Ny kniv - Fox Tactical Elementum Dagger

"Is this a dagger which I see before me?" undrade eller snarare konstaterade Macbeth innan allt barkade åt skogen. I det här fallet kan man faktiskt undra det. 

Fox Knives nya Tactical Elementum Dagger ser onekligen ut som en tveeggad dolk. Men trots utseendet är det lite av en definitionsfråga. Bladet kan även betraktas som en spear point med en egg och en sågtandad rygg. Det låter något mindre aggressivt. Men den symmetriska formen och namnet talar onekligen emot den tolkningen. Men vad tycker vi egentligen om order "taktisk"? Jag är kluven, men visst, den här kniven kan nog användas i alla applikationer. Även de som kan tänkas innehålla det ordet på riktigt. Men det är inte det enda kniven verkar kunna.

Fox FX 647S Tactical Elementum Dagger

De första intrycken säger att kniven är mycket lätt för sin storlek samt välbalanserad. De två egenskaperna gör den extremt kvick i handen. De 335 g som står på hemsidan gäller vare sig för kniven eller som komplett paket. Kniven väger undet hektot med 99 g och totalt 180g med fodral. Sedan är fabrikseggen riktigt vass och detsamma kan sägas om sågtänderna som riktigt längtar efter att sätta tänderna i närmsta rep eller tamp. Nu börjar det likna något!

Elementum är mer praktisk än vad första anblick ger vid handen

För trots sitt utseende med det av Idroglider svärtade bladet så ger Elementum ett rätt praktiskt intryck. Den skär bra, det lilla jag hunnit pröva och den är lätt att bära. Särskilt som det medföljande kydexfodralet är enkelt att använda med en Teklok-liknande lösning för att fästa kniven vid ett bälte eller annan utrustning. Kombinationen av N690Co-stål och svart blad ger dessutom en kniv som kan hantera en hel del fukt innan den rostar vilket alltid är en fördel. Särskilt om man skulle befinna sig vid havet. Även handtaget är slitstarkt samtidigt som det ger bra fäste med en kärna av "PP" (polypropylen) överrdaget med "TPE" (termogummi). Liknande handtag som exempelvis hittas på en del Moraknivar och Fällknivenprodukter. 

Fox Knives har i mitt tycke lyckats ta fram en dolk som inte bara är en "one trick pony". Något säger mig att den här kniven har mer än ett ess i rockärmen. 

/ J - symmetridiggare

#knivesandbikes #knivigtvarre

Knife Review Brisa Borka 90

  -  a foldable bushcraft knife

I have had another smaller folding knife from Brisa for a long time, which at the time was called Enzo. To be clear, it is not Brisa who changed their name, but they changed their knife brand to better reflect who is behind it. The older model I have is a Birk 75. A knife that is available both with a full flat grind blade and as on my knife with "scandi grind". The latter was very unusual at the time and it is still not something you see every day even though more brands have followed since. 

I also glanced at the larger variant, its big brother or, given the names, perhaps rather its father. Brisa Borka 90 is a large and sturdy knife that aims directly at the great outdoors where Birk has more the character of an EDC knife.

Brisa Borka 90

Brisa is a company located on the Finnish Baltic coast, more specifically Jakobstad. In addition to making knives, they sell everything that is associated with knife-making.

Their current lineup stretches from kitchen knives via fixed blades for hunting, fishing, and bushcraft to folding knives in different formats. Today's revies object, Borka 90, is their biggest folding knife.

A solid handle paired with an equally sturdy blade provides a robust folding knife

Twitter version: Brisa Borka 90, a sturdy folding knife for outdoor life born in the vast forests of Finland

Blade

One of the most distinctive features of Borka 90 is its blade and that is mostly due to the way it's sharpened, which is not the most common in the world of folding knives as I mentioned. But it is also a quite sturdy blade for belonging to a folding knife. It measures 9 cm in length, is 2.4 cm high and the thickness is 3.25 mm. If you perhaps recognize the proportions, it's not so strange. They are very close to a Mora Robust for example. Or other classic Scandinavian knife models for that matter. Here, Brisa has chosen to go for well-proven knowledge in terms of dimensions.

Borka 90 offers, as the name suggests, a 90 mm long knife blade

The grind is, as mentioned above, Scandinavian or more correctly a saber grind without a secondary edge or "zero grind" as it is called in English. The advantage is that it bites extremely well in wood of all kinds and that the tip becomes very strong on a blade ground this way. The disadvantage is that the bevels are low and steep, which gives wedge-like characteristics that almost crack some other materials. Slicing carrots, for example, is not a favorite task for this type of knife.

The factory edge on this knife was exemplary with a very smooth, centered, and sharp edge. No complaints whatsoever. As I often say, edges can be reground but how they arrive is a measure of precision in manufacturing and quality control. 

The steel used is N690Co, which is European steel from Böhler/Uddeholm that has approximately the same qualities as Japanese VG10. This means that it is very stainless, takes a keen edge but does not hold it for extremely long. It can be hardened to high numbers (in kitchen knives often around 60HRC) but is kept a little softer here even though I do not know the exact hardness. But it is wise to make a knife that is to be used in carving and whittling a little softer.

The finish on the blade is a nice polish and the marking is very discreet. Brisa's logo and knife steel in very small text on one side of the blade, other than that it is totally clean. 

The blade has a "Scandi grind" and discreet markings

Once put to work, Borka does not offer any surprises. It behaves just like any Morakniv. That is, the blade excels when it comes to cutting wood of all kinds, whether it is dry wood or fresh slats. You can carve everything from a simple barbecue stick to a walking staff or an extra tent pole. But also engage in proper woodcraft if you are so inclined. The edge bites well and it is easy to find the right angles for precision cuts.

One of the first tasks my knife was subjected to was to kill a Christmas tree

However, it is not the ultimate knife when it comes to simple tasks like cutting an apple. It almost cracks the fruit rather than cuts it because of the grind. However, the same problem is not experienced when it comes to cuts that do not extend all the way through whatever you are cutting. Then the sharp edge takes over. Therefore, Borka also works well to cut meat for instance. 

But like all sharp knives, it works for the most part. It's just not the best at everything. Cardboard, plastic, and other "everyday materials" Borka handle well. When it comes to EDC tasks other properties set the limits instead, such as this is not the fastest knife to pull, open, fold, and put away again. 

On the other hand, the tip is extremely capable of everything you might need a tip for. It is both sharp and strong. It is no problem to pry it loose from a piece of wood or to remove a splinter from a finger if so needed. 

Handle

In addition to the blade, the large and spacious handle is something that distinguishes Borka. The total length over the back is 12 cm, of which 10 cm is grip-area. The handle offers a pronounced finger guard and ends with a beak that prevents you from slipping when, for example, carving or performing other heavier knife work. At the rear end, there is also a hole for a lanyard. It is large enough to hold the standard 550 parachute cord that is often used for such things. 

The large handle has sides in brown-green micarta

The construction itself is solid as a bulldozer. The frame is made of steel that has not been lightened and on the outside, there are sides in brownish-green Micarta. They are worth an extra mention as they are both attractive with their distinct pattern and are nicely worked with a curved three-dimensional surface. They are screwed to the outside of the frame with three small T6 screws. There I would have liked to see a bit larger screw heads. They are easy to strip when they are this petite. The knife is made with a hidden pivot screw requiring that the sides be removed if you need to tighten or center the blade. The latter is, incidentally, perfect from the factory. I can add that it's needed, as the tolerances between handles and blades are very small.

The blade is well centered, which is lucky as the tolerances are small

The back of this knife is not open due to the type of lock. The great advantage of having a completely covered back on a folding knife handle is that the contact surface against the hand increases. It is something that is first noticed when you put a little force behind cuts as when working with wood, heavy rope, and the like and these are exactly the tasks that this knife can be used for. 

Borka offers a spacious handle that works in most grips

The handle easily swallows my hand in size "large" and it is also possible to use the knife with gloves on if desired or needed. However, it is not completely optimal for those with smaller hands. Something that was pointed out by my lady who when she tested it said that "my hand just slides around". She did not experience that she got the same good grip as me.

Otherwise, Borka is most comfortable in the strongest grips such as hammer grip and reverse grip for "draw cuts". Then, of course, it is excellent to grip the knife in a saber grip or place a forefinger on the blade, but it is not quite as comfortable as the slightly pointed stern feels a bit against the inside of the hand.

Opening and Lock

Borka 90 opens mainly with thumb studs and some effort. This means that it requires a strong thumb since the main way to open the blade offers a bit of resistance. The thumb studs are placed close to the handle, which I personally appreciate as they are not in the way when working. On the other hand, it does not provide the same leverage when the knife is to be opened, and then the strong spring tension from the lock is added. It is no problem to open the knife. It just does not belong to the smoothest in that regard.

The thumb studs are barrel-shaped and are placed close to the handle. Alternatively, there is a nail nick to facilitate opening

On the other hand, it is completely in line with the type of knife in question. It's as far away from "fidget toy" as it gets. This is a serious edged-tool for outdoor activities. Opening method number two is even more in line with that thought. The blade has a nail nick for those who use such. I must admit that I think it's redundant since there are working thumb studs. The notch is, however, large and deep enough to be grasped with your fingertips. Luckily, because if you try to put a fingernail in there it will break. 

The lock is strong but has a slight play up and down

The lock on this knife belongs to the stronger standard "back locks" that I have encountered. The Tri-Ad version of this lock type is, as most people know, a bit stronger. But among the more conventional ones, Borka is just beaten by Lionsteel TM1 in my collection. This means a solid lock bar, a strong spring, and a lot of contact surface against the blade. The latter means that you have to lift the lock quite high for it to release. As I said, it is a strong lock and even if it is possible to close the blade against a leg or something else, I definitely prefer to do it with two hands. The sound it makes is a muffled confidence-inspiring one.

There is a tiny problem with the lock. Laterally, it is as rigid as it should be, no play at all. There are also no gaps between the frame, handle sides, and lock bar. But up and down there is a small movement that can be felt, as it often does on back-locks. In this case, a little more than I am really happy with and it is enhanced by the lock bar sinking slightly inside the handle when the knife is opened. It is a detail that can be improved upon.

To Carry

Borka does not aim to be a small and flexible EDC knife. If you still want to use it as such, you can of course do it, but be aware of a substantial piece of hardware in your pocket. As I said, the length is 12 cm and it is also backed up by a thickness of 14 mm. The height is 31 mm. The same features that make it comfortable to work with making it less good to carry around. The weight is stated at 141 g on the website but on my scale, it weighs 132 g. It is positive when it goes in that direction.

The clip is of a fairly standard type and very strong. It works well thanks to the smooth scales under it

The clip is made of stainless steel and quite ordinary. The finish is polished, which nicely matches the blade. The spring tension is very strong and it could have been a problem if it were not for the fact that the Micarta used in the handle is quite smooth. It is not polished but well sanded and after a period of use, it becomes even softer. Therefore, it is no major problem to neither pull nor put Borka back in the pocket after use.

The clip can be removed if you feel like carrying the knife loosely in your pocket or buy the case that is available as an extra accessory. It can also be moved to the left side for those who need or prefer it that way. Since EDC isn't the main focus here is a bit of handle visible when the knife is carried. Just under an inch or so. 

To Conclude

I think this knife can be quite polarizing. Not because the design is extreme or because the color scheme is crazy or the materials are strange. But because, on the contrary, it is extremely traditional, if it wasn't foldable, it could be any Scandinavian knife. It can be seen when you place it next to a Mora Robust for example. This is also reflected in the choice of materials and construction. A micarta of good quality and well-established middle-class steel. In the same way, a back-lock is one of the most established solutions for folding knife safety available. 

The dimensions of both the blade and the handle are close to, for example, a Mora knife

But what distinguishes the Borka 90, in general, is that it is a well-built quality knife. All details such as a centered blade, a strong lock, and a really good factory edge are in place. To this can be added that the contoured and well-sharpened handle sides are a joy to hold and work with. It gives the knife a more exclusive feel than the average work knife. A couple of small details could have been better in my opinion and one is the precision of the lock. There are no malfunctions or safety shortcomings connected to it, but the small play up and down annoys me. Another is that the corners, especially the ones at the back are a bit too sharp for my liking. Fortunately, that it is easily remedied with a few minutes of sanding. 

Finns are known to be one of the few people in the world who drink more coffee than us Swedes. They are also known for making very good knives. Borka is a good example of that

But the great finesse and argument for this knife are that it is foldable. Here you have an alternative for those who are looking for such a knife with classic Scandinavian grind and do not want to sacrifice the performance it brings when it comes to "bushcraft" whether it involves hunting, camping, canoeing, mushroom picking, hiking, or other outdoor activities. 

I have, of course, tested it as an EDC knife as well, but in that area, it has its shortcomings. First, it is fairly bulky to carry around even if the weight itself is not dissuasive. Secondly, it's not the easiest knife to open. The thumb studs require that you press at the right angle and the strong spring tension must be overcome. In addition, the knife is most easily closed with two hands. In all simplicity, this means that it is not the quickest knife to deploy for a quick cut or two. But it was not intended as such either. 

Brisa Borka 90 where it best belongs, in the forest!

If, on the other hand, you are looking for a large and solid folding knife to carry in your pocket on a stroll in the great outdoors, Brisa Borka 90 is definitely a candidate worth considering. You buy it in most well-stocked online stores, or directly from  Brisa's. The price is then 146 €.

Specification:

Length Overall: 209 mm

Length Folded: 119 mm

Weight: 146 g

Blade Length: 90 mm

Blade Thickness: 3,25 mm

Blade Steel: N690Co

Handle Material: Micarta

Lock: Back lock

Produced by: Brisa, made in Finland

/ J 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - ANV Z200

Hur många av er har hört talas om knivmärket Acta non verba, ANV Knives? Inte så många, trodde väl det. Så var det för mig också fram till nyligen. Vilket i och för sig inte är så konstigt då företaget bildades så sent som 2018. Sedan är det så att om man ritar en karta över världen baserad på moderna knivtillverkare så domineras den ju av av stora länder som Kina och USA även om klassiska europeiska knivtillverkarländer som  Italien, Tyskland, Spanien och Frankrike och återfinns i det landskapet. Även om de sistnämnda kanske är större när det gäller traditionella typer av knivar. 

Det är här Acta non Verba Knives skiljer sig från mängden. De är nämligen från Tjeckien! Det kanske finns en inhemsk tjeckisk knivmarknad med fler tillverkare men det är i så fall mer än jag känner till. Det var dock bara den första uppfriskande egenheten. Mer intressant är knivarna de gör. På programmet återfinns kanske främst fastbladade knivar riktade mot såväl militär som friluftsmänniskor. Jag nämner militär då några modeller är framtagna i samarbete med representanter för olika vapenslag. 

ANV Knives Z200

Förutom den typen av knivar har de ett antal mycket intressanta fällknivar i sin katalog. Däribland den här modellen kallad Z200. ANVs knivar finns i ett mycket stort antal utföranden då man helt enkelt bygger sin kniv utifrån tycke och smak på deras hemsida. Den här modellen till exempel finns att få med DLC-belagt eller stentumlat blad, G10 i inte mindre än sex olika färger vilket för övrigt även medför att kniven är en liner lock. Annars kan man välja deras "Dural" (aluminium)-handtag vilket ger en frame lock istället. Därtill kan fås med delvis sågtandat blad för den som gillar sådant. 

Modell Z200 är i grund och botten densamma som Z100 med ett par viktiga skillnader. Dels ser bladen något olika ut men framförallt är Z100 en flipperöppnad kniv. Z200 däremot öppnas via en fördjupning i bladet. Det kan göras med en eller två händer vilket man nu föredrar. 

Jag valde den här konfigurationen för att jag trodde att det röda skulle bli slående i kontrast mot svart blad och svarta detaljer. Av utseendeskäl valdes även flipperfenan bort på den här kniven. Resultatet är en kniv med enkla, rena linjer helt i min smak. 

Utmärkande för den här kniven och det som dominerar de första intrycken är att det här är en mycket välbyggd, lätt och balanserad kniv. 

Jag återkommer förstås med en recension av den här kniven så snart jag hunnit utvärdera den. 

/ J - tjeckar nytt märke

#knivesandbikes  #knivigtvarre

New Knife - Viper Novis

In this year's first post, I talked about some Italian knives that were heading my way. Among them a couple from Viper Knives. The first one that arrived was this one and what better way to start a new year than with a knife named Novis?

Viper Novis is a knife designed by a gentleman named Fabrizio Silvestrelli. He has been collaborating with Viper for a long time now and has, among others, designed knives such as Rhino, Italo, Timeless, and Maremmano for them. A wide variety of folding knives in other words, but they have in common that there is an elegant flow in the lines we are offered. He has his own style, you can recognize knives that come from Silvestrelli's pen or maybe a drawing program.

Viper Novis

Novis is a model that, like most knives from Viper, is available in several versions to satisfy different tastes. It is available as in this version with sides in micarta in two different colors but also in carbon fiber. Then there are versions with titanium bolsters with three types of wood to choose from or a combination with bolsters and carbon fiber sides.

The knife is a rather stout one with a strong blade and a compact handle. The blade that is opened via a front flipper, one of the smallest I have seen, by the way, has a very distinct shape. Sometimes this shape is referred to as "reversed tantos" even though I claim that such a thing does not exist. Rather, I would like to call it a modified Wharncliffe because the blade has a certain curvature, unlike the straight edge that otherwise belongs to that blade type. But what it provides is an excellent blade for most jobs that can appear in everyday life. Especially when the knife is equipped with M390 steel.

It can also be said about the knife that the blade runs on ball bearings, it features a liner lock in steel, and that the knife lacks a clip. 

More about that and more will of course be discussed in an upcoming review of this very interesting EDC knife.

/ J - starts the new knifeyear with a bang

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knivrecension A.G.A. Campolin Zero

-  modern traditionalist

Att förnya genrer brukar vara populärt i musiksammanhang. Det har även spritt sig till knivvärlden vad det verkar. För några år sedan kom de första "modern traditionals" som de kallas på engelska. Det vill säga klassiska knivmönster fast tillverkade i moderna material och med modern teknik. Ofta en slipjoint, någon Barlow eller liknande med tillägg av skruvade konstruktioner och titan. Några tillverkare gick steget längre och lade till egna modeller och därifrån har fenomenet vuxit. Idag har de flesta större märken minst en kniv i den här kategorin på programmet.

Men en klassisk typ av kniv som inte sett lika mycket av den förnyelsen är den italienska stiletten. Visst, någon modell av de vanliga swivel bolster-knivarna har försetts med svart blad och därefter kallats tactical. Någon annan modern variant av sidsprättare har fått antydan till fingerskydd av rundad typ och sen har det varit bra med det. Men något riktigt försök utanför custom-scenen har däremot inte varit aktuellt. Inte förrän en av mästarna på området stiletter A.G.A. Campolin släppte sin Zero för ett par år sedan (2017).

A.G.A. Campolin Zero

A.G.A. Campolin är annars kända för att göra synnerligen klassiska knivar i alla storlekar och format. De har allt från den typiska modellen av stilett via swing-guards till någon modell från Sicilien och liknande. De har även moderniserat sitt utbud genom att exempelvis slå ihop en klassiskt italiensk stilett med en lever lock-mekanism vilket inte är helt vanligt.* Men alla de modellerna har trots allt varit knivar med en äldre typ av konstruktion med mässingsramar, nitade konstruktioner och naturmaterial i handtagen. Mer traditionella än moderna således.

Zero är något helt annat som ni snart skall se!

Zero, stilletten för 2000-talet

Twitterversion: Klassisk italienskt märke tar ett nytt grepp på en lika klassisk som mytomspunnen knivmodell, stiletten

Blad

Bladen till den här kniven kan fås i två olika utföranden. Ett som drar åt det mer praktiska hållet då det är av "bajonett-typ" även om falskeggen är så pass liten att det snarast rör sig om ett helt flatslipat blad. Den andra typen som syns här är mer av ett typiskt stilettblad. Det vill säga ett symmetriskt dolkliknande blad slipat på en sida. Så långt inget ovanligt med den här kniven.

Måtten är även de ytterst traditionella. Stiletter brukar sorteras efter totalängd där 23 och 28 cm eller om man så vill 9 och 11 tum är de vanligaste storlekarna. Med den nomenklaturen är den här kniven en 9 tums kniv men i praktiken är den något kortare, den mäter 22 cm med ett blad på 10 cm. Grovleken på godset är 3,5 mm och bredden på bladet är 16 mm. Långt och smalt som sig bör med andra ord.  

En för knivtypen karaktäristisk bladform 

Inte heller finishen på bladet avviker från det vanliga. Dylika knivar har ofta polerade blad och så även den här. Bladformen understryks genom att bladet har en kraftig blodränna eller fuller som det heter på engelska. Ett uttryck som för övrigt är väsentligt mer korrekt. Poängen med dylika rännor är inte att avleda blod utan görs numera endast för att vara dekorativa. Annars var funktionen en gång i tiden dels att lätta framförallt svärd men även knivar samt göra dem starkare. 

Det flatslipade bladet på Zero har en slipfas på ca 8 mm.

Något som däremot är ovanligt och det första som får den här kniven att avvika från det gängse och göra den mer modern i sitt tilltal är valet av stål. Vanligtvis brukar man inte bry sig nämnvärt om vilket stål den här sortens knivar förses med. Eller rättare sagt de väljs utifrån att de skall vara lätta att bearbeta eftersom utseende vanligen går före funktion och det betyder konkret allt från 420J2 till 440A så länge det handlar om produktionsknivar.

