Dagens bild nr 294 "Svampsoppa"

Nu när man formellt har börjat på kockutbildning känns det viktigt att ge sig ut i skogen och skörda vad naturen erbjuder. Det är lite på modet nu och på engelska kallas det för "foraging". 

Det är alltid kul när saker och ting döps om och blir trendiga. Att plocka svamp, bär och en och annan ört är inte direkt okänt i det här landet. Å andra sidan har vi allemansrätt och det har som bekant inte alla länder. Det är för övrigt en av de bästa sakerna med Sverige enligt mig. Men det förhållandet kan förstås påverka inställningen till den omgivande naturen. 

Men fenomenet blir lite som när "gravel" plötsligt blir på modet och det skall köpas specialla cyklar anpassade för grusväg. För det går ju inte att ha en gammal nittiotalsmountainbike alternativt en racer med grövre däck. Nej du, nytt och special skall det vara. Det trots att när jag växte upp fanns det bara en asfaltsväg som sedan grenade sig två gånger. Man kunde på den åka från Åby, där den grenade  sig mot Berg för att färdas mot Växjö och på vägen dit kunde man göra en avstickare till Rottne. ALLT annat kring området jag växte upp var grusväg. Således blev allt jag cyklade förutom gatorna inne i den lilla byn Åby, gravel. Utan att veta om det var jag trendig som fan när jag växte upp. 

Men tillbaka till att plocka saker i skogen. Det får man även om man helst skall vara "herbalist", jag visste inte ens att det fanns ett ord för örtspecialist. Men det gör det och enligt en sådan kan man nu på hösten inte samla så mycket längre. Men det går att plocka nypon och tja, inte så jäkla mycket mer förutom en ruskig massa svamp då.  

Efter en kort svampjakt så hittadeds de här. De var färgglada och stack ut tyckte jag så det blev en hel kasse* som jag nu skall rensa och göra lite olika saker med. Några skall jag torka och ha till såser under vintern men huvuddelen skall få tillsammans med smör och timjan och en god buljong förvandlas till en läcker svampsoppa.

"Svampsoppa" Lionsteel Q4ttro ute i svampskogen

Kniven som poserar så kavat i svampskogen är förstås den excellenta fällkniven Q4ttro från italienska Lionsteel. En kniv som jag som bäst håller på att skriva en recension om. Liksom sin föregångare TRE är den designad av Molletta och bjuder på en hel del tekniska och andra detaljer värda att studer. 

Utöver det har den ett blad som likt "foraging" är förbaskat hett för stunden och det är Magnacut. De andra materialen går inte av för hackor de heller kan väl tilläggas. 

Men mer om det i den kommande miljön. Nu skall jag koka soppa, inte på en spik men väl på en svamp. 

/ J - svampjägaren

#knivesandbikes #knivigtvarre

* För att se om någon faktiskt läser fotnoter så bör det noteras att NEJ, jag har inte plockat och ätit vare sig den här eller andra flugsvampar. Dock hittade jag några mycket giftigare rackare en bit bort i form av lömsk flugsvamp. Effekterna av den skojas inte bort. Ingen av dem skall dock inmundigas. 

Dagens bild nr 289 "En vacker syn"

Den som inte är knivkastare och som inte har lidit brist på bra tavelmaterial under en tid har nog svårt att förstås glädjen över en gigantisk hög med kubbar liggande vid kanten av ett avverkningsområde. 

Särskilt om du vet att just den här specifika högen granbitar är avsedd för dig och det är bara att lasta in. Dessutom råkade vara så att när jag granskade kubbarna såg jag att de flesta var mycket bra sågade. Fast det är klart, det är här är gjort med maskin och inte för hand. Bladet på en skördare är rätt rejält och går igenom vid första försöket vilket lämnar en snygg yta. 

 Förresten, "bara" att lasta in kanske var att ta i. De är mellan 55-60 cm i diameter och vikten ligger väl mellan 65-80 kg styck eller så. De flesta, mest amerikaner, hade nog tänkt att en pickup hade varit ett måste. Men det visade sig att mellan 5-6 stycken åt gången får plats in en liten Peugot 207. 

En hög med blivande måltavlor

Den lilla bilen ligger rätt stadigt på vägen med närmare ett halvt ton tavelmaterial i bagaget

Nu kan det väl påpekas att det inte är några längre sträckor som skall köras. Men tre vändor blev det. Därmed rycker den första faktiska träningen med Växjö Sportkastningsklubb (VAIS) allt närmare. Snön är borta, nu finns någon form av ledare, det vill säga undertecknad, en plats att vara på och så den sista pusselbiten, något att kasta på. 

Fast, det var en sanning med modifikation. Något att kasta med är inte så dumt det heller. Till att börja med får jag låna ut ett antal kniv-set för deltagare att pröva med. Eftersom jag har några stycken för det det goda med sig att nybörjare inte omdelbart behöver bestämmas sig. Det enda som återstår är ett datum och några som vill kasta! 

