Review Viper Orso 2

  

-  a sequel for those who prefer frame locks over liner locks

It's time for a closer look at a model called Orso 2 from Viper Knives. What makes both this review and the knife somewhat special is that there are already a couple of knives on the market that it strongly resemble and are also made in Maniago, Italy.

It's hard not to relate to them as I own all three and the same designer is behind the knives.

Viper Orso 2

Of course, I am talking about one of the Danish giants in the field, Jens Ansø. The other knives are the Fox Ziggy, a series-produced version of a custom knife of the same name. But then we come to knife number two, the MKM Goccia. It is seemingly even more similar to this knife with its milled pattern Micarta handle, flipper tab, and overall flowing lines.

But there are of course differences. If we talk about materials, there are no less than eight different versions of Orso 2 at the moment. So this look is more down to my taste than everything else, I happen to like Micarta. Then the blade steel is not the same in the two knives. The biggest differences, however, are found in the design of the blade and lock construction. To confuse, however, Orso (1) can be thrown into the mix as it, like Goccia, is a liner lock.

That hardly made anyone the wiser, so let's study Orso 2 more closely.

Orso 2 is a knife designed by virtuoso Jens Ansø

Short version: Viper Orso 2, is a solid addition to its predecessor for those who prefer frame locks over liner locks.

Blade

The blade shape is one of the two things that set this knife apart from the other knives listed. In this case, we have a "straight" blade. That is, the back is neither sloped nor cut off in any way. In addition to changing the appearance, it means that the tip is found higher up than otherwise and that the belly becomes longer and in this case more sweeping.

The rest of the appearance is characterized by a well-executed semi-polished stone wash. As usual, the Viper logo and model name are found on the blade. Some people think that the text is too large, but I would like to add that it is designed so that in many angles it is barely visible at all. On the opposite side is the Ansø logo and steel type.

Orso 2, has a completely straight blade spine, which is unusual

A steel that is actually completely new to me. The designation is LO-QPM20-4 and it is a powder steel of some kind. From what I understand, it should belong to the same family as the M390 and 20CV. A quality steel in other words. It is reportedly hardened to 59-61HRC which sounds good on paper.

The Orso 2 is not an entirely small knife with a blade that measures 87 mm in length. The height is exactly one inch, 24.5 mm, and the material thickness is a whopping 4 mm. A solid blade in other words. Now, the blade is basically completely flat ground, a small flat surface is found closest to the ricasso. But despite that, around 0.6 mm of steel remains behind the edge. That is very robust. I don't know why they chose to go down that road. A powder steel should theoretically have no problem being made thinner. Especially not as this is not a chopper of any kind but a folding knife.

The blade is made of a rather uncommon steel with the designation LO-QPM20-4

Naturally, such choices affect how well the knife cuts. It's not that it isn't sharp, the edge is good and it was straight out of the box. But it is more sturdy and durable than filled with finesse, so to speak.

Now it is matched for every part of the handle and the lock, so it is not completely bad. But it moves Orso 2 away from office use and closer to outdoor use, to use somewhat sweeping terms. That's actually where I appreciate it the most. Of course, it cuts tape, cardboard, and paper when needed. But it is when you approach thicker ropes, heavier plastics such as wide cable ties, and above all wood that it performs best.

At first glance, the Orso 2 might not appear to be a "bushcraft" knife, and it isn't. But it is not bad for more demanding outdoor tasks. In addition, both the blade and the handle are strong enough, and, not least, the robust edge does its job in those contexts.

Handle

Orso 2 has a rather lavish handle. What makes me say that is not the two materials although the canvas Micarta on the presentation side is of good quality. Instead, the comment stems from the fact that a lot of processing time is spent on the handle.

Alongside the handle side, there is a pattern in the form of four lines that underline the look of the knife. They also reappear on the titanium side and thus bind the two sides together. It also has a finer basic pattern that is a bit reminiscent of Micarta. However, it is so subtle that it is almost brushed away.

