Fredags-EDC CXXXVI "Alla tre?"

Det är en något märklig fredag för min del. Jag är inte på jobbet utan sjukskriven. Dock inte för något benbrott eller så varpå jag skall våga mig ut senare i eftermiddag hade jag tänkt. 

För stunden sitter jag vid datorn efter att ha varit utomhus ett tag på morgonkvisten. En promenad och några bilder senare är jag hemma igen.  Frisk luft är nyttigt...har jag hört. I alla fall för mig. 

"All Three"

Det som fotograferades var lite höstlöv och så kniven på bilden. Den som är utfälld alltså. Det är Viper Orso 2. Som synes mycket besläktad med de andra två som är MKM Goccia och Fox Ziggy. Att det är samma upphovsman bakom behöver man inte vara ett geni för att lista ut och för en så kunnig publik som ni behövdet knappt heller sägas  att det är en dansk gentleman som står bakom linjerna. Mannen jag talar om är förstås Jens Ansø. 

Anledningen att jag konkade runt på hela tre knivar är att jag förstås ville jämföra dem innan jag plitar ned lite intryck av Orso. Det väntar en recension av den kniven runt hörnet nämligen. 

Ha en kalasfredag go' vänner!

/ J - mer förvirrad än vanligt

#knivesandbikes #knivigtvarre

Review MKM Goccia

  

-  a solid collaboration between MKM and Ansø

So it is time for the third review of a knife from Italian MKM. The abbreviation stands for "Maniago Knife Makers" and thus is self-explanatory as to where in the world the production of these knives can be found.

 

The designers, on the other hand, are of a more international nature, even if, in this case, we will only go to Sweden's (where I live) southern neighbor Denmark. This time it's Jens Ansø who sat at the drawing board. However, he didn't sit there for long as this is a production version of the Neo custom model. That's why some may find the look familiar.*

With that said, it's time for what is probably the world's first written review of MKM Goccia.

MKM Goccia

Like most knives in MKM's catalog, Goccia can be obtained in several different variations. This particular knife has Canvas-Micarta sides. If you don't like that material, the knife is also available in G10, with a carbon fiber handle, and in several different versions of titanium. The most exclusive also has a Damasteel blade. But already at the time of writing, I think it is sold out. 

Goccia is a production version of Ansø's custom model Neo

Twitter version: MKM Goccia, a knife for those looking for a solid folding knife with Ansø's design language but who don't want or can't pay the prices for a custom knife. 

Blade

Goccia's blade shape is basically simple, it's a drop point. But then it has got that special "Ansø bend" even though there are older and more extreme examples of it in his production. In this case, it is very subdued but it does mean that the back rises slightly before it descends to meet the tip. It gives the blade a little visual extra. Think of an extremely weak Nessmuk influence.

The blade is 85 mm long, 25 mm high at the most and then a full 4 mm thick steel is used. Spontaneously, I can think that it could be somewhat thinner as it is chosen purely for aesthetic reasons.

The finish is a well-made satin. MKM's logo, the text Maniago Italy and steel type can be found on the ricasso. On the opposite side, with the same discreet placement, Ansø's crowned A is found. Overall nicely done.

Goccia boasts a drop point that has been given a typical Ansø touch

The steel is consistently among MKM's better knives, M390 from Böhler/Uddeholm. An excellent choice as it doesn't get much better as long as we're discussing folding knives. Assuming the steel is properly heat treated that is. Sometimes Italian brands have been accused by members of the IKC (Internet Knife Community) of keeping the blades too soft. In this case, the hardness is stated as 58-60 HRC. If M390 is found in the lower region of that range, it is not optimal, but if it is at 60, it is good to go.

In general, it can be said about M390 that it is resistant to rust, which was also the case in this knife, and that it keeps its sharpness very well. That also applies to this knife. In addition, it can be said that the factory edge was really nice with high sharpness while being well-centered and even in height. Something that is not a given even on relatively expensive knives all the time.

However, the blade of Goccia is not the thinnest behind the edge. It varies from 0.6 to about 0.8 mm, which is pretty thick. If you add the rather sturdy blade, the full flat ground is needed for the knife to cut efficiently. Or the knife is not really FFG. The blade has a small flat portion which is a good thing for those using fixed-angle sharpening systems.

The labeling is fairly discreet

The question is why the same geometry was chosen on this folding knife as a fixed blade for survival situations? And what does it do to the performance?

It becomes almost a rhetorical question. Yes, it makes the knife perform less well. Sure, you can cut an onion or a tomato. A sharp edge and an almost completely flat-ground blade take care of that. But is it effortless? No, it isn't. It is noticeable that there is a millimeter too "much" when regarding blade stock and that the knife is thick behind the edge. It is also reflected when cutting cardboard and the like. However, the sturdy edge and solid handle make Goccia unexpectedly likable when carving. Not so much that I want to call this an outdoor knife but it doesn't make a fool of itself in such situations. The same applies to tamp and rope as well as old rubber car mats. So for an EDC knife, it's something of a blue-collar worker if you can put it that way.