Senare finns på agendan att köpa in några lämpliga nybörjarknivar samt yxor. Men det gäller att få deltagare först så det finns en ekonomi. Allt har sin tid. Projektet därefter blir att få tag i virke till att bygga ett par riktiga tavelställ. Till att börja får mina egna gamla trefötter duga. 

/ J - planerar vidare

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr 288 "För kaffeturen"

Årets första "Dagens bild" blir faktiskt en gammal bild! Ute ligger nämligen ett massivt snölager som i stora delar av Sverige och tack vare det blev jag försend till jobbet idag. Någon stackare hade fått motorproblem mitt i morgonrusningen och fastnat på väg in i en rondell tvärs över en cykelöverfart. Ingen kom fram, köerna växte men som tur var fanns utrymmer för den med liten bil att göra ett lappkast och fortsätta åt andra hållet.

Men det snön gör mest är att hindrar mig från att göra allt jag vill. Det är nämligen kopplat till de andra säsongerna, de utan snö och kyla. Jag är ingen vintermänniska. Just ju längtar jag till skogen, havet, sommaren och så förstås knivkastning och cykling. Den ena bäsvärlig i det här vädret den först nämnda omöjlig.

Det är därför jag letade fram den här bilden som får symbolisera den härliga tur ut skogen det blev efter grejorna var nedpackade i en ryggsäck.

För kaffeturen!

Här har du allt för en härlig kopp kaffe sittandes på en mossig sten nära en småländsk sjö. Knivarna är förstås en Mora Buschcraft Black kombinerat med den allsidiga Vixtorinox Pioneer X. Sågen är en Silkyboy i händigt format som får följa med för att kapa lite döda trädgrenar för brasan. Den tändes med en Bic-tändare på ett föga bush-craftmässigt vis. Fungerar inte den finns tändstickor i asken samt ett tändstål. Då vore det tusan om man inte fick eld!

Sedan i fickorna brukar jag ha en byt nylonsnöre och eltejp, alltid eltejp. Det funkar till det meta. Kompassen är sällan med men ibland är det kul att se hur man verligen går. Kikaren som för övrigt är en gåva från en god vän används sporadiskt för att spana efter något två- eller fyrfota djur. Sedan finns ofta en ficklampa någonstans och det här kommer från Olight, är laddningsbar och köptes på rea på XXL för några år sedan. 

/ J - längtar redan efter våren

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild Nr 287 "Också en EDC"

Vad jag har på min person skiljer sig ofta från de flestas "EDC". Det här är bland annat vad jag kommer att bära med mig idag. Faktum är att den här typen utan tvekan är de knivar som används mest sett till timmar. Eller finns det någon som slår de sextio timmar jag använde mina kastknivar förra månaden?

Jag har bestämt mig för att spendera eftermiddagen med kastträning. Vädret är den avgörande faktorn i det fallet. Det gäller att ta vara på ögonblicket som alla vuxna sa när man var liten. Då trodde man att de var dumma i huvudet. Nu vet man bättre. Efter sol kommer regn. Åtminstone om man bor i Växjö-trakten som jag. En av Sveriges regnigaste städer i hård konkurrens med Borås. 

Men tisdagen har anlänt i sin fulla grå novemberprakt och jag har halva dagen ledig. Så jag ska snart till VAIS-stugan i Fyllerydsskogen, där Växjö Sportkastnin håller till. 

"Also an EDC"

På bilden ser ni, förutom en fällkniv från Civivi, en kastkniv från Zitoon Knives. Fickkniven heter Clingman och är en liten sak som eventuellt kan sorteras in i kategorin "modern traditionals" även om den är mer modern än traditionell enligt mig. Micarta-handtag, ett recurve clip point-blad i Nitro-V, en linerlock och sedan avrundas paketet med ett fräst titanclips. Inte illa för en ganska billig kniv.

Den andra kniven har fått nya "kläder" i form av min senaste läderslida. Den är gjord för att bäras mest för korsdrag med höger hand, men kan även bäras som en "scout carry" i korsryggen. Jag har också försett handtaget med enkla läderskollor för att förbättra greppet när det skall dras snabbt. Kastknivar bör inte ha något mer avancerat material i handtaget skall tilläggas. De går helt enkelt sönder.

Modellen är tillverkad med samma silhuett som en Fairbairn Sykes kommandodolk och är en hyllning till de som stupade på D-dagen. Namnet är därför Dague commémorative. En kniv som är utmärkt för framför allt halvrotationstekniker som military half-spin, men fungerar också utmärkt för rotationskast.

/ J - snart på väg...

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr. 284 "Supermix"

Dagens "bild" är de facto ett filmclip eller kanske ett tema, "The Pincher". En lite speciell kastkniv från franska  Zitoon Knives. Det är en rotationskniv med lite speciella egenskaper. Sådana som Olivier Feret, mannen bakom modellen, själv önskade då det är den modell han tävlar med. 

Zitoon Knives The Pincher

Här är några snabba exempel på hur man kan använda nämnda kniv. Den har i det här fallet fått sällskap av Ullr XL från Yggdrasil Knives och Graf Knives B1 Classical Bowie. De två senare är de som jag kastar direkt från fodralen. Den förstnämna är en dolk huvudsakligen tänkt för No Spin men som går att använda som allroundkniv från särskilt kortare avstånd.

"Supermix"

Vad jag menar med "Supermix" är att jag blandar allt. I det här fallet fyra knivar av tre olika modeller varav några kastas från fodral andra inte. De är sinsemellan mycket olika i karaktär. Därtill används diverse tekniker (underhand, överhand, rotation, halvrotation, no spin) från flera avstånd. Dessutom kastar jag med båda händer till och från. Allt hanns inte med i clipet men jag kastade på det här viset mer än en timme igår vilket täckte det mesta.

Det här är inget jag tränar utan bara för skojs skull och för att bli en bättre kastare. Jag vill kunna kasta allt oberoende av vad jag råkar ha till hands. 

/ J - knivkastare

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr 283 "När två intressen möts"

Jag skall inte sträcka mig till att säga att jag börjat cykla. Inte i den mening jag avser med cyckling i alla fall. Men jag har börjat pendla till jobbet igen och det sker per velociped. Något som underlättas av att bilen för tillfället inte vill rulla på grund av en havererad broms. Den tar lite tid att laga så här i däckbytartider när alla verkstäder är upptagna.

Förutom pendlingen cyklar jag även till min andra träning, knivkastningen. På ryggen en tämligen tung ryggsäck där jag  förvarar åtminstone fyra set knivar. De tyngsta väger 480 g styck, ja gånger tre då. Sammanlagt blir det lite järnskrot i ryggäcken. Till det kommer saker som vatten, kaffe, en häftpistol, ett par kortlekar, första förband eller snarare är det en rulle eltejp och micropor. 

För att göra det ännu lite jobbigare cyklar jag med SPD-pedaler fast med vanliga skor i det här fallet. Sedan envisas min hjärna med att inte ta vare sig den lättaste eller kortaste vägen till mitt kastställe. Istället hittar jag mig själv på någon liten stig jag nästan glömt bort. Jag tror att det är dags att utforska den sidan lite mer ordenligt igen. I frånvaro av rätt utrustning är det lite besvärligt.  

"When two Interests meet"

Men med det i bakhuvudet så förstår man varför de runda formerna går igen i den här bilden. Cykelhjulen och tavlorna. De sistnämnda är i stort behov av att bytas ut för övrigt. Den ni ser på ställningen är dels spräckt på mitten och dels har den ett stort hål i mitten och allt utom kanterna är rätt svampigt vid det här laget. Det är min vänstra tavla och den används mest till yxor nuförtiden. Men som sagt, det är dags för pensionering. 

Nya är på gång tack vare sponsring av "Bröderna Svensson". Även kända som min svåger och hans bror. De har tillgång till både rätt utrustning, läs "motorsågar" och material, läs "jobbar på ett sågverk". 

Nästa träningspass med knivarna blir imorgon. Idag blir det någon form av vila. I alla fall från den aktiviteten. 

/ J - på kast- och cykelhumör

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr 282 "Big NoReload"

Dags att svära lite. Mycket kan sägas om det nya året 2025 och en av dem är att vädret inte varit eller är optimalt för utomhusaktiviteter som exempelvis knivkastning. Ett grundkrav är nämligen att tavlorna inte är genomfrusna. Kraftig vind eller lite duggregn går att klara men om fukten i träet förvandlas till is spelar det ingen roll hur hårt man kastar eller hur vass kniven är. Den studsar ändå! Under de förhållandena går det inte att träna. 

Ja, jag vet att det är vinter och att man som svensk förväntas ha fördrag med skiten men se det har jag inte alls! Istället är jag otålig, oresonligt sur på vädrets makter och frustrerad över något jag inte alls kan påvkera. Det vill säga allt man inte skall vara. Vad är det de säger på engelska? "Cool, calm and collected" tror jag. 

"Big NoReload"

Under tiden drömmer jag om en tid när jag kan börja använda den här skapelsen igen. Det är en kniv som kallas Big NoReload från franska Zitoon Knives. Den och andra knivar kan väl tilläggas. Arsenalen har vuxit på senare tid och dit hör inte minst fler bidrag från samma tillverkare. 

En del av min otålighet grundas i att jag på diverse inlägg på nätet kan se att andra redan börjat träna inför försommarens stora begivenhet, UKAT VM i knivkastning i Tjeckien. Det samtidigt som jag knappt har lust att öppna ytterdörren för att gå ut med soporna och än mindre kan dra av ett tvåtimmarspass på kastbanan. 

Istället får jag sitta inne och skriva om knivkastning. Det är lite som Lindstedt sade "/../ att rita en skinksmörgås när man är hungrig". 

/ J - vinterfrustrerad

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild no 281 "Ett klipp"

Dagens bild blev visst ett filmklipp istället. Världen, vädret och allt annat är upp och ned tycks det. Jag fokuserar därför på det lilla. Mitt skrivande och kastande tillhör en del av den sfären.

Så här långt har vädret bjudit till och det blev en del tränande även i november. Så här långt in i december ser det lite risigare ut. Snöblandat och en grad utanför fönstret just nu så inget kastande idag. Jag går med ett öga mot himlen för stunden då det återstår några dagar på "Aim Games K21". I skrivande stund ligger jag på åttonde plats och ser gärna att det inte halkas ur topp tio. Tyvärr kan jag inte försöka förbättra min position för närvande. Det finns tid till den 16e den här månaden för det.

Pathfinder från Throwingzone, mina nya tävlingsknivar!

Det här kastandet har dock inget alls med Aim Games att göra då det är No spin som är tekniken och den är inte tillåten i just den här utmaningen. Det här är med avslappningskastning med syfte att lära känna de nya knivarna bättre. 

Knivarna som kastas är de suveräna Pathfinder från franska Throwingzone. De är designade av Guillaume Henry. Han är själv knivkastare vilket märks. Den här modellen är riktigt riktigt bra. Jag ser frame emot att få träna mer med dem. Det stundar ju ett VM nästa år så det lär bli en del satsning inför det. 

/ J - "The Swedish Chef" 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr 280 "The Swedish Chef kommenterar film"

Kommer ni ihåg Steven Seagals* karaktär "Chef Ryback" från filmen Under belägring? Han som kastade knivar i köket?** Det finns en mycket kort scen, jag tror själva kastdelen är några sekunder lång som syftar till att visa vilken tuffing han är. Trots att det är en  mycket kort sekvens är har den ändå blivit mycket känd. 

Som kock och knivkastare borde jag verkligen tycka om den scenen om det inte vore för att den är så oerhört löjlig. Låt mig förklara varför!

En leksakskniv från Gil Hibben jämfört med en riktig kastkniv För att använda ett annat filmcitat "That's not a knife, this is a knife".

För det första är kniven han använder en leksak i sammanhanget. Det är en Gil Hibben-modell kallad "Hibben Thrower" som jag för övrigt också har. Det är den ni ser i jämförelsen på bilden ovan.

I filmklippet ligger den på en arbetsyta till höger om en hög med vad jag tror är selleri och med vad som ser ut som en riktig kockkniv till vänster. Förhoppningsvis är det den senare som använts till att hacka grönsaker med.

Efter att ha föst ihop grönsakerna kastar han kniven i en måltavla som hänger på kabyssväggen. För den oinvigde kanske det ser coolt ut. För oss mer insatta rycker det snarare i mungiporna.

Kastknivar baserade på en kockkniv. Modellen heter Philippe och kommer från Zitoon Knives

För det andra är tavlan skräp. OM man skall ha en liten måltavla inomhus och särskilt i ett kök med andra människor i närheten skall man ha någon form av ändträtavla. Knivar sätter sig mycket lättare i dem varpå risken för rikoschetter minskar och dessutom håller de längre. Därutöver kan konstateras att tavlan är mycket lite använd då det endast finns ett par märken efter knivar i den. Eller så har Ryback nyligen bytt den efter att ha flisat upp alla andra. 

Sedan skall vi inte ens gå in på den ur hygiensynpunkt mindre lyckade idén med att ha träflisor flygandes i ett professionellt kök. Men det är kanske att kräva för mycket realism från en actionfilm. 

Ett större problem med tavlan ur "tuffhetsperspektiv" är emellertid att det i mitten återfinns en gigantisk målad ring. En normal "Bullseye" för knivkastning är tio centimeter i diameter. Den här förefaller att vara ungefär det dubbla. Att missa den med ett kast på så kort avstånd är omöjligt för den som överhuvudtaget kan kasta kniv.

Det för oss in på själva kastet. Det är ett mycket kort sådant med en rotation. Alla knivar roterar ett varv på cirka tre meter, aningen kortare med de här leksaksknivarna. Lätta små knivar snurrar nämligen snabbare än stora. Kastet är således utfört på kanske 2,5-3 m avstånd på en tavla som en blind kan träffa.

Inte så jäkla macho med andra ord!

/ J - The Swedish Chef that beats Ryback

* Filmen är från innan den tid Segal blev helt knäpp. Ni vet som i att göra tvåhundra ännu sämre filmer, flytta till Ryssland och ägna sig åt att slicka Putins röv. 

