Review Spyderco Tenacious Lightweight CPM S35VN

  

-  the best version of the Tenacious?

I usually don't revisit models I've already reviewed. But every now and then, it happens because significant changes have led to improvements.* Or because they are just so different that they deserve their own chapter. This was the case for the Spyderco Para 3, which was released in lightweight format.

Today's topic is another Spyderco classic that has been given a new look, the Tenacious. The original was the subject of one of my first knife reviews almost 12 years ago. Although it wasn't brand new even then, it was an exciting addition to the catalog as it represented what Spyderco chose to call the "Value Line" which was intended as a budget alternative to the existing range.

A lot has happened from that model to this one with the long name Tenacious Lightweight CPM S35VN. One obviously has to do with the steel as Spyderco has chosen to include the entire designation in the name. What remains to be seen is whether it makes as much difference as one might hope for?

Spyderco Tenacious Lightweight CPM S35VN

Already in the introduction of this knife, I pointed out that the original suffered from a couple of drawbacks that were linked to the price point. A slippery handle, simple steel, and perhaps not the best finish for a Spyderco were some of them.

In this case, a couple of those areas have been addressed with certainty. One question that then arises is whether it is the same knife, especially since the price point is completely different. Another is whether the finish has been raised to a corresponding degree? I intend to find out here.

Ytterligare en Spyderco-modell som fått lättviktskostym

Short version: Spyderco Tenacious LW CPM S35VN, a really nice knife with a long name and some identity problems. 

Blade

The blade design is identical to the original. This means a slightly leaf-shaped blade, typical of Spyderco, with a hump to house the blade hole. The blade is also tall and measures 32 mm at its widest point. When combined with a very sharp tip and an almost straight back, you get the typical Spyderco look that some knife enthusiasts like and others hate. But basically, it is a kind of drop point.

The length is 86 mm, which means that Tenacious is not a completely small knife. The thickness of the blade is a well-chosen three millimeters. The finish is a glossy satin and the marking consists of the Spyder logo on the blade and the name printed together with the blade steel on the ricasso. On the opposite side, the order "China" is found written in extremely small letters. Those with good eyesight can also distinguish the Glesser mark on the blade.

The blade shape is one of Spyderco's basic variants

The factory edge on this knife wasn't exactly top-notch, to be honest. It wasn't one of the sharpest Spyderco knives I've come across, but above all, the edge is unbalanced. The left side's bevel is wider than the right, especially towards the tip.

However, this knife is thinner behind the edge than the original. Here about 0.4 mm, which together with a full flat grind and durable steel makes the knife cut very well. 

As is often the case with modern Spyderco knives, the blade is fully flat ground.

And Tenacious cuts well. It did that from the start and this version does it both better and above all for a longer time. Better because at least this example is thinner behind the edge, which improves the geometry that is already capable thanks to a three-millimeter blade with a full flat grind.

Longer because the steel is significantly more durable. At the same time, it is about the same rust resistance. Better in other words, just as promised. This is a very competent blade on all parameters.

Handle

The handle on the Tenacious is spacious. The entire knife measures over eleven centimeters closed and most of the handle can be used for a solid four-finger grip. This means that all hand sizes can fit, even if you happen to be wearing a pair of thinner gloves.

The thickness is 12.4 mm and the height is around 29 mm. This, together with the shape, makes the handle as comfortable as a handle with a ninety-degree back and flat sides can be. If you want to go up another level in the ergonomic stratosphere, the handle needs to be shaped in all dimensions and be a little fuller. 

What is called "bi-directional texture" provides incredibly good grip

The construction is recognizable and has not changed significantly. A robust steel frame with a thickness of 1.5 mm forms the basis. To prevent the knife from becoming too heavy and, above all, unbalanced, it has been provided with a series of internal holes. Something that was not always common for budget knives when Tenacious was young but is now standard for most brands.

The knife is open at the back and that is where the first sign of where money has been saved is found. Three completely straight spacers without any particular finesse. There is also Spyderco's solution for the lanyard hole in the form of a steel tube and a stop pin for the blade. Overall, a robust construction.

Another area where they skimp is the quality of the screws. The ones that hold the frame together certainly have flat heads, which is a plus. Both the six screws plus the three found for the clip are of size T6 while the adjustable pivot screw is a T8. What they all have in common is that they are made of soft cheese. Be careful when adjusting or disassembling your knife and make sure you have quality tools that grip well, otherwise, you will be left with round screw heads without grooves in them.

Tenacious is open at the back, revealing the sturdy frame that is not recessed at the sides.

One of the big changes besides the blade steel is of course the handle material and it is also what has given the knife its epithet, "Lightweight" although that is debatable. After all, the knife weighs only nine grams less than the original with G10 handles.

But that is not the biggest change that comes with the material change from G10 to FRN. The latter is one of many fiber-reinforced plastic materials, nylon in this case, that are available on the market. Spyderco injection molds the material which allows them to get any surface they want and they use something they call "Bi-directional Texture". These are simply small bumps where the direction changes around the molded Spyderco logo in the middle. 

The pattern provides an extraordinarily good grip for those who appreciate it. It literally eats into the skin if you grip the knife tightly. But you won't slip, whether you're at sea filleting a pike or gutting a deer in the forest, or performing any other sticky task. The knife stays in your hand anyway.

The handle shape is fairly simple but works well. This is especially true in the hammer and saber grips.

