Review ANV Knives M311 Spelter

  - a serious challenger from the Czech Republic

Acta Non Verba Knives or ANV as it is abbreviated is a brand from the Czech Republic that I presented here on the blog before. What was relevant then were folding knives of a few different types. Now it's time for a fixed blade instead. Nor is it just any knife but the M311 Spelter. A military and survival knife that was developed for the toughest conditions. Now I do not intend to devote myself to "survival" in that sense, but when I saw the balanced measurements, I realized that this is also an excellent knife for outdoor life in general.

After that, it only remained to see if my positive expectations had any bearing in reality.

ANV Knives M311 Spelter

M 311 Spelter is a knife that, like the Swedish Fällkniven F1*, was developed in collaboration with various units within the respective Armed Forces, including the air force. That background means that there are some common denominators between it, the M311 Spelter, and a number of other well-thought-out survival knives on the market. These are areas such as general dimensions, the design of the handle, and the functionality of the blade.

As usual in the case of ANV Knives, the knife can be built on their website, which gives many options when it comes to appearance. You can choose between seven different variants on the blade and three colors on the handle as well as three more colors for the sheath. Then you can start counting the number of combinations. In terms of appearance, most people are likely to be satisfied!

Acta non verba Knives offers only the best materials in this knife

Twitter version: ANV Knives M311 Spelter, a military and survival knife built from pure top materials to handle most things. A real home run!

Blade

Spelter is a knife that has a very advanced blade hidden behind a simple basic shape. It is a classic drop point used as a canvas for this work of art. Subsequently, it has been provided with a number of distinctive details such as a pronounced recess for the index finger, depression for the thumb at the base of the blade spine, and not least a swedge which does not start at the tip, which is rather unusual. In addition, a rounded blade spine can be added and the blade is blackened.

The dimensions are restrained, which means a blade length of 12 cm with a height of 3.7 cm. The stock thickness is 5 mm which is not excessive to belong to this class of knives. It gives a strong knife without it becoming heavy and clumsy.

The twelve-centimeter long blade is blackened by DLC

The steel is Swedish Elmax ** in this case. No doubt it belongs to the group of the so-called "super steels". Elmax Superclean is powder steel which, in addition to being able to get very sharp, is also extremely durable. This applies to both sharpness and toughness. This means that if it does not stay sharp forever, then at least for a very long time. A bit of maintenance in the form of a few strokes with a ceramic or diamond sharpener or rod and you do not have to resharpen your blade very often. 

My previous experiences with Elmax are that it is really rust-resistant but that like all steels it can get stains and therefore ANV has chosen to provide the blade with a black coating. Then there is probably some thought that reflexes should not be visible, but it is a trait I personally am less interested in. But it's true, the matte surface does not glisten if you point a flashlight at it in the dark.

In this case, it is DLC (Diamond-Like Carbon) that was used to make the blade black. It is theoretically one of the most sustainable alternatives available. It turns out to apply in practice as well. During the test period, it has not worn despite the fact that I beat on the knife a bit, among other things by batoning very dry hardwood. 

The blade steel is Elmax hardened to 60 on the Rockwell scale. It gives a blade that keeps its sharpness for a very long time

The blade has been provided with a high flat grind, a "saber grind", which ends with a decent factory edge. The knife was sharp on arrival but not one of the sharpest. The edge shaved hair with some pressure if it says anything? The thickness behind the primary edge is 0.8 mm.

This means that Spelter is rather thick behind the edge, which of course is a result of the intended area of use. In a knife of this type, durability is one of the priorities. I have chosen to sharpen the knife and in connection with that reprofile the edge slightly. Elmax can be thinner without risking being brittle. A heads-up when it comes to that bit though. This is a "super steel", which means that you have to invest some elbow grease to get the knife sharp again. On the other hand, that sharpness lasts for an extremely long time, as I said. 

Spelter has also been used to chop in both fresh and, in this case, extremely dry wood. All to see if the edge would bend or get damaged. The long handle allows you to hold far back to get more power when chopping

That detail together with the choice of material and the general appearance of the knife makes you want to test it hard. After all, this is a tough military/survival / outdoor knife, which means that I used it for typical outdoor chores. It includes cutting ropes and some thinner cortege and of course wood in lots of shapes. This means both fresh branches and dry wood. I have split wood both lengthwise and crosswise. The last literally was when Spelter was used to hammer through wood against the fibers. No sign of edge damage after that either. In addition, I have tested the strength of the tip by jamming it into various pieces of wood and prying it out sideways. It holds up for that too!

Thin fresh wood is of course not a challenge, but it shows that the M311 Spelter also works well for more detailed work. It is easy to shift grip and move forward and actually use the finger choil

"Batoning", or the noble art of splitting wood with a knife, poses no problem either

Then, of course, the knife has also been used to make fire. It includes preparing firewood, splitting small logs, and making some kind of feather sticks. That is not my forte. I also used the knife with fire steel. The latter must unfortunately be done with the edge. If you know that it is a recurring task, I recommend that you sharpen a piece of the swedge for the purpose.

In addition to that, I have of course used the M311 on non-natural materials including cardboard, plastic, jute fabric, and dirty nylon rope, which is something that wears extremely on the edge. It handles those materials gallantly. Then it is if not fantastic then fully compatible with onions as well. That is if you want to indulge in a little outdoor cooking. Even camouflage-colored warriors on two legs must eat.

Overall, this knife is just as versatile as I hoped and wanted!

Handle

There are a couple of different basic types of handles and a dividing line can be drawn between thinner handles and the fuller ones. This handle belongs to the latter variety. It really fills the hand and does it in an excellent way. It is not far from perfection. The length is 15 cm, the height is around 3 cm and the thickness varies between 1.9 cm to a full 2.8 cm.

Then this handle is very anatomically shaped to provide good ergonomics in a number of different grips. To begin with, there is a really good "forward finger choil", a recess for the index finger, which in combination with the finger guard provides high security if you use the tip or stab with the knife. Then ANV has chosen to let the handle taper off to improve the grip. The handle also includes a palm swell and then narrows again before it ends with a small edge at the back where the knife is both thicker and has a small beak to hold the hand in place. The handle also has a recess on the top of the handle for the thumb where a couple of solid grooves have been cut out to further improve the grip. That depression also has its equivalent on the blade mentioned earlier.

