- en udda fågel i en industriskog
Omväxling förnöjer heter det. På den punkten håller inte alla med mig har jag förstått. Det gäller högst troligen de som är mer fokuserade i sitt knivsamlande. Det vill säga håller sig till en typ av kniv, ett märke eller kanske till och med en enda modell. Mitt intresse är mer eklektiskt därvidlag och den här gången söktes något som stack ut varpå jag hittade den här skönheten, Fox Bastinelli Slim Dragotac Piemontes.
Där har ni ett namn att bita i för övrigt, det är både långt och har klang!
Där har ni ett namn att bita i för övrigt, det är både långt och har klang!
Fox FX-518ZW, Slim Dragotac Piemontes
Kniven med det det illustra namnet är frukten av ett samarbete mellan Italienska Fox och Bastinelli Knives. Bakom det märket står Bastien Coves som formgett en klart udda fågel i det här fallet. En "frictionfolder", den äldsta typen av fällkniv som existerar fast i det här fallet med ett modernt uttryck samt material och precision för att matcha det. Djärva linjer parat med elegans och funktion i ett och samma paket.
Twitterversion: Fox Dragotac Piemontes, vacker, udda och därtill tämligen praktisk!
Blad
Det är en intresseväckande bladform som avslöjas när kniven fällts ut. Skall den betraktas som en modifierad wharncliffe eller en väldigt låg clippoint? Mitt intryck är att det hur som haver är en form som är omhuldad av franska knivmakare. Förutom i den här kniven återfinns den till exempel i Spydercos PPT* vars upphovsmän är från samma del av världen. I grund och botten är det en gammal bladtyp och den ligger för övrigt inte så långt från en gammal grönsakskniv jag tidigare ägde.
Bladet är åtta centimeter långt och fullt flatslipat från en höjd av 25 millimeter. Ryggen har fått sig några räfflor för ökad friktion men är i övrigt elegant rundat. Materialet är ett stycke tre millimeter tjockt N690Co från Böhler som sedan försetts med en högblank satinfinish.
Ja ni vet, den där bladformen. Åtta centimeter duglighet gjort av N690
Sen måste jag nämna märkningen eller snarare frånvaron därav. Det här lilla bladet är en skönhet ur mer än en aspekt. Det enda som tryckts eller snarare laseretsats på bladet är en logga. Den är därutöver den snyggaste kombinationslogga jag sett. Istället för att trycka dit massor av text på båda sidor bladet har man valt att göra en fusion av Fox stiliserade räv bakom Bastinellis tre klomärken och det i till bladet anpassad storlek. Synnerligen väl utfört!
Det eleganta bladets finish förstörs inte av en överdriven mängd text
Den svagt svängda eggen avslutas med en riktigt bra spets som gjord för allehanda precisionsarbeten. Åh som Slim Dragotac skär. Tänk nästan Opinelbra och många förstår vad jag menar. Sen går det inte komma ifrån att det är en frictionfolder. Det innebär att alla småjobb går galant och till precisionsarbeten är den här kniven med sin uttalade spets riktigt bra. Det kan tilläggas att förutom formen är placeringen av spetsen relativt handtaget viktigt för känslan och även den upplevs balanserad.
Sen är det ingen "grovarbetare" förstås. Men för att markera det är hela kniven lätt och slank vilket förstärker det intrycket så det finns ingen diskrepans mellan utseende och funktion.
Handtag
Egenskaperna skulle kunna sammanfattas "konsten att göra ett slankt handtag ergonomiskt". Det här är nämligen ett utmärkt handtag på många vis. Förutsatt då att du inte har riktigt stora händer, det är trots allt en liten kniv och har du dasslock till nävar får du helt enkelt inte plats.
Grunden är en stark stålram som inte är lättad på något vis men trots det väger kniven in på låga 75 gram. Ryggen är öppen och kniven är skruvad i hela tre punkter utöver pivotskruven. I det här fallet är själva skruvarna som går in i distanserna dolda bakom skollorna som i sin tur är fästa med två skruvar. Den här versionen av kniven har sidor i ädelträ i form av ziricote. Kniven finns även i ett enklare, billigare utförande med sidor i gråsvart FRN (Fiber Reinforced Nylon). Troligen snäppet mer praktiskt i längden men även betydligt mindre elegant i mitt tycke.
Ett välformat urtag för fingret och en rygg som kröker sig gör att handtaget ligger bra i handen
Det Bastien lyckats med är att få ett litet handtag att fylla handen relativt väl. Det har uppnåtts genom att kröka ryggen till en elegant båge som följer handflatans form. Tänk lite "Canadian Belt Knife". Lägg därtill en riktigt bra försänkning för pekfingret och du har ett handtag i det mindre formatet som jag verkligen uppskattar.
Det är lätt att skifta mellan olika grepp och flera sitter som en smäck. Även om alla fattningar fungerar är det en kniv utan lås och därmed är vissa grepp förstås favoriserade. Kniven är främst anpassad för att hållas i "sabergrip" med en tumme på den förlängda bladtangen som då även agerar "lås" och hindrar bladet från att fällas ihop. En positiv detalj är den avfasade framkanten som verkligen underlättar när kniven hålls sidledes i nypan för småpill.
Två liners, två skollor i trä, tre distanser med dolda skruvar et voila - ett handtag
Kniven har ett tämligen generöst hål för fånglina och det kan jag tycka hör till på den här kniven. Eftersom den inte är försedd med clip kan en sådan användas för att lättare fiska upp kniven ur en ficka eller ur det medföljande läderfodralet. Utseendemässigt kunde jag däremot varit utan hålet. De som gillar sina "lanyardbeads" kan helt bortse från den sista kommentaren.
Öppning och lås
Enhandsöppning kan åstadkommas på flera vis och underhållande nog var de första fällknivarna, så kallade "friction folders" möjliga att fälla ut på det viset. Idén är ingalunda ny med andra ord även om den fått pånyttfödelse med först tumknoppar och sedan "flippers" av olika slag. Den här kniven är enkel att fälla ut och efter lite övning går det relativt snabbt också. En mer känd variant på temat är klassiska rakknivar vilka också har en förlängd tang och därmed hanteras på samma vis.
Hur mycket motstånd kniven skall bjuda på ställs in med den justerbara pivoskruven. För lätt och kniven blir klart kvickare men då studsar bladet nästan in igen. För hård och kniven blir säkrare men även långsammare att hantera. Den här kniven kan inte "blixtras" fram genom att slå tangen mot exempelvis ett ben vilket går med motsvarande mekanism försedd med lås.
Den för ändamålet avsedda förlängda tangen är mjukt rundad och komfortabel. Att den är lätt att komma åt säger sig nästan själv då den på dylika knivar är en mycket framträdande del. Gången är mjuk och smidig vilket överraskar en smula då "friction folders" av naturen skall bjuda på en smula motstånd. Det hörs liksom på namnet. De är dock, om de är rätt konstruerade, gjorda så att motståndet ökar under bladets gång. Så även den här men det sker mycket gradvis.
Hur mycket motstånd kniven skall bjuda på ställs in med den justerbara pivoskruven. För lätt och kniven blir klart kvickare men då studsar bladet nästan in igen. För hård och kniven blir säkrare men även långsammare att hantera. Den här kniven kan inte "blixtras" fram genom att slå tangen mot exempelvis ett ben vilket går med motsvarande mekanism försedd med lås.
Den för ändamålet avsedda förlängda tangen är mjukt rundad och komfortabel. Att den är lätt att komma åt säger sig nästan själv då den på dylika knivar är en mycket framträdande del. Gången är mjuk och smidig vilket överraskar en smula då "friction folders" av naturen skall bjuda på en smula motstånd. Det hörs liksom på namnet. De är dock, om de är rätt konstruerade, gjorda så att motståndet ökar under bladets gång. Så även den här men det sker mycket gradvis.
En "fricionfolders" signum, den förlängda tangen som bladet fälls ut via. Känt från rakknivar
Slim Dragotac har inget lås vilket framgår av kategorin som sagt. Istället fungerar den på samma vis som en slipjoint med den skillnaden att det är du eller snarare dina fingrar som ersätter ryggfjädern och står för motståndet. Säkerheten räcker till och kniven fäller inte automatiskt ihop sig som många tycks tro så fort knivar saknar "Tri-Ad-" eller "Axis-lås". Däremot krävs viss uppmärksamhet särskilt när bladet fastnar i något och skall frigöras. Då märks och saknas även frånvaron av lås. Det finns trots allt en anledning till att de kom till. Sen kan tilläggas att extra säkerhet byggts in i och med urtaget för fingret. Om pekfingret befinner sig där kan bladet vika sig men inte fälla ihop sig över dina fingrar.
