Knivrecension Fox FX515W Terzuola

-  produktions-Terzuola

Den här kniven "FX-515" var min första kniv från italienska Fox och det var ett par år sedan den införskaffades. Det har dock dröjt tills nu innan jag fick tummen ur och skrev ned några tankar om den. Ibland kallas modellen även Fox "Terzuola" eftersom han råkar vara upphovsmannen bakom kniven. För den som är insatt i hans formspråk är det inte helt svårt att se. Inte minst gäller det handtagets utseende som går igen i flera modeller. 

Fox FX-515W

Det som drog mig till den här kniven var ett antal faktorer. Rent utseendemässigt är den intressant då den kombinerar en tämligen aggresiv bladform med en omvänd tantospets/smalt wharncliffe-blad med ett trähandtag utan clip. Dessutom levereras den med läderfodral. Det gör att ett "taktiskt" blad möter "ficknivsmaterial" och allt det i en slank förpackning. En spännande mix med andra ord. En annan stark faktor var namnet bakom formgivningen mr Bob Terzuola, en av upphovsmännen till hela genren "tactical folders". Utöver den här kniven har jag endast en till som han designat och det är Spydercos "Starmate". 

Twitterversion: Terzuoladesign med Fox-kvalitet

Blad

"Omvänd/reversed tanto" är en bladform som inte minst populariserades i och med Benchmades modell 940. Här är den igen i N690Co-stål vilket är ett i italienska knivar vanligt förekommande material från Böhler-Uddeholm. Karaktäristiken ligger rätt nära VG10 och 440C kan sägas lite svepande. Stålet tar generellt en riktigt bra egg och är väldigt rosttrögt. Det gäller även den här kniven. 

En modern och numera tämligen populär bladform "reversed tanto" även om 
det kan argumenteras för att det är en modifierad wharncliffe i det här fallet

Av det stålet har man åstadkommit ett blad som mäter 9 centimeter på längden och är 2 centimeter högt. Godstjockleken är i sammanhanget stillsamma 3 millimeter. Slipningen är flat och av sabeltyp, det vill säga knivens sekundäregg sträcker sig inte över hela bladets höjd. Som dekoration har bladet fått sig en "blodskåra". Engelskans "fuller" är för övrigt en mycket bättre term för den detaljen eftersom den aldrig varit menad för blod. Den fanns ursprungligen på blad, särskilt svärd för att dels lätta blad och dels göra dem starkare. På knivar fyller de mest dekorativa syften.

Ur praktisk synpunkt är just den här skåran skräp. Just beroende på det, skräp. Det fastnar nämligen där då formen på fördjupningen är tämligen kantig. Dessutom har den en tendens att fastna ibland i vissa material som exempelvis kartong. Snyggt men inte särskilt meningsfullt är omdömet om den detaljen.

Ett Terzuola-blad med en markant "fuller" eller blodskåra

Bladformen i sig ger en riktigt bra och stark spets och massor av rak egg att skära med. Däremot får du absolut ingen buk. Just på den här kniven saknar jag emellertid inte det. Det är vare sig en flåkniv eller kökskniv så det spelar mindre roll i det här fallet. Eggen är också förtjänstfullt dragen långt in mot handtaget.

Sen har man inte slarvat med ricasson. Den är rakt skuren och bladet har fått ett "sharpening choil" vilket ihop med att tumplattan kan skruvas loss gör att du lätt kommer åt att slipa kniven med allehanda slipsystem.

Bortser man från skåran i bladet är formen synnerligen praktisk och för allehanda "EDC-uppgifter", vad de nu kan tänkas bestå av, är kniven väl fungerande. 

Handtag

Det här var den ursprungliga modellen tillsammans med ett ninjasyskon med svarta FRN-handtag och svärtat blad. I motsats till den är det i det här fallet ädelträ, Ziricote, som används som skollor och modellnamnet får då tillägget "W" för "Wood". Numera finns kniven i fler versioner med fler träslag att välja mellan, olika bladalternativ och även med titanhandtag med eller utan anodisering.