Men inte i det här fallet. Här har man valt Böhlers N690Co. Ett modernt stål som  återfinns på en hel del fällknivar, främst med ursprung i Europa.  

Stålet, N690Co kommer från Böhler/Uddeholm 

Kombinationen av ett modernt och gångbart stål och en mycket kraftig konstruktion gör att den här kniven faktiskt kan användas rent praktiskt även om förstås den flatslipade versionen är mer lämpad för det.

Fabrikseggen var väl inte så mycket att hänga i granen. Jämn var den förvisso och någorlunda vass. Men det är också tvär som en yxa. Delar av det kan naturligtvis förklaras av den generella geometrin. Men lite flackare vinkel kunde eggen fått. Sen är spetsen inte mycket att hänga i granen. Här har sliparen gått på säkerhet och låtit den vara närmast rundad för ökad styrka.  

Handtag

Formen på handtaget känns även den igen från andra knivar av den här typen. Det innebär en kniv med dubbla bolster, svängda fingerskydd och ett kurvigt grepp. När det är så här kurvigt brukar det ibland räknas som en "getingmidja" eller wasp handle.

Men där upphör allt traditionellt. Ramen är av tämligen grovt dimensionerat stål och skollorna är i det här fallet av aluminium. De kan även fås i ett antal olika färger. Förutom den här färgglada lila finns den i allt från rött och orange till grönt, brunt och förstås svart. Zero kan även fås i kolfiber för den som föredrar det.

Kostymen är traditionell men inte utförandet som är skruvat och inkluderar aluminium

Sen är även själva konstruktionen moderniserad. Det innebär att hela kniven är ihopsatt med skruvar istället för nitar. Det gäller inte bara handtagen utan även bolster och förstås pivotskruven som därmed är justerbar. De vanligare nitade konstruktionerna får man "justera" genom att försiktigt knacka på pivotniten med en hammare. Här görs det istället enkelt med en torx T8. 

Kniven är tämligen grov över ryggen. Här hittas för övrigt
den enda märkningen på kniven

Zero är en mycket välbyggd kniv på ett gammeldags vis. Det betyder mycket metall och en solid konstruktion. En del av det är tämligen naturligt givet vilken typ av kniv det handlar om. En stilett driven av bladfjädrar är generellt mer utsatt för krafter än vad en kniv med en spiralfjäder är. När bladet är stängt är hela ramen utsatt för det tryck de alstrar.

Handtaget är långt nog för att lätt och ledigt rymma hela handen. Det är också förvånansvärt bekvämt

Aluminiumsidorna bidrar med en smula fäste då de har den där något kritaktiga känslan som aluminium kan förses med. Annars ger det kurviga handtaget ett förvånsvärt bekvämt grepp i sig. Särskilt som det är tämligen grovt och därmed fyller handen bättre. Sen är den här kniven likt många andra bekvämare utan clipet monterat. Det är inte den värsta syndaren på området men det känns i handen efter ett tag.

Balansen däremot är inte mycket att hänga i granen. Baktung är bara förnamnet. Balanspunkten återfinns ungefär mitt på handtaget eller inte riktigt. Mitt i den runda försänkningen för hävstången för att vara mer exakt. 

Öppning och lås

Öppningsmekanismen på den här kniven är både gammal och ny. Gammal på så vis att just lever locks är en riktigt gammal lösning på fjäderdrivna knivar. De är emellertid vanligare på tyska dito än italienska. Däremot är den som sades inledningsvis inte så vanlig på stiletter utan förekommer oftare på klassiska fickknivar med pennblad. Så den här applikationen är nyare även om andra exempel finns. Sen kan den här typen av lever eller hävstång som vi säger på svenska aktiveras antingen genom att fällas upp framåt eller bakåt. På Zero är det framåt som gäller.** 

Så här ser hävstången ut i utfällt läge, redo att släppa ut bladet

Det som gör lever locks speciella är att en enda hävstång sköter inte mindre än tre funktioner. För det första agerar den säkring i både öppet och stängt läge. Kniven kan helt enkelt inte avfyras av misstag. På det området är den väsentligt mycket säkrare än alla moderna glidspärrar. För det andra används den för att fälla ut bladet och för det tredje utgör den även låset.

Åtkomsten för själva spaken eller hävstången är enklare för dem som fälls ut åt andra hållet, det vill säga bakåt. Då låter man kanten på dem sticka ut några millimeter framför bolstret varpå ett finger lätt kan hitta dem. Här befinner sig den istället i en fördjupning i handtaget varpå på man får lirka in mjukdelen på tummen för att få ut den i färdigläge. Det är dock mycket enkelt gjort tack vare en liten böj på toppen av hävstången.

När man väl pressare ned den händer det grejer! Den här kniven har bra tryck i fjädrarna. Ja, ni läste rätt, det skall vara plural. A.G.A. Campolin har nämligen valt att förse den här kniven med en dubbel uppsättning bladfjädrar för att få mer tryck i mekanismen men även för utökad livslängd. Det blir rätt mycket krafter som skall kontrolleras i en sådan här kniv som sagt. 

Här syns de dubbla fjädrarna som skickar ut bladet

Farten är rejäl och ljudet massivt och något dovt. Kniven skulle förstås kunnat vara ännu snabbare om den fått kullager till exempel. Men på det området är den här kniven mer traditionellt byggd. Den har nämligen inga lager alls. Inte minsta lilla glidlager utan bladet löper direkt mot ramen. Det ger dock mycket kontaktyta mellan blad och handtag och därmed en väldigt solid kniv. Dock går det inte givet att det är en fjäderdriven kniv att spänna pivotskruven för hårt eftersom det till slut hindrar rörelsen. Sen kan väl tilläggas att det handlar om polerat stål mot polerat stål så ytorna är tämligen hala i vilket fall.

Tack vare den här konstruktionen är kniven extremt stabil åt alla håll. Zero play skulle man lite vitsigt kunna uttrycka det. Det är utan tvekan den kniv av den  här typen jag äger som är mest stabil. Fullt jämförbar med andra moderna fällknivar.  

Att bära

Även på det här området har kniven fått sig en överhalning och ett modernt tillägg. Zero har försetts med clip! En riktigt ovanlig finess i sammanhanget. Utöver det följer kniven formatet tämligen väl även när det kommer till hur den känns att bära. I det här fallet innebär det att yttermåtten är långa och slanka, hörn och kanter väl rundade vilket borde göra den diskret. Men det finns ett pars saker som dödar diskretionen, förutom färgen då. Dels är handtaget grovt med sina 15 mm vilket gör att det känns i fickan men framför allt är vikten påtaglig. 

Ett modernt tillägg till kniven, ett flyttbart och framförallt avtagbart clip

Clipet som sådant är rätt grovt vilket gör det starkt. Det behövs eftersom det är mycket kniv som skall hållas på plats. I det här fallet väger kniven in på stadiga 170 gram. Det gör att Zero sannerligen inte är någon lättviktare. Men det är inte så konstigt med tanke på all metall som återfinns i handtaget. Ramen är tilltagen, ryggen måste vara sluten på den här typen av kniv, hävstången är av stål, bolstren är massiva och sen har vi de dubbla fjädrarna gömda inuti kniven. Det blir mycket stål som dessutom paras med sidor i aluminium.

Tröttnar man på clipet vilket jag ofta gör av utseendeskäl så kan det tas bort och ersättas med en därför avsedd metallplatta. En finess som jag uppskattar. Kniven kan för övrigt bäras både med spets uppåt eller nedåt. Om man byter håll får man skifta skruvarna i sidan då de är olika långa för att nå igenom clipet alternativt täckplattan. 

Sammanfattningsvis

Zero är en unik pjäs såtillvida att det inte finns många om ens några konkurrenter beroende lite på hur man räknar. Antalet tillverkare av kvalitetsknivar av den här typen är inte enormt och de som finns är ofta mer inriktade på Out The Front-knivar av olika slag. De som därtill är gjorda med moderna material inklusive bättre bladstål och med modern teknik är ännu färre. Det exempel jag kommer på närmast är amerikanska ProTech och deras modell "Don". Men den är i det mesta en modern kniv vill jag hävda då det mest är de dubbla fingerskydden och den slanka profilen som sneglar åt det traditionella hållet. I övrigt har den kniven helt moderna teknik både vad gäller fjäder, lås och aktiveringsknapp. Detsamma gäller Kershaw och deras relativt nya Launch 8 som är mycket lik Don i det mesta.

Zero har många detaljer som anknyter till knivtypens historia. Det visuella är förstås det som märks först där mått, proportioner och formgivning är lätta att känna igen. Bladet är en decimeter långt och smalt med ett tveeggat utseende, handtaget runt tolv centimeter med ett tämligen runt tvärsnitt och kniven har klassiska dubbla bolster. Lägg därtill detaljer som att både de och bladet är polerat samt de krökta fingerskydden och du har en arketypisk stilett/switchblade. 

Ett klassiskt utseende som dock fungerar även till vardags

Även mekanismen är typisk med sin bladfjäderkonstruktion. Mindre typisk är emellertid att kombinera den med en lever lock som därtill fälls framåt. Ännu mer unikt är att förse kniven med moderna detaljer som justerbar pivotskruv, demonterbar ram med skruvade aluminium/kolfiber-skollor, modernt bladstål och ett clip. 

Havet skulle kunna vara utanför Sicilien men nu råkar det vara Båstad. Zero gör sig på något vis vid ett hav

I vilket fack skall då en kniv som Zero sorteras i den moderna knivfloran? Jag vill nog hävda att den skall räknas som en modern traditional. A.G.A. Campolin har gjort samma sak med en klassisk stilett som t ex Lionsteel gjort med en traditionell Barlow. Trimmat den med modern teknik och moderna material. Prislappen hamnar runt 205-215€ beroende på utförande. Ännu något mer för kolfiberutförandet. Sen finns numera för den som tycket att den här är klen en större variant kallad Zero+.

A.G.A. Campolins Zero är mycket lätt att rekommendera för den som söker en kniv med ett klassiskt utseende men som faktiskt även går att använda rent praktiskt även om jag i så fall starkt rekommenderar det andra bladalternativet. Därtill sparkar kniven lika hårt som en åsna och har ett karaktärisktiskt ljud för den som uppskattar sådana detaljer. 

Specifikation:

Längd utfälld: 220 mm

Längd hopfälld: 125 mm

Vikt: 170 g

Bladlängd: 100 mm

Godstjocklek: mm

Bladstål: N690Co

Handtag: aluminiumskollor, stålram

Lås: Lever lock

Producerad av: A.G.A. Campolin, tillverkad i Italien

/ J - gillar blad som har bråttom

* Även om det gjorts förut genom den något enklare "Leverletto" designad av Bill D Shivs. Campolin har också en version kallad Dominus. 
** En mer känd knivmodell med samma lösning kommer från tjeckiska Mikov. Deras basmodell som på senare tid fått namnet "Predator" öppnas på samma vis. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knife Review Fox Radius

-  the prize winner with the clever opening mechanism

This model from Italian Fox Knives is smoking hot. It is not too often I am the first with the latest but this time it is not far away. The basic model of this knife called Radius is certainly not new. On the contrary, it was considered so innovative when it was presented at the Shot Show in 2019 that it won both "Overall Knife of the Year" and "Best Imported Knife of the Year". So, obviously, it made a certain impression.

The original pieces were pretty expensive in exclusive materials with Damasteel or M390 steel in the blades and anodized titanium or special carbon fiber variants in the handles. Prices ranged from 420€ up to around 1240€, so they weren't that cheap.

But it's there this knife fits into the equation. It is a simplified version of Radius with the same technology but in other materials and the model designation FX-550 G10B. This is the one I intend to present here.

Fox FX-550 G10B Radius

Radius is designed by a fairly young Italian named Denis Simonutti. He has previously worked with Fox but this time the result was a more advanced knife. The first attempt was a really small friction folder which was mostly a cap lifter with an attached knife blade and aptly was named "Skål", which means "Cheers" in Swedish. And that is how they spell it on their homepage which made me smile. 

A multiple awards winning knife from Fox Knives

Twitter version: New version of Radius offers the same technology as its award-winning siblings but in simpler clothing

Blade

The blade shape on the Radius is a little special and it can be debated whether it is a modified Wharncliffe with an edge that is no longer straight or if it is a drop point that has an almost angular swedge at the spine. In any case, it is an interesting knife blade from a purely visual point of view. The finish is a well-made stone wash. Something I can appreciate as they are not as sensitive to scratches as really nice satin surfaces or polished blades.

A Wharncliffe blade with a grayish stonewashed finish

Something that stands out about this knife is that the proportions are slightly skewed. That is, the blade is relatively short to the length of the handle. The blade measures slightly under three inches or 75 mm in length. But in practice, measured from the front of the handle to the tip, it is only 71 mm. The blade is 27 mm high and a whole 4 mm thick for some reason unknown to me.

The material used in this version is N690 from Böhler/Uddeholm, unlike the titanium handled cousins which feature M390. Well-Treated steel in this knife what it seems. That is, it keeps an edge as expected and no direct nicks or dings have emerged despite some whittling. As you know some gravel and sand may end up inside wood sometimes.

The blade steel comes from Böhler and is N690Co

Radius actually gets my approval when it comes to cutting things. It cuts well despite the blade thickness and not thanks to it. Four millimeters blade stock on a three-inch blade is exaggerated in my opinion. It is a remission to looks or sheer laziness on the part of the manufacturer. That is, you do as you always do or perhaps as others do instead of looking at the area of use. Very few tasks require such a powerful blade on a knife as small as this.

But put to work the little blade is very sympathetic. The geometry of the blade makes paper and cardboard of different varieties easy to handle.

But that's easy tasks. Better still is that the blade also bites well in wood. Although this knife is not primarily intended for outdoor activities, I still want my knives to be able to do some of those jobs. After all, I am Swedish and that means I often find myself in some form of forest which results in woodcarving. The blade provides long fine wood chips when used and the rounded blade spine makes it convenient to place a thumb there for controlled small incisions. The edge angle which is slightly too steep for general purpose, to be honest, is here an asset. It makes for a stronger edge which is handy when you have wedged your blade into a stubborn piece of juniper-tree and needs to free it.

The same thing is repeated in the kitchen, that is, the knife is easy to control. This time with the thumb on the wide round area at the front. The overhand pinch grip is excellent on this knife and very suitable for detail work. Overall, Radius surprised me positively when it comes to cutting performance. 

Handle

One of the things that are changed to make this model simpler and thus lower-priced is the handle material. In this case, it is G10 instead of titanium or advanced carbon fiber as previous editions of the knife. But it should be pointed out that it is a very machined and expensive G10. Of course, the material itself is no more expensive than any other G10 but the processing is. First, we have the slot for the opening mechanism itself. Then the special head of the pivot screw on the back makes further notching necessary. Then there is the added pattern, a backspacer and chamfering of all edges.

On top of all, there are also liners hidden inside the sides. Space must be made for them too. So overall, a lot of machine time has been spent on the handle despite relatively simple material.

The surface is then semi-polished. The milled grooves on the sides are more for decorative purposes than they provide traction.

The handle is made of solid and well machined G10

The design of this knife is both traditional and slightly divergent at the same time. It has an internal steel frame but it is substantially smaller than on most knives. It somewhat reminds of how the BM's Griptilian looks like on the inside, if you now what I mean.

Overall, the knife is fairly thin and lightweight

One detail I was worried about already when seeing the knife in pictures was how it would feel in the hand. The reason being the large round "hump" that is the result of how the opening mechanism and the lock are constructed. It seemed to create too much space between the edge and the hand. Something I don't usually appreciate. My fears turned out to be both right and wrong.

The radius works in hand and even well in most grips. But they are not completely natural and the flow between them is not optimal. To work properly the grips has to be adjusted.

Ergonomically speaking, Radius is a bit special as all grips work but you have to adjust the positioning of your hand to be able to use them

This means that if you want to apply some force to your cuts, the knife is preferably held with the index finger around the "hump" and the middle finger in the finger groove behind it. From this position, it is also easy to place a thumb far out on the blade for a so-called Phillipino-grip.

If, on the other hand, you want to hold the knife in saber grip, the index finger is placed in the finger groove and the thumb on top of the handle. It is the best and favored grip on this knife but the edge does end up a bit from the hand. In this grip, it is also noticeable that the clip placement is good. Despite being quite large it doesn't cause a hot spot when using the knife. It can be felt though.

Then, of course, knives can be held in what is called an overhand pinch grip. It is optimal on this knife. The thumb is simply placed on the broad side of the handle and then one can cut either sideways or turn the hand and cut downwards. In this grip, the knife is almost as good as a kitchen knife and all fingers easily find their spots.

Opening and lock

It is under this heading the award-winning technology of this knife is found. Actually, none of the basic ideas incorporated here are entirely new, but combining them into one unit is. The idea of opening a knife with a plate sliding in a groove saw the light of day with Camillus CUDA more than twenty years ago. But it did not have a lock involved in the mechanics as this knife has.

The lock is not new either, as it is a variant of a button lock or a plunge lock as it is sometimes called. But they are not usually found attached to the blade on other knives and they are not merged with the opening mechanism. So even that application is unique.

Both opening, locking and closing the knife are handled  with the same mechanism

In principle, the knife is opened with a classic thumb stud. But in this case, it performs several functions. One is that it acts as a detent or rather locks the blade in a folded position in the same way a CRKT Fire Safe mechanism does.

This means that to open the knife you have to push the thumb stud slightly downwards before beginning any motion. Then you move your thumb in a crescent and the blade slides into place. The construction favors a slow controlled motion and the blade can not be flicked out. That is unless you first release the lock, open the blade slightly and then flick your wrist of course. Then it very much acts the same way an Axis lock does. The same motion can be done when closing the knife. 

The locking function itself is secure. Because it holds the blade also in the closed position, the knife cannot be accidentally opened in the pocket. In the open position, the knife locks with authority. It feels more stable than most other variants of button locks I've encountered. There is no play in any direction. Not the slightest wiggle even when the blade is provoked rather hard.

One of the consequences of the system is that it is very easy to access the lock to release it. Handling both when opening and closing the knife can be learned quickly and the average "knife fiddler" does not need to relearn too much. This is also where the security aspect comes into play. Just as with Axis and Compression locks, the fingers are out of the way when closing the blade.  

To carry

This version of Radius does really well in a pocket.  An unimportant feature of a pocket knife as this is where it spends most of its time, to be honest. Contributing factors are the rounded front and all the chamfered edges. The weight is also more than acceptable. The knife weighs 106 grams. Then I think the protruding backspacer could have been less pointed. There is no need to have it that way. Not even for looks. Rear ends of knives should NEVER be pointed.

Radius boasts an unusually sturdy wire clip

The clip is similar to one of Spyderco's wire clips in appearance but is significantly more sturdy. It is also larger which allows it to be easily applied to any fabric. Functionally, it is thus a very good clip. The shape is good and the tension is adequate. Less than stellar is that it cannot be moved at all which is a problem for all the left-handed people out there. But I understand why they made it that way in this case since the lock and opening are not very suitable to handle with your left hand in any case. You can do it but is difficult.  

The Radius is easy to draw and put back into you pockets

The clip makes the knife ride quite high in the pocket. The disadvantage is of course that a chunk of the handle is visible, but there is also an advantage in this case. It is that the clip, because of the placement, ends up inside the hand in several grips when it could otherwise be really uncomfortable. So, in this case, I like this choice. 

To conclude

It seems that Italian knife manufacturers are fond of technology and innovation. This is not the first time I review knives originating in Maniago on that theme. Radius stands for innovation in a couple of areas, even though they are all linked to the opening and closing of the knife.

Actually, three different existing thoughts have been merged into one. It is the disc that runs in a track from Camillus Cuda and it is an inspiration from CRKT's Fire Safe. Everything topped off with a twist on a button lock. The result is new and completely unique. The system is called "Fingers Safe Opening System". A tad clumsy name I believe, especially as I never felt that fingers are in danger when opening knives. Is it perhaps a solution looking for its problem? 

An innovative opening and locking system is what gave Radius extra attention

Apart from the name, however, the mechanism works well. But it does cause a few problems or perhaps I should say peculiarities. One is that it necessarily affects the design by providing a large and rounded front part of the handle. In turn, it increases the distance between the hand and the edge. The second is that it provides a groove which means that there is a risk that there will be a spanner in the machinery. Or rather dirt or pocket lint in the opening mechanism. 

Radius, new ideas in Italian costume

Behind the technology, however, hides a competent small pocket knife. The blade is really "everyday practical". By that, I mean that the size is sufficient, the tip is capable and that it actually cuts as well as one can demand. This ensures that the interest in this knife will not die as soon as the pleasures of novelty have passed.

No doubt, the opening and locking system is innovative. But I'm not entirely sure I think it solves any existing problems. What it does contribute, however, is another system to choose from that ensures that the fingers are out of the way when closing knives. That it works well does not hurt. As can be expected it is somewhat sensitive to dirt in the opening slot. But not so much that is a real problem in the application as an EDC knife.

It is in this role that I see this knife and for anyone who wants something odd but still practical, this is an exciting alternative. In this new version, it does not break the bank either as it costs around 150 € at the time of writing.

Specification:

Length overall: 185 mm

Length folded: 111 mm

Weight: 106 g (weighed by me)

Blade length: 75 mm

Blade thickness: mm

Blade steel: N690Co

Handle material: G10

Lock: Button lock

Producerad av: Fox, made in Italy

/ J - trusts the Italian for innovation

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre