Nya knivar - Acejet Merlin Kiridashi

Acejet är inte ett obekant namn här på bloggen. Sist det begav sig var det modellen Achilles som recenserades. Den hade jag ett par invändningar mot och främst var de grundade i storleken samt spetsens utformning. Av någon anledning jag inte känner till har Acejet varit rätt blygsam när det handlat om framförallt längden den här typen av knivar. De har heller inte varit så många till antalet. Först ut var Spinner Bowie och Maximus tätt följda av ovan nämnda Achilles. 

På No Spin-sidan har de alltid varit stora med kända modeller som Stinger, Excalibur och flera varianter av Raven bland andra. Därtill har de adderat ett flertal varianter av Bo-Shuriken till katalogen.

Acejet

Men nu har Acejet slagit på stort och hårdsatsar även på knivar för rotationskastning. Det är en rejäl utvidgning av sortimentet kan konstateras. Vi talar om ett femtontal nya modeller som därtill kan fås både i Spinner-utgåva samt vanligt utförande och dessutom i flera olika längder. Det ger totalt runt femtio nya varianter. 

Knivarna kommer som vanligt inlindade i en Bandana. Medföljer gör också ett äkthetscertifikat samt ett par spelkort med Acejets logga

Mitt första möte med de här knivarna blev den här kallad Merlin Kiridashi. 

Acejet tillverkar alla sina knivar i Böhmen, en plats inte bara känd för sitt kristallglas utan även för starka traditioner inom industri och teknik. Materialet som används i de här knivarna är liksom de flesta Acejets produkter ett tjeckiskt fjäderstål vid namn 14260. Ett utmärkt val har det visat sig då det håller mycket väl. Skulle olyckan trots det vara framme har Acejet utmärkta garantier.

Acejet Merlin Kiridashi

Utseendemässigt är både Merlin Kiridashi och systermodellen Kiridashi rätt extrema. De har drag av både köksknivar och dolkar med långa tunna blad.

Merlin Kiridashi kan fås i två längder varav det här är den längre 14" eller 35,5 cm. Tjockleken är 6 mm och det ger en totalvikt på 330 g. Det måste erkännas att den känns lättare än när man först håller den i hand. Balansen är annars neutral. 

Det distinkta utseendet ger mig en idé om hur det kan tänkas uppträda. Exempelvis så är tjockleken tillsammans med den riktigt långa och smala spetsen en utmärkt grund för grym penetrationsförmåga, stackars måltavlor! 

Utöver det funderar jag på hur det speciella handtaget fungerar i praktiken. Det har något av pistolgreppskaraktär som det brukar heta i fällknivskretsar. Det betyder att det är krökt i relation till knivens tänkta mittlinje. Vad det kan bidra med i det här sammanhanget är att det ger en extra "kick" som förstärker rotationen vid kast från handtaget. Frågan är hur mycket och hur det påverkar knivens egenskaper. En annan och intressant fråga är om det är stor skillnad mellan känslan vid kast från bladet respektive handtag. De ser rätt olika ut nämligen.  

Det och mycket mer ämnar jag diskutera i en kommande recension!

Acejet Official

/ J - förväntansfull

#knivesandbikes #knivigtvarre

Hey, Ho, Let's Go

- Tävlingsdags

Knivar och yxor är invägda och mätta. De blev godkända och konstigt vore det annars då det är samma uppsättning som användes på VM i Tjeckien härförleden och så vitt jag vet har de inte vuxit sedan dess. 

Men nu är skådeplatsen Meken i Arboga och det är dags för de svenska mästerskapen i sportkastning. Dags att bita i de första grenarna. Det är hög tid för att se om föregående träning har gett något resultat. Skall nerverna spöka som så ofta? Är jag lika lugn som jag faktiskt känner mig? Endast kastningen ger svaren på de spörsmålen. 

Välkomsttal av Marcus Pehart 

Uppläget är sådant att nu på lördag förmiddag är det dags för Walk Back kniv. På eftermiddagen är det sedan dags för No Spin. Parallellt med det sker kastning i diverse utmaningar i form av "Games" av diverse slag. I år tävlas det i Speedthrowing, Plankan, Siluett och Double Bit-yxa. Det senare är väl ingen direkt personolig favorit. Väldigt få har tillgång till den sortens yxor så träna går inte. 

På söndagen kastas det yxa samt långdistans. Eller långt och långt, det beror på vem det handlar om. Men det är distanskastning hur som haver i såväl yxa som kniv och No Spin. 

Uppvärmning inför rotationskastning

Men nu är det snart dags för mig att värma upp då mitt heat närmar sig. Jag önskar mig själv lycka till och lovar att det blir någon form av resultatrapportering här på bloggen oavsett hur det går. 

Synes snart!

/ J - tävlar 

#ASK #Arboga #knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre  

U.K.A.T. världsmästerskap, del 1

  - eller förberedelser de luxe

Så var äventyret över för den här gången. Vi är sedan någon vecka tillbaks på hemmaplan efter vår  roadtrip i Europa, frun och jag. Under den här tiden hanns det med en hel del. Främsta fokus var emellertid vårt första delmål. Det var det som styrde riktningen på hela utflykten. Det är förstås världsmästerskapen i sportkastning jag talar om.

Innan avresan noterade jag att tiden har en tendens att försvinna, särskilt om sommaren. Förutom midsommarfirande och diverse tråkiga privata bestyr som var tvungna att avhandlas innan avresa var det skolavslutningar och studenter  för nära och kära. 

Sedan var det dags att koncentrera sig på semestern och förstås den stora begivenheten. 

Evenemanget gick av stapeln utanför Hradec Králové, Tjeckien, i regi av U.K.A.T. - United Knife and Axe Throwers. En av de större organisationerna i världen även om det finns andra. 

Söndagen innan avresan hade jag någon form av generalrepetition. Det är rätt mycket som skall tränas eftersom jag kastar "allt". Eller närmare bestämt både No Spin som är min främsta styrka och rotationskastning. Sedan tillkommer förstås yxa. På det området är jag novis men lär mig allteftersom. 

Throwingzone Pathfinder är mitt val för No Spin-kastning

Inom de olika områdena är det främst disciplinen Walk Back som kräver mest uppmärksamhet och tid. Det är det formatet som avgör vem som erhåller de egentliga världsmästartitlarna. Det innebär i korthet att man kastar från distanserna 3, 4, 5, 6 och sju meter med tre knivar/yxor per distans. Detta upprepas fyra gånger och totalpoängen som kan erhållas är maximala 300. Tänk Bowling fast med vassare klot. 

