New Knives - Lanceur de l'âme CR04

That I am something of a Francophile when it comes to throwing knives is perhaps starting to become clear at this point. I have a weakness for small French enthusiast brands and now have knives from brands such as Throwingzone, Zitoon Knives, Pierre Cazoulat and not least Lanceur de l'âme. Behind that name hides a knife thrower, and also knife maker, and a blacksmith named Maxime Blanchet.

This model, called CR04, is one of the simplest in the range. But that was actually what attracted me. The lines are clean, and the dimensions and weight were exactly where they should be. In addition, there were a few details that were already in the picture that revealed to me that I will probably like them.

Lanceur de l'âme CR04

One such detail is the design of the tip in relation to the handle. When a knife looks like this, it gives a grip that feels more equivalent when the knife is thrown from the handle and the blade. In comparison, another model from Lanceur de l'âme, Dague du competition, can be put. They are, in turn, knives made to maximise results in competition from precision distances of three, five and seven meters. This means that having a wider blade is an advantage, as it increases the chances of higher scores. However, it also means that the handle is narrower in relation; in this case, the ratio is three to four centimetres, respectively.

With the CR04, it looks a little different as the handle is 26 mm wide and the grippable part of the tip is 38 mm, where my index finger ends up, but the part in front of it is much narrower. This provides good conditions for a rotational knife. Especially as it is neutrally balanced. In fact, the weight is slightly closer to the handle than usual. Much depends on it being quite short.

A little coffee before I try to test the knives despite the winter darkness and drizzle.

The total length of the knife is 32 cm, and the thickness is just under 6 mm, which gives a total weight per knife of 375 grams. Excellent proportions for a knife for Walk Back. It is possibly a bit too light to be completely optimal for long-distance throwing, but otherwise damn good.

In addition, there are several details that enhance the general impression. One is how well-rounded all the edges are, and another is the bevels. But above all, it is noticeable in how softly rounded the transitions between blade and handle are, approximately where the heel of a chef's knife would be.

The steel is, as is often the case with knives from France, Swedish, and here we find Hardox 450. It has proven to be an excellent steel for throwing knives. Tough, impact-resistant and easy to sharpen if misfortune strikes and a tip needs to be reprofiled.

I am really looking forward to inaugurating them properly, but for that, we need slightly better weather. 

/ J - eager to throw

#knivesandbikes #knivigtvarre

Gaddad!

- en ny sorts kniv!

Det var på tiden! Jag har tänkt tanken från stund till annan och med tanke på hur mycket tid jag lagt ned på den här aktiviteten de senare åren så råder det ingen tvekan om att jag är biten. Så en liten tribut till intresset låg inte långt borta. Men sedan skall idéer omvandlas till praktik också. I det här fallet får jag tillskriva katalysatoreffekten till min kära fru.  

Hon hade nämligen sett ett erbjudande om gratis konsultation hos Tello.Ink - Växjö. Jag följde egentligen bara med som bollplank. Hennes motiv skulle bli någon form av familjetatuering inkluderande en ros och allas initialer. Det var en idé som hon haft under en längre tid. 

Efter ett inledande samtal med en av delägarna fick vi ett mycket gott intryck av studion. Särskilt av sättet de arbetar med ett roterande grupp tatuerare från bland europa och skulle det visa sig, sydamerika! Det gör att de kan erbjuda i princip vad som helst i motivväg inkluderande fine line och realism till exempel. 

I bakhuvudet hade jag min lilla idé om en kastkniv så den lade jag fram och den emottogs med entusiasm. Efter en stunds samtal kring det hela visade det sig att det  fanns tid redan dagen efter. Konstnärerna ritade förslagen på fredagkvällen och vi anlände lördag vid lunchtid för att ta ställning till alternativen. I mitt fall var det enkelt då den skulle vara så föreställande som möjligt men lite mer konstnärligt komplicerad i Cs fall. 

Resultatet blev mycket bra! Sedan ser mina slitna exemplar lite blankare ut än när de är nya så den kommer matcha mitt nya set ännu bättre!

Efter lite förberedelser var det dags att sätta igång. Tyvärr kunde jag inte tala så mycket med den mycket sympatiska tatueraren under tiden arbetet pågick då min spanska är närmast icke existerande och han är från Colombia. 

Det visade sig att Olger Pabuena inte var vem som helst utan mångdubbelt prisbelönad hemma i sydamerika trots sin relativt ringa ålder. Det är extra imponerande då den här konstformen är stor där. Besök gärna hans Instagramkonto och följ honom om ni är intresserade. Utöver sin talang inom detta område är han även musiker och jag förstod det rätt, musiklärare. En herre med många strängar på sin lyra eller möjligen bas i det här fallet. 

Tekniken som användes var ny för mig, vilket inte säger så mycket men den inkluderade silverfärg vilket ger ett mycket mer realistiskt resultat än enbart svart-vitt. Storleken är något förminskad, ca 2/3 av originalet då den inte skulle fått plats annars. Så jäkla stor är jag inte.

Så mycket större kunde den inte vara. Nu skall den bara läka ut

Varför just det här motivet och den här kniven kanske ni undrar. Jo, det är min favoritmodell för tävling och det var med den jag tog mitt livs första VM-medaljer i somras, ett silver och ett guld. För mig är det rätt stort. Därför är det en Pathfinder från Throwingzone som avbildats. Namnet är dessutom rätt välpassande tycker jag. 

Själva tatueringen tog kring två till två och en halv timme att slutföra. Slutresultatet blev jag mycket nöjd med! Nu skall den bara läka ut ordentligt så man verkligen kan se hur den blev. 

/ J - nygaddad

#knivesandbikes #knivigtvarre #telloink.vaxjo