The presentation side is in this case Canvas-Micarta

Otherwise, the knife is softly rounded, with no flat handle sides. Some effort also went into the back spacer. It covers approximately half of the back and is somewhat "floating". It also features a hole for a lanyard. 

The two sides are connected by an advanced-shaped backspacer

The length of the handle measures 12 cm, of which the grip surface is 10 cm and the height varies between 20-25 mm. The handle has no frame, but the two sides are screwed from two sides via the back spacer in three points in addition to the pivot screw. The size of the bolts is T6, while tougher T8 heads have been used in both the pivot and fastening screw for the clip.

Orso 2 has a well-thought-out handle

In hand, the Orso 2 is really comfortable. The curvature of the back of the handle follows the hand well and there are no sharp edges or corners to disturb that impression. Even the clip works well as the back end is a bit into the handle and the tip is parallel to the side of the handle. This means that it integrates well with the handle and rather contributes to making the grip fuller than creating hot spots. 

The thickness is 12.5 mm, which makes the handle full.

Opening and Lock

Orso 2 is not exactly trendy when it comes to opening methods. This knife opens with a flipper, period. You may be able to get the blade out with two hands but it is cumbersome as not much of the blade is available to grip.

The flipper works well but may not be the fastest on the market. This is partly because the blade is relatively heavy and partly because Orso follows at least one, and in my eyes healthy, trend. It is to generally make flipper tabs smaller. This way you don't get as big leverage but, on the other hand, better-carrying comfort and as a bonus, better looks. 

The flipper tab is small but works

The flipper tab is not only discreet, but it also lacks grooves. But the shape is distinct enough to give decent friction anyway.

Then it can be added that it is actually possible to get some kick to the blade, but you have to "pre-tension" the finger to do so. The knife itself is not fast unless the user is, so to speak. It can also be said that this tab can only be used in one way and that is by pulling straight back. All other techniques are doomed to failure.

Another detail that makes the blade more nimble is of course the ceramic ball bearings. Even so, the blade does not fall into place under its own weight when the knife is closed. The tension from the lock bar is too high to allow that. 

The frame lock comes with an overtravel stop and a lock bar steel insert 

The lock bar is not quite easily accessible. There is a small recess on the opposite side but no more

The lock is a fairly sturdy frame lock. However, it was noted during the test period that it can be very dependent on the pivot screw being tight. It loosened slightly at one point and the lock became unreliable. It didn't lock securely at every opening and there was also some lock slip because it locked with very little contact area. After adjusting the pivot screw, the function was excellent.

The lock bar now falls into place and stays there. The blade sits firmly without play in any direction. However, the lock is not completely easily accessible. Certainly, the opposite side is slightly recessed but the lock bar itself is slippery. There is potential for improvement in this area.

To Carry

For being around twelve centimeters long when folded and a full 1.2 cm thick, the Orso 2 is nice in a pocket. Much of it is due to the fact that the thickness is hidden by the sides not being flat but contoured.

Then the knife does not weigh very much for being a full-size knife where both the lock side, back spacer, and clip are made of metal. The total weight is 125 g, which should be set to a blade length of nearly nine centimeters.

Orso 2 comes with a milled titanium clip

The fact that there is no distinct pattern under the clip makes it easier to pull the knife or put it back. Especially since Viper chose the more stylish solution with the cut-out in the lock bar on the inside instead of on the outside. This avoids the edge that otherwise occurs.

The function of the clip is excellent for being of this type

Orso 2 has a milled titanium clip. The function is not bad at all with a decent ramp and adequate tension. This allows you to thread the clip over most fabric edges and the knife stays in place. It is also a clip that aesthetically follows the rest of the design language, and it is also comfortable when gripping the knife.

However, the latter brings with it a disadvantage and that is that much of the knife is visible when in a pocket. The clip is attached with only one screw, a solution that works perfectly because it is recessed in the titanium. But this means that it's positioned a bit up on the handle, which provides comfort since the back end of the clip ends up inside the hand.

