Recension Olitans Lemon Shark

 

-  en haj med bra bett

Ibland behöver saker och ting inte vara så komplicerade eller nydanande heller för den delen. De kan vara bra ändå. Den beskrivning passar väl in på den här kniven från Olitans kallad Lemon Shark.

Om formen kan sägas att den känns igen och detsamma kan sägas om både material, öppningsmetoder och lås. Men för mig är Olitans ett nytt märke och det var därför spännande  att se om de tillför något till en ständigt växande knivmarknad. 

Olitans Lemon Shark

Kniven finns i ett flertal olika varianter och jag valde den här varianten enbart på grund av namnet. En "Lemon Shark" måste ju ha ett gult handtag eller hur? Därtill skall läggas att jag har rätt många knivar så ibland vill jag ha lite färg mitt i allt det svarta, titangrå och bruna. 

Vill man inte ha en fullt lika distinkt färg så finns hajen även i fyra ytterligare färger och där varierar även materialen. En genomskinlig gul PEI, grön eller blå Micarta och vit G10 är andra alternativ. 

Min första kontakt med Olitans blev en positiv sådan

Kortversion: Olitans Lemon Shark, inte den mest rara hajen i haven men den sköter  sin nisch i ekosystemet väl

Blad

Som jag sade i inledningen är Lemon Shark inte nydanande så därför får vi en alldeles vanlig drop point till blad. Men det är ett mycket välpropertionerligt och därmed snyggt blad. Längden är 83 mm och höjden 25 mm, även om hemsidan anger 26 mm. Tjockleken är 3,5 mm. 

Bladet har inga dekorelement eller liknande eller förresten, det beror på hur man ser på saken. Jag  återkommer till det. Det enda som bidrar till utseendet utöver själva formen är en tydlig falskegg samt att en längre del av basen av ryggen är försedd med räfflor för bättre fäste. Något som i det här fallet fyller en dubbel funktion. Dels att placera tummen på men även vid öppning av kniven. 

En klassisk och välpropertionerlig drop point 

Knivbladet är inte märkt med någon logotyp för ovanlighets skull. Den hittas annorstädes vilket jag återkommer till. Det enda som står på bladet i mycket liten text bakom en av tumknopparna är ståltyp.

I alla utföranden utom ett är stålet försett med en titan-beläggning. Det är det som ger den mörka färgen. Om det är nödvändigt ur rostskyddssynpunkt kan diskuteras då stålet redan från början är rostfritt. 

Stålet är ett bra kinesiskt stål kallat 10Cr15MoV. I min erfarenhet är det ett snäpp upp över exempelvis det vanligare och enklare Cr8-stålen. Det håller skärpan längre samtidigt som det uppvisar samma motståndskraft  mot korrosion. 

Stålet som används står att läsa bakom tumknoppen och är 10Cr15MoV
som sedan fått en titannitridbehandling

Bladgodset på 3,5 mm är tämligen väl tilltaget ställt i relation till bladets längd och det tänkta användningsområdet. Det tunnas ut genom en nästan full flatslipning. Tjockleken bakom eggen är 0,5 mm på den raka delen och hela 0,6 mm vid buken. Det är för mycket för min smak. Särskilt om kniven är tänkt som EDC. Den kraftiga eggen är mer lämpad för en fastbladskniv av "överlevnads"-typ, något att hugga ved  med och liknande och är därmed overkill för en liten fickkniv.

Med det sagt  kom Lemon Shark med skapligt vassa tänder, det vill säga fabrikseggen får godkänt. Men tjockleken gör att det är inte den kniv som skär med minst motstånd. Men å andra sidan är man heller inte rädd för att skära i lite tuffare material med den här kniven. Jag har till och med testat den på några gamla bildäck. Något jag vanligtvis inte gör men nu var de där. Vad bladet också är förvånansvärt bra till är att skära i trä av olika slag, både färskt och torrt. 

Lemon Shark kom väl till pass när det skulle skäras till pinnar för att säkra avståndsmarkeringar med på knivkastningsbanan

Lite sämre är naturligtvis kniven i fibrösa material som kartong men även textil. Ett tjockt blad med fastbladsknivsrobust egg går förstås inte att förneka. I gengäld gör det att man inte är rädd för att ta i lite extra när man snittar av buntband eller liknande. Men överlag är det här ett mycket funktionellt blad. Det finns en bit rak egg och en bra buk att arbeta med lite beroende vilka sysslor som skall utföras. 

Det kan även sägas att om eggen är stadig så är spetsen desto mer delikat och punkterar bra. Det eftersom bladet är rejält taperat. 

Handtag

Att Lemon Shark inte bjuder på några nyheter bekräftas av handtaget som är byggt enligt mall 1A. Men det behöver inte vara dåligt som sagt. Mer konkret innebär det att kniven har en ram gjord av stål som lättats kraftigt invändigt, åtiminstone på en sida. Om ramen kan även noteras att den fått samma färg som bladet vilket är en snygg detalj. 

Utanpå den hittas sidor av G10 och i ryggen en partiell back spacer av samma material. Den blå färgen från tumknopparna går igen här. Det är också i den som man har gömt ett fäste för fånglina för den som nyttjar dylika. 