The tip, on the other hand, is excellent for detail work. Sharp, but not too thin, and above all, it is "found" where you expect it, along the center line of the knife. This makes it good for both more powerful penetrating cuts such as when puncturing a plastic can and for smaller tasks like prying out splinters.  

Handle

In fact, it is the pattern on the handle that gave the knife its name. Or possibly it was added after the name was a fact. Anyway, Goccia means "drop" in Italian. Now it is more visible on the metal versions of the knife but the sides have been given a step-shaped pattern that rises along the sides and makes them arched. A pattern that mimics rings on the water.

The elegantly shaped sides are then screwed with three T6 screws into a steel frame that is neatly recessed into the sides. It is not lightened in any way, which certainly gives a somewhat heavier knife, but in return makes the knife easier to keep clean because the inside is completely smooth. Speaking of inside, you find the text "made by MIKITA" written on the inside back spacer. A tasteful place to put that information.

A handle whose Micarta sides have been given a milled step-shaped wave pattern

Goccia has attractive details in blasted gray titanium. That material can be found in the collar around the pivot screw, the clip, and not least in the backspacer. The latter also hides the enlarged lanyard hole. It is no problem to put both one and two 550 paracords in there if desired.

The handle is fairly wide and only partially open, as a solid back spacer in titanium takes up the rest

The material used in the sides is in this version green although it is a very light shade of canvas-Micarta. However, the quality is excellent and so is the fit.

The length of the handle is 11.7 cm and the height is 1.8-2.5 cm. It is paired with a thickness of 1.5 cm. A fairly slim handle in height but that is rather wide, in other words.

Goccia is really comfortable in the hand

Despite that, the knife fits well in the hand. Both hammer grips and saber grips feel equally homely and comfortable. In fact, I can't think of any grip that doesn't work with Goccia. It's simply a good handle. When cutting wood and other harder materials, it is also noticeable that the handle is relatively wide, which provides good support for the hand. 

Opening and Lock

The flipper tab is quite educational. It is low and oblong and only has grooves for a better grip on the front. It gives a good indication, literally in this case, of how the finger should be placed. Then just pull straight back and the blade comes out. Downward cannot be pressed, but it is hardly possible to misunderstand the movement either. If you know what a flipper knife is, that is. If you give this knife to someone who is not familiar with the phenomenon, they will not get the blade out at all as it cannot be opened with two hands. The blade is mostly hidden in the handle and there is nothing to grab onto while the blade cannot be shaken out at all. 

The flipper tab works great, as long as you use it exactly as intended that is

The reason is that the detent ball offers considerable resistance. The necessity of it is something that can be debated but is in demand among knife enthusiasts. The result is a flipper tab that requires some force to be activated, but in return provides a very snappy opening. This is thus a knife whose blade is really fast when opened.

Another part of the explanation is of course found in the fact that this knife, like many others, has a blade that runs on ball bearings.

The lock is masterfully executed on this knife

What prevents the blade from closing over the fingers is in this case a liner lock. A rather sturdy variant, I might add. It oozes quality and there is no play in the blade, nor side to side or up or down. Anything else, on the other hand, would have been a disappointment. The lock is fairly easy to disengage without being the best in that regard. 

To Carry

Goccia feels great in a pocket. The curved back means that the only pointy part of the exterior of the knife in the form of the flipper is hidden.

Otherwise, the Micarta is certainly patterned and the material has a certain structure to it, but none of it is course enough to adversely affect how easy the knife is to put into a pocket.

The clip is in titanium, nicely designed but with a drawback

Weight and dimensions also contribute to the Goccia being ok in a pocket. The knife weighs 110 grams and the handle is, as I said, almost twelve centimeters long. Completely reasonable dimensions for a good pocket knife.

The tip is correctly executed, the ramp is good and the space under the clip is spacious. The clip is countersunk and so are the screws. An almost perfect clip if it weren't for the "bumps" you see towards the end that occurred when I bent the clip back twice

The clip belongs to the more exclusive ones. Not so much that it is what is often referred to as a "sculpted" clip, that is, one milled from a single piece of solid titanium. But the material is the same and to be honest I prefer this variant as they are often better in terms of function. This clip belongs to the "deep ride" category, which means that the knife sits deep in the pocket. This gives two advantages, on the one hand, it is more difficult to drop the knife and on the other hand, it is less visible, which can be beneficial in certain contexts. This is achieved by the clip sitting far back on the handle and having a substantial bend. Occasionally such a clip can give rise to discomfort in the form of pressure when the knife is used, but this has been avoided in this case by the handle being long enough so that the clip will not rub against the inside of the hand and cause hot spots. 

It's therefore an excellent clip so far. The tip does not point outwards and cause chafing, while the ramp is sufficient for the fabric to pass under with ease. The same can be said about the space underneath the clip, which has been made larger by the fact that the clip is recessed in the side of the handle and the screw heads are flat.

But then there were two disadvantages. One is that it's not movable so any left-hander might be annoyed. Then it is unfortunately a bit weak, to be honest. By that, I mean that I have already twice accidentally bent it out of position. Then it is enough to remove it and push it back by hand! Neither pliers nor a vise is needed. Unfortunately, this means that if the clip scrapes against something, it tends to bend outwards.

To Conclude

Goccia is a fairly exclusive knife. It is noticeable at all stages, from the design through the choice of materials to the many details that are to be discovered and the production quality. It may not be as unique as its predecessor, Ansø's custom knife Neo, but the lines are of course there.

MKM has built the knife with M390 in the blade and canvas-Micarta in the handle and with details in titanium. That material is found in the collar around the pivot screw, in the enlarged back spacer, and not least in the clip. It just doesn't get much better. It is possible to make it different and more expensive, but not functionally more advanced.

The manufacturing quality is also at a very high level where all the usual boxes can be ticked, such as a good factory edge, a centered blade, and a good fit and finish. The only negative point there is the thin clip that requires some care.

Goccia is probably intended as a solid EDC knife

More details that stand out positively are the pattern milled into the arched sides, the text on the inside of the backspacer, the clip unique to the knife, and the internal blade stop. The bolt is attached to the blade itself instead of being found in the frame, as is usually the case.

The knife also feels well-made when you hold it. The handle shape is simple but functional and the stepped pattern makes the sides swell in a soft way to better fill the hand. The balance is good and is found precisely at the finger choil. 

Should there be any objection to Goccia's design, it's found in how thick the blade is. Three and a half or even three millimeters of stock thickness would have been enough. Four millimeters are for the sake of appearance and actually make the knife somewhat less practical as it impairs the geometry. Something that is reinforced by the fact that this knife, like many, has a more robust than sharp edge with (far too much) steel behind it. This knife would benefit from a reprofile, to be honest.

But it should not be exaggerated. Criticism on that level is something you resort to when everything else is damn well done. Also, Goccia doesn't cut badly by any means. It could only be even better in that particular area. Especially with such a great steel.

MKM Goccia is the EDC knife that almost does better in the forest

Then there's no denying that the MKM Goccia is a damn good-looking knife! It can be seen in the overall style that Jens Ansø is both talented and has been practicing for a few years. The toned-down but elegant lines are emphasized in my opinion by the sober color scheme of this knife where the titanium breaks, albeit barely, against the color of the handle. The overall impression is that it is a very elegant knife.

The MSRP on the website is currently €249.

Maniago Knife Makers

Specifications:

Length Opened 200 mm

Length Folded: 117 mm

Weight: 110 g

Blade Length: 85 mm

Blade Thickness: 4 mm

Blade Steel: M390

Handle: Micarta

Lock: Liner lock

Produced by: Mikita, Made in Italy

/ J - likes his drop 

* In addition, the version of Ziggy that Ansø made together with Fox was much slimmer than the original, and that version is very similar in appearance to this knife.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension MKM Goccia

 

-  ett solitt samarbete mellan MKM och Ansø 

Så var det dags för den tredje recensionen av en kniv från italienska MKM. Förkortningen står för "Maniago Knife Makers" och därmed är självförklarande för vart i världen man hittar produktionen av de här knivarna.

 

Designerna däremot är av mer internationell karaktär även om vi även i det här fallet endast skall bege oss till vårt södra grannland Danmark. Den här gången är det Jens Ansø som suttit vid ritbordet. Emellertid satt han inte där så länge då det här är en produktionsversion av custommodellen Neo. Det är därför någon kanske tycker att utseendet känns bekant.*

Med det sagt är det dags för världens troligen första skriftliga recension av MKM Goccia.

MKM Goccia

Som de flesta knivar i MKMs katalog kan Goccia fås i ett flertal olika utföranden. Just det här exemplaret har sidor av Canvas-Micarta. Gillar man inte det så finns kniven även att tillgå i G10, med kolfiberhandtag och i flera olika varianter av titan. Den mest exklusiva har därtill ett damasteel-blad. Men redan i skrivande stund tror jag den är slutsåld. 

Goccia är en serieproducerad version av Ansøs customodell Neo

Twitterversion: MKM Goccia, en kniv för den som söker en rejäl fällkniv med Ansøs designspråk men som inte vill eller kan betala priserna för en customkniv. 

Blad

Goccias bladform är i grund och botten enkel, det är en drop point. Men sedan har den fått den där speciella "Ansö-kröken" även om det finns äldre och mer extrema exempel av den i hans produktion. I det här fallet är den mycket nedtonad men den innebär att ryggen höjer sig något innan den beger sig nedåt för att möta spetsen. Det skänker bladet en liten visuell knorr. Tänk en extremt svag Nessmuk-influens. 

Bladet är 85 mm långt, 25 mm högt som mest och till det har det brassats på med hela 4 mm tjockt stål. Spontant kan jag tycka att det kunde vara något tunnare då det enbart är valt av estetiska skäl. 

Finishen i det här utförandet är en välgjord satin. På ricasson hittas MKMs logotyp, texten Maniago Italy samt ståltyp. På motstående sida med samma diskreta placering hittas Ansøs krönta A. Överlag snyggt utfört. 

Goccia ståtar med en drop point som fått en typisk Ansø-knorr

Stålet är som genomgående bland MKMs finare sortiment M390 från Böhler/Uddeholm. Ett utmärkt val då det inte blir så mycket bättre så länge vi talar om fällknivar. Förutsatt att härdningen är korrekt  vill säga. Ibland har italienska märken anklagats för att hålla bladen för mjuka. I det här fallet uppges hårdheten till 58-60 HRC. Återfinns M390 i den nedre regionen av det spannet är det inte optimalt men om det ligger på 60 är det fullt godkänt. 

Generellt kan sägas om M390 att det är rosttrögt vilket är det varit även i den här kniven samt att det håller skärpan mycket väl. Även det gäller för den här kniven. Därtill kan sägas att fabrikseggen var riktigt fin med hög skärpa samtidigt som den är väl centrerad och jämn i höjd. Något som inte är givet ens på relativt dyra knivar alla gånger. 

Däremot är bladet på Goccia inte det tunnaste bakom eggen. Den varierar från 0,6 ändå upp ca 0,8 mm. Om man därtill adderar den tilltagna bladtjockleken så behövs den fulla flatslipningen för att kniven skall skära dugligt. Eller riktigt fullt flatslipad är kniven inte. Bladet har en liten platt yta till fromma för dem som använder slipsystem med fasta vinklar. 

Märkningen är tämligen diskret 

Frågan är varför man valt samma geometri på den här fällkniven som en fastbladare för överlevnadssituationer? Och vad gör det med själva prestandan?

Det blir närmast en retorisk fråga. Jo, den försämras. Visst kan du skära i en lök eller en tomat. En vass egg och ett så gott som fullt flatslipat blad tar har om det. Men går det lätt? Nej, det gör det inte. Det märks att det är en millimeter för "mycket" i bladet och att kniven är tjock bakom eggen. Det  avspeglas även när man skär i kartong och dylikt. Det stadiga eggen och det rejäla handtaget gör dock att Goccia är oväntat sympatisk när man skall tälja till en grillpinne. Inte så mycket att jag vill kalla det här en friluftskniv men den gör inte bort sig på något vis. Detsamma gäller tamp och rep samt gammal bilmatta i gummi. Så för att vara en EDC-kniv är den något av en grovarbetare om man kan uttrycka det så. 

Spetsen däremot är excellent för detaljarbete. Vass, men inte för tunn och framförallt "hittas" den där man förväntar sig, längs knivens mittlinje. Det gör den bra till både mer kraftfullt penetrerande skär som när man punkterar en plastdunk till att pilla ut spetor med.  

Handtag

Faktum är att det är mönstret på handtaget som gett kniven dess namn. Eller möjligen adderades det efter namngviningen men det hänger ihop hur som haver. Goccia betyder nämligen droppe på italienska. Nu syns det bättre på metallversionerna av kniven men sidorna har fått ett trappstegsformat mönster som höjer sig längs med sidorna och gör dem välvda. Ett mönster som efterliknar ringarna på vatten. 

De elegant formade sidorna är sedan skruvade med tre T6-skruvar i en stålram som är snyggt infälld i sidorna. Den är inte lättad på något vis vilket förvisso ger en något tyngre kniv i men i gengäld gör att kniven är lättare att hålla ren eftersom insidan är helt slät. Appropå insida hittas där texten "made by MIKITA" skrivet på back spacern. Ett bra ställe att placera den informationen på. 

Ett handtag vars Micarta-sidor har fått ett fräst trappstegsformat vågmönster

Goccia har försetts med attraktiva detaljer i blästrad grå titan. Det materialet återfinns i kragen kring pivotskruven, clipet och inte minst i backspacern. Den senare gömmer även det tilltagna fånglinehålet. Det är inga problem att trycka in både en och två 550 fallskärmslinor där om så önskas. 

Handtaget är tämligen bredd och endast delvis öppen då en rejäl back spacer i titan upptar resten

Materialet som använts i sidorna är i det här utförandet grön även om det är en mycket ljus nyans av canvas-Micarta. Kvalitén är dock utmärkt och det är även passformen. 

Längden på handtaget är 11,7 cm och höjden är 1,8-2,5 cm. Det paras med en tjocklek på 1,5 cm. Ett tämligen slankt handtag på höjden men rätt tilltaget på bredden med andra ord. 

I hand är Goccia riktigt bekväm

Trots det ligger kniven bra i hand. Både hammargrepp och sabel-grepp känns lika hemtama och bekväma. Faktum är att jag inte kommer på något grepp som inte fungerar med Goccia. Det är ett bra handtag helt enkelt. När det skärs i trä och andra hårdare material märks det även att handtaget är relativt bredd vilket ger bra stöd åt handen. 

Öppning och lås

Flipperfenan på Goccia är tämligen pedagogisk. Den är låg och avlång samt har bara räfflor för bättre fäste på framsidan. Det ger en god fingervisning, bokstavligen i det här fallet, om hur fingret skall placeras. Sedan är det bara att dra rakt bakåt och bladet far ut. Nedåt går inte att trycka men det är knappt möjligt att missförstå rörelsen heller. OM du vet vad en flipperöppnad kniv är vill säga. Ger du den här kniven till någon som inte är bekant med fenomenet får de inte ut bladet alls då den inte går att öppna med två händer. Bladet döljs till största delen i handtaget och det finns inget att greppa kring samtidigt som bladet inte går att skaka ut alls. 

Flipperfenan fungear utmärkt, så länge du gör rätt vill säga

Orsaken står att finna i att detent-kulan bjuder på rejält motstånd. Nödvändigheten av det är något som kan diskuteras men som efterfrågas bland kniventusiaster. Resultatet blir nämligen en kniv som kräver en del kraft för att fällas ut men i gengäld ger bra tryck i bladet. Det här är således en kniv vars blad är riktigt snärtigt att fälla ut. 

En annan del av förklaringen hittas förstås i att den här kniven likt många andra har ett blad som löper på kullager. 

Låset är mästerligt utfört på den här kniven

Det som förhindrar att bladet slår igen över fingrarna är i det här fallet en liner lock. En stadig variant i det här fallet. Den andas kvalitet och något glapp eller spel står inte att finna i bladet. Något annat hade å andra sidan varit en besvikelsen. Låset är tämligen lätt att släppa utan att vara ultimat i det fallet. 

Att bära

Goccia trivs utmärkt i en ficka och ännu bättre är att bäraren trivs med att ha den där. Den krökta ryggen gör nämligen att den enda spetsiga delen av exteriören på kniven i form av flipperfenan göms. 

I övrigt är Micartan förvisso mönstrad och själva materialet har viss struktur i sig men inget av det är grovt nog för att inverka menligt på hur lätt kniven är att stoppa ned i en ficka. 

Clipet är i titan, snyggt designat men dras med en nackdel

Vikt och mått bidrar även de till att Goccia är ok i en ficka. Kniven väger 110 gram och handtaget är som sagt närmare tolv centimeter långt. Fullt rimliga mått för en bra fickkniv. 

Spetsen är korrekt utförd, rampen godkänd och utrymmet under clipet väl tilltaget. Fästet är försänkt och skruvarna likaså. Ett nästan perfekt clip om det inte vore för de "bulor" du ser mot änden och som uppstått när jag två gånger bänt tillbaks clipet

Clipet tillhör den mer exklusiva skaran. Inte så pass att det är vad ofta refereras till som ett "skulpterat" clip, det vill säga ett fräst ur ett stycke massiv titan. Men materialet är detsamma och i ärlighetens namn föredrar jag den här varianten då de ofta är bättre sett till funktion. Det här clipet tillhör kategorin "deep ride" vilket innebär att kniven sitter djupt i fickan. Det ger två fördelar, dels är det svårare att tappa kniven och dels syns den mindre vilket kan vara av godo i vissa sammanhang. Det uppnås genom att clipet sitter långt bakt på handtaget och har en rejäl böj. Understundom kan ett dylikt clip ge upphov till obehag i form av tryck när kniven används men det har undvikits i det här fallet genom att handtaget är långt nog för att clipet inte skall skava mot insidan på handen. 

I övrigt är det ett utmärkt clip så långt. Spetsen pekar inte utåt och orsakar skav samtidigt som rampen är tillräcklig för att tyg med lätthet skall passera under. Detsamma kan sägas om utrymmet vilket gjorts större genom att clipet är försänkt i handtagssidan och skruvhuvudena är platta. 

Men så var det två nackdelar. Den ena är att det inte är flyttbart så alla vänsterhänta kan känna sig blåsta. Sedan är det tyvärr lite klent. Med det menar jag att jag redan två gånger av misstag böjt det ur position. Då räcker det att skruva av det och trycka tillbaka det med handkraft! Vare sig tång eller skruvstäd behövs. Det gör dessvärre att om clipet skrapar emot något böjer det sig gärna utåt. 

Sammanfattningsvis

Goccia är en tämligen exklusiv kniv. Det märks i alla led från formgivning via materialval till de många detaljer som finns att upptäcka. Den kanske inte är lika unik som sin förlaga, Ansøs customkniv Neo men linjerna finns förstås där. 

Sedan har man från MKMs sida byggt kniven med M390 i bladet och canvas-Micarta i handtaget och förstärkt med detaljer i titan. Det materialet hittas i kragen runt pivot-skruven, i den tilltagna back-spacern och inte minst i clipet. Det blir helt enkelt inte mycket bättre. Möjligen kan man göra det annorlunda och dyrare men inte funktionsmässigt mer avancerat.

Även tillverkningskvalitén håller mycket hög nivå där alla vanliga rutor kan kryssas i som handlar om bra fabriksegg, centrerat blad, god materialpassning och snygg finish. Den enda negativa punkten där är det klena clipet som kräver viss försiktighet. 

Goccia är nogt tänkt som en rejäl EDC-kniv

Fler detaljer som sticker ut positivt är mönstret som frästs i de välvda sidorna, texten på insidan av back spacern, det för kniven unika clipet och det interna bladstoppet. Bulten är fäst i själva bladet istället för att som oftast är fallet återfinnas i ramen. 

Även i hand känns kniven välgjord. Handtagsformen är enkel men fungerar och det trappstegsformade mönstret gör att sidorna sväller på ett mjukt sätt för att bättre fylla handen. Balansen är god och hittas exakt i fördjupningen för pekfingret. 

Skall något invändas mot Goccias formgivning så där det bladtjockleken. Tre och en halv eller till och med tre millimeters grovlek på bladgodset hade räckt. De fyra som nu är aktuella är för syns skull och gör faktiskt kniven något mindre praktisk då det försämrar geometrin en smula. Ett förhållande som förstärks genom att den här kniven likt många har en mer robust än skarp egg med (alldeles för) mycket stål bakom. Den här kniven skulle må bra av en reprofilering.

Men det skall inte överdrivas. Kritik på den nivån är något man tar till när allt annat är förbaskat välgjort. Dessutom skär inte Goccia dåligt på något vis. Den kunde bara vara ännu bättre på just det området. Särskilt med ett sådant stål. 

MKM Goccia är EDC-kniven som nästan gör sig bättre i skogen

Sedan går det inte att sticka under stol med att MKM Goccia är en förbaskad snygg kniv! Det syns i de övergripande formspråket att Jens Ansö både är talangfull och har fått öva i några år. De nedtonade men eleganta linjerna understryks i mitt tycke av den sobra färgskalan på den här kniven där titanet bryter om än knappt mot färgen på handtaget. Totalintrycket är att det är en mycket elegant kniv. 

Riktpriset på hemsidan är för närvarande 249€. 

Maniago Knife Makers

Specifikation:

Längd utfälld: 200 mm

Längd hopfälld: 117 mm

Vikt: 110 g

Bladlängd: 85 mm

Godstjocklek: 4 mm

Bladstål: M390

Handtag: Micarta

Lås: Liner lock

Producerad av: Mikita, tillverkad i Italien

/ J - gillar sin droppe

* Därtill kan läggas att den version av Ziggy som Ansø gjorde tillsammans med Fox var mycket slankare än originalet varpå den utgåvan är mycket lik den här kniven. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Fredags-EDC CXII "Otur?"

Fredag den trettonde skriver vi i kalendern idag. Är man det minsta vidskeplig så vet man vad som gäller. Dra täcket över huvudet och stanna i sängen. Eller då händer väl något där också. Säker kan man inte vara.

Men är man inte full lika skrockfull beger man sig ut i världen trots de dåliga förutsättningarna. En värld där solen nästan bryter igenom det grå så här på förmiddagen. Annars har det nya året inletts med ohemula mängder regn i Växjö-trakten så det är en lika ovanlig som välkommen syn. En slags symbol för kampen mellan ont och gott, ljus och mörker.

På vägen ut i världen tankade jag bilen. Då upptäcktes en brist. En brist på pengar. De hade på något mystiskt vis försvunnit. Först var de på kontot sen var de inte det. Inte ett helt ovanligt fenomen som ni månhända är bekanta med men ändå.  Det var ett stort digitalt hål i siffrorna. Är det någon som sett mina pengar?

"Bad Luck?"

För att kontra den potentiella oturen och försäkra mig om fortsatt existens har jag som lyckoamuletter valt att stoppa på mig två excellenta knivar från italienska MKM. En modell är redan recenserad och det är den av Jesper Voxnaes designade Isonzo. För er som inte vet är det den mindre av de två som ligger hoppfälld undertill. 

Den större kniven har fått namnet "Goccia" vilket betyder droppe på italienska. Den är formgiven av en annan stor dansk, Jens Ansø. Eller stor och stor, jag har ingen aning om hur lång han är. Men berömd är han i knivkretsar. Båda knivarna har handtag i finaste Micarta, detaljer i titan och blad i M390 från Böhler/Uddeholm. Kompetenta små pjäser. 

Under tiden jag plitade ned den här texten så försvann den lilla solglimten och ersattes med ett par nya nyanser av grått. Så länge varade hoppet om en god dag.  

Maniago Knife Makers

/ J - kaffefilosoferar

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr 265 "Nyårsafton"

Det måste tillstås att bilden är arrangerad och ljuger en smula. De här ostrona öppnades inte med aktuellt eggverktyg. Den är både för spetsig och vass för det. Det är ett par äldre ostronskal jag sparat bara därför att. Jag tror att jag öppnade dem med en slö Morakniv om jag inte missminner mig helt. Jag äter inte ostron så ofta att jag brytt mig om att införskaffa en dedikerad ostronkniv. Det är en av få köksknivar som saknas i arsenalen men det finns några till som exempelvis en laxkniv. En brist som kanske måste åtgärdas 2023. 

Ingendera av dem behövs emellertid för att tillreda dagens meny. Tre rätter blir det men vare sig ostron eller lax är inräknade i dem. Istället blir det någon form av skaldjurssoppa eller bisque till förrätt, lite oklart vilken sort då sambon håller det hemligt än så länge. Årets upplägg är att vi lagar en rätt var, fästmön, bonussonen och jag. Till huvudrätt blir det därför klassiskt med entrecote, hemslagen bea och hasselbackspotatis. Till efterrätt blir det någon variant av limecheesecake med bär och halloncoulis. Den biten är jag ansvarig för i år. Cheesecaken är därför i ungen sedan en tid tillbaks. 

Kniven på bilden är som kanske syns en MKM eller Maniago Knife Makers som det skall utläsas. 

"Nyårsafton"

Modellen kallas Goccia och är en design av ingen mindre än Jens Ansø. Kniven skall inom kort recenseras här på bloggen och är en skön mix av linnemicarta, titan och M390. 

Någon frågade mig om tärningarna när jag lade upp bilden på Instagram. Förutom att de snygga och därmed gör sig bra på bild så fyller de en funktion i det här fallet. De är till för att avgöra huruvida jag skall avge några nyårslöften eller ej. 

Jag håller nämligen sällan dem i vilket fall som helst. Men ungefär vartannat år lovar jag att jag aldrig mer skall lova något. Året därefter gödslar jag med löften med baktanken att om de är tillräckligt många så kanske något kommer att hållas. Men så brukar det inte bli. Men i år kanske det blir så?

Gott nytt år på er allihopa!!

Maniago Knife Makers

/ J - börjar summera

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC CIX

I flera dagar har väderleksrapporterna hävdat att det är mulet här med noll millimeter nederbörd. Det är synd att moder natur inte vet det. Hon gråter och då småregnar det mest hela tiden. Måhända gråter hon för alla elakheter vi begår mot vår egen livsmiljö. Men, hävdar somliga, vi människor har ingen påverkan. Att allt går åt helvete just nu beror på ren slump enligt dem. Fascinerande fenomen, det att somliga är totalt impregnerade inte bara mot regn utan även mot fakta. Människor klädda i informationsGore-Tex. Nu sitter till och med en av klimatförnekaridioterna i riksdagen. Sorgligt är vad det är.  

Men trots det har det hunnit bli fredag och det är inte så dumt. Förhoppningsvis blir det en lugn helg för min del. Det kan behövas. Veckan som förflöt var ingen höjdare i det Wikströmska hemmet. Fördelen med det är att det bara kan bli bättre. 

"Gloomy Day"

I fickan hittas idag ett par tre favoriter. Dels min nya monsterficklampa från Fenix Light kallad PD35 med tillägget V3.0. Det mer än antyder att det funnits versioner före den här och om dem vet jag inget. Men den är bra som tusan kan jag föregå recensionen med att säga. 

Knivarna är båda från italienska MKM. Den större är den Ansø-designade Goccia och den mindre står hans kompis och parhäst Voxnaes för. Den har fått namnet Izonso. Båda är överjäkligt sympatiska knivar med M390 som bladstål, Micarta i handtaget och detaljer i titan.

Förresten, anledningen till min besatthet av vädret för stunden hänger ihop med vissa fritidsaktiviteter som tarvar uppehåll. Det handlar om knivkastning. Blöta knivar är svårkastade. Håller man för hårt glider de inte ur handen som de skall och är greppet för löst försvinner de ur handen som en tvål. Som tur blev det lite uppehåll igår eftermiddag vilket medgav ett par timmars kastande.

Förhoppningsvis kan det bli lite knivkastande även i helgen. Med det vill jag önska eder alla en trevlig fredag och en god helg!

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - MKM Goccia

It's called third time is the charm right? Or maybe it is a question of a three-leaf clover? Anyway, what I'm talking about is that this is my third knife from Italian MKM. This model is called Goccia , which according to the website is drop in Italian. The explanation for the name is found in the pattern on the handle and is accompanied by a deeper philosophical reflection.

A third box from Italian MKM - Maniago Knife Makers

There is no doubt about the brand

This time, another Danish designer is responsible for the lines. It is Jens Ansø who has been on the move. Just as is the case with his faithful collaborator Jesper Voxnaes who was behind the other knives I presented from MKM (LÄNK), it is easy to recognize Jen's design language. In this case it is unusually easy to deduce as Goccia is a production version of his custom model Neo.

This beauty is called Goccia. Jens Ansø is responsible for the design

Goccia goccia is available in a couple of different versions where the biggest difference is the handle material. You can choose between titanium in a couple of different styles, G10 or, as here, Micarta. The choice is based on the fact that I think it is a nicer material than the others to hold. Common to all versions of this knife is that nothing has been spared. The micarta is of the best quality with linen as a base and the blade contains Böhler/Uddeholm's M390 steel.

Then the icing on the knife cake are details in titanium. That material is found in a ring around the pivot screw, the back spacer and the wire clip. The knife is a flipper and the blade runs on ball bearings.

It is also slightly larger than the two previous knives I presented from MKM. Here the blade measures 85 mm. Anyway a very good looking knife that I will, of course, review in due time. 

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre

* Possibly it can get a bit confusing as there already exists a similar knife from Fox Knives called Ziggy. It is supposed to be an interpretation of Ansö's custom edition of the same name, but as it is slimmer, it is deceptively similar to Neo/Goccia in terms of proportions.

Ny kniv - MKM Goccia

Tredje gången gillt heter det ju. Eller kanske är det fråga om en treklöver? Hur som haver, det jag talar om är att det här är min tredje kniv från italienska MKM. Den här modellen heter Goccia vilket enligt hemsidan betyder droppe på Italienska. Förklaringen till namnet hittas i mönstret på handtaget och ackompanjeras av en djupare filosofisk fundering.  

En tredje låda från italienska MKM - Maniago Knife Makers

Det är ingen tvekan om märket 

Den här gången är det en annan dansk designer som är ansvarig för linjespelet. Det är Jens Ansø som varit i farten. Precis som är fallet med hans trogne samarbetspartner Jesper Voxnaes som stått bakom de andra knivarna jag presenterat från MKM så är det lätt att känna igen Jens formspråk. I det här fallet är det ovanligt lätt att härleda då Goccia är en produktionsversion av hans custommodell Neo.

Goccia är den här skönheten döpt till. För designen står Jens Ansø

Goccia finns i ett par olika utgåvor där den största skillnaden är handtagsmaterialet. Det går att välja mellan titan i ett par olika varianter, G10 eller som här, Micarta. Valet grundas i att jag tycker det är ett skönare material än de andra att hålla i helt enkelt. Gemensamt för alla versioner av den här kniven är att man inte sparat på någonting. Micartan är av bästa kvalitet med linne som bas och i bladet hittas Böhler/Uddeholms M390-stål. 

Sedan toppas den knivtårtan med detaljer i titan. Det materialet återfinns i en ring runt pivotskruven, back spacern och wire-clipet. Kniven är en flipper och bladet löper på kullager. 

Den är också lite större än de två tidigare knivarna jag presenterat från MKM. Här mäter bladet 85 mm. Det är en en mycket estetiskt tilltalande kniv som jag förstås kommer att recensera vad det lider!

/ J - samlar på treklöver

#knivesandbikes #knivigtvarre

* Möjligen kan det bli lite förvirrande då det redan existerar en snarlik kniv från Fox Knives kallad Ziggy. Det skall vara en tolkning av Ansös customförlaga med samma namn men då den är slankare är den förvillande lik Neo/Goccia sett till proportioner.