If you want to be positive, you can also say that there are plenty of knife to grab when it is to be grabbed. 

To Conclude

At first, I was actually a little puzzled when this knife was released. Not only because it is a sequel to an already existing model, Orso, but also because it is quite similar to two more knives in my collection as I mentioned before. But then I grasped the concept, both figuratively and literally.

Part of the difference lies in the handle. This is a knife for those who prefer frame locks over liner locks, that is obvious. But that is still not the biggest difference between the models.

Namely, it is found in the blade shape. The others have features of the undulating lines that Ansø used in its early models. It is most obvious on the blade spine. However, this does not apply to Orso 2. Here, the back is completely straight.

Orso 2 is a knife for those who like straight blade shapes and frame locks in titanium

It actually gives slightly different user characteristics as it affects how the edge or rather the belly behaves but above all where you find the tip. In this case, very high up. Among other things, this makes sweeping cuts easier, while at the same time, you have to angle your wrist properly if you want to use the tip in certain cases. 

Then in this knife is found an exciting and for me new German steel which is said to belong to roughly the same family as the M390/CV20. As for that, I can only read steel compositions and am not knowledgeable enough to find out if it is correct. As for practical use, I can say that the steel is really good. It stays sharp for a long time, can be stropped when it has lost the outermost sting and it has not got any rust spots despite varying weather conditions during the test period with some rain.

The latter feels important as the Orso 2 is definitely a knife that I want to use outdoors. To me, this is almost more of a folding outdoor knife than an EDC knife. Especially as it belongs to the larger-sized medium knives if you can put it that way. But a solid lock and a slightly fuller handle entice, in addition to the blade, to use the knife seriously.

An early morning with a cup of coffee by a lake and a good companion in Viper Orso 2

Then the fit and finish, as usual with knives from Viper, is outstanding. The edges that are present are rounded as they should be. The lock works without complaint and the blade is centered. The Micarta also ages with dignity, which is excellent.

Orso 2 also offers some small details that indicate that some extra time was spent during the manufacturing process. This applies to things like the rounded blade spine, the titanium collar around the pivot screw, and the complex back spacer.

All in all, this results in a well-built knife that corresponds to the stylish design from Jens Ansø. Orso 2 is therefore a superb companion for your upcoming adventures.*

Viper Knives

Specifications:

Length Overall: 208 mm

Length Folded: 121 mm

Weight: 125 g

Blade Length: 87 mm

Blade Thickness: 4 mm

Blade Steel: LO-QPM20-4, HRC 59-61

Handle: Canvas-Micarta

Lock: Frame Lock

Produced by Viper Knives, made in Italy

/ J 

* The price level is somewhat difficult to comment on as it is usually just over two hundred Euros, but when purchasing this knife and when the text was published it was sold out for around 160€.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension Shieldon Bulbasaur

 

-  en fantasireptil som förkroppsligats i en kniv

Ända sedan jag kom i kontakt med min första Spycerco Lum Chinese har jag gillat knivar av typen Shilin-cutters som de kallas. Det är en kinesisk variant av fällkniv med ett brett mycket typiskt lövformat blad. Det är både intressant ur ett estetiskt perspektiv samtidigt som de är praktiska. 

Därför var det inte så konstigt att Bulbasaur från Shieldon kändes lockande. Det är en stor kniv med tämligen djärv design och ett färgval som matchar det. Tydligen har just den senare detaljen med namnet att göra. Något jag först lärde mig senare. 

Shieldon Bulbasaur

Som jag skrev redan i presentationen av den här kniven så var Shieldon ett för mig helt nytt märke. Sådant väcker alltid intresse. Det som sedan återstår är att se om det nyupptäckta företaget har något att erbjuda världen i form av design, tillverkningskvalitet och idéer. 

Nu är det jag som missat dem eller att de inte funnits i de kanalar där jag vanligen brukar hitta min information snarare än att företaget är nytt. Men det finns en del att upptäcka. Inte allt positivt kan konstateras.

Utöver sina egna knivar är de stora OEM-tillverkare noterar jag. Vi talar om flera hundratals modeller. Det är för övrigt något de gärna framhåller så det är ingen hemlighet. Men i det här fallet tror jag det föreligger lite av en kulturkrock. För några av de saker de är stolta över hade inte jag velat skryta med alls. Det handlar enligt mig om kvantitet över kvalitet och när deras produktion ögnas igenom måste jag tyvärr tillstå att jag även hittar en hel del synder. 

Den minsta är att Shieldon verkar stå bakom många av de rena skräpknivar som återfinns på kinesiska säljsajter som AliBaba. De flesta ser ut som de är designade av någon som saknar både god smak samt syn och absolut inte vet hur en bra kniv skall formges. Men det är en fråga om tycke och smak och den kan som bekant variera. Den saken får var och en bedöma. 

Värre är att det även finns efterapningar och snudd på rena kopior av  andra märken* och en del, ska vi säga, intressanta föremål. Bland andra verkar det vara de som tillverkar vad som sedan säljs med rena bluffmetoder, nämligen "Huusk". Det är INGEN merit! Ni som följer bloggen vet vad jag tycker om dem. Men det är å andra sidan inte Shieldons fel. Men de verkar också tillverka den där vederstyggelsen som är en "multitool" baserad på en yxa! Den som är en driftkucku i knivvärlden on-line. 

Men det gör att min syn på Shieldon som företag är lite kluven. Låt oss se om Bulbasaur kan återupprätta lite av de skavanker som uppstått därvidlag.

En stor och rejäl verson av en Shilin-cutter

Kortversion: Shielden Bulbasaur, en stor kniv med ett djärvt utseende och ett namn vars betydelse först flög över huvudet på mig!

Blad

Bulbasaur har det för Shilin-cutters typiska lövformade bladet. Det som många tror uppfanns av Spyderco vilket naturligtvis inte stämmer. Förutom att hittas på knivar från Asien är det en vanlig form på vissa knivmodeller från Medelhavet. Genom historien har exemplen varit många och det är för att det resulterar i en  mycket praktisk och flexibel bladform. 

I det här fallet är det ett blad som kan fås i två utföranden, som här med satin-finish eller i spegelpolerad version. Den  måste vara extrem då även det här bladet är tämligen blankt. I vilket fall som helst är det iögonfallande eftersom det förutom att vara hela 32,2 mm högt även är 93 mm långt. Ett stort blad med andra ord. Det är däremot tunt med en godstjocklek på endast 3 mm. 

Det lövformade bladet är egentligen en drop point fast med en rygg som höjer sig innan den viker av nedåt. Det ger en rejäl tumramp som i det här fallet fått några räfflor för bättre fäste. Spetsen hittas faktiskt, trots utseendet, i knivens tänkta centrumlinje. På bladet hittas en diskret variant av Shieldons logotyp samt ståltyp skrivet på ricasson. Motsatt sida ståtar med modellnamn, designer och någon form av serienummer. 

Det lövformade bladet är myckte praktiskt

Stålet som använts är svenskt, Sandvik 14C28N. Ett i sammanhanget mycket bra stål kan tilläggas. Det lövformade bladet är som sagt tunt och det är en egenskap som förstärks av att det är fullt flatslipat. Dessutom mäter bladet inte mer än 0,3 mm bakom eggen. De av er som kan era knivar förstår att den här kniven skär riktigt väl!

Bulbasaur har ett helt flatslipat blad gjort av Sandvik 14C28N-stål

Det genomsyrar förstås allt arbete med Bulbasaur. Handtaget som vi kommer till senare är delvis kompetent och bladet hanterar alla uppgifter som kräver en kniv som skär med ackuratess. Att jag betonar den egenskapen beror på att bladet är för tunt för att användas i tuffare situationer. Det är inget du gärna täljer med i vresigt trä till exempel. Men är du bara rädd om eggen går det förstås men risken är att bladet blir skadat. 

Däremot briljerar Bulbasaur i kartong och papper till exempel. Ännu bättre är den i mjukare material som vissa födoämnen där det breda bladet hjälper till med precisionen. Den svepande eggen som utgör en enda kontinuerlig kurva gör att den fungerar utmärkt mot till exempel skärbrädor eller andra platta underlag. Det gör förstås tillsammans med övriga egenskaper att skall man nu, till nöds, använda en fällkniv till köksuppgifter så är det här en  mycket bra kandidat. 

Generellt är Bulbasaur nästan lika praktisk som den ser ut. Särskilt som spetsen är effektiv och att fabrikseggen var bra. 

Handtag

Bladets fina egenskaper förstärks av ett handtag som är utmärkt till vissa uppgifter. Framförallt för att det är rejält samt mjukt format. Med rejält avses en längd på hela 125 mm. Höjden är kring 2,7 cm men tjockleken är det mest framträdande. Bulbasaur mäter hela 1,5 cm på över ryggen. Om man inte mäter över pivotskruven som av någon anledning sticker ut och är placerad på någon form av integrerad G10-krage. Där är kniven istället maffiga 17,5 mm. 

Handtaget är stort och därmed rymligt. Skollorna är gjorda av tvåfärgad polcerad G10

Det ger förstås ett handtag som räcker till för de flesta handstorlekar. Formen är annars enkel med en närmast rak undersida bakom det frikostiga urtaget för fingret medan ryggen är välvd. Flipperfenan utgör fingerskydd när bladet är öppet. 

Ryggen är öppen och ramen lättad vilket minskar mängden material och sänker därmed vikten

Konstruktionen bidrar till att göra kniven både lätt och knubbig. Det börjar med ramen som är väl tilltagen med en tjocklek på 1,9 mm. Det ger en stark kniv men eftersom den inte är försänkt i handtagssidorna bygger det även på bredden. Det gör även de fylliga men tredimensionellt formade sidorna av G10. De utmärks utöver rundningen av att de är i två färger samt polerade. Mjukt mot handen men bidrar inte till bättre fäste med andra ord. 

Formen gör dock att mängden material minskar och det drar ned vikten på samma vis som den lättade ramen hjälper till. En bidragande faktor till låg totalvikt är även att bladet förvisso är stort men även tunt och flatslipat. 

Även den öppna ryggen gör att det blir mindre material och därmed vikt. Kniven hålls ihop i två punkter. Där hittas T6-skruvar medan det i den justerbara pivotskruven hittas en T8. En vid det här laget mycket populär kombination. 

Det är lätt att hitta ett gott grepp på Bulbasaur. Men det gäller främst för lättare uppgifter. När det kommer till tyngre utmaningar finns några ställen som ger skav

I hand är Bulbasaur dugligt sympatisk. En del av de saker som betraktas som negativa när det kommer till att bära kniven förbättrar även komfort och ergonomi. Det finns mycket handtag att greppa kring vilket både gör att det räcker till på längden och fyller handen väl. Dessutom ger bredden större yta mot handen. Det gör att Bulbasuar är en hyfsat bekväm kniv för lättare uppgifter. 

Det är tyvärr där bakänden på clipet hamnar när  kniven hålls med höger hand

Ett av de saker som inte är bekväma är fördjupningen för pekfingret. Där har man försänkt den ena sidan så mycket att den enda kontaktyta som återstår mellan fingret och kniven är själva låsarmen samt den uttunnande, fasade baksidan. Där är G10-sidan endast en millimeter tjock. 

Sedan kunde insidan av av ramen rundats bättre. Kanterna är slipade men inte tillräckligt fasade i mitt tycke. De känns när man håller hårdare i kniven. Detsamma gäller clipet. Det är faktiskt rätt illa. I det fallet är det placeringen som ställer till det. Det sitter för långt ned helt enkelt. Om du bara håller i kniven lite löst märker du inget. Men testa att skära i trä en stund så lär du hitta avtryck av clipet i din hand. Det är skillnad mellan ett "bekvämt handtag" vid en skrivbordsrecension på Youtube och god ergonomi. Grundförutsättningarna finns där men förstörs av ett par inte helt genomtänkta detaljer. 

