U.K.A.T. världsmästerskap, del 1

  - eller förberedelser de luxe

Så var äventyret över för den här gången. Vi är sedan någon vecka tillbaks på hemmaplan efter vår  roadtrip i Europa, frun och jag. Under den här tiden hanns det med en hel del. Främsta fokus var emellertid vårt första delmål. Det var det som styrde riktningen på hela utflykten. Det är förstås världsmästerskapen i sportkastning jag talar om.

Innan avresan noterade jag att tiden har en tendens att försvinna, särskilt om sommaren. Förutom midsommarfirande och diverse tråkiga privata bestyr som var tvungna att avhandlas innan avresa var det skolavslutningar och studenter  för nära och kära. 

Sedan var det dags att koncentrera sig på semestern och förstås den stora begivenheten. 

Evenemanget gick av stapeln utanför Hradec Králové, Tjeckien, i regi av U.K.A.T. - United Knife and Axe Throwers. En av de större organisationerna i världen även om det finns andra. 

Söndagen innan avresan hade jag någon form av generalrepetition. Det är rätt mycket som skall tränas eftersom jag kastar "allt". Eller närmare bestämt både No Spin som är min främsta styrka och rotationskastning. Sedan tillkommer förstås yxa. På det området är jag novis men lär mig allteftersom. 

Throwingzone Pathfinder är mitt val för No Spin-kastning

Inom de olika områdena är det främst disciplinen Walk Back som kräver mest uppmärksamhet och tid. Det är det formatet som avgör vem som erhåller de egentliga världsmästartitlarna. Det innebär i korthet att man kastar från distanserna 3, 4, 5, 6 och sju meter med tre knivar/yxor per distans. Detta upprepas fyra gånger och totalpoängen som kan erhållas är maximala 300. Tänk Bowling fast med vassare klot. 

För rotationskastning valdes Zitoon Le primitif rotation

Till det kommer ett antal kompletterande grenar som precisionskastning, långdistanskastning och inte minst Games. Där hittas grenar som Duel, Siluette, Moving target, Plank och för mig helt nya Hunter. Sedan finns även Speedthrowing och spelet Coutanque. Inget av de senare kunde jag träna på då jag saknade både utrustning och tid. Deltog gjorde jag men hellre än bra om man säger så. 

Det gäller kanske det mesta då jag endast tränat i några få år. Det skall ställas i relation till att somliga ägnat sig åt kastning större delen av livet. 

Årets träning i siffror

Mina föreberedelser började så sent som 1a mars eftersom jag inte har möjlighet att kasta inomhus och därmed är helt väderberoende. En kall men torr vår och försommar genererade emellertid följande statistik: 

• 80 000 (ca) kast fördelat på 
• 58 tillfällen vilket ger en träningstid på
• 187 timmar

Grundträning, No Spin, dock med helt andra knivar. 

I snitt tränar jag därmed över tre timmar när jag väl är på plats. Det är rätt länge måste medges. Är du otränad klarar du inte den tiden. Knivarna väger inte mycket om de hålls i  handen eller de kastas en gång eller ens tio. Men några hundra kast för att inte tala om tusen eller fler  känns i axlar och armar om du är ovan. Det kan jag lova. Särskilt gäller det de längre distanserna. 

Fokus har varit mina relativt nya No Spin-knivar, Pathfinder från Throwingzone samt rotationsknivarna från Zitoon kallade Le primitif rotation. Båda seten från Frankrike för övrigt. Det var de jag valde som tävlingsknivar den här gången.  

Nu vet jag att man inte bör byta knivar till varje säsong men jag är fortfarande grön och har inte bestämt mig för vilka jag tycker bäst om att kasta med. Jag har inte ens bestämt mig för om jag föredrar mer Bowie-lika knivar eller dolkar vilket är lite av en vattendelare. 

Throwingzone Custom Ceratops 

Med yxorna har det blivit väsentligt mycket mindre kastat. Dels beroende på brist på bra tavlor men framförallt för att jag fick dem ett par veckor innan tävling. Därför har det naturligtvis inte blivit så många kast med dem. Men adderas tidigare träning med mina Norsehawks så blir det förstås några fler.

Därmed kan antal kast med tävlingsseten inför VM summeras:

• Throwingzone Pathfinder: 27100
• Zitoon le primitif rotation: 16900
• Throwingzone Ceratops Custom: ca 4000

Utöver det har jag förstås kastat med en hel rad andra knivar, bland annat med de knivar som fungerat som back up-knivar, Zitoon Spinner XL. De har jag för att erfarenheterna från tidiga tävlingar är att det kan löna sig att byta om allt skiter sig på inkastningen. Det är ren psykologi och inget annat. Om ingenting fungerar - byt!

Några av de första kasten med Zitoon The Primitive, tidigt i våras

Teknikträningen har varit lite ojämn kan konstateras. Ibland är jag riktigt bra, så bra att jag håller god internationell nivå, främst i No Spin. Men det är dalarna som måste göras lite grundare. Lägstanivån måste höjas eftersom tekniken tenderar att fallera när jag stressar upp mig. Främst gäller det de längre distanserna vilket har varit ett problem för mig tidigare och visade sig delvis bli det även på VM. 

I syfte att råda bot på det har jag förstås tränat just den biten lite extra. Vidare har jag tränat på att minska ned uppvärmningstiden samt på mer tävlingslika förhållanden. Det inkluderar att köra en Walk Back efter några få uppvärmningskast till exempel. Allt för att förbereda mig på okända förhållanden. Det var trots allt mitt första VM. 

Det fanns dock det som inte gick att förbereda sig på. Mer om det i del två av den här serien. Sedan går det aldrig att träna på tävling så att säga. Den situationen är som den är och måste upplevas.  

Precisionsträning med Pathfinders. Något som skulle löna sig visade det sig

Överlag tycker jag att förberedelserna gick relativt väl. Särskilt de sista veckorna fick jag till ett par rejäla träningpass, vi talar om fem sex timmar per gång. Dessutom gick det tämligen väl för det mesta. 

Med det i bakhuvudet var jag ungefär så förberedd jag kunde. Därefter åtestod bara att njuta av resan.  

/ J - förberedelsnissen