Fredags-EDC CXXVIII

Fredags-EDC i backspegeln får det väl bli eftersom det inte alls är fredag när jag skriver det här. Förklaringen är dock enkel. Vanligen plitas de inläggen under frukost- eller lunchrasten på jobbet på fredagarna. Men inför helgen som var fanns inte tid till det. Eller rättare sagt, tid fanns men inte ork. Jag blev sjuk helt enkelt. Det var så jäkla tydligt när det kom. Först blev jag väldigt varm. Sedan frös jag. Därefter började jag svettas så det kom pärlor i pannan trots att jag bara stekte fläsk. Dagens lunch var nämligen husmansklassikern fläsk med löksås. 

Efter det var det bara att åka hem och lägga sig. Det gjorde jag också. Bokstavligen och där stannade jag med feber hela helgen. Tur det var en del skidor på TV att ta del av. 

Scandi grinds från Brisa

Av det skälet användes inte knivarna jag hade på mig/med mig en enda gång. Eller jo, ETT snitt gjordes med fälllkniven då fläskpaketen skars upp. Det var den dagens insats. 

Kniven som nyttjades var den lilla Birk 75 från finska Brisa. I väskan hittades dessutom en liten fastbladare som komplement. Kwaiken 90 är namnet. Båda knivarna stoltserar med en "scandi grind". Det är det enda som binder dem samman. Just Kwaiken är annars rätt unik då det är något av en fusion mellan japanskt och skandinaviskt. Även om tanto-spetsen är mer av den "amerikanska" typen. Den som förvisso inte är amerikansk men ändå populariserades där. Utmärkt och charmig kniv för övrigt. 

Nu skall jag fortsätta att kurera mig. Det innebär mest att sova, dricka te och försöka skriva en stund när jag orkar. 

/ J - febrig

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Brisa Kwaiken 90

 

- När Finland möter Japan

När Brisa Kwaiken 90 först presenterades här på bloggen skrev jag att det är en kniv jag inte borde uppskatta. Det gäller fortfarande. Men lika tydligt är det som från början bara vara avigt charmigt växt till starkt gillande. En del av det kan hänga ihop med att jag har många knivar och gillar något som sticker ut från mängden. 

Brisa Kwaiken 90

Kwaiken 90 är en kniv som på många vis är en udda skapelse. Eller egentligen bara på ett men mycket betydelsefullt plan och det är att det är en kombination av en skandinavisk brukskniv av traditionellt snitt och japansk estetik. Det tillhör inte vanligheterna! 

"Kwaiken" eller som det också kan transkriberas från japanska "kaiken" är en tämligen traditionell knivtyp som utmärks av vad som på engelska kallas "swayback". Det innebär att hela ryggsidan av kniven utgörs av av en konkav linje. Den böjer sig således åt "fel" håll jämfört med de flesta andra om än tämligen svagt i det här fallet.  

Estetiken kröns sedan med en tantospets och två bitar Micarta som utgör handtaget. Det var det hela. Som jag skrev i presentationen borde de här egenskaperna ha diskvalificerat kniven i mina ögon men det gjorde det inte och jag ämnar förklara varför. 

Kwaiken, en mix av finländsk och japansk estetik

Blad

Bladformen och framförallt spetsen är själva poängen med den här kniven. Det är som alla kan se en "tanto". Ett ord som dessvärre är aningen missförstått. Egentligen betyder det bara kniv/dolk och har inget med formen på spetsen att göra. En "japansk" tanto är oftare mjukare i formen varpå det här har kommit att kallas en "amerikansk tanto" vilket egentligen är felaktigt det också. Den här kantiga varianten med en sekundärspets där eggarna möts populariserades av märket Cold Steel men det var ingalunda de som uppfann den. Även den här typen av spetsar hittas på äldre japanska knivar och svärd från stund till annan. 

Men vi kan enas om att det här är vad som vanligen refereras till som en tanto nuförtiden. Därtill en mycket uttalad sådan. Det understrycks av en tjocklek på bladet på hela 4 mm. Det skall nämligen ställas i relation till en bladlängd på 90 mm. Höjden uppgår till 22 mm. 

Till förfogande står 90 mm skandinaviskt slipat M390-stål

Det som gör formen drastisk är själva slipningen. I och med att det är en äkta skandinavisk slipning vilket innebär en låg sabelslipning med endast en egg blir övergången till spetsen mycket distinkt. 

Den är också mycket välgjord. Det är dessutom ett måste med den här typen av egg då minsta lilla misstag syns mycket väl. Men det ger en fabriksegg som är riktigt bra. 

Något annat som är bra är märkningen. Brisas logga jämte "M390" hittas på en sida av bladet. I övrigt är det helt sterilt. Det gör även att finishen på bladet som är en blank satin framträder väl. Stålet är som sagt M390 vilket är ett mycket exklusivt knivstål även om det oftast hittas i fällknivar. Orsaken kan vara att det förvisso tar en extrem skärpa och håller den mycket väl men för att göra det skall det härdas tämligen hårt varpå det inte blir lika slagtåligt som en del andra stål. Det är med andra ord inget du hittar i knivar avsedda för att hugga med. Men med nio centimeter blad gäller det inte den här kniven. En annan god egenskap är att det är tämligen rosttrögt. 

Och inte överjävligt att slipa men det är hårt och tar tid. Att slipa om den här kniven blir inte roligt misstänker jag. Att försöka bibehålla en konsekvent "scandigrind" från fyra millimeters tjocklek i det här stålet blir en utmaning. Därför rekommdenderar jag starkt att inte låta kniven bli helt slö utan underhålla eggen frekvent. 

Bladet är 4 mm tjockt och har en mycket stark spets

För mig är det här främst en "EDC-kniv" eller en vardagskniv för allmänt bruk. Men givet bladets geometri är det inte konstigt att den briljerar på vissa områden och är, försiktigt uttryckt, inte bäst på andra. 

Mer konkret innebär det att den utpräglade eggen uppträder exakt som bra sådana plägar göra. Närmar du dig vardagssysslor som att avliva kartong eller hota tejp till livet så är den utmärkt. Detsamma gäller att kapa saker där du inte behöver djupa genomgående skär som tamp och rep eller buntband och liknande. Eggen är trots allt mycket vass. Detsamma märks om man skär i en lök eller paprika. Det går efter omständigheterna relativt väl. Återigen är det uppgifter där eggen är i fokus. Men försöker du närma dig äpplen eller morötter har du en tämligen dyr kil i handen. Kwaiken spräcker frukt, den skär dem inte. Dessutom tenderar sekundärspetsen att skära ned i underlaget, i det här fallet skärbrädan. 

Men i gengäld är det inte det den är tänkt för. Istället hittas knivens absoluta styrka i att skära trä. Eggen gnager inte lite försynt på materialet den formligen biter stora bitar ur det. Det ser ut som en aggressiv bäver varig i farten när man täljt en stund. Det här är en förklädd skandinav, tro inget annat. Dessutom kan spetsen användas som en mejsel om så tarvas. Kwaiken 90 är genomsympatisk i de här situationerna. 

Handtag

Mycket enklare än så här blir inte ett handtag. Den genomgående tången har fått sig två sidor av Micarta som skruvats på plats. Själva sidorna är fasade lite lätt mot kanterna till men är i övrigt helt platta. Avslutet och framdelen på handtaget speglar varandra och följer förstås konturerna på den svagt svängda ryggen. Till att fästa sidorna har man använt sig av två T8 skruvar per sida. Handtaget har också försetts med ett fånglinehål som rymmer såväl en lädersnodd som en fallskärmslina beroende på vilken stil du föredrar. 

Sidorn är skruvade på plats och kan därför både demonteras och ersättas om så behövs

Man har från Brisas sida låtit själva tången höja sig någon halv millimeter eller så över resten av handtaget. Det är inget som är gjort av misstag då det är konsekvent utfört runt hela skollorna. För min del hade de gärna fått vara helt släta. Det rundar av handtaget något men inte tillräckligt för att göra någon större skillnad. Det kan vara värt att påpeka att det heller inte finns några ytterligare mellanlägg utan handtagssidorna ligger dikt an mot stålet. 

Materialet i det här utförandet är "Ivory-Micarta", en micarta som härmar hur elfenben uppträder. Vi får se hur den här kommer att se ut över tid men jag har andra knivar i liknande material och de är närmast vita när de är nya för att sedan gulna med tiden, precis som sin förlaga. Vill man inte se den utvecklingen finns kniven även i svart/ebenholts-Micarta. 

Sidorna är gjorda av elfenbens-Micarta

Alla som har hanterat en finsk Puukko eller annan traditionell skandinavisk kniv känner igen känslan i det här handtaget. Förvisso något kantigare men i grund och botten lika funktionellt. Det innebär att alla grepp du kan komma på fungerar med Kwaiken 90. Såväl sabelgrepp som hammargrepp känns bra. Det sistnämnda är extra användbart då eggen är dragen nära handtaget och den skandinaviska slipningen biter bra i t ex trä. 

Längden uppgår till 98 mm om man mäter från den bakre spetsen till de främsta delarna av skollorna. Tjockleken är 12 mm och höjden 23 mm. 

Kwaiken 90 har ett enkelt men väl fungerande handtag

De helt släta sidorna utan tillstymmelse till urtag för fingrar och liknande greppförstärkande åtgärder ger stor frihet i hur du väljer att placera din hand. Men den friheten kommer förstås med ett pris. Du bör bara van knivbrukare. Det finns inga fingerskydd eller liknande. Jag har läst något inlägg som tycker det är problematiskt men själv anser jag det vara ett ickeproblem. Användaren behöver bara vara aktsam och det skall man ändå vara med en vass kniv i handen. 

Fodral

Fodralet som följer med Brisa Kwaiken 90 är enkelt men välsytt. Lädret är god kvalitet och det är sömnaden också. 

Varianten av fodral är av enklaste slag vilket matchar knivens formspråk och innebär att en bit läder vikts runt kniven och sytts längs med änden. Sömmen är sedan förstärkt med två nitar, en i varje ände. Det är även enkelt såtillvida att det inte finns något ilägg i fodralet varpå du måste vara noga med hur du för in kniven för att inte skära sönder det. Enklast är att placera spetsen i mitten av öppningen för att sedan låta ryggsidan av bladet glida mot lädret. På så vis uppstår inga problem. 

Enkel konstruktion och kraftig söm. Bältesöglan använder jag inte ofta utan föredrar att bära kniven löst i en jackficka eller väska

Det finns inget som håller kvar kniven i fodralet förutom friktion. Den är dock tillräcklig för att kniven inte skall falla ur såvida du inte vänder fodralet upp och ned och skakar hårt, då kommer du att tappa kniven. Det här är inget "commandofodral" utan avsett för mindre krävande bruk. 

Fodralet har försett med en rejält stor men mycket enkel påsydd bälteshälla. Den rymmer bälten med ända upp till 70 mm bredd. Eftersom den är utformad som den är sitter Kwaiken mycket högt på ett bälte. Det gör den svår att använda om du exempelvis har en ryggsäck med avbärarbälte. Men jag måste erkänna att jag oftast bär kniven löst i en större jackficka eller liggande i min väska. 

Slutsats

Jag tror nog inte att Brisa Kwaiken 90 är en kniv "för alla". Med det avser jag att designen är lite för renodlat specifik för det. Jägaren vill nog inte ha den både för att handtaget är för kantigt men framförallt för att spetsen är det, särskilt som det finns två! Samma sak säger nog den som känner för att slöjda eller på annat vis jobba i trä även om den här kniven är mycket bra om än inte perfekt för det området. Men det går faktiskt använda den som friluftskniv utan att den ställer till problem. Men för "hardcore"-friluftsentusiasten finns många andra modeller som kanske är mer lämpade i Brisas utbud. Kantiga tantospetsar har sina begränsningar. 

Grundproblemet är nämligen att det här inte tillhör den mest praktiska av knivtyper. Eller det beror på vilken betydelse som läggs i det ordet. En av grundidéerna med en kaiken är faktiskt att det skall vara en självförsvarskniv. En dolk/kniv som på den tiden det begav sig kompletterade svärden och kunde användas av t ex samurajer som en absolut sista utväg eller i utrymmen där det var för trångt för att svinga ett svärd.

Med Kwaiken 90 har Brisa därmed gjort avkall på några praktiska aspekter till förmån för estetik och det är något jag verkligen uppskattar. Ett uttalande som måhända tarvar en förklaring. Med det menar jag bara att våra finska vänner är experter på synnerligen robusta och praktiska knivar. Se bara på Nessmuk 125 som jag tidigare recenserat eller deras framgångsrika modell Trapper som finns i flera utföranden vid sidan av traditionella puukkos och liknande typer av knivar. Hela deras katalog osar tradition och bruksknivar lång väg. Därför är det här en frisk fläkt. 

Med Kwaiken 90 har Brisa åstadkommit en stabil fastbladad kniv för EDC-bruk

En recension på Brisas hemsida går dock ett steg längre och kallar det här för en "expensive box opener" då vederbörande hävdar att kniven är helt oanvändbar för att den saknar fingerskydd. Som svensk och uppväxt med en Mora No 1 i näven förstår jag inte argumentet alls. Om du inte hugger med en kniv föreligger inga problem. Och om du vill sticka spetsen i något placerar du handtaget inuti handen i det här fallet och det går bra ändå. Men visst, vet du med dig att du vill hugga kniven i metall på sant "Forge in Fire"-vis skall du inte köpa den här kniven. Men det kanske är uppenbart för de flesta?

Detsamma om du vet med dig att du inte uppskattar patina. Elfbenbensmicarta är ett material som åldras och ändrar utseende över tid. Vet du med dig att du inte gillar den egenskapen skall du istället titta på den här kniven med utförande i svart Micarta. Eller som löst blad då Brisa som vanligt erbjuder det alternativet också för den som vill sätta sin egen prägel på kniven. 

Faktum är emellertid att det som Kwaiken skär effektivast i är trä, som en äkta Puukko

Vad Kwaiken däremot ståtar med är en kniv med ett lika unikt som slående utseende. Den är dessutom liten nog att använda som "EDC-kniv" så länge du inte befinner dig i kontorsmiljö förstås. Det är därtill en mycket välbyggd men enkelt konstruerad kniv i exklusiva material. 

Specifikation:

Totallängd: 85 mm
Bladlängd: 90  mm
Godstjocklek: 4 mm
Stål: M390
Vikt: 105 g 
Handtag: Elfenbens-Micarta
Fodral: Läder

Producerad av Brisa Ltd, tillverkad i Finland


/ J - gillar fusion

Ny kniv - Brisa Kwaiken 90

Häromdagen  recenserade jag en kniv som lyckades charma mig trots att den egentligen på flera plan inte borde falla mig i smaken alls. Samma förutsättningar gäller för den här kniven. 

För det första så har den något som är tämligen uppenbart för den som kan sina knivar. En enormt tydlig tantospets. Något som faktiskt definierar hela kniven. Det avspeglas dessutom i namnet då Kwaiken är en japanskt inspirerad kniv. Hela namnet lyder Brisa Kwaiken 90. Finska Brisa har nämligen för vana att inkludera bladlängd i namnen på sina knivar. Mycket pedagogiskt så nu vet ni ungefär hur stor den är!

Brisa Knives Ltd Kwaiken 90

Utöver den distinkta spetsen så har hela kniven en svag kurvatur åt "fel" håll. Lite på samma vis som en Swayback* bland fällknivar. Ett utseende jag egentligen inte uppskattar. Jo, och sedan är bladet tjockt som tusan också. Hela fyra millimeter som skall ställas i relation till både längden och att bladet fått en skandinavisk slipning som ju gör att stålet förblir tjockt hela vägen fram till spetsen. 

Trots uppförsbacken föll jag pladask för kniven redan på bild. En smått galen idé, en Kwaiken-inspirerad kniv designad och tillverkad i Finland. Nu förenas i och för sig den här delen av världen med Japan i det att enkla avskalade formspråk är poppis i båda kulturerna. Ja, jag klumpar ihop Sverige med grannländerna i det sammanhanget. 

Och enkel är den, Kwaiken 90. Det är en fulltångekniv med skandinavisk slipning och utanpå den har man monterat ett par sidor av Micarta. De är skruvade med två stycken stadiga torx-skruvar. Det var allt.

Men så var det materialen, stålet är inget mindre än M390 och sidorna är gjorda av elfenbens-Micarta. På samma vis är det medföljande läderfodralet enkelt utfört men i fint läder. 

En recension följer, var så säkra! 

/ J - bejakar sin inre japan

* Icke att förglömma är "swayback" ett sjukdomstillstånd om det råder hos människor. Jag anser att det även gäller knivar. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Sommar, sommar och sol!

Även en knivbloggare måste få ta en paus från stund till annan. I det här fallet bär det av västerut mot ett hav. Eftersom jag är bosatt i en skog, mer eller mindre i alla fall, så kan längtan efter öppna vidder ibland bli trängande. Det kan fungera med en snabbfix bestående av endera hav eller fjäll. Det är inte så noga. Sedan kryper jag tillbaka in i grönskan mellan de småländska granarna och de blå sjöfläckarna igen.

Det blir med andra ord en mini-semester. 

Från mitt förra besök vid havets fria vidder

Annars är det inte mycket ledigt och särskilt inte på knivfronten. Faktum är att det händer en hel del här på bloggen. Det har bland annat inkommit några knivar som skall presenteras inom kort från märken som SRM, QSP och Fox Knives. Utöver det lägger jag just nu sista handen vid en recension av Brisas tolkning av en Nessmuk. En fantastisk kniv kan jag redan avslöja. Efter det blir det recensioner av knivar från Spyderco, Ruike och troligen Victorinox. Om det hinns med skall jag även delge er min syn på Karesuandoknivens Metsämies - skogsyxor som testats ett tag nu. 

EKA RTG-1, en kniv som inte skall recenseras än men som testas för fullt

Sedan har jag beställt ytterligare en uppsättning kastknivar från Acejet. Dem skall det bli spännande att både använda, presentera och recensera. Särskilt med tanke på vad jag skrev häromsistens angånde regler för "No Spin"-knivkastning. Ni kommer att förstå vad  jag menar när ni ser dem!

Det går även att förvänta sig någon mer kåserande text och det går att ge sig på att det dyker upp något ämne som måste kommenteras. Det gör ofta det har jag noterat. Om inte annat vore det spännande att se om ni läsare brinner för något ämne ni tycker jag skall avhandla?

I vilket fall önskar jag er glad sommar hoppas ni tar er tid att läsa en knivblogg med jämna mellanrum. Det är nästan lika bra lektyr som en god deckare när man ligger i hängmattan. Eller det kanske ingen gör nuförtiden?

/ J - bloggar så fingrarna glöder

Så var sommaren här!

Då var det juni upplyser min digitala kalender mig om. Den är väldigt exakt på ettors och nollors fyrkantiga vis. Det kan inte vara så att jag av misstag rivit av ett kalenderblad för mycket eller bläddrat fram ett steg för långt som man kan göra med en papperskalender. Korrekt skall det vara. Idag är det den första juni. PUNKT!

I kalendern står olika saker. Den innehåller dock inga vilda utsvävningar utan ser ut som den drabbats av fläcktyfus, ibland tom men vissa dagar fullbokade. En kombination av personliga förutsättningar och ekonomi gör att sommaren kommer tillbringas mestadels på hemmaplan. Men  jag har hört att man inte MÅSTE resa till fjärran destinationer hela tiden. 

En ny cykel, en Trek XCaliber 9, införskaffades igår så den kommer att stå för en del av sommarnöjet. Det blir med andra ord korta "resor" eller långa utflykter beroende på hur man väljer att se det, i  närområdet. Tillbaks till mina mountainbikerötter som innebar utforskande av grus- och skogsbilvägar, gamla kulturstigar varvat med mycket stig och en liten del ren off-road.  Det var den typen av cykling jag höll på med på tidigt nittiotal då jag började cykla MTB. Idag kör kidsen runt runt på iordningställda banor och hoppar värre än cirkusartister. Tiderna förändras och i mitt fall är det trettioårsjubileum, tänka sig! 

Sommarnöje, ny cykel!

Appropå träning blir det förhoppningsvis en hel del knivkastande under den sommar som stundar. Jag gör kraftiga framsteg på det området även om takten varierar. Ibland märks skillnad i utveckling från pass till pass och understundom står man still eller till och med känner att det rör sig i fel riktning. Men kul är det och det är det viktigaste!

Inom det området väntar jag inte hem något nytt i det närmaste men man vet aldrig och jag skall förstås recensera mina senaste, Scalpel från Throwingzone, vad det lider. 

"Tools of the trade", verktyg för mer sommarglädje

I övrigt finns en del knivar att titta närmare på. Det blir allt från multitools från Gerber via en kökskniv från en annan stor multiverktygstillverkare i form av Victorinox till mer traditionella knivar. Där blir det bland annat fastbladare från Italien och Finland. Det handlar om Lionsteel M2M och Brisa Nessmuk. Två riktigt sympatiska knivar måste tillstås. Någon fällkniv skall även avhandlas och Spydercos lättviktsversion av Resilience är den som står på tur. 

Några recensionsobjekt från Brisa, Victorinox, Lionsteel, Gerber och Spyderco

I övrigt väntar jag på att ett flertal knivar skall dyka upp på farstubron. Men liksom allt annat är transporter och tillgång på prylar mycket varierande i dessa tider så det återstår att se om de faktiskt gör det. Några knivar har jag väntat på sen i slutet av förra året utan att de har kommit. Det är en realitet idag och kanske något man får vänja sig, vad vet jag?

Med det sagt vore det trevligt om vi även framledes "träffades" här i det digitala universumet. Så väl mött även under juni månad. 

/ J - eder kniviot på nätet

Review Brisa Scara 60

 

 - a small giant

A fixed blade for "EDC" use, could it be something? In any case, Brisa Ltd from Finland, which is brand behind this little knife, thinks so. A model that is an alternative in the territory that is usually populated by folding knives of all kinds. But as you know, there are both advantages and disadvantages to having a joint in the middle of a knife and this creation called Brisa 60 is based on that and offers a sturdier alternative.

Brisa Scara 60

I do not know if that was the way of thinking in Jakobsstad, Finland, where Brisa's head office and manufacturing are located. But that could be the case as Scara 60 is one of their smaller knives. They have folding knives on the program as well, knives such as Birk 75 and Borka 90 for instance. Models that have been discussed here on the blog since before. But it is probably for their fixed blades that they are best known. Modern classics such as Trapper 95 and Nessmuk 125 , just to name a few. I intend to review the latter shortly. The model name always includes a number and it simply represents blade length in millimeters.

With that logic follows that Scara 60 places itself slightly below other small knives in the range such as Bobtail 80 and Necker 70. The question is what this knife brings that motivates another model in the program?

Brisa Scara 60 is a small knife made of exclusive materials

Twitter version: Brisa Scara 60, a small knife with massive self-confidence if a knife can be said to have one. A knife capable of handling most EDC tasks.

Blade

Scara 60 has a blade that, according to the above reasoning, unsurprisingly has a blade that measures 60 mm in length. The width is 22 mm and the stock thickness is 3.5 mm. The shape is a quintessential drop point. The blade is fully flat ground from the spine down to the edge. Behind the edge, the blade measures 0.8 mm. A simply designed but elegant and also effective blade. The finish is stylish satin. The edges of the spine are broken but not rounded. Steel type and logo in discreet format is the only text found on the blade.

The 60 mm long drop point blade is made of RWL-34 steel

The steel comes from Sweden and is Damasteel's RWL-34. An exciting choice and steel I have not come in contact with before. However, it is quite popular among knife makers, I have understood, and is considered by some to be one of the better knife steels available. It is basically a stainless powder steel* that can be hardened to high HRC if desired. Many good basic properties in other words.

It is also known to be very stainless and it is something that I can attest to. Since it has been autumn and winter during the test period, the knife has been exposed to a lot of rain and ended up in snow more than once and then stuffed into the case with a bit of moisture left. On a few occasions, I have forgotten it that way. It has not resulted in any stains on the blade at all so far. 

It turned out that the edge holds extremely well. Especially as this knife entices slightly heavier work than the blade length suggests.

One of the good properties of steel is that it is very stainless

Scara 60 belongs to one of those knives that cut significantly better than you think at first glance. But a blade with a proper factory edge and excellent steel is a solid foundation. This knife has mainly been used for what it is intended for, namely "EDC" or Every Day Carry as it is read or perhaps everyday use? For me, this means a number of different tasks and materials. But common is of course opening packages and with that territory comes dealing with cardboard, tape, string and one or two plastic strips of different thicknesses. In addition, the everyday companion is often used in the kitchen to open packages. For cooking, I never use pocket knives anyway and there this knife would still disqualify itself due to the short blade length.

But for the other materials listed, this knife is excellent. It cuts just as well as desired. The large finger groove and the fact that the handle is short means that you can place it securely inside the hand, against the palm, which enables penetration cuts without the risk of slipping.

However, the good steel and the efficient blade shape attract you to cut even in more difficult-to-work materials. First out were remnants from both a carpet and leftovers from the rubber mat from the kitchen. No problems there either and the small blade is very easy to control.

Another good feature of this knife is that the steel stays sharp for a very long time

As always, there were also pure knife testing. That is, over representation of things I certainly sometimes but still very rarely cut. In this case, thicker cable ties and not least garden hose. The latter is a tough and stiff material. A task I usually preserve for larger knives. But even here, Scara turns out to be unusually good for the size.

Wood is another material I always test my knives on. The only exception is of course kitchen knives. But wood in various forms, everything from spruce twigs and green branches to dry wood of different kinds are things I often cut. Not least as I engage in knife throwing. In those cases, there will be tasks such as carving wooden pegs to put up playing cards and the like, distance markers, and not least trimming targets from splinters and shavings before putting them in the car.

Spruce twigs can act as a seat pad and the like and then of course it is everything that has to do with fire and cooking when you are out in the woods. When it comes to such tasks, Scara is good for its size but with that reservation. This knife is made for other uses and it shows. It is simply a little too small to be effective for many of these chores. But you can do it if you need to. 

Handle

The handle sides on Scara 60 are currently available in two different versions. One is "Buffalo Micarta" the other is "Mustard" like here. The look is enhanced by two striking red G10 inserts. The sides are then riveted with two well-sized stainless steel bolts and a tube intended for a lanyard. As can be seen in the pictures, Scara is a full tang knife where 3.5 mm stock thickness runs along the entire length of the handle. This makes the knife exceptionally strong for its size.

Scara is a full tang knife with sides made of burlap-Micarta, spacers in G10, and is riveted with stainless steel rivets

The handle is very well executed both in terms of fit & finish and shape with a pronounced groove for the index finger and rounded shapes. The sides are curved and not flat and the back arches slightly to fit the hand better. Then Brisa has chosen to build the handle slightly thicker than, for example, Necker 70 which is another small knife from them. On Scara, the thickness is 16 mm, which means that there is more to hold on to than just the length suggests. It is both good and necessary in this case.

It's a quite full handle for being small

Scara is made to be a "three-finger knife". I can appreciate that. Not that it holds just three fingers but that it is made for it. I simply prefer a good three-finger knife to a bad four-finger knife. That is one where the little finger still slips off and does not provide any support anyway.

Scara is a pronounced "three-finger knife" but a good example of a nice one

The basis for the relatively secure grip, in this case, is the groove made for the index finger. After the index finger has found its place, the thumb almost automatically ends up on the blade spine and the two remaining fingers fill backward. The little finger ends up at the lanyard. It does not strengthen the grip as much as it helps when the knife is to be deployed. 

Sheath

The knife comes with a simple but very functional sheath made of Kydex. There are a couple of criteria that a good sheath of that type should meet. One is that it holds the knife in a firm grip without rattling or other noises. It should be hard enough to be able to turn the knife upside down and shake if necessary. That criterion is well met here.

The second is that the knife should be easy to pull. It is also nicely solved here. But the knife is firmly seated so a certain amount of technique is required to make the operation smooth. Grip the knife with the index finger in the designated recess followed by a thumb against the edge of the sheath. Then a light pressure with the thumb and the knife is loose. It can of course be pulled straight out as well, but it requires more strength. It will of course be a two-handed operation if you can not drop the case on any surface such as a table or so. But Scara is generally very easy to handle both when it is to be pulled and put away.

A simple but well-functioning sheath in Kydex

Scara can be carried in different fashions. I usually carry it loosely in my pocket. Because the knife measures less than fourteen centimeters in length and just over fifteen when sheated, it does not take up much space. This is also one of the few knives I carry with a lanyard. Not because I want it for extra safety when I split wood or something, but because that's how I retrieve the knife out of my pocket.

This is how I choose to carry my Scara 60

If you do not feel like carrying the knife loosely in your jacket or pants pocket, you can have it around your neck or attach it to a belt with a cord or use some form of TekLok construction. Scara can then be attached both horizontally to the belt or more traditionally to the side. 

Conclusion

Had it been another company, I might have said that they broke new ground with such a small fixed blade. But for Brisa, it is rather a complement to the existing range. Scara 60 is a logical consequence of the models' Bobtail 80 and Necker 70 that I mentioned in the beginning. However, I don't think it's possible to downsize further without the function suffering.

But I also asked the question if it adds anything. And I believe it does. Since Scara is shorter than the others, I think this knife is easier to carry in your pocket than the Necker. The latter, on the other hand, is easier to hang around the neck, as the name implies. In addition to the format, however, there is another area that makes this model rise a few notches above the other knives and that is the materials used. 

Fit & finish is good on other Brisa products as well, but here it's obvious that they have invested extra in that area. The transitions between the materials in the handle are perfect and the polishing of the handle is very well done. It is complemented by a nice satin finish on the blade topped with a good factory edge.

With Scara 60, Brisa has succeeded in producing a very capable fixed-blade EDC knife

But the icing on the cake is the extremely fine materials. In the blade, you will find one of the best knife steels available paired with high-quality burlap-Micarta in the handle. It also explains the relatively high price tag. At the time of writing, Scara costs €140 from Brisa's own site. That makes for a high price per kilo or centimeter depending on how you want to measure it.

Superficially, Scara could be seen as a competitor to the significantly cheaper Mora Eldris, to name one, but the comparison isn't quite adequate. Where the Mora has simple steel and a handle in rubber as well as a plastic case, Scara contrasts with consistent top materials on all parameters. The only thing that is reasonably similar is the size. But the fact is that Scara is slightly shorter and thinner, which makes it easier to carry, so even there the simpler knife loose in comparison. 

In the case of Scara, you, therefore, get exactly what you pay for. A small handy quality knife. The effective drop point blade both cuts and penetrates very well and the three-finger handle is as good as it gets. Sometimes you are therefore tempted to use the knife for slightly tougher tasks than it might have been intended for.

This is when you notice where the limitations are. The length of the blade and the fact that you can not hold the knife with your whole hand in a firm hammer grip. You have to give up something to make a fixed-bladed knife so easy to carry. A total length of 15.5 cm including case and with a total weight of 100 g is not much. Especially not when the knife itself weighs only 59 g!

Scara 60 does well as an outdoor knife too, but then it may need a little company of something bigger

Then I must add that I personally think it is a really beautiful knife! The lines are pleasing to the eye and that burlap Micarta just looks gorgeous. Aesthetics is not a completely unimportant aspect when it comes to something that you invest money in and that is hopefully going to be viewed every day.

So if you are looking for a very small, fixed blade knife in the absolute top class in terms of material and build quality that also looks good and cuts extraordinarily well, the Brisa Scara 60 knife is for you!

Specification:

Length Overall: 138 mm
Blade Length: 60 mm
Blade Thickness: 3,5 mm
Steel: RWL-34
Weight: 100 g incl sheath, knife 59/67 g (without and with lanyard, weighed by me)
Handle: Micarta, burlap
Sheath: Kydex

Produced by Brisa, made in Finland


/ J 

* If you want more information about the composition of the steel, you will find it here http://www.damasteel.se/files/2614/1104/3058/Product_Information_RWL_34.pdf

Recension Brisa Scara 60

 - en liten gigant

En fastbladare för "EDC"-bruk, kan det vara något? Det tror i alla fall Brisa Ltd från finland som ligger bakom den här lilla kniven. En kniv som är tänkt att vara ett alternativ i det territorium som vanligen befolkas av fällknivar av allehanda slag. Men det finns som bekant både för- och nackdelar med att ha en led på mitten av en kniv och den här skapelsen kallad Brisa 60 tar avstamp i det och bjuder på ett stadigare alternativ.

Brisa Scara 60

Jag vet inte om det var så tankegångarna gick i Jakobsstad, Finland där Brisas huvudkontor och tillverkning återfinns. Men det skulle kunna förhålla sig så då Scara 60 är en av deras mindre knivar. De har förvisso fällknivar på programmet också. Där återfinns knivar som Birk 75 och Borka 90. Knivar vilka är avhandlade här på bloggen sedan tidigare. Men det är nog för sina fastbladare de är mest kända. Där hittas exempelvis moderna klassiker som Trapper 95 och Nessmuk 125. Den senare ämnar jag för övrigt recensera inom kort. Till modellnamnet hör alltid en siffra och den representerar i all enkelhet bladlängd i millimeter. 

Med den logiken följer att Scara 60 placerar sig snäppet under andra små knivar i sortimentet som Bobtail 80 och Necker 70. Frågan är vad den här kniven tillför som motiverar ytterligare en modell i programmet?

Brisa Scara 60 en liten kniv gjord i exklusiva material

Twitterversion: Brisa Scara 60, en liten kniv med ett massivt självförtroende om en kniv kan sägas ha ett sådant. En kniv kapabel att hantera de flesta EDC-uppgifter. 

Blad

Scara 60 har ett blad som enligt ovanstående resonemang föga överraskande har ett blad som är 60 mm långt. Bredden är 22 mm och tjockleken på godset är 3,5 mm. Formen är en renodlad drop point utan krusiduller. Bladet är fullt flatslipat från ryggen ned till eggen. Bakom eggen mäter bladet 0,8 mm. Ett enkelt utformat men elegant och tillika effektivt blad. Finishen är en snygg satin. Kanterna på ryggen är brutna men den är inte rundad. Ståltyp och logotyp i diskret format är den enda text som återfinns på bladsidorna. 

Det 60 mm långa drop point-bladet är gjort av förnämt RWL34-stål

Stålet kommer från Sverige och är Damasteels RWL-34. Ett spännande val och ett stål jag inte kommit i kontakt med tidigare. Det är dock tämligen populärt bland knivmakare har jag förstått och anses av några vara ett av de bättre knivstålen som finns. I grund och botten är det ett rostfritt pulverstål* som kan härdas hårt om så önskas. Många goda grundegenskaper med andra ord. 

Det är också känt för att vara mycket rosttrögt och det är något som jag kan intyga att det är. Eftersom det varit höst och vinter under testperioden har kniven utsatts för mycket regn och hamnat i snö mer än en gång och därefter stoppats ned i fodralet med en smula fukt kvar. Vid några tillfällen har jag glömt bort den på det viset. Det har inte resulterat i några fläckar alls. 

Det har också visat sig att eggen håller extremt bra. Särskilt som den här kniven lockar till något tyngre arbeten än vad bladlängden antyder. 

En av stålets goda egenskaper är att det är mycket rosttrögt

Scara 60 tillhör nämligen en av de där knivarna som skär väsentligt bättre än man tror vid första anblick. Men ett blad med god fabriksegg och kvalificerat stål skojar man inte bort. Främst har kniven använts till det som den är avsedd för, nämligen "EDC" eller Every Day Carry som det utläses eller vardagsbruk som vi kan kalla det på svenska. Det innebär för min del en rad olika uppgifter och material. Men vanligt förekommande är förstås paket och kartongöppning och i samband med det tejp, snöre och ett och annat plastband av olika tjocklek. Därutöver halas ofta vardagskompanjonen fram i köket för att öppna förpackningar. Till själva matlagningen använder jag aldrig fickknivar och där skulle den här kniven ändå diskvalificera sig pga den korta bladlängden. 

Men till de övriga uppräknade materialen är den här kniven förträfflig. Den skär precis så bra som kan önskas. Det kraftiga urtaget för fingret och det faktum att att handtaget är kort gör att man kan placera det inne i handflatan vilket möjliggör penetrationsskär utan att man riskerar att slinta. 

Dock lockar det goda stålet och den effektiva bladformen till att skära även i mer svårjobbade material. Först ut var mattrester från både heltäckningsmatta och rester av gummimattan från köket. Inga problem där heller och det lilla bladet är mycket lättkontrollerat. 

En annan god egenskap hos den här kniven är att stålet håller skärpan mycket länge

Sen blir det rent knivtestande. Det vill säga saker jag förvisso ibland men ändå mycket sällan skär. I det här fallet handlar det om kraftigare buntband och inte minst trädgårdsslang. Den senare är en seg och styv rackare. Något jag brukar lämna till lite större knivar. Men även här visar sig Scara vara osedvanligt bra för storleken. 

Trä är ett annat material jag alltid testar mina knivar på. Det enda undantaget är förstås köksknivar. Men trä i olika former, allt från grankvistar, gröna grenar till torrt virke är saker jag ofta skär. Inte minst som jag ägnar mig åt knivkastning. I de fallen blir det exempelvis uppgifter som att tälja till träpeggar till att nita fast kort och liknande, avståndsmarkörer och inte minst trimma tavlor från flis innan de läggs in i bilen.  

Grankvistar kan vara till sittunderlag och dylikt och sen är det förstås allt som har med eld att göra när man är ute i skog och mark. När det gäller den biten är Scara bra för sin storlek men med just den reservationen. Den här kniven är gjord för annat bruk och det märks. Den är helt enkelt något för liten för att vara effektiv till många av de här sysslorna. Men det går om man måste. 

Handtag

Greppet på Scara 60 finns för närvarande att få i två olika utföranden. Den ena är "Buffalo Micarta" det andra är "senap" eller snarare "Mustard" som här. Utseendet är förstärkt av två slående röda mellanlägg av G10. Sidorna är sedan nitade med två väl tilltagna rostfria bultar jämte en tub för avsedd för fånglina. Som synes på bilderna när Scara en fulltångekniv där godsets 3,5 mm löper längs hela handtagets längd. Det gör kniven excepionellt stark för storleken.  

Scara är en heltångekniv med skollor i jute-Micarta, mellanlägg i G10 och nitat med rostfria nitar

Formen på handtaget är väl arbetad med ett stadigt urtag för pekfingret och rundade former. Sidorna är välvda och inte platta och ryggen kröker svagt för att passa handen bättre. Sedan har man valt att bygga handtaget något grövre än till exempel Necker 70 som är en annan liten kniv från Brisa. På Scara är tjockleken 16 mm vilket gör att det finns mer att hålla om än vad enbart längden antyder. Det är både bra och nödvändigt i det här fallet. 

För att vara litet är handtaget tämligen fylligt

Scara är uttalat gjord som en "trefingerskniv". Jag kan uppskatta det. Inte att den rymmer just tre fingrar utan att den är gjord för det. Jag föredrar helt enkelt en bra trefingerskniv än en dålig fyrafingerskniv. Det vill säga en där lillfingret ändå halkar av och inte ger något stöd i vilket fall som helst. 

Scara är en uttalad "trefingerskniv" men ett bra exempel på en god sådan

Grunden till det relativt säkra greppet är i det här fallet den markanta fördjupningen som gjorts för pekfingret. Efter det att pekfingret funnit sin plats hamnar tummen nästan automatiskt på bladryggen och de två resterande fingrarna fyller på bakåt. Lillfingret hamnar vid fånglinan. Den förstärker inte greppet så mycket som den hjälper till när kniven skall halas fram. 

Fodral

Kniven kommer med ett enkelt men mycket funktionellt fodral gjort av Kydex. Det finns ett par kriterier som ett bra fodral av den typen bör uppfylla. Ett är att det håller kniven i ett fast grepp utan rassel eller andra ljud. Det skall vara hårt nog för att man skall kunna vända upp och ned på kniven och skaka rejält om det behövs. Det kriteriet är väl mött här. 

Det andra är att kniven skall vara lätt att dra. Även det är snyggt löst här. Men kniven sitter bestämt så det krävs ett visst mått av teknik för att det skall gå smidigt. Fatta kniven med ett tag kring handtaget med pefingret i därför avsedd fördjupning följt av en tumme mot kanten på slidan. Därefter en lätt tryck med tummen och kniven är lös. Den kan förstås dras rakt ut också men det kräver råstyrka. Det blir förstås en tvåhandsoperation om man inte kan släppa fodralet på något underlag som ett bord eller så. Men Scara är generellt mycket smidig att hantera både när den skall dras och stoppas undan. 

Ett enkelt men väl fungerande fodral i Kydex

Scara kan bäras lite som man känner för det. Oftast bär jag den löst i fickan. Eftersom kniven mäter under fjorton centimeter på längden och bara strax över femton när den befinner sig i fodralet tar den inte mycket plats. Det här är också en av få knivar jag bär med fånglina. Inte för att jag skall ha den för extra säkerhet när jag klyver ved eller så utan för att det är så jag fiskar fram kniven ur fickan. 

Det är så här jag väljer att bära min Scara 60

Om man inte känner för att bära kniven löst i jack- eller byxfickan kan man ha den runt halsen alternativt fästa den vid ett bälte med en snodd eller använda någon form av TekLok-konstruktion. Scara kan då fästas både horisontellt vid bältet eller mer traditionellt vid sidan. Hur lätt det är att bära är det trejde kriteriet för ett bra Kydex-fodral. 

Slutsats

Hade det varit ett annat företag kanske jag hade sagt att de brutit ny mark med en så här liten fastbladad kniv. Men för Brisa är det snarast en komplettering av det befintliga sortimentet. Scara 60 blir en logisk konsekvens av modellerna Bobtail 80 och Necker 70 som jag nämnde inledningsvis. Sedan är det tveksamt om man kan gå så mycket längre ned i format utan att funktionen blir lidande. 

Men jag ställde också frågan om den tillför något. Och det tycker jag att den gör. Eftersom Scara är kortare än de andra tycker jag den är enklare att bära i fickan än Necker. Den senare är å andra sidan lättare att hänga runt halsen. Förutom format är det dock ett annat område som gör att den här kniven höjer sig ett par snäpp över de andra knivarna och det är materialen. 

Fit & finish är bra på andra Brisa-produkter också men här är det ändå påtagligt att man satsat extra på det området. Övergångarna mellan materialen i handtaget är perfekta och poleringen av handtaget mycket välgjord. Det kompletteras med fin satin-finish på bladet toppat med en god fabriksegg. 

Brisa har med Scara 60 lyckats med att åstadkomma en mycket duglig fastbladad EDC-kniv

Men kronan på verket eller löken på laxen om man så vill är de extremt fina materialen. I bladet hittas ett av de bästa knivstål som finns parat med högkvalitativ jute-Micarta i handtaget. Det förklarar också den relativt höga prislappen. I skrivande stund kostar Scara 60 140€ från Brisas egen sida och 1577 kr från Lamnia.com. Det blir ett högt pris per kilo eller centimeter beroende på hur du vill mäta det. 

Ytligt sett skulle nämligen Scara kunna ses som en konkurrent till den väsentligt mycket billigare Mora Eldris men jämförelsen haltar rejält. Där Morakniven har enkelt stål och ett handtag i gummi samt fodral i plast kontrar Scara med genomgående toppmaterial på alla parametrar. Det enda som är någorlunda lika är storleken. Men faktum är att Scara är något kortare samt tunnare vilket gör den mer lättburen så även där får den enklare kniven se sig slagen. 

I fallet med Scara får du därför exakt vad du betalar för. En liten behändig kvalitetskniv. Det effektiva drop point-bladet både skär och penetrerar mycket bra och trefingershandtaget är så bra som ett sådant blir. Ibland lockas man därför att ta i lite mer med den är kniven än vad den kanske var tänkt för. 

Det är då man märker var begränsningarna finns. Bladlängden och det faktum att du inte kan hålla kniven med hela handen i ett stadigt hammargrepp. Något får man göra avkall för att göra en fastbladad kniv så här lätt att bära. En totallängd på 15,5 cm inklusive fodral och med en totalvikt på 100 g är inte mycket. Särskilt inte när själva kniven endast väger 59 g! 

Scara 60 gör sig bra som friluftskniv också men då kan den behöva lite sällskap av något större

Sedan måste jag tillägga att jag personligen anser att det är en riktigt snygg kniv! Estetik är inte en helt oviktig aspekt när det handlar om något som man investerar pengar i och som förhoppningvis betraktas varje dag. 

Så om du är på jakt efter en mycket liten fastbladad kniv i absoluta toppklassen vad gäller material och byggkvalitet som dessutom ser bra ut och skär utomordentligt väl så är Brisa Scara 60 kniven för dig!

Specifikation:

Totallängd: 138 mm
Bladlängd: 60 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Stål: RWL-34
Vikt: 100g inkl fodral, endast kniv 59/67 g (med eller utan fånglina, vägd av mig)
Handtag: Micarta, jute
Fodral: Kydex

Producerad av Brisa, tillverkad i Finland


/ J - dömer inte allt efter storlek

* Önskas mer information om stålets sammansättning hittas det här http://www.damasteel.se/files/2614/1104/3058/Product_Information_RWL_34.pdf