Öppning och lås

Att Bulbasaur är en flipperöppnad kniv kan knappt missas. Den tämligen spetsiga flipperfenan är rätt utformad för att få fart på bladet vare sig du försöker dra bakåt eller pressa nedåt. Motståndet från detentkulan är väl anpassat för att sätta fart på bladet. 

Bulbasaur stoltserar med en spetsig hajfena till flipper. Den fungerar tillfredsställande

Som sades tidigare är bladet förvisso stort men inte särskilt tungt eftersom det är tunt. Det ger god fart när man öppnar kniven. Effekten förstärks med hjälp av keramiska kullager. 

Av någon anledning som jag inte känner till har kniven ett litet ljud för sig. Ett slags gnisslande, pipande ljud när bladet fälls ut. För att få bukt med det oljade jag kniven med en oljepenna varpå en del av det försvann. Den blev inte helt tyst så det får vara en del av knivens personlighet helt enkelt. Det är inget som påverkar funktionen. 

Kniven har ett enkelt men rejält och väl utfört liner-lås

Åtkomsten till låsarmen är det inget fel men i det här fallet har det blivit för mycket av det goda vilket fört med sig ett par andra problem

Bulbasaur har försetts med en mycket stabil liner lock. Det är en följd av den kraftiga ramen vilket följaktligen ger en stadig låsarm. Låsgeometrin är även den utmärkt. Det finns inget glapp eller spel i bladet och inte heller glider låset på något vis. 

Dessutom är låset föredömligt lätt att släppa. Möjligen har man tunnat ut det området för  mycket som jag var inne på tidigare. Men åtkomsten till låsarmen går inte att klaga på. 

Att bära

Bulbasaur är en kniv som verkligen känns i en ficka. Det går inte att sticka under stol med. Den känns faktiskt klumpig. Den ståtar som sagt med ett 12,5 cm långt handtag som dessutom är nästan lika tjockt som en gravid flodhäst. En tjocklek på över 1,5 centimeter clipet undantaget skojar man inte bort i första taget. Vi talar om mycket volym som skall ned i en ficka. 

För att addera sten på börda är kniven dessutom hög. Den matchar de värsta Spyderco-syndarna på det området. Vi talar om närmare fyra centimeter i det här fallet, 37 mm för att vara exakt. Som om inte det vore nog stoltserar Bulbasaur med en flipperfena som förvisso inte är extremt hög men mycket distinkt och därtill kantig. Den känns när handen är nere i fickan och rotar efter något och man stöter mot den.

Bulbasaur är massiv i en ficka och clipoet är jag ingen vän av

Men det finns ett par förmildrande omständigheter. En är att kniven är relativt lätt. Den väger kring 125 g och det är inte överdrivet med tanke på bladlängd. Sedan är handtagssidorna både väl rundade samt polerade. Det gör att kniven är enkel att både stoppa ned i en ficka och hala fram när så behövs. På det området får kniven gott betyg. 

Den glatta ytan under clipet sliter även mindre på byx- och jacktyg vilket förstås är en fördel. 

Clipet i sig är inte dåligt, möjligen tråkigt och inte särskilt snyggt i mina ögon. Det är ett fjäderstålclip i all sin enkelhet. Spänsten är duglig även om clipet är tunt och därmed lite klent. Risken för att det skall böjas ur position har dock minimerats eftersom spetsen på clipet pekar dit det skall, det vill säga inte utåt. 

Ramp och spänst får godkänt men det finns ett par negativa aspekter på clipet också. Först kan sägas att det förvisso är monterat med två skruvar i tandem vilket hindrar det från att röra sig i sidled men skruvhuvudena är små T6or och därtill kan det inte flyttas så vänsterhänta göre sig icke besvär. Vidare är placeringen sådan att mycket av kniven sticker upp ur fickan. När det sedan kombineras med att clipet är polerat så blir det mycket synligt. Det ser även lite billigt ut rent utseendemässigt. 

Sedan gillar jag inte att det kompromissats med placeringen vilket gör att det känns mot handen vid vissa fattningar som exempelvis hammargrepp. 

Sammanfattningsvis

Det verkar vara en trend på bloggen för tillfället att jag tycker till om knivar som har cirka två år på nacken. Det gäller nämligen Bulbasaur också. Av vad jag kan förstå är designern kallad "Django" en in-house-förmåga. Överlag tycker jag att han lyckats bra med sin uppgift. Det här är en i mina ögon snygg kniv. Den är också rätt djärv både vad gäller storlek och formspråk. Löv ser maffiga ut när de är så  här breda! Dessutom skär det här bladet på ett alldeles utmärkt vis. Så långt är allt väl. 

Sedan kan både färg och namnval diskuteras då de är nära förknippade med varandra. Eller är jag bara för gammal. Men tydligen är Bulbasaur en Pokémon av något slag och tydligen grön. Därav färgen på kniven. Men grön polerad G10 parat med ett blankt blad, clip och skruvar kan även se lite, tja billigt ut. 

Bulbasaur fungerar som EDC-kniv om man bortser från att den är stor

Det är ett intryck som förstärks av vissa designval. Ett av de tydligaste är att inte försänka ramen i handtagssidorna. Det gör att kniven känns klumpig. Tjocka, polerade och synliga ramar på fällknivar förknippar jag med lågbudgetalternativ. Kanske har jag fel men det är så det känns och så billig är inte den här kniven och tillverkningskvalitén är annars god.  

Fler val jag inte förstår mig på eller tycker borde gjorts annorlunda är den extra breda delen kring pivotskruven vilket gör kniven tjockare än vad den redan är. Ta bort den! Sedan undrar jag varför det hittas "jimping" vid bakre delen av handtaget? Den gör ingen nytta då både form och placering är fel utan irriterar bara lillfingret om man verkligen skär med kniven. Django har nog inte funderat kring varför det skall vara där utan bara lagt till det som detalj. Det är i alla fall mitt intryck. 

Jag har redan varit inne på att kniven är för tunn där pekfingret kommer i kontakt med handtaget i därtill avsedd fördjupning. Men värre är clipets placering. De två skruvarna till ramen och ett fånglinehål har förvisat fästet till clipet till nedre delen av ett spetsigt handtagsslut. Där känns det förstås mot handen.  Det är inte en lyckad lösning helt enkelt.

Shieldon Bulbasaur köper du för bladets skull, det är både snyggt och praktiskt!

Därmed är jag en smula kluven inför Shieldon Bulbasaur. Det är en delvis välbyggd kniv. Den har mycket god "action", den både öppnar kvickt och har ett enkelt men mycket bra lås. Därtill har den ett blad som både ser intressant ut och vad bättre är, skär mycket bra. Sedan har den ett designtema vilket är roligt även om jag kanske inte tillhör målgruppen därvidlag. 

Men så var det nackdelarna jag räknade upp ovan. Frågan är om de överskuggar det positiva eller ej? Det får du avgöra själv. Men I Bulbasaur erhålls en rejäl kniv med ett distinkt utseende som därtill inte hittas i var mans ficka. Kniven kan vid textens tillkomst hittas från 77€ i Europa. 

Shieldon Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 218 mm

Längd hopfälld: 125 mm

Vikt: 126 g (vägd av mig, uppgiven 125 g)

Bladlängd: 93 mm

Godstjocklek: 2 mm

Bladstål: Sandvik 14C28N, 58-60HRC

Handtag: G10, polerad

Lås: Liner Lock

Producerad av: Shieldon Knives, tillverkad i Kina

/ J - trodde aldrig han skulle börja jaga Pokémons

* Bland andra modeller från Fox, Morakniv, Ka-Bar, Benchmade och Gerber med flera. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre