Dagens bild nr 148 "Stockman"

En sekundärkniv är ofta bra att ha på sin person. Inte minst som ett litet pennblad inte väcker vare sig ont eller annat blod på offentlig plats. Ja med undantag för London då förstås. Där är man tydligen mördare om man bär en kniv som den här.

"Stockman"

För alla andra är det här lille krabaten en synnerligen sympatisk kompanjon för fickan. Det är en Stockman från Rough Rider. Handtagssidorna är i ben och ramen i mässing. Kvaliteten på just den här är utmärkt. God passform på delarna och den är välbyggd. Bladen var vassa från fabrik och annars är de lättslipade då det är tämligen enkelt material i dem. Jag tror det är 440A som är aktuellt i den här. 

Fördelen med tre blad är att huvudbladet kan användas något mer allroundbetonat samtidigt som man kan spara ett för att vara riktigt vasst och använda det tredje till skräpjobb som att skära klibbig tejp och liknande. Inte alls dumt faktiskt!

/ J - understundomtraditionalist

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Traditionella fällknivar - RR Peanut

Är det dags att slimma formen och tappa lite vikt efter helgerna? Överväg då en fickkniv av mindre format som till exempel en "Peanut" så ramlar åtminstone några gram ur fickan.

Den här versionen av mönstret kommer från Rough Rider och är så traditionell den kan bli med en hopfälld längd på strax över sju centimeter och en bladkonfiguration bestående av ett clippointblad och ett litet pennblad. Namnet till trots påminner inte utseendet alls om jordnötter utan avser i det här fallet de diminutiva måtten.

Rough Rider Peanut

Det  svängda handtaget ger ett relativt bra grepp trots att kniven är mycket liten. Storleken gör att den lätt glider ned i fickan utan att vara till besvär och fungerar utmärkt som komplement till en större kniv. 

Ett litet format som avspeglar sig i namnet

Ytterst traditionell uppsättning blad. Huvudbladet är en 5 cm lång clippoint som kompletteras med ett pennblad

Fit & Finish

- Bolster, Kniven har traditionellt dubbelsidiga bolster i nickelsilver. De är rundade och försedda med en dekorationsrand. Passningen mot ramen och skollorna är riktigt bra. 

- Skollorna är av ben och färgade orange. Tonen som drar åt det bruna hållet är jämn, djup och fyllig. Detta förstärks av att de är välpolerade vilket ger en attraktiv finish. Presentationssidan har en sköld i nickelsilver infälld.

- Passning, På det här området briljerar verkligen den här lilla kniven. Nithuvudena är slipade till perfektion och kan inte kännas i bolstren. Skölden är väl inlagd och passningen mellan benmaterialet och bolstren är nära perfekt. De är för övrigt väl polerade och jämna. Det finns inga glipor i ryggen som släpper igenom ljus. Fjädrarnas avslut mot bakänden på kniven är snyggt skurna. Bladen är välslipade och slipfaserna jämna. Angående blad så kan jag passa på att påpeka att de här bladen liksom alla RR jag stött på har rundade ryggar. Det är en lyxig detalj på en så pass lågt prissatt kniv. 

- Slipning, det är en konst att slipa så här små blad så de faktiskt blir vassa. Båda bladen rakar dock hår med lätthet och har nåluddsvassa spetsar. Ett riktigt imponerande arbete faktiskt. Särskilt med tanke på hur lätt det är att "bränna" så här små blad. Sen förväntar jag mig inte att eggarna håller så vidare värst länge. Men på den punkten skiljer de här knivarna sig inte mot t ex Victorinox. 

Walk & Talk

- Pull, Det är inte särskilt mycket motstånd i den här lilla pjäsen. Men förvånansvärt mycket i relation till knivens storlek. Den är dock väl avvägd och får en tvåa.

- Walk and Talk, Den lilla nöten är riktigt bra på det här området. Bladen löper smidigt och motståndslöst och klickar på plats med auktoritativ om än ljus röst. 

Stay & Play

- Spel och glapp, Bladen sitter som gjutna och har inget glapp eller spel alls. Det som ger sig först och flexar något om man bryter hårdare är bladet eftersom det är såpass delikat.

Större än sitt format och inte småpotatis - Peanut

Sammanfattning

Det här är en ytterst smidig liten kniv med utmärkt byggkvalitet. Det kanske är en av de finaste Rough Riders jag har med avseende på fit & finish utöver de som ingår i Stoneworx-serien.  

Av de två bladen används i praktiken bara det större som ändå inte är direkt skräckinjande med sina drygt femtio millimeter. Fördelen med att ha två blad är att man kan hålla det mindre rent och vasst att användas som skalpell för små kirurgiska ingrepp som att pilla ut spetor och dylikt. Det adderar också extra bredd till handtaget vilket gör kniven lättare att greppa trots det ringa formatet. 

Ett extra omnämnande förtjänar eggarna på kniven som är riktigt bra. Jämnt slipade, vassa och med riktigt dugliga spetsar. 

Specifikation:

Märke: Rough Rider 

Mönster: Peanut
Referensnummer: RR111
Längd hopfälld: 73 mm, 2 7/8"
Bladstål: 440A, 56-58HRC
Huvudblad: 51 mm, 2", clippoint
Sekundärblad:  38 mm, 1,5", pennblad
Etsning, blad: 440 razor sharp steel
Text tang: hästskologo/RR111 china, häskologo
Skollor: ben, orangefärgat
Bolster: vit mässing/nickelsilver
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: RR 'bomb'

Tillverkningsland: Kina


/ J - ett riktigt nöt

Traditionella fällknivar - RR Barlow

När det talas om äldre fickknivar är det ofta en Barlow som avses även om många förstås inte vet om det. Mönstret har odödliggjorts inte minst genom litteratur som Mark Twains Tom Sawyer där det i flera passager talas om en "riktig Barlow" och knivtypen faktiskt spelar en central roll i flera scener.

Ursprunget är som så ofta med klassiska knivmönster höljt i dunkel men att ursprunget är engelskt står klart och ofta hänvisas till en Obadiah Barlow som var verksam i Sheffield runt 1670. 

Knivarna var från början tänkta att vara hållbara och billiga. För att få ned priset på knivarna hölls de så enkla som möjligt med kolstålsblad, lättillgängligt ben i handtaget och endast ett blad även om det numera oftast är två. Finishen var av samma skäl enkel och något grov. Utmärkande för knivtypen är att de har ett droppformat handtag där bladet/bladen är fästa i den smalare delen och ett förlängt och förstärkt bolster för ökad hållbarhet. Att de bara är försedda med ett bolster i framkant gör dem till så kallade "Bare Heads".

Rough Rider Barlow

Rough Rider tillverkar Barlows i många varianter vilket inkluderar flera storlekar, olika bladkonfigurationer och många sorters skollor i allsköns färger. Det finns även några versioner med bladlås. Det här exemplaret är en av de mer klassiska versionerna med sitt tobaksbruna handtag och sina två blad. Kniven mäter runt åtta och en halv centimeter hopfälld. 

Stålet är som ofta hos RR 440A men väl härdat och försedd med riktigt vass egg vilket gör att stålet inte känns allt för pjåkigt i sammanhanget

Så tradtionell den kan bli. Droppformat handtag med förlängt bolster och två blad varav en clippoint som huvudblad och ett pennblad som sekundärblad

Fit & Finish

- Bolstret på den här kniven är förlängt som sig bör och gjort i massivt nickelsilver. Det är väl rundat och polerat. På presentationssidan är RRs hästskologo stämplad och bolstret har en dekorationsrand.

- Skollorna är av ben och polerade. Den här färgen kallas "Tobacco" och är en brun nyans med bra djup och mycket lyster. En riktigt attraktiv variant som passar väl till en kniv av den här typen. Den ger en "gammaldags" känsla. På en sida är RRs propellersköld infälld och det arbetet är mycket väl utfört. 

- Ram, Mässingsramens tre lager separerar de två bladen som därmed löper i var sin kanal. Den är välgjord och slipad på insidan vilket ger ett arbetat intryck. Det större bladet är nästan perfekt centrerat medan det mindre pennbladet drar något till höger men skaver som väl är inte mot ramen. 

- Passningen på den här kniven är överlag riktigt god och bland den bästa jag sett på en RR. De välvda skollorna är bra arbetade och så välpolerade att nitarna i skaftet inte känns. Övergången mellan bolster och skollor är mjuk och behaglig och ryggen är jämn. Enda minuset är att det "nedre" hörnet mellan bensida och bolster som inte är helt väl utförd. Där finns en liten kant som kan kännas med fingertopparna. Det är för övrigt där småmissar oftast återfinns på dylika knivar och det är därför ett bra ställe att leta på om man vill avgöra kvaliteten på en traditionell fickkniv. En annan liten miss är att det kan ses en liten glipa mellan ramen och bolstret på en sida om kniven hålls upp mot ljus. 

- Slipningen på kniven är godkänd. Huvudbladet är riktigt vasst och har jämna slipfaser ända ut mot spetsen. Pennbladet är även det skarpt men där har det slarvats när bladen har polerats tror jag. Spetsen är nämligen aningen rundad. Samma problem har jag för övrigt på min Case mini Copperlock vars spets är mindre bra av det skälet. 

Walk & Talk

- Pull, Själva "draget" bjuder inte på särskilt stort motstånd på den här kniven utan ligger på en runt en femma. Men konstruktionen gör att den här Barlowkniven är något av en "nagelbrytare" ändå. Den försvårande faktorn är att åtkomsten av huvudbladet störs av det mindre bladet som delvis skuggar nagelskåran. Det gör att den första delen av öppningsrörelsen upplevs tyngre eftersom det är svårt att få grepp. En inte helt lyckad konstruktion. 

- Walk and Talk, Gången är annars extremt mjuk och ger en exklusiv känsla utan grusighet eller motstånd. Kniven har inget halvvägsstopp vilket jag annars uppskattar. Snäppet såväl vid hopfällande som öppnande är fullt tillfredsställande. 

Stay & Play

- Stay, Båda bladen upplevs nästan som om de har bladlås. En relativt längden på bladen kraftig fjäder och bra passning samverkar till det. 

- Spel och glapp är någonting som helt saknas på den här kniven. Ett exempel på en väl utförd slipjoint.

Nagelskåran är av "matchstick"-typ vilket innebär att halvmånen har försetts med räfflor

Finishen på den här kniven är utmärkt och för prisklassen extraordinär

Skölden som är inlagd i benskollorna är Rough Riders 'propeller'

Sammanfattning

Av alla varianter som Rough Rider gör av Barlowknivar kan det här nog räknas som en av de för mönstret mer representativa varianterna. Jag uppskattar formatet som är litet, fickvänligt och klassiskt men ändå dugligt som skärredskap. Tidigare hade jag även en mindre enbladig Barlow med lås som dessvärre försvann. Den hade "Bark bone"-finish som är ett riktigt trevligt alternativ och förlusten ger mig anledning att återanskaffa en dylik i annan storlek när tillfälle ges.

Något jag emellertid inte uppskattar med den här kniven är att bladen är svåra att komma åt. Det drar ned helhetsintrycket något.

Annars kan sägas att för den som söker en traditionell Barlow med bra känsla och lågt pris så är det här ett utmärkt alternativ. Sen vore det förstås inte så dumt med en dylik kniv med stämpeln "Made in Sheffield" som en del av samlingen.

Specifikation:

Märke: Rough Rider

Mönster: Barlow
Referensnummer: RR846
Längd hopfälld:  86 mm, 3 3/8"
Bladstål: rostfritt 440A
Huvudblad:  63 mm, 2 1/2" Clippoint-blad
Sekundärblad:  45 mm, 1 3/4" pennblad
Etsning blad: ingen/440 razor sharp steel
Text tang: RR hästsko/RR846 china
Skollor: tobacco bone
Bolster: nickelsilver
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: RR 'propeller'

Tillverkningsland: Kina


/ J - följer i Tom Sawyers fotspår

Traditionella fällknivar - RR Canoe

I min introduktion till klassiska knivmönster beskrev jag "Canoe" som en pennkniv på steroider. Förklaringen till analogin är att de delar bladbestyckning vilket traditionellt innebär ett större droppoint-blad ackompanjerat av ett litet pennblad i andra änden på handtaget. Sen förekommer det förstås "kanoter" med fler blad än två även om det inte är helt vanligt.

Rough Rider Canoe

Skillnaden mellan en pennkniv och en "Canoe" är främst att den senare är en betydligt kraftigare knivtyp. Formen på handtaget möjliggör ett bredare blad än på en pennkniv och det i sin tur gör att bladgodset kan göras grövre vilket ger en starkare kniv för tyngre arbete. Det båtformade handtaget sparar vikt eftersom det i relation till bladet är smalt samtidigt som bolstren gömmer tangen väl. Allt för ett bredare blad i smäcker förpackning som dessutom är lättburen utan vassa kanter. En tämligen genial utformning enligt mig. Den är också bekväm att greppa. Detta sammantaget gör det till ett av mina favoritmönster.

Huvudbladet är ett 63 mm droppointblad i 440A

Huvudbladet är i det här fallet en droppoint på 63 mm och sekundärbladet är ett pennblad på 50 mm.

Klassisk tvåbladig konfiguration

Den här specifika kniven ingår i Rough Riders "Arrowhead "-serie vilket innebär att de är designade av Brian Yellowhorse. Kniven har skulpterade bolster samt skollor i turkos. De här knivarna blir allt svårare att få tag i då han fick utstå en hel del kritik för att ha lånat ut sitt namn och sin design till ett budgetmärke. 

Fit & Finish

- Bolstren är av vit mässing/nickelsilver som på de flesta knivar från Rough Rider. I det här fallet har de försetts med en arbetad mönstrad yta för att matcha knivens tema och påminner därmed om Brians customknivar. Det kan tilläggas att bolstren på de här knivarna är av massiv metall och kan därför modifieras om så önskas.

- Skollorna är speciella då de är inte är släta utan försetts med en tydlig djup struktur för att påminna om natursten. Materialet är syntetisk turkos. Det innebär sten tillverkad av stenmjöl som pressats samman genom högt tryck och värmebehandling.

- Ramen som är av mässing är rak och orsakar inga glipor i ryggen på kniven vilket annars är vanligt på flerbladiga knivar av enklare kvalitet. Den sticker heller inte ut ovanför fjädrarna vare sig när bladen är i stängt eller öppet läge.

- Passningen mellan de olika materialen är utmärkt på det här exemplaret. Det finns inga synbara eller ens kännbara mellanrum vare sig i övergången mellan bolster och skollor eller i knivens rygg mellan handtagssidorna och ramen. Fjädrarna ligger an tätt mot varandra och inget ljus skiner igenom även om linjen mellan dem kan ses. Bolstren är mjukt rundade och väl slipade vilket för övrigt gäller nästan alla detaljer på kniven. Undantaget var insidan på ramen som upplevdes  aningen vass. Något jag åtgärdat med en minuts arbete med fint sandpapper. Det är sådana små detaljer som avslöjar att det inte är någon exklusivare kniv det rör sig om.  

- Slipningen är som jag kommit att förvänta mig från det här märket god. Kniven är rejält vass från början. Stålet i de här knivarna är inget märkvärdigt, 440A härdat till 56-58HRC. Det ger dock ett stål som är lätt att underhålla och som är extremt rosttrögt till lågt pris. Med andra ord adekvat i sammanhanget. Bladgodsets tjocklek är strax över en och halv millimeter vilket parat med ett fullt skålformat blad gör att den skär mycket bra. Observera att hela bladet är skålformat och att det inte är någon skålslipning det rör sig om.

Walk & Talk

- Pull, den här kniven är ovanligt lättöppnad för att vara en traditionell slipjoint och får en fyra på den tiogradiga skalan. Nagelskåran är av s k "matchstick"-typ vilket innebär att den är räfflad. Namnet kommer sig från att det sas att man kunde tända stickor mot dem innan säkerhetständstickans intåg. Handtagets form gör emellertid att den nästan är överflödig då bladet kan greppas med nypan.

- Walk and Talk, Känslan när kniven öppnas är mjuk och bladet löper lätt.  Det gäller båda bladen. Kniven stänger resolut med ett distinkt tillfredsställande snäpp.

Stay & Play

- Stay, Bladet hålls på plats och kniven inger förtroende utan för den skull ha den starkaste av fjädrar. Faktorer som fjäderstyrka och om bladen rör vid varandra i stängt läge och andra karaktäristiska drag varierar mellan olika knivmönster. Av det skälet kan man inte vänta sig särskilt starkt klick i en Canoe generellt och det gäller även här.

- Spel, Bladen har absolut ingen rörelse åt något håll i utfällt läge. Något som även andra märken borde lära av RR som kan leverera knivar med små toleranser trots den ringa prislappen. 

Arbetade bolster och skollor i syntetisk turkos. En 'bling''-version som  sticker ut från mängden

Polerat blad med nagelskåra av "tändsticksplån"-typ

Ett inte helt okontroversiellt samarbete

Sammanfattning

Efter ha känt på ett antal exemplar från olika tillverkare av det här knivmönstret måste jag säga att den här kniven står sig väl i konkurrensen. Till och med jämfört  med dyrare märken som tyska Buck Creek, Böker och Hen & Rooster och amerikanska Bear & Son, Case och Queen vad gäller passning och tillverkningskvalité. Däremot är det ett steg upp till märken som Canal Street och Great Eastern Cutlery*. Vad RR delvis saknar är känslan och definitivt den historiska tyngden och de lär därför inte öka i värde över tid. Materialen är inte heller de i samma klass som de dyraste knivarna. Detta märks inte minst på knivstålet. Sen kan det i och för sig tilläggas att de flesta fickknivar av det här slaget som inte är handgjorda i allmänhet använder sig av enklare stål. Det gäller exempelvis Case med sitt "Tru-Sharp  Stainless Steel". 

Den här kniven är annars en riktigt bra representant för det här knivmönstret för den som vill ha en annorlunda variant av en standard Canoe. Tilltalas du av ett mer minimalistiskt formspråk kan tilläggas att de görs i många varianter med skollor i ben och horn i olika färger. De finns även som "Canittlers" och som "Butterbeans/baby Canoes" om ett ännu mindre format önskas. 

Specifikation:

Märke: Rough Rider

Mönster: Canoe
Referensnummer: RR791
Längd hopfälld:  112 mm, 3 5/8"
Bladstål: 440A
Huvudblad: 63 mm, 2,5"
Sekundärblad:  50 mm, 2"
Etsning blad: ingen/440 razor sharp steel
Text tang: RR hästsko/RR791 China
Skollor: turkos, syntetisk
Bolster: vit mässing/nickelsilver, mönstrade
Ram: mässing
Nitar: ej synliga
Sköld: RR 'Arrowhead'

Tillverkningsland: Kina


/ J - ute och paddlar

* Vanligen förkortat GEC och säljs under två varumärken "Tidioute" och "Northfield"