ANV has achieved a very well-thought-out handle that provides good ergonomics

A lanyard hole is found in the extended tang. It can also be used as an improvised hammer as long as it isn't steel in the receiving end. But for hammering a pole into the ground the knife works great.

It is thus a very advanced handle when it comes to shape. At the same time, it is amazingly simple and fits the hand very well. In pictures, I think it is reminiscent of knives from, for example, Bill Harshey, which is a good rating.

The handle is very well sculpted

The material that is so well shaped is Micarta of the highest quality. It is then screwed with four (two per side) M5 screws which, like the blade, are DLC-treated to hold better. The knife is a full tang knife as can be seen in the pictures and ANV has chosen to let the steel stand proud to round off the profile further. Here, too, the steel is well rounded. 

The most interesting question is whether all these forms can also be used in practice. The answer is short, yes it is possible. Not only does it work but it's excellent! This is one of the best handles I have come across when it comes to the variants that are built for many different grips. To begin with, this is one of the few handles with "choils" / finger recesses that actually work. It is large and rounded enough to house most size fingers at the same time as the angled front end of the handle means that you can still apply some force when cutting hardwood, for example. It is a very important feature that is often missed on knives that include this detail. In addition, there is the recess on the blade spine when you want to engage in detailed work.

Spelter has a handle that is flexible when it comes to different grips

As I said, the basic grips work excellently. In a hammer grip, the knife feels solid with its full shape that literally melts into the hand. At the same time, it is more difficult to generate power in that grip since the hand end up a bit away from the edge, but as I mentioned before, the angled front of the handle helps. The sides are also thinning at the front to facilitate a pinch grip. Something that is not clearly visible in pictures. 

Saber grip is just as effective and here you can choose how far forward you want to hold, with your thumb in front of or behind the finger guard. It is also possible to move the hand really far back to get a little more power behind the edge if you swing the knife to chop something.

In addition to the shape of the handle providing excellent grip, the pattern milled into the Micarta also contributes to increased traction. This means that there is less risk of slipping even if you have wet and/or cold hands. This knife has been used during both winter and spring and it works well even with a little thicker gloves on. 

Sheath

The sheath that comes with the M311 Spelter is of the "pancake type", ie one made of two pieces that have been pressed together. It provides plenty of attachment points around the edges if you need them. The footprint is larger than a taco-style sheath, but there are advantages and disadvantages to both types.

The material used is Kydex and the fastening device itself is a pair of folded plastic hobs. However, made of very tough plastic which seems to be really durable. But with these mounts, other systems can also be used if desired.

The fastening device takes all dimensions of belts and is equipped with quick locks so that the knife can be easily removed or secured elsewhere

The sheath comes in a few different variants as mentioned earlier and this version is some form of O D green with a light gray shade. It matches the knife very well. A spacious drainage hole is found in the bottom of the sheath.

The knife fits really snuggly in the sheath with very little rattling or other noises. The Kydex material squeezes the knife hard enough so that it is not dropped. Not even if you turn it upside down and shake it hard. On the contrary, the knife is a bit sluggish to pull when the sheath was new.

Speaking of which, there is an excellent thumb ramp to use for that purpose and just the right amount of the finger guard is visible so that you get a good grip directly from the sheath if you pull the knife quickly. There is no need to change grips, which is otherwise not entirely uncommon.

The knife sits high up on a belt

If you carry a backpack with a carrying strap, the knife may be moved to another location

I myself carry this knife in two different ways. If I'm just out walking or hiking, the knife is on the belt. But since it sits quite high up, it is not preferable if you carry some form of a larger backpack with a carrying strap. Then I attach this knife to the backpack straps instead. The straps are also "MOLLE-compatible". Something that is of less interest to me nowadays. But it makes the sheath easy to attach to other things as well.

Conclusion

My impressions of this knife can only be summed up by the fact that it is a really qualified challenger in the class, no matter what knife it's compared to. The design is well thought out, which results in many built-in features, which not least provides excellent ergonomics in many different grips. 

It has since been implemented in a consistent manner where some of the best materials available have been selected. The package includes Kydex, Micarta, and not least Elmax with DLC coating. Steel that beats most of the competition. The build quality is outstanding and shows the know-how that exists in this part of the world. More specifically, Bohemia in the Czech Republic.

ANVs Spelter is a very advanced knife that can handle most things

Then the knife looks good in a slightly brutal way. It has a serious look if you see what I mean. But it was, after all, the relatively restrained design, especially in terms of dimensions, that made me take a closer look at this knife. It is not full of gimmicks but the details that are there are there to improve the function. Basically, it is a fairly simple blade shape that is then provided with a number of exciting details. The blade works really well for mixed outdoor life and I am sure even for more serious applications if necessary. It is, after all, a knife made with the military, rescue personnel and the like in mind.

M311 Spelter has been used even in colder conditions and the handle is very functional even with gloves on

Then it can be stated that in addition to the eminent blade, the handle is very good. There are not many handles found on knives that include the word "military" in the description that is so comfortable to actually work with. Sure, if you are going to carve for two hours, a Mora Bushcraft is a bit better, but otherwise, this is a superb handle. I was a little worried that the pattern and the grooves that were there could give rise to a "hotspot bonanza", but my suspicions fell short.

ANV M311 Spelter is an extremely well-built knife and thus very good for all outdoor life

If it has not already been stated, I can only say that this is an extremely good knife in its category. It simply does not get much better. Different yes, but not better. Quality doesn't come cheap though. At the time of writing, ANV M311 Spelter costs around 320$ and about the same amount in Euros. Not cheap but it is also a premium knife with premium qualities. A knife you will have for the rest of your life.

Specifications:

Length Overall: 275 mm
Blade Length:  120 mm
Blade Thickness: 5 mm
Steel: Elmax, 60 HRC
Weight: 288/386g  knife/knife + sheath
Handle: Micarta
Sheath: Kydex

Produced by ANV Knives, made in the Czech Republic 

/ J 

* But it is slightly longer than the mentioned model, so if it is something it should be compared to, it is in that case model A1. However, the M311 is slightly shorter and above all lighter than that knife.

** The website states that if you choose the untreated blade, Sleipner is used instead. It is, by the way, another Swedish super steel.