En träklädd "pinne" som fungerar i alla grepp som tänkas kan

FX-515 är byggd på en stålram och förseddd med en delvis täckt rygg. I den göms fiffigt ett fånglinehål så man slipper hål i sidorna. I förbifarten kan nämnas att det tog mig över ett år att upptäcka det eftersom pinnen som skall hålla fånglinan saknas på mitt exemplar. 

Handtaget är tämligen ergonomiskt såtillvida att det är en pinne med konturer. Träet är mjukt att greppa och det har slipats och rundats väl vilket gör det bekvämt. Formen styr inte heller hur du skall hålla kniven. Handtaget är även tämligen brett vilket gör att det på den ledden fyller handen väl. Men sen är det lite för lågt vilket gör profilen aningen för rund för min smak. Personligen gillar jag handtag som är lättare att orientera i handen och som inte tenderar att rulla om man vill ta i.  

Det bör påpekas att det fenomenet bara gäller vissa grepp som exempelvis hammargrepp. Om kniven greppas med en tumme på ovansidan fungerar den utmärkt. Särskilt som tumplattan agerar helikopterplatta för tummen. 

FX-515 har en backspacer i vilken fånglinefunktionen dolts. Dock saknas den på det här exemplaret

Handtaget är rätt halt måste medges. Trä ger inte alltid bäst fäste utan former på greppet. Särskilt inte om det skulle bli fuktigt eller vått. Former bjuds det inte på i överflöd här utan endast ett "steg" som markerar mitten på handtaget och som ser till att två fingrar hamnar på vardera sida. Lite "jimping" har kniven fått och den behövs i det här fallet.

Öppning och lås

Fox W515 öppnas med en tumplatta. Den metoden är normalt ingen personlig favorit. Mycket beroende på att de ofta är stora och i vägen. I det här fallet har man låtit storleken vara modest vilket uppskattas. Den är även positionerad så att den befinner sig nära handtaget och är därmed inte i vägen när man skär.

Sen tycker jag inte att plattor är lika lätta att  hantera som de flesta tumknoppar eftersom de vanligtvis kräver mer exakt vinkel för att fungera som det är tänkt. På den här kniven är de emellertid riktigt bra. Men kravet på vinkel är lika exakt som alltid. I det här fallet innebär det att en framåtsträvande rörelse inte fungerar. Fyrtiofem grader utåt skall det vara. Då flyger bladet ut och det gör det löpandes på glidlager i brons.  

En tumplatta som faktiskt för ovanlighets skull fungerar väl

Jag sade tidigare att "fullern", blodskåran inte var meningsfull. Jag skall nyansera det uttalandet då den faktiskt kan användas till en sak. Att öppna bladet med om du inte vill nyttja tumplattan utan använda båda händerna istället. Den ger utmärkt grepp för det. Det kan tilläggas att plattan kan skruvas loss och att senare versioner av kniven levereras med en liten bit metall att skruva dit istället ifall du av på grund av lokala lagar vill ha en tvåhandsöppnad kniv. Det gäller till exempel den tyska marknaden. 

Gången är behaglig och mjuk och kniven är mycket lätt att snärta upp för den som har bråttom eller bara ser knivar som som vassa stresskulor. 

Exemplariskt utfört liner-lock

Låser gör FX-515 med ett linerlock. I det här fallet en mycket stabil och förtroendeingivande variant där armen aktiveras med auktoritet. Den uppvisar inga tendenser att glida under negativ belastning och givetvis har låset givet knivens prisläge vare sig tendenser till glapp eller spel.

Räfflor på låsarmen gör att det går att få fäste för att släppa låset utan för stora åthävor. Motstående sida har även fått sig en försänkning för att underlätta åtkomst. Sammantaget ett mönsterexempel på ett väl utfört lås av den här typen. 

Att bära

Den här versionen av kniven har inget clip utan levereras med ett läderfodral. Ett mycket välsytt sådant för övrigt. Det används ibland men sällan måste erkännas. Jag föredrar att bära kniven löst i fickan när den medförs. Den svarta versionen har clip vilket förutom färgen utgör den största skillnaden dem emellan. Den här kniven har mer karaktär av gentlemannakniv med sitt bruna läderfodral och sina träskollor.

Ett kraftigt välsytt läderfodral följer med den här modellen. Bälteshällan har snabböpning

Fodralet har en märklig egenhet. Som det är utformat är det faktiskt bättre för vänsterhänta än för högerhänta! Som kniven stoppas i nu så hamnar den åt fel håll när man drar den från höger sida. Det medför att kniven måste vändas ett varv i handen innan den kan öppnas. Inget jätteproblem men en smula märkligt val av tillverkaren kan jag tycka. Jag har löst det så att jag öppnar kniven med eggen uppåt vilket löser det hela. 

Förutom att den är rätt lång gör sig FX-515 bra i fickan. Mjukt rundade kanter och hörn samt en vikt på strax över hektot bidrar till det. Det enda som kan kännas och som man kan skrapa mot är räfflorna på tumplattan.

Sammanfattningsvis

Vad som tilltalade mig med den här kniven var egentligen två saker, utseendet och det faktum att den designats av en av de verkligt stora, Bob Terzuola. Jag ägde före den här kniven inget med honom som designer och kände att det var en brist som var tvunget att rådas bot på. 

Senare kom jag att uppskatta hantverket då det här är en mycket välbyggd kniv. Toleranserna är snäva och alla detaljer är välgjorda. Det gäller även läderfodralet även om det har sina brister som nämnts.  

Fox FX-515W, italiensk kniv till italienskt kaffe

Sen måste medges att det här är en kniv med klara begränsningar rent praktiskt. Som "gentlemanna-EDC", det vill säga för allehanda småuppgifter är den utmärkt. Lätt öppna och fälla ihop, en riktigt bra spets och mycket egg att skära med. Men där slutar även de praktiska fördelarna. Bladformen är smått aggressiv och långt vilket är snyggt men gör det även mer begränsat och mindre "publikvänlig". Lägg därtill skåran i bladet som både samlar skräp och fastnar i en hel del material. Handtaget är dessutom tämligen glatt. Men den är riktigt snygg!

Det är i det här sällskapet jag vill placera Fox FX-515, tillsammans med Benchmade 940-serien och ZT 0450

Det gör att den här kniven är ett snyggt tillskott i samlingen för den som gillar välgjorda italienska knivar men som redan har ett antal urpraktiska skärredskap i sin ägo. Samt för älskare av Terzuola förstås. 

För den som vill ha en något mer praktisk version av den här kniven skulle jag nog rekommendera drop/spear-point-versionen istället. Den ser mer praktisk ut av vad jag kan avgöra. 

Länk till tillverkarens produktsida


Specifikation:

Längd utfälld: 200 mm
Längd hopfälld: mm
Vikt: 110 g
Bladlängd: 90 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: N6902Co
Handtag: ziricote-skollor på stålram
Lås: linerlock

Producerad av: Fox, tillverkad i Maniago, Italien


/ J - har en räv bakom örat

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Fox Tur

- den perfekta fickkniven del 27

Tänk vad lyckat resultatet kan bli när en knivmakare/designer hittar rätt samarbetspartner bland alla tillverkare. Då kan vi vanliga dödliga som inte riktigt kan unna oss customknivar till vardags ta del av spännande formgivning. Blir det riktigt bra kan det som i det här fallet ligga till grund för ytterligare ett kapitel i "jakten på den perfekta fickkniven". 

Fox FX-528 Tur

Recensionsobjektet för dagen är "Tur". Frukten av en dansk ympning på ett italienskt träd, Jesper Voxnaes fortsätter att botanisera bland tillverkarna i italienska Maniago. Först ut var Viper by Tecnocut vilket resulterade i modeller som Odino, Kyomi och Fortis. Nu är det dags för en annan av stadens stora, Fox Knives. 

Resultatet av mötet har blivit ett par modeller som "Ravn" och den aktuella kniven, "Tur". En modern fällkniv som ger dig "rätt" material och teknik men med ett formspråk som delvis hämtar kraft i historien och Jens skandinaviska bakgrund.*

Blad

Bladet kanske är det som främst gör att jag reflekterar kring Voxnaes ursprung. Tar du bort tumknoppen för enhandsöppning skulle bladet kunna återfinnas på vilken liten fastbladad frilufts- eller jaktkniv från Danmark eller för den delen Sverige som helst. 

Känns bladformen bekant? Avlägsna tumknoppen och du har en liten skandinavisk allkniv

Formen är således enkel. Nästan det som ibland kallas "rak" men eftersom ryggen sluttar lätt ned mot spetsen så är det trots allt en klassisk droppoint. På längden mäter bladet 75 millimeter och höjden är 27 millimeter. Över nacken är måttet tre och en halv millimeter. Om det är en halv millimeter i onödan eller ej kan diskuteras men bladet är nästan fullt flatslipat vilket gör det här till en utmärkt skärmaskin i vilket fall. 

Ett faktum som understryks av att stålet är Elmax och härdat så hårt som 59-61 HRC. Något som i och för sig inte är ovanligt för den här ståltypen. Resultatet blir en hållbar och framför allt uthållig egg. På minuskontot återfinns att det är tämligen besvärligt att slipa om. Att strigla och bryna eggen är däremot tacksamt har jag noterat under tiden jag ägt kniven.

Mitt grundtips är att underhålla eggen regelbundet för att slippa större insatser på slipfronten. Det gäller alla knivar men särskilt de med avancerade stål. Det är så mycket lättare att bryna en egg då och då än att behöva slipa om en slö kniv från grunden. Dessutom äter riktigt hårda stål en hel del slipmaterial oavsett om det rör sig om band, stenar eller annat. 

Mycket information på bladet men snyggt gjort

Utseendemässigt är det här bladet en fullträff enligt mig. De enkla, rena linjerna jag ofta framhåller som eftersträvansvärda framhävs av en tilltalande satinfinish samt understryks med den finess med vilken text och bild hanterats på bladet. På en sida Fox logotyp och på motstående sida "Vox". Där hittas även uppgifter på bladtangen som avslöjar tillverkare, ort och ståltyp. Trots relativt mycket information har det gjorts med stil. Tack för det Fox. 

Devisen "Form follows function" är påtagligt närvarande i den här kniven. Tur känns vid användning precis som den ser ut, kompetent. En god följeslagare vid diverse vardagssysslor och varför inte som namnet antyder när man går på tur. 

Jag har som vanligt testat kniven tämligen utförligt på en rad olika material. Och eftersom den här kniven blev en ögonblicklig favorit har den fått hänga i fickan mest hela tiden.

Överlag presterar Tur utmärkt i de flesta sammanhang. Den både ser ut som och är en allroundkniv helt enkelt.

Tack vare en både vass och stadig spets går förpacknings- och kartongöppning som en dans. Jag är en stor anhängare av bra spetsar av bland annat det skälet och har därför vissa invändningar mot knivar som saknar eller har för lite av den varan. Sen gör det korta bladet på Tur att det går att ta i ordentligt eftersom det man skär hamnar nära handen. Det underlättas av att tumknopparna är föredömligt placerade nära handtaget.

Kanske inte en kökskniv men nästan full flatslipning och ett kvalitetsstål räcker långt

Men en riktig arbetshäst är det inte och orsaken till det är helt knutet till formatet. Det går inte både göra en kniv liten och smidig samtidigt som den skall fylla handen helt. Det märkts när man täljer en stund med kniven i torrt virke. Då blir man lite öm i handen och clipet trycker även det mot handflatan. Annars fungerar bladformen bra till uppgiften även om originalslipningen kräver att man vinklar upp bladet för att eggen skall bita fullt ut. Man har som vanligt lite för brant primäregg helt enkelt. 

Färskt trä som inte är riktigt lika hårt är däremot en fröjd att ge sig i kast med. Tänk grillpinnar och en vandrarstav eller två. God balans och ett kort lättstyrt blad gör kniven samarbetsvillig.

Kartong, papp och liknande material hanteras enkelt och som vanligt har kniven under testperioden beordrats viss kökshandräckning. Här märks det att bladet är något tjockt men det kompenseras till stor del av att det är flatslipat och överlag klarar den sig riktigt bra bland grönsaker, rotsaker och en och annan köttbit även om det inte är någon Opinel. En kniv som får agera referens bland fällknivar på skärbrädan. 

Handtagets utformning gör även att stickande rörelser inte känns obehagliga. Handen glider ingenstans vare sig när man sticker kniven i tjockare plast som PET-flaskor eller i en planka. Det senare gjordes för att testa styrkan hos spetsen. Den klarar att brytas loss i sidled utan att deformeras. 

Handtag

Tur bjuder på ett handtag som mäter strax över decimetern på längden och tjockleken är runt 14 millimeter. Materialet är kolfiber, massor av kolfiber. Extra sympatiskt är den höga kvaliteten, på det här exemplaret är sidorna helt fria från blåsor, hålrum eller andra defekter. Det har även en påtaglig lyster och ett djup. 

Ett ergonomiskt handtag i högkvalitativ kolfiber med mycket lyster i

Själva konstruktionen kännetecknas av ett par distinkta val. Ett är att inte förse kniven med hel ram. Inga "liners" således utan istället har man valt att förlita sig på materialets inneboende styrka. Eller ja, det gäller en sida i alla fall. Tack för det säger jag då hållbarheten räcker till och blir över samtidigt som det sparar vikt. Kolfiber är mer än adekvat för de applikationer den här kniven och de flesta andra fällknivar kan tänkas utsättas för. Att ha kraftiga överdimensionerade ramar ihop med redan starka material som titan, aluminium, kolfiber och G10 är inte fel men det handlar mer om försäljningsargument än om hållbarhet i faktiska situationer. Det kan vara bra att inse det ibland.

Men konstruktionen kräver en speciallösning för låset som jag återkommer till. Annars är Tur halvöppen i ryggen eftersom den delvis är täckt av en backspacer. Den biten metall sträcker sig även bakåt för att forma ett fånglinehål. En smidig lösning som både erbjuder möjligheter för den som vill fästa en bit fallskärmslina i sin kniv samtidigt som det inte inkräktar på handtagssidorna. Backspacern är liksom clipet gjord i titan och har fått sig en lätt anodisering. En lyxig detalj som väl matchar resten av utseendet på kniven. 

Ett litet aber är clipet som känns en smula vid arbete samt kanterna som kunde rundats ännu mer

Jag gillar knivar där formgivaren har tänkt en gång till när kommer till ergonomi och användande. Tur är en sådan kniv. Som exempel på det kan handtagssidorna tjäna där det lagts ned mycket arbete med mjukt välvda sidor och excellent ytfinish. Formen är markant tredimensionell vilket gör kniven ytterligt sympatisk i handen. Handtaget tillåter alla typer av grepp.

Clipet känns mot och i handen så helt perfekt är det inte. Förklaringen återfinns inte så mycket i formen på clipet som placeringen. Men med ett så här pass litet handtag är det svårt att göra det bättre. Det är emellertid inte så illa att det skaver och orsaker blåsor när kniven brukas lite hårdare men man märker att det är där.

Jag kan tänka mig att handtaget kan upplevas som aningen litet för dem med riktiga labbar, det vill säga mycket stora händer. Då räcker inte längden till och även jag kan tycka att det kunde vara något fylligare. Men då hade förstås kniven blivit större och inte minst klumpigare i fickan.   

Sen har jag ett par små invändningar mot utformningen trots allt. En är att det finns ställen som skulle kunna mjukats upp. Det gäller "näbben" i bakre delen av handtaget respektive fingerskyddet som är för kantiga och borde rundats mer. Sen är även insidorna av handtagssidorna aningen för skarpa för min smak. De kunde gott slipats lite till även de. Särskilt med tanke på allt arbete som lagts ned på kniven för övrigt. 

Öppning och lås

Fällknivar skall kunna fällas ut bekvämt också. På Tur sker det med hjälp av tumpinnar som är föredömligt lätta att komma åt. De sticker ut lagom mycket för att vara lätta att nå och är diskreta nog för att inte haka i saker och ting. Man behöver inte heller fundera närmare på vart de befinner sig, det är bara att greppa och öppna kniven. Rörelsen känns naturlig vilket är ett gott betyg. Förfarandet underlättas av en för ändamålet väl avvägt motstånd. Därmed går det både att öppna kniven med värdighet eller blixtra till beroende på situationen.

Välplacerade tumknoppar, både med tanke på öppningsfunktionen och att de är ur vägen när man skär

Låset på Tur är något av en speciallösning. Inte själva låset då utan mer hur det är monterat i handtagssidan. Här har man valt att arbeta med en avkolfiberskollan delvis dold ensidig liner.

Systemet är annars en enkel linerlock i stål. När de är gjorda så här är det kanske min favoritvariant på lås. De fyller sin funktion att spärra bladet samtidigt som de inte påverkar utseendet på kniven på samma vis som ramlås tenderar att göra. Man slipper då en tydlig fram- respektive baksida.

I det här fallet låser kniven som förväntat med den här bakgrunden vilket innebär perfektion. Konstigt vore det annars om formgivare, tillverkare och prislapp tas i beaktande. Inget glapp eller spel och för att undvika det även i framtiden finns det rum för nötning och bladtangen är skuren i rätt vinkel för det. Vidare används hela låsarmens kontaktyta för ökad säkerhet. Eftersom den är gjord helt i stål och möter stål i bladet uppstår heller ingen seghet eller tendens att fastna.

För att det inte skall uppstå "slip", det vill säga att låsarmen glider om bladet belastas från fel håll är det nödvändigt att geometrin är övertänkt på linerlocks och att kraften i låsarmen är tillräcklig. På Tur är det rätt gjort. 

Linerlock deluxe

Låset är relativt lätt att släppa. Låsarmen höjer sig en smula över resten av handtaget och har fått sig lite taggar för ökat grepp. De är dock rundade nog för att inte massakrera huden på fingrarna vilket jag uppskattar. Möjligen skulle åtkomsten ökas ytterligare genom att man fasat av motstående handtagssida mer. Det är dock en avvägningsfråga när det kommer till linerlocks. Att göra på det här viset ger extra säkerhet vid framförallt vridande rörelser med kniven. Sådana som kan uppstå när man lossar bladet från en bit trä till exempel.

Sammantaget anser jag att det här låset tillhör "top of the line" när det kommer till linerlocks, det blir inte så mycket bättre än så här. 

Att bära

Det här området är såpass viktigt för en fickkniv att jag ibland funderar på att höja statusen på rubriken och jämställa det med brukande. Knivar har som främsta funktion att skära och penetrera saker. Därutöver kan man utföra mer eller mindre fantasifulla uppgifter med dem förstås som att bända, bräcka, borra och skrapa etc. Men oavsett typ och hur de används måste knivar förvaras och medföras för att vara tillgängliga när de behövs. Med andra ord är "att bära" en synnerlig viktig funktion hos en kniv, särskilt en vardagskompanjon. 

Nå, hur är Tur att bära? En fröjd är svaret. Egenskaper som ett bra clip, blygsamt format, låg vikt och att den är strömlinjeformad som en säl ger högt utslag på betygsskalan. 

Ett bra clip men för mig kunde kniven gärna fått sitta djupare i fickan - då syns den mindre

 och risken att tappa kniven minskar

Clipet på den här kniven är osedvanligt avancerat för att sitta på en produktionskniv. För det första är det av titan trots att kniven inte är det. För det andra är det "skulpterat" och inte ett fjäderclip. För det tredje är det skruvat från insidan och sist men inte minst har det fått sig en touch av brons i och med en lätt anodisering av något slag. Allt det sammantaget känns lyxigt. 

Clipet är skuret ur ett stycke titan

Det kan konstateras att clipet på Tur är snyggt och harmonierar väl med knivens övriga utseende. Ännu trevligare är att kunna säga att det fungerar också. Det är riktigt bra för att vara ett skulpterat titanclip och bekräftar därmed min tidigare "spaning" om att allt fler tillverkare bättrat sig på den fronten. Det går att göra clip som både bjuder på god funktion och har ett eget visuellt uttryck. Det kräver bara mer ansträngning. Sen är det ändå så att det är svårt att slå funktionen på fjäderclip från märken som CRK och Spyderco. 

Däremot sitter clipet på Tur där det sitter vilket passar mig och de flesta utmärkt men är ingen höjdare för dem som faktiskt är vänsterhänta. Men utseendet blir så mycket snyggare när handtaget inte ser ut som det är angripet av husbock och med den här lösningen på fästpunkt hade det inte gått att lösa på många andra vis. Det som återstår i så fall är att tillverka en särskilt version av kniven för de som vill använda vänster hand. 

Funktionen är som sagt mycket bra och inte blir det sämre av den släta kolfibern i handtaget som gör att kniven är enkel att dra och stoppa tillbaks på sin plats. En mjuk yta ruggar heller inte upp textilier vilket är tacknämligt. Risken att tappa kniven ökar något men fjädertrycket från clipet räcker till samtidigt som kniven sitter djupt nog för att om inte eliminera den risken åtminstone reducera den kraftigt.

Sammanfattningsvis

Ett uttalat mål med den här kniven var att skapa den ultimata följeslagaren i vardagen och kanske på en och annan tur. Namnet är trots allt inte en slump. Får man tro Jesper själv så betyder "Tur" just tur, vandring, utflykt på danska liksom på svenska. Sen kan jag inte låta bli att tycka att det är "tur" att Jesper hittade just till Fox när det gäller den här kniven för att vara lite ordvitsig. Men det jag avser är att det finns en rad goda egenskaper och detaljer som förtjänar hög kvalitet i tillverkningsledet. Något som Fox erbjuder.  

Lyxigt kaffe, lyxig kniv

Tur har både material, byggkvalitet och en ytfinish som placerar den i toppklass bland produktionsknivar. Jag skulle vilja jämställa den med de bästa knivarna som kommer från Taichung, Taiwan på den punkten. Det tillsammans med den goda formgivningen gör att den här kniven snabbt blev en av mina favoriter för EDC-bruk överhuvudtaget. Det placerar den i en illuster skara som befolkas av knivar som Benchmade 940/943, Spydercos Sage-serie, Kizer Gemini, Viper Dan och ZT 0450 för att nämna några. 

Fox Tur - en förträfflig kamrat på färden 

Men Tur  är så bra att den förtjänar att nämnas i samma andetag som dessa utmärkta knivar. Det bästa betyget en kniv kan få i min samling är om den naturligt slinker ned i fickan utan att jag tänker på det. Att det är den där kniven jag instinktivt sträcker mig emot. Konkurrensen är nämligen rätt hård vid det här laget. 

Därmed är Fox Tur en kniv jag rekommenderar till alla som önskar en riktigt bra EDC-kniv, en fickkniv med extra allt. Ett elegant utseende som väl matchas av material och inte minst prestanda. Men det är en liten kniv så den som tycker bättre om stora knivar skall nog betrakta det här som ett komplement eller leta vidare i knivvärlden. Ni andra, ta er en titt på den här kniven!

Specifikation:

Längd utfälld: 178 mm
Längd hopfälld: 105 mm
Vikt: 95 g
Bladlängd: 75 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: Elmax, HRC 59-61
Handtag: kolfiber
Lås: linerlock i stål

Producerad av: Fox Knives, tillverkad i Italien


* Sen har herr Voxnaes ett omfattande samarbete med flera andra namnkunniga tillverkare som Böker och CRKT. Det för det goda med sig att möjligheten att botanisera bland knivar i olika prisklasser formgivna av honom  är stor.  


/ J - nöjd husse till en räv

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Fredags-EDC IX

Det är fredag igen. Highway to helg som det kan uttryckas. Ute kan konstateras att Britt är här. Ni vet hon med efternamnet "Sommar". Och mitt i allt det sköna dör löv till höger och vänster, rena rama inbördeskriget. De prickas, gulnar, faller och avlider. 

För dem som jagar här i södra Sverige är det snart dags för älgjakt. Det är då man som MTB-cyklist får hålla sig till de större stigarna och skogsbilvägarna samt ta av sig cykelkläderna i päls och avlägsna cykelhjälmen med horn på. 

Annars är jag mest ute i skogen för att hämta kraft och energi och för att testa knivar förstås. Det är så dags på året också. För närvarande skrivs det parallellt på några recensioner och bland dem återfinns de här två Italientillverkade skapelserna. 

"Italian Favorites" - Italienska favoriter, utan tvekan

Det är dagens fickknivar och även om BF2 CD från Extrema Ratio och Tur från Fox vid första anblicken ser ytterst olika ut så delar de några egenskaper. Eller ja, väldigt få egentligen med undantag för att de båda är bra knivar var och en på sitt sätt. 

Men som svampknivar kanske de är lite i överkant. 

/ J - i skrivartagen


#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 26

En italiensk räv kan väl aldrig vara fel?

Den här kniven stötte jag på som genom något av en slump. Bakgrunden återfinns i att jag gärna ville ha något som herr Terzuola har designat. Det har jag velat enda sen jag för första gången såg Spydercos originalversion av "Starmate" som var en drömkniv på den tiden. Det var så länge sedan så det var i tidningar som Blade Magazine man hittade bilder på den. Innan internet blev stort ni vet. 

Terzuolas customknivar är inte att tänka på så vida jag inte vinner på det där tipset jag inte spelar på först. Därför får man leta efter enklare produktionsknivar istället. 

Det kom ett samarbete med CRKT härförleden kallat BT70. Men herrejisses vilken estetisk busskrock! Ja, enligt mig då så ni som uppskattar den får ursäkta. Framförallt är det den totalt meningslösa dubbelslipningen som är avtändande för mig. CRKTs jättelika logga bättrar inte på utseendet heller. Lägg därtill en tantospets, låg slipfas och en tumplatta halvvägs ut på bladet och du har grunden till en kniv som inte skär något alls och som inte föll mig i smaken. 

"Foxy"

Men i sökandet efter något annat som gjorts i samarbete med Terzuola hittade jag den här skapelsen som kom ut ungefär samtidigt faktiskt. Märkligt nog inte särskilt omtalad på forum och instagram. Ett flertal av de bilder som förekommer där är mina! Renare linjer, mindre "knölar" och bättre bladform var argument som låg nära till hands. 

Bakom kniven ligger Fox och de gör den även i en mer "tactical"-inspirerad variant som är helsvart och försedd med ett clip. Något som den här kniven saknar. Den levereras istället med ett läderfodral att bäras i bältet om man känner för det. 

/ J - har en räv bakom örat

#aliaspostmortem #knivigtvarre