Handtaget är bekvämt men en smula kort

Sidorna är skruvade i två punkter utöver pivotskruven. Alla tre skruvarna är i samma dimension, T8, vilket är utmärkt. Du behöver bara använda en mejsel om du vill justera eller demontera din kniv. Att man valt en grövre dimension än de ofta nyttjade T6orna för med sig ytterligare en fördel. Den grövre dimensionen är väsenligt mycket mer hållbar i längden. Åtminstone om skruvarna är någorlunda härdade. De mindre skruvarna återfinns här enbart i clipfästet. 

Handtaget är 107 mm långt varav 91 mm är tillgänglig greppyta bakom fingerskyddet. Det är i minsta laget för min handstorlek men ett fyrafingersgrepp får plats om än knappt. Tjockleken på handtaget är dock hela 13,5 mm vilket är rejält tilltaget. 

På utsidan av stålramen hittas sidor i G10 i i det här fallet

G10 materialet i sidorna är lite speciellt då de flesta tillverkare väljer att ha det lite  grövre för att ge bättre fäste. Det är till och med vad G10 är känt för. Olitans har valt att nästan polera dem. Det finns ett mikroskopiskt mönster men det ger ingen friktion att tala om. Snarare känns sidorna nästan som plast. En nackdel med det förutom att det känns billigare är att det ger sämre grepp särskilt om man har händer som är våta av svett, regn eller snö. 

Fördelen är dock att kniven sliter väsentligt mycket mindre på en ficka och det är trots allt där en fickkniv tillbringar större delen av sin tid. Så det är något man själv avgöra betydelsen av. 

Lemon Shark är bekväm i hand, både att hålla och arbeta med

När  man håller Lemon Shark så känns den i min hand i minsta laget men ändå bekväm. Fördjupningen för pekfingret låser tillsammans med räfflorna på bladet handen på ett bra sätt i ett sabelgrepp. Då ligger även den mjukt rundade bakdelen av handtaget mot insidan på min hand på ett bekvämt vis. 

Hammargrepp fungerar även det väl och  här är det främst tjockleken som räddar handtaget. Det gör att handen fylls väl. Men det är ett dubbeleggat svärd, tjockare handtag gör knivar bättre att jobba med om du utför tyngre sysslor och under längre tid. Samtidigt blir knivar sämre att bära på. Men den ökade ytan som tjockleken innebär gör också att du kan nyttja mer kraft bakom snitten när du skär i exempelvis trä. Det gör Lemon Shark till en bättre grovarbetare.  

Omvända grepp utgör inga problem de heller medan ett grepp med kniven i nypan för de riktigt intrikata detaljerna är sämre på grund av att handtaget är tjockt i framänden. 

Öppning och lås

Olitans har hakat på trenden med flera öppningsmetoder. Här är det två eller kanske två plus en om tvåhandsöppning räknas in i ekvationen.  Annars är det en frontflipper och tumknoppar som gäller. Det var på det området jag bad om att få återkomma. De extra långa området med räfflor på bladryggen är nämligen där för att ge bra fäste när för tummen när du flippar ut bladet. 

Metoden fungerar för övrigt mycket bra. Geometrin är god och hastigheten hjälps på traven av kullager. Gången vid både öppning och stängning av kniven är både snabb och mjuk. 

Lemon Shark kan öppnas med både en front flipper eller de klart lysande tumknopparna

Det andra och för min del föredragna sättet att öppna kniven är med hjälp av tumknopparna. De var för övrigt de jag hade i åtanke när jag nämnde dekorelement på bladet. De är nämligen anodiserade lysande blå i det här fallet. 

Inte bara det, fungerar väl gör de också! Bladet kan både smygas fram eller snärtas ut anrtingen med tumme eller ett pekfinger på baksidan. Alla sätt fungerar utmärkt. Handtaget är fasat för att underlätta åtkomst och de sitter lagom långt ut för att både vara lätt att nå samt ge god geometri för själva  öppningen. 

Själva formen är  inte mycket att orda om då det är tämligen traditionella tunnformade knoppar det handlar om. De är mjuka mot fingrarna och gör det de skall. 

För säkerheten står en  mycket bra version av en liner lock

Låset är en liner lock och det kan direkt slås fast att det fungerar förträffligt. Kanske att låsarmen kan upplevas något tunn för att ge fullt förtroende men det sitter mer i mitt huvud än i funktionen. 

Tvärtom så hålls bladet på plats utan mankemang. Inget negativt att anmärka på alls faktiskt. Något glapp i sidled går inte att upptäcka och inte heller finns det spel upp och ned i bladet. Därtill tar låset vid varje  öppning och har aldrig krånglat för mig under testperioden. 

Låsarmen är även den lättåtkomlig och eftersom den som sagt är relativt tunn är inte motståndet mycket att bråka om heller. Det är enkelt att släppa låset. En sak som ytterligare underlättar det är att låsarmen är fasad vilket ger en behagligare kant att trycka tummen mot. 

Att bära

Lemon Shark är som tidigare nämnts en knubbig liten sak. Längden är inte mycket att orda om men bredden över ryggen gör att kniven känns rätt tjock, 13,5 mm är mycket för en fällkniv.

Clipet är inget extraordinärt men gör vad det skall med den äran

Vikten uppgår till 112 g vilket möjligen hade gått att få ner en smula om G10 sidorna hade varit tunnare men är inte så mycket att det är något att anmärka på. Viktfördelningen gör för övrigt att balanspunkten hamnar mitt i fördjupningen för pekfingret. 

De släta sidorna gör att kniven lätt glider på plats både när kniven skall dras stoppas undan. 