Recension Fox Shadow

- ytterligare ett utmärkt samarbete mellan Fox och Bastinelli

Tillhör du dem som gillar en rejäl wharncliffe och kanske tyckte att knivar som Spyderco Yojimbo och Bastinelli Dragotac är tilltalande? Då skall du definitivt ta en titt på den här kniven från Fox kallad Shadow. 

Fox FX533CF "Shadow"

Shadow är ett samarbete mellan Fox Knives och Bastien Coves från Bastinelli Knives. I mångt och mycket kan den sägas vara en omstöpt och något mindre version av hans Dragotac. Det djärva formspråket känns igen liksom användandet av wharncliffe-blad och även hur handtaget är format kan spåras till andra skapelser från honom. 

Men till skillnad från sin förlaga är Shadow en flipper-öppnad kniv och handtaget har inte riktigt lika profilerat utseende. Den här kniven finns också i två olika grundutföranden, ett med heltitanhandtag och så den här med en presentationssida i kolfiber. 

Shadow är en kniv för den som gillar ett djärvt utseende och ett rejält wharncliffe-blad

Twitterversion: Shadow, ett Fox Bastinelli samarbete för älskaren av stora djärva wharncliffe-blad.

Blad

Bladet på Shadow är synnerligen slående och ber inte om ursäkt på något vis. Det ett mycket brett och uppkäftigt modifierat wharncliffe-blad. Det som ger epitetet modifierad är den lätt svängda eggen som avviker från grundformens helt raka linje. Bladet mäter annars exakt en decimeter på längden, är 36 mm högt och 4 mm tjockt. Utseendet förstärks av en falskegg som följer ryggen där den dyker ned mot spetsen och själva bladet har fått en fuller/blodskåra. Basen på bladryggen är mjukt rundad och där hittas även en rad mjuka räfflor för indexering och något bättre grepp för tummen. Utmärkande för bladet är även att bladryggen höjer sig innan den viker av nedåt. 

Märkningen på bladet är diskret och snygg med Fox Bastinellis samarbetslogo på en sida och "Maniago Italy Elmax" som text på andra sidan. 

Det breda wharncliffe-bladet inte bara ser bra ut det är tämligen användbart också

Finishen på bladet är en fin halvblank stentumling. Materialet som getts den behandlingen är Elmax. Ett stål som inte är det vanligaste bland knivar men som från stund till annan återfinns bland Fox knivar.* Mina erfarenheter av stålet säger mig att det håller skärpan mycket väl men att det kan vara svårt att slipa om ifall det blivit riktigt slött. Så grundtipset är att underhålla eggen regelbundet. Själva använder jag en kombination av strigel och diamantstål till det beroende på eggens skick. 

Apropå eggar var den som kom från fabrik sympatisk. Inget behov av att slipa om kniven av det skälet. Slipningen är både hög och flat och det breda bladet ger därför en tjocklek på ca 0,6 mm mätt bakom primäreggen. När det väl är dags för en slipning så har Fox underlättat det genom att ha ett korrekt utfört "sharpening choil". 

Som bladstål används Elmax

Även om kniven helt klart är designad även för användning långt bortom lagen om nödvärnsrätt är den sympatiskt nog även tämligen praktisk. Det är inte sällan så med wharncliffes. Det är trots en förvuxen brytbladskniv vi talar om. Den vassa spetsen ger utmärkt penetration vilket inte minst underlättar närman skall avliva alla dessa plastförpackningar av varierande tjocklek som världen tycks bestå av. Detsamma gäller när man skall skära till något i hårdplast eller bara vill sticka igenom en kartong. Och appropå kartong är den här kniven en dröm att hantera i sådana material. Den höga flatslipningen gör att bladet skär rakt och utan större ansträngning och den goda ergonomin att man kan hålla på tämligen länge om man behöver det. Sedan är faktiskt den här kniven inte helt oäven för smärre kökshandräckning. Visst, det är ingen kockkniv men för att hacka en lök, dela en korv eller klyfta lite tomat vid campingutflykter är den riktigt bra. 

Det som överraskade mig var dock att den skär helt ok även i trä! Att tälja med ett så här brett blad är kanske inte det jag rekommenderar men för att skära till saker lite hastigt är den bra till. Det är något med eggvinkeln som gör den lättkontrollerad. Det jag skär till mest för stunden är pinnar jag använder för att köra ned i jorden som avståndsmarkeringar när jag kastar kniv. Därför spetsas det till grenar av allehanda träslag för stunden, både torra och färska. 

Överlag gillar jag Shadow som större EDC-kniv när det kommer till hur den sticker och skär. 

Handtag

Den här kniven har försetts med ett tämligen rejält handtag. Det mäter 12 centimeter på längden varav hela elva centimeter kan nyttjas som grepp om så behövs. Alla handstorlekar får plats med andra ord. Efter att ha låtit någon med mindre händer än jag prova handtaget kan konstateras att det fungerar tämligen väl även då. Annars är det här ett handtag som tillhör sorten som är tämligen höga men även tunna. Ett bra knep att till som designer om man vill uppnå en kniv som fyller handen utan att vara alltför tjock i fickan. 

Kolfibern är både väl formad och snygg att se på

Shadow finns som sas tidigare i två versioner där den ena är helt i titan. Den enda skillnaden mellan den och föreliggande modell är att presentationssidan i det här fallet bytts ut mot en bit massiv kolfiber. Det är högkvalitativ kolfiber helt fri från synliga blåsor eller glipor och den flexar inte hur hårt man än pressar mot handtaget. Sedan har kolfbern fått en rejäl fasad kant nedtill och en dekorativ ås som löper över handtagssidan. Det gör att sidan är tredimensionell vilket inte den platta låssidan i titan är. Det enda som ger rundning där är en fasad kant som följer handtagets form. 

Som många ramlåsförsedda knivar har Shadow en tydlig fram- och baksida

De två sidorna är skruvade i tre punkter med T6-skruvar genom en back spacer i G10. Ja, sedan finns en pivotskruv förstås. En intressant detalj att notera är att det är olika skruvhuvuden beroende vilket håll de är dragna ifrån. Låssidan har skruvar med välvda huvuden och det gäller även skruvarna till clipet och låsarmsförstärkningen. Kolfibersidan däremot har fått lite lyxigare platta huvuden. 

Väl i hand är Shadow mycket sympatisk i de flesta grepp även om sabelgrepp premieras

Det här handtaget tillhör de där som kan vara en smula polariserande beroende på preferenser. Mina händer passar det alldeles förträffligt. Särskilt gäller det i de grepp som premierats vilket är ett sabelgrepp med tummen vid bladbasen, ett "filippino"-grepp med tummen längre ut på bladet alternativt ett omvänt grepp. Här märks det vad kniven trots allt är designad för, "självförsvar"**. I ett traditionellt hammargrepp gör inte kniven bort sig men den riktiga kraften lyser med sin frånvaro på grund av långt avstånd till bladet. På samma vis kan man inte vända på kniven för "draw cuts", att man drar kniven mot sig som man gör ibland när man täljer. 

Öppning och lås

Shadow tillhör de där knivarna som kan öppnas på ett flertal olika vis. Eftersom många knivar designade av Bastinelli har klar karaktär av själförsvars/fighting-knivar så hittas förklaringen där. Du kan själv välja vilken metod du föredrar. Bastien själv brukar använda sig av en mycket snabb version av tvåhandsöppning och det fungerar utmärkt även med den här kniven. Det finns oerhört mycket blad att greppa kring och skåran i bladet ger extra bra fäste. 

Flipperfenan är väl rundad och fungerar dugligt men hade blivit bättre med några räfflor

Ett annat sätt att öppna kniven är att placera tummen mot nämnda skåra och låta bladet stilla och lugnt glida ut. Men den huvudsakliga öppningsmetoden är trots allt via flipperfenan som återfinns på kniven. Det är en tämligen spetsig fena och det hade inte skadat om den fått några räfflor för bättre fäste. Väl satt i arbete visar det sig att det kan användas med både "push button"-metod, alltså att trycka rakt ned, likväl som att dra bakåt. Bladet kommer ut tämligen säkert inte minst med tanke på att det löper på kullager. De behövs kan väl tilläggas. Det är mycket blad som skall accelereras. Bladet är trots allt en decimeter långt men framförallt väldigt brett. Det gör att det här inte är den kvickaste flipper-kniven på marknaden. 

Ramlåset är utfört enligt konstens alla regler

Låset gör Shadow men en solid frame-lock utförd på bästa vis. Det innebär bladet känns helt stumt utan tillstymmelse till spel eller glapp när kniven är utfälld. Låset har också den numera obligatoriska låsarmsförstärkningen i stål vilket borgar för mycket lång livslängd. Att släppa låset är lätt då låsarmen höjer sig något över resten av handtaget. 

Att bära

Alla knivar kan inte vara bra på allting. Shadow är en sådan kniv. På några områden är den briljant, men det gäller inte när det kommer till hur den är att bära. Längden är inte extrem även om tolv centimeter inte är lite. Men bredden är maffiga fem centimeter! Mer blygsam är tjockleken som ligger på 13 mm. Detsamma gäller vikten, Shadow väger in på 137 gram vilket inte är mycket i relation till  hur mycket blad du får och hur pass bekvämt handtaget är. 

Det är rätt tight om utrymme under clipet vilket får spetsen att vinklas utåt när kniven sitter i fickan

Det är den relativt låga vikten men framförallt att kniven är tunn som räddar den i fickan. I övrigt går det inte att komma ifrån att den kräver sin plats där den sitter. 

En del av kniven syns när den bärs

Men förutom måtten är den en detalj till som gör den här kniven till en smula bekymmersam i fickan. Det är clipet. Det är ett stålclip av halvstandardiserad typ men lider enligt mig av ett par designfel. Själva rampen är duglig då den går att få över de flesta tygkanter men utrymmet undertill är för klent tilltaget. Det faktumet förvärrar problem nummer två vilket är formen. 

Vad som dessvärre riskerar att hända med spetsiga clip

Jag är inte alls förtjust i den. Förvisso är inte änden vinklad utåt men den är på tok för spetsig. Det förstärks som sagt när kniven sitter i lite tjockare byxor för då vinklas spetsen utåt. Något som inte minst blev märkbart häromdagen då jag fastnade med clipet när jag gick förbi något och bände ut det i mer än 45 graders vinkel. Det var bara att montera bort, fästa det i ett skruvstäd och bända tillbaka det igen. Inga större problem men jag gillar det inte. Särskilt inte som jag även har en tendens att slå i handen i det ibland när jag går och pendlar med armarna. 

Sammanfattningsvis

Shadow är en kniv som högst troliten inte apellerar till alla. Ett starkt formspråk är vad som kännetecknar Bastinellis alster. Särskilt som han ofta vänder sig till militär, polis, utövare av diverse sydostasiatiska kamparter och liknande grupper. Det ger förstås en specifik typ av utseende. I det här fallet tycker jag att kniven är riktigt snygg. Fast inte på ett elegant vis som exempelvis det tidigare samarbetet mellan Fox och Bastien kallad Slim Dragotac Piemontes utan på ett mer brutalt vis. Men det finns olika typer av skönhet. 

Fox Shadow, en sympatisk om än tämligen stor EDC-kniv. Här kompletterad med en mindre kniv, en Fox Radius

Utöver utseendet bjuds vi på goda material som titan, kolfiber av högsta kvalitet samt Elmax som bladstål. Kniven är dessutom mycket välbyggd. Det märks både på hur kniven är konstruerat, hur materialet är behandlat och på detaljerna. Bland dem återfinns kullager, låsarmsförstärkning och skruvar som håller måttet. Men även formad kolfiber, rundad bladrygg och inte minst slipade insidor av ramen. Något som även kända knivtillverkar missar från stund till annan. 

Men framförallt bjuder Fox Shadow på ett speciellt knivblad. Den djärva formen matchas i det här fallet av motsvarande prestanda. Hur bra den är på att hacka i folk vare sig kan jag eller vill svara på men som EDC-kniv gör den sig faktiskt bättre än man kan tro. Ett brett välslipat blad som är tunt bakom eggen är sällan fel. Särskilt inte som det är gjort i bra stål. Därtill är handtagsformen en av knivens största behållningar. Den krökta formen fyller handen på ett utmärkt vis och ger bra komfort och god ergonomi vid de flesta, om än inte alla arbetsuppgifter. 

Sen gör sig Shadow utmärkt på bild av den enkla anledningen att den är brutalsnygg

Shadow är ett alternativ för den som verkligen gillade Bastinelli Dragotac men tyckte att den kniven är lite väl stor för dagligt bruk. Eller bara för den som vill ha en EDC-kniv med lite tuffare framtoning och som kanske inte hittas i var mans ficka. På köpet får du material av bästa sort och byggd med det hantverkskunnande som finns i Maniago, Italien.

Kniven kostar i skrivande stund kring 230€ lite beroende på vart den inhandlas. 

Specifikation:

Längd utfälld: 220 mm

Längd hopfälld: 120 mm

Vikt:137g

Bladlängd: 100 mm

Godstjocklek: 4 mm

Bladstål: Elmax

Handtag: Titan, kolfiber

Lås: Ramlås

Producerad av: Fox Knives, tillverkad i Italien.

/ J - gillar italienska rävar

* Ett exempel är den av mig tidigare recenserade Fox Tur.

** En term jag tycker genuint illa om i relation till knivar. Jag hävdar med emfas att det inte går att "självförsvara" sig med en kniv. Det är en eskalation av våld hur man än ser på saken och förstör mycket för oss knivintresserade i allmänhetens ögon. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 244 "Skugga"

Skugga är inte så dumt en varm dag som den här. Särskilt inte som jag behagade vara mer än lovligt aktiv idag. Den här lördagen börjades med en promenad tillsammans med damen redan innan frukost. Efter att lite föda intagits var det dags för nästa fysiska insats i form av en cykeltur på någon timma. Därefter bytte jag raskt om samt bytte cykel från landsvägshojen till Mtb:n och gav mig ut i skogen. Dock inte för att cykla den här gången utan mer för att transportera mig en bit för att nå ett av de ställen där jag tränar knivkastning. 

Det blev ett par timmars kastning även idag. Just nu fokuserar jag på att lära mig rotationskastning på de något längre distanserna i en traditionell "Walback", det vill säga 5,6 och 7 meter. Jag har aldrig kastat rotationskastning förut så det är rätt kul att se att det börjar sitta så smått. 

"Skugga"

Skugga, eller "Shadow" heter den här kniven från Fox Knives som återfanns i fickan under dagens eskapader. En skapelse designad av Bastien från Bastinelli Knives. Det djärva formspråket och den lätt aggressiva framtoningen hos wharncliffe-bladet skvallrar om det. Handtag i kolfiber och titan med ett ramlås. Bladstålet är Elmax. Sammantaget en mycket sympatisk kniv som väl mest har en nackdel, den tar upp en jäkla massa plats i fickan. 

Nä, nu är det dags för mer cykelfix. Det är mycket att ordna med så här års för att hålla velocipedflottan flytande. 

/ J - öser på

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC LXXXVI

Egentligen hade jag tänkt att skriva det här stycket väsentligt mycket tidigare idag. Jag har nämligen drabbats av ett mycket modernt och märkligt fenomen. En dag extra ledighet på grund av Corona. Hur det kommer sig är en invecklad historia men det måste vara det enda positiva som finns med den rådande situtionen. Några soliga timmar att disponera efter eget huvud med andra ord.  

Den extra lediga dagen har tillbringats i min lilla trädgård bakom lägenheten med intensivt knivkastande. Först hade jag bara tänkt hålla på en stund sen visade det sig att jag glömt bort tiden och närmare fyra timmar hade förflutit. Det blev närmare ettusen kast eller 998 stycken för att vara exakt. 

En liten paus på mitten blev det när nästgrannen som är pensionär hört lite mystiska ljud och undrade vad som stod på. Han tyckte det verkade skoj och konstaterade att när han studerade någon gång på sextiotalet så fanns det en kastarklubb i en källare i närheten av där han bodde. Där kastades såväl kniv som yxa. Och så mindes han att alla barndomens western-filmer innehöll Tomahawk-kastande. Han var därför inte alls främmande inför fenomenet och ställde nyfikna frågor kring knivarna och kastteknik. 

"Fox Friday"

Men innan jag började hiva järnskrot i en stackars granskiva så hade jag ett par ärenden nere på stan. Ja, "nere" blir det i mitt fall eftersom stadsdelen Norr där jag bor i Växjö ligger en bit högre upp än centrum. Under tiden bar jag då de här sympatiska knivarna från Fox Knives i fickorna. En Tur och en Bastinellidesignad Shadow. Den fick även hänga med resen av dagen och befinner sig fortfarande i fickan. Men fler behöver jag inte med tanke på att jag har hela knivsamlingen inom ett par meters avstånd. 

/ J - siktar på tavlor och mot helg

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - Fox Shadow

This is probably one of the coolest knives I have acquired in a long time. A Fox Shadow. As can be read from both the logo and the design language, it is a knife designed by Bastinelli and produced by Italian Fox Knives. 

In a way, it can probably be viewed as a bigger and as least as mean-looking cousin to the Spyderco Yojimbo 2 but with ergonomics that beats that knife any day of the week. This knife is much nicer to both hold in hand and use. 

Fox FX-533 CF Shadow

Shadow is available in two versions, either as a full-titanium knife or as here with a presentation side in carbon fiber. The blade material in the modified Wharncliffe blade is Elmax. The blade is wide, four millimeters thick, and gives a slightly ominous impression. The ergonomics are brilliant and are among the best I have come across in the category of thinner folding knives. Shadow is rather slim to facilitate the actual carrying of the knife. It locks with a very sturdy frame lock and it's a flipper opened knife. 

Overall, the first impressions are that this is a really bad-ass knife. A review is coming as soon as I carried and used this beast out of Maniago. 

/ J - on a Fox hunt

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Fox Shadow

Det här är nog en av de häftigaste knivar jag införskaffat på länge. En Fox Shadow. Som kan utläsas av både logotyp och det djärva formspråket är det en kniv formgiven av Bastinelli och producerad av italienska Fox Knives. 

På sätt och vis kan den nog betraktas som en större och minst lika elak kusin till Spyderco Yojimbo 2 fast med en ergonomi som slår den kniven med hästlängder. Den här är mycket skönare att både hålla i och arbeta med helt enkelt. 

Fox FX-533 CF Shadow

Shadow finns i två utföranden, dels som heltitankniv och dels som här med presentationssida i kolfiber. Bladmaterialet i det modifierade wharncliffe-bladet är Elmax. Bladet är brett, fyra millimeter grovt och ger ett lätt olycksbådande intryck. Ergonomin är lysande och tillhör de bästa som jag stött på i kategorin tunnare fällknivar. Shadow är nämligen inte särskilt grov för att underlätta själva bärandet av kniven. Låser gör den med en mycket stabil frame lock och öppnandet sker via en flipperfena. 

Överlag är de första intrycken att det här är en riktigt sympatiskt kniv. En recension kommer så snart jag hunnit bära och använda den, var så säkra!

/ J - på rävjakt

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr 149 "Maniago extraordinär"

Måndag, Maniagomåndag måhända? Hur som haver bjuder dagens bild på två fullträffar från Italiens dominerande knivcentra. Det känns aktuellt nu när det är vilodag inför sista veckan av den 101 upplagan av Giro d'Italia som pågår för fullt. 

Båda knivarna är tidigare recenserade här på bloggen även om det var kusinen till den nedersta av de två avbildade som då var aktuell. På bilden Vipers "Dan 2" och den som jag tidigare presenterade var nummer 1. Skillnaden dem emellan återfinns i bladformen helt enkelt. Här en modifierad wharncliffe allt medan ettan bjuder på en traditionell droppoint. Båda modellerna kan för övrigt fås med samma alternativ på handtag. Val som nu utökats markant i och med att en rad träslag adderats till katalogen. Val som inte var aktuella när det begav sig för mig. Här är det dock "Silver Twill G10" som syns. 

Den andra kniven är förstås Tur från Fox Knives. Handtagsmaterialet är kolfiber. En kolfiber som både är högkvalitativ och välbearbetad. 

"Maniago Excellence"

Båda herrar designers som står bakom knivarna är väl kända även om vårt grannlands Jesper Voxnaes troligen nått en bredare publik. Det är han som plitade ihop Tur. Bakom Dan-modellerna återfinns fullblodsitalienaren Tommaso Rumici. 

För den som söker riktigt bra EDC-knivar och inte känner att en flipper och titanskaft är ett måste är båda knivarna säkra kort som jag gärna rekommenderar.


/ J - måndagsversionen

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Fox Tur

- den perfekta fickkniven del 27

Tänk vad lyckat resultatet kan bli när en knivmakare/designer hittar rätt samarbetspartner bland alla tillverkare. Då kan vi vanliga dödliga som inte riktigt kan unna oss customknivar till vardags ta del av spännande formgivning. Blir det riktigt bra kan det som i det här fallet ligga till grund för ytterligare ett kapitel i "jakten på den perfekta fickkniven". 

Fox FX-528 Tur

Recensionsobjektet för dagen är "Tur". Frukten av en dansk ympning på ett italienskt träd, Jesper Voxnaes fortsätter att botanisera bland tillverkarna i italienska Maniago. Först ut var Viper by Tecnocut vilket resulterade i modeller som Odino, Kyomi och Fortis. Nu är det dags för en annan av stadens stora, Fox Knives. 

Resultatet av mötet har blivit ett par modeller som "Ravn" och den aktuella kniven, "Tur". En modern fällkniv som ger dig "rätt" material och teknik men med ett formspråk som delvis hämtar kraft i historien och Jens skandinaviska bakgrund.*

Blad

Bladet kanske är det som främst gör att jag reflekterar kring Voxnaes ursprung. Tar du bort tumknoppen för enhandsöppning skulle bladet kunna återfinnas på vilken liten fastbladad frilufts- eller jaktkniv från Danmark eller för den delen Sverige som helst. 

Känns bladformen bekant? Avlägsna tumknoppen och du har en liten skandinavisk allkniv

Formen är således enkel. Nästan det som ibland kallas "rak" men eftersom ryggen sluttar lätt ned mot spetsen så är det trots allt en klassisk droppoint. På längden mäter bladet 75 millimeter och höjden är 27 millimeter. Över nacken är måttet tre och en halv millimeter. Om det är en halv millimeter i onödan eller ej kan diskuteras men bladet är nästan fullt flatslipat vilket gör det här till en utmärkt skärmaskin i vilket fall. 

Ett faktum som understryks av att stålet är Elmax och härdat så hårt som 59-61 HRC. Något som i och för sig inte är ovanligt för den här ståltypen. Resultatet blir en hållbar och framför allt uthållig egg. På minuskontot återfinns att det är tämligen besvärligt att slipa om. Att strigla och bryna eggen är däremot tacksamt har jag noterat under tiden jag ägt kniven.

Mitt grundtips är att underhålla eggen regelbundet för att slippa större insatser på slipfronten. Det gäller alla knivar men särskilt de med avancerade stål. Det är så mycket lättare att bryna en egg då och då än att behöva slipa om en slö kniv från grunden. Dessutom äter riktigt hårda stål en hel del slipmaterial oavsett om det rör sig om band, stenar eller annat. 

Mycket information på bladet men snyggt gjort

Utseendemässigt är det här bladet en fullträff enligt mig. De enkla, rena linjerna jag ofta framhåller som eftersträvansvärda framhävs av en tilltalande satinfinish samt understryks med den finess med vilken text och bild hanterats på bladet. På en sida Fox logotyp och på motstående sida "Vox". Där hittas även uppgifter på bladtangen som avslöjar tillverkare, ort och ståltyp. Trots relativt mycket information har det gjorts med stil. Tack för det Fox. 

Devisen "Form follows function" är påtagligt närvarande i den här kniven. Tur känns vid användning precis som den ser ut, kompetent. En god följeslagare vid diverse vardagssysslor och varför inte som namnet antyder när man går på tur. 

Jag har som vanligt testat kniven tämligen utförligt på en rad olika material. Och eftersom den här kniven blev en ögonblicklig favorit har den fått hänga i fickan mest hela tiden.

Överlag presterar Tur utmärkt i de flesta sammanhang. Den både ser ut som och är en allroundkniv helt enkelt.

Tack vare en både vass och stadig spets går förpacknings- och kartongöppning som en dans. Jag är en stor anhängare av bra spetsar av bland annat det skälet och har därför vissa invändningar mot knivar som saknar eller har för lite av den varan. Sen gör det korta bladet på Tur att det går att ta i ordentligt eftersom det man skär hamnar nära handen. Det underlättas av att tumknopparna är föredömligt placerade nära handtaget.

Kanske inte en kökskniv men nästan full flatslipning och ett kvalitetsstål räcker långt

Men en riktig arbetshäst är det inte och orsaken till det är helt knutet till formatet. Det går inte både göra en kniv liten och smidig samtidigt som den skall fylla handen helt. Det märkts när man täljer en stund med kniven i torrt virke. Då blir man lite öm i handen och clipet trycker även det mot handflatan. Annars fungerar bladformen bra till uppgiften även om originalslipningen kräver att man vinklar upp bladet för att eggen skall bita fullt ut. Man har som vanligt lite för brant primäregg helt enkelt. 

Färskt trä som inte är riktigt lika hårt är däremot en fröjd att ge sig i kast med. Tänk grillpinnar och en vandrarstav eller två. God balans och ett kort lättstyrt blad gör kniven samarbetsvillig.

Kartong, papp och liknande material hanteras enkelt och som vanligt har kniven under testperioden beordrats viss kökshandräckning. Här märks det att bladet är något tjockt men det kompenseras till stor del av att det är flatslipat och överlag klarar den sig riktigt bra bland grönsaker, rotsaker och en och annan köttbit även om det inte är någon Opinel. En kniv som får agera referens bland fällknivar på skärbrädan. 

Handtagets utformning gör även att stickande rörelser inte känns obehagliga. Handen glider ingenstans vare sig när man sticker kniven i tjockare plast som PET-flaskor eller i en planka. Det senare gjordes för att testa styrkan hos spetsen. Den klarar att brytas loss i sidled utan att deformeras. 

Handtag

Tur bjuder på ett handtag som mäter strax över decimetern på längden och tjockleken är runt 14 millimeter. Materialet är kolfiber, massor av kolfiber. Extra sympatiskt är den höga kvaliteten, på det här exemplaret är sidorna helt fria från blåsor, hålrum eller andra defekter. Det har även en påtaglig lyster och ett djup. 

Ett ergonomiskt handtag i högkvalitativ kolfiber med mycket lyster i

Själva konstruktionen kännetecknas av ett par distinkta val. Ett är att inte förse kniven med hel ram. Inga "liners" således utan istället har man valt att förlita sig på materialets inneboende styrka. Eller ja, det gäller en sida i alla fall. Tack för det säger jag då hållbarheten räcker till och blir över samtidigt som det sparar vikt. Kolfiber är mer än adekvat för de applikationer den här kniven och de flesta andra fällknivar kan tänkas utsättas för. Att ha kraftiga överdimensionerade ramar ihop med redan starka material som titan, aluminium, kolfiber och G10 är inte fel men det handlar mer om försäljningsargument än om hållbarhet i faktiska situationer. Det kan vara bra att inse det ibland.

Men konstruktionen kräver en speciallösning för låset som jag återkommer till. Annars är Tur halvöppen i ryggen eftersom den delvis är täckt av en backspacer. Den biten metall sträcker sig även bakåt för att forma ett fånglinehål. En smidig lösning som både erbjuder möjligheter för den som vill fästa en bit fallskärmslina i sin kniv samtidigt som det inte inkräktar på handtagssidorna. Backspacern är liksom clipet gjord i titan och har fått sig en lätt anodisering. En lyxig detalj som väl matchar resten av utseendet på kniven. 

Ett litet aber är clipet som känns en smula vid arbete samt kanterna som kunde rundats ännu mer

Jag gillar knivar där formgivaren har tänkt en gång till när kommer till ergonomi och användande. Tur är en sådan kniv. Som exempel på det kan handtagssidorna tjäna där det lagts ned mycket arbete med mjukt välvda sidor och excellent ytfinish. Formen är markant tredimensionell vilket gör kniven ytterligt sympatisk i handen. Handtaget tillåter alla typer av grepp.

Clipet känns mot och i handen så helt perfekt är det inte. Förklaringen återfinns inte så mycket i formen på clipet som placeringen. Men med ett så här pass litet handtag är det svårt att göra det bättre. Det är emellertid inte så illa att det skaver och orsaker blåsor när kniven brukas lite hårdare men man märker att det är där.

Jag kan tänka mig att handtaget kan upplevas som aningen litet för dem med riktiga labbar, det vill säga mycket stora händer. Då räcker inte längden till och även jag kan tycka att det kunde vara något fylligare. Men då hade förstås kniven blivit större och inte minst klumpigare i fickan.   

Sen har jag ett par små invändningar mot utformningen trots allt. En är att det finns ställen som skulle kunna mjukats upp. Det gäller "näbben" i bakre delen av handtaget respektive fingerskyddet som är för kantiga och borde rundats mer. Sen är även insidorna av handtagssidorna aningen för skarpa för min smak. De kunde gott slipats lite till även de. Särskilt med tanke på allt arbete som lagts ned på kniven för övrigt. 

Öppning och lås

Fällknivar skall kunna fällas ut bekvämt också. På Tur sker det med hjälp av tumpinnar som är föredömligt lätta att komma åt. De sticker ut lagom mycket för att vara lätta att nå och är diskreta nog för att inte haka i saker och ting. Man behöver inte heller fundera närmare på vart de befinner sig, det är bara att greppa och öppna kniven. Rörelsen känns naturlig vilket är ett gott betyg. Förfarandet underlättas av en för ändamålet väl avvägt motstånd. Därmed går det både att öppna kniven med värdighet eller blixtra till beroende på situationen.

Välplacerade tumknoppar, både med tanke på öppningsfunktionen och att de är ur vägen när man skär

Låset på Tur är något av en speciallösning. Inte själva låset då utan mer hur det är monterat i handtagssidan. Här har man valt att arbeta med en avkolfiberskollan delvis dold ensidig liner.

Systemet är annars en enkel linerlock i stål. När de är gjorda så här är det kanske min favoritvariant på lås. De fyller sin funktion att spärra bladet samtidigt som de inte påverkar utseendet på kniven på samma vis som ramlås tenderar att göra. Man slipper då en tydlig fram- respektive baksida.

I det här fallet låser kniven som förväntat med den här bakgrunden vilket innebär perfektion. Konstigt vore det annars om formgivare, tillverkare och prislapp tas i beaktande. Inget glapp eller spel och för att undvika det även i framtiden finns det rum för nötning och bladtangen är skuren i rätt vinkel för det. Vidare används hela låsarmens kontaktyta för ökad säkerhet. Eftersom den är gjord helt i stål och möter stål i bladet uppstår heller ingen seghet eller tendens att fastna.

För att det inte skall uppstå "slip", det vill säga att låsarmen glider om bladet belastas från fel håll är det nödvändigt att geometrin är övertänkt på linerlocks och att kraften i låsarmen är tillräcklig. På Tur är det rätt gjort. 

Linerlock deluxe

Låset är relativt lätt att släppa. Låsarmen höjer sig en smula över resten av handtaget och har fått sig lite taggar för ökat grepp. De är dock rundade nog för att inte massakrera huden på fingrarna vilket jag uppskattar. Möjligen skulle åtkomsten ökas ytterligare genom att man fasat av motstående handtagssida mer. Det är dock en avvägningsfråga när det kommer till linerlocks. Att göra på det här viset ger extra säkerhet vid framförallt vridande rörelser med kniven. Sådana som kan uppstå när man lossar bladet från en bit trä till exempel.

Sammantaget anser jag att det här låset tillhör "top of the line" när det kommer till linerlocks, det blir inte så mycket bättre än så här. 

Att bära

Det här området är såpass viktigt för en fickkniv att jag ibland funderar på att höja statusen på rubriken och jämställa det med brukande. Knivar har som främsta funktion att skära och penetrera saker. Därutöver kan man utföra mer eller mindre fantasifulla uppgifter med dem förstås som att bända, bräcka, borra och skrapa etc. Men oavsett typ och hur de används måste knivar förvaras och medföras för att vara tillgängliga när de behövs. Med andra ord är "att bära" en synnerlig viktig funktion hos en kniv, särskilt en vardagskompanjon. 

Nå, hur är Tur att bära? En fröjd är svaret. Egenskaper som ett bra clip, blygsamt format, låg vikt och att den är strömlinjeformad som en säl ger högt utslag på betygsskalan. 

Ett bra clip men för mig kunde kniven gärna fått sitta djupare i fickan - då syns den mindre

 och risken att tappa kniven minskar

Clipet på den här kniven är osedvanligt avancerat för att sitta på en produktionskniv. För det första är det av titan trots att kniven inte är det. För det andra är det "skulpterat" och inte ett fjäderclip. För det tredje är det skruvat från insidan och sist men inte minst har det fått sig en touch av brons i och med en lätt anodisering av något slag. Allt det sammantaget känns lyxigt. 

Clipet är skuret ur ett stycke titan

Det kan konstateras att clipet på Tur är snyggt och harmonierar väl med knivens övriga utseende. Ännu trevligare är att kunna säga att det fungerar också. Det är riktigt bra för att vara ett skulpterat titanclip och bekräftar därmed min tidigare "spaning" om att allt fler tillverkare bättrat sig på den fronten. Det går att göra clip som både bjuder på god funktion och har ett eget visuellt uttryck. Det kräver bara mer ansträngning. Sen är det ändå så att det är svårt att slå funktionen på fjäderclip från märken som CRK och Spyderco. 

Däremot sitter clipet på Tur där det sitter vilket passar mig och de flesta utmärkt men är ingen höjdare för dem som faktiskt är vänsterhänta. Men utseendet blir så mycket snyggare när handtaget inte ser ut som det är angripet av husbock och med den här lösningen på fästpunkt hade det inte gått att lösa på många andra vis. Det som återstår i så fall är att tillverka en särskilt version av kniven för de som vill använda vänster hand. 

Funktionen är som sagt mycket bra och inte blir det sämre av den släta kolfibern i handtaget som gör att kniven är enkel att dra och stoppa tillbaks på sin plats. En mjuk yta ruggar heller inte upp textilier vilket är tacknämligt. Risken att tappa kniven ökar något men fjädertrycket från clipet räcker till samtidigt som kniven sitter djupt nog för att om inte eliminera den risken åtminstone reducera den kraftigt.

Sammanfattningsvis

Ett uttalat mål med den här kniven var att skapa den ultimata följeslagaren i vardagen och kanske på en och annan tur. Namnet är trots allt inte en slump. Får man tro Jesper själv så betyder "Tur" just tur, vandring, utflykt på danska liksom på svenska. Sen kan jag inte låta bli att tycka att det är "tur" att Jesper hittade just till Fox när det gäller den här kniven för att vara lite ordvitsig. Men det jag avser är att det finns en rad goda egenskaper och detaljer som förtjänar hög kvalitet i tillverkningsledet. Något som Fox erbjuder.  

Lyxigt kaffe, lyxig kniv

Tur har både material, byggkvalitet och en ytfinish som placerar den i toppklass bland produktionsknivar. Jag skulle vilja jämställa den med de bästa knivarna som kommer från Taichung, Taiwan på den punkten. Det tillsammans med den goda formgivningen gör att den här kniven snabbt blev en av mina favoriter för EDC-bruk överhuvudtaget. Det placerar den i en illuster skara som befolkas av knivar som Benchmade 940/943, Spydercos Sage-serie, Kizer Gemini, Viper Dan och ZT 0450 för att nämna några. 

Fox Tur - en förträfflig kamrat på färden 

Men Tur  är så bra att den förtjänar att nämnas i samma andetag som dessa utmärkta knivar. Det bästa betyget en kniv kan få i min samling är om den naturligt slinker ned i fickan utan att jag tänker på det. Att det är den där kniven jag instinktivt sträcker mig emot. Konkurrensen är nämligen rätt hård vid det här laget. 

Därmed är Fox Tur en kniv jag rekommenderar till alla som önskar en riktigt bra EDC-kniv, en fickkniv med extra allt. Ett elegant utseende som väl matchas av material och inte minst prestanda. Men det är en liten kniv så den som tycker bättre om stora knivar skall nog betrakta det här som ett komplement eller leta vidare i knivvärlden. Ni andra, ta er en titt på den här kniven!

Specifikation:

Längd utfälld: 178 mm
Längd hopfälld: 105 mm
Vikt: 95 g
Bladlängd: 75 mm
Godstjocklek: 3,5 mm
Bladstål: Elmax, HRC 59-61
Handtag: kolfiber
Lås: linerlock i stål

Producerad av: Fox Knives, tillverkad i Italien


* Sen har herr Voxnaes ett omfattande samarbete med flera andra namnkunniga tillverkare som Böker och CRKT. Det för det goda med sig att möjligheten att botanisera bland knivar i olika prisklasser formgivna av honom  är stor.  


/ J - nöjd husse till en räv

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre