Från botten av högen - CRKT

Jag har vid upprepade tillfällen nämnt att mitt fokus när det handlar om knivar går i vågor. Ibland är det uppenbarligen förvirringens vågor som går höga. Någon annan förklaring kan inte finnas. 

Trots att det är pinsamt skall erkännas att jag vid något tillfälle tyckt att riktigt mordiskt stora fällknivar från exempelvis Steve Ryan var "da shit". Lika omodernt som det uttrycket är lika omodern är den tanken för stunden i mitt knivintresse. Även om det skall medges att jag från stund till annan sneglar på knivar som Cold Steels Frenzy och Extrema Ratios Dark Talon. Men det tänker jag inte erkänna så någon hör det. 

Det var vid ett sådant tillfälle den gigantiska Tigershark från Linton inköptes. Men den kommer att återkomma i den här serien vid ett senare tillfälle. Idag skall istället en tanke ägnas åt den Ryandesignade kniv jag hade råd att köpa när det begav sig. Det är var CRKTs Ryan Mod 7 eller Seven som det ibland skrivs ut. 

Kniven som gav uttrycket "hot spots" ett ansikte

Istället för att vara gigantisk är den faktiskt ganska liten. Om man inte ser till bredden på bladet då. Det matchar snarare en smatchet i proportioner. Orsaken står att finna att den är inspirerad av en Barong, en macheteliknande knivtyp med ursprung i Fillipinerna som kan nå svärdslika dimensioner. Den används ofta i filippinska kamparter och det är i ljuset av det som även Seven skall ses även om det känns långsökt.

Mod 7 är mer modest än sina förlagor. Men det är inte det som utmärker den här kniven utan det faktum att fanskapet inte går att hålla i. Det väl tilltagna fördjupningen för pekfingret och handtagets genomgående form är det inget fel på. Men sen blir det värre.

Som jag skrev på Instgram, jag brottas hellre med ett uppretat piggsvin eller en igelkott än försöker arbeta med den där kniven. En god vän myntade uttrycket "tallkotte" om den typen av handtag. Och det här är kungen av kottar! Kniven som gav uttrycket "hotspots" ett ansikte".


/ J - behandskar sig

Från botten av högen - Kershaw

Knivar har jag några stycken vid här laget som några av er måhända noterat. Det har hunnit bli en hög eller möjligen samling beroende på hur man betraktar det hela. Men mitt anskaffande kännetecknas av att det är tämligen eklektiskt. Det går i vågor helt enkelt. Ett tag är jag intresserad av en typ av knivar och lite senare är det något helt annat som lockar. 

Sen har jag dessutom svårt att göra mig av med knivar. Därför påminner knivhögen lite om skivamlingen (ja, jag är tillräckligt gammal för att inneha både CD och LP-skivor). I den finns exempelvis "skämsskivor". De som man av någon idag outgrundlig anledning fann lockande när det begav sig men ändå inte gör sig av med för att de representerar något annt. Som en tid i livet eller en händelse. Sen finns förstås de där man aldrig tröttnar på men det är en annan femma. 

Bland mina knivar återfinns liknande fenomen. Just den här är inte en direkt "skämskniv". Men den är verkligen inte bra. 

Kershaw Black Out

Kniven är en Kershaw 1550 Black Out. Egentligen skaffade jag den, om jag nu minns rätt, för att jag egentligen ville ha den med G10-handtag utrustade systermodellen Avalanche istället. Den hade jag dock inte råd med på den tiden. Men det är så finurligt att den här kniven har exakt samma bladform! Så jag tänkte väl att den här var det nästa bästa alternativet. Men se det var det inte!

Handtaget är en smärre katastrof och gör att kniven är ett slöseri med ett fint blad. Som kan ses på bilden är den i nära "mint condition" trots att den är över tjugo år gammal. Handtaget är trots att det formgetts av Ken Onion en ren härdsmälta. Dels är det bara nästan rätt och nära skjuter ingen hare när det kommer till anatomiska försök att forma knivhandtag. Det är för tunt där det inte skall vara det och sitter i en konstig vinkel. 

Men värre är materialet. Det är så tunt, klent och plastigt att det får en Griptilian att kännas som ett solitt betongblock i hand.

Lägg därtill en jättestort kantigt clip som bara tillåter spets nedåt samt en väldigt vek variant av Speedsafe. Skall man göra knivar assisterade skall det vara stuns i dem. Något som Kershaw annars vet, de uppfann trots allt systemet. 

Nä, inte var det någon Avalanche inte. Men som namnet antyder, den är väldigt svart. Ett svart får i det här fallet!

/ J - botaniserar i botten