Visar inlägg med etikett Sunfish. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sunfish. Visa alla inlägg

måndag 1 augusti 2016

Dagens bild nr 68 "Bjässe"

Storleken har betydelse! I det här fallet var det ett brett blad och en robust kniv som eftersöktes.  Orsaken till det kan återfinnas i det ursprungliga namnet. Det här mönstret kallas i allmänhet "Sunfish"* på grund av sina breda sidor och just det här är en "Sleeveboard"-variant där sidorna är raka. Det finns även "Elephant Toenails" som har en avsmalnade handtagsform. 

Men det är det äldre namnet som en ledtråd till varför den ser ut som den gör: "English Ropeknives". Det sägs att de var tänkta att användas för att kapa rep, tamp och tross till sjöss med. Man lade bladet mot det som skulle kapas och slog på baksidan med lämpligt trästycke. Det är något oklart om de verkligen användes så. 



"Traditional Behemoth"

Det här exemplaret är riktigt välbyggt trots ett lågt pris och är från "Rough Rider". Sidorna är i "amber jigged bone" och ram och bolster i mässing och vit mässing/nickelsilver. Det väl tilltagna handtaget gör att kniven fyller handen på ett bra sätt och den är faktiskt riktigt bekväm att använda. Den ligger även bra i fickan men är tung det får medges. Breda blad har även sina begränsningar rent praktiskt men då finns i det här fallet ett smalare pennblad att tillgå. 

En Whaler eller liknande från Tidioute skulle inte sitta fel men då talar vi om andra prislägen och än mer tilltagna mått. 


/ J - tänker stort


* Mola mola, klumpfisk på svenska. En av de största benfiskar som finns. 

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

måndag 2 mars 2015

Traditionella fällknivar - RR Sunfish

Som kontrast till det förra inlägget i den här serien är det nu dags att stifta bekantskap med en representant för ett av de mest bastanta klassiska fällknivsmönster som finns - Sunfish.

Såväl "Sunfish" som kusinen "Elephant Toenail" vilka för övrigt är två varianter på samma mönster är mycket kraftiga fällknivar som även går under namnet "Ropeknives" eller "English Ropeknives". Namnet ger en fingervisning om vad användningsområdet var en gång i tiden*. Det är också det som är förklaringen bakom formatet. Bladet var tvunget att vara grovt nog för att tillåta att man hamrade på baksidan av det för att kunna ta sig igenom rejäla rep, trossar och tåg. Den anpassningen ger en kompakt tämligen tung fällkniv.

Rough Rider Sunfish


Huvudbladet är en mycket bred droppoint

Sunfish är ett mönster som kännetecknas av ett brett symmetriskt handtag med dubbla bolster och ett blad i varje ände. Huvudbladet är vanligtvis ett droppoint-blad som i det här fallet mäter strax över åtta centimeter på längden och ett sekundärblad som är ett ovanligt stort och robust pennblad på fem centimeter.

Vanligtvis är huvudbladet som här en droppoint men även clippointvarianter förekommer undantagsvis

Rough Rider tillverkar de här knivarna i två storlekar - en liten och en stor. Den stora versionen mäter strax över tio centimeter hopfälld med ett handtag som är två och en halv cm brett och kniven väger in på maffiga 168 gram. Mönstret kan väl därför lite slarvigt kallas för de första överdimensionerade fickknivarna**. En ZT, Strider eller Emerson för sin tid om man så vill.

Knivmönstret brukar även vara populärt för dem som ägnar sig åt "Scrimshaw"*** eftersom arbetsytan tack vare det breda formatet blir stor. Det är dock inte aktuellt för den här specifika kniven eftersom den är försedd med skollor av "Jigged bone" och således har en yta med reliefmönster. Färgen kallas "Amber", bärnsten vilket är träffande.


Fit & Finish
- Bolstren är stora och gjorda i massiv mässing vilket starkt bidrar till den substantiella vikten hos kniven. De är mjukt rundande, polerade och passformen utmärkt. Inget att anmärka på där. 

- Skollorna är av ben och kallas i det här utförandet för "Amber jigged bone". Det frästa mönstret är vågformigt och hålls på plats av fyra nitar på vardera sidan. På presentationssidan är en sköld infälld. 

- Ramen är av mässing och i två lager. Det finns ingen distans mellan de två ryggfjädrarna.

- Passningen och byggkvaliteten i den här kniven är överlag god. Några detaljer kunde dock ha varit bättre och ett par av dem har jag åtgärdat. En av dem adresseras nedan och en annan är att en av nitarna stack ut lite för långt och upplevdes som vass. Den är nu nedslipad och rundad. Detsamma gällde insidan av ramen som var lite för kantig. Sen finns det liten glipa mellan fjädrarna i ryggen. Det syns förvisso endast om kniven hålls upp mot en ljuskälla och påverkar inte funktionen på något sätt.

- Slipningen är inte den allra bästa på den här kniven. Eggarna är något ojämna vilket blir tydligast ut mot spetsen som i det närmaste är slö. Något som jag ämnar åtgärda inom kort. Sen kan tilläggas att bladformen inte prioriterar penetrationsegenskaper från början. Min erfarenhet av RRs 440-stål är att det är lättslipat så det torde inte vara något problem att få kniven vass.


Walk & Talk
- Pull, Det finn sen rejäl bit blad att greppa och det gör att kniven trots ett bra dimensionerad fjäder är lätt att fälla ut. Känslan på det stora bladet ligger på en fyra men det mindre bladet avslöjar att fjädrarna egentligen är starkare än så. Det är tämligen besvärligt att få ut och hamnar på runt en sjua eller åtta. 

- Walk and Talk, Huvudbladet bjuder på en harmoniskt mjuk öppningsrörelse och ett rejält "klack"-ljud både när det stänger och öppnar. Pennbladets rörelse kärvar en aning mot slutet men avslutas även den med förtroendeingivande ljud när det stannar i ytterläge.

Stay & Play
- Spel och glapp är något som är obefintligt på båda bladen på den här kniven även om den provoceras i sidled. Den känns lika stabil som den ser ut i det fallet. En bidragande faktor till det är de väl tilltagna kontaktytorna mellan ram och blad som formatet ger. 

Den här kniven har riktigt god passning mellan de olikamaterialen och finishen är genomgående hög


Skaftet bjuder på rejält grepp och fyller handen välvilket gör det här till en komfortabel kniv att arbeta med


Skollorna är av "Amber Jigged Bone" med infälld sköld


Sammanfattning


Tja, vad skall man säga om den här gentlemannabjässen? En brumbjörn i knivförpackning. Jag uppskattar emellertid estetiken och utförandet. 

Rent praktiskt kan sägas att handtaget är stort nog för att fylla handen vilket inte är helt vanligt när det gäller traditionella knivar. Det är även mjukt rundat och sekundärbladet är inte i vägen för greppet vilket gör att den inte finns några hörn eller kanter som kan orsaka obehag om man arbetar rejält med kniven. Det stabila bladet, vikten och känslan inbjuder dessutom till det. 

Men av samma skäl är det här ingen kniv jag bär särskilt frekvent. Den hittar ner i fickan på en skinnjacka då och då eftersom de råkar matcha varandra utseendemässigt. För övrigt är den aningen för tung och stor för att bäras löst i en byxficka. De modernare konstruktioner den matchar i storlek är alltsomoftast försedda med clip vilket avlastar en del av vikten. Det platta formatet och rundade skollorna gör den mycket mjuk att bära annars. Sen har den här typen av breda blad sin begränsning. De ger bra stabilitet och styrsel i ämnet som bearbetas men de är inte "snabba" och lika smidiga som tunnare blad. Om filéknivar med långa slanka flexande blad är en av ytterligheterna så är det här bladet dess raka motsats. En bra form för allmänt bruk och därmed passande för fickknivar brukar återfinnas någonstans däremellan. 

Så just den här knivtypen är aningen för stor för att vara helt ultimat som fickkniv enligt mig och därtill vill jag ha mer spets på mina allroundblad. Men som representant för ett intressant knivmönster är den utmärkt och därmed kul att ha i samlingen.


Specifikation:

Märke: Rough Rider

Mönster: Sunfish, large
Referensnummer: RR118
Längd hopfälld: 108 mm, 4,25"
Bladstål: 440A, 56-58HRC
Huvudblad:  83 mm, 3,25"
Sekundärblad: 51 mm, 2"
Etsning blad: ingen/440 razor sharp steel RR118 china
Text tang: ingen/ RR hästskologo
Skollor: Amber Jigged  Bone
Bolster: vit mässing/nickelsilver
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: RR "bomb"

Tillverkningsland: Kina


/ J - vandrar med jättar

* Sen är det som så ofta med den här sortens knivar att ursprunget och användningsområdet är något omtvistat. 
** Jag väljer här med flit att frångå hela diskussionen om spanska "Navajas" som finns i historiska versioner som mäter över en halv meter hopfällda. 
*** En teknik där man först snidar i ben eller elfenben för att sedan fylla i mönstret med bläck eller annan färg. 

onsdag 22 oktober 2014

Klassiska knivmönster

- En introduktion


Knivar har som bekant funnits sen hedenhös och under vägs gång kom man på att det ibland var praktiskt att fälla ihop dem. Därefter har en lång rad varianter av fällknivar utvecklats för att passa särskilda uppgifter och inte minst olika tycke och smak. 

Alla länder har sina egna mönster och variationer och inte sällan finns det lokala varianter av dem. Om detta ämne har det skrivits mängder med artiklar och böcker och jag har därför inte för avsikt att fördjupa mig i det här. Men jag ämnar presentera några få traditionella fällknivar som råkar befinna sig i min ägo. 

Av hävd finns det starka center för knivtillverkning som Eskilstuna i Sverige, Solingen i Tyskland, Maniago i Italien, Toledo i Spanien, Sheffield i England och så vidare. Men även utanför dessa orter har det funnits och finns i vissa fall knivtillverkning. 

Allra längst har den utvecklingen nog drivits i Frankrike där nästan varje region och ibland stad har sitt eget mönster*.

En meter knivar, några klassiska mönster på parad


Här visas några exempel på amerikanska traditionella knivmönster. De flesta är förstås av europeiskt ursprung vilket inte minst blir påtagligt eftersom den ursprungliga klassiska fällkniven Jack Knife är döpt efter den franske knivmakaren Jaque de Liege. Han sägs vara den första som använt sig av en konstruktion med fjäder i ryggen på handtaget.


Jack Knife


Den klassiska fällkniven med stort F. Namnet avser oftast varianter med ett eller två blad som öppnas på samma sida. Ibland används termen även om något större knivar med blad i båda ändar och med en storlek över 3,5 tum. Sen används begreppet förvirrande nog även som samlingsnamn för fällknivar som inte har någon beteckning alls och benämns då inte sällan Regular Jacks. 

En variant av en Jack Knife är Coke Bottle. Namnet är inte särskilt svårt att härleda då det kommer från formen på skaftet. Det är för övrigt ett vanligt förfarande när det gäller klassiska knivar - mönstren är ofta döpta efter utseende. Den här versionen är en large Coke Bottle som ibland även kallas Hunter för att förvilla ytterligare.


Large Coke Bottle med skollor i vitt ben


Barlow  


Klassiskt mönster med engelskt ursprung**. Utmärkande för den här knivtypen är ett förstärkt och förlängt bolster för ökad styrka kring bladfästet. Det andra bolstret försvann efterhand för att minska produktionskostnaden. Kniven har ofta ett eller två blad och kan förses med lås även om det är ovanligare och ett modernt tillägg. Handtaget är droppformat. 

Klassisk Barlowform, här med två blad där huvudbladet är en Clippoint och det mindre bladet ett pennblad. 


Storleken kan variera avsevärt exemplifierat med en "Granddady" Barlow som mäter 5" hopfälld


Stockman 


Knivmönstret har med tiden blivit en amerikansk fällknivsikon. Den är i grunden en förfinad och mindre klumpig version av den ursprungliga Cattleknife och började dyka upp runt 1890. De har alltid minst två fjädrar i ryggen och har traditionellt tre blad  där huvudbladet är en Clippoint som vanligen kompletteras med ett Sheepfoot-blad och ett Spey-blad för att kunna hantera allehanda arbetsuppgifter däribland att kastrera ungdjur. Men det finns förstås variationer både vad beträffar antalet blad och hur de är utformade. Ofta är handtaget svängt men det är inte nödvändigt.

Mönstret finns i olika storlekar. Här en medium Bark Bone Gunstock


Och en Stockman från Case med modern touch - skollor i G10


Och en mini med pärlemor i handtaget

Whittler 


En Whittler är i princip samma typ av kniv som en Stockman. Ursprungligen utrustad med ett mindre blad för småjobb i trä och namnet utlästes från början Carpenters Whittler. Det som utmärker knivmönstret är att det har en delad fjäder för de mindre bladen och att det större nyttjar båda. Därför är även tangen på huvudbladet grövre för att matcha de två mindre bladens tjocklek. Huvudbladet är en Clippoint och de två andra vanligen en mindre Clippoint och ett pennblad.

Men eftersom det är en dyrare att tillverka delade fjädrar är de flesta modernare Whittlers varianter på Stockmankonfigurationer där endast bladbestyckningen skiljer dem åt. Som exempel kan den här Western Boulder "6504" från 60-talet tjäna.

Gammal trebladig Whittler av märke Western som dock inte har den annars typiska delade fjädern


Mer traditionell Whittler med kraftigt huvudblad och två blad på delad bakfjäder


Sunfish, Elephant Toenail


Kärt barn har många namn. Ibland kallas även mönstret för English Ropeknife. Idén med det breda bladet var att man kunde knacka det igenom tjockt hamprep med lämpligt tillhygge. Kniven är i grunden en Double End Jack där huvudbladet är en Spearpoint och sekundärbladet ett pennblad. De finns i tre handtagsvarianter: Standard, Swell-center och Teardrop/Sleeveboard. Här exempel på både Standard och Teardrop.

Mönstret benämns ibland även English Ropeknives


RR Large Sunfish med standardgrepp och skollor i "Jigged Bone"


RR Large Elephant Toenail med syntetskollor


Canoe


Det enkelt att se varifrån mönstret fått sitt namn. Kniven har ett 'kanotformat' handtag med blad i båda ändar och av det skälet är det egentligen en symmetrisk Double End Jack. Handtagsformen möjliggör ett kraftigare blad i en slankare förpackning vilket närmast gör dem till en Pen Knife på stereoider. Knivtypen har två eller tre blad. Huvudbladet är oftast en Droppoint och sekundärbladet ett pennblad.

Kanoter

Ytterligare Canoe ur RRs Arrowheadserie


Trapper


Tvåbladig knivmodell där de två bladen sitter i samma ända. Bladen är en Clippoint med uttalad spets och ett Spey-blad med trubbigare spets för bland annat flåarbeten. Båda bladen har full längd.

Trapper är ett av mina favoritmönster


"Fatboy" är en grövre dimensionerad  Trapper från Rough Rider. Dessvärre är huvudbladet en riktig nagelbrytare 

En variant där sekundärbladet är ett rakknivsblad

"Trapperlock" - moderniserad Trapper där ett av bladen försetts med lås


Muskrat eller Double End Trapper


Muskrat är precis som namnet antyder från början formgiven av dem som gillar att jaga och flå små håriga djur. I det här fallet bisamråttor. Kniven har nästan alltid två blad med samma form och de är monterade i varsin ände av handtaget.

En 'blingversion' av RR Large Muskrat från Stoneworx. Äkta pärlemor och abalone och syntetisk sten i skollorna


Copperlock 


Copperlock är ett modernt knivmönster med gamla anor. Kniven har drag av flera äldre modeller och är försedd med lås. Den kan sägas vara en fusion av mönster som Trapper, Copperhead och Hunter och introducerades av Case så sent som 1997. Den görs i två storlekar, en mindre och en större. 

Här en Mini Copperlock med handtag i "Blue Jigged Bone"


Peanut


En som namnet antyder mycket liten kniv utrustad med ett eller två blad och svängt handtag med rundade bolster. Huvudbladet är nästan alltid en Clip point.

Peanut i klassisk tvåbladig konfiguration


Doctor's Knife eller Physicians's Knife


Lång slank kniv med ett eller två knivblad. Ursprungligen ofta med en spatula istället för det andra bladet och spatulan användses för att räkna piller med samt som omrörare i tinkturer. Knivens bakre del är platt och utformat så att det går att mortla tabletter med.

En mindre enbladig modell av doktorskniv från tyska Buck Creek


Pen Knife


Frekvent använt namn på små knivar som vanligen har två blad, ett i varje ände. Det behövs inget snille för att lista ut det ursprungliga användningsområdet - gåspennvässare.

Enkel Pen Knife av okänt fabrikat med plastskollor


Pruner's Knife


Pruner's Knife är ett exempel på en kniv utrustad med Hawkbill-blad. Knivbladets karaktäristiska form kommer sig av att den från början var avsedd för att trimma fruktträd och buskar med. Idag används bladformen ofta till knivar som anpassats till att skära takpapp, mattor etc. 

Modellen "Halfhawk" från RR i deras "Coalminer Series". Som namnet antyder är bladformen inte helt en Hawkbill


Copperhead


En Jack Knife med två blad där det största är en Clippoint och det andra ett pennblad. Karaktäristiskt för knivmönstret är att handtaget har två bolster och att de är formade för att dölja den vassa kanten på tangen.

En Coppperhead från tyska Böker





Toothpick/Texas Toothpick 


Liten slank enbladare med karaktäristisk form.

Ytterligare en kniv från RRs Stoneworx-serie i form av en Small Toothpick


Congress


Fyrbladig kniv med två blad i varje ände. Ofta konkavt formad rygg på handtaget.

Congress från Buck Creek

Knivtypen har oftast två blad i varje ände


Sen finns det förstås betydligt fler kända mönster som jag inte är innehavare av som till exempel:

Sodbuster
Amerikanskt namn för gammalt europeiskt mönster, möjligen av tysk härkomst. Enkel enbladig kniv utan bolster.

Riggers Knife/Marlin Knife
Kniv med Wharncliffe-blad och försedd med märlspik. Att användas för att bland annat lösa upp trilskande knopar och schackel.

Och det finns fler som jag inte kommer på i skrivande stund. Men någonting säger mig att jag kommer att få anledning att återkomma i ämnet.


/ J - den som lägger på hög samlar

* Vill man surfa på och kanske investera i en fransk kniv kan det göras t ex här. En kunnig herre på området knivar i allmänhet och fanska diton i synnerhet är Stefan Schmallhaus och hans Youtubekanal hittar du här! 
** Troligen döpt efter Obediah Barlow som började producera den här knivtypen runt 1670-talet. Den blev så småningom mycket populär i USA och är omnämnd i litteratur och skrift bland annat i Mark Twains Tom Sawyer.