In hand, the Tenacious is as good as it has always been. As I wrote above, about as good as a knife with this type of handle can be. All grips work especially the two most common ones. When the knife is held in a saber grip, in addition to the excellent grip on the sides of the handle, you also have a substantial thumb ramp to provide an even more secure grip.

When the knife is held in a regular hammer grip, you can use a little force behind the cuts as the edge is drawn close to the handle in this design. That's also a big plus in my book.

Similarly, pinch grips are good as the sides of the handle are not excessively thick. Even in reverse grips, such as when carving towards yourself or holding the knife with the tip down to chop, the handle works excellently. It may not be Spyderco's best handle, but it is more than alright.

Opening and Lock

How a Spyderco knife opens will come as no surprise to anyone who knows anything about modern pocket knives. Here, the blade hole has also been slightly oversized to be even more easily accessible. It measures 12.5 mm in diameter. It is also positioned exactly right. This makes use, provided you know what a blade hole is used for, very intuitive.

The blade hole is both oversized and correctly positioned, making it easy to reach and use.

The actual feel of the opening is a bit dependent on what is expected. In an era when more and more knives are equipped with ball bearings, it is not good at all. Especially not when it was new. I have had the knife for a year now and it has worn in a bit even though I don't use it every day.

The blade runs on bronze bushings and they have the advantage that they become smoother and softer over time. But the feel of this knife does not come close to the best. Not even the best with bushings. It is not an MCusta. It feels like a Chinese-made Spyderco.

The advantage is that they are practical and do not let in gravel as ball bearings can in extreme cases. However, that risk should not be exaggerated either. But this solution always works regardless of the surroundings and environment where the knife is used.

One more complicated thing, however, is that this knife requires that you have the pivot screw very well adjusted. Too tight and the movement feels a little jerky. Too loose and you have play in the blade right away. Ball-bearing equipped knives are not nearly as sensitive to that detail.

The lock is simple and works well.

The lock bar is also easily accessible.

The liner lock is very well made. It is solid due to a strong frame combined with a fairly high lock bar which provides a large contact surface against the blade base. This is then combined with correctly executed geometry and the result is that no play in any direction can be felt. If the pivot is correctly adjusted as I pointed out above. 

The lock bar is easy to reach thanks to a substantial recess on the opposite side of the handle. Good design at its best. Especially when it is made so that the handle comfort is not negatively affected.

To Carry

Well, what can you say about the Tenacious Lightweight in your pocket? First of all, it's not that much of a lightweight that its name suggests, 108 grams to be exact. But on the other hand, it's not overly heavy either, considering the sturdy blade and long edge.

Then it can be said that it's quite tall in your pocket. Over four centimeters in fact. No matter how you twist and turn it, it's "Spyderco tall". The knife simply demands its space.

One of the older Spyderco clips, here in the "China edition" with too much tension.

In this specific case, it is also something that feels more than usual as part of the wide surface found in the pocket consists of a grater. So, if you have to reach down and look for the car key, which I happen to keep there, you have to be careful with how you remove your hand from the pocket if you love the skin on your knuckles.

One advantage of the pattern, however, is that it makes the knife very easy to draw. Just put your thumb down in the pocket and let it land against the handle side while letting your index finger rest against the indentation in the clip on the outside and you have an exceptionally good grip to pull out your knife.

It is almost as easy to put away again thanks to two clever details from Spyderco. One is that they provide all their knives with this pattern with a logo in the middle. In addition to being good advertising, they have the function of providing a flat surface for the fabric to rest against when it is squeezed by the clip. Something other manufacturers should follow suit. I'm thinking of you Cold Steel!

Another thing that makes it easier to carry is that the ramp on the clip is very large. The model is one of Spyderco's oldest versions of the clip, the spoon model. It works as usual in a budget version. It holds the knife in place, and has, as I said, a good ramp, high tension, and a decent amount of space underneath.

But it is also extremely visible, shiny, and large as it is. In addition, a full 2.7 cm of the knife is visible when it is in a pocket. The clip is mounted with three screws in a triangle, which means that it absolutely cannot wobble sideways.

The clip is not only movable between right and left but can be placed in all four corners. Something that Spyderco usually boasts about and no one takes advantage of. Sure, it gives options, but it also makes the handle look like it has been attacked by termites.

Or maybe it just feels plot-rich, here on one side, a pivot screw, a hole for a lanyard, three screws for the handle, and six holes for the clip. In addition to the pattern itself and the logo, then.

To Conclude

That Tenacious as a model has several qualities should be beyond doubt as it has survived since 2008, an achievement in a time when new models both pop up and disappear in a never-ending stream. But the model has always rested on a solid foundation. The design itself is good and with it comes a Spydercowithout a "forward finger choil" a recess in the blade itself for the index finger which is a detail that acts as a watershed. I am one of those who do not need such. 

What you find on the plus account is what has always been there. It is a quality knife from a brand that stands behind its products. The blade is well-shaped and practical, the steel is excellent and the problems with the handle have largely been solved and what remains is a reasonable ergonomic handle with an excellent grip. A trimmed workhorse is what Spyderco calls it on the website and I can agree with that.

Of course, there are also the disadvantages. It is a wide knife that takes up a lot of space in the pocket. In addition, the new handle sides act like graters against the knuckles sometimes. But there are also details such as fairly simple straight spacers in the back and a clip of a simpler kind that also shows quite a lot of knife in the pocket. Then it can be added that opening and closing is not particularly smooth at all. It is noticeable that this is a simpler knife fundamentally.

But the biggest stumbling block is found elsewhere. 

A supercharged workhorse Spyderco claims. Yes, I say, at the price of a thoroughbred

Spyderco Tenacious is in this version a very nice knife but in my opinion, it has clear identity problems. For a budget model, it is no longer if it ever was in Sweden. The problem is for us Europeans that all Spyderco knives have a tendency to jump up a couple of notches on the price ladder on the way here. So when Americans talk about budget knives and what is affordable, that topic is a bit complicated here.

Of course, this edition of the Lightweight version has also changed the price range, especially since the steel is significantly better and therefore more expensive than the original. But here it gets more complicated as the knife is still made in China, which suggests that it would be simpler than Spyderco's Taiwan- and US-made models, while the material in the handle sides is simpler than what was previously the case. FRN is not a step up compared to G10, possibly equal.   

The problem is that the basic model of Tenacious Lightweight costs around 800 SEK/72$. But if you want better steel, the price tag starts at 1650 SEK**/150$, and the "MSRP" in Sweden is about 2000 SEK/180$. It is hardly a budget knife.

It should be compared to other knives made in China with the same blade steel from brands such as Civivi, CJRB, and QSP just to name a few of the best. However in some cases it can be difficult to compare directly as Spyderco is one of the few manufacturers that puts such fine blade steel on a knife with a plastic handle and a simple liner lock in steel. The other manufacturers reserve that steel for knives in titanium or carbon fiber and with more advanced locks.

But in addition to being cheaper, their manufacturing quality is significantly higher than Chinese-made Spydercos.

With this blade steel, the Spyderco Tenacious LW is a really good knife, but hardly a budget knife.

Since so much is the same as the original model I reviewed at the beginning of the blog's existence, opinion remains. I recommend the knife but not without reservation. You still have to pay a certain "Spyderco tax" but you get a competent knife for the money. What has happened with the Spyderco Tenacious Lightweigt CPM S35VN is that everything has been moved up a level. The materials are better but the price has also been raised, unfortunately perhaps more than the quality.

Specifications:

Length Overall: 197 mm

Length Folded: 111 mm

Weight: 108 g

Blade Length: 86 mm

Blade Thickness: 3 mm

Blade Steel: CPM S35VN

Handle: FRN

Lock: Liner lock

Produced by: Spyderco, made in China

/ J - still not totally convinced

* Another example comes from Al Mar where their latest T36 version of the SERE Folder model is a significant upgrade.

** At the time of writing, late 2024.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - Spyderco Tenacious LW S35VN

Spyderco Tenacious behöver egentligen ingen närmare presentation. Det var en av de första mer budgetorienterade knivarna från Spyderco som inte såldes under systermärket Byrd. En kinaproducerad kniv i enklare  material men som fick behålla spindelloggan helt enkelt. 

Och däri låg problemet med den första modellen. Inte logotypen då utan att designen och tillhörande ergonomi och utseende var och är mer än godkända. Det i sin tur skapar vissa förväntningar. Men i det fallet var materialen inte på samma nivå som formen. G10-materialet i sidorna var enkelt och därmed rätt rejält halt och ännu mer när det slitits in. Sedan var det stålet, det allestädes närvarande 8Cr13MoV. Inte världens sämsta som någon kan få det att låta som men heller inte vad man förväntar sig från en Spyderco. 

Särskilt inte som märkets "budgetmodeller" inte tenderar att vara helt billiga när de gått via omvandling från dollar till den europeiska marknaden. Snarare är de mer "mid-range" eller halvdyra knivar skulle vi kanske säga på svenska även om uttrycket är luddigt. 

En väldigt blå kniv från Spyderco

Lösningen finns dock nära till hands och den stavas Spyderco Tenacious LW CPM S35VN. Vilket är en handfull att stava för övrigt.

I och med den här kniven försvinner några av de tillkortakommanden jag nämde. FRN-materialet i handtaget ger förutom några få grams mindre vikt väsentligt bättre fäste än tidigare. Mönstret såväl som materialet hittas i dyrare Spydercomodeller som Delica, Manix med flera andra "LW"-modeller.

Spyderco Tenacious LW S35VN

Den största skillnaden återfinns dock i bladet. I det här utförandet fås ett riktigt kompetent knivstål i och med S35VN från amerikanska Crucible. Det är ett pulverstål med generellt imponerande prestanda. 

Sammantaget borde det göra tillräckligt mycket för att rendera en ny recension. Förutom grundutseendet är det mesta annorlunda som sagt. Det väckte åtminstone mitt intresse. 

Knivgrossisten

/ J - återtestaren

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - QSP Otter

It's been a while since I introduced something new from one of my favorite brands, QSP. The Chinese challenger has gone from clarity to clarity in my opinion. One of the things I thought they did correctly was that they did not start with a gigantic range.

On the contrary, they started on a rather modest scale and expanded from there. Today, the catalog has swelled considerably, especially as it has adopted a concept of success used by some other manufacturers by having a large number of versions of the knives that are most popular. This has been done, for example, with the Penguin and Hawk models.

"Have a Knife Day" QSP says. Their slogan is otherwise "Better Knife, Better Life"

An extra nice detail is that the specification card actually portrays the knife in question

But today's knife is not only new to me but also one of the latest knives that QSP has released. In this case, the model has not been named after a bird, which is otherwise common in their case, but instead Småland's (where I live in Southern Sweden) landscape animal, the otter. As I am a naturalized Smålander, it, therefore, suits me well to present QSP Otter. 

QSP Otter 140-A1 where the numbers mean that the knife comes with sides made of aluminum foil carbon fiber 

This knife is not available in quite as many versions. Yet, should be added as it probably depends on the sales success, I suspect. It is now available in four versions, of which this is the 140-A1. It stands for a knife that has a blade with a two-tone satin finish and a handle made of carbon fiber with elements of aluminum foil. It gives a dramatic pattern that is the carbon fiber's answer to patterned welded steel. If you do not like the color scheme, the knife is also available with a black blade or with copper instead of aluminum in the handle. 

The exclusive material in the handle is matched by the fine blade made in S35VN. Very good steel that is shaped to a nice drop point blade with influences from a Wharncliffe.

The design is elegant and what stands out is, as I said, the pattern in the handle. Otherwise, the knife opens with a flipper tab, comes with ceramic ball bearings and the blade is secured with a liner lock. 

Overall, the first impression is that this is a very well-made knife that surprised me somewhat by being very small. A review is planned by this little beauty!

/ J - interested

#knivesandbikes #knivigtvarre

Knivrecension Medford Der Hund

-  liten, mindre, Medford?

Någon gång skall vara den första sägs det. Det här är till exempel första gången jag testar en kniv från den här tillverkaren. Mest beroende på att allt som den här herrn ägnade sig åt under större delen av sin karriär varit att tillverka knivliknande föremål sorterande under kategorin "vässade spett" eller "overbuilt" som det kallas på engelska. Ja, enligt mig då bör jag vara tydlig med att säga innan den församlade läsarskaran går i taket. 

Men sedan hände någonting och även Greg Medford, ja för det är en kniv från Medford Knife & Tool som skall få sin dom idag, insåg att alla kanske inte ville ha enbart den typen av knivar. Han började därför göra "micro"-versioner av sina knivar. Micro inom citationstecken därför det i hans fall mest innebar att de krympte till vad andra tillverkare menar är ganska ansenliga EDC-knivar. Men någonstans där blev de mer intressanta. I alla fall i mina ögon. 

Medford Knife & Tool Der Hund

Därefter har han gått ett steg längre och börjat designa knivar som är mer lika vad många andra betraktar som EDC-knivar både i utseende och storlek. Och inte nog med det, han släppte den här saken. En kniv som faktiskt är riktigt liten. Modellen kallas Der Hund eller hunden som vi säger på svenska. Anledningen till det tyska namnet var att det lät coolt berättade de för mig på Instagram. Det lär dock finnas en historisk koppling då det även var tysk slang för amerikanska marinsoldater under första världskriget. 

När Medford krympte en kniv på riktigt glömde de att krympa boxen

Twitterversion: Der Hund, en Medfordkniv som faktiskt är liten och smidig, på riktigt! 

Blad

Der Hund bjuder på en drop point med ett karaktäristiskt utseende. Proportionerna närmar sig en harmonisk rektangel då bladet endast är sex centimeter långt i relation till höjden på strax över tre centimeter. Därtill är formen knubbig med en inte särskilt uttalad spets och brant buk. Grovleken på stålet är 3,1 mm. 

Finishen på det här bladet är mycket tilltalande med sina två nyanser. Stentumlad på de flata delarna även om det är själva slipfasen som dominerar med sin grova satin. Sedan är förstås "blodrännorna" (fullers) något som utmärker bladet. Förutom att bidra med en estetisk komponent är de till för att öppna bladet med. 

Mindre tilltalande är hur spåret och hålet för detent-kulan är fullt synligt på bladet. Det ser lite billigt ut samtidigt som det gör kniven svårare att olja. Eller snarare så kommer den olja som appliceras tämligen omgående att försvinna. Skär man födoämnen kommer dessutom skräp att fastna där. 

Märkningen på kniven är tämligen frikostig kan vi väl säga. Det är serienummer och logotyp på bladet och även serienummer på handtaget. Jag misstänker att det är gjort med flit för att påminna om hur man gör i vapenindustrin. Sen tillkommer ett stort MKT på clipet. Ur praktisk synpunkt är det inte briljant att ha de här numret instansade i fullern då det är stor risk att smuts samlas där. 

Det knubbiga lilla drop point-bladet bjuder på 5cm egglängd

En något ovanlig detalj är att bladstoppet sitter fäst i bladet. Vanligare är annars att stoppbulten återfinns i ramen. Sedan har det här bladet ett rejält kombinerat sharpening- och forward finger choil. Alltså det den rejäla fördjupning som återfinns mellan egg och handtag. Den gör att kniven blir lätt att slipa om när det är dags för det men bidrar även i allra högsta grad till att komforten i handtaget ökar. 

En annan detalj jag däremot inte är hundra procent förtjust i är hur baksidan av bladtagen sticker ut utanför handtaget när bladet är infällt. Jag vet inte vad som skulle hända med låset om kniven till exempel tappas på något hårt som betongplattor, asfalt eller sten och ett jack uppstår. Risken är inte stor men den finns där.

Länge höll sig herr Medford av tradition och en smula envishet mest till D2-stål. Den fetischen har släppts och diverse moderna stål har efterhand hittat in i produktionen vilket är tacknämligt med tanke på prisläget. I det här kniven hittas S35VN från Crucible och det stålet är inte mycket att orda om. Det är ett premiumstål med goda och välbalanserade egenskaper. Det får inte fläckar i första taget, det är för att vara ett "superstål" relativt lätt att slipa och det tar och håller skärpan mycket bra. Därtill är det relativt segt. Ett mycket bra allroundstål enkelt uttryckt. 