** Klippet hitta ni här "Cue ball". Det är den sista delen av scenen som är aktuell och den kommer efter två minuter. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr 279 "Höstfan"

Jag har in i det längsta försökt förneka det och hävda att det är sensommar, brittsommar och allt vad det kan tänkas heta. Men det är det inte. Det är HÖST. Ett mycket otäckt ord. 

Naturen hävdar det med bestämdhet genom att bakom allt det där grå som nästan hela tiden är allestädes närvarande locka med dämpade färger i brunt ackompanjerade av färgexplosioner i rött och gult. Det är säkert vackert. 

"Höstfan"

Sedan var det mitt mående och humör. Det är nästan ett säkrare tecken än att träden halvdör. Höstdeppighet som ett brev på posten. Det väger tungt på psyket och påverkar allt i tillvaron. Håller mig därför till knivar då de inte är särskilt känslosamma av sig. Ett neutralt ämne. 

MKM Maximo

Appropå just det ämnet så är kniven på bilden en italiensk historia. Den är döpt till Maximo och är designad av ingen mindre än Bob Terzuola. För er som kan era knivmakare så känns linjerna förmodligen igen. Märket är MKM och bakom den förkortningen gömmet sig MIKITA vilket är ett konglomerat av stora tillverkare i Maniago. Mer om det senare då kniven kommer att bli recenserad inom kort!

/ J - going down, down, down

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild(er) nr 277 "Sommar"

Den är här på riktigt, sommaren. Det märks på lite olika vis. Som att jag för första gången på mycket länge får åka på semester. Inte så länge och inte så långt bort för all del. Det blir en road trip till Arboga av alla ställen. Där går nämligen knivkastningstävlingen Soulthrower Open av stapeln. En tillställning med internationell karaktär mitt i sommaren. 

Midsommarnattsmagi

Vi får se hur det går. Men tränat det har jag gjort och det har bitvis gått mycket bra med ett flertal personliga rekord på hemmaplan. Nu återstår att se hur många procent av det som går att prestera på tävling också. Det är en helt annat fråga som inte riktigt går att besvara i förväg. Det handlar mycke tom lugn, koncentration och avslappning i mitt fall.  

QSP Vault poserar mitt i sommaren

I väntan på utflykten det njuter jag av det fina vädret. En och annan promenad blir det, en del bad och en förbaskat massa knivkastande. Nu skall jag bara komma igång med cyklandet också efter flera års uppehåll. Det är nästa projekt!

Sedan pågår det en  jäkla massa knivtestande bakom kulisserna. Jag har både gammalt och nytt som skall betas av. Så håll utkik efter det. 

/ J - somrar sig

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr 272 "Två avigheter och en kniv"

Två rosor, inte perfekta, inte nyutsprungna och fan ta mig inte skära utan bitna av tidens tand. Ändå vackra och med en historia. Kanske kort, möjligen stormig, vem vet. Riktiga rosor. Som livet självt. 

I det icke helt perfekta hittas det som väcker intresse. En murad vägg erbjuder mer en gråmålad dito. En tavelvägg är mer intressant än en tegelvägg. Det finns saker att upptäcka och varefter man gör det vidgas horisonten. Som livet självt. 

Detsamma gäller människor. Den polerade ytan är ointressant eller åtminstone inte lika spännande. Två avigheter som hittar varandra. 

I avighet, amen. 

"Two Deviations and a Knife"

Det spännande och lite aviga kan om det är positivt beskrivas som charm kanske. Det är i så fall något som även den här kniven besitter. Om det ens går att säga så om en kniv. I vilket fall som helst är det en Spyderco Techno designad av den polske knivmakaren Marcin Slysz. 

Det är är den första iterantionen sedan kom den i en nyutgåva som jag av ett par tre skäl anser vara en sämre kniv. Dessutom försvinner det charmiga om man försöker göra om det hela för att sälja mer. Men det är bara vad jag anser. 

Nu är lunchen slut så nu skall jag sluta tänka på avigheter och återgå till att laga Texas chili. 

/ J - i tänkartagen

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr 271 Njutning

Morgonens regn och rusk har förbytts i någon form av solglimt. Så nu går det att sitta ute och avnjuta en lugn kopp java. Det kan behövas kan jag berätta. Egentligen hade jag tänkt att dra mig till skogs eller snarare ut till det ställe där jag tränar knivkastning för en höstsejour. 

Så blev det nu inte. Istället blev det en tur till bilbesiktningen följt av en sväng förbi en bilskrot i ett försöka att anskaffa de delar som behöver bytas. Tyvärr blev det ombesiktning. Gammvolvon är sjuk om än inte så allvarligt. Några lampor här och där, någon gummibussning till avgassystemet och förstås ett lyktglas fram. Och så har de ändrat reglerna igen vilket betyder att den innerbackspegel som inte funnits i bilen de senaste fem besiktningarna nu måste dit igen. Synd bara att den gamla gått av och är borta. 

Och i eftermiddag skall jag på ett möte som liksom ligger där, i vägen för annat. Så kaffet behövs. 

"Enjoyment"

Knivarna som avnjuts är där för att leka med och för att de matchar kaffet. En lungo tarvar italienska knivar. Båda de här är modeller från A.G.A Campolin vilken är en av få tillverkare av klassiska stiletter nuförtiden. Den mindre kallas lämpligt nog för Piccolo, vilken för den som inte vet betyder just liten. Den större är en Swing Guard av traditionellt snitt. Både är lite skeva och vinda på något vis vilket inte förtar att de är välbyggda även om de inte är det på det sätt en modern kniv är tillverkad. De här knivarna liksom många slip joints sätts ihop för hand nämligen. 

/ J - kör italienskt...och Volvo

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Dagens bild nr 267 "Yester-Leaves"

Det förra inlägget i "Dagens bild"-serien betitlades "Evergreen". Det här är måste i såfall bli dess motsats, "Yesterleaves". En bild från en om jag minns rätt mycket sympatisk skogspromenad förra hösten. Strax innan allt regn började. 

"Yesterleaves"

Kniven är inte ny men fortfarande en förträfflig EDC-kniv från Spyderco. Ja, den duger till mer än så faktiskt. Det är en mycket sympatisk design av Alistair Phillips från Australien kallad Kapara. Det enda jag inte är helt bekväm med är låset. Jag vet att många sjunger "compression locks" lov men jag sällar mig inte till hyllningskören. Med min fingerstorlek, som ingalunda är extrem, är det rätt fippligt att nypa tag i låsarmen för att sedan släppa låset. Den är inte intuitivt och det är vare sig lätt eller smidigt i mitt tycke. Det går men utrymmet, åtminstone på den här modellen, är för snålt tilltaget. Det var kritik jag framförde i min recension och det gäller fortsatt. 

Men det är inget som "förstör" kniven för mig och i övrigt är den riktigt bra, fast dyr. Det måste medges. 

/ J - generellt inte överförtjust i spindlar

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr 266 "Evergreen?"

Evergreen? De här tomaterna var inte menade att vara gröna. De mognade helt enkelt inte. Mycket beroende på vädret eller kanske till och med klimatet. Det som fortfarande är totalt åt h-e! Det är inte mycket med det som är lätt att sia om. Förutom att det i framtiden, både den omedelbara och den på sikt, kommer att bli ännu knepigare att förutse. Det kan man lista ut. 

Just nu är det grönt med blandade temperaturer runt nollan här i Småland. Någon grad plus och sedan någon minusgrad. Det betyder ingen snö och svart som fan. Å andra sidan är jag ingen anhängere av snö i vilket fall som helst. Särskilt inte nu, jag längtar efter våren. 

Skall det nu vara snöfritt vill jag å andra sidan gärna ha uppehåll och att temperaturen stannar vid några plus i alla fall. Då skulle jag nämligen kunna börja min knivkastarsäsong. Jag är förbaskat sugen. Men att kasta i mörker och regn är inget kul och med frysta tavlor går det inte. Så än så länge är antalet kast i år noll. 

Evergreen?

Något annat som fick mig att döpa bilden till "Evergreen" var kniven på bilden. Den är nämligen bra nog för att förtjäna att bli en sådan. Alltid lika aktuell helt enkelt. 

Kniven kommer från Lionsteel och är deras TM1. Kniven finns i några varianter och har precis släppts i ytterligare någon. Det som skiljer dem åt är materialet i handtaget. Den här gjord i Micarta. Det som är speciellt är att det är en integral! I knivarnas värld betyder det för den som inte vet att handtaget är skuret ur ett enda stycke. Sålunda finns inga skarvar någonstans. 

TM1 ståtar förutom det med en av de bästa back locks jag känt på. Låset är kraftfullt med mycket bra passning samtidigt som det är lätt att släppa. Man får dock se upp eftersom kullagren i kniven gör att det tunga bladet faller som en giljotin när låset släppts. Den är även en av de mest ergonomiska fällknivar jag stött på. Så det är en modell från Lionsteel som har alla förutsättningar för att bli en klassiker. 

Nu skall jag försöka ha en bra fredag. Trots att jag redan insett att jag glömde plånboken hemma och skall handla i eftermiddag. Så förutsättningarna började inte på topp. 

Men....go' fredag på er allihop!

/ J - glömsk

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr 265 "Nyårsafton"

Det måste tillstås att bilden är arrangerad och ljuger en smula. De här ostrona öppnades inte med aktuellt eggverktyg. Den är både för spetsig och vass för det. Det är ett par äldre ostronskal jag sparat bara därför att. Jag tror att jag öppnade dem med en slö Morakniv om jag inte missminner mig helt. Jag äter inte ostron så ofta att jag brytt mig om att införskaffa en dedikerad ostronkniv. Det är en av få köksknivar som saknas i arsenalen men det finns några till som exempelvis en laxkniv. En brist som kanske måste åtgärdas 2023. 

Ingendera av dem behövs emellertid för att tillreda dagens meny. Tre rätter blir det men vare sig ostron eller lax är inräknade i dem. Istället blir det någon form av skaldjurssoppa eller bisque till förrätt, lite oklart vilken sort då sambon håller det hemligt än så länge. Årets upplägg är att vi lagar en rätt var, fästmön, bonussonen och jag. Till huvudrätt blir det därför klassiskt med entrecote, hemslagen bea och hasselbackspotatis. Till efterrätt blir det någon variant av limecheesecake med bär och halloncoulis. Den biten är jag ansvarig för i år. Cheesecaken är därför i ungen sedan en tid tillbaks. 

Kniven på bilden är som kanske syns en MKM eller Maniago Knife Makers som det skall utläsas. 

"Nyårsafton"

Modellen kallas Goccia och är en design av ingen mindre än Jens Ansø. Kniven skall inom kort recenseras här på bloggen och är en skön mix av linnemicarta, titan och M390. 

Någon frågade mig om tärningarna när jag lade upp bilden på Instagram. Förutom att de snygga och därmed gör sig bra på bild så fyller de en funktion i det här fallet. De är till för att avgöra huruvida jag skall avge några nyårslöften eller ej. 

Jag håller nämligen sällan dem i vilket fall som helst. Men ungefär vartannat år lovar jag att jag aldrig mer skall lova något. Året därefter gödslar jag med löften med baktanken att om de är tillräckligt många så kanske något kommer att hållas. Men så brukar det inte bli. Men i år kanske det blir så?

Gott nytt år på er allihopa!!

Maniago Knife Makers

/ J - börjar summera

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr 264 "Jelly Jerry Design"

Men vad f-n! Det var min första tanke när jag skulle ut imorse och försöka cykla till jobbet. Bortåt tjugo jäkla minusgrader! I södra Sverige, vad är det för fasoner? Och jag som har kastknivar att testa, knivar att fota och ett liv med intressen som passar sig bättre i tjugofem plusgrader. Då har vi inte ens blandat in läget med två reaktorer nere för reperation och arktisk kyla över nästan  hela landet. Det lär bli mumma för elpriset. 

Dessutom är det inte roligt att försöka pendelcykla i det här vädret. Det får bli bilen idag istället. Särskilt som jag skall till farsa och pumpa hans rullstol i eftermiddag. Det är inte helt enkelt att cykla genom snö och de isvallar som uppstår överallt balanserandes en cykelpump på styret. Särskilt inte som min MTB, vilken är den lämpligaste vintercykeln, endast har SPD-pedaler. Den som vet vad det är vet vad jag menar. 

Men solfan skiner och det är alltid något! 

"Jelly Jerry Design"

Och så en bild som inte har med något att göra. Jag gillar den bara!

Den här kniven är ett typiskt exempel på en budgetkniv från Two Sun. De har ett litet speciellt sätt att släppa nya knivmodeller. Utan att gå in för djupt i det hela så släpper de nya knivar i en rasande fart. Ibland släpps de i enklare utförandet för att senare återkomma i lyxigare förpackning om de säljer bra misstänker jag. I andra fall gör man tvärtom och släpper en high-end version som sedan återkommer i ett billigare format. I vilket fall som helst gäller det att passa på då man aldrig vet när en modell försvinner eller återuppstår. Ibland gör det nämligen inte det alls och de har inga modeller som alltid finns tillgängliga som de flest andra knivmärken. 

Ett annat kännetecken är att Two Sun anlitar diverse mer eller mindre kända designers. Just den här modellen har inget namn utan nöjer sig med en modellbeteckning. Mannen bakom de djärva formerna kallar sig för Jelly Jerry Designs.  

Materialen i de här enklare utförandena är nästan alltid desamma och det inkluderar oftast D2 i bladen även om det i det här fallet faktiskt är svenskt i form av Sandvik 14C28N och ett handtag i Micarta eller G10. I det här handtaget hittas linne-Micarta. Det innebär också att låset är ett liner lock. 

Det som fick mig att falla för den här kniven var bladet som är minst sagt påtagligt. Ett stort, smått aggressivt Bowie-inspirerat blad med en stor "klippt del" med en falskegg, en "harpun"-rygg, en fuller/blodskåra, och en compound-grind, dvs en egg med mer än en slipfas. Det var mycket att klämma in i ett och samma blad! Men syns gör det. 

Det dramatiska utseendet matchas av ett lika dramatiskt namn, den här kniven är TS227 Dreadnought.

/ J - ingen vinterfantast

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr 263 "Precisionsredskap"

Precision är viktigt här i livet. Inte minst när man skall kasta kniv. Å andra sidan är det tämligen bra att ha även när bilen skall in i garaget, när maten skall lastas in i munnen och kanske när man letar upp en livspartner. För bred spackel och dåligt sikte vid den sistnämnda aktiviteten har ställt till det för många. Det har jag läst i en bok. Eller kanske sett i någon film, möjligen var det någon textrad i en låt som berörde ämnet också. Men ni förstår vad jag menar. 

Även kung Bore uppvisar osviklig precision. Precis när ett par nya kastknivar anlänt till mig så börjar det först slaska och sedan övergick det hela sonika i snöfall och nu är allt vitt och kallt. Inte optimala förhållanden för knivkastning direkt. Jag tillhör inte de lyckliga få som har möjlighet att kasta under tak eller till och med inomhus. 

Throwingzone Scalpel, "Precisionsredskap"

I väntan på att snön skall behaga smälta bort som den plägar göra i den här delen av landet så får jag nöja mig med en gammal bild. Den är tagen för bara någon månad sedan. Då var det fortfarande barmark och inte allt för lerigt på mitt kastställe. 

Kniven på bild är den tämligen speciella Scalpel från franska Throwingzone.fr. En utmärkt kniv för no-spin kastning. Lite speciell men tämligen lik de bo shuriken (raka "kaststjärnor") som börjar bli på modet igen. 

Om ni känner igen dem beror det dels på att jag nyligen recenserat dem, den texten hittar ni här! Dels beror det på att de dyker upp på mina Instagram-konton*. Ni följer väl dem hoppas jag. Där har den här bilden för övrigt förekommit tidigare!  

/ J - kastsugen

*https://www.instagram.com/knivesandbikes/ och https://www.instagram.com/vaxjosportkastning/

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr 263 "För tusan"

Fy tusan vad jag gillar den här lilla saken! Förvisso saknar den nästan spets vilket är något jag annars föredrar på mina knivar men den som finns är bra. Visst gillade jag den så populära CRKT Pilar också. Men den kniven som den här är påfallande lik saknar materialen och tillverkningskvaliteten för att nå det översta skiktet. Sedan är jag inte förtjust i helstålsknivar. 

Bilden togs för någon vecka sedan när det fortfarande fanns några få gula blad kvar. Nu återfinns de flesta på marken och de få som sitter kvar i ett träd är bruna. Tiden går som jag konstaterade i ett tidigare inlägg. 

"För tusan" vilken trevlig kniv MKM Isonzo är!

Kniven som jag talar så lyriskt om kallas Isonzo och kommer från MKM. Den är förstås designad av Jesper Vonaes. Något som knappast undgår någon som känner till hans arbete. Kniven har nämligen klara drag av hans formspråk. 

Materialen i den här kniven är på högsta nivå. Där hittas högklassisk linne-Micarta, M390-stål och övriga detaljer som back spacer och pivot-krage i titan. 

En exklusiv kniv som ger mersmak. Jag tror bestämt att jag gillar MKM!

/ J 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr 262 "Silver Hunter"

Här är de, mitt senaste tillskott från Acejet. Modellen kallas Spinner Bowie och sedan får de tillägget Silver Hunter när de är så här skinande och blanka. Något som de för övrigt inte är så länge då det är gjorda av fjäderstål. En av egenskaperna det materialet har är att det är allt annat än rostfritt. 

Tillsammans med en och annan miss samt någon "Robin Hood"-träff och du har har patina inom kort. Det är det snälla sättet att uttrycka att de slits. Särskilt visade det sig gälla spetsarna på de här då jag kastade av ett par millimeter på två av dem tämligen omgående. Det är första gången jag märkt det på knivar från Acejet.

Annars gillar jag de här knivarna skarpt. De känns dock mycket annorlunda att kasta med jämfört med flera andra set av rotationsknivar jag har erfarenhet av. Silver Hunter är relativt lätta för sin längd och de kräver "aktivt" kastande. Det vill säga man måste kasta något hårdare på framförallt längre distanser än säg mina Woodpecker från Pierre Cazoulat som jag är mest van vid. De knivarna snurrar av sin tyngd och träffar långsamt men med pondus. Spinner Bowie kräver att man tar i lite mer helt enkelt. 

Det jag gillar med dem är de är lätta att sikta med. Precisionen kommer sig av en lättberäknad kastbana och pålitlig känsla i rotationen. Sen är det spännande att även Acejet gett sig in i leken med en uppsättning knivar för rotationskastning. Ett område som de tidigare hållt sig ifrån. 

/ J - tränar kastarmen

#knivesandbikes #knivigtvarre