onsdag 16 oktober 2024

Recension QSP Vault

 

-  en sällsynt lyckad satsning

Är det här en originell kniv? Svaret på den frågan skall jag be att få återkomma till men vid första anblick nej. De övergripande linjerna är inte revolutionerande och det är inte materialen heller. 

Men det går att behandla material och designa produkter på många sätt och därigenom uppnå väldigt olika resultat trots samma utgångspunkt. Det kan ske även utan stora åthävor. Ett sätt att närma sig det hela är att göra många små saker rätt. Om alla små detaljer är korrekt utförda uppnås perfektion var det någon som sade. Det verkar vara en bra väg att gå.

Här har det enligt mig tagits några steg på den färden då kniven är estetiskt tilltalande. En början som inte skall föraktas eftersom utseendet är det första man kommer i kontakt med. Sedan har kniven bolster vilket inte är det vanligaste och det väcker intresse även det. Och så var det låstypen.

QSP har därmed lyckats åstadkomma en kniv som man gärna tittar en gång till på. Sedan ser den faktiskt rätt bekväm ut att hålla i också, i alla fall på bild. Återstår att se om Vault är lika solid som sitt namn.

QSP Vault


Mannen bakom det sympatiska utseendet är Jacob Lundquist, icke att förväxla med en annan knivmakare/designer med samma efternamn. 

Som ofta är fallet med knivar från QSP finns Vault att tillgå i flera versioner. De är emellertid inte lika många som vanligt utan närmare bestämt tre. Det enda som skiljer dem åt är faktiskt färgen på handtaget. Materialen är annars desamma. 

Vault är en Jacob Lundquist-design



Kortversion: QSP Vault, en av de bättre tolkningarna av ett cross bar-lås som gjorts och det är bara början på berömmet. Det här är en hit!


Blad


Det var det där med många små saker. Det gäller exempelvis det här knivbladet. En drop point helt enkelt. Men det är ett attraktivt blad. Proportionerna är helt enkelt rätt. Översatt till siffror blir det en längd på 83 mm, en höjd på 27 mm och en tjocklek som uppgår till 3 mm. 

Finishen är ett snyggt utförd satin på slipfasen och en stentumling på de små flata ytor som finns. Det var det där med detaljerna. Även ytbehandlingen är välgjord. Särskilt som QSP-loggan på ena sidan och Lundquists märke på andra sidan jämte uppgift om ståltyp är diskret applicerat. 

Extra arbete har lagts på ryggen som är mjukt rundad. Där hittas även några räfflor för bättre fäste men eftersom de också rundade är de av mer indexerande karaktär än någonting annat. Där kan jag tycka att skall man nu ha dylika påfund så kan de vara skarpare. 

En drop point, varken mer eller mindre men en snygg sådan


Dessutom har QSP fått till ett rejält "sharpening choil" fast det högst troligt är ett litet "finger choil" det handlar om. De må vara hur det vill med den saken men fungerar gör den fördjupningen i alla fall den dag du behöver slipa om bladet. Detta eftersom den sträcker sig utanför plunge line och även utanför tumknopparna. De sistämnda hamnar annars lätt i vägen när en kniv skall slipas.

Det som skall slipas om är ett Sandvik 14C28N stål. Ett material som kommit att bli en av mina favoriter bland de som inte är dyrast. Tänk på egenskaperna som ett billigare S35VN bara snäppet lägre prestanda på alla parametrar. Här uppges härdningen till 59-61HRC vilket är utmärkt. 

Fabrikseggen var för övrigt mycket bra. Den var vass och jämn samt rakade hår med visst litet tryck och skar genom skrivarpapper med ett lätt väsande. En beskrivning som knivnördar känner igen och alla andra får föreställa sig. 

Stålet i bladet är Sandvik 14C28N


När Vault sätts i arbete uppträder den som den ser ut. Den är kompetent. Kanske inte den allra bästa när det kommer till att skära riktigt väl. För att uppnå det hade geometrin behövt vara snäppet mer genomtänkt. Tjockleken bakom eggen är nämligen kring 0,6 mm. Den siffran kunde varit lägre i ärlighetens namn. Men det är heller inte så mycket att jag upplever det som ett problem och vill  man lägga ned tiden kan den tunnas ut vid omslipning. 

Den tiden börjar faktiskt närma sig då den här kniven har använts mycket och särskilt på jobbet. Det kan tilläggas att även om jag verkligen uppskattar stålet så håller det inte skärpan lika länge som de som ibland kallas "superstål"*.

Spetsen är i det här fallet mycket bra och lätt att hitta. Vad jag menar med det är inte att den återfinns längst ut på bladet utan att den befinner sig i någorlunda i höjd med knivens centrumlinje. Det gör att den är enkel att sticka hål på saker med vilket är något jag gör tämligen frekvent. Även de uppgifterna klarar Vault galant. 


Handtag


Om bladet var elegant men diskret så handtaget lite mer iögonfallande med sina två material. I sidorna hittas Micarta av mycket god kvalitet och bolstren är gjorda av anodiserad aluminium. Sedan hittas en knapp mitt i bolstret som väcker intresse. 

Det som är det mest uppenbara med handtaget är att det är försett med bolster i aluminium


Konstruktionen utgår från en ram som är lättad om än inte så mycket. Ett par hål har borrats genom stålet. Utanpå den hittas bolstren som satts på plats på ett finurligt vis där de liksom överlappar ramen. Övergången till Micarta-sidorna som följer därefter är bra utförd. Förvisso känns skarven men det beror mer på att det är två helt olika material med olika textur än dålig passform. 

Ryggen är till större delen öppen och visar den lättade stålramen


Sidorna sitter på plats med två stycken T6-skruvar. Mitt i bolstren hittas den försänkta pivotskruven med sin för QSP typiska triangel-logo på presentationssidan. Motsatt sida innehåller en  justerbar T8. 

Baktill hittas ett litet mellanlägg i stål men i övrigt är kniven öppen i ryggen. Avsaknad av fånglinehål bidrar till det rena utseendet så vet du med dig att det är en avgörande detalj för dig så får endera se dig efter något annat eller fästa en i clipet. Det sistnämnda fungerar utmärkt för övrigt. 

Vault är mycket bekväm i handen oavsett grepp


Alla hörn och kanter på Vault är snyggt fasade och rundade vilket tillsammans med proportionerna gör det här till ett ergonomiskt handtag. Särskilt som clipet är kort. Jag återkommer till varför det är bra. 

Det finns en fördjupning för pekfingret och när det hittat rätt följer resten av handen. Handtaget är stort nog för ett rejält fyrafingersgrepp. Vill man närma sig bladet ännu mer finns som sagt den där fördjupningen jag nämnde tidigare. Den är rätt liten men fungerar. Sedan är kniven även bekvämt att hålla i övriga fattningar inklusive omvända grepp. Ett väl genomtänkt handtag helt enkelt. Inga negativa överraskningar alls faktiskt. 


Öppning och lås


Den här kniven öppnas med tumknoppar och vilka tumknoppar sedan. Det är så här det skall göras . För det första är de korrekt placerade, det vill säga tillräckligt långt ut för att inte gömma sig mot handtaget men inte för långt bort så tummen behöver sträckas ut. De sticker ut lagom mycket för att inte vara i vägen men ger samtidigt bra grepp mot tummen. Själva formen är mjuk och behaglig och gör inte ont  när man trycker till. Bland det bästa är dessutom att de är placerade så de är ur vägen när man skär saker och ting. 

Vault kan förstås öppnas med låset som på andra knivar som har någon variant av cross bar lock. I det här fallet fungerar det bättre än många andra.

Tumknopparna fungear utomordentligt väl


Sedan var det själva gången i kniven som faktiskt är exceptionellt bra. Kullagren i keramik bidrar förstås men det räcker inte helt för att förklara den fina känslan. 

Förklaringen hittas istället i de, får jag förmoda, rätt kraftigt spända "omega"-fjädrar som brukar följa av den här typen av lås. De ger nämligen i det här fallet ett mycket väl avvägt motstånd fullt i klass med en vältrimmad detent-kula. Det finns nämligen ingen sådan på en kniv med ett cross bar-lås. 

Vad det gör är att kniven kan öppnas på flera vis, snabbt, långsamt eller med pekfingret på "baksidan" av kniven i en "spydie flick". Alla sätt känns naturliga, bekväma och enkla. 

QSPs tolkning av ett cross bar-lås kallas Glyde lock och är en riktig hit


Förutom de redan nämnda fördelarna med det här bladlåset så finns det fler. QSP kallar för övrigt sin tolkning för Glyde lock. Det kan mycket väl vara en av de bästa varianterna av den här typen som gjorts eller åtminstone som jag stött på.*

Anledningen till att jag hävdar det är flerfaldig. För det första är låset mycket lätt att använda med de lagom räfflade ytorna på de huvuden som täcker själva låsbulten. Förutom att vara enkel att hantera är det en både snyggare och mer praktisk lösning än många andra. Det blir nämligen inget hål i sidan på handtaget och utöver det kosmetiska kommer det in mindre skit i mekanismen från sidan eftersom det sitter en täckbricka där. 

Ytterligare en fördel är att bulten inte kan vrida eller vinkla sig vilket den har en tendens att göra på många varianter av låstypen inklusive orginalet. Låset kan då upplevas som det kärvar lite och dessutom är det svårare att släppa med ett finger om så önskas. Det problemet har QSP alltså byggt bort. 

Att fjädrarna är kraftiga märks på att knivbladet riktigt sugs in sista biten som på en kniv med en stor detent-kula eller kanske en bra back lock. Vid sidan om att ge en god "action" så bidrar det till ökad säkerhet. Det här bladet går inte att skaka ut när kniven är stängd hur du än bär dig åt. 

Det går även att fundera kring om det är själva låset som gett namnet till kniven. Den låser nämligen som ett bankvalv. Väl ute hålls bladet på plats på ett synnerligen distinkt vis. Någon rörelse i bladet kan inte uppfattas överhuvudtaget. 


Att bära


Även i en ficka är det här en snygg kniv. Eller snarare så är den lättburen. Vault väger in på 123 gram och mäter strax över en decimeter på längden, 108 mm. Tjockleken mäts till 12 mm. 

Alla mått är medium såtillvida att kniven inte är vare sig den minsta, största, tunnaste eller lättaste. Men och det är ett stort men, kniven har mycket mjuka kanter, ingen flipperfena eller andra utstickande delar. Det gör den bekväm att bära. 

Vault har ett fjäderstålsclip som fungerar utan anmärkningar


Rampen på clipet kunde vara lite mer tilltagen men utrymmet under clipet räcker till. Infästningen i bakänden ger ett ambidextriöst clip utan hål i handtagssidorna


Till den känslan bidrar förstås de välvda handtagssidorna och de polerade materialen. Vault är lätt att dra och lika enkel att stoppa tillbaks. En stor del av förklaringen hittas i det till största delen utmärkta clipet. 

Inget av själva kniven är synligt när den bärs i en byxficka


Vault kommer med ett enkelt fjäderstålclip. Spänsten är lagom och läppen/rampen är förvisso liten men fungerar för det mesta väl. I alla fall till chinos, jeans och arbetsbyxor vilket är det jag testar. Nu är förvisso mina Fristadsbyxor inte särskilt tjocka bör tilläggas. Har man lite kraftigare byxkanter däremot är rampen för liten. 

Men det är ändå infästningen som är den bästa, närmast genialt enkel. Eftersom clipet sitter försänkt i bakänden av handtaget räcker det med en skruv för att både hålla det på plats och göra det avtagbart. 

En annan positiv egenskap är att clipet är kort. Det gör att spetsen som trots att den sticker utåt något hamnar inuti handen och inte ligger emot densamma när man håller kniven i ett hammargrepp. På samma vis känns inte bakänden på clipet särskilit mycket mot handen sabelgrepp hellr. Du får hålla vinkla kniven för att det skall kännas. 


Sammanfattningsvis


Efter att ha ägt, brukat och granskat den här kniven i tre månader kan konstateras att QSP har gjort det igen! Vault är en förbaskat sympatisk kniv fullt i paritet med de bästa de gjort. Då tänker jag på modeller som Penguin, Gannet och Capybara till exempel. Sedan är den åsikten aningen justerad med ett tänkt prisindex för knivarna i bakhuvudet. 

Frågan som ställdes inledningsvis var om Vault är originell. Svaret är faktiskt nej. Betraktar du den från sidan så känns alla dragen bekanta på något vis. Det gäller såväl handtag som blad. Den påminner om andra knivar men ändå inte. 

Sedan finns det ett par detaljer som gör att den sticker ut från mängden. Bolstren är förstås en sådan. Men svaret är också ja, sett ur QSP-perspektiv. Det är nämligen deras första kniv med cross bar-lås och som de gör det! Glyde lock som deras variant kallas är extremt bra. Ett av de bästa på marknaden till och med. 

Så de detaljer som väckte intresset initialt visade sig hålla även för en närmare granskning. 

Vault är en förbaskat bra EDC-kniv, en vardagsvän


En annan fråga var om den var bekväm som i lätt att hantera och med god ergonomi och svaret är ett rungande ja även på de områdena. Om man letar kan man hitta någon vinkel där bakänden på clipet känns men det krävs viss ansträngning. Det här är en kniv att arbeta med.

Sedan matchar bladets prestanda handtagets komfort. Ett för prisklassen bra stål, en vass egg och duglig geometri gör att kniven skär väl. Vault är med andra ord ett bra redskap också.

Den tredje punkten handlar om byggkvalitet och på det området finns mycket positivt att framhålla. Dels den generella konstruktionen men även de många detaljerna. Bolstren är fint gjorda, låsets fördelar har jag varit inne på och sedan var det de välvda sidorna, clipets infästning, den mjuka gången och inte minst hur exceptionellt väl öppning och stängning fungerar. QSP kan det här med att bygga bra knivar vid det här laget. 

QSP Vault visade sig vara en av de bättre knivar de gjort så långt


Har du några farhågor inför ett köp av QSP Vault kan du slå dem ur hågen. Gillar du utseendet är det bara att slå till. Det här är en förbaskat bra kniv på alla punkter. Finns det bättre? På vissa parametrar ja men då kostar de väsentligt mycket mer eller så brister de på andra områden. Apropå pris så betingar den kring tusen kronor i Europa. 

Men det är väl investerade pengar, sett ur ett helhetsperspektiv är Vault lika solid som sitt namn!


QSP Knife



Specifikation:


Längd utfälld: 191 mm
Längd hopfälld: 108 mm
Vikt: 123 g
Bladlängd: 83 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: 14C28N
Handtag: micarta med aluminiumbolster
Lås: Glyde lock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina



/ J - låst


* Det är förstås ett inte helt oproblematiskt uttryck men tänk på stål som M390, CPM 20CV, Magnacut och liknande. 

** Det finns förstås ett par jag inte testat som den från Hogue Knives till exempel som också lär vara bra. Men jag har knivar med den här typen av lås från Benchmade (originalet), SOG, SRM, Kershaw, ANV och Al Mar. 

tisdag 15 oktober 2024

Review MKM Makro 2

  

- a first contact with a fixed blade knife from MKM

Although the Makro 2 is a knife that measures by a good margin under twenty centimeters when it stretches out to impress, it is larger than its predecessor, which was consistently named Mikro. Both models come from MKM.

These knives aim at an interesting segment, fixed-blade EDC knives. Knives small enough to carry around without feeling clumsy or making those around you think you're a terrorist while being sturdy enough to tackle most daily tasks.

A semi-hidden jewel from Italian MKM


Our Danish friend Jesper Voxnaes. is the man behind the design. He hardly needs any introduction at this point as he is in the middle of a long and successful career. Sometimes together with one of the other Danish giants Jens Ansø and sometimes by himself as in this case.

Teaming up with the Italian Maniago Knife Makers is a very good idea as they account for much of the craftsmanship accumulated in Maniago. Especially as it is a conglomerate of several large manufacturers. In addition to their own brands, they produce knives under the name Mikita whose brand is MKM. On folding knives, that information is usually found inside the handle. Here it can be read on the underside of the same.

MKM Makro 2



Short version: MKM Makro 2, a knife whose name does not describe measurements and proportions but how it performs, is big and with an overview.



Blade


MKM describes the blade as a sheepsfoot on the website. I can almost agree with that if you add "modified". Here it is not the spine of the blade that swings downwards as on a genuine sheep foot, but actually the edge that swings upwards in a constant arc until it meets the inversely cut tip. The blade type has sometimes also been called "reverse tanto" in Anglo-Saxon terms.

It is simpler with the sister model Makro 1, which is simply a drop point. There are thus two blade types to choose from.

The suffix "2" to the name means that the knife has a sheepsfoot blade


As I said, the knife is not large and the blade measures only 7.3 cm in length. It is 27 mm high at the base and then quickly tapers to about 14 mm where the angular tip is. Then I think that a misprint has appeared on the website which claims that the blade is as thin as 2.5 mm. I have two calipers, one digital and one manual, both of which claim it's a full 4 mm thick. A sturdy piece of metal in other words.

It is also noticeable on the edge, because even though the flat-ground primary bevel is approx. 20 mm high, the blade is around 0.6 mm behind the edge. Very sturdy, but perhaps not the one that cuts the best.

The material used is Böhler M390. A frequently used steel in folding knives but somewhat less common in fixed-bladed knives, the fact is that this is my first encounter with that combination. In this case, I don't think it causes any problems whatsoever. You may want a tougher steel in a large chopper, but here we are talking about a small knife for everyday use. It doesn't need the same toughness. 

The M390 is quite resistant to rust and keeps the sharpness if not forever for a very long time. In addition, it is not completely hopeless to sharpen. A very fine steel in other words and there is a reason why it is found in many exclusive folding knives.

The blade is stone-washed and the knife is marked with MKM's logo on one side and Voxnae's on the other. 

"The other side" offers Voxnae's logo


In use, the Makro 2 is just as likable as it looks. The handle that I will return to is excellent. That together with a competent blade that can handle most tasks makes me happy. If we start with the tip, it is both sharp and strong at the same time. This means that it works perfectly for both smaller and larger penetrating cuts. It is possible to both pry a metal splinter out of your finger and puncture a thick plastic can with accuracy.

Regarding other materials, it can be said that the small blade literally eats cardboard and the like for breakfast. The full flat grind makes it easier and the design means that you work close to the hand where you have the most power. Then the cuts naturally become more of a "push cut" nature due to the length of the blade. But there the fine steel means that the knife bites well also without sweeping movements.

Even when it comes to, for example, cutting nylon rope, Makro works excellently as the robust format allows you to use a little weight behind the cuts. Overall, this is a handy little bugger.


Handle


The Makro knives are full tang knives and the steel runs visibly with full thickness through the entire handle. On the outside, you find handles slabs that can be had in a few different variations and you can actually leave them out as well. In this case, it is canvas-Micarta and if you don't like it, the knife can be had with G10, carbon fiber or wooden handle as well.

This version has handle sides in Micarta. They can be removed for those who want an even thinner and lighter knife


I chose micarta because I have a weak spot for the material. It is durable at the same time as it gradually acquires a patina and thus ages with dignity. Here it is exemplarily done with good quality material, which is beveled with smooth edges. The sides are also nicely rounded. In other words, some machining time has gone into this knife.

The sides are screwed in place with two T8-type bolts. Around the front is a decorative collar ring of anodized titanium.

Makro is a full tang knife with well-polished edges. No sharp corners here


For being this small, this handle is really comfortable. The question is whether I should go so far as to say that the ergonomics are great. Then the question is how I should relate to other small knives with even better handles on that parameter.* But as long as you don't engage in carving or what is often called "bushcraft" these days, everything is fine.

For all tasks that do not require as much power, this is an excellent knife, as I said before. When an IKEA sofa arrived during the test period, a lot of cardboard was cut on that occasion, among other things. The packaging material would not have gone into the recycling room otherwise.

A large little knife, so to speak


The grip is built around the enlarged recess for the index finger. Once there, everything else falls into place. Or everything, by the way, mostly the rest of the fingers. The knife is best in a saber grip with the thumb on the intended grooves on the back of the blade. But hammer grips and reverse grips also work well.


Sheath


The sheath that comes with the knife is a bit special. However, it is not the material or the design that deviates from the usual. It's a fairly simple but well-stitched leather sheath. At the bottom, a connecting rivet is found. The color is black. Not much more to say about it.

The leather case is simple but sturdy


The sheath does, however, have a twist in the form of a strong magnet


Or it does. Firstly, it fits the knife well and it holds the knife in place in a decent way. That, in turn, is because of the more novel part of the sheath.

This solution is not completely anonymous when carried in a pocket


It can be carried in a couple of different ways, as the belt loop which consists of a simple leather flap contains a strong magnet.

Therefore, the Makro 2 can certainly be carried on a belt like most more traditional sheaths but also on the inside of a pocket. It is a very ingenious construction in all its simplicity. I personally carry the knife in a slightly different way. Either it lies loose in a compartment in my bag, in the jacket pocket as the knife is very small, or I have it inside a pocket as intended. In the latter case, however, the handle sticks up quite a bit.

Then it happens that I put it inside the belt in the small of the back in a scout carry as the knife is fairly flat, that works too. 


Conclusion


Since I have several knives from MKM, the expectations for the first fixed blade were pretty high. Fortunately, they were not only met but surpassed. This is an excellent little knife in a category that's fairly new.** Or maybe just popular again. People in all ages have used smaller knives to complement larger ones. 

This knife belongs to a growing group of knives, fixed blades for EDC use


It took me a while to find this little gem but I'm glad I did. MKM has skillfully managed a clever design. The materials are not only well chosen and of the highest quality, but they have also been very finely crafted. It shows in the blade finish and how nicely the handle is made.

MKM Makro 2 is an excellent little knife that I highly recommend


Then it must be admitted that I think it is a rather attractive knife. But above all, it is practical enough to match the expectations the appearance raises. This is simply a premium tool. It is reflected in the price as it is not completely cheap. The price is currently around 180-200€.

But with the Makro 2, MKM has created a great fixed-blade knife for EDC use. Small enough to fit in a pocket but big enough to handle most things. It is a knife that is therefore frequently found on my person.

 

 

Maniago Knife Makers




Specifications:

Total Length: 166 mm
Blade Length: 73 mm
Blade Thickness: 2,5 mm
Steel: Bohler M390
Weight: 66 g
Handle Material: Micarta
Sheath: Leather with a magnetic belt loop 

Produced by Maniago Knife Makers, made in Italy


/ J - size isn't everything


* An example of that is the Karesuando Knife Uraka. A knife with roughly the same blade length and an even more comfortable handle.

** However, it's a category that I appreciate and I have several knives of this type such as Necker 70, Scara 60, and PK70FX from Brisa, ESEE Candiru, ML Custom Blade Caper Knife, and more.