För rotationskastning valdes Zitoon Le primitif rotation

Till det kommer ett antal kompletterande grenar som precisionskastning, långdistanskastning och inte minst Games. Där hittas grenar som Duel, Siluette, Moving target, Plank och för mig helt nya Hunter. Sedan finns även Speedthrowing och spelet Coutanque. Inget av de senare kunde jag träna på då jag saknade både utrustning och tid. Deltog gjorde jag men hellre än bra om man säger så. 

Det gäller kanske det mesta då jag endast tränat i några få år. Det skall ställas i relation till att somliga ägnat sig åt kastning större delen av livet. 

Årets träning i siffror

Mina föreberedelser började så sent som 1a mars eftersom jag inte har möjlighet att kasta inomhus och därmed är helt väderberoende. En kall men torr vår och försommar genererade emellertid följande statistik: 

• 80 000 (ca) kast fördelat på 
• 58 tillfällen vilket ger en träningstid på
• 187 timmar

Grundträning, No Spin, dock med helt andra knivar. 

I snitt tränar jag därmed över tre timmar när jag väl är på plats. Det är rätt länge måste medges. Är du otränad klarar du inte den tiden. Knivarna väger inte mycket om de hålls i  handen eller de kastas en gång eller ens tio. Men några hundra kast för att inte tala om tusen eller fler  känns i axlar och armar om du är ovan. Det kan jag lova. Särskilt gäller det de längre distanserna. 

Fokus har varit mina relativt nya No Spin-knivar, Pathfinder från Throwingzone samt rotationsknivarna från Zitoon kallade Le primitif rotation. Båda seten från Frankrike för övrigt. Det var de jag valde som tävlingsknivar den här gången.  

Nu vet jag att man inte bör byta knivar till varje säsong men jag är fortfarande grön och har inte bestämt mig för vilka jag tycker bäst om att kasta med. Jag har inte ens bestämt mig för om jag föredrar mer Bowie-lika knivar eller dolkar vilket är lite av en vattendelare. 

Throwingzone Custom Ceratops 

Med yxorna har det blivit väsentligt mycket mindre kastat. Dels beroende på brist på bra tavlor men framförallt för att jag fick dem ett par veckor innan tävling. Därför har det naturligtvis inte blivit så många kast med dem. Men adderas tidigare träning med mina Norsehawks så blir det förstås några fler.

Därmed kan antal kast med tävlingsseten inför VM summeras:

• Throwingzone Pathfinder: 27100
• Zitoon le primitif rotation: 16900
• Throwingzone Ceratops Custom: ca 4000

Utöver det har jag förstås kastat med en hel rad andra knivar, bland annat med de knivar som fungerat som back up-knivar, Zitoon Spinner XL. De har jag för att erfarenheterna från tidiga tävlingar är att det kan löna sig att byta om allt skiter sig på inkastningen. Det är ren psykologi och inget annat. Om ingenting fungerar - byt!

Några av de första kasten med Zitoon The Primitive, tidigt i våras

Teknikträningen har varit lite ojämn kan konstateras. Ibland är jag riktigt bra, så bra att jag håller god internationell nivå, främst i No Spin. Men det är dalarna som måste göras lite grundare. Lägstanivån måste höjas eftersom tekniken tenderar att fallera när jag stressar upp mig. Främst gäller det de längre distanserna vilket har varit ett problem för mig tidigare och visade sig delvis bli det även på VM. 

I syfte att råda bot på det har jag förstås tränat just den biten lite extra. Vidare har jag tränat på att minska ned uppvärmningstiden samt på mer tävlingslika förhållanden. Det inkluderar att köra en Walk Back efter några få uppvärmningskast till exempel. Allt för att förbereda mig på okända förhållanden. Det var trots allt mitt första VM. 

Det fanns dock det som inte gick att förbereda sig på. Mer om det i del två av den här serien. Sedan går det aldrig att träna på tävling så att säga. Den situationen är som den är och måste upplevas.  

Precisionsträning med Pathfinders. Något som skulle löna sig visade det sig

Överlag tycker jag att förberedelserna gick relativt väl. Särskilt de sista veckorna fick jag till ett par rejäla träningpass, vi talar om fem sex timmar per gång. Dessutom gick det tämligen väl för det mesta. 

Med det i bakhuvudet var jag ungefär så förberedd jag kunde. Därefter åtestod bara att njuta av resan.  

/ J - förberedelsnissen

Ny kniv - Zitoon Knives L'albatros

Jag förmodar att det är ovansidan på bladet som bidragit till modellnamnet, L'albatros. Det är trots allt en rätt maffig fågel, en av de största flygande fåglar som finns lite beroende på hur man räknar.* 

Även den här kniven från franska Zitoon Knives ger ett maffigt intryck. En kniv med pondus helt enkelt. Inte så lång men väldigt kraftfull kan det sammanfattas. 

Zitoon Knives L'albatros

Nu är ju kanske just Albatrosser mest kända för sitt enorma vingspann och att de nästan aldrig landar. Två saker som inte riktigt stämmer överens med den här kniven. För det första landar den med eftertryck kan jag avslöja efter att ha provkastat. För det andra är spannet inte enormt, L'albatros är 33 cm lång. 

Men då tjockleken uppgår till 6 mm och bladet är brett så landar vikten på 485 g med läderhandtag och kring 460 g utan. Det gör dem faktiskt till bland det tyngsta jag har i samlingen.**  

Finishen är en av Zitoons vanliga vilket innebär borstat stål. På en kastkniv är det inte alltid lämpligt med några avancerade ytbehandlingar. De slits rätt hårt om man säger så. Åtminstone om de faktiskt används. Apropå används så hittas ett svenskt Hardox 450 som material. Ett stål som Zitoon använder sig av för det mesta. Det tillhör kategorin slitstål och hittas i diverse industriapplikationer som dumperflak, schaktblad och annat som tillhör tyngre maskiner. Ett hållbart alternativ således.

På hemsidan skriver Zitoon att Albatrossen är byggd för "competition and performance". Det jag direkt hålla med om men jag vill också tillägga att den är kniv med tämligen specifika egenskaper så den passar nog inte alla kastare. Vikt i relation till längd, totalvikt samt spetsens och ryggens utformning är vad som gör den unik. 

Jag återkommer till de detaljerna i en senare recension. 

Zitoon

/ J - bättre en albatross i hand än tio i luften

#knivesandbikes #knivigtvarre

* Jag tänker då på vingspann kontra vikt. I skaran ingår fåglar som Stortrapp, Kondor och en hederlig Svan. 

* Pierre Cazoulat Woodpecker väger 460 g, Throwingzone Spinning Butcher 450 g, och Lanceur de l'âme Dague de Competition 410 g. 

Mitt emellan...

Jag är mitt emellan diverse vädersystem. Först var det skräp som det plägar vara på vintern. Med det menar jag snöblandat regn och annat elände. Det är så det ser ut där jag bor. Därtill detta förbaskade mörker. Sedan kom det en kort men intensiv explosion av fint (tidigt) vårväder förra veckan. Nu är det snöblandade vädret tillbaka ser jag genom mörkret. Det är trots allt lite för tidigt att utropa att våren har anlänt ens i södra Sverige. 

Mitt stora intresse för meteorologi och årstider är inte så mycket knutet till vädret som sådant utan mer till mina intressen. Cykel går att ägna sig åt men är inte lika trevligt under vinterförhållanden. Särskilt otrevligt är det att börja och det är där jag befinner mig. 

Med knivkastning är det än värre. Det är i princip omöjligt. Dels fryser tavlorna och dels blir händerna iskalla av att hålla i metall när det är någon enstaka plusgrad och regn i luften. Därtill blir marken förvandlad till lersörja. Allt detta gör att det inte går att kasta alls alternativt under mycket kort tid med dålig kvalitet. Läs "ingen riktig träning". Det är just det jag vill komma igång med inför årets VM. 

Men ett par rejäla pass för att starta säsongen hanns med under förra veckan. Det är åtminstone en start. 

Rotationskastning med mina nya Zitoon Spinner XL i tilltagande mörker efter jobbet

Några kast till. Det handlar om att lära känna de nya knivarna

Inledningsvis har det mest blivit blandat kastande för att bli av med ringrosten. Lite rotationskastning, lite No Spin, en del "supermix" och faktiskt en smula yxkastande. Det sistnämnda mest för att man får gå mycket. 

No Spin-kastning med Throwingzone Pathfinder

Med lite tur är det fina vädret tillbaka redan i helgen. Då blir det mer kastande. Det kan ni ge er på!

/ J - knivkastaren  

Ny kniv - Zitoon Le primitif rotation

Jag säger bara "betrakta linjerna en stund!" Det är det närmaste meditation jag kommer idag. Om du inte ser att det här är en grym kniv rekommenderar jag ett besök hos närmaste optiker. Själv föll jag pladask och hoppades mest på att de skulle vara hälften så bra att kasta som jag hoppas på. Om det vet jag nu lite men mindre än jag velat. Jag återkommer till varför.

Kniven är förstås Le primitif rotation från excellenta Zitoon Knives. Det är ett litet företag som återfinns i Normandiet och bakom det hittas Olivier Feret. Det är också han som designat knivarna. Jag skriver "knivar" i plural eftersom det finns två versioner av den här modellen. En för No Spin och så den här större modellen för rotationskastning. Det kan avslöjas på förhand att jag har båda versionerna. 

Zitoon Le primitif rotation

Större innebär i det här fallet en längd på ca 33 cm eller 13" vilket är ett mått som dels påverkar hur kniven uppträder men också gör att den får användas i alla tävlingssammanhang*. Tjockleken är 6 mm vilket är rätt stadigt för en rotationskniv. Det gör att den slanka formen till trots så väger kniven 410 g. En utmärkt vikt. Det ger ett bra anslag, särskilt från längre distanser. På korta avstånd kan även mycket lätta knivar vara träffsäkra. När man passerat fem meter och uppåt föredrar jag och de flesta erfarna kastare, tyngre knivar. De är även stadigare i luften. 

Finishen är borstad och Zitoon-loggan hittas laseretsad på en sida. Stålet är som vanligt med knivar från det här företaget svenskt Hardox 450. Jag har skrivit om det förut men för den som inte vet är det ett s k slitstål. Det hittas inte minst i tunga sammanhang som dumperflak, grävmaskinsskopor, schaktblad till bulldozers o dyl. Det finns säkert fler industriella applikationer som inte jag känner till. Som kastknivsmaterial är det utmärkt eftersom det är segt och slagtåligt.

Det innebär konkret att kniven inte lär gå av och att det tenderar att få bucklor snarare än flisa sig om du träffar fel någonstans. Men man bör känna till att det gärna rostar. Så att torka av knivarna och olja in dem ibland är att rekommendera. 

Nu återstår bara att få kasta med dem på riktigt. Vädret sätter käppar i hjulet. Men för tillfället har i alla fall måltavlorna tinat upp. Det regnar ute.

 

Zitoon

/ J - kastknivsfrankofil

* Utom ett regelverk men de pajasarna tänker jag inte nämna vid namn. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Med lite distans...

- Soulthrower Open 2024 - ett eftermäle

Med lite distans kan man få perspektiv på saker och ting sägs det. Fan tro't! För med fel distans kan man också missa en knivtavla kan konstateras. Dessutom OM och OM igen. 

Det är ämnet för dagens inlägg som handlar om Soulthrower Open 2024 som gick av stapeln för snart tre veckor sedan. Egentligen hade jag tänkt skriva om händelsen tidigare men det har varit fullt upp och sedan blev jag sjuk. Därtill är jag inte riktigt säker på hur jag skall sammanfatta det hela då det för mig blev en mycket märklig historia. 

Om man inte anländer Arboga fredagkväll innan knivkastning kan man få se stan utan regn!

Alternativ två är en kryssning på Hjälmare kanal en dag senare, då regnar det mindre!

Först kan vädret avhandlas. Det är snabbt gjort då det var exakt detsamma som varje gång vi varit i Arboga, jag och min fru. På fredagar regnar det, på lördag är det strålande sol och på söndagen öppnar himlen sig igen. Så även den här gången. Enda skillnaden var att vi kom lite tidigare och därför såg lite sol på fredagen samt lämnade senare på grund av en kanalkryssning och därför fick ytterligare sol på näsan. 

Tävlingarna och lekarna i full gång under Soulthrower Open 2024

Coutanqe är ett av de spel man kan delta i

Inledningsvis vill jag poängtera att jag var mycket väl förberedd. Inget kastande under vintern samt vårvintern förbyttes i ivrigt tränande månaderna innan. Resultaten veckorna innan pekade formmässigt rakt uppåt och personliga rekord slogs på löpande band.* Kastlivet kändes bra. Det var kul att kasta kniv helt enkelt. 

Jag bollade även med min kära fru/coach kring mental inställning. Förra året lyckades jag nämligen lägga ett första kast på marken...från 3m...rotationskastning! Sådant får bara inte hända. Det är även rätt svårt att förbereda sig på då det helt enkelt inte sker på träning. Nu praktiserades tanken på att det visst kan hända och att det i så fall återstår många kast att reparera det på. Tävlingen/kasttrundan, jag föredrar att se den så, fortsätter ETT kast i taget till man är färdig. Varje kast är viktigt. 

Så här gick det på delar av uppvärmingen, den känslan höll dessvärre inte i sig!

Men så blev det förstås inte. Första momentet var rotationskastning. Inte min starkaste sida men jag gillar det och har blivit tämligen bra på träning. Så jag såg ändå fram emot det hela. Den känslan varade inte länge. Redan på uppvärmningen infann sig lätta panikkänslor. Likt första året jag tävlade fick jag inte till distanserna! Det var något som inte stämde med avstånden. Efter att ha justerat både bakåt och framåt utan att närma mig en lösning började så poängräkningen. 

De två första kasten var femmor och bättre inledning kan man inte få. Sedan hände det där...igen. Det som inte skall hända på det avståndet. En kniv på marken. MEN, nu skulle den rätta mentala inställningen rädda mig var det tänkt. Strunta i det missade kastet, ta nästa och andas lugnt! Det gjorde jag. Och missade även på fyra meter, samt fem. För att inte tala om sex och sju och sedan var den dagen förstörd vad gäller rotationskastning. 

Eländet fortsatte och jag kände mig plötsligt inte säker på något avstånd. Jag missade omkring var tredje kast. Det spelade ingen roll hur lugnt jag tog det mellan kasten och hur många djupa andetag som togs. 

Den första tävlingen var bara att glömma helt enkelt. Första läxan. Glöm det dåliga, fokusera på det bra och så tar vi nästa! Vädret var strålande och stämningen bland deltagarna på topp. Det smittade av sig. 

Särkastningar sker i regn, det är sedan gammalt

Problemet var bara att min känsla inte blev bättre. På inkastningen fick jag omedelbart problem med mina knivar. De jag använde var Zitoon Knives The Devil's Claw och de är tämligen tunga. Här var uppvärmningsbanorna försedda med nya tavlor av tall. Tyvärr var det en kombination som gjorde att mina knivar ungefär två gånger av tre studsade baklänges ur tavlan alternativt träffade för att sedan försmädligt vända sig ned mot marken och trilla ur. Det var något med tavlorna som gjorde dem "studsiga" på något vis. Som att de fjädrade. PANIK, nu var goda råd dyra!

Jag bytte till mina reservknivar, Big No Reload från samma tillverkare. De är lättare! Men tyvärr var det ju inte dem jag tränat med under föregående månader. Förvisso kastar jag med de knivarna ibland men inte alls lika mycket. Sedan visade sig att jag blev lite "fintad". Tävlingsbanornas tavlor var av gran och kändes helt annorlunda. 

Ricky från England kastar mot ilsk viking. Siluett-kastning pågår

Även det här momentet blev uselt för min del. Det sämsta resultat jag presterat bland andra människor helt enkelt. Det kanske säger något att mitt resultat från Walk Back yxa blev högre än både Rotation kniv och No Spin. Då ÄGER jag inte ens några yxor och har aldrig tränat. Det här var min fjärde gång jag kastade över huvudtaget och då ägaren behövde sina yxor fick jag byta till andra låneyxor jag aldrig hållt i fem minuter innan start. 

Mitt största problem var och är att jag inte vet vilka lärdomar som skall dras. Att det rör sig om en mental kollaps är ställt utom allt tvivel. Men vad det beror på vete tusan. Jag var nämligen inte nervös. Inte så att jag märkte det i alla fall. Med tanke på hur illa det gick så var humöret ändå på topp. Jag njöt av det fina vädret och att umgås med alla trevliga kastare. Där och då lekte livet men inte kastningen. 

Jag har fortfarande inte lyckats lista ut vad jag gjorde för fel. Dagen efter, när yxkastningen var över stod jag och Jukka Jansson och bollade idéer och kastade lite No Spin och då gick det precis så väl som det kan. Att det inte går lika bra på tävling som på träning är förstås ingen hemlighet. Det gäller alla. Därför räknade jag med att poäng kring 180-200 var realistiskt i No Spin och åtminstone en bra bit över 200 i rotation. De siffrorna var jag inte i närheten av. Jag kastade kring hälften av de poäng jag är van vid. 

Medaljer och tävlingsknivar

Några tröstpriser fick jag dock med mig. I just Walk Back No Spin kom jag trea efter vår käre Alan "Drop Bear" Wickham från Australien och nämnda herr Jansson från Finland. Sedan drog jag till med tredje plats i långdistanskastning kniv med 11,40m. Tyvärr satte jag förvisso ett kast som mätte över 13 m också men en decimeter för lågt. Min sista medalj var en förstaplats i No Spin Silhouette. Något kunde jag tydligen pricka. 

Det märkliga jag nämnde inledningsvis var att jag dels kände mig på relativt bra humör under hela tiden utom just när de dåliga omgångarna pågick. Före och efter infann sig sinnesfrid igen. Dels att jag inte lyckats lista ut vilka fel som begicks. Jag vet helt enkelt inte vad jag skall träna på. Förutom möjligen på fler tävlingssituationer. Men det är inte så lätt. Jag hade velat åka till UKATs VM som just gått av stapeln i England men hade inte råd. Siktar på att delta nästa år i Tjeckien istället. 

Men summeringen blir att själva helgen var fantastisk men att min kastning var usel. Så kan det gå!

/ J - medioker

* Exempelvis tangerades personbästa på 3m rotation 104p, sattes ett flertal Walk Back rotation kring 250 p med de två bästa på 255 p (Personligt rekord på träning 258p). Vidare satte jag prydliga personbästa i No spin som exempelvis 91 p från 5 m, 97 p från 4 m och 101 p  från 3m samt sist men inte minst No Spin Walk Back 233 p!   

Träning inför Soulthrower Open 2024

Jo, det måste erkännas. Jag ligger i hårdträning inför tävlingen Soulthrower Open som går av stapeln i slutet av innevarande månad. 

Sedan  har jag tyvärr upptäckt att mängden träning inte alltid motsvaras av direkta resultat. Det känns som jag står still och stampar. Fast högst troligen gör jag inte det. Särskilt inte om man tar i beaktande att jag bytt tävlingsknivar den här säsongen Igen skall väl tilläggas då jag gjorde det även förra året. Jag är i början av min karriär och har inte bestämt mig för absoluta favoriter än.  

Valet står mellan de här två modellerna från Zitoon Knives, The Devil's Claw till vänster eller Big No Reload till höger

Fast skiftet är större i år då jag gått från baktunga No spin-knivar, först Stinger och sedan Raven II från Acejet till neutralt balanserade knivar från franska Zitoon Knives. Jag har faktiskt inte ens bestämt vilken modell jag skall satsa på. The Devils Claw som har fördelen att de har en nacke på 8 mm men nackdelen att de är en smula tunga.* Alternativet är de lättare Big No Reload som jag också gillar. Men då de inte bara är lättare utan även tunnare  tarvar de lite annan teknik även om jag ofta kastar båda modellerna samtidigt. 

Mitt val för rotationskastning, Spinning Butcher från WL Custom Blade. Tyvärr är de inte i det här utmärkta skicket längre. 

Sedan har jag även bytt knivset för rotationskastning. Till en början använde jag mig av de utmärkta Woodpecker från Pierre Cazoulat. Därefter testade jag Patriot Dagger från WL Custom Blade. Riktigt bra knivar men de funkade inte på tävling, inte sist i alla fall. Så nu har jag en annan uppsättning från samma märke. 

WL Custom Blade tillverkas för den europeiska marknaden av franska Throwingzone. WL i namnet står för övrigt för den för kastare inte okända giganten Werner Lengmüller. Modellen jag testar är Spinning Butcher. 

Träning

Tyvärr har jag ingenstans att vara när vädret är oregerligt som det varit i vinter. Det innebär bland annat att jag missade en on-line tävling jag gärna deltagit i. Men så fort värmen tog fart gjorde även min träning det. Särskilt mycket har jag kastat nu under maj månad och i början av juni. Återstår några veckor men kastandet är som sagt väderberoende. Det skulle ha tränats idag men jag får se hur det blir med den saken då det ösregnar för stunden. 

Maj månads kastning i siffror

Strax under 65 h eller närmare bestämt sextiofyra timmar och fyrtiofem minuter blev det under en i största allmänhet väldigt fin månad. 

På den tiden hanns det med något under 29 000 kast. Bara så ni har en referens. Antalet per se är inte viktigt och när man tränar exempelvis Walk Back blir det just en himla massa promenerande och inte minst antecknande och därmed inte lika många kast som när man kastar grundträning till exempel. Kvalitet är alltid viktigare än kvantitet men för att träna muskelminne behövs även mycket repetition.

Av  kastmängden står Spinning Butcher för ca 6600 och The Devil's Claw för ca 5500 kast. De sista veckorna blir det nog lite mer fokuserad No spin-träning. 

Anledningen till att jag har koll är att jag för dagbok helt enkelt. En vana som hänger kvar sedan jag cyklade mycket. Det är roligt att se hur staplar växer och statistik formar sig. Sedan vet jag ungefär hur jag ligger till och kanske varför. 

Poängmässigt skrämmer jag ingen för tillfället, förutom mig själv möjligen. Bästa resultat  i Walk Back rotation i år är 255 vilket jag tangerande två gånger i förrgår. I No Spin slog jag personbästa häromdagen med 220 poäng vilken är en ökning med ynka en poäng från den förra toppnoteringen. 

Men det är träningspoäng. Tävling är något annat som många vet. Det sistnämnda är utöver nerver och adrenalin extremt väderberoende, något som deltagare i de sista årens SM vant sig vid. Låga poäng som resultat av ösregn, lera och kyla. 

Nu spanar jag ut genom fönstret för att se om det slutat regna. I så fall blir det några timmars kastande i eftermiddag.

/ J - eder knivkastare i etern

* De finns dock att tillgå i en lightversion lightversion som lockar måste jag säga. 

Soulthrower Open 2024

Då var det snart dags igen. Förra året startades vad som förhoppningsvis blir en stabil svensk tradition, åtminstone för den som är intresserad av sportkastning. Kniv- och yxkastningstävligen Soulthrower Open i Arboga. 

Premiäråret kom det representanter från sex nationer varav några rejält långväga eller vad sägs om Australien och USA? Vi får se om det slås i år men i vilket fall som helst är det ett ypperligt tillfälle att möta likasinnade, ha kul och kasta kniv och yxa. 

Familjefoto av kastfamiljen från Soulthrower Open 2023 med representanter från sex nationer. Ett äventyr som ni kan läsa om här

Sedan bör påpekas att ALLA är välkomna. I den här sporten hittas såväl gammal som ung, dam som herr och nybörjare som proffs. Det är en smula unikt. I alla fall att de hittas på samma ställe vid samma tillfälle!

Så pröva på en tävling och delta i Soulthrower Open 2024!

Ni kommer väl?

Jag hoppas att riktigt många hittar till idrottsplatsen Meken i Arboga i slutet av juni. Om inte annat alla som vill slå Marcus Pehart som inte bara är svensk kastnings nestor utan även regerande mästare i rotationskastning. 

Sedan kan ni alltid jäklas med mig och försöka sno min titel från förra året i disciplinen No Spin!

J - hoppas vi ses i Arboga

Recencion Zitoon Knives Le Classic XL

 

Inledning

"Le Classic XL" lever upp till sitt namn då det är en modell som dels funnits i Zitoons katalog ett tag och dels har ett mycket klassiskt utseende. I princip är det en mindre Bowie-kniv helt enkelt. Den finns dessutom i två versioner där den ursprungliga och mindre varianten utan tillägget "XL" är till för No spin-kastning. 

Zitoon Knives Le Classic XL

Den här större och tyngre kniven hittas istället under rubriken traditionella kastknivar på Zitoons hemsida. Hur traditionell den egentligen är ämnar jag försöka utröna här. 

Utseende och mått

Känslan av att det här är en Bowie-kniv kommer sig av två saker. Den ena är förstås clip point-bladet och den andra är vikten. Det här är nämligen en kniv som upplevs extremt kompakt, närmast brutal när man håller i den. De flesta knivar för rotationskastning brukar nämligen hålla sig till en tjocklek av 5-6 mm. Men i gengäld brukar de vara något större, framförallt längre. 

Handtaget är rymligt och extra långt för att uppnå rätt balans. Två hål gör att du lättare kan fästa handtagssidor på kniven om så önskas

Le Classic XL mäter nämligen endast 28 cm på den ledden. Det matchas med en tjocklek på hela 8 mm vilket ger en vikt av 360 g! En vikt som är väl vald och går igen i flera knivar jag testat och även använder mig av men aldrig någon som är kortare än trettio centimeter.* Därav den smått brutala känslan. Men en sak är tämligen säker och det är att den här kniven aldrig kommer att gå av. 

Le Classic är hela 8 mm tjock, inget du bryter av i brådrasket

I övrigt kännetecknas kniven av ett tämligen långt handtag för balansens skull. Ytan är borstat stål och på en handtagssida hittas Zitoons logotyp laseretsad. Handtaget har två hål så det kan förses med skollor av något slag, förslagsvis läder, om så önskas. 

Kanterna på handtaget är rundade vilket gör att kniven upplevs behaglig att hålla i när man kastar. Inga vassa hörn hittas här. 

Material

I knivar från Zitoon Knives hittas genomgående stål från svenska SSAB i form av Hardox. Det finns med ett par olika tillägg som "450" och "550" och tillhör gruppen höghållfasthetsstål. Det betyder konkret att de förvisso inte är särskilt exklusiva men i gengäld väl valda. Ursprungsapplikationerna inkluderar områden som grävskopor, dumperflak och schaktblad till bulldozers. 

Segt och starkt stål med andra ord och det är utmärkta egenskaper även för en kastkniv. Ärr av olika slag uppkommer alltid när man tränar med knivar. Särskilt gäller det om man inte har den perfekta träningsarenan med flera tavlor så att man alltid kastar en kniv per tavla och omgång. Men även då smyger sig missar in och närkontakt med mark, stenar, betong eller vad det nu är sätter sina spår över tid. Det är en oundviklig del av knivkastning. 

Då är det lämpligt om det går att någotsånär går att återställa sin kniv med en fil, ett bryne och lite tid. Med det sagt har det visat sig att Le Classic XL är precis så robust som den ger intryck av. Det för dock med sig både för- och nackdelar. 

Att kasta

Det här är som sagt rotationsvarianten av en kniv som ursprunglingen designades för no spin-kastning. Det innebär förutom att den fick tillägget "XL" att den blev två centimeter längre och ca ett hekto tyngre. Båda de egenskaperna har en tendens till att påverka hur kniven uppträder i luften. Generellt ger längre knivar en lugnare rotation och större vikt bidrar också till det samt mer pondus när kniven väl träffar tavlan. Det sistnämnda gör att du inte behöver ta i särskilt mycket. 

En så här massiv kniv kräver sin tribut av måltavlorna

Å andra sidan gör den ökade vikten och inte minst att kniven är grov att du behöver rejäla och gärna mjuka tavlor. Risken att kniven inte sätter sig är annars stor. Hårda tavlor kan fungera men kräver då att du verkligen sätter kniven i rätt vinkel, annars vill den ramla ned på grund av vikten. Spetsen är nämligen mycket stadig den också. Penetrationen är därför inte exceptionellt god i hårda material. 

När du väl lyckas belönas du dock med ett mycket tillfredsställande ljud. En liten varning kan dock utfärdas då den här kniven äter små tavlor till frukost. 

- Rotationskast

Generellt kan sägas att Le Classic XL roterar med pondus och tämligen lättberäknat. Samtidigt är det trots det inte den mest lättkastade rotationskniven jag äger. Orsaken till det står att finna i längden. Den är kort för en rotationskniv vilket gör att när den väl börjar rotera går det undan. Eller snarare roterar den snabbare än en längre kniv vilket är tämligen självklart. Men samtidigt krävs en viss igångsättningsfas för att få den stabila kniven att börja snurra. 

Exempel på grundkast från 3m med grepp i handtaget

Från första distansen, 3m håller jag kniven tämligen neutralt. Bakänden mot insidan på handen i ett vanligt handskaksgrepp. Jag håller tämligen långt ut på handtaget för att på så vis "förlänga" kniven eller snarare känslan. Formen på handtaget hjälper till med både det och rätt vinkel vilken är nästan 45 grader i relation till underarmen. Tämligen framåtvinklad med andra ord. Det är naturligtvis för att bromsa rotationshastigheten. 

På samma vis skall kastet kännas som det strävar framåt. Kniven är som sagt kompakt och det gör att när rotationen väl kommit igång går det fort. Påbörjas kastet för tidigt är risken för överrotation påtaglig. 

Några kast från 4m med fattning i bladet

Det andra grundgreppet, med fattning kring bladet, kräver förstås samma tillvägagångssätt. Ett rejält grepp i bladet med alla fyra fingrar för min del och jag låter den klippta delen av bladet styra vinkeln på kniven. Sedan gäller det bara att kasta lugnt och behärskat så sköter kniven resten. 

Från fem och sex meters avstånd bjuds det inte på några stora överraskningar. Samma grepp och metod som på de kortare distanserna. Möjligen kan man behöva korrigera avstånden med någon decimeter bakåt beroende på kastteknik. 

På sju meter, det längsta tävlingsavståndet i Walk Back, har jag dock lite problem med den här kniven. Eller så har jag bara kastat lite för lite med den. Men i vilket fall som helst är den något för kort för min smak. Jag har problem med att få till en pålitlig kastteknik av någon anledning och därför blir det en del missar från den här distansen. 

- Half Spin

För mig och min kastteknik är den här inte en helt lyckad kniv för halvrotation. Det kan bero på att jag kastar "Military half spin" på avstånd från två till fyra meter. Därefter övergår jag till "Instinctive halv spin" istället med ett pekfinger på bladryggen. Jag kastar helt enkelt inte "Conventional half spin" där kniven fattas i bladet med ett grepp i nypan. Till det är säkert kniven utmärkt. Jag kan bara inte avgöra det. 

- No Spin

Precis som med sin mindre släkting kan du kasta no spin med Le Classic XL, jag tycker bara inte om det. För mitt tycke och smak är den för tung för det. Formen är som sagt en uppskalad form av en no spin-kniv så det är kanske inte så konstigt att grundtekniken fungerar. Men vikten gör att den känns otymplig. 

Sammanfattning

Le Classic XL andas "Bowie-kniv" även om den riktiga kandidaten till det epitetet i Zitoons katalog är den av mig tidigare recenserade Iron Mistress. Men några av de klassiska grunddragen finns där vilket gör att kniven inte är oäven att titta på. Kanske blir den ännu snyggare med ett par handtagssidor. Jag funderar på att sätta dit ett par. 

Annars måste jag säga att den här kniven inte tillhör min absoluta favorit i Zitoons uppställning. Inte för att det är en dålig kniv utan för att jag har kommit fram till att jag föredrar kring 6 mm tjocklek på mina rotationsknivar. Knivar för no-spin kan få vara några millimeter ytterligare. Då behövs mer att lägga fingret mot i mitt tycke. 

Här blir känslan något för kompakt för att helt tilltala mig. Vikten har jag ingt emot men ser den gärna utspridd på lite mer yta eller snarare längd. Kanske 30-32 cm istället och samma tjocklek som lillebror Le Classic. Men allt det där är personliga preferenser. Så vet du med dig att du gillar en rejäl kniv med tyngd i är  den här något för dig. 

Ett stycke franskt hantverkskunnande signerat Olivier Feret

Men jag vill nog hävda att den här kniven kräver sin kastare och därmed inte är den ultimata nybörjarkniven. Det finns andra från Zitoon som är mer lämpade för det och jag tänker då osökt på en kniv som jag kommer att recensera här lite senare som kallas "Spinner" kort och gott. Den upplever jag som väsentligt mer lättkastad. 

Gemensamt har de emellertid att de utstrålar kvalitet. Det handlar om till största delen handgjorda knivar från Frankrike. De är designade och tillverkade av Olivier Feret och kan därmed betraktas som "semi-custom" beroende på hur man väljer att definiera uttrycket då maskiner förstås används. Mr Feret är en man som lägger stor vikt vid en god produkt kan konstateras. Något som märks på finish och avspeglas i viktiga detaljer som väl rundade hörn och mjukt slipade kanter. Det gäller genomgående för alla knivar jag har från Zitoon Knives och även den här!

Le Classic XL är kniven för dig som gillar kompakta rotationsknivar och Bowie-knivsestetik

Le Classic XL är en kastkniv för dig som söker en stridsvagn i knivformat. Mycket mer robust än så här blir det inte och du lär ALDRIG bryta av den. För det borgar 8 mm tjockt höghållfasthetsstål. Men du får också en kniv med tämligen traditionellt utseende och stabila kastegenskaper. På köpet får du även en god portion franskt hantverkskunnande och kanske en kniv som inte alla andra har?

Zitoon Knives

Specifikation:

Stål: Hardox 450

Längd: 28 cm

Höjd: blad 31 mm, handtag 26 mm

Tjocklek: 8 mm

Vikt: 360 g

Balanspunkt: 13/15 cm från bak/framände

/ J - kastfrankofilen

* Exempelvis Zitoon Knives Spinner Dagger med en vikt/längd-relation på 370g/32 cm och WL Custom Blade Patriot Dagger med 365g/32,5cm. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Olika tekniker vid knivkastning

Det finns många tekniker för att flå en ...och ännu fler för att kasta en kniv tycks det. Fast för att bena ut det hela något ämnar jag gå igenom de vanligaste. Allt för att nybörjaren lättare skall kunna orientera sig i den djungel av terminologi som finns. 

Kastknivar är en bra start, jag tror att det här är alla jag har 

Kasttekniker kan delas in i tre olika grundkategorier beroende på hur kniven uppträder i luften. 

• Traditional/full spin
• Half spin 
• No spin

Sedan finns det en rad olika underkategorier till dem beroende på vilken fattning som används. Utöver det kan alla tekniker och varianter nyttjas för överhandskast, underhandskast, sidokast och allt där emellan.

Traditional/full spin

På svenska kan man använda begreppet rotationskastning vilket är delvis självförklarande. Traditional eller full spin heter det på engelska. Teknikerna har ofta setts på cirkus och inte minst på film. Tekniken innebär att kniven roterar ett eller flera varv på väg mot målet. Hur många rotationer som krävs beror på avståndet till tavlan. Det är därför filmvarianter där hjälten/hjältinnan greppar närmsta kniv och sular iväg den snurrande som en helikopterrotor och träffar oavsett distans är ett rent fantasifoster. Här handlar det i allmänhet om mycket noga utprovade distanser för att det skall fungera.* Träffar du ändå är det troligen ren tur. 

Grundteknik för rotationskast, ett varv från tre meter. Här med Zitoon Knives Spinning Dagger

För att kasta kniven på det här viset kan den greppas på några olika vis. 

• Handskaksfattning, innebär precis vad det låter som. Tummen befinner vid sidan av bladet
• Hammargrepp, 
• Hammargrepp med tumme på bladryggen

Farten på rotationen beror dels på knivens mått och vikt samt balanspunkt och dels på hur kniven greppas. En längre och tyngre kniv roterar generellt långsammare än en liten och lätt kniv. Vidare gäller att desto längre framåt kniven vinklas i relationen till underarmen desto långsammare roterar den. På omvänt vis ökar den farten om den hålls mer upprätt med spetsen uppåt. Knivar roterar även långsammare ju längre upp på handtaget kniven greppas, närmare rotationscentrum och ökar farten om den hålls mot änden på handtaget. Detta gäller neutralt balanserade knivar vilket är vanligast förekommande i det här fallet. Balanspunkten påverkar även hur snart kniven börjar rotera efter det att den lämnat handen. 

Och så här kan det se ut när man kastar med drag från fodral. 

Eftersom de här knivarna, Graf Knives B1 Bowie 

är tämligen stora greppas de långt ut på handtaget för att de skall hinna rotera

En rätt vanlig tumregel för de flesta knivar är att de roterar ett varv på 10 fot eller strax över tre meter. Men det beror som sagt både på typ av kniv, hur hårt du kastar och vilken fattning du nyttjar. Från fyra meter skiftas greppet till bladet varpå kniven snurrar 1 1/2 varv. Från fem meter är man sedan tillbaks till handtaget men nu med 2 varvs rotation från släpp till tavla. Från 6 meter gäller bladet igen och 2 1/2 varv. Sju meter är den längsta standarddistansten på tävlingar och då gäller 3 rotationer med grepp i handtaget. Vill man sedan kasta ännu längre fortsätter man att räkna på samma vis med viss modifikation beroende på kniv och kraft som krävs för att nå fram till tavlan. Det är den tekniken som nyttjas när det tävlas i längdkastning. 

Half spin

Även här fungerar det bra med svensk terminologi då halvrotationskast är ett fullt begripligt uttryck. Kniven fattas nämligen i bladet på något vis varpå den kastas mot tavlan och på vägen vänder den och hamnar, förhoppningsvis, med spetsen in i målet. Generellt brukar det här betraktas som den enklaste tekniken att lära sig. Den kräver exempelvis inte lika exakta avstånd som rotationaskastning utan kan med lätthet användas mellan 2-6m. Längre så hänger på kastarens skicklighet men de finns de som klarar bortåt tjugo meter med de här teknikerna.** 

Att inte fasta avstånd är en nödvändighet gör att half spin räknas till "instinktiv" kastning. Sedan skrev jag "teknikerna" i plural ovan för även här finns det ett flertal olika fattningar att nyttja.

• Natural half spin brukar greppet kallas när man håller bladet i nypan mellan tummen och pekfingret. Eggen om en sådan finns är naturligtvis riktad bort från handen. Enda problemet för mig personligen är att jag inte alls tycker att det är ett naturligt grepp. 

• Military half spin känns i mitt fall mycket mer naturligt och innebär tumme på flatsidan av kniven. Återigen skall eventuell skarp del av kniven riktas bort från handen. Det är tummen som reglerar rotationshastigheten i den här fattningen. Namnet kommer för övrigt inte främst från att militärer använder sig av tekniken utan från kast med bajonetter. De har som bekant fästen för att monteras på en pipa eller stock vilket gör dem svårkastade från handtaget därför greppar man bladet istället. 

• Instinctive half spin innebär att kniven fattas med pekfingret mot bladryggen och det är fingret som styr rotationen. Att den kallas för instinktiv i relation till de andra misstänker jag har att göra med att det är med den här fattningen man kan kasta med vågrörelser. Du behöver alltså inte höja kniven över axelhöjd för att skicka iväg den. 

No spin

No spin är troligen det svåraste kastsättet men har andra fördelar som att du aldrig behöver skifta fattning på kniven från det att du dragit den samt att du kan kasta från alla avstånd du behärskar utan att behöva veta hur långt det är till målet. Det går även att kasta i princip vad som helst med en spets, egg eller kant med de här teknikerna. De är således mycket flexibla. 

No Spin med Throwingzone Scalpel

Även här finns det flera skolor kring hur man kan/bör/skall kasta. Ett sätt att dela in dem är hur man håller kniven och då skulle följande kategorier kunna vara aktuella. De två första har en gemensam  grundfattning med ett pekfinger på ovan/undersidan av kniven och en fattning relativt långt ut på handtaget. Den tredje versionen är mer ovanlig i väst och skiljer sig från de andra. 

• Slide, med pekfingret liggande nästan plant mot kniven

• Push, pekfingret böjs något och "förspänns" och används för att accelerera kastet samt motverka rotationen

• Skanff, är ett ryskt system utvecklast av Yurij Fedin som förespråkade en extremvariant av de grepp som nämnts ovan där man håller kniven mellan långfinger och tumme så löst att den kan dingla varpå pekfingret placeras på kniven. Ännu längre ut på handtaget än de andra fattningarna med andra ord. 

• "Ninja style", innebär att kniven eller ofta en Bo Shuriken läggs mellan fingrarna i öppen handflata samtidigt som tummen håller den på plats.

Det finns exempel på framgångsrika kastare inom respektive område. Ett litet problem är emellertid att även de har en tendens att genomgå personlig utveckling och byter därför ibland teknik över tid. Ett exempel är Tom Tom Hampich från Tyskland som i början förespråkade en "push"-teknik i sina instruktionsfilmer på Youtube och numera förefaller använda mer av en "slide"-variant eller möjligen hybrid när han kastar. Adam Celadin är för övrigt ett bra exempel på någon som huvudsakligen använder "slide". Även finske Joel Holopainen experimenterar vilt. Han började mest med push men kastar nu en del Skanff-inspirerat av vad jag kan utläsa av hans videos. Yurijs dotter Olga Fedin som är frontfigur för Skanff är däremot pålitlig därvidlag. Hon för sin fars arv vidare och ändrar inte mycket.

Det man kan lära av de olika kastarna är att det inte finns rätt eller fel och att det mycket handlar om att hitta det sätt som fungerar för just dig. Men innan det börjar improviseras och experimenteras är det bra för nybörjaren att ha en grundteknik.  

För att göra saker lite svårare, No Spin kast med de Zitoon Spinner Dagger som sågs i det första clipet

Sedan kan du förstås kasta no spin från vilken jäkla fattning som helst om du är skicklig nog bör påpekas. Det finns de som gör det från vanlig sabelfattning eller hammargrepp inklusive underhandskast med samma grepp om kniven. Det gör förstås att du även kan dra och kasta även en vanlig brukskniv om du så önskar. Det leder snabbt in på området "självförsvar" vilket jag anser är kvalificerat dravel i sammanhanget men det ämnet kan diskuteras i ett annat sammanhang. Men i anslutning till det fenomenet hittas "combat knife throwing". Amerikanskt förstås, vad annars? Även om några ryssar snöar in på området ibland. 

När det gäller varianter på "combat throwing" fungerar no spin bäst eftersom man inte behöver växla fattning och kan kasta direkt från vanliga grepp på kniven. Visst, du kan använda full spin också men att göra det på okända avstånd kräver oerhört mycket träning eller filmfusk. I filmer kastar de som sagt nästan alltid iväg kniven som en propeller och träffar rätt oavsett avstånd och dessutom alltid med dödlig utgång. 

Ett klipp som visar att du kan kasta alla stilar även med en dedikerad "No Spin"-kniv. Acejet Stinger kastade med No Spin, Military Half Spin, Rotationskast och back hand

I tävling har man mycket noggrant utmätta avstånd som markerar vart man skiftar grepp för rätt antal varv. Detsamma gäller för uppvisningar i prickkastning och cirkusnummer. Där finns inte utrymme för mycket improvisation kan tilläggas. Särskilt inte när man som förr använde sig av personer att kasta kring. 

Det finns förstås mer att tillägga och fler detaljer att fördjupa sig i och därför lär jag få anledning att återkomma till ämnet. Eller bara för att knivkastning är bland det roligaste som finns!

/ J - säger "stöd din lokala knivkastare"

* Undantag finns alltid och särskilt ettvarvstekniker kan användas till instinktiv kastning genom att rotationshastigheten kontrolleras med exempelvis tummen. Men det är mycket svårt och Military half spin är väsentligt mycket enklare att nyttja i samma situationer. 

** Ett namn som jag osökt kommer att tänka på är ryssen M "The Bear" Melnikov.