Lite av kniven syns i fickan men mest av allt syns texten på clipet

Clipet är av enkel fjäderstålsvariant. Spänsten är emellertid tillräcklig för att sköta sin funktion och detsamma kan sägas om utrymmet under. "Normala" tyger får plats,  dvs jeans, byxor och tunnare jackfickor utan att orsaka problem. Spetsen på clipet pekar  lite utåt, något jag vanligen inte uppskattar men här orsakar det inte några direkta problem. Faktum är att  clipet inte känns särskilt mycket mot handen förutom om man kramar handtaget hårt.

Färgen på clipet är snygg då den matchar resten av hårdvaran på kniven. En sak som kan vara polariserande är vart Olitans valt att placera sin logotyp/namn. Den hittas nämligen förutom lite diskret på pivotskruven även med stora bokstäver på clipet. Visst, det är en god reklamplats men det är en detalj jag inte uppskattar. Jag föredrar mer neutrala clip. 

Clipet är flyttbart och är fäst med två skruvar i tandemposition. De är försänkta i själva clipet men det är å andra sidan inte försänkt i handtagssidan. En av få eftergifter åt prisnivån. 

Sammanfattningsvis

Mitt möte med Lemon Shark var extra spännande då det var mitt första möte med Olitans som märke. Den här specifika modellen är en budgetmodell såtillvida att priset inte är särskilt högt. Riktpriset på hemsidan är 45$. För det får du en kniv som förvisso inte bjuder på några direkta överraskningar när det kommer till konstruktion och material. Men allt är väl valt för prisklassen. 

För dina pengar får du också en kniv som är välbyggd och som känns genomtänkt. Utseendet är balanserat och det finns detaljer som tyder på viss omsorg. Blad, ram, clip och skruvar är färgmatchade och tumknoppar och back spacer agerar färgklickar. Dessutom har man gömt fånglinehålet på ett finurligt vis. Ett extra plus får Olitans även för de försänkta skruvarna. 

Att addera till det positiva intrycket är att öppning och stängning av kniven är mycket smidig med god fart och mjuk gång. Det gäller vare sig du föredrar en front flipper eller använder tumknopparna. 

Precis som Olitans säger i sin produktbeskrivning så är Lemon Shark en mycket bra EDC-kniv

Olitans säger själva att kniven är designad för EDC och det är något jag verkligen håller med om. Men faktum är att den klarar lite mer än så. Kniven är inte oäven i skogen heller som komplement till en yxa eller större kniv. Särskilt som eggen tycks vara anpassad för väsentligt tyngre uppgifter. Det är en av få saker jag inte upplever som helt positiv. 

En annan är att Lemon Shark kan kännas en smula klumpig i fickan på grund av handtaget som upplevs som tjockt. Men den nackdelen uppvägs å andra sidan av att just den egenskapen är trevlig när man exempelvis behöver tälja. Den extra ytan mot handen ger mindre skav och tryckpunkt än en smalare kniv. Så det är en balansgång. 

Lemon Shark är även en god följeslagare i skog och mark, här under en vinterpromenad

Men över lag måste sägas att Lemon Shark var en mycket sympatisk första bekantskap med det här märket. Faktum är att jag sträcker mig så långt som att säga att det här är en förbaskat bra budgetkniv. 

Den har allt man kan förvänta sig av god fickkniv, bjuder på några fina detaljer och ser inte oäven ut. Den finns som sagt i andra nyanser än pippigult för den som föredrar mer diskreta knivar. 

Olitans 

Specifikation:

Längd utfälld: 190 mm

Längd hopfälld: 107 mm

Vikt: 112 g, vägd av mig, angiven vikt 112 g. 

Bladlängd: 83 mm

Godstjocklek: 3,5 mm

Bladstål: 10Cr15MoV

Handtag: G10

Lås: Liner lock

Producerad av: Olitans, tillverkad i Kina

/ J - positivt överraskad

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension SRM 408L Qrick

 -  Slank EDC-kniv med ett par intressanta detaljer

Det här är en relativt ny fällkniv från SRM. Av vad jag kan utläsa av deras on-line katalog så har de fått upp ångan när det gäller att släppa nya modeller och det har efter viss måltorka på den fronten lossnat ordentligt. Flera av knivarna ser dessutom mycket intressanta ut.  

Vad gäller den här modellen gäller devisen att det enkla ofta blir det vackra. Eller möjligen det tråkiga om man inte är tillräckligt bra. Men jag tycker att den eller de som designat Qrick lyckats väl med sin uppgift i det här fallet. Formen är enkel men effektiv både vad gäller det praktiska men även när det handlar om att se bra ut. Sedan finns det några få detaljer som sticker ut och gör kniven något mer intressant än vad första anblick säger. Så låt oss ta en närmare titt på den här lilla krabaten.

SRM 408L Qrick

Som sagt är det troligtvis ett designteam som ligger bakom den här modellen. Åtminstone står ingen särskilt person angiven vare sig på bladet eller hemsidan. Vad de gjort är en strömlinjeformad kniv vars blad är helt dolt i handtaget när kniven är hopfälld. Därtill är även öppningsmetoden närmast osynlig den också. De två detaljerna är intressanta i sig. 

Till det kan läggas en överraskning som väntar den som bara sett kniven från presentationssidan. Åtminstone gäller det i det här utförandet. Den kan anas på de inledande bilderna!

