Visar inlägg med etikett Canoe. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Canoe. Visa alla inlägg

fredag 17 november 2023

Fredags-EDC CXXV

Fredag, inte mycket att säga om det känner jag. Nu råder lugnet efter stormen på jobbet. I köket är det mest hektiskt innan lunch förstås och när eftermiddagskakorna är framme och fixade och caféet är igång så lugnar folk ned sig. 

Städning och disk avklarad och nu kan även jag slå mig ned med en kaffe och hamra en stund på tangenterna. I övrigt har jag inga vilda planer, vare sig nu på eftermiddagen, ikväll eller i helgen. Det skall åkas iväg och hälsas på under lördagen och sedan, om vädret tillåter, blir det knivkastning på söndag. 

"Stag Handle"


Dagens skarpa föremål har lite retro-vibbar. Dels för att en klassisk "Canoe" liksom en lever lock är knivmodeller med lång historia men även för att just den här stiletten var min första. I vuxen ålder skall väl tilläggas. I ungdomens glada dagar hade jag väl någon billig OTF inköpt på en bensinmack i Tyskland samt faktiskt, ett tag i all fall, en riktigt fin äldre variant av en Tysk fallskärmsjägarkniv. Ni vet de där gravitationsknivarna. 

Den här sidsprättaren är en 9" lång kniv från SKM med hornhandtag. Det verkar vara ett märke som kommer och går men det rör sig om italienska knivar tillverkade i och kring Maniago. Lite oklart av vem. Det är för övrigt ofta fallet med just dylika knivar. 

Kanoten som också har hornhandtag (Rams horn) är tillverkad av Rough Rider Knives eller som det numera stavas Rough Ryder, jag vet inte om det rörde sig om något upphovsrättskyddat eller möjligen risk för sammanblandning. Hur som haver bytte de namn för ett tag sedan. Det är amerikanska klassiska fällknivsmönster (till största delen men numera inte enbart) som dock är tillverkade i Kina. Kvaliteten är i allmänhet mycket god i relation till priset men kan även vara lite ojämn. 

Frågan är om det gäller människor också? Att vi är lite ojämna, särkilt i relation till priset...


/ J - goes Friday

#knivesandbikes #knivigtvarre

måndag 20 juli 2020

Ny kniv - Rough Ryder Canoe Ram's Horn

Så kom den då till slut fram. Kniven som varit försvunnen, skickats två gånger och betalats ett par gånger. I och med de dubbla importavgifterna och frakten är det här min absolut dyraste Rough Ryder* jag köpt. Auktionen på eBay vanns på låga 140kr. Till det tillkommer förstås frakt. I det här fallet på 114kr. Sen var det importavgift och moms på 92kr plus ytterligare 96 kr vilket ger en totalsumma på 442 kr. 


Rough Ryder RR1150 Canoe Rams Horn


Modellen är en Canoe och beteckningen är beteckningen är RR1150. Den ingår i RRs Ram's Horn Series vilket förstås innebär skollor i horn. Som oftast, inte alltid, är finishen mycket god och matchar väl dyrare märken som t e x Case. Frågan är om den är värd 400kr?


/ J - konstaterar: dubbla blad, dubbel betalning

* De har nyligen bytt stavning från Rough Rider till Rough Ryder

#knivesandbikes  #knivigtvarre

söndag 8 mars 2020

Dagens bild nr 203 En trio kanoter

Från stund till annan känner jag för att slappna av. Även när det kommer till knivar. I de stunderna tänker jag att allt behöver inte gå fort. Att få fram kniven kvickt från fickan där den dinglar i sitt clip, att få det kullagertrimmade bladet att blixtra fram med hjälp av en väl avvägd flipperfena är då inte egenskaper jag sätter främst. 

Inga avancerade lås behövs heller. Inga Axis, Compression, ANT, TriAd eller vad de må heta. Istället för allt detta - enkelhet. Väl beprövade former som överlevt tidens prövningar och fortfarande tillverkas. Det är då man vänder sig mot traditionella mönster av olika slag. De kan vara av olika typ beroende på användningsområde eller för att de är av mer eller mindre regional karaktär. 


"Trio of Canoes"


Materialen är ofta enkla även om en hela genrén på sista tid har fått en återfödelse i "modern traditionals" där man blandar äldre typer av knivar med moderna material. 

De här knivarna har lite av det i sig då de istället för klassiska kolstålsblad har rostfria blad. Materialet är 440C. Knivarna är av så kallad Canoe-typ. Namnet kommer sig förstås av utseendet på handtaget. De är nästan alltid tvåbladiga och i det här fallet har de ett större drop point-blad och ett mindre pennblad. 

Knivarna kommer från Rough Rider även om de nu bytt stavning till Rough Ryder, det är SMKWs husmärke. De här tre exemplaren har skollor i jigged bone, smooth bone och den tredje som tillhör deras Arrow head-serie i sten. Det är i det här fallet en syntetisk sten gjord av slipdamm från turkos som använts till smycken blandat med någon form av lim som sedan utsätts för högt tryck och värme. Finishen på just den serien är för prisnivån extraordinärt hög. 


/ J - känner sig klassisk

#knivesandbikes  #knivigtvarre

fredag 8 mars 2019

Fredags-EDC XXXV "En andra chans"


Pålitlighet. Det är dagens ledord och ett som inte stämmer in på den förbaskade ficklampan som bärs i fickan. Den bärs för övrigt av ett enda skäl, devisen "allt förtjänar en andra chans". För några fler får den inte. Den är nämligen inte att lita på. Den fungerar nu men  kanske inte sen. 

Ficklampan inköptes för att komplettera min befintliga Thrunite TiHi som är en alltigenom pålitlig och mycket bra liten ficklampa. Den har emellertid två nackdelar. En är kosmetisk, den är inte svart utan utförandet är en tämligen blank titanyta och det är inte alltid jag vill skina som en stjärna. Den andra är att det är en vridlampa och jag föredrar egentligen ficklampor med tryckknapp. 

Därför köptes den är extremt billiga "no name"-lampan vid tillfälle. På förpackningen hävdades att det satt en Cree-diod i och priset var facila 39:- riksdaler så jag vågade chansa. 

För det fick man en lampa som är liten, lätt, lyser väl och som har både justerbar ljuskägla och ett par olika lägen. Någorlunda vattensäkrad är den också vilket jag undersökt genom att glömma den utomhus i ösregn. Den ser även helt ok ut. Det enda som är skitdåligt är clipet som är gjort av aluminiumfolie eller liknande. 

"Second Chance"


Det är i alla fall vad jag trodde till dess att jag var ute och tältade och försökte använda lampan. Jodå, ett tag gick bra. Riktigt nöjd var jag så långt. Sen slutade den helt sonika fungera. Det är mindre bra när det är mitt i natten ute i skogen. Ni som vet, ni vet - hur JÄKLA mörkt det blir en molnig natt utan måne mitt i ute i skogen. Som tur var hade jag min trottjänare från Thrunite som back-up. Det tog emellertid en stund att hitta den. 

Så nu lever nonamelampan farligt. Farligt nära att återfödas som en Coca-Cola burk. 

/ J - ljushuvud


PS. Knivarna är den utomordentligt robusta Spyderco Bradley 2 ackompanjerad av en "sheeple-friendly" Canoe från RR med skollor i jigged bone. 



fredag 3 juni 2016

Dagens bild nr 43 - "I sitt rätta element"


Som komplement till en större fällkniv har jag inte sällan en mindre något mer socialt acceptabel kniv på mig som som därmed kan användas på lite mer offentliga platser. Som här i Apladalen i Värnamo. Uttrycket som brukar användas på engelska är "Sheeplefriendly".

Inte sällan är den kniven av något klassiskt mönster.


"Canoe at Creek"


Just den här kniven råkar vara en "Canoe" från Rough Rider vilket är SMKWs (utläses i det här fallet Smoky Mountain Knife Works) eget husmärke. I allmänhet har knivar från dem en byggkvalité som vida överstiger priset vilket därmed gör dem mycket prisvärda i mina ögon. De görs i Kina och stålet är tämligen enkelt, någon 440-variant eller dess kinesiska motsvarighet. Det är emellertid fallet med många klassiska mönster. De är sällan utrustade med några "värstingstål". I gengäld är de mycket lättslipade. Den här kniven blir ruggigt vass som plåt plägar bli, är extremt rosttrög men håller inte skärpan särskilt länge det får medges. 

Kanoter är utmärkta fickkamrater då de mjukt rundade bolstren gör dem lätta att bära och storleken är beskedlig. Rekommenderas! 


/ J - paddlar vidare i tillvaron

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

tisdag 11 november 2014

Traditionella fällknivar - RR Canoe


I min introduktion till klassiska knivmönster beskrev jag "Canoe" som en pennkniv på steroider. Förklaringen till analogin är att de delar bladbestyckning vilket traditionellt innebär ett större droppoint-blad ackompanjerat av ett litet pennblad i andra änden på handtaget. Sen förekommer det förstås "kanoter" med fler blad än två även om det inte är helt vanligt.

Rough Rider Canoe

Skillnaden mellan en pennkniv och en "Canoe" är främst att den senare är en betydligt kraftigare knivtyp. Formen på handtaget möjliggör ett bredare blad än på en pennkniv och det i sin tur gör att bladgodset kan göras grövre vilket ger en starkare kniv för tyngre arbete. Det båtformade handtaget sparar vikt eftersom det i relation till bladet är smalt samtidigt som bolstren gömmer tangen väl. Allt för ett bredare blad i smäcker förpackning som dessutom är lättburen utan vassa kanter. En tämligen genial utformning enligt mig. Den är också bekväm att greppa. Detta sammantaget gör det till ett av mina favoritmönster.

Huvudbladet är ett 63 mm droppointblad i 440A

Huvudbladet är i det här fallet en droppoint på 63 mm och sekundärbladet är ett pennblad på 50 mm.

Klassisk tvåbladig konfiguration

Den här specifika kniven ingår i Rough Riders "Arrowhead "-serie vilket innebär att de är designade av Brian Yellowhorse. Kniven har skulpterade bolster samt skollor i turkos. De här knivarna blir allt svårare att få tag i då han fick utstå en hel del kritik för att ha lånat ut sitt namn och sin design till ett budgetmärke. 


Fit & Finish
- Bolstren är av vit mässing/nickelsilver som på de flesta knivar från Rough Rider. I det här fallet har de försetts med en arbetad mönstrad yta för att matcha knivens tema och påminner därmed om Brians customknivar. Det kan tilläggas att bolstren på de här knivarna är av massiv metall och kan därför modifieras om så önskas.

- Skollorna är speciella då de är inte är släta utan försetts med en tydlig djup struktur för att påminna om natursten. Materialet är syntetisk turkos. Det innebär sten tillverkad av stenmjöl som pressats samman genom högt tryck och värmebehandling.

- Ramen som är av mässing är rak och orsakar inga glipor i ryggen på kniven vilket annars är vanligt på flerbladiga knivar av enklare kvalitet. Den sticker heller inte ut ovanför fjädrarna vare sig när bladen är i stängt eller öppet läge.

- Passningen mellan de olika materialen är utmärkt på det här exemplaret. Det finns inga synbara eller ens kännbara mellanrum vare sig i övergången mellan bolster och skollor eller i knivens rygg mellan handtagssidorna och ramen. Fjädrarna ligger an tätt mot varandra och inget ljus skiner igenom även om linjen mellan dem kan ses. Bolstren är mjukt rundade och väl slipade vilket för övrigt gäller nästan alla detaljer på kniven. Undantaget var insidan på ramen som upplevdes  aningen vass. Något jag åtgärdat med en minuts arbete med fint sandpapper. Det är sådana små detaljer som avslöjar att det inte är någon exklusivare kniv det rör sig om.  

- Slipningen är som jag kommit att förvänta mig från det här märket god. Kniven är rejält vass från början. Stålet i de här knivarna är inget märkvärdigt, 440A härdat till 56-58HRC. Det ger dock ett stål som är lätt att underhålla och som är extremt rosttrögt till lågt pris. Med andra ord adekvat i sammanhanget. Bladgodsets tjocklek är strax över en och halv millimeter vilket parat med ett fullt skålformat blad gör att den skär mycket bra. Observera att hela bladet är skålformat och att det inte är någon skålslipning det rör sig om.


Walk & Talk
- Pull, den här kniven är ovanligt lättöppnad för att vara en traditionell slipjoint och får en fyra på den tiogradiga skalan. Nagelskåran är av s k "matchstick"-typ vilket innebär att den är räfflad. Namnet kommer sig från att det sas att man kunde tända stickor mot dem innan säkerhetständstickans intåg. Handtagets form gör emellertid att den nästan är överflödig då bladet kan greppas med nypan.

- Walk and Talk, Känslan när kniven öppnas är mjuk och bladet löper lätt.  Det gäller båda bladen. Kniven stänger resolut med ett distinkt tillfredsställande snäpp.


Stay & Play
- Stay, Bladet hålls på plats och kniven inger förtroende utan för den skull ha den starkaste av fjädrar. Faktorer som fjäderstyrka och om bladen rör vid varandra i stängt läge och andra karaktäristiska drag varierar mellan olika knivmönster. Av det skälet kan man inte vänta sig särskilt starkt klick i en Canoe generellt och det gäller även här.

- Spel, Bladen har absolut ingen rörelse åt något håll i utfällt läge. Något som även andra märken borde lära av RR som kan leverera knivar med små toleranser trots den ringa prislappen. 

Arbetade bolster och skollor i syntetisk turkos. En 'bling''-version som  sticker ut från mängden


Polerat blad med nagelskåra av "tändsticksplån"-typ


Ett inte helt okontroversiellt samarbete


Sammanfattning


Efter ha känt på ett antal exemplar från olika tillverkare av det här knivmönstret måste jag säga att den här kniven står sig väl i konkurrensen. Till och med jämfört  med dyrare märken som tyska Buck Creek, Böker och Hen & Rooster och amerikanska Bear & Son, Case och Queen vad gäller passning och tillverkningskvalité. Däremot är det ett steg upp till märken som Canal Street och Great Eastern Cutlery*. Vad RR delvis saknar är känslan och definitivt den historiska tyngden och de lär därför inte öka i värde över tid. Materialen är inte heller de i samma klass som de dyraste knivarna. Detta märks inte minst på knivstålet. Sen kan det i och för sig tilläggas att de flesta fickknivar av det här slaget som inte är handgjorda i allmänhet använder sig av enklare stål. Det gäller exempelvis Case med sitt "Tru-Sharp  Stainless Steel". 

Den här kniven är annars en riktigt bra representant för det här knivmönstret för den som vill ha en annorlunda variant av en standard Canoe. Tilltalas du av ett mer minimalistiskt formspråk kan tilläggas att de görs i många varianter med skollor i ben och horn i olika färger. De finns även som "Canittlers" och som "Butterbeans/baby Canoes" om ett ännu mindre format önskas. 


Specifikation:

Märke: Rough Rider

Mönster: Canoe
Referensnummer: RR791
Längd hopfälld:  112 mm, 3 5/8"
Bladstål: 440A
Huvudblad: 63 mm, 2,5"
Sekundärblad:  50 mm, 2"
Etsning blad: ingen/440 razor sharp steel
Text tang: RR hästsko/RR791 China
Skollor: turkos, syntetisk
Bolster: vit mässing/nickelsilver, mönstrade
Ram: mässing
Nitar: ej synliga
Sköld: RR 'Arrowhead'

Tillverkningsland: Kina


/ J - ute och paddlar

* Vanligen förkortat GEC och säljs under två varumärken "Tidioute" och "Northfield"

onsdag 22 oktober 2014

Klassiska knivmönster

- En introduktion


Knivar har som bekant funnits sen hedenhös och under vägs gång kom man på att det ibland var praktiskt att fälla ihop dem. Därefter har en lång rad varianter av fällknivar utvecklats för att passa särskilda uppgifter och inte minst olika tycke och smak. 

Alla länder har sina egna mönster och variationer och inte sällan finns det lokala varianter av dem. Om detta ämne har det skrivits mängder med artiklar och böcker och jag har därför inte för avsikt att fördjupa mig i det här. Men jag ämnar presentera några få traditionella fällknivar som råkar befinna sig i min ägo. 

Av hävd finns det starka center för knivtillverkning som Eskilstuna i Sverige, Solingen i Tyskland, Maniago i Italien, Toledo i Spanien, Sheffield i England och så vidare. Men även utanför dessa orter har det funnits och finns i vissa fall knivtillverkning. 

Allra längst har den utvecklingen nog drivits i Frankrike där nästan varje region och ibland stad har sitt eget mönster*.

En meter knivar, några klassiska mönster på parad


Här visas några exempel på amerikanska traditionella knivmönster. De flesta är förstås av europeiskt ursprung vilket inte minst blir påtagligt eftersom den ursprungliga klassiska fällkniven Jack Knife är döpt efter den franske knivmakaren Jaque de Liege. Han sägs vara den första som använt sig av en konstruktion med fjäder i ryggen på handtaget.


Jack Knife


Den klassiska fällkniven med stort F. Namnet avser oftast varianter med ett eller två blad som öppnas på samma sida. Ibland används termen även om något större knivar med blad i båda ändar och med en storlek över 3,5 tum. Sen används begreppet förvirrande nog även som samlingsnamn för fällknivar som inte har någon beteckning alls och benämns då inte sällan Regular Jacks. 

En variant av en Jack Knife är Coke Bottle. Namnet är inte särskilt svårt att härleda då det kommer från formen på skaftet. Det är för övrigt ett vanligt förfarande när det gäller klassiska knivar - mönstren är ofta döpta efter utseende. Den här versionen är en large Coke Bottle som ibland även kallas Hunter för att förvilla ytterligare.


Large Coke Bottle med skollor i vitt ben


Barlow  


Klassiskt mönster med engelskt ursprung**. Utmärkande för den här knivtypen är ett förstärkt och förlängt bolster för ökad styrka kring bladfästet. Det andra bolstret försvann efterhand för att minska produktionskostnaden. Kniven har ofta ett eller två blad och kan förses med lås även om det är ovanligare och ett modernt tillägg. Handtaget är droppformat. 

Klassisk Barlowform, här med två blad där huvudbladet är en Clippoint och det mindre bladet ett pennblad. 


Storleken kan variera avsevärt exemplifierat med en "Granddady" Barlow som mäter 5" hopfälld


Stockman 


Knivmönstret har med tiden blivit en amerikansk fällknivsikon. Den är i grunden en förfinad och mindre klumpig version av den ursprungliga Cattleknife och började dyka upp runt 1890. De har alltid minst två fjädrar i ryggen och har traditionellt tre blad  där huvudbladet är en Clippoint som vanligen kompletteras med ett Sheepfoot-blad och ett Spey-blad för att kunna hantera allehanda arbetsuppgifter däribland att kastrera ungdjur. Men det finns förstås variationer både vad beträffar antalet blad och hur de är utformade. Ofta är handtaget svängt men det är inte nödvändigt.

Mönstret finns i olika storlekar. Här en medium Bark Bone Gunstock


Och en Stockman från Case med modern touch - skollor i G10


Och en mini med pärlemor i handtaget

Whittler 


En Whittler är i princip samma typ av kniv som en Stockman. Ursprungligen utrustad med ett mindre blad för småjobb i trä och namnet utlästes från början Carpenters Whittler. Det som utmärker knivmönstret är att det har en delad fjäder för de mindre bladen och att det större nyttjar båda. Därför är även tangen på huvudbladet grövre för att matcha de två mindre bladens tjocklek. Huvudbladet är en Clippoint och de två andra vanligen en mindre Clippoint och ett pennblad.

Men eftersom det är en dyrare att tillverka delade fjädrar är de flesta modernare Whittlers varianter på Stockmankonfigurationer där endast bladbestyckningen skiljer dem åt. Som exempel kan den här Western Boulder "6504" från 60-talet tjäna.

Gammal trebladig Whittler av märke Western som dock inte har den annars typiska delade fjädern


Mer traditionell Whittler med kraftigt huvudblad och två blad på delad bakfjäder


Sunfish, Elephant Toenail


Kärt barn har många namn. Ibland kallas även mönstret för English Ropeknife. Idén med det breda bladet var att man kunde knacka det igenom tjockt hamprep med lämpligt tillhygge. Kniven är i grunden en Double End Jack där huvudbladet är en Spearpoint och sekundärbladet ett pennblad. De finns i tre handtagsvarianter: Standard, Swell-center och Teardrop/Sleeveboard. Här exempel på både Standard och Teardrop.

Mönstret benämns ibland även English Ropeknives


RR Large Sunfish med standardgrepp och skollor i "Jigged Bone"


RR Large Elephant Toenail med syntetskollor


Canoe


Det enkelt att se varifrån mönstret fått sitt namn. Kniven har ett 'kanotformat' handtag med blad i båda ändar och av det skälet är det egentligen en symmetrisk Double End Jack. Handtagsformen möjliggör ett kraftigare blad i en slankare förpackning vilket närmast gör dem till en Pen Knife på stereoider. Knivtypen har två eller tre blad. Huvudbladet är oftast en Droppoint och sekundärbladet ett pennblad.

Kanoter

Ytterligare Canoe ur RRs Arrowheadserie


Trapper


Tvåbladig knivmodell där de två bladen sitter i samma ända. Bladen är en Clippoint med uttalad spets och ett Spey-blad med trubbigare spets för bland annat flåarbeten. Båda bladen har full längd.

Trapper är ett av mina favoritmönster


"Fatboy" är en grövre dimensionerad  Trapper från Rough Rider. Dessvärre är huvudbladet en riktig nagelbrytare 

En variant där sekundärbladet är ett rakknivsblad

"Trapperlock" - moderniserad Trapper där ett av bladen försetts med lås


Muskrat eller Double End Trapper


Muskrat är precis som namnet antyder från början formgiven av dem som gillar att jaga och flå små håriga djur. I det här fallet bisamråttor. Kniven har nästan alltid två blad med samma form och de är monterade i varsin ände av handtaget.

En 'blingversion' av RR Large Muskrat från Stoneworx. Äkta pärlemor och abalone och syntetisk sten i skollorna


Copperlock 


Copperlock är ett modernt knivmönster med gamla anor. Kniven har drag av flera äldre modeller och är försedd med lås. Den kan sägas vara en fusion av mönster som Trapper, Copperhead och Hunter och introducerades av Case så sent som 1997. Den görs i två storlekar, en mindre och en större. 

Här en Mini Copperlock med handtag i "Blue Jigged Bone"


Peanut


En som namnet antyder mycket liten kniv utrustad med ett eller två blad och svängt handtag med rundade bolster. Huvudbladet är nästan alltid en Clip point.

Peanut i klassisk tvåbladig konfiguration


Doctor's Knife eller Physicians's Knife


Lång slank kniv med ett eller två knivblad. Ursprungligen ofta med en spatula istället för det andra bladet och spatulan användses för att räkna piller med samt som omrörare i tinkturer. Knivens bakre del är platt och utformat så att det går att mortla tabletter med.

En mindre enbladig modell av doktorskniv från tyska Buck Creek


Pen Knife


Frekvent använt namn på små knivar som vanligen har två blad, ett i varje ände. Det behövs inget snille för att lista ut det ursprungliga användningsområdet - gåspennvässare.

Enkel Pen Knife av okänt fabrikat med plastskollor


Pruner's Knife


Pruner's Knife är ett exempel på en kniv utrustad med Hawkbill-blad. Knivbladets karaktäristiska form kommer sig av att den från början var avsedd för att trimma fruktträd och buskar med. Idag används bladformen ofta till knivar som anpassats till att skära takpapp, mattor etc. 

Modellen "Halfhawk" från RR i deras "Coalminer Series". Som namnet antyder är bladformen inte helt en Hawkbill


Copperhead


En Jack Knife med två blad där det största är en Clippoint och det andra ett pennblad. Karaktäristiskt för knivmönstret är att handtaget har två bolster och att de är formade för att dölja den vassa kanten på tangen.

En Coppperhead från tyska Böker





Toothpick/Texas Toothpick 


Liten slank enbladare med karaktäristisk form.

Ytterligare en kniv från RRs Stoneworx-serie i form av en Small Toothpick


Congress


Fyrbladig kniv med två blad i varje ände. Ofta konkavt formad rygg på handtaget.

Congress från Buck Creek

Knivtypen har oftast två blad i varje ände


Sen finns det förstås betydligt fler kända mönster som jag inte är innehavare av som till exempel:

Sodbuster
Amerikanskt namn för gammalt europeiskt mönster, möjligen av tysk härkomst. Enkel enbladig kniv utan bolster.

Riggers Knife/Marlin Knife
Kniv med Wharncliffe-blad och försedd med märlspik. Att användas för att bland annat lösa upp trilskande knopar och schackel.

Och det finns fler som jag inte kommer på i skrivande stund. Men någonting säger mig att jag kommer att få anledning att återkomma i ämnet.


/ J - den som lägger på hög samlar

* Vill man surfa på och kanske investera i en fransk kniv kan det göras t ex här. En kunnig herre på området knivar i allmänhet och fanska diton i synnerhet är Stefan Schmallhaus och hans Youtubekanal hittar du här! 
** Troligen döpt efter Obediah Barlow som började producera den här knivtypen runt 1670-talet. Den blev så småningom mycket populär i USA och är omnämnd i litteratur och skrift bland annat i Mark Twains Tom Sawyer.