. Håll  utkik efter en framtida recension av den här kniven! Den skall bara hinnas användas först.

Karesundokniven

/ J - letar efter sina norrländska rötter

#knivesandbikes #knivigtvarre

* De här måtten råkar exempelvis vara exakt desamma som hittas på bladet tillhörande Bäver 10 som exempel. 

Nya knivar - Acejet Merlin Kiridashi

Acejet är inte ett obekant namn här på bloggen. Sist det begav sig var det modellen Achilles som recenserades. Den hade jag ett par invändningar mot och främst var de grundade i storleken samt spetsens utformning. Av någon anledning jag inte känner till har Acejet varit rätt blygsam när det handlat om framförallt längden den här typen av knivar. De har heller inte varit så många till antalet. Först ut var Spinner Bowie och Maximus tätt följda av ovan nämnda Achilles. 

På No Spin-sidan har de alltid varit stora med kända modeller som Stinger, Excalibur och flera varianter av Raven bland andra. Därtill har de adderat ett flertal varianter av Bo-Shuriken till katalogen.

Acejet

Men nu har Acejet slagit på stort och hårdsatsar även på knivar för rotationskastning. Det är en rejäl utvidgning av sortimentet kan konstateras. Vi talar om ett femtontal nya modeller som därtill kan fås både i Spinner-utgåva samt vanligt utförande och dessutom i flera olika längder. Det ger totalt runt femtio nya varianter. 

Knivarna kommer som vanligt inlindade i en Bandana. Medföljer gör också ett äkthetscertifikat samt ett par spelkort med Acejets logga

Mitt första möte med de här knivarna blev den här kallad Merlin Kiridashi. 

Acejet tillverkar alla sina knivar i Böhmen, en plats inte bara känd för sitt kristallglas utan även för starka traditioner inom industri och teknik. Materialet som används i de här knivarna är liksom de flesta Acejets produkter ett tjeckiskt fjäderstål vid namn 14260. Ett utmärkt val har det visat sig då det håller mycket väl. Skulle olyckan trots det vara framme har Acejet utmärkta garantier.

Acejet Merlin Kiridashi

Utseendemässigt är både Merlin Kiridashi och systermodellen Kiridashi rätt extrema. De har drag av både köksknivar och dolkar med långa tunna blad.

Merlin Kiridashi kan fås i två längder varav det här är den längre 14" eller 35,5 cm. Tjockleken är 6 mm och det ger en totalvikt på 330 g. Det måste erkännas att den känns lättare än när man först håller den i hand. Balansen är annars neutral. 

Det distinkta utseendet ger mig en idé om hur det kan tänkas uppträda. Exempelvis så är tjockleken tillsammans med den riktigt långa och smala spetsen en utmärkt grund för grym penetrationsförmåga, stackars måltavlor! 

Utöver det funderar jag på hur det speciella handtaget fungerar i praktiken. Det har något av pistolgreppskaraktär som det brukar heta i fällknivskretsar. Det betyder att det är krökt i relation till knivens tänkta mittlinje. Vad det kan bidra med i det här sammanhanget är att det ger en extra "kick" som förstärker rotationen vid kast från handtaget. Frågan är hur mycket och hur det påverkar knivens egenskaper. En annan och intressant fråga är om det är stor skillnad mellan känslan vid kast från bladet respektive handtag. De ser rätt olika ut nämligen.  

Det och mycket mer ämnar jag diskutera i en kommande recension!

Acejet Official

/ J - förväntansfull

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Artisan Cutlery Revel

Jag har redan tidigare konstaterat att Artisan Cutlery är ett företag som kan förvalta en god design från Ray Laconico. Tidigare har jag nämligen testat och recenserat en kniv kallad för Prado från Artisans systermärke CJRB.

Den här gången är kniven något lyxigare i sitt utförande med handtag i titan. Modellen kallas för Revel och jag kan redan nu avlöja att jag är positivt inställd.

Artisan Cutlery Revel

Revel är en tämligen stadig pjäs med ett i mitt tycke snyggt clip point-blad som mäter hela 90 mm på längden. Tjockleken på bladet är 3,2 mm vilket inte är överdrivet givet bladets storlek för övrigt. 

Stålet som använts är ett pulverstål som Artisan tagit fram själva och beteckningen är AR-RPM9. Mina erfarenheter av det här stålet är hittills goda. Jag skulle lite slarvigt jämföra det med varianter som VG10 eller 14C28N. 

Det som utmärker den här kniven förutom utseendet och den rätt djärva bladformen är att handtaget är gjort i titan. Det gör förstås kniven lättare vilket i sin tur påverkar balansen. I det här fallet till det bättre. Revel känns mycket kvick i handen. 

Ett annat bestående intryck är att den är mycket lätt att båda öppna och stänga. Den har med andra ord god "action" som det brukar heta i modern svengelsk terminologi. 

Låstypen följer nästan naturligt av handtagsmaterialet och är därmed en frame lock. En exemplariskt utftförd sådan. 

Revel är resultatet av ett samarbete med Ray Laconico

Hela kniven är 205 mm lång men tack vare att den är tämligen tunn och öppen i ryggen väger den in på låga 113 g. I det här utförandet skall tilläggas. Gillar man inte titan eller bara önskar en mindre prislapp finns Revel även med FRN-handtag med samma bladstål. Där kan även väljas mellan flera färger. 

Sedan finns både titan- och FRN-varianterna med så lyxigt stål som S90V eller till och med i Magnacut i begränsad utgåva för den som vill ha en mer avancerat stålkomposition. 

Artisan Cutlery har med Revel fått till ytterligare ett gott samarbete med Laconico och det skall bli spännande att se vad som följer i framtiden även om de vid det här laget har ett flertal knivar signerade honom. En fördjupad presentation följer i kommande recension av den här kniven. 

Artisan Cutlery

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv Olitans Submarine

Kommer det en kommer det fler kanske är ett uttryck och om det inte är det så borde det vara det. I vilket fall som helst så innebär det att min första kniv från Olitans snabbt fått sällskap av ytterligare en. Vi behåller det marina temat då föregående kniv kallades Lemon Shark och den här går under namnet Submarine. 

Även den här kniven ligger i samma förnämliga prisklass som den förra med ett riktpris från fabrik på 49$. Definitivt något som kan kallas budgetklass om man så önskar. Samtidigt har det hänt en del på den fronten under senare år. Du får mer för dina investerade slantar helt enkelt. 

I det här fallet inkluderar det ett sympatiskt men lite speciellt utseende då den här byggd på en gammal kinesisk fällknivsmodell ibland kallad Shilin-cutter. Typiskt för den är det stora lövformade bladet och det tämligen symmetriska utseendet där handtag och blad påminner om varandra.  

Olitans Submarine

Precis som de flesta av Olitans produkter finns den här att tillgå i flera olika färgkombinationer, t ex med eller utan svart blad. Bladet som omnämns som en kukri på hemsidan, vilket jag inte alls håller med om, är gjort av 14C28N med en tjocklek av 3,5 mm. Längden är 84 mm. Totallängden på kniven öppen är 188 mm och 104 mm hopfälld. Dock är den hela 15 mm bred vilket gör det till en liten knubbis. Det tar mer plats i fickan men på plussidan ligger att den fyller handen bättre. Själv har jag generellt lite svårt för fickknivar som är för tjocka. Vi får se hur jag känner kring den här. 

 

Totalvikten ligger på acceptabla 114 g. Det åstadkoms med en urborrad stålram som även utgör en liner lock. Funktionen hos den senare är mycket god på det här exemplaret kan jag direkt konstatera. Fäller ut bladet gör man med en flipperfena som fungerar väl. Gillar man inte det kan även det avlånga bladhålet nyttjas istället, det går lika bra det. 

Submarine är Olitans tolkning av en Shilin Cutter

Utanpå ramen är sidorna i G10 skruvade med endast en skruv utöver pivotskskruven. Tacknämligt är båda dessutom i storlek T8 samt försänkta med platt huvud. 

Vidare kan konstareras att kniven är kvick att fälla fram och ihop tack vare keramiska kullager samt att den kommer med ett flyttbart clip. 

Återigen verkar Olitans ha fått till en mycklig smaklig anrättning i det lägre prissegmentet. Definitivt ett alternativ för den som söker en Shilin-cutter till ett pra pris.*

Olitans

/ J - på ubåtsjakt

#knivesandbikes #knivigtvarre

* Jag har några Spyderco Lum Chinese på samma tema sedan tidigare men de är väsentligt mycket dyrare samt tagna ur produktion. 

Ny kniv - Cretace Ares

Under en längre tid har jag varit på jakt efter en bra OTF-kniv. Det jag sökte var en Kina-tillverkad pjäs i dugliga material då jag inte har lust att betala vad exempelvis Microtech betingar i Europa. Jag anser helt enkelt inte att de är i närheten av att vara prisvärda.* 

Men så dök det här för mig okända märket upp. Cretace kallar de sig och modellen heter Ares. 

Cretace Ares

Det första som är speciellt med den här kniven är att det inte är en kopia av någonting vilket var mitt första krav. Helt unika är inte formerna men det är aldrig OTF-knivar då de måste utgå från någon form av rektangulär lådform för att kunna härbergera bladet. Det ger att många av dem ser förvillande lika ut. 

Här är lådan/handtaget gjort av 6061-aluminium med alla kanter och hörn fint rundade. I handtaget hittas sedan ett "fönster" gjort av Ultem. Det visar interiören av kniven. Så för de som inte vet hur en sådan här kniv fungerar kan fjädern studeras från utsidan. Det är för övrigt bra snärt i den utan att för den del tillhöra de allra hårdaste. 

Hela kniven är 21 cm lång varav handtaget står för 12 cm och bladet 9 cm. Inte helt litet med andra ord. Fabrikseggen får godkänt och det får även stålet som är N690. Ett fullt gångbart mediumstål. I den här versionen har kniven ett blad med tantospets men den finns även att få med en vanlig drop point. 

En välbyggd kniv med handtag av 6061-aluminium, blad i N690 och clip av titan

En extra lyxig detalj är att clipet är gjort i TC4-titan som dessutom fått en anodisering som påminner om de guleloxerade skruvarna som håller samman kniven. De i sin tur matchar Ultem-intarsian. Det ger ett genomtänkt uttryck. 

Överlag känns kniven mycket gedigen och för priset är den ett fynd. Jag kan nämligen avslöja att glappet i bladet är närmast obefintligt. Något som brukar känneteckna en god OTF. Faktiskt mindre än på den sista Microtech-kniven jag hanterade. Därtill är ljudet mycket tillfredsställande, ett dovt "klack" utan det ringande som ibland kan ackompanjera enklare knivar i kategorin. 

Det lär bli fler inslag med den här kniven, var så säkra!

/ J - lyssnar till ett "klack"


* Det gäller även en del andra kända märken som Benchmade, Heretic, Kershaw med flera. Knivtypen är inte billig från början och med de pålagor som är aktuella blir slutpriset hutlöst enligt mig. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - FKW Cross

Det finns inte så många av dem på marknaden, högkvalitativa stiletter gjorda i bra material. I alla fall inte några som inte kostar skjortan. Letar du däremot bland customtillverkare finns förstås många att tillgå. Men för oss vanliga dödliga är det svårare att hitta alternativ,. Men här är en av dem kallad Cross från FKW - Fort Knife Works.

Fort Knife Works Cross

Om det är en begränsad upplaga eller ej låter jag vara osagt men de är numrerade och det här råkar vara 1030/1200. 

Materialet i skollorna är aluminium och kniven kan fås med eller utan bolster. Cross har en totalvikt på  på 132 g. Rätt mycket för att tillhöra en så slank kniv men  ramen är  rejäl och av stål. På baksidan hittas ett clip som dock inte kan flyttas och som för ovanlighets skull är ett toppmonterat deep ride-clip. Mest beror det nog på handtagsformen. Det för dock det goda med sig att ergonomin är god. 

En stilett med ett blad i M390 tillhör inte vanligheterna

På andra sidan hittas en glidsäkring samt den korsformade aktiveringsknapp som givit kniven dess namn. Bladet drivs av en spiralfjäder och är mediumsnabb om det kan uttryckas på det viset. Inte någon av de kvickaste men i gengäld är det absolut inget glapp i bladet. Låset är givet konstruktionen ett button/plunge lock. 

Bladet är strax över nio centimeter långt, 91 mm och gjort av så fint stål som M390. Knivens totalängd är 21,5 cm. 

Överlag en snygg och mycket bälbyggd kniv för under hundra Euro. 

/ J - gillar stiletter

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Buster FG

Det finns inget diskret sätt att uttrycka det, Buster FG är en förbaskat stor fällkniv! Den ko mer från  Civivi och är designad av Snecx Tan. Något som kan anas dels på likheten med en annan modell från Civivi kallad Vision FG och dels på den på ryggen uppstickande låsarmen som är typiskt för "Super Lock". En låsvariant utvecklad av Snecx själv.

Civivi Buster FG

En markant skillnad mellan modellerna är dock storleken. Där Vision är en normalstor EDC-kniv så är det här en bjässe. Eller vad sägs om en kniv som mäter fjorton centimeter i fickan och med en totallängd som närmar sig tjugofem centimeter utfälld? Mer exakt 245 mm varav bladet utgör 107 mm. 

Det är med andra ord en gigantvariant av en Sheepsfoot som uppenbarar sig när kniven öppnas. Stålet som används är tyskt Nitro-V. 

Kniven är relativt lätt för att vara så stor men det går inte att trolla bort den ingående mängden stål  i bladet varpå vikten ändå hamnar på 176 g. Buster FG är dock mycket välbalanserad så grammen känns något mindre än vad de borde. 

I öppet läge avslöjas ett av de största Sheepsfoot-blad jag sett

Handtagsmaterialet är i det här utförandet grön linne-Micarta. Vad finns mer att tillägga? Jo, att kniven har exceptionellt mjuk gång. Något som vi förvisso är bortskämda med från Civivi. Men här får god byggkvalitet hjälp av keramiska kullager och inte minst fysik. Ett tung blad och ett lätthanterat lås gör att det här är en veritabel fingergiljotin. Det gäller att hålla bort fingertopparna när man stänger kniven. 

Det kan också sägas att kniven kan öppnas och stängas med låsfunktionen förutom tumknopparna som annars är tänkta för det. 

Överlag är det här en rätt djärv design som understryks av de tilltagna måtten. Nu skall den bara användas också så återkommer jag med en rapport om hur det utföll. Om jag nu kan behålla fingertopparna vill säga. 

Civivi Knives

/ J - slår på stort

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - QSP Jumping Jack

Som motvikt till allt modernt som inkluderar ny låsteknik, superavancerade stål och formgivning som tänjer på gränserna finns även mer klassiska fickknivar på marknaden. Nu är Jumping Jack  från QSP  inte helt traditionell utan sorterar under den kategori som kallas modern traditionals. 

Det vill säga de ser ut som farfars gamla kniv. Nu får ni tänka  er en mycket gammal farfar som bär en mycket gammal kniv. I själva verket är det mest utseendet som drar åt det hållet skall tilläggas. Tillverkningsmetoderna, teknikerna och inte minst materialen är förstås helt moderna.

QSP Jumping Jack

Utseendet är QSP själva inte ansvariga för då det här är ett samarbete och kniven är designad av Spencer Marquardt från Finch Knives.

Förutom utseendet är det förstås det faktum att det är en Slip joint som flirtar med äldre tider. Det och bladformen som är en slags hybrid men som mest drar åt ett Spey-blad. Även materialen är av den karaktären även om det finns fyra versioner att välja mellan vilket inkluderar abalone, trä, horn och sedan den här i resin-plast. Plasthandtag har dock använts i hundra år vid det här laget så de börjar bli rätt traditionella de också. 

Mer modernt är att konstruktionen är skruvad och därmed kan plockas isär eller kan man nöja sig med  att spänna pivotskruven en smula om man känner för det. Även stålet följer den linjen och här hittas ett rostfritt 14C28N. 

Längden på bladet är 70 mm, tjockleken är 3mm och slipningen flat. Ett tämligen stabilt blad med andra ord. På klassiskt vis har bladet ett halvvägsstopp vilket är tacknämligt då den starka ryggfjädern annars hade kunnat kosta dig en fingertopp. Tilläggas kan att bladet löper på glidlager i koppar vilket gör gången mycket mjuk. 

En modern traditional från QSP designad av Spencer Marquardt

Totallängden på kniven är 159 mm i öppet läge och 89 mm när den befinner sig i fickan. Vikten landar på 90 g. Tämligen goda proportioner för en fickkniv. 

Sammantaget en mycket trevlig bekantskap är mina första intryck. Kniven ligger bra i handen och Walk & Talk är sympatiska. Men det är detaljer som jag ämnar avhandla i kommande recension. 

QSP Knives

/ J - återupplivar traditioner

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Civivi Clingman

Ibland skall man snegla bakåt för att ta sats framåt. Det kan gälla livet likväl som formgivning av fällknivar. Åtminstone förhåller det sig så i det här fallet. Civivi har i det här fallet samarbetat med en Youtuber och friluftsentusiast vid namn Taylor Martin som står bakom Best Damned EDC.

Inspirationen till den här kniven hämtas från Martins uppväxt och hans far och farföräldrar. Med det i åtanke är det kanske inte så konstigt att resultatet blev en "modern traditional"

Kniven är döpt efter en bergstopp i Appalacherna. En som nu återfått sitt ursprungliga namn för övrigt. Men det var därifrån namnet Clingman kom.

Civivi Clingman

"Modern Traditional" är ett fack som kan rymma rätt mycket och vad gäller Clingman är  det mest delar av utseendet som är grundat i tradition resten är mycket modernt. 

Bra att veta är att det här är en liten kniv, mindre än man kan förledas att tro även om du läser specifikationerna. Totalängden utfälld uppgår till 178 mm. Det gör den också till en lättviktare med sina 78 g. Av den längden utgör bladet 76 mm. 

Handtaget är gjort av Micarta. Jag valde brunt för att jag tyckte det anspelade mest på de äldre tider den här kniven flirtar med. Färgen drar åt trähållet och kommer att göra det ännu mer efterhand då Micarta åldras med värdighet och får patina. 

En liten EDC-kniv designad av Taylor Martin

 

Designen med sin distinkta clip point ser ut som ett Bowie-blad i miniatyr och kunde ha suttit på mången fällkniv med hundra år på nacken. Men stålet är desto modernare då det är Nitro-V. För att ytterligare förstärka banden bakåt har bladet en kraftig skålslipning vilket gör att bladet är tunt bakom eggen trots en tjocklek på 3 mm och en rätt låg sekundäregg. 

Lika modernt som handtagsmaterial och bladstål är övriga detaljer. Här hittas en extremt lättad stålram, kullager i keramik och allt avrundas med ett rätt exklusivg fräst titanclip. Till det skall adderas två öppningsmetoder då det finns både dubbelsidiga tumknoppar och en diskret front flipper. 

Sammantaget ger det en kniv med många små finesser som skall bli intressanta att utforska. Jag återkommer naturligtvis  med en recension av Civivi Clingman. 

Civivi Knives

/ J - drömmer om berg

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - QSP Dolphin

Trots att Dolphin som den här kniven kallas inte är den dyraste QSP gjort så kan det mycker väl vara en av de mest extravaganta. Såväl utseendet som behandlingen av materialen bidrar till den känslan. 

Designen med sina svepande linjer andas lite medelhavskultur och kanske influenser från franska, italienska eller spanska traditionella mönster. Eller så är det inte alls så och den eller de som designat den bara gillar flödande former. Men de finns där i alla fall. 

QSP Dolphin

Det finns för närvarande fem versioner av Dolphin. Bland dem finns enklare material som blå resin men även abalone, pärlemor och kolfiber återfinns bland materialen eller som i det här fallet stabiliserat trä. Jag vet faktiskt inte vilket träslag det är fråga om men med tanke på hur det ser ut ligger Tuja nära till hands.

Kniven har en ram av stål i vars sidor det gjorts fickor för träpanelerna. Dolphin är öppen i ryggen där en standarddistans hittas halvvägs och mot bakänden till en överdimensionerad tub som även agerar fånglinehål. Den agerar även fästpunkt och skruvhuvudet är knappast standard men en specialnyckel medföljer om du vill demontera din kniv.

Totallängden är 198 mm och stängd 118 mm. Det ger en vikt på 102 g. Bladet är ett 80 mm långt drop point-blad. Det är 3 mm tjockt och materialet är 14C28N. 

Dolphin öppnas med tumknoppar och låser med en liner lock. Eller snarare med tanke på tjockleken och hur träsidorna sträcker sig över den så handlar det snarare om ett bolster lock vilken är en variant av en frame lock. 

Dolphin är en kniv med flödande linjer och ett spetsigt blad som kännetecknas av sin spegelfinish

Så långt är Dolphin ingen anmärkningsvärd kniv alls bortsett från det extraordinärt snygga träet i sidorna. Men det är tämligen uppenbart att det inte är det som är det som gör kniven så spektakulär. Den detaljen sköts istället om av den ovanliga och mycket väl genomförda spegelpoleringen. 

Bladet är synnerligen blankt men ramen och övriga detaljer har fått samma behandling så allt skiner. Det gör att  den här kniven sticker ut rejält i mängden. 

Mer om denna något "blingiga" skönhet blir det i en senare recension. 

QSP Knives

/ J - leker skata

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - SRM Medal

Ny för dagen är den här kniven kallad 259L Medal från kinesiska SRM Knives. Det är en mycket behändig liten fickkniv med ett i mina ögon tilltalande utseende.

Kniven utmärks av ett lätt modifierat Wharncliffe-blad samt ett handtag av aluminium med infällda träpaneler. Sedan har den som jag brukar uttrycka det 'harmoniska proportioner', vad det nu är. Men ett slags gyllene snitt för knivar som gör att helheten blir estetiskt tilltalande. Eller en snygg kniv på ren svenska. 

SRM 259L Medal

Översatt till mått blir det en längd på 193 mm varav bladet utgör 81 mm. En inte helt liten kniv således. Gränsen brukar jag själv dra när blad är under 76 mm eller tre tum. 

Träet som använts till intarsiorna är ebenholts och aluminiumet som nyttjats är 6063 och i bladet hittas som ofta hos SRM nuförtiden, Sandvik 14C28N.

Medal bjuder på ett Wharncliffe-blad, aluminiumhandtag med träinlägg samt ett Ambi-lås

I övrigt har kniven keramiska kullager, ett "Ambi lock" vilket är SRMs tolkning av en modern klassiker, dvs ett cross bar lock. Sedan avrundas anrättningen av deras egen uppfinning "Ambi Clip". Ett clip som har den utomordentliga egenskapen att förutom att vara funktionellt så går det att avlägsna utan verktyg. 

Första intrycken av den här kniven är riktigt positiva. Förutom utseendet så har den mycket mjukt handhavande och fabrikseggen var utomordentligt bra. Dessutom kunde jag direkt se att bladgeometrin är utmärkt för att skära väl och som synes på bilden är spetsen inte att leka med. 

Det är mycket som lovar gott i den här kniven. En rapport följer, var så säkra!

SRM Knives 

/ J - undrar om medaljen har en baksida

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Al Mar B-21 Folder

Den här kniven känner jag igen kanske någon uppmärksam läsare konstaterar. Det är både sant och inte. Det vill säga jag har tidigare både presenterat och recenserat en annan kniv från Al Mar som är mycket lik den här. Jag talar förstås om B-21 och den här modellen har därmed det logiska namner B-21 Folder. Vid första anblick är det faktiskt bara möjligheten att fälla ihop den som skiljer dem åt.

Även den här versionen är förstås ett resultat mellan ett samarbete mellan Kirk Rexroat och Al Mar.

Al Mar B-21 Folder

B-21 Folder är en rejäl pjäs, faktum är att den är närmast identisk med sin fastbladade kusin i storlek. Det är inte alltid tillverkare ligger så nära när knivar "översätts" mellan fällkniv och fastbladare. Men i det här fallet har man ansträngt sig för att så skall bli fallet.  

Det innebär att även den här kniven har ett blad som är 95 mm långt. Sedan kan diskuteras om det är exakt detsamma som förlagan men det beror mest på hur de mäts. Handtagets form är det som gör saker mer komplicerade. Höjden på bladet är som mest 35 mm och tjockleken är 3,3  mm. Stålet som används är D2 med en angiven hårdhetsgrad på 59-60 HRC. Bladformen är även här en modifierad Bowie. Det vill säga en bastant clip point som i det här fallet fått ett tillägg av en rejält svängd rygg. Finishen är en elegant satin.  

Det distinkta modifierade clip point-bladet är tillbaks

Handtaget bygger på en stabil stålram och utanpå den hittas formade sidor av G10. Det är hela 13 cm långt vilket ger kniven en totallängd på 226 mm utfälld. Det är således ingen liten kniv. Vikten är därmed också  tilltagen med 195 g. 

Låset är en liner lock och öppningen sker huvudsakligen via tumknoppar. Två händer är förstås alltid ett alternativ. 

Inget clip här utan istället får du ett rejält bältesfodral på köpet

Lite mer ovanligt är att kniven saknar clip och istället levereras med ett solitt läderfodral. Det är inte bara välsytt utan tämligen arbetat. Frågan är om jag kommer att använda det? Är det något som pekar åt det hållet så är det vikten på kniven. 

Den frågan och andra kommer att få svar när kniven skall recenseras. 

Al Mar

/ J - har en déja vu-upplevelse

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Al Mar Rescue Assist

Utan tvekan är det här ett föremål som är helt unikt i min annars tämligen omfattande knivhög. Men dagens nyhet kompletterar samlingen på ett utmärkt vis. Vad som saknades var ett riktigt räddningsverktyg. Här kommer Al Mar Rescue Assist in i bilden. 

Visst har jag knivar som (tyvärr) är försedda med en glaskross i handtagsslutet och jag har även testat någon penna med den funktionen. Det var då jag upptäckte att karbidspetsar inte får repor men resten av föremålet, pennan i det här fallet, får det. Men det är en annan histora.

Men nu handlar det om ett renodlat verktyg med knivblad ämnat att ha i diverse nödsituationer. Att ta sig ur en kraschad bil är förstås ett scenario som faller mig in men även saker som att kvickt behöva kapa en tamp, fisknät eller rep till sjöss eller på land, att skära upp en byxa om någon skadat sig och så vidare.

Al Mar Rescue Assist

Rescue Assist är ett verktyg som centrerats kring ett knivblad ämnat för just dylika uppgifter. Det innebär ett blad med delvis sågtandad egg som är svängt för att bita bättre i exempelvis rep. Utöver det så saknar det spets så man inte av misstag sticker någon om kläder skall avlägsnas. Ofta används speciella saxar till sådant om man arbetar i räddningstjänst men det här kan vara ett alternativ i en nödsituation. 

Bladet är gjort av D2 men svärtat för att öka rostskyddet. Det fälls ut antingen med en flipperfena, med tumknoppar eller två händer. Därtill är det försett med fjäderassistans för att säkra att bladet öppnas när det skall. Det låser med ett cross bar lock som i Al Mar utförande kallas Max Lock. 

Utöver knivbladet hittas även en utfällbar bälteskapare som förvisso inte låser men ändå känns gedigen. Sedan hittas det som jag nämnde i inledningen, en glaskrossare i handtagsänden. Därtill  finns en nyckel för syrgastankar. Det är det fyrkantiga hålet i handtaget. 

Allt avslutas med en signalorange färg för att inte tappas bort samt ett format handtag med tämligen grov G10 i sidorna för att maximera greppet. När dylika verktyg behövs vill man inte slinta!

Rescue Assist bjuder på ett delvis sågtandat blad, en glaskrossare, nyckel för syrgastankar samt en bältesskärare

Sammantaget ett spännande verktyg som jag dock inte helt kommer att recensera som en vanlig fällkniv. Detaljer jag genast kommer att tänka på är att hur länge eggen håller skärpan inte är av största vikt. Bara den gör sitt jobb när den skall. Å andra sidan finns det andra aspekter som är viktigare som att bladet verkligen går att få ut under stress och att det låser stabilt. 

Svaret på de frågorna och mer därtill kommer i en framtida recension!

Al Mar

/ J - better safe than sorry

#knivesandbikes #knivigtvarre