Av det följer att kniven är tänkt att hantera "lättare" uppgifter där det främst handlar om att skära och följaktligen inte till att bända eller hugga med. Men även vid skärande av kartong, tyg med mera händer det att bladet kilar fast något och det är då man får tänka på hur man frigör bladet. Det är inte det att det inte går men likt en slipjoint kräver den sin uppmärksamhet på ett sätt som bärare av enbart moderna knivar inte är vana vid.
Av det följer att kniven är tänkt att hantera "lättare" uppgifter där det främst handlar om att skära och följaktligen inte till att bända eller hugga med. Men även vid skärande av kartong, tyg med mera händer det att bladet kilar fast något och det är då man får tänka på hur man frigör bladet. Det är inte det att det inte går men likt en slipjoint kräver den sin uppmärksamhet på ett sätt som bärare av enbart moderna knivar inte är vana vid.
På bladtangen placeras tummen eller ett finger varpå bladet inte kan fällas ihop.
Fungerar men är förstås inget lås och bör användas därefter
När kniven öppnas uppenbaras en av ytterst få kvalitetsmissar jag hittat på Dragotac. Det finns ett litet glapp i bladet. Dock upptäcks det bara om man endera fället kniven helt och provocerar bladet i "låst" läge upp och ned eller gör detsamma när kniven är halvöppen. Då rör sig bladet en smula i relation till handtaget. Det handlar troligen om en liten miss i passningen mellan hålet i bladet och storleken på pivotskruven. Det är inget som märks vid användande och det maskeras genom avsaknaden av lås.
Att bära
Även på det här området sticker kniven ut i den moderna industriskogen. Eller ja egentligen är den inte ovanlig men i dessa clip-tider har gemene knivbärare vant sig av med att förvara knivar löst i fickan. Det är så eller ännu hellre i det medföljande läderfodralet den här kniven bärs. Det skyddar mot att träytan nöts mot nycklar och andra fickockupanter. Fodralet är välsytt i kraftigt läder vilket gör att det bara blir snyggare efter en tids användning då det fått lite patina.
Kniven kan bäras löst i fickan men ännu hellre i det medföljande läderfodralet.
Frictionfolders kan faktiskt fälla ut sig om man kommer åt tangen i fel vinkel
Kniven är relativt lång i och med den utstickande tangen men mäter trots den inte mer än 13 centimeter hopfälld. Sen är Dragotac Piemontes extremt lätt. Sjuttiofem gram visar vågen som sagt och det är svältfött. Läderfodralet slinker lätt ned i en ficka och bladtangen gör det lätt att fiska upp kniven ur det när den behöver nyttjas. Så i det här fallet saknar jag inte ett clip även om det är mitt liksom många andras favoriserade sätt att bära en fickkniv på.
Sammanfattningsvis
Kärlek vid första ögonkastet brukar man säga. Det gällde mig och den här kniven. Trots sin udda framtoning lockade de rena linjerna, det spännande bladet och kombinationen av blank satin mot kontrasterande mörkt ädelträ. En unik och i mitt tycke vacker design med löften om att vara relativt praktisk därtill.
En udda skönhet för den som söker något mer personligt att stoppa i fickan
Det går även utbrista "så jäkla kul med något som sticker ut i titanflipperträsket". Inget fel med sådana knivar heller om de är välgjorda kanske skall tilläggas. Men ni kanske förstår vad jag menar? Det är roligt med en kniv vars utseende är distinkt och eget.
Därför rekommenderas den här kniven till alla som önskar något originellt, en tidsmaskin som överbrygger avståndet mellan då och nu. Därtill skär den bra så länge det inte skall tas ur älgar eller göras en lägereld.
Därför rekommenderas den här kniven till alla som önskar något originellt, en tidsmaskin som överbrygger avståndet mellan då och nu. Därtill skär den bra så länge det inte skall tas ur älgar eller göras en lägereld.
Specifikation:
Längd utfälld: 185 mm
Längd hopfälld: mm
Vikt: 75 g
Bladlängd: 80 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: N690Co, HRC 58-60
Handtag: trä på stålram
Lås: inget
Producerad av: Fox Cutlery, tillverkad i Maniago, Italien
* Vi talar förstås om Perrin, Perroti och Sasha Thiel vars initialer har fått ge namn åt den modellen.
/ J - tillfällig tidsresenär
#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar