Recension CJRB Sasaya

 -  en vältolkad Shilin Cutter

Det finns vissa sorters knivar jag gillat ända från första gången jag sett dem på bild. En sådan typ av kniv härstammar från Kina och går under namnet "Shilin Cutter".* Det är en äldre modell från 1700-talets slut som kännetecknas av sitt bambulövsformade blad. Det kombineras ofta med ett handtag som speglar bladets form. Sammantaget ger det ett harmoniskt utseende som jag uppskattar. 

Det här är en väsenligt nyare version och det märks att typen blivit mer populär då det nu finns flera varianter från olika märken på marknaden för närvarande. Det här är CJRBs tolkning kallad Sasaya.

CJRB Sasaya

Sasaya finns för närvarnde i fyra olika utföranden. Det här är som synes utförandet med träsidor. Utöver det kan kniven även fås med svart eller blå G10 i sidorna alternativt ett lyxigare utförande helt i titan. Den kniven har också ett snäpp finare stål i S35VN. 

Harmoni med rötter i Kina

Kortversion: CJRB Sasaya, en kniv lika snygg som den är praktisk

Blad

Sasaya ståtar förstås med det typiska lövformade bladet, konstigt vore det annars eftersom det är en av de saker som utmärker en Shilin cutter. Översatt till knivnomenklatur blir det dock en drop point med en svepande buk. 

Utöver formen så skänker förstås det ovala öppningshålet karaktär åt bladet. På ryggsidan hittas några räfflor mot bladbasen till men de fyller i ärlighetens namn ingen funktion. 

Sasaya har det för mönstret typiska lövformade bladet

Längden på bladet är 89 mm, inte ett helt litet blad med andra ord. Höjden är strax under 3 cm som mest, 29 mm. Tjockleken på bladet är 2,5 mm och i den siffran hittas en av orsakerna till att den skär så bra. Den andra är förstås att kniven är helt flatslipat. Därtill kan adderas att bladet är 0,4 mm tjockt bakom eggen. 

Bladet är stentumlat och mycket disrket märkt. CJRBs logga har förpassats ricasson och är liten. 

Stålet som använts är ett material som Artisan Cutlery/CJRB själva utvecklat ihop med en stålproducent och kallas AR-RPM9. Ett stål som återfinns i ett flertal knivar jag testat vid det här laget. Såvitt jag kan uttala mig utan att vara metallurg är det ett välbalanserat stål som är lättslipat, rejält rosttrögt och håller skärpan dugligt. Fullt i par med andra "mellanklass-stål", om uttrycket tillåts. 

Stålet  som används är AR-RPM9

Att eggen sträcker sig nästan hela vägen in mot handtaget i kombination med att det är smalt gör att finlir och småarbeten är en fröjd med det här bladet. Bladgeometrin och slipningen gör därtill att Sasaya är en kniv som skär riktigt bra. Något som förstärks av bladformen som ger en mycket lång egg med en svepande buk. Vad du inte får däremot är en rak egg att arbeta med. Något som kan vara en fördel vid vissa arbeten. 

Men vid svepande skär excellerar den här typen av blad. Utöver det så är det en rätt allroundbetonad bladform. Det gör att de där småsnitten som görs i en bit tejp, skära av ett buntband, avlägsna plast runt ett paket, kapa ett snöre och liknande går utmärkt. 

Även spetsen är bra. Trots att kniven ger ett intryck av att vara krökt så hittas spetsen ungefär i knivens centrumlinje eller faktiskt lite under den. Det gör att du kan nyttja spetsen utan att bryta handleden när du skär längs med något. Den är också bra att punktera saker med. Tunn nog för god penetration då bladet taperar rätt mycket mot spetsen till samtidigt som bredden gör att spetsen inte är skör. 

Handtag

Konstruktionen av handtaget känns igen från en annan kniv jag recenserat från CJRB, Pyrite. I båda knivarna hittas samma typ av lås, ett bolster av stål och handtagssidor av trä. Vilket träslag som är aktuellt vet jag inte men en gissning är någon form av "rose wood" vilket kan innebära palisander eller annat träslag. 

I vilket fall som helst är de välvda, polerade och passningen mot resten av handtaget är väl utfört. 

Handtagsformen speglar bladet och ger ett bekvämt grepp

Det har underlättats en smula genom att ramen inte är i samma höjd som sidorna utan höjer sig lite över dem. Något som är smart eftersom passningen inte behöver vara lika exakt. Annars hittas i Sasaya en

stålram. En ram som för ovanlighets skull inte är lättad. Något som annars nästan är standard på fällknivar idag. 

Ryggen är helt öppen och där hittas två timglasformade distanser. I handtagets bakdel hittas även ett hål för fäste av fånglina. 

Kniven är öppen i ryggen. Det som ser ut som en glipa mellan ram och träsida är i själva verket  en skugga då ramen höjer sig något över resten av handtaget

Handtaget på Sasaya är 120 mm långt och den till synes enkla men raffinerade formen gör att hela längden kan nyttjas som greppyta. Det i sin tur gör att alla handstorlekar får plats. Att handtaget är slankt och under två centimeter högt framme vid bolstret gör att även små händer får bra grepp samtidigt som längden gör att även stora händer har något att hålla kring. Bakänden sväller till kring tre centimeter som mest vilket förhindrar att man halkar av när man skär.

Balanspunkten hittas som synes en bit in på handtaget och kunde förbättras med en lättad ram. Sasaya är för övrigt mycket bekväm att arbeta med

Droppformen gör att alla grepp fungerar och fungerar väl. Men det är klart, frånvaron av friktion och greppfrämjande åtgärder gör att det här inte är en "taktisk" kniv, vad det nu är. Men för alla som inte är  intresserade av maximalt grepp så är det här ett praktiskt och utmärkt handtag. Det gäller oavsett om du föredrar hammargrepp eller sabelgrepp eller någon variant därav. 

Öppning och lås

Sasaya är en modern kniv och det märks bland annat på gången som är mycket mjuk. Förutom små toleranser hittas keramiska kullager som bidrar till det. 

Kniven öppnas främst med det ovala bladhåletsom hittas i bladet. Med hjälp av det kan bladet både snärtas ut med hjälp av tumme eller ett pekfinger på baksidan likväl som att öppnas lugnt och stilla. 

Bladhålet fungerar väl för att öppna bladet och kanterna är mjukt runda för att vara snällare mot fingertoppar

Utöver det bidrar låstypen en öppningsmetod till. Det är bara att trycka in knappen så svingar bladet fritt och kan fällas både ut- och in i önskad fart. 

På Sasaya används ett button lock. En typ av lås som fungerar genom att en assymetrisk bult flyttas i sidled varpå den tjockare delen låser mot bladbasen

Låset är mycket väl utfört och har samma mjuka känsla som gången. Det låset stabilt och håller bladet på plats. Om button locks kan även sägas att de generellt och är mycket lätta att hantera. Du trycker på knappen och låset släpper. En liten varning är dock på sin plats om du demonterar din kniv. Knappen är fjäderbelastad och inuti den hittas en mycket liten fjäder som lätt kan försvinna och är essentiell för funktionen.

Låsknappen är lätt försänkt vilket gör att den inte kan aktiveras av misstag. Eller åtminstone är det mycket svårt och det är inget som hänt under den tiden jag testat och burit kniven. 

Att bära

För att vara en så här pass stor kniv med en totallängd på över tjugo centimeter är Sasaya mycket lättburen. Den slanka droppformen gör att kniven inte tar upp särskilt mycket plats i fickan trots att handtaget är hela 12 cm långt. Men samtigt är kniven 34 mm hög i  hopfällt läge så det är nog mer än känsla en praktisk reallitet. Den känns helt enkelt smidigare än vad de faktiska måtten säger. 

Vikten är 109 g vilket inte är så mycket med tanke på att ramen  inte är lättad. En stor del av det kan tillskrivas att bladet är tunt och att frånvaron av back spacer reducerar vikten. Sedan kan tilläggas att just den här typen av lås väger mindre jämfört med exempelvis en back lock.  

Clipet är en tämligen generiskt fjäderstålsvariant

Dock är kniven inte tjockare än 12 mm och sidorna är som sagt formade vilket tillsammans med poleringen gör att de känns mjuka. Därför glider kniven lätt på plats när man skall stoppa undan kniven. Den är även lätt att dra. 

Så här ter sig Sasaya i en ficka

Clipet är av fjäderstålstyp och kan flyttas trots att det nästan inte ser ut så. CJRB har gjort så att ett av skruvhålen på motsatt sida fungerar som fäste för handtagssidan vilket gör att det blir färre antal hål vilket ger ett renare utseende. 

Funktionen är god med tillräcklig spänst även om spetsen pekar utåt. Placeringen gör dock att den inte irriterar handen när du arbetar med kniven. Längden på handtaget gör nämligen att den hamnar inne i handen vilket jag är glad för. Dock kunde utrymmet under clipet vara mer tilltaget. Som det är nu är det i minsta laget och lite  av utrymmet stjäls av det faktum att clipet inte är försänkt i handtagssidan. Det är dock något som hade kostat tid och därmed pengar, särskilt som skollorna är gjorda i trä. Emellertid är skruvarna försänkta i clipet och har platta huvuden vilket är bra. 

Kniven sitter rätt djupt i fickan och inte mycket är synligt när du bär kniven. 

Sammanfattningsvis

Med Sasaya har CJRB lyckats väl med att fånga essensen av vad en Shilin Cutter är. Det bambulövsformade bladet speglar sig i handtaget och det gör utseendet harmoniskt och elegant. Något som förstärks av träet i det här utförandet. Det var därför jag valde bort G10 den här gången. Något med den organiska formen krävde naturmaterial i mina ögon. 

Sedan har jag stött på knivtypen förut och jag gillar den. Formen ger ett enkelt handtag men även ett som inte ställer till bekymmer oavsett hur din hand ser ut. Korta eller långa fingrar, stora eller små händer, det är lätt att hitta ett bra grepp på den här kniven. Men så tenderar det att bli med klassiska mönster vare sig de kommer från norden, medelhavsregionen eller som i det här fallet, Kina. 

Sasaya är en utmärkt EDC-kniv även om den är något större än vad man kan förledas att tro

CJRB har som sagt förvaltat egenskaperna väl och det medför även ett blad som skär bra. Det har åstadkommits via en full flatslipning men främst genom att man vågat vara återhållsam med bladtjockleken. Jag är tacksam att moderna tillverkare har börjat minska tjockleken på sina blad åtminstone något. För några år sedan var trenden att alla fällknivar skulle ha blad som började på tre millimeter och uppåt. Det är inte nödvändigt. 

Det som skulle kunna få dig att inte uppskatta den här bladformen är förstås om du inte gillar lövformade blad. Hela eggen är en lång kurva och några raka partier finns därmed inte. Dessutom ger det en specifik estetik, särskilt med ett hål i bladet. Hörde  jag ett "Spyderco" någonstans?

CJRB Sasaya klarar det mesta. Det märks att det är ett knivmönster som överlevt tidens tand

Överlag har CJRB med den här kniven åstadkommit en riktigt bra EDC/friluftskniv. Den är vacker att se på, mjuk att hantera både vad gäller öppning och stängning samt att dra/stoppa undan. Därtill är den praktisk och utförd i väl valda  material. 

Tillverkningskvalitén är vanligen hög hos CJRB och det gäller även Sasaya. Särskilt om den ställs i relation till prislappen, för närvarande är riktpriset på den här kniven 60$. I Europa kostar den från 74€.

CJRB Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 209 mm

Längd hopfälld: 120 mm

Vikt: 109 g

Bladlängd: 89 mm

Godstjocklek: 2,5 mm

Bladstål: AR-RPM9

Handtag: stål/trä

Lås: Button lock

Producerad av: CJRB, tillverkad i Kina

/ J - goes Chinese

* Jag introducerades till knivmodellen via Spyderco och deras Bob Lum designade "Chinese". 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - Ferramonster Glideman

Ferramonster Knife eller FMK är ett relativt nytt märke på marknaden. Eller rättare sagt, de har existerat som OEM-tillverkare sedan 2004 enligt hemsidan men har nu även börjat släppa knivar under eget namn. En väg som numera inte är helt ovanlig när det gäller nya knivmärken. Som företag samlar man på sig kunskaper och erfarenheter på vägen, något man sedan är sugen på att omsätta i egna produkter.

FMK - Ferramonster Knives, en nytt märke

För närvarande har Ferramonster tre modeller tillgängliga på hemsidan. Det är Urban Grip, Aurora Rays och så den här kallad Glideman. Av vad jag förstått är de alla resultat av "in-house"design. Ett antal män och möjligen kvinnor har suttit på sin kammare och snickrat ihop de här skapelserna. De har gjort det med den äran måste tillstås. 

Ferramonster Glideman

Glideman kan för närvarande erhållas i fyra versioner. Materialen är gemensamma med handtag i titan och blad i fint M390-stål. Det som skiljer åt är utseendet på titanet och att en av versionerna kommer med ett svärtat blad för den som föredrar det.

Utöver de materialen hittas inte så många fler i den här kniven. Lite keramik hittas i kullagerkulorna och ytterligare en liten bit stål återfinns i låsarmsförstärkningen. Jag nämner det eftersom Glideman är ovanlig på så vis att inte bara handtagssidorna, clipet och back spacern är gjorda i 6ALV-titan utan att det även gäller skruvarna!

Det är en av flera detaljer som avslöjar att tillverkarna lagt ned tid och möda på sin produkt. Utöver materialet i skruvarna så lyser omsorgen om detaljerna igenom även när det kommer till storleken på dem, de fint arbetade (in)sidorna på handtaget samt att flera av de små "fällor" som finns att gå i som ny tillverkare undvikits. Jag ber att få återkomma till vad jag menar med det vid senare tillfälle. Men jag kan avslöja att det är snyggt gjort. 

Glideman är en mycket välbyggd kniv gjord av enbart toppmaterial

Sammantaget skvallrar de första intrycken om en mycket välbyggd och gedigen liten kniv. Glideman inte bara ser exklusiv ut, den känns så i handen. Det gäller hur kniven känns att öppna och stänga men även av att den känns lätt och välbalanserade men samtidigt stabil. Därtill kan jag avslöja att den är riktigt sympatisk att hålla i trots att jag hyste vissa farhågor därvidlag. 

Men det och mycket mer lär jag få anledning att återkomma till i kommande recension. 

Ferramonster Knives

/ J - testar nyheter

* En kniv som jag spontant känner att jag vill placera i samma fack som exempelvis den Vox-designade MKM Isonzo. Likheterna hittas delvis i materialval men i även i vissa gemensamma detaljer som ett "forward choil" och utformningen av fånglinefästet som inkorporerats i back spacern. Men de är verkligen inte porträttlika och Glideman är större. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - QSP Unicorn

Låt mig presentera en kniv från QSP döpt till Unicorn. Det är en av mina senaste knivar från ett favoritmärke och som namnet antyder är den en smula originell. Förlagan är kända för att vara notoriskt svåra att hitta och detsamma gäller om sökområdet avgränsas till min knivsamling även om jag äger minst en knivmodell till med samma namn.

QSP Unicorn som den anländer. De tillhör de få företagen som faktiskt har den aktuella kniven på den medföljande skissen

Det som är udda är i mitt fall vare sig öppningsmetod, lås eller material. Kniven öppnas nämligen med ett bladhål, tja eller knappt men det kan vi återkomma till, vilket är ett av mina favoritsätt att trolla fram ett knivblad. Därtill finns en flipperfena för den som vill nyttja en sådan istället. Det var första krysset i rutan för trendiga knivar, flera alternativa sätt att fälla ut knivbladet.

Sedan är inte heller "button locks" nya längre även om QSP inte var först ut med dem.* Men trendiga är de! Det var kryss nummer två. 

Sedan var det materialen. Stål hittas i clipet och i handtaget återfinns Micarta som är ett av mina favoritmaterial. För den som föredrar andra material finns kniven även att tillgå med tvåfärgad G10 i ett par olika kombinationer.  Inte heller bladstålet överraskar, 14C28N är ett frekvent använt stål med erkänt goda egenskaper för prisklassen. 

QSP Unicorn

Så många fler material finns inte förutom möjligen keramiken i lagren och "detent"-kulan då. Inte heller handtagets urborrade hål är helt originella. QSP har gjort det förut i exempelvis sin Canary-serie. 

Nej, det som är lite udda är bladformen. Förvisso kallad en drop point och det kanske det tekniskt är men den ligger i så fall förbaskat nära vad som brukar kallas ett rakt blad. Det ger i det här fallet ett brett blad med en kraftigt uttalad buk och inte så mycket till spets. En form jag vanligen inte föredrar på mina knivar.**

Oftast är mina EDC-knivar något spetsigare och har inte lika breda blad. Men den här kanske överraskar mig positivt, vem vet? Hur som haver är  handtaget mycket bekvämt att hålla i så det finns åtminstone en bra grund att stå på. 

Jag återkommer med en rapport om hur den här fantasihästen kan mäta sig med andra djur i knivsamlingen.

QSP Knife

/ J - letar fabeldjur

* Min första personliga erfarenhet av den typen av lås kom från en Böker Speedlock från slutet av nittiotalet. 

** Även om jag förstås har ett antal med snarlik form, inte minst Two Sun Dynamo

#knivesandbikes #knivigtvarre 

Recension Sencut Glidestrike

 

-  stor, tunn och bredbladig

Ännu en gång verkar det som jag är först i världen. Eller åtminstone den sökbara delen av den. Först med vad då undrar vän av ordning? Jo, att recensera en kniv skriftligt. På YouTube finns alltid folk som har något att säga redan någon minut efter att en  modell släppts eller inte så sällan innan de finns till försäljning. 

Kniven jag inte hittade någon skriflig recension är Sencut Glidestrike. Nu skaffade jag för all del inte den för att det inte fanns omdömen. Orsaken var snarare att den var ovanligt stor och djärv för att komma från Sencut. Särskilt utmärkte sig bladet vilket i kombination med priset gjorde det till en intressant kniv.

Sencut Glidestrike

Glidestrike finns för närvarande i fyra olika utföranden varav två har svarta blad. Den här versionen  kan även fås med svart handtag utöver det här gröna. De blanka satin-bladen har endera svarta handtag eller sidor i natur G10. Sedan var det slut med alternativ. 

I alla fall får man en kniv med ett rejält brett blad som öppnas med tumhål, låser med en linerlock och har G10-sidor. Det låter tämligen generiskt. Frågan är om det finns mer att upptäcka? 

Glidestrike överraskar genom att vara en ovanligt substantiell kniv från Sencut

Kortversion: Sencut Glidestrike, stor och djärv vardagskompanjon som är förvånansvärt lättburen.

Blad

I min presentation av den här kniven skrev jag att det var två saker som väckte intresse  och bladformen var en av dem. Som synes en stadig, bred clip point.

Med stadig avses främst höjden som är hela 35 mm. Det blir extra påtagligt i relation till handtaget som är tämligen slankt. Bladlängden är hårsmån under 95 mm. Tjockleken är däremot inte överdriven, bladet mäter 2,9 mm på den ledden. Det godset tunnas sedan ut genom en mycket hög flatslipning (runt en tum eller 25,4 mm) till imponerande 0,4 mm bakom eggen. Återigen lyckas Sencut/Civivi med den detaljen. 

Det stora clip point-bladet är i det här utförandet svärtat

Bladstålet är 9Cr18MoV, ett stål som Sencut ofta använder sig av. Det är ett inhemskt kinesiskt stål som jag faktiskt gillar. Det uppträder och känns lite likt 14C28N till exempel, även om jag av olika anledningar föredrar det sistnämnda. Ytbehandlingen är i det här fallet svart men jag vet inte riktigt vilken metod man använt sig av. Den har åtminstone så här efter några månader visat sig slitstark. 

Stålet som använts är 9Cr18MoV

I ärlighets namn kanske drop points ofta är mer praktiska med lite mer robusta spetsar än den genomsnittliga clip pointen. Men på utseendefronten är den här typen av blad inte dumma alls och på köpet får du en mycket bra spets att arbeta med. Jag tillhör ändå inte dem som bänder med en fällkniv. Skall den typen av rörelser alls skall utföras med en kniv gör jag det med en fastbladad sådan.* Övriga spetsrelaterade uppgifter är dock Glidestrike mycket bra på. Spetsen är tunn och vass utan att vara skör. Utmärkt för penetrerande snitt inte minst i plastmaterial som är allestädes närvarande i vår modena tillvaro. 

I övrigt är kniven utmärkt till den typ av snitt där man vill ha den extra styrsel som ett brett blad ger. Häromdagen för att tunna ut vitkålsblad till kåldolmar. Jag vet, en mycket specifik och icke fällknivsaktig arbetsuppgift. Men Glidestrike fick bekänna färg och klarade sig utmärkt. Annars är det mycket förpackningsöppning på jobbet som kniven fått arbeta med. Det handlar då främst om material som kartong och plast. Sedan testar jag alltid knivar i trä och tyg för att få en mer samlad bild av hur de uppträder. 

Generellt kan sägas att Glidestrike är en utmärk grovjobbare. Något som ligger väl i linje med både knivens storlek och kanske prisklass. 

Handtag

Har du enbart sett Glidestrike på bilder som visar den från sidan så kommer du bli förvånad första gången du håller den i handen. Handtaget är nämligen påtagligt tunt. Över ryggen mäter kniven 12 mm. Visst, det finns ännu tunnare knivar men de har sällan handtag som är tretton centimeter långa och gömmer ett blad som närmar sig en decimeter. Höjden på handtaget är 25 mm. 

Handtagsmaterialet är mediumgrov G10

Vare sig material eller sättet kniven är byggd på är exotisk. Inuti kniven hittas en stålram som är kraftigt lättad. Den är också gjord så att den höjer sig aldrig så lite över själva sidorna. De är gjorda av G10 med mediumstruktur. Det ger ett rimligt gott fäste utan att tillhöra de grövsta på marknaden. Sidorna är skruvade på plats med två skruvar i storlek T8 jämte den justerbara pivotskruven i samma storlek. 

Den är för övrigt en av mycket få kardinalsynder som begåtts av Sencut. Pivotskruven är inte D-formad utan har två huvuden vilket inte är den bästa lösningen eftersom det tarvar två torxnycklar om de börjar snurra. Nu brukar friktionen räcka till för att det enbart skall krävas att man drar åt på en sida men ändå. 

Kniven är öppen i ryggen och ramen mycket lättad

Formen på handtaget är som synes mycket enkel. Tämligen rak med en ytterst svag kurvatur. Det enda som avviker är en välplacerad fördjupning för pekfingret. Den har fått en rejäl avfasning vilket gör den mjukare mot fingret. 

Balansen är god och vikten relativt låg

Det långa handtaget ger många greppalternativ

Förutom att handtaget redan från början är långt utökas greppmöjligheterna av att det finns en fördjupning som agerar sharpening/finger choil. Just den funktionen är utmärkt. Det gäller för övrigt hela handtaget. Det är så ergonomiskt som ett så här tunt handtag kan bli. 

Därtill passar det verkligen alla handstorlekar. Att det är slankt gör nämligen att även relativt små händer kan använda kniven medan längden gör att även större händer får plats. Förvisso får man då greppa lite hårdare kring handtaget. Ett mycket stort plus i sammanhanget är att det inte finns någon krok/näbb eller liknande mot slutatet av handtaget som begränsar greppmöjligheterna. Ibland kan en sådan funktion vara bra för att låsa kniven i handen men samtidigt stjäl det tillgängligt utrymme på längden. 

Öppning och lås

Ett bladhål är vad som används för att fälla ut det här bladet. Det och inget annat får nästan tilläggas i dessa tider av knivar med multipla öppningsmetoder. Nu har jag inget emot det utan snarare tvärtom. Det var förutom bladet ett av skälen till att jag fann Glidestrike intressant. Flipperknivar i all ära men jag föredrar faktiskt tumöppning. 

Det avlånga bladhålet som används för att fälla ut bladet är kraftigt fasat i kanterna

Tumhålet är faktiskt rätt litet och dessutom är kanterna fasade. Det gör det förvisso bekvämt att hantera men även en smula halare. Här fungerar det emellertid väl. Särskilt som fördjupningen för pekfingret i handtaget även gör det lättare att komma åt hålet.

När man väl pillat dit mjukdelarna på fingret, då det är det enda som får plats så går det extremt lätt att öppna kniven. Motståndet i detent-kulan känns så lätt att jag först misstänkte att bladet skulle gå att skaka ut med en handledssnärt men så är inte fallet. Den är bara så lätt att den knappt känns. Det gör i sin tur att kniven kan öppnas långsamt för den som föredrar det alternativt snärtas fram  med endera tumme eller pekfinger för den som har mer bråttom. 

Att rörelsen är lätt och gången så mjuk beror förstås också på det faktum att bladet löper på kullager. 

Liner låset gör vad det skall med bravur

Låset är lika okomplicerat som resten av konstruktionen. I det här fallet har man valt ett något otrendigt liner-lås. Men bra är det och det sköter sig med den äran. Det faller på plats med viss auktoritet och glider inte när det väl är aktiverat. Inte ens under rätt rejäl press från fel håll, det vill säga mot baksidan på bladet. Det är också föredömligt lätt att nå och släppa. Inga som helst negativa invändningar mot låset med andra ord. Det är så här man gör ett bra liner lock!

Trots att inte så mycket av låsarmen är synlig är låset enkelt att släppa

Bladet på Glidestrike är trots att det är tunt rätt tungt kan tilläggas. Det gör att det glider på plats när låsarmen släppts och bladet passerat detent-kulan. Så mycket att det är bäst att flytta på fingrarna i förväg om du inte vill bli biten.

Att bära

Tro inget annat, Glidestrike är en substantiell kniv. Men två saker utmärker den. En är att den är relativt lätt. Det andra är hur det främst uppnåtts, genom att göra den tunn. Det sista påverkar förstås hur den känns att bära. 

Men den är också mycket hög. Den är "Spyderco-hög" i fickan. Glidestrike mäter 40 mm på höjden. Och eftersom den som sagt har ett handtag på tretton centimeter är det rätt mycket kniv som skall ned i fickan. 

Clipet är tämligen stort och passar därmed på den här modellen

Väl där sitter den utmärkt utan att röra sig eller vara i vägen för något annat. Kniven är också mycket enkel at dra och stoppa undan. En viktig detalj för en "EDC-kniv" då många av vardagens små uppgifter innebär att man halar fram sin kniv, skär ett snitt eller två för att sedan stoppa undan den igen. Den egenskapen är förstås inte lika viktig om du är ute i skog och mark och skall bygga ett läger eller rensa ett par tre fiskar eller stycka ett djur. 

Som synes dugligt med utrymme för tyg

Att kniven känns bra i fickan kan också tillskrivas clipet. Liksom allt annat på Glidestrike är det inget särskilt med det. Men ett av Sencuts grund-clip fyller här sin funktion. Det är ett svart fjäderstålclip av "deep-carry"-typ vilket gör att mycket lite av kniven är synligt i fickan. 

Det är monterat med två T6-skruvar som sitter i tandem vilket gör att clipet inte rör sig. Det är förvisso inte försänkt i handtagssidan, där har man sparat lite bearbetningstid och därmed pengar men skruvhuvudena är platta vilket gör att utrymmet räcker till ändå. Räcker till gör även spänsten och rampen. Tilläggas kan att eftersom handtaget är så långt hamnar inte spetsen på clipet i vägen när man arbetar med kniven. Ett problem som kan dyka upp på mindre knivar men som även är avhängigt användarens handstorlek. 

Sammanfattningsvis

Stor och djärv är två intryck som återkommer under den här recensionen. Med det sagt är kniven inte så förbaskat stor och icke att förglömma, den är lättburen då den inte är överdrivet tung och framförallt tunn och försedd med ett bra clip. 

Orsaken till att det känns så är att den är större än de flesta andra modeller från både Sencut och systermärket Civivi. Att det är något positivt kommer sig inte bara av att det är kul med omväxling. Jag tillhör själv dem som ofta använder mig av EDC-knivar med något mindre blad, kring 76mm/3". Men ibland behövs något stadigare även om inte heller det är det främsta argumentet. 

Det är istället att det faktiskt finns människor med mycket stora händer. För dem minskar utbudet drastiskt om de skall ha något som passar. Särskilt gäller det mer budgetprissatta knivar. Men här är alltså ett alternativ!

Som daglig kompanjon är Glidestrike stor och pålitlig

Vad får man då för sina investerade slantar som då inte är alltför många. Närmare bestämt kring femhundringen i Europa. Jo, du får sedvanlig Sencut-byggkvalitet vilket innebär att den är väldigt hög för prisklassen. I det här fallet innebär det exempelvis G10 som faktiskt ger fäste, platta skruvhuvuden, ett väl fungerande clip och ett riktigt bra lås. 

Men framförallt kan de biten med att bearbeta blad så det blir tunna bakom eggen. Att våga lite på både stålet och sina kunder. Nu skall bara fler märken följa det exemplet. Resultatget blir en kniv som skär förbaskat bra och är lätt att arbeta med. Det gäller även i det här fallet. Glidestrike är med sin tunna egg och vassa spets bra för detaljarbeten samtidigt som det stora, breda bladet och ergonomiska handtaget gör det till en bra allroundkniv även för den som behöver ta i tu med slite tyngre sysslor. 

Sencut Glidestrike är inte oäven som friluftsfällkniv heller

Av de skälen kan jag inte annat än att rekommendera den här kniven. Den kanske inte är extraordinärt formgiven men den är välbyggd, smidig att använda och kostar inte skjortan. Sedan var den ju bra för alla typer av handstorlekar också. Det är en bonus. 

Sencut Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 224 mm

Längd hopfälld: 129 mm

Vikt: 121 g (vägd av mig, uppgiven 123,3 g)

Bladlängd: 95 mm

Godstjocklek: 2,9 mm

Bladstål: 9Cr18MoV

Handtag: G10

Lås: Liner lock

Producerad av: Sencut, tillverkad i Kina

/ J 

Och försök inte ens med "tänk om"-argument. Jag hamnar aldrig på en öde plats miltals från civilisationen varpå jag måste bända upp ett övergivet kassaskåp som jag råkar hitta där och som innehåller de enda föremålen nödvändiga för att överleva. Inte heller måste jag drämma in spetsen i ett träd och använda min fällkniv som improviserad stege. Eller några andra hittepå-scenarion. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - Lionsteel L.E. One

Den här kniven kallad L.E. One från italienska Lionsteel är speciell på mer än ett vis. Ett tämligen uppenbart område är utseendet då det för den knivintresserade uppenbarligen är en Karambit. För alla andra ser den mest märklig ut. Det är deras första utflykt inom det området. Knivtypen i sig är en smula ovanlig då det egentligen är en sorts kniv som härstammar från Sumatra. En kniv för strid och självförsvar inom kamparter som exempelvis Pentjak Silat. Ursprunget kan förenklat sägas vara en risskära som fick ett mer distinkt utseende för att bli ett bättre vapen. 

Lionsteel LE One

Men steget därifrån till en fällkniv från Italien är rätt långt. Ibland kallas den här typen av fällbar variant för "västerländsk karambit". Vi talar då om mycket mindre knivar än originalen samt att de ofta är fällknivar för att vara lättare att bära. 

Lika ovanlig som typen av kniv är för Lionsteel lika ovanligt är det tänkta användningsområdet då den sägs vara en EDC-kniv, alltså en fickkniv tänkt för dagligt bruk. Huruvida det är sant eller om det är sagt för att blidka potentiella lagstiftare låter jag vara osagt. Men i sak är det ju inget annat än en kniv med ett hawkbill-blad. Ja och en ring i ena änden förstås. Så visst borde den fungera till det också. 

En karambit för EDC-bruk?

Därutöver är den här kniven originell på ytterligare en rad områden. Den är för övrigt designad av Ernest Emerson och därmed följer "Wave-funktionen" med på köpet. Den är inte unik för knivvärlden men har inte använts av Lionsteel förut såvitt jag vet. 

Det ovanliga är att den här kniven kan öppnas på en rad olika vis däribland en flipperfena. Det är här som all teknik från Lionsteel kommer in i bilden. Själva fenen kan nämligen avlägsnas om man känner för det. En detalj som återfinns på några av deras modeller. 

Vidare är kniven gjord med deras SOLID-teknik vilket konkret innebär att LE One är en integral, dvs hela handtaget är fräst ur ett enda stycke metall, aluminium i det här fallet. Med det följer även att kniven är en frame lock fast inte i titan. 

Paketet avrundas med att hysa ett mycket intressant stålval i Magnacut. Så sammantaget är det här en helt unik och synnerligen intressant kniv. En recension följer, var så säkra!!

Lionsteel.it

/ J - nyfiken

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Civivi Odium

- liten kniv med stor personlighet

Civivi har som märke etablerats sig rejält i toppen av budgetknivsegmentet med ett antal stora försäljningssucceer den sista tiden. Eller rättare sagt, det har hunnit bli de sista åren vid det här laget och det ser inte ut som de har för avsikt att sakta ned farten. Det kommer ständigt nya knivar och även i år är det ett flertal modeller som lovar gott. Eller vad sägs om läckerbitar som en större Elementum med button lock eller fastbladad version av samma modell?

Men idag skall vi ta ett litet steg tillbaka och titta på en av de knivar som ligger till grund för succén, nämligen Odium. Nu har den inte varit igång så länge då prototypen presenterades på Shotshow 2019. Men icke desto mindre har den hunnit låta tala om sig. 

Civivi C2010D Odium 

Civivi Odium är en kniv som på ett område avviker en smula från de flesta andra Civiviknivar. Den är nämligen inte en "in house"-design utan är ett samarbete med bröderna som står bakom Ferrum Forge Knifeworks. Odium är i grund och botten en möjlighet att för en något mindre penning få en försmak av deras kända modell Mini Archbishop. Så den som tyckte att de kände igen linjerna och formspråket någonstans ifrån är helt korrekt ute. 

Odium, en kniv för den som gillar Ferrum Forge då det är de som står bakom designen

Twitterversion: Civivi Odium, en kniv för den som gillar allt med Ferrum Forge Mini Arch Bishop utom priset. 

Blad

Bladet på Odium känns som sagt igen från sin förlaga när det kommer till form och format. Eller för att vara helt korrekt är det något mindre. Formen på Odiumbladet är en drop point som mäter 6,7 cm på längden, är 2,6 cm högt och har en godstjocklek på 3 mm. 

Finishen är stentumlad i det här utförandet men den finns även att få i svart version och i en extra lyxig utgåva med damask-blad. Till den versionen hör också ett snyggt trähandtag. I övrigt kan sägas om bladet att det är extremt sparsmakad när det gäller text och information. Tittar man noggrant hittar man Ferrum Forges logotyp men inte Civivis. De använder sig som vanligt av sitt "C" på pivotskruven som enda märkning. Ja, sen kan man som vanligt hitta ståltyp skrivet på bladet men det kräver god syn och en stunds letande. Även det i sedvanlig Civivi-stil. 

Bladet har även en svag, inte falskegg utan snarare fasning som gör bladryggen en aning rundad. Där hittas även räfflor för bättre fäste för tummen eller pekfinger. 

En drop point-blad som kännetecknas av öppningsskåran och en stort forward finger choil

I den här utgåvan är det D2 som är stålvalet för dagen. Hittills har jag mycket goda erfarenheter när det gäller hur Civivi behandlar sitt D2. De har lyckats med härdningen då både den här kniven och andra håller skärpan mycket väl. Dessutom är de inte så benägna till korrorosion som en del andra knivar i det materialet kan vara. Mycket positivt då undertecknad inte är någon vän av bruna fläckar på bladet när man inte använt kniven på ett tag. Fabrikseggen är för övrigt tilltalande väl utförd. Skarp och jämn. Sedan ger själva designen med sitt "forward finger choil" utmärkta förutsättningar för att hålla eggen snygg även efter omslipning. 

Själva slipningen är för övrigt en hög flatslipning och Odium är tämligen tunn bakom eggen. 

Stålet är D2 och det tumlade bladet har extremt diskret märkning

Odium tillhör de där små knivarna som faktiskt går att arbeta tämligen väl med givet formatet. Som en del andra knivar i kategorin inkluderar det nyttjandet av det främre urtag för fingret som finns. Det gör att man kan hålla kniven med hela handen trots den ringa storleken. Nu är det här en utpräglad EDC-kniv så några tyngre sysslor är inte vad den här kniven är gjord för. Men alla småuppgifter i vardagen som kräver något vasst vare sig det är en egg eller en spets kan klaras av med bravur. 

Handtag

Handtaget på Odium trollar en aning med storleken på samma vis som t ex Cold Steel Tuff Lite och Spyderco Lil' Native. Det är för övrigt mycket likt den sistnämnda i måtten. Det innebär att man har ett markerat urtag för pekfingret vilket förvisso kortar ner egglängden men ger möjlighet till bättre grepp. Det blir extra stadigt eftersom en extra fördjupning finns för långfingret och att flipperfenann hamnar som ett fingerskydd mellan dem. Det finns med andra ord ingen risk att handen glider på den här lilla kniven. 

Skollorna är gjorda av snyggt behandlad G10

Storleken det trollas med är en längd på totalt 9 cm varav 7,8 cm är greppyta. Lite beroende på hur man räknar förstås. Det går inte att komma ifårn att en flipperfena alltid stjäl lite utrymme. Materialet i den här kniven är G10 och förutom den här svarta versionen finns i dagsläget ytterligare fyra färger att välja emellan samt som tidigare nämnts en version med träskollor. 

Skollorna är dessutom kraftigt fasade och något rundade vilket faktiskt gör dem mer greppvänliga och mer arbetade än förlagan som har flata sidor. 

Handtaget är delvis öppet i ryggen

Sidorna är skruvade i endast två punkter med T6 respektive T8-skruvhuvud för pivotskruven. Det ger en kniv som är lätt att demontera för den som behöver eller vill det. I övrigt är konstruktionen igenkännbar från tidigare Civiviknivar. Det innebär ett bygge kring en kraftigt lättad stålram. Kniven är delvis öppen i ryggen och där hittas en partiell back spacer, även den i G10. Något ovanligt för knivar i den här storleken är att den saknar fånglinehål. 

Trots det ringa formatet går det att få plats med hela handen

Den fattning som fungerar bäst är ett sabelgrepp med tummen på bladryggen och pekfingret framför flipperfenan. Det går förvisso att hålla Odium med pekfingret bakom fingerskyddet också men då förvandlas kniven till en knapp trefingerskniv, åtminstone för mig med min handstorlek. Så i praktikenär det uteslutet. Annars kan kniven förstås hållas som på bilden med ett pekfinger på bladryggen alternativt i nypan. 

Öppning och lås

Det är bara att konstatera att Civivi fortsätter att hålla en egen standard när det kommer till både jämnhet mellan olika modeller och effektivitetsgrad vad beträffar att öppna och stänga knivar. Odium kan öppnas med två olika metoder och båda fungerar lika bra. 

Beroende på hur man ser det är kniven kanske främst en flipper. Flipperfenan i det här fallet är liten och gör inte mycket väsen av sig. Den är trots det mycket effektiv. Mönstret gör att man inte halkar av och geometrin gör att bladet får bra skjuts trots att det är lätt och hävstången kort. En ekvation som annars inte alltid är enkel att lösa. Men god hjälp har bladet förstås av att det löper på fina keramiska kullager. 

Odium bjuder både på en flipperfena och ett bladhål som öppningsmetoder

Gillar man nu inte att flippa sina knivar öppna eller bara vill rulla ut bladet lugnt och stilla så går även det utmärkt tack vare det frikostiga hålet i bladet. Det är stort nog för att komma åt och så länge tummen placeras nära basen så fungerar det utmärkt. Inte sällan kan en av öppningsmetoderna kännas som en efterkonstruktion i det fall de är flera. Så är det inte med Odium utan här ges man snarare valmöjligheter. 

Låset är som alla funktioner helt felfritt

Låset är lika fint utfört som öppningsmekanismen. Inga överraskningar väntar utan säkerheten sköts av en liner lock i stål. Sedvanlig Civivi-precision ser till att det inte finns några tillstymmelser till glapp eller spel. Ferrum Forge-bröderna har även sett till att det är lätt att släppa låset då låsarmen sticker ut aldrig så lite vilket tillsammans med mönstret på den ger bra fäste när den skall föras åt sidan. 

Att bära

I fickan är Odium nästan lika diskret som sin märkning. Kniven är liten och lätt, den väger in på 71 gram. Vikten är fördelad på en handtagslängd av nio centimeter med en höjd av strax över två centimeter och en tjocklek på elva millimeter.

Till de blygsamma måtten skall adderas att G10-sidorna är fint slipade, nästan polerade vilket inte ger mycket friktion när kniven skall upp eller ned i en ficka. 

Det svarta stålclipet fungerar väl

Clipet på kniven är en av Civivis standardclip fast i mindre version. Det innebär ett "loop over"-clip som låter kniven sitta djupt i fickan. Dock inte så djupt att hela kniven döljs. Clipets fäste är i det här fallet inte försänkt i skollorna utan sitter utanpå om man kan uttrycka det så. Däremot är skruvskallarna försänkta vilket är en fördel. Clipet bjudet därmed på mycket utrymme under och därtill är rampen tämligen tilltagen. Det går därför att få clipet över de flesta byxkanter. 

Clipet är inte försänkt men väl skruvhuvudena på det flyttbara clipet

Materialet i clipet är stål som lättats med några hål och det är svartmålat. Hyfsat snyggt och lågmält. Enda nackdelen är att målade clip med tiden får tämligen mycket "patina". Någon kanske skulle kalla det slitage istället. 

Sammanfattningsvis

Odium är ytterligare en fullträff för Civivi. Men vad kan gå fel med en bra design från Ferrum Forge kombinerat med den produktionskapacitet de besitter? Det är kul att de från stund till annan samarbetar med andra formgivare än de förvisso skickliga designers de har tillgängliga inom den egna organisationen. Det enda jag kan ha som invändning mot Civivis katalog är att de har många knivar som påminner rätt mycket om varandra. Men även där sticker Odium ut genom att tillhöra de mindre. 

Odium, en liten kniv med stor personlighet. Som en bra espresso!

Civivi har några av mig uppskattade egenheter för sig. En sådan är att skriva ut bladstålet på bladet med så små bokstäver att det är lite av en sport att hitta det på en ny kniv från dem. Informationen finns där men dominerar inte det visuella. På samma vis håller de sin logotyp till pivotskruven och nöjer sig med det. Det skänker lite extra klass till knivarna i mitt tycke. 

Därutöver finns det ett flertal små detaljer som höjer intrycket av Odium. En liten sådan är hur snygga skruvhuvuden man använder sig av. Utöver pivotskruven vill jag att ni tar en extra titt på det försänkta och platta exemplaret som återfinns i bakänden på handtaget. Det är inte varje dag man ser sådant på knivar som inte tillhör de dyrare. 

Sedan har har vi flera basala moment som även de är utförda med stor tillverkningsskicklighet. "Action" som det ofta kallas, att öppna och stänga kniven, blir inte så mycket bättre än så här. Båda systemen för öppning fungerar väl och låset är exemplariskt utfört. Det funktionella bladet är gjort av välbehandlat D2 och eggen snyggt utförd. Icke att förglömma är den fina keramiska lagren och de elegant rundade handtagssidorna. Sammantaget finns det mycket att glädjas åt när man studerar den här kniven lite närmare. 

Civivi Odium är ett mycket bra alternativ för den som söker en stilsäker vardagskniv som inte spränger banken

Odium är en av de där knivarna som är lätt att rekommemndera. Det är helt enkelt en mycket välbyggd liten EDC-kniv med större kapacitet än vad formatet antyder. Den ligger bra i handen för att vara så liten och bladet är praktiskt. Därtill är den visuellt tilltalande. Särskilt snygg är den med trähandtag men den versionen fanns inte när jag skaffade den här kniven. Måhända är G10 mer praktiskt men trä känns alltid mer personligt på något vis. 

I vilket fall som helst är det inte mycket att tveka på om du söker en mindre vardagskniv som både är lekvänlig för den som söker den egenskapen samtidigt som den bjuder på tilltalande estetik och inte minst är praktisk att bruka. 

Köper du den via Amazon kostar den runt 52$ (plus moms och tull till Sverige). Enklare är annars att köpa den via t ex Wanderoo som tar 699 riksdaler för det här utförandet.     

Specifikation:

Längd utfälld: 157 mm

Längd hopfälld: 90 mm

Vikt: 71 g

Bladlängd: 67 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: D2, 59-61 HRC

Handtag: G10

Lås: Liner lock

Producerad av: Civivi, tillverkad i Kina.

/ J -

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre #Civivi #civiviodium