Stålet, CPM S35VN har jag inget emot. Mer invändningar har jag emot den icke existerande spetsen samt det förfulande hålet för deten-kulan

Slipningen och eggen är nästan värda ett eget kapitel. De är enligt mig knivens främsta förtjänst. Der Hund är nämligen skålslipad och har därtill en riktigt väl utförd sådan vilket gör det här knivbladet mycket tunt bakom eggen. Såvitt jag vet är Medfords knivar dessutom slipade för hand. 

Det medför att den här kniven har en ruskigt bra fabriksegg. Inte mycket att anmärka på där. I alla fall inget negativt då den är jämn, symmetrisk i sidled och förbannat vass rent ut sagt. 

Sedan kan tilläggas att Der Hund skär riktigt bra. Nu har jag knappast hårdtestat kniven då det här exemplaret är en lånekniv. Men det som prövats har gått som en dans. Däremot är det en detalj som den här kniven faktiskt delar med fler i den här kategorin som jag inte uppskattar. Spetsen är närmast obefintlig och det är en stor nackdel för en liten EDC-kniv enligt mig.  

En liten invändning som inte har med själva skärpan att göra är att formen i kombination med hur kort bladet är begränsar användningsområdet mer än geometri, bladgods och slipning.

Handtag

Handtaget är tillverkat av två rejäla bitar titan. I den ena har en låsarm skurits ut. Sidorna är sedan hopsatta med inte mindre än tre bultar som därtill är grova. Huvudena är T8 för både de skruvarna och clipet medan pivotskruven har ett irriterande specialhuvud. Det betyder att inget underhåll (med lätthet) kan utföras på kniven av ägaren utan den måste returneras till fabriken för service. Inte en helt enkel procedur om man inte bor i USA.

Kniven är öppen i ryggen och titanet är inte lättat på något sätt. Men det behövs inte heller då kniven är lätt så det räcker till ändå. 

Det anodiserade och tumlade handtaget bjuder på de fördjupningar som vanligtvis återfinns på de flesta modeller från Medford

Titanet är sedan anodiserat och tumlat. Kniven kan fås i en  mängd olika utföranden då man kan speca sin kniv själv på en Medfords  hemsida i en "knivbyggare".* Utöver blå som i det här fallet finns även Hunden att tillgå i grått, svart, brons och "flame" till exempel. Handtaget kan sedan även kombineras med flera varianter på bladfinish och färger på skruvar. 

Handtaget är öppet i ryggen, slätt på insidan och mäter
endast en centimeter på bredden

Det som är märkligt är att det här nästan rektangulära handtaget är så pass bekvämt som det är. För lättare uppgifter skall tilläggas. En av orsakerna till det är goda proportioner och det andra är det i det här fallet eminenta främre urtaget för pekfingret. Hade det inte varit för det hade den här kniven inte alls varit lika bra. Som det är nu får faktiskt hela handen plats. Eller nästan i alla fall. Det här får nog räknas som en tre och ett halvtfinger-kniv ändå.  

Mindre bekvämt är emellertid det lilla hörn som bildas vid kanten till låsarmen. Eftersom framkant på handtaget är fasad men inte baksidan av den delen är det bildas en kant. Den känns för mycket i vissa grepp. Visst kan man slipa ned det hörnet men det lär inte bli snyggt på en anodiserad yta. 

Till nöds kan hela handen nyttjas

Det trekantiga fånglinehålet är lite speciellt då det inte sträcker sig genom hela handtaget utan endast återfinns en sida. Det är placerat rätt nära bladet så risken är att eggen gnager sönder fånglinan med tiden är tyvärr överhängande. 

Öppning och lås

Till skillnad från många andra Medford-knivar är Der Hund enhandsöppnad. Eller rättare sagt många av dem kan fällas ut med en hand men Greg förespråkar två händer. Att fälla ut bladet på der Hund sköts med hjälp av blodskåran eller snarare fördjupningen i bladet. Den är lätt att komma åt och bladet glider dugligt. Det är efter att man lärt sig öppna den vill säga. Försöker man bara göra det kvickt och naturligt utan att tänka fungerar det inte alls. Istället måste man pressa nedåt, sedan utåt och först därefter framåt och därtill långsamt. Lättast blir det om man träffar skåran så långt ut som möjligt för bästa hävstång. Någon kvick kniv blir det aldrig. 

Bladet löper på fina bronsbussningar och inga lager är i sikte. I det här fallet är det bra. En så  här robust kniv tjänar inte på att förses med små kulor som drar till sig smuts. 

Fullern gör bladet enhandsmanövrerad om så önskas

Ett ramlås sköter säkerheten i det här fallet. Funktionen hos den är  god. En smula seghet/lockstick kan upplevas i början men det är något som släpper efter det att man burit och brukat kniven ett tag. Orsaken är att de här knivarna saknar stålförstärkning i låsarmen. När låset är aktiverat sitter bladet stenhårt. Det finns inga tendenser till glapp eller spel i öppet läge. 

Ett ramlås utan stålskodd låsarm är idag ovanligt

Låsarmen är någorlunda lätt att komma åt och det är inga problem med att släppa den heller. Men eftersom bara en sida, låssidan, är fasad eller snarare uttunnad och motsatta sidan inte är försänkt kräver även den här rörelsen muskelminne och därtill känns det rejält i fingret. Det är inte det behagligaste låset att släppa jag stött på.  

En liten sidokommenter, kniven låter förbaskat sympatisk när den låser. Det är egentligen inte betydelsefullt men skänker ändå en smula förtroende. 

Att bära

Den här kniven är lite märkligt på så vis att den är liten men rätt hög. Det gör att den tar upp mer plats än man först kan tro. Å andra sidan inte mer än säg än PM2 från Spyderco till exmpel men mer än många andra knivar med endast sex centimeter långt blad. Men i gengäld får man mer plats nedtill i fickan eftersom den är kort. Handtaget mäter endast åtta centimeter. I gengäld väger inte Der Hund mer än 85 gram trots att titanet inte är urholkat på något vis. Det är lätt åtminstone sett till absolut vikt. Lite mindre lätt i relativ vikt eftersom kniven bjuder på endast fem centimeter egg. 

Der Hund bjuder på ett mycket långt clip i titan

Clipet är ett så kallat "milled ti-clip", alltså gjort i ett stycke titan fräst till rätt form. För att vara ett sådant och med tandem-arrangemang på fästskruvarna sitter kniven någorlunda djupt i fickan. Men det är också väldigt långt för att hittas på en så här liten kniv. Det täcker ungefär 3/4 delar av handtagets längd. Det gör å andra sidan att kniven sitter kvar i fickan. 

Sammanfattningsvis

När den här kniven anlände blev jag rätt nyfiken. Lådan som kniven kommer i är standardiserad och tämligen stor så jag visste inte vad jag skulle förvänta mig. I förbifarten kan nämnas att den är mycket lyxig i form av ett vattentät Pelican-case. I paketet kommer även en Dogtag med Medfords telefonnummer etc så själva presentationen är mycket snygg.  

Eftersom jag inte visste vilken  modell det rörde sig om kan jag berätta att jag blev mycket förvånad. Först över hur liten kniven är och sedan över hur den känns i hand. Givet formatet är den faktiskt rätt bekväm i hand och dessutom rymmer den, även om det är knappt, hela handen. Eller åtminstone tre och ett halvt finger. Därtill är den lätt. 

Det här är en kniv från Medford som inte får kollegorna i lunchrummet att skita knäck om den skulle användas till att skära något litet i offentlighetens ljus. Det var faktiskt något sådant Greg Medford hade i tankarna när han designade den här. De skulle vara "The world's biggest little knives". Det är också vad som möjligen skulle kunna få mig att omvändas vad gäller knivar från Medford Knife & Tool.

Mindre än vad vi är vana vid från Medford och med viss finess

Märkningen är inte blygsam i och med att den är tämligen omfattande och grov. Men i det här fallet är det inget som irriterar. Personligen tycker jag det passar in i det estetiska temat som kniven uppvisar. Ett utseende som drar åt det "industriella" hållet. Vad gäller övrigt utseende kan det varieras i princip i det oändliga då den här kniven ingår i "Build Der Hund" med fem olika poster där olika alternativ kan väljas. Det ger många kombinationer. 

Apropå "industri" så andas kniven även det när det kommer till konstruktionen trots det ringa formatet. Överdimensionerade bultar och skruvhuvuden och ett överlag stadigt utförande. Precis som man förväntar sig av en Medford. Detsamma gäller låset som även det är synnerligen stabilt. Men något annat hade varit en besvikelse både på grund av knivens prisläge och företagets rykte. Tydligen skall dimensionerna på både material och skruvar vara densamma som på modellen "Slim Mini Marauder".

Några för mig obegripliga småmissar återfinns emellertid redan på designplanet. Särskilt som vi talar om den här prisklassen. Det handlar om saker som det vassa hörnet vid låsarmen. Ett lätt svep med en slipmaskin hade nämligen fixat det. Eller det trekantiga lilla fånglinehålet där bladet riskerar att nypa av fånglinan om inte den dras ut ur handtaget efter varje användning. Jag är heller inte helt förtjust i vare sig det synliga detent-hålet eller hur låsytan på bladet är exponerat. Vidare kunde låsarmen gjorts något mer lättåtkomlig. Allt det här är kritik på detaljnivå men det är saker som andra tillverkare klarar av att lösa och för mig räcker inte argumentet "it's for hard use" som slängs i ansiktet hela tiden. Det är för övrigt det argumentet som används även som orsak till varför kniven öppnas och stängs långsamt och omständligt. 

Sedan var det otyget att använda skruvar som gör det omöjligt för den som vill att demontera kniven. 

Rent utseendemässigt skäms inte Der hund för sig. Den har en viss kantig charm

Men trots det har Medford med Der Hund och andra "Slim"-modeller närmat sig det "normala" vad gäller EDC-knivar. Jag tänker då bland annat på generell storlek och inte minst vikt.

Namnet har en dubbel betydelse. Dels syftar det till något stentufft och Greg Medford är känd för att vurma för det militära, nämligen tyskarnas smeknamn på amerikanska marinkårssoldater under första världskriget. Men det syftar även till något som är trofast och alltid finns där, redo när det behövs - en hund. Och det får jag nog säga att man lyckats relativt bra med. 

Sen var det elefanten i rummet, priset. Der Hund kostar från 450$ och uppåt plus importkostnader

Den här kniven hamnar  i samma fack som andra "Little Big Knives**" som t ex Spyderco Techno. Den klarar konkurrensen med den äran om det nu inte vore för en detalj, priset. Den här kniven kostar från 450$ och uppåt i USA och därtill tillkommer förstås importavgifter vilket gör att det här specifika exemplaret landar på runt 6000kr i Sverige. Därtill kan tilläggas att tillgången är en smula svajig.  

Det är mycket pengar sett till vad du erhåller både i materialväg och i funktion. Så vad det beträffar är det här en nischad kniv enligt mig. Den är inte för alla utan för den som gillar Medfords uttalade estetik och förhållningssätt till världen gestaltat genom hans knivar men ändå söker något i mindre format. Eller bara som vill komplettera sin Praetorian med något som är bekvämt att bära också. 

Specifikation:

Längd utfälld: 136 mm

Längd hopfälld: 78 mm

Vikt: 85 g

Bladlängd: 60 mm

Godstjocklek: 3,1 mm

Bladstål: CPM S35VN

Handtag: titan

Lås: ramlås

Producerad av: Medford Knife and Tools, tillverkad i USA

* De som var först med den tanken såvitt jag kan erinra mig var Buck Knives men även Benchmade var tidigt ute och fler tillverkare tar efter. 

** Spydercos term för den här typen av kniv. 

/ J 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knife Review QSP Pelican

-  the return of the Wharncliffe

In another review of a knife from QSP with the same basic blade shape, I said that I will return to the subject with an ever more typical Wharncliffe. It was this knife, called "Pelican", I had in mind. In this case, you get a really striking blade of that variety attached to a very comfortable handle. That combination provides a good foundation for a sympathetic knife, at least for those who appreciate their long straight edges. 

QSP 118-B Pelican

As is the case with the Locust, the Pelican can be had in a couple of different versions. This configuration has a gray handle and can be had with or without the two-toned blade. The alternative is a brown handle. This model is a step up in the model program compared with Locust as it has better steel.

Otherwise, as usual with flipper-knives from QSP, the knife comes equipped with ceramic bearings and detent-ball. The frame is weight-relieved and on the handle, you find QSPs interpretation of Micarta called Flax. It seems logical since it's variation of a linen Micarta.

A typical and quite impressive Wharncliffe-blade

Twitter version: I didn't know I was such an ornithologist. But this Pelican from QSP can breed in my neighborhood anytime. 

Blade

This Pelican lives up to its name with a particularly striking beak. The blade on this knife is a generous Wharncliffe that measures 92 mm in length and is 29 mm high. The proportions and the way the back arches down towards the tip almost makes this blade looks a bit "Sheepsfooty". But unlike that blade shape, this has a pronounced tip. A tip that is both effective and strong.

In this version, the blade is also characterized by the two-tone finish. As mentioned earlier, the blade is also available with a semi-polished satin for those who prefer a slightly more traditional look on their knife.

The color is both found on the rounded spine of the blade and on the primary edge bevel. The blade has a saber grind that reaches about two-third of the height. That makes for a good cutter but still leaves plenty of material at the spine which gives a very strong blade.

Otherwise, it can be stated that QSP is starting to become good at labeling. A reduced version of their logo can be found on one side and on the other the steel grade. That text is also modest in size.

A Wharncliffe blade gives a long straight edge and a tip that is positioned low. The look
is enhanced by a distinct two-tone finish

There is not much to say about the blade steel used. It is, as far as I can tell, a well-treated piece of CPM S35VN. Quality steel from American Crucible. The factory edge was exemplary, even in height, symmetrical and sharp. The knife cut hair with ease and the initial paper cutting test was answered with a light hissing as the blade passed through the material. 

The steel is the eminent S35VN

Put to work, this knife is more of a horse than a bird. A workhorse plain and simple. A blade with a long straight edge to work with as well as a comfortable handle is a nice symbiosis. But I can't agree with those who claim that straight edges are superior for EDC-tasks. Besides lacking the belly for sweeping cuts, they make it impossible to use more than the outer portion of the blade and the tip when cutting against flat surfaces, like cutting boards. That is especially true for flipper operated knives. In the long run that leads to uneven wear but, but above all you can't use all of that nice long edge.

In return, the advantage with straight edges is that the tip bites harder the longer the cuts are. The angle of the blade becomes more aggressive towards the end of the cut. Knives with a belly give longer edges to work with but don't have the same attack towards whatever you are cutting. That's why Stanley knives and the like have straight edges. In practice, that means that opening boxes and cutting tape is a breeze with this knife.

The blade shape also gives a tip that is easy to use since it is positioned low relative to the hand. Compared to the opposite, a "Trailing point", this tip is much easier to use in penetrating cuts, to drill in wood or just remove a splinter.

Handle

Pelican has been given a steel frame that is weight relieved. It both gives better balance and reduces total weight. On the outside, you find screwed on sides of Flax. In this case, the material is gray. Initially light gray but over time the material darkens from the moisture from the hands. Micarta is thus a living material that develops a nice patina after a while.

The handle length is generous with its 12 cm, of which the grip length is 10,5 cm. The shape is simple and all edges and corners are well rounded. 

The handle material, called Flax, quickly develops a patina

The back of the blade spine has some symbolic notches for increased traction. On this knife, there is no "traction plan". It is the material itself that gives needed friction and above all, it is the shape of the handle that contributes to a really good grip.

The generous width of the handle is a contributing factor to why
this is an ergonomic handle

In hand, the Pelican is really sympathetic. The long handle gives plenty of room for the entire hand. When it's combined with a rather generous width it gives a lot of contact area against your hand and thereby good comfort. That is enhanced by vaulted and chamfered sides and by the material itself. And the absence of finger grooves and the like make the handle fit most hands. It also aids in shifting grip.

All grips work but especially the most common like a hammer grip or a saber grip is excellent

One detail to note is how the handle swells at the back. That shape helps to fill the hand. Furthermore, a small flat surface gives the little finger somewhere to rest. Such details raise the overall impression. The Flax-material felt relatively warm in our chilly November rain climate. Or rather, it gets warmer more quickly than metal. Flax also provides better traction than metal handles since it has texture and pores. It is also what causes it to change its appearance over time.

The way the lanyard hole is integrated into the handle is very good. It doesn't ruin the looks or get in the way for the placement of the clip. Something that is highly appreciated.

Opening and Lock

As can be seen, Pelican opens with a flipper tab. This particular variant is capable without being exceptionally good. The angles work and the shape makes it comfortable to use. There is also no big risk of slipping while trying to open your knife. The blade can be opened both by pushing straight down or pulling back on the flipper tab. But when using a light switch-motion one must be determined otherwise you can fail to open the blade all the way. The reason is pure physics. The flipper tab is not perfectly placed and the blade is wide, long and relatively thick which gives a lot of mass to accelerate.

Something that facilitates opening is that the blade runs on ball bearings, although I had actually preferred a pair of well-made phosphor-bronze bushings on this kind of knife. 

The flipper tab is easy to use if you are determined that is

The lock is a liner lock of that type that QSP previously had some problems with on a couple of models. However, that is nothing that was present in this specimen. The lock gives confidence in that is feels solid and there is no blade play in any direction. Nor does the lock bar slide under negative pressure. Something that I have tested more than usual given the circumstances.

I've actually spine-whacked this knife, something that I usually don't do while testing knives since I consider it abuse. That is, I hit the back of the blade against a piece of wood to see if the lock would fail. It didn't! Then I can clarify that the knives released at the end of November 2019 and onwards have the lock geometry overhauled by QSP. This applies both to this model and the previously mentioned Locust.

A well functioning lock but not that easy to access

The lock bar has been made accessible by a small recess in the opposite handle side. It's fortunate since the lock bar otherwise sits deep in the handle and is not that easy to reach. But that is actually a rather clever solution for a knife that might be used a bit "harder". A well-known problem with liner locks is otherwise that they actually can disengage it the knife twists in your hand. The same idea of how to prevent this can be found in other knives such as Spyderco's Bradley Folders.

To shut the Pelican beak is a two-stage affair since this blade lack detent-ramp. When the resistance from the detent ball is passed the blade slides into place with two light shakes.

To Carry

It would not be telling the truth if I said that this knife is a dream to carry in a pocket. That is a prize you have to pay for a certain blade length, as I use to say. Also, the handle is fairly generous, both in length and width. The weight is just under 130 g which is decent for this size of a knife but hardly featherweight. But above all, it's the volume that is noticeable. Twelve centimeters in length, 3,8cm in height and 1,5 cm in width give it away. It's a large chubby knife!

The titanium clip works without being perfect

The clip is a slight departure from the purely practical and a glance at the more luxury. That means a sculpted clip in titanium with a dash of color. The function is decent without winning any awards for the best clip on the market. It springs but could have had slightly better tension. But above all, it needs a somewhat more raised ramp to allow thicker fabrics.

In return, the knife stays where it supposed to and it's easy to draw. Another good thing is that it is out of the way when using the knife. No hotspots here. That is due to the low position on the handle and a very chamfered back of the clip. 

The anodization makes the clip fit a pair of jeans very well

Then, of course, part of the handle is visible when this bird is nesting in the pocket. This being a narrow clip requires the screws to be in tandem and that makes the knife ride higher than it would otherwise.

To Conclude

Of all QSP's larger folding knives, Pelican is my favorite so far.  Copperhead is another good candidate but loses the internal battle due to materials used. That category is won by the bird with better blade steel and more luxurious materials in both handle and clip. Flax, ceramic bearings, milled titanium clip, and S35VN-steel don't make a fool of itself. 

A knife for those who like straight edges

To use an analogy, nothing spared when it comes to ingredients for this stew. But more important than them is how they are cooked. The recipe for a successful handle may look like this: Take one part heavily lightened steel frame, two parts well treated Flax/linen micarta. Stir with a good amount of comfort and spice with some width and you got yourself a tasty dish with good ergonomics.

Not only does it feel good it but it also looks nice and what better, it matches the spicy blade.

In Pelican, QSP has managed to achieve a knife with a rather distinct appearance that is matched by corresponding performance. Furthermore, build quality and precision are in par with the materials.

The blade is appealing with its simple yet uncompromising form. It is a Wharncliffe and a proud one at that.

QSP Pelican, a powerful EDC-blade

Pelicans, together with Condors, are the world's biggest flying birds. This rather generous knife from QSP has therefore been given a suitable name. It is large without being huge which gives a good EDC-knife for those who want a lot of capacity.

A Pelican, by the way, is not impossible to get into a pocket, but as everyone understands, birds are not always comfortable with being stowed away. They like to nest a little bit more freely.

But apart from that, I have mostly good to say about this knife. Although practical, it was actually the looks of the blade that initially spoke to me. So if you feel attracted to hefty Wharncliffes with associated features, consider a QSP Pelican.

Link to the product page!

Specification:

Length overall: 212 mm

Length, folded: 120 mm

Weight: 127 g

Blade Length: 92 mm

Blade thickness: mm

Blade Steel: CPM S35VN

Handle: Flax

Lock: Liner Lock

Produced by: QSP, made in China

/ J - the bird catcher

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre