Ny kniv - A.G.A. Campolin Pattada

Resòlza är ett av de namn som används på ett mycket känt knivmönster från Italien eller snarare Sardinien om vi skall vara exakta. Det finns tre grundvarianter av dem där bladformen skiljer något åt. 

Den här typen har blad som härmar formen på myrtelblad och är känd under namnet resolza Pattadese. Pattada är helt enkelt en ort på på ön som därtill är mycket känd för just sina knivar. 

Den här kniven bär namnet Pattada trots att den är tillverkad i Maniago. Det här är en automatversion och kommer från anrika A.G.A Campolin.

A.G.A. Campolin Pattada

Givet att det är en hyllning till knivtypen samt en nyproduktion av en modell från sextiotalet så har den förstås den klassiska långa slanka bladformen som hör till. Mer ovanligt är att man valt ett modernt rostfritt stål i N690. Ett stål som kanske inte är det finaste på marknaden men fullt gångbart och väsentligt mycket bättre än det mesta som kan hittas på enklare varianter av italienska automatknivar. Det gör den här kniven användbar även som brukskniv. 

Handtaget kan fås i ett par olika varianter men mest klassiskt är antingen horn (det skall helst vara fårhorn för att vara autentiskt) eller trä. I det här fallet är det ebenholts som används. Som ni troligen vet varierar det i färg från mörkt brunt till närmast svart. 

Bolstret är gjort i nickelsilver och härbergerar knappen som både släpper bladet löst samt agerar låsknapp. Mycket praktiskt med allt i ett. 

En mycket klassisk siluett med anor från Sardinien

Kniven är totalt 21 cm lång så inte helt liten men ändå i underkant för en Resolza, de kan vara väsentligt mycket större också. Bladlängden är 8 cm och vikten tämligen låg med 99 g. 

Det är relativt bra snärt i bladet skall tilläggas och det är mycket lite glapp i bladet. Inget i sidled faktiskt. Kniven är välbyggd men på ett mer klassiskt sätt. Det vill säga den håller inte den exakthet som exempelvis en perfekt producerad modern kniv från säg Civivi eller liknande företag gör. Men i gengäld är AGA Campolins knivar hopsatta för hand på samma vis som man alltid gjort. Det skänker en helt annan känsla till kniven. Mer personlighet helt enkelt. 

Det är en i mitt tycke mycket vacker kniv som pryder sin plats i samlingen. Vill man ha en får man nog slå till nu då AGA Campolin inte alltid är tillgängliga och inte heller alltid behåller alla modeller över tid. 

/ J - går på automatik

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Muela Classic Bowie

Det kändes som det var dags nu! För mig att skaffa en riktig Bowie om nu uttrycket tillåts. Såväl uppkomst som exakt hur en ursprunglig kniv av den modellen såg ut är inte helt klarlagt. Därtill skall tas i beaktande att stora jaktknivar med den typen av utseende förekommit i flera delar av världen innan det namnet blev aktuellt. 

Men att det här är en kvintessentiell Bowie råder det ingen tvekan om. Men så är namnet Bowie Classic vilket förpliktigar. Märket är Muela och är spanskt. De har stolta traditioner när det gäller den här typen av knivar. 

I vilket fall som helst saknades en riktig representant för knivtypen i min samling. Visst har jag knivar med distinkta clip point-blad som drar åt samma håll men ingen som är så renodlad som den här. 

Muela Classic Bowie Stag

Det som gör den klassisk är förutom det distinkta utseendet att den har alla de rätta materialen. Det är en fulltångekniv där man förvisso frångått äldre tiders kolstål till förmån för någon form av rostfritt vanadiumstål. Därvidlag är inte spanaska företag lika bra som exempelvis sina italienska kollegor när det gäller att upplysa vad deras knivar är gjorda av. 

Utöver det hittas horn i handtaget, mässing i parerskyddet och förstås läder i fodralet. Precis som det skall vara. Även om trä i handtaget är lika "rätt". 

En kniv med snygga proportioner i väl valda material, en klassiker som namnet antyder

Den här kniven finns i tre storlekar varav den här är den mellersta. Det innebär ett blad på sexton centimeter och den totalläntgd av 27,5 centimeter. Inte enorm som ni märker. Men med synnerligen väl valda proportioner. Det är därför jag tycker den är ruskigt snygg. 

Muela Classic 16A kommer i det här fallet från Knivshop och kommer att testas framöver för en närmare beskrivning. 

Knivshop.se

Muela Knives

/ J - på klassikerjakt

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC CXXV

Fredag, inte mycket att säga om det känner jag. Nu råder lugnet efter stormen på jobbet. I köket är det mest hektiskt innan lunch förstås och när eftermiddagskakorna är framme och fixade och caféet är igång så lugnar folk ned sig. 

Städning och disk avklarad och nu kan även jag slå mig ned med en kaffe och hamra en stund på tangenterna. I övrigt har jag inga vilda planer, vare sig nu på eftermiddagen, ikväll eller i helgen. Det skall åkas iväg och hälsas på under lördagen och sedan, om vädret tillåter, blir det knivkastning på söndag. 

"Stag Handle"

Dagens skarpa föremål har lite retro-vibbar. Dels för att en klassisk "Canoe" liksom en lever lock är knivmodeller med lång historia men även för att just den här stiletten var min första. I vuxen ålder skall väl tilläggas. I ungdomens glada dagar hade jag väl någon billig OTF inköpt på en bensinmack i Tyskland samt faktiskt, ett tag i all fall, en riktigt fin äldre variant av en Tysk fallskärmsjägarkniv. Ni vet de där gravitationsknivarna. 

Den här sidsprättaren är en 9" lång kniv från SKM med hornhandtag. Det verkar vara ett märke som kommer och går men det rör sig om italienska knivar tillverkade i och kring Maniago. Lite oklart av vem. Det är för övrigt ofta fallet med just dylika knivar. 

Kanoten som också har hornhandtag (Rams horn) är tillverkad av Rough Rider Knives eller som det numera stavas Rough Ryder, jag vet inte om det rörde sig om något upphovsrättskyddat eller möjligen risk för sammanblandning. Hur som haver bytte de namn för ett tag sedan. Det är amerikanska klassiska fällknivsmönster (till största delen men numera inte enbart) som dock är tillverkade i Kina. Kvaliteten är i allmänhet mycket god i relation till priset men kan även vara lite ojämn. 

Frågan är om det gäller människor också? Att vi är lite ojämna, särkilt i relation till priset...

/ J - goes Friday

#knivesandbikes #knivigtvarre

Måsten för fällknivssamlaren

Idag ämnar jag diskutera ett ämne som torde ligga de flesta samlare av vassa föremål varmt om hjärtat. Det handlar om "måsten" för den initierade knivioten. Märken och modeller som man endera bör ha känt på eller ha i sin ägo beroende på hur man förhåller sig till dem. De här särskilda knivarna kan förstås återfinnas i alla prislägen från den enklaste Morakniv till exklusiva handgjorda knivar för den välsituerade finsmakaren. 

Ett urval fällknivar som av olika skäl kan betraktas som "klassiska" på något vis

Det finns ett otal knivmodeller som kan betraktas som klassiska vid det här laget och de kan vara av diverse olika typer och stilar. I listan nedan blandar jag märken, modeller och mönster. Ett exempel på vad jag avser är modellen "Soldier" från märket Victorinox. Den och deras andra officersknivar är egentligen mönster eller en design som har utvecklats över tid. 

En första grovsortering kan naturligtvis göras genom att dela in våra kära knivar i "fastbladare" och fällbara knivar. 

Fokus den här gången är fällknivar men för att förstå dem och deras historia vad beträffar exempelvis bladformer så är det bra om man även har lite koll på klassiska knivtyper. Betrakta det som "grundutbildning" för knivnötter om du så vill. Det kan handla om olika typer av eggverktyg indelade efter bladform och historik: dolkar, saxar, kukris, bowie-knivar, jambiya, shilin, skandinaviska jaktknivar, sameknivar - leukkos eller finska puukkos bara för att nämna några få. 

De kan också sorteras efter användningsområde som t ex "Stridsknivar" där specifika modeller som AEF Mark 1 Trench Knife, Fairbairn-Sykes, Ka-Bar Marine, SOG MACV, Gerber Mark I och II, Al Mar Sere och Kershaw Trooper är exempel på eftertraktade objekt. Även här kan knivar delas in i grupper som "karambits", "dolkar", "smatchets" etc. Just stridsknivar och militära knivar inklusive bajonetter är stora och ibland separata samlarområden. 

Kanske Fällkniven F1 kan räknas till klassikerna den med eller åtminstone de blivande

Knivar kan även vara klassiska som i att de står för sinnebilder av något. En Mora no 1 med rött björkhandtag är troligen vad de flesta svenskar ser framför sig  när någon nämner ordet "kniv". Det eller en klassisk fransk eller tysk kockkniv. I andra länder tjänar Opinel, Douk Douk och Okapi samma roll. Där har de  namnen i olika grad blivit synonymt med ordet "kniv" eller åtminstone "fällkniv". 

För den mer knivintresserade kanske Fällkniven F1 är en modern svensk klassiker i det att det var den som kickade igång det Boden-baserade företagets egna modellprogram. För andra är en EKAs fällknivar det som representerar kungariket Sverige bäst vid sidan om Moraknivar. Någon skulle kanske invända att det är alla knivmakare ute i landet som är de bästa ambassadörerna.  

Exakt vad som är ett "måste" varierar förstås från individ till individ. Men det är klart att det finns knivar som betraktas som något av ett basutbud. Sen kan intresset kantra åt olika håll efter det.

Tydliga exempel på områden där man kan fördjupa sig hur mycket som helst och koncentrera en samling är regionala fällknivar från Italien* eller särskilt Frankrike där nästan varje område har en egen modell. Ett annat är amerikanska knivmönster med varianter som: Trapper, Canoe, Whittler, Barlow, Stockman, Muskrat, Physicians knife, Melon tester, Cotton tester, Peanut, Toothpick, Congress, Sunfish, Jack knife, Pen knife, Sodbuster och Copperhead med flera. Att bara inneha ett exemplar av varje typ kan vara grunden till en rätt omfattande samling. 

I min uppställning har jag valt att i huvudsak ta med knivar som fortfarande tillverkas och därmed är möjliga att få tag på. Även handgjorda/custom-knivar faller utanför ramen den här gången. Mest för att få av dem har påverkat knivhistorien nämnvärt som enskilda objekt då spridningen sällan är särskilt omfattande.** Exempel på motsatsen finns förstås. Ett tydligt modernt sådant är den specifika Bowie-kniv som James B Lile formgav till filmen First Blood. 

Här följer en lista på fällknivar som jag anser är "måsten" i någon mening:

Klassiska fällknivar:

• Victorinox - Den "mesta" fickkniven alla kategorier. Ursprungligen kallades de Offiziersmesser men blev "Swiss Army Knife - SAK" för att amerikanska soldater tyckte det var jobbigt att uttala. De är också de mest sålda, spridda och igenkända av alla moderna fällknivar. Något rött från Schweiz behövs därför i samlingen, exempelvis Soldier, Cadet, Classic eller en större Rucksack.

Mer känt utanför knivvärlden än så här blir det inte. Röda fällknivar från Schweiz. Den lilla Classic
jämte en större Rucksack med bladlås samt en fullstorleks (94 mm) enlagers Swiss Army 2/Pruner

• Higonokami - Som länk till det förflutna. Så här såg de första fällknivarna ut fast gjorda i andra material som trä och horn. Japansk enkelhet personifierad. Inte så gammal som man kan tro (1896) men ett lysande exempel på kategorin "friction folders". Införskaffa gärna en Nagao Kanekoma som kommer i de gulblå askarna. Det finns många enklare och förfalskade varianter av dem.

• Mercator K55K - För att det är den första riktigt populära och spridda modellen med Back Lock-konstruktion. Har därtill en rebus gömt i namnet. Den "Svarta katten" från Tyskland görs idag av Otter-Messer.

• Douk Douk - För den färgstarka historien som döljer sig bakom modellen. En kniv som på grund kulturimperialism först blev en flopp som senare vändes till succé. Det är också den mesta "taktiska" fällkniven sett till användning som finns i modern historia. Läs och begrunda samt glöm namn som Emerson, Strider och Extrema Ratio. Görs sen 1929 av Cognet i Frankrike.

Här är de - trion med de vikta stålhandtagen: Mercator K55K, Douk Douk och Higonokami.

• Opinel - En fällbar "Morakniv" som jämte SAKs är en av de mest spridda fällknivsmodeller som finns. En fransk budgetklassiker från sent 1800-tal. Sedan mitten av femtiotalet utrustade med ett för dem unikt lås, virobloc. Förslagsvis väljes modell no 6 eller helst 8.

• Nontron - För att gammal verkligen är äldst! Även om Opinel varit med ett tag så är de inte som Nontron över 500 år gamla! Med rötter i 1400-talet görs de fortfarande för hand i samma region.

• Barlow - Något klassiskt anglosaxiskt mönster måste smyga sig in i listan. Den här knivtypen härstammar från England och Sheffield men har med tiden även blivit en amerikansk klassiker. Finns med ett eller flera blad. Beroende på prisklass införskaffas kanske en RR - Rough Rider en Case eller helst en GEC.

Överkurs:

• Stockman - Kanske mest känt blad flerbladiga amerikanska knivmönster. Har tre blad där det största är en clippoint vanligen ackompanjerat av ett sheepsfoot-blad och ett spey-blad.  

• Laguiole - För att modellen är urfransk! Mer franskt än så här blir det knappt. Landet som sades inte kunna styras på grund av de 246 ostarna har nästan lika många regionala knivmönster. Det här är ett av de mest kända utanför landets gränser och skapades av Jean-Pierre Calmels 1829. Beroende på prisklass rekommenderas någon från Laguiole Village, en Aubrac eller Forge de Laguiole

• Pattada - Som representant för den stora italienska knivfloran. Lång, smäcker och elegant är knivformen som kan fås i mer traditionella utföranden från Sardinien. Till och med Spyderco har plockat upp en i sin "Ethnic Series". Önskas übertaktiska mordredskap i äldre kostym kan modellen även erbjudas i modern tappning från Extrema Ratio.

• Navaja - Spanien får inte glömmas i sammanhanget. Och någon form av Navaja är tvunget för den som är intresserade av "stridsknivar" då många av de äldre är gjorda för just det vilket avspeglar sig att det finns hela skolor i den ädla konsten att fäktas med kniv som tillägnats dem. Storleken på de historiska knivarna är ofta magnifik för övrigt. Cold Steel släng er i väggen! Kan fås från exempelvis JKR, Cudeman och Exposito.

• Italiensk stilett (Scatto) - Den mest förbjudna knivtypen. Inte bara känd från film utan ökänd. Efter att ha använts av filmskurkar ända från James Deans dagar så fick styrande i en rad länder för sig att just den här av alla knivsorter var den dödligaste och därför måste förbjudas. Förbud och specialregler som på många platser lever kvar än idag. Beroende på prisläge finns t ex SKM, Frank Beltrame, A.G.A. Campolin och Renzo Pascotto att välja emellan.

• Balisong - Samma öde som stiletten rönte den här virvlande kniven. Odödliggjord som skurkars första val i otal filmer producerade under framför allt 80-talet. Idag mest använt som avancerad jojo med egg. Det tvistas om huruvida det här är en Fillipinsk uppfinning eller faktiskt tillkom i Frankrike under mitten av 1700-talet. 

"Moderna Fällknivar"

• Buck 110 - För att den är störst bland amerikanska klassiker och har inspirerat många liknande knivar. Med betoning på stor. Kniven från 1964 är lite som bilar från samma tid och plats, omfångsrik och tung. Finns idag i ett flertal varianter men originalet är byggd med ram och bolster i mässing samt träskollor och utrustad med backlock. Jakt-Bowien som blev fällbar.

• Spyderco Delica - En kniv som kanske bäst representerar två stora uppfinningar i samma kropp. En är Spydercos signum, hålet i bladet även om det används i olika skepnader av många märken nuförtiden. Den andra, clipet har spritt sig ännu mer och återfinns i princip på varje modern fällkniv som tillverkas idag. Delica var inte först med de här detaljerna men den är storsäljaren. Först var Worker från 1981 och är därmed det givna valet för historiebitaren eller Spydercofantasten.

• EKA - För en svensk samlare är något från Eskilstuna Knivfabrik AB ett måste. Särskilt modeller som Swede 38, Swede 88, Swede 92 eller kanske en Classic No5

Buck 110 Hunter med sin lillebror 112 Ranger. Båda i grundutförande samt autoconversions

• Ontario RAT 1 - Blivande budgetklassiker! "Råttan" som egentligen heter Randall Adventure and Training från anrika Ontario Knife Company har blivit en av de mer kända moderna fällknivarna. Har inte varit med länge nog för att räknas till "klassikerna" men lurar som gäddan i vassen. Finns i två storlekar och flera utföranden. 

Överkurs:

• Spyderco Paramilitary 2 a k a "PM2" - Inte bara en måttstock mot vilken många andra moderna större EDC-knivar mäts utan även en god representant för en kniv med Compression lock. Finns nästan i hur många varianter som helst. Hamnar som överkurs därför att troligen ingen utanför knivforumen vet vad det är. 

• Benchmade Griptilian - BMs svar på PM2 i att det är en av deras bästsäljare som även den finns i många versioner och utföranden. Den största Axis-lås represententen. Lider av samma problem som PM2, det är en kniv för den inbitne. 

Knivar för den "inbitne" för oss osökt vidare till ett smalare område för den specifikt intresserade, nämligen:

"Taktiska Fällknivar"

• Al Mar SERE - SERE var den första serieproducerade kniven i genren även om den saknade ett par detaljer som senare kom att definiera kategorin såsom enhandsöppning. Detta trots att tunga bladet kunde snärtas ut. En kniv designad utifrån idéer från det kraftigaste som fanns att tillgå på marknaden vid tiden, Buck 110 och sedan utvecklad för att eliminera dess brister som militär fällkniv.  Modellen har utvecklats och fått tillägget "2000" och kan i den formen fortfarande köpas.

• Spyderco Police - En av de första serieproducerade knivarna tillhörande den här kategorin med samtliga attribut*** då den dök upp -84. Det vill säga försedd med stabilt lås, enhands-manövrerad och försedd med clip. 

• Benchmade AFCK - Tillhörde de knivar som i mitten av nittiotalet bidrog till att stadfästa genren som en av de mer framgångsrika riktningarna bland moderna fällknivar. 

• Emerson - CQC 7 - En av Emersons första serieproducerade knivar och tillika bästsäljaren från EKI som är samtida med AFCK och CF. Tillverkades även parallellt av Benchmade på licens som modell 970 och 9700 i auto-version. 

• Gerber CF - Tidig fällbar dolk med blad helt dolt i handtaget. Det gjorde den till en av de första moderna fällknivarna som var gjorda för att vara tveeggade. Dock levererades kniven endast med en fabriksegg av legala skäl. Modellen kom -96 och kan fortfarande köpas.

Spyderco Starmate, Gerber CF och Benchmade AFCK

Överkurs:

• Spyderco Starmate - Ett av de tidigaste exemplen på samarbete mellan tillverkare och en knimakare när den kom -88. En samarbetsmodell som idag dominerar de stora tillverkarnas finare utbud. Därtill en modell från en av "gudfäderna" till hela genrén och mannen som myntade uttrycket "tactical folders", Bob Terzuola.

• Benchmade 710 - Den första kniv som ståtade med ett Axis-lås. Uppfinnare och männen bakom knivmodellen är McHenry och Williams vars namn för övrigt även är det kompletta namnet på kniven. 

• Emerson Commander- En av de tidigaste modellerna från Ernest Emerson och den där hans "Wave" lanserades. En funktion som fått efterföljare i olika varianter. 

• CRK Sebenza - För att den blivit måttstocken mot vilken alla andra mer exklusiva produktionsknivar mäts. Hamnar som "överkurs" p g a prisnivå och brukar räknas in i den "amerikanska treklövern".

• Strider SMF - Det andra bladet i den amerikanska "taktiska" treklövern. Önskas mindre kniv kan med fördel kikas på SNG eller något CC utförande av nämnda knivar. 

• Hinderer  - För att komplettera treklövern. Har man närmat sig de tre måste man känna på en sådan också. Mest klassisk bland hans modeller är någon av XM-modellerna i valfri storlek.

Och ja, det kan argumenteras att RAT, PM2 och Griptilian kan räknas till den här klassen de med.

Vilka knivar har jag missat eller förbisett? Jag tänkte att ni mina kära läsare kan få fylla på med förslag på knivar som ni av olika skäl anser betydelsefulla eller kanske till och med oumbärliga. Som sagt jag menar inte att man måste äga eller ens vilja ha alla, bara det att de bidragit till historien på något vis.  

/ J - Listar saker


* Italien består av tjugo regioner och alla har de förstås en eller flera typiska knivmodeller. Några mönster är: Atesino, Bergamasco, Maresciall, Castrino, Frabosan, Calabrese, Molisano, Riminese, Saracca Romagnola, Romano, Fiorentino, Tre Pianelle, Mugellano, Zompafuosso, Casertano, Gobbo Abruzzese, Saraga siciliana, Sanfratellano, Pattada och Arburese. 

** Som kollektiv däremot är de att räkna med. Ett lysande exemplet är den livkraftiga och varierande faunan av svenska och skandinaviska knivar. De enskilda knivmakarna står för mycket mer traditionsbärande än vad de få stora tillverkarna gör menar jag. Sen gäller andra "måsten" för den som rör sig i den högre stratossfären när det handlar om prisnivåer. 

*** Den första kniv som kan sägas vara ursprunget till den moderna "taktiska" fällkniven är Bob Terzuolas ATCF.