En slank liten EDC-kniv från SRM

Kortversion: SRM 408L Qrick, en strömlinjeformad EDC-kniv som bjuder på några fina detaljer och en gedigen grund. En bra vardagskompanjon till överkomligt pris!

Blad

Symmetrin som finns i handtaget återkommer i det slanka bladet. Det är en drop point som närmar sig ett litet dolkblad i formspråk. Förutom linjerna förstärks det intrycket av en smal swedge/falskegg som sträcker sig längs med större delen av ryggen. Närmast handtaget återfinns räfflor för bättre fäste för tumme eller pekfinger beroende på grepp. 

Bladet är 82 mm långt och 3,1 mm tjockt. Med andra ord lite större eller snarare längre än man först kan förledas att tro. Mycket beroende på att det som mest är 22 mm högt. Därifrån smalnar det snabbt av.

En slank drop point med en falskegg hittas på Qrick

Finishen är en snyggt utförd satin som framträder extra tydligt då bladet förutom falskeggen är fullt flatslipat. 

Märkningen har krympt alltmer över tid från SRMs sida vilket åtminstone jag är tacksam för. Förvisso tillhör jag inte dem som kräver helt sterila blad för att vara nöjd men jag föredrar en smakfull och gärna mindre logga. På en sida av det här bladet hittas just logotyp och på den andra återfinns modellnamn eller snarare beteckning samt ståltyp. 

Stålet som används är Sandvik 14C28N som jag fortfarande kallar det fast bolaget numera är sammanslaget. Det är ett budgetstål med alldeles förträffligt balanserade egenskaper bara det är rätt härdat och värmebehandlat. Faktum är att jag ofta tycker att det står sig bra i konkurrensen även med något finare stål. Särskilt gäller att det är lättslipat och rosttrögt. 

Eggen håller dock inte fullt lika länge som på dyrare stål är min erfarenhet. Men jag vill tillägga att ibland är faktiskt behandlingen av stålet viktigare än de exakta ingredienserna. Inom vissa ramar förstås. Det spelar ingen roll hur "fint" stålet är om härdningen är skräp helt enkelt. 

På "baksidan" av bladet hittas ståltyp, 14C28N

Sådana detaljer missar inte ett stort och väletablerat företag som SRM. De vet hur de skall hantera sina stål vid det här laget. Utan att vara  metallurg eller ens insnöad på området är jag generellt mycket nöjd med mina SRM-knivar som verktyg. Det gäller Qrick också. 

Bladet är som sagt litet och spetsigt och det är en egenskap som jag uppskattar. Inte minst som jag som knivkastare ofta får små metallflisor i händer och fingrar. Den här kniven är förträfflig att avlägsna dem med. Därtill blir det mycket förpackningsöppning på jobbet och det är en uppgift som mina fickknivar står för. Även där är SRM Qrick utmärkt. Penetrationen är god och materialen jag jobbar med är plast och kartong av olika tjocklekar. Men även tejp och snöre förekommer. Det är dock inga volymer och inte grova material det handlar om. 

Det gör att Qrick fungerar utmärkt eftersom ett par egenskaper jag eftersöker är att kniven är lätt att dra och fälla ut för att sedan utföra ett eller ett par snabba snitt. Men lika snabbt vill jag att den skall försvinna igen. Inte av "taktiska" skäl utan för att kunna fortsätta arbeta helt enkelt. 

Bladformen och det relativt tunna godset i kombination med full flatslipning förvandlar också den här kniven till en utmärkt skalkniv i köket när så tarvas. Generellt anser jag att fällknivar av olika orsaker inte har där att göra men till nöds eller i skogen så fungerar Qrick. 

Överlag är därmed Qrick en bra kniv så länge du inte skall processa metervis med kartong eller tälja. Därtill är den förstås för slank. 

Handtag

Det yttre är inte mycket att orda om då de generella dragen är så enkla de kan bli. En lätt rundad låda eller fyrkantig pinne eller hur man nu vill uttrycka det. Saken är att den grundformen alltid fungerar. Det handlar mer om att se till att detaljerna sitter. I det här fallet att hörn och kanter är rundade och fasade som de skall. Att längden passar en hand och att det inte finns något spetsigt som kan irritera. 

Det mesta av de detaljerna sitter här som en smäck. Men visst, Qrick är ingen stor kniv som jag konstaterade ovan. 

Materialet i handtagssidorna är gjorda i G10 med ett modest längsgående mönster. Runt pivotskruven hittas en dekorativ krage

Konstruktionen är även den rättfram. Inga konstigheter utan här hittas en lättad stålram på vilken sidor av G10 har skruvats i två punkter utöver pivotskruven som förstås är justerbar. Skruvarna som använts är av storlek T6. Runt pivotskruven hittas en liten dekorativ krage i kontrasterande färg och på själva huvudet återfinns SRM-loggan igen. 

Sidorna är mediumgrovlek om det kan uttryckas så. De ger fäste men det är inte extremt som det ibland kan vara med det här materialet. Längs med dem löper en linjärt mönster.  

Ryggen är halvt öppen, resten täcks av en tvåfärgad back spacer i vilket även clipet är fäst

Mer unikt än mönstret är däremot färgen. Den gröna som syns på presentationssidan är inte extrem men den signalorange på andra sidan syns desto mer. Ja, kniven har två olika färger beroende på vilken sida du kikar på. Det var det som var överraskningen. 

Back spacern, som sträcker sig ungefär halva knivens längd, är tvåfärgad för att matcha sidorna. Resten av ryggen är öppen för övrigt. 

Qrick är mycket lätt och välbalanserad. Det gör den kvick i handen

Handtaget är 10,9 cm långt, kring 2,4 cm högt och 1,1 cm tjockt. Eller fritt översatt "litet". Men det fungerar och det favoriserar inte direkt några grepp även om det klassiska sabelgreppet är att föredra. I alla fall gör jag det i det här fallet. 

I och med att formen är så nedtonad så kan hela handtaget användas att hålla kring vilket gör att även lite större händer kan hantera Qrick. 

Öppning och lås

Qrick öppnas med en av de minsta front-flipperfenorna jag har i samlingen. Trots att den är i princip osynlig så fungerar den faktiskt mycket väl. Av naturliga skäl kan den bara aktiveras genom dra bakåt då det helt enkelt inte finns något att trycka nedåt. En smula pedagogiskt med andra ord.  

Den rundande framkanten och de räfflor som finns på bladryggen samt sträcker sig runt "hörnet" på bladet gör att det flyger ut när man drar pekfingret över dem. 

Det går att missa öppningenn någon gång om inte pekfingret trycks tillräckligt mot handtagsryggen för att få rätt grepp men det är inget problem utan mer en vanesak. För det mesta behöver man inte tänka alls utan bara dra fingret över kniven så är bladet där!

Kniven fälls ut med hjälp av en minimal front flipper

För att möjliggöra att den mycket diskreta flipperfenan fungerar så här väl har kniven förutom kullager i stål en tämligen klen "detent". Faktum är att du kan snärta fram bladet utan att använda flippern om du så önskar. Men motståndet är inte så svagt att det är farligt. Det krävs en rätt stark handledssnärt för att lyckas. Den har aldrig öppnats av misstag i fickan. Till säkerheten bidrar att bladet är dolt och att det inte finns något som sticker ut. 

Låset är en liner lock

Låset är en tämligen enkel och rätt tunn liner lock. Men givet knivens övriga dimensioner ser jag inte det som ett problem. Den här kniven är vare sig till för att hugga, sticka eller jobba tungt med och låset räcker till. Särskilt som det låser effektivt varje gång kniven öppnas. 

Bladet hålls stadigt på plats utan rörelse i någon riktning. I och med att låsarmen inte är så grov är låset även lätt att släppa. Något som är tämligen unikt är att även låsarmen är kraftigt lättad. Det tillhör inte vanligheterna. 

Åtkomsten underlättas av en fördjupning i G10-sidorna. De är inte stora men räcker till, särskilt som det finns lite räfflor för bättre grepp även på låsarmen. 

Att bära

Den här kniven tillhör den absoluta toppen när det handlar om att bära kniven. En inte helt oviktig detalj för en EDC-kniv då det är där den befinner sig mesta tiden. 

Som nämndes tidigare är det här ett litet och smäckert handtag. Det nätta formatet, materialen, ett slankt och flatslipat blad kombinerat med en kraftigt lättad insida gör att vågen stannar på 73g. Det är inte mycket för en kniv med ett åttacentimetersblad. 

Clipet är SRMs unika Ambi Clip

Eftersom sidorna inte är extremt mönstrade och kniven saknar traditionell flipperfena gör det Qrick till en strömlinjeformad säl i fickan. Den glider på plats som nämnda djur glider genom vatten. Även om liknelsen kanske haltar då sälar tenderar att vara fylligare i formen. 

Hur som haver är det mycket lätt att både dra och stoppa undan den här kniven. 

Kniven är inte bara i princip osynlig i fickan, den känns inte heller

Särskilt som den ståtar med ett SRM Ambi Clip. Man kan tycka vad man vill om utseendet på dem. Själv tycker jag mest att de är rätt neutrala men de fungerar utmärkt. Spänsten är god, rampen tillräcklig för att nå över de flesta normala byx- ficktyger och inte minst, de kommer med en överraskning för dem som inte vet. 

Clipet avlägsnas genom att klämma ihop det samtidigt som det trycks bakåt

Vad det handlar om är att de kan avlägsnas eller flyttas från höger till vänster sida utan verktyg. Det är bara att knipa om själva clipet som fjädrar och dra det rakt bakåt. Rörelsen frigör två klackar som håller clipet på plats och sedan kan du gör vad du vill med det. En synnerlig praktiskt och väl fungerande lösning. 

Sammanfattningsvis

Det är bara att konstatera att SRM fortsätter att producera goda EDC-knivar i budgetklassen. Någon lite finare modell med titanhandtag har släppts men oftas följer de ett recept med G10 eller Micarta i handtaget och 14C28N, VG10 eller numera 10Cr-stål i bladet. Låsen är endera deras tolkning av ett cross-bar lock kallat Ambi Lock eller som här en liner lock. 

Så konceptuellt känns knivarna igen men formerna skiljer sig åt. Några drar åt det mer robusta hållet som de av mig tidigare recenserade 7228L Rubik och 9201 medan Qrick är väsentligt slankare. 

Qrick är en bra EDC-kniv

Det här är en kniv för den som gillar små, diskreta knivar med en smula dolkvibbar. Bladet är förvisso en drop point men det drar åt spear point-hållet och det är helt dolt i handtaget när kniven är hopfälld. Det ger ett distinkt utseende. 

Men på pluskontot finns mer än så. Små detaljer som den dekorativa kragen, det finurliga clipet och den diskreta flipperfenan ger en lyxigare känsla. Sedan är det lite roligt att sidorna har två olika färger vilket matchas av den tvåfärgade back-spacern.  Därtill är kniven mycket välbyggd. Allt som skall vara rundat är det och låset fungerar utmärkt. 

Rent praktiskt är dessutom bladformen parat med stålet och en full flatslipning mycket gångbart i EDC-sammanhang. Så länge du håller dig borta från de grova arbetsmomenten vill säga. Då finns det andra knivar i SRM-sortimentet att botanisera i. Qrick är trots allt en tunn och smäcker kniv. 

SRM Qrick är utmärkt liten kniv att ha med på diverse exkursioner

Den är dock tillräckligt robust för att räcka till en majoritet av små knivarbeten du kan tänka dig att stöta på i vardagen. Så gillar du den här typen av utseende och vill få lite originalitet i med de tvåfärgade sidorna på köpet så är SRMs  408L Qrick ett klart gångbart alternativ. 

Särskilt som prislappen inte är avskräckande, i Europa kostar den här kniven från 39€. 

SRM Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 190 mm

Längd hopfälld: 109 mm

Vikt: 73 g (vägd av mig, uppgiven 73g)

Bladlängd: 82 mm

Godstjocklek: 3,1 mm

Bladstål: 14C28N, HRC 

Handtag: G10, olikfärgade sidor

Lås: Liner lock

Producerad av: SRM, tillverkad i Kina

/ J - lättar hellre knivar än plånboken

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - SRM 408L

SRM tillhör inte de där företagen som släpper nyheter i en aldrig sinande ström. Men nu har det kommit ett par stycken. De verkar dessutom populära då de har varit slutsålda på hemsidan till och från.

Som oftast har de inga namn på sina knivar även om det förekommer. Där avviker den här då den fått namnet Qrick 408L.

Den fortsätter så att säga där en annan kniv jag recenserade slutade. Jag tänker på modell 401. Den hade också en mycket liten flipperfena som här blivit ännu mindre. Därtill delar de ett smärt format, att bladet är närmast helt dolt i infällt läge, samt både handtagsmaterial och låskonstruktion.

SRM Qrick 408L

Åtminstone det här utförandet delar material i handtaget då det är gjort i G10. Sedan finns Qrick även i en version med kolfiber. Men då det är en G10/CF-kombination var jag osäker på den. Sådana kan se lite billiga ut ibland. Då föredrar jag massiva material. I det här fallet är det dessutom en intressant färg. Eller snarare två beroende på vilken sida du betraktar. Grön och orange är kombinationen. Det överraskade mig något då jag inte sett något foto av den finessen. 

Bladet är en drop point som nästan är symmetrisk vilket gör att den drar åt spear point-hållet. Det är helt flatslipoat och materialet är svenskt 14C28N. 

På längden mäter bladet 82 mm och det är 3 mm tjockt. Hela kniven är 190 mm lång. Eftersom det är ett slankt blad och tillika handtag i ett lätt material ger det en kniv som endast väger 75g. Det är imponerande lite!

Kniven är grön...eller orange beroende på vilken sida du ser den ifrån

Det är inte mycket som känns i en ficka, särskilt inte när den har ett clip som låter kniven sitta djupt i fickan. Det är SRMs egna så kallade "Ambi Clip", ni vet den där uppfinningen som gör att man kan avlägsna eller skifta sida på clipet utan verktyg. Både den funktionen och clipet i övrigt är riktigt bra kan jag konstatera efter att använt det rätt länge på andra knivar. 

Den här kniven betraktar jag lite som en kniv som kompletterar modell 401 men riktad mot den som föredrar ett flatslipat blad istället för den scandigrind som den kniven har. Det lovar dock gott eftersom jag hade mest bra saker att säga om den kniven. 

Qrick är en rolig liten kniv som jag kommer att recensera framöver!

SRM Knives

/ J - undrar vad "qrick" är

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - SRM 401L

Lätt, välbalanserad, slank och elegant är de ord som bäst beskriver mina första intryck av den här kniven från kinesiska SRM. Modellen som är döpt till 401L GT avviker en del från deras vanliga knivar i det att den närmast påminner om en fällbar puukko. Särskilt som handtaget är till synes enkelt i formen med endast en fasad kant som rundar av det. Därtill hålls hela kniven ihop av endast två skruvar varav pivotskruven är den ena. 

Därtill bidrar förstås den skandinaviska slipningen till intrycket. 

SRM 401L

401L är förvisso ingen bjässe men heller inte helt liten då den är 191 mm lång i utfällt läge. Av det utgör bladet 83 mm. Sedan bör det påpekas att bladgodset endast är 2,5 mm tjockt vilket gör att den här kniven skär förbaskat bra kan jag avslöja redan nu. Jag har nämligen  hunnit använda den lite innan jag skrev de här raderna. Stålet är för övrigt det 10Cr15 som SRM börjat använda på ett flertal av sina modeller. Ibland har det kallats ett kinesiskt "VG10". 

Kniven är generellt mycket tunn och det gör att vikten är så låg som 68 g. Det och det faktum att bladet är närmast helt dolt i handtaget när kniven är stängd gör den mycket lättburen. Särskilt som kniven öppnas med en front flipper som troligen är världens minsta. 

Själva öppningen är förvånansvärt kvick med tanke på det. En del av förklaringen hittas i det tämligen svaga motstånd som detent-kulan bjuder på. Det är med andra ord ingen kniv för den som är allergisk mot den företeelsen. Faktum är att kniven enkelt kan gravitationsöppnas om du känner för det. Det behövs inte ens en särskilt stark handledssnärt. 

Men det övergripande intrycket är mycket positivt. Kniven är snygg och elegant och därtill mycket välbalanserad. Sedan får man SRMs utmärkta "Ambi clip" på köpet. Det där clipet som kan avlägsnas utan verktyg. 

Jag ser fram emot att bära och testa den här kniven inför kommande recension!

SRM Knives

/ J - positivt överraskad

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension SRM 418S

 

-  när mikro blev för litet

Jag måste medge att jag inte riktigt vet hur jag skall förhålla mig till den här kniven. Den kommer från SRM och har fått det föga upphetsande namnet 418S. Jag skulle gissa att "s:et" står för "small", om inte så borde det vara fallet. För där landar jag hur jag än vänder och vrider på det, att kniven är extremt liten och det dominerar allt jag har att säga om den. 

Faktum är att jag hade lite svårt för att besluta om huruvida jag skulle betrakta den som en kniv eller en gimmick. Kanske är den är något för fickan. Nyckelringskniv föreslog någon men hur i allsin dar använder man en fällkniv på ett snabbt och smidigt vis om den sitter fast där? För övrigt har jag ingen nyckelknippa så det är ändå uteslutet för min del. 

SRM 418S

Vem som formgett den här lilla tingesten är som mycket med SRM inte publikt. Det är en "in-house"-produktion så endera sitter det en herre eller dam på sin kammare och snickrar ihop knivmodeller eller så är det en design-team som ligger bakom. I vilket fall som helst tycker jag att de skulle testat den här idén en gång till innan de släppt den. Eller tyckte de att den var söt. 

Den här gången hade de tydligen gett sig tusan på att se hur liten man kan göra en kniv som följer mall 1A för hur en "TFF" eller "Titanium Frame lock Flipper" utrustad med en front flipper. Resultatet blev den här miniatyren. 

SRMs kandidat till titeln "världens minsta front flipper"

Twitterversion: SRM 418S, miniatyren som inte vet om den skall vara en ploj eller en kniv. 

Blad

Det är inte långt men det är smalt och tunt. Det är bladet på 418S jag talar om och inget annat. Konkret ger det siffror som lyder 32 x 13 x 2,1 mm. Till formen är det en liten clip point med en distinkt falskegg. Bladet har som dekorativt element fått en fräst fördjupning jämte ett hål. På ryggen hittas därtill inte en utan två grupper av frästa räfflor. För bättre fästre förmodar jag. Det är emellertid många detaljer för att vara inklämda på så liten yta. 

418S har en clip point som bjuder på flera visuella detaljer

Materialet är som resten av detaljerna på den här kniven relativt fullvuxet. Här hittas en gammal Moraknivsfavorit i Sandvik 12C27. Inte det modernaste men en mycket fint stål för att hittas på en mikro-kniv. Som om den skulle användas. Finishen är blästrad yta som väl matchar handtagets grå nyans. Sedan tillkommer väldigt mycket text i form av en SRM logga på en sida och SRMs andra logga (!) på motstående sida jämte ståltyp och modellbeteckning. Och ja visst ja, ett serienummer också. 

Ett blad med relativt fint stål, för mycket text och usel slipning

Sedan följer min största invändning mot hela det här konceptet inklusive den här kniven. Vad tusan skall jag använda den till förutom att kapa av snören och öppna igentejpande kartonger? De uppgifterna sköter en större kniv minst lika bra men med den här går det inte att göra något annat. 

Därtill är fabrikseggen inte mycket att skriva hem om. Den kantrar rejält under sin korta bana. Det är inte konstigt då det är mycket svårt att slipa något så här litet som inte är helt rakt. Men det ger resultatet att kniven inte är extremt vass heller. Sedan är förvisso två millimeter inte tjockt i absoluta tal men blir det i relation till de 30 mm egg jag har att tillgå här. Det är t ex tjockare än på en EKA Swede 88 som jämförelse. Dessutom ger sabelslipningen endast en slipfas på 7 mm och det lilla bladet är hela 0,6 mm tjockt bakom eggen.  

Handtag

Tja, det här handtaget följer alla villkor som gör att den uppfyller mallen jag tidigare nämnde. Den för ramlåsknivar gjorda i titan. Just den här varianten är tillverkad av den i Kina vanliga TC4. Inget ont att säga om det materialet. 

Här får man dock inte mycket av det. Närmare bestämt 51 mm på längden och de två sidorna är 2 mm tjocka. Det ger en total tjocklek på handtaget på 8 mm. Höjden är 14 mm. 

Handtaget är gjort i titan

Ytan är fint blästrad skulle jag tro. Hursom haver är den snygg men en smula benägen att repas.  Konstruktionen på kniven är som på alla större knivar i klassen bestående av två titansidor som hålls ihop av en skruv utöver den justerbara pivot-skruven i det här fallet. Skruven går rakt igenom en back spacer även den gjord i titan. Den har försetts med ett mönster som dock inte ger något extra fäste. 

418 är konstruerad som en fullstorlekskniv

Bladstoppet på kniven sitter fast i bladet och är så litet att man valt att hålla det ensidigt vilket inte tillhör vanligheterna på knivar. 

Jag vet inte jag, det här är det enda sättet kniven går att hålla

I hand tillhör den här kniven kategorin "knappt tvåfingersknivar". Det innebär att det i princip enbart finns ett sätt att greppa dem och det är i ett sabelgrepp med tummen på ovansidan och två fingrar kring handtaget. Sedan kan en tumme placeras på sidan av bladet också men då återstår bara en liten del av spetsen att arbeta med. Min tumme täcker lätt bladet. Så det får vara för att pilla ut spetor med då. 

Öppning och lås

Det är på det här området den här kniven vill vara med och konkurrera misstänker jag. Flera tillverkare har under de senaste åren släppt knivar i klassen "mikroflippers". Mig veterligen är inte antalet "mikrofrontflippers" lika stort. Och det är vad det här är. 

För att kunna fungera måste flipperfenan sticka ut en en bit framför handtaget

I relation till resten av kniven är flipperfenan enorm. Dock inte jämfört med något annat så den kräver rejält med fingergymnastik i mitt fall för att aktiveras. När man väl lyckas med det är det en sjutusan till skjuts i det lilla bladet. Så den biten har SRM lyckats med. Men för att komma så långt krävs tillvänjning då den på grund av storleken är mycket känslig för i vilken vinkel man pressar. 

Ramlåset är väl utfört

Låset är ett miniatyriserat ramlås. Därför har de samma egenskaper som en större släkting, dvs översträckningsskydd och stålskodd ände som kan bytas ut.Varför det skulle ske vet jag inte men det går i alla fall. Funktionen hos låset är dock mycket god, inget glapp eller spel i bladet och trots storleken är det relativt lätt att släppa. 

Att bära

418S väger in på 24 gram, har släta sidor och är tre centimeter lång. Behöver jag säga mer? Jo, att alla sidor är rundade också. Resultatet kan bara bli ett. Kniven försvinner i fickan. Jag vet att det brukar sägas om många knivar men i det här fallet är det sant. 

Inte mycket som stjäl plats i fickan

Givet formatet saknar kniven clip och det hade ändå inte gått att använda så det är bra. Den har däremot en hål för fäste för fånglina. Använd det! Risken att tappa en så här liten kniv är uppenbar.* Särskilt som den minimala vikten gör att du inte känner vart kniven är .

Sammanfattningsvis

Jag har under vägs gång kommit fram till att jag nog inte betraktar SRM 418S som en riktig kniv utan som en etyd, ett övningsstycke. Inte för piano i det här fallet utan för knivtillverkare. Frågan på kontoret var "kan vi miniatyrisera en kniv i den här klassen?" Svaret är uppenbarligen ja. 

418S har nämligen allt en fullvuxen kniv skall ha. Ett blad med tämligen avancerade detaljer inklusive dubbla rader "jimpings", kosmetiska detaljer, ett godkänt bladstål och en flytande stoppinne. Ram och blad har fått samma ytfinish som en större kniv och här hittas både fånglinehål, justerbar pivotskruv, ramlås, översträckningsskydd och låsarmsförstärkning. Det ger mycket att studera på liten yta. 

Sedan gillar verkligen SRM text på sina knivar. Även det har de klämt in på den här lilla tingesten. Förutom allt det som återfinns på bladet om än i mikroskopisk text så har loggan även hittat till pivotskruven också. Där är den förvisso nästan omöjlig att se men den hade räckt på en sådan här liten kniv. 

Det har gjorts andra  mikro-knivar i klassen med varierande resultat som exempelvis CRKT Jettison Mini som både var tidigt ute och rätt usel eller för den delen Civivi Mini Elementum som jag recenserat här tidigare. Vidgar man vyerna bortom flipper-knivar har förstås många märken gjort dylika saker som Spyderco med sina Lady Bug och Cold Steel med Micro Recon som dock är aningen större. 

Och den lilla skillnaden i storlek spelar stor roll. För mig är nog det minsta jag finner användbart något i storlek med en Spyderco Manbug, kanske en Ladybug. Den här kniven från SRM är helt enkelt för liten för att fylla någon som helst praktisk funktion för mig. Men visst, jag har andra miniatyrer också vilket inkluderar ett par slipjoints. Men de används inte heller till något. 

418S är minstingen i SRMs nuvarande familj av knivar gjorda i titan

SRM 418 S är emellertid välgjord med undantag för slipningen, har alla detaljer som hör till och den är den minsta front-flipper jag testat. Så om du letar efter en kul gimmick att öppna paket med som därtill bjuder på kvalitet och faktiskt är rätt snygg så kanske den här är något för dig! 

Specifikation:

Längd utfälld: 84 mm

Längd hopfälld: 32 mm

Vikt: 21 g (vägd av mig)

Bladlängd: 32 mm

Godstjocklek: 2,1 mm

Bladstål: 14C27

Handtag: Titan, TC4

Lås: Ramlås

Producerad av: SRM, tillverkad i Kina

/ J 

* Jag säger så då jag förlagt  två av mina andra miniknivar för närvarande. Både Spyderco Grasshopper Black och Civivi Mini Elementum är på rymmen i det Wikströmska hemmet. Jag kommer troligen att tappa bort den här också. Den har redan gömt sig i soffan i ett par veckor vid ett tillfälle. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre