Fredags-EDC XXXVII

Äntligen ett livstecken från det här hållet! Ja, tycker jag i alla fall. Det har varit lite glest med uppdateringar på sistone. Mest beroende på att annat pockat på, ni vet hur det kan vara i livet. Sen jobbar jag faktiskt på en rad recensioner varav ett par som rör mer friluftslivsbetonade knivar. De tar lite längre tid då jag i rimlighetens namn tycker att de skall prövas i sitt rätta element för att bli någorlunda rättvist bedömda. Således behövs lite camping, eld, utematlagning och annat skojigt för att de skall få jobba. Det är aktiviteter jag inte ägnar mig åt varje dag även om det på sistone har blivit tämligen frekvent. 

Den första av dem är förresten Helle Temagami, en "bushcraft/överlevnadskniv" från Helle signerad Les Stroud.  Men den har jag inte i fickan den här soliga men kalla fredagen!

"Eclectic"

När tärningen återigen får bestämma  kan urvalet bli något eklektiskt. Men i det här fallet blev det en rätt bra blandning rent teoretiskt i alla fall. En liten publikvänlig paketöppnare, en aning större kniv för småpill och en rejäl sak om något behöver skäras på riktigt. Det senare inte särskilt troligt idag eller snarare inte på förmiddagen i alla fall. 

Tärningen applicerades först på Spydercohyllan, sedan på en låda som innehåller Cold Steel och QSP och sist på en låda med blandade knivmärken då jag faktiskt bara äger två SOG. Den här kallad Twitch II och så har jag den märkliga skapelsen SlimJim XL. 

QSP-modellen är Copperhead, en kniv jag både recenserat och gett bort i en "GAW" på Instagram. Slumpen ville att den skulle stanna i Sverige visade det sig.  Spyderco "Dogtag" är resultatet av ett byte då jag skickade iväg en Kizer i Vanguard-serien mot den här för något år sedan. Egentligen är den mest en kuriosapryl och inte särskilt praktisk. Det om man bortser från ren paketöppning vilket den faktiskt inte är oäven till. Tyvärr får jag inte så många paket så jag verkligen behöver en dedikerad kniv för det ändamålet. 

/ J - fredagsmyser redan nu

Man kan inte vinna dem alla!

I söndags var det dags för dragning i min "GAW" (give away) på Instagram. Det var ett samarbete mellan mig och QSP Knife som generöst sponsrade med kniven. Det var tillika min första insats på området och därför begick jag ett antal nybörjarmisstag som jag inte ämnar göra om vid nästa tillfälle. Det finns så många nya misstag att göra så gamla behöver inte upprepas är min livsfilosofi.

Innan jag lade ut inlägget sneglade jag på hur andra gått tillväga. Så långt var allt väl men ändå lyckades jag få länken till min sponsor fel då jag skrev "@qspknives" när det skall skrivas i singular @qspknife. För mig låter det märkligt men det är så de vill ha sitt namn. Som tur var påpekades det tämligen omgående av en av deltagarna. 

Mitt eget exemplar av QSP Copperhead, vinstkniven är utrustad med ett blad i svart/satin istället

Ett annat nybörjarmisstag var att inte begränsa antalet "entries". Jag borde skrivit att det endast var tillåtet med ETT bidrag per person. Nu var några deltagare ytterst entusiastiska i det att de tryckte iväg ett tjugotal inlägg och på flera ställen i tråden dessutom. Dessutom korslänkade de bara tillvarandra istället för öka räckvidden på inlägget. "GAW"-proffs månne? Allt för att öka sina chanser. 

Det gjorde de inte ändå eftersom jag helt självsvådligt ansåg att alla skulle ha samma chans att vinna varpå jag gav alla ETT nummer oavsett hur många gånger deras nick återkom bland inläggen. Lite onödigt jobb blev det för min del att sålla och städa. Slutresultatet blev en lista på 104 individuella deltagande konton. 

Mitt tillvägagångssätt var sedan att jag vände mig till den eminenta sidan Random.org för att få tag i en bra slumptalsgenerator. Väl där nyttjade jag deras Random Sequence Generator. För att minimera min egen påverkan bad jag min dam därhemma välja ett nummer mellan ett och tio. Hon valde sju och således ämnade välja nummer sju uppifrån på den lista som därefter genererades. I efterhand kunde jag förstås bara valt nummer ett på listan eftersom den ändå är helt slumpmässig. Men det kändes bättre så. 

Dragningen gjordes och misslyckades delvis.  Mest beroende på att när jag följde den genererade listan och på sjunde plats återfann nummer "84" av de inlägg som gjorts så visade den sig tillhöra ett privat konto. Varpå jag först inte kunde kontrollera om två huvudkriterierna uppfylldes, det vill säga att det spansktalande kontot följde mig respektive QSP Knife. Visst det hade gått att göra på omvägar via mitt eget och deras konto, men ändå. 

Fast det sket sig ändå rätt omgående för att den tilltänkte vinnaren inte länkat vidare till TVÅ kompisar vilket var ett av kraven för att delta i utlottningen. 

Därför gjordes en andra dragning som blev desto mer framgångsrik med avseende på ovanstående. Till min förvåning blev det en svensk vinnare och kniven skall därför skickas norrut senare idag. 

Grattis till "@captainfacebeard"!

/ J - en erfarenhet rikare


#knivesandbikes

Utlottning!

För de som har Instagram men inte följer mig vill jag bara påminna om att jag har en utlottning på gång där. En "GAW" som genomförs i samarbete med QSP Knife. 

Du kan vinna en sådan här, Copperhead från QSP

Vinsten är en styck sprillans ny "Copperhead" (recension hittar du här). Regler för deltagande hittar du under bilden "GAW". 

Lycka till!

/ J

#knivesandbikes #gaw #qspknife

Det kom ett paket...

Just det här paketet kom hela vägen från Kina! Men eftersom det skickades med DHL kom det fram säkrare och nästan snabbare än en inrikes försändelse med Postnord. Innehållet - ett par ny bekantskaper från ett av mina favoritmärken när det kommer till prisvärda knivar, QSP!

Den här gången är det deras nya modell "Mamba". Det första intrycket från låda till hand är synnerligen bra! Lätt, välbalanserad och med diskreta eleganta linjer. Materialen skäms inte för sig i relation till prisklass med en lättad, väl rundad stålram, välvda sidor i arbetad kolfiber, kullager och VG10 i bladet. Lägg därtill en diskret flipper, ett bra clip och riktigt bra snärt när bladet fälls ut. 

Inplastad synes en styck "Copperhead", fastbladaren är "Erised" och längst ned en "Mamba"

Förutom Mamban innehöll lådan något för mig rätt ovanligt nuförtiden, en fastbladare! Inte ofta jag testat sådana här på bloggen även om jag förstås innehar en bunt dylika av varierande karaktär också. Det har helt enkelt inte hunnits med. Men nu är det dags. Även i det här fallet är de första intrycken goda. Som synes inga onödiga excesser utan ett dugligt allround-betonat blad som även skulle fungera väl vid jakt misstänker jag. Ett komfortabelt handtag av "rosewood" med mosaiknitar för flärds skull. Till kniven ett enkelt men välsytt fodral i kraftigt läder. 

Den tredje kniven som låg i lådan har jag recenserat och det är QSPs "Copperhead". Just det här exemplaret skall faktiskt skänkas bort! Vill du vara med i utlottningen är det bara att styra kosan till mitt Instagramkonto "Knivesandbikes" och hålla ögonen öppna inför stundade GAW (Give Away).  Den är till för att fira att jag passerat 12 000 följare och är sponsrad av QSP!

/ J - paketöppnare

Knife review QSP Copperhead

-  Copperhead, a sharp way to succéss

The fourth knife. It sounds like the title of a movie or perhaps a detective story. But in this case, it's the order of my meetings with QSP as a brand. Today's chapter has got the subtitle "Copperhead". I really don't know why. There is a classical knife pattern with that name but those knives have a profile that reminds om said snake. Here it is a bit more unclear why the knife is named the way it is. Anyhow, let's find out if there is any bite in this beast!

QSP QS109-A "Copperhead"

The Copperhead got me hooked from the very beginning just watching pictures online. What lured me in was the slightly curved back of the handle that promised good ergonomics and the blade shape which oozed practicality. Additionally, it has a nice pair of thumb studs instead of a flipper tab. I'm odd that way but I actually prefer that opening method for a couple of reasons. I also happen to think that this knife looks good. The knife thus has a couple of things going for it. If you add material and price to the equation you got an interesting piece of cutlery. In my eyes, knives should either be practical or so "fun" that they have other more diffuse advantages. 

A profile that caught my eye

Twitter version: QSP Copperhead, a snake that might bite you

Blade

Here we go again. Less is often more and quite often also the right way to go. That is definitely true for the blade of this knife. A drop point with such a subtle downward curve that it is close to what is usually referred to as a "straight" blade shape. The grind is flat to about three-quarters of the height of the blade. The knife doesn't have any swedge or the like but the back is a bit chamfered and rounded off towards the handle. One nice detail that is there for looks only is the contrast between the stone washed flats and the satin of the grinds. On the presentation side, the flaming QSP logo can be found and on the opposite the blade steel. 

 A blade shape that offers a strong tip, a belly and some straight edge to work with

The steel choice is one of my favorites in the more budget-friendly category of knives, steel from my parts of the world - Sandvik 14C28N. Many might be familiar with this steel since it's a development of the classic 12C27 that can be found in most Mora knives and basically every modern French cutlery in existence. The 14C-steel was developed in cooperation with Kershaw. Its general benefits are ease of sharpening, corrosion resistance and that it gets really sharp and holds that edge for a decent amount of time. Sure, there are better steels out there but I think the steel snobbery when it comes to modern folding knives have gone way too far. Anyway, I prefer this over the Chinese 8Cr13MoV since that steel in my experience are very prone to rust despite being "stainless".

QSP has been generous with the steel in this case. The Copperhead has a proper blade. The length is a tad bit over nine centimeters, it is 28 millimeters high and the thickness is 3 millimeters. The blade has a very small ricasso and the edge extends almost all the way to the handle. That gives a very good edge to blade length ratio but most importantly good control close to the handle.

The steel is Swedish as you can see and the blade has 
a sharpening choil to facilitate future sharpening

The latter is extra important when you have to put some force behind cuts. As in kindling some wood for a fire. That was noticeable the other day when I went out in the woods to grill a few hot dogs with my bonus son and on such occasions, a proper fire is a necessity. Both for some live coal and because it's cozy. Since it was knife testing time the Copperhead acted as a stand-in for my go to Mora Companion. It did so with flying colors. It feels strong and secure and the edge angle bites in wood surprisingly well. The knife is sturdy and the rather wide handle enable you to bear down on the knife. Relatively that is, it's still a folder so when some more gnarly pieces were processed I changed to my Karesuandokniven Oraka. A knife with a shorter blade than the Copperhead despite being a fixed blade. The handle of that knife is about the same length but there is a significant difference.

The handle on that knife is much more rounded. A property that is important when it comes to using knives harder. Most handles on folders are too squarish in profile for that kind of tasks which creates hot spots. That goes for the Copperhead as well.

When it comes to most other tasks this snake is at home. Ok, it's not a kitchen knife that must be said once and for all. But as a larger all-rounder and EDC-knife, it is excellent. The usual cardboard-killing is handled with panache and the same goes for rags and other softer materials. The nice action also makes small tasks enjoyable. You pull the knife, open the blade, remove the annoying clothing label on the new t-shirt and let the knife disappear again.

Also heavier tasks such as dealing with our cracked garden hose, trim a few bushes and manhandle an old piece of carpet it dealt with ease. The tip is by the way strong enough to withstand some prying. Which can be of certain interest if something is going to be picked out of wherever it's hiding, especially from a piece of wood. In this case a tip from an older throwing knife that was buried in a chopping block used as a target.

Handle

The hefty steel frame of the Copperhead looks like framework on the inside which makes for a lighter knife. The pattern seems to be about the same as in the earlier reviewed Phoenix so it seems to be something that QSP is aiming for. I believe that it is a necessity in this case since the knife is no flyweight anyway. Furthermore, it is extra important in this case because it gives Copperhead a very neutral point of balance. If such a big knife is back heavy it might feel clumsy. Now, the knife is perceived as relatively nimble especially in relation to size.

It was the shape of the handle that attracted me from the beginning. An arched back, plenty of space 
and vaulted sides made out of G10 promised good ergonomics

The handle slabs are made of quite elaborated pieces of G10. The surface has two distinct textures which give the illusion of bolsters. That is done by giving the front and back ends some milled grooves which also adds traction. Between these areas, the material is smoother but instead has been rounded off by heavy chamfering at the top and bottom. That shape together with the arched back is the features that give the knife its good ergonomics.

Thankfully the strong steel frame has been skeletonized as can be seen here

In hand, the Copperhead is pure joy. The ample handle fills the hand well and the simple shape doesn't favor or discredit any particular grip. To increase traction there are some "jimpings" every here and there. Some at the frame where your pinky rests, on the back of the blade, some on the lock arm and the backspacer has some gear pattern. The grooves have been kept civilized in this case, they don't attack your hand but just aids in getting a more secure grip.

The length of the handle accommodate space for the entire hand and at least my fingers are long enough so that my fingertips rest in the chamfered area on the handle when they reach around. The shape of the handle forms a minor finger guard and a "beak at the back that prevents from slipping. 

In fact, there are no real hotspots or uncomfortable details on this knife. Or almost none is more honest. The clip, which in general can create issues do stay put or rather hides in the palm of the hand without causing any particular trouble. But the knife is a liner lock and sometimes that results in a somewhat sharp handle slab because of how thin it has to be where it meets the lock bar. That is the case here as well. That is something I'm going to fix with a bit of sandpaper. It will, of course, remain thin but I will round it a bit more. Another detail is the "beak" of the handle that can be felt if you hold the knife in reverse grip, as in whittling towards you. Otherwise a very comfortable handle. 

Opening and lock 

Copperhead is opened via thumb studs and by no other means could be emphasized. The strong detent makes two-handed opening virtually impossible. It also makes this knife feel almost like a flipper when opened. When the detent let go of the blade it really propels out. It is almost hard to open this knife with a slow roll. Especially since it is running on bearings. To be true I personally would have preferred bushings on such a sturdy knife. But the ceramic ball bearings works just fine. 

Thanks to the heavy chamfering of the handle and good shape the thumb studs are easily accessible. 
They are placed a little too far out on the blade though

From a functional standpoint, the thumb studs are good to go. They are long enough to offer a solid grip but short enough not to extend outside the handle. The shape is also decent, they look like something in between a classic pyramid shape and more barrel-shaped versions.

But they could be placed closer to the handle. They are a bit far out on the blade, not that they cause any real problems by being in the cutting path but still. This is a critique on a detailed level though. Most times that is where you end up when the overall impressions are good. 

Here you can see the lock up but also how thin the G10 is at the lock side 
and furthermore, how well rounded all the steel parts are on this knife

The liner lock matches the rest of the knife in that it is plenty strong and simplistic. Actually, this knife feels even sturdier than the previous presented Phoenix. Copperhead is totally rigid sideways and there is no sign of blade play in any direction. Not even if you apply negative pressure on the blade or if it is provoked sideways as in loosening the blade from wood it causes any problems. The latter is a rather important quality in a larger folding I think. Especially here in Scandinavia where we seem to be rather keen on cutting and carving wood. Perhaps because most of us don't live in really big cities and nature, therefore, is always present and that influences how many of us use our knives.

The lock is a breeze to disengage. I found that especially important when doing "EDC-based" tasks when you pull the knife, making a quick cut or two and then put it away again. In those situations, you don't want to fipple with a lock bar that is hard to reach or too powerful. 

To Carry

Copperhead is a chubby little thing, there is no polite way to say it and that, of course, makes it less than optimal to carry. The handle length is just shy of twelve centimeters and the thickness is 1,5 centimeters. Add to that a weight around 150 grams which is borderline heavy. Not over the limit since it is an overall large knife and offers a 9 cm blade as "payment" for the actual weight. A part of the equation that must always be taken into consideration. But all in all, this is a knife that demands its space there in the right front pocket of your jeans.

A strong clip that shows some knife and unfortunately has a tip that rebelliously points outwards

The back is as said before slightly arched and there are no protruding parts, read "flipper tabs", which combined with the rather slick G10 makes the knife slide in place rather effortless. There is nothing with teeth that gnarl on your pockets either a k a jimpings.

And this is how it looks in a pocket

I must admit that the clip is not one of my favorites. From a functional perspective, it is okay, the knife can both be put away and pulled and there is no risk of losing it. Good tension, a length that is about right paired with the weight of the knife ensures that.

But I like my knives riding a little deeper. The lip of the clip is also a tad too small for my liking and it could be less pointy. Make the tip more parallel to the handle and increase the height of the clip slightly and you get rid of that pointy feeling and make it easier for the clip to handle thicker fabrics at the same time. 

To Conclude

Maybe it's understandable that Copperhead is a knife that speaks to me since the overall design language actually feels quite familiar. Take a second look at the profile, remove the thumb studs and make it a fixed blade and what do you get? You end up with one piece of Scandinavian hunting or outdoors knife instead. This from a modern Chinese folding knife. Such things just make you happy!

QSP Copperhead, a Chinese craving a Swedish Cinnamon bun. An Asian with almost Scandinavian features

Is it better than the by me previously reviewed Phoenix? Perhaps, it depends, is the somewhat inconclusive answer. To me, this knife is in some ways more appealing. Personally, I actually prefer 14C28N over D2 as blade steel, the handle is a tad more comfortable and I'm also one of few it seems that actually choose thumb studs over flippers given the choice. But that is just my preferences and the knives are basically equally good. They are both solid offerings.

But the knife collector looking for something that makes a strong statement and offers exciting details or new technical solutions may pass on this one. That is something of the dilemma when it comes to modern folding knives. No matter actual color they can feel a bit beige so to speak, they are seldom unique enough. That and the overly thick behind the edge-problem speaks against them in general. To be frank it feels like knives had more uniqueness back in the days. Just take a look at the rich and varied range of regional knives from both Italy and France as an example, they often offer both practicality and personality.

From a practical standpoint, a modern folder is preferable in all other respects though. That goes for Copperhead as well which is a really well thought through concept, maybe except for the bearings but that is up for debate, both in regards to material and design. 

Sure, Copperhead makes for a good EDC-knife but I almost prefer it in the woods

That also means that the target audience for this knife is basically the same as for the earlier reviewed knives from QSP. The ones looking for a sturdy partner for various cutting tasks in your everyday life. The differences can mainly be found in Copperheads more traditional blade shape which gives that belly you don't get with the Phoenix and of course, that this is not a flipper knife. Otherwise, the quality is the same and the Copperhead is a really sturdy and well-built knife. It can be used for hard work and doesn't make a fool of itself around the campfire either. It is a big and serious folding knife capable of most things. If that is what you're looking for at a reasonable price this is a candidate to consider.

QSP product homepage

Specification:

Length Overall: 210 mm
Length Folded: 118 mm
Weight: 151 g
Blade Length: 92 mm
Blade thickness: mm
Blade Steel: 14C28N
Handle: G10 on a steel frame
Lock: Linerlock

Produced by: QSP, made in China


/ J - the snake charmer

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension QSP Copperhead

-  Copperhead, den vassa vägen till framgång

Den fjärde kniven. Det låter som titeln på en film eller kanske en bok i thrillergenren. Men i det här fallet är det ordningen på mina möten med "QSP" som märke. Det här mötet har fått undertiteln "Copperhead". Varför vete tusan, det finns redan ett klassiskt mönster som kallas så men det beror på att bolstret på de knivarna påminner om sagda orm i profil. Här är det mer oklart varför kniven fått det namn den har. Det får vara hur det vill med den saken. Nu skall vi se om det finns något sting i tänderna på den här besten!

QSP QS109-A "Copperhead"

Jag fastnade för Copperhead redan när jag såg den på bild. Det som lockade var det lätt krökta och välvda handtaget som antydde god ergonomi samt bladformen som andades funktionalitet. Lägg därtill att den öppnas med tumknoppar vilket föredras framför flippers här på redaktionen. Sen tycker jag inte att den ser oäven ut heller. Kniven hade således några saker som talade för den. Vägs dessutom material och pris in i bilden så blir den klart intressant. I mitt tycke skall knivar endera vara praktiska eller så "roliga" att de har andra mer diffusa fördelar.  

En profil som stack ut i en mer strömlinjeformad katalog

Twitterversion: Copperhead, en orm med gift i bettet

Blad

Nu är vi där igen. Det enkla blir ofta det sköna och även i någon mån det "rätta". Det gäller exempelvis bladet på den här kniven. En droppoint vars rygg kröker sig så svagt nedåt att bladet närmar sig vad som brukar refereras till som ett "rakt" knivblad. Slipningen är flat till cirka tre fjärdedelar av bladets höjd. Kniven har inte någon falskegg eller liknande men ryggen har mot handtaget till fasats av något och rundats. Den enda eftergiften till utseende är att det finns en tvåtonskontrast mellan satinfinishen på bladet i vilken man kan se sliplinjerna och de stentumlade flata ytorna. På presentationssidan återfinns QSP loggan med sin eldslåga och på motstående sida vilket bladstål som är aktuellt. 

En bladform som bjuder på stark spets, buk och en rak egg att arbeta med

Som stål hittas en av mina budgetfavoriter, ett stål från våra breddgrader i form av Sandvik 14C28N. De flesta kanske vet att det är en utveckling av det 12C27-stål som återfinns/fanns i de flesta Moraknivar och nästan alla traditionella franska knivar nuförtiden. Stålet utvecklades faktiskt ihop med Kershaw. De generella fördelar det har är att det är lättslipat, rosttrögt och faktiskt håller en egg på ett adekvat vis. Visst, det finns bättre men stålsnobberiet vad beträffar moderna fällknivar har enligt mig gått för långt. I vilket fall föredrar jag det här före det annars i kinesiska knivar vanligt förekommande 8Cr13MoV-stålet då det faktiskt för att vara "rostfritt" rostar ovanligt lätt. 

QSP har inte snålat med stålet. Det är ett rejält blad på den här kniven. Längden är strax över nio centimeter, det är 28 mm som mest på höjden och godstjockleken  är 3 millimeter. Bladet har mycket liten ricasso vilket gör att eggen sträcker sig nästan hela vägen till handtaget. Det ger lång egg i relation till bladet och god kontroll nära handtaget när man tar i.

Stålet är svenskt som synes och de har fått till en "sharpening choil" 
också för att underlätta framtida slipning

Det sistnämnda är särskilt viktigt när man behöver lägga kraft bakom snitten. Som när det späntas ved. Härförleden var jag ute och grillade med bonussonen och en rejäl brasa skulle förberedas bådee för mysfaktorn och för att få glöd. Eftersom det var knivtestardags fick Copperhead agera stand in för en Mora Companion. Den gjorde det med den äran. Det känns att det är en stabil kniv och eggvinkeln biter bra i träet. Kniven ger en stadig känsla och det breda handtaget gör att man kan ta i. Relativt mycket får jag säga. Det är ändå en fällkniv och när ett riktigt sega bitar skulle processas åkte min Karesuandokniven Oraka fram. Den har faktiskt kortare blad än Copperhead trots at det är en fastbladare och ett handtag som är ungefär lika stort även om det finns en avgörande skillnad.

Handtaget på den kniven är betydligt mer rundat över ryggen. En egenskap som är rejält viktig när man lägger kraft bakom skären. Nästan alla handtag på vanliga fällknivar är för det ändamålet för kantiga. Trycket mot tumvecket blir då för stort. Det gäller även Copperhead.

I allt annat känns den här ormen som hemma. Det är ingen kökskniv, det kan vi klara av en gång för alla men i rollen som allmän större edc- och allkniv är den utmärkt. Det sedvanliga kartongdödandet sköter den med bravur och likaså tygtrasor och mjukare material. Det lätta handhavandet gör även att de små kvicka pilljobben går fort. Kniven tas fram, bladet trollas ut, skär av en irriterande etikett i nacken på den nya t-shirten och försvinner igen.
.
Något grövre sysslor som att ta hand om vår spruckna trädgårdsslang, beskära lite döda buskar samt avreagera sig på en död mattstump sköttes med den äran. Spetsen är för övrigt stark nog att hålla för en del bändade vilket kan vara nog så intressant om något skall pillas loss, särskilt ut trä. I det här fallet en avbruten spets från en äldre kastkniv begravd i en huggkubbe.  

Handtag

Copperhead är byggd kring en stabil stålram som sedan bantats genom att se ut som ett fackverk på insidan. Den är lättad enligt samma mönster som tidigare recenserade Phoenix så det verkar vara något som QSP satsar på. Det är nog tur det eftersom kniven inte är någon flugviktare ändå. Extra betydelsefullt är det eftersom det även ger kniven en helt neutral balans i det här fallet. Att ha en så här pass stor kniv med bakvikt hade känts klumpigt. Nu upplevs kniven relativt smidig, särskilt med tanke på måtten. 

Det var den här handtagsformen som lockade mig från början. En krökt rygg, gott om utrymme och välvda sidor av 
G10 borgar för god ergonomi

Utanpå stålramen hittas ovanligt bearbetade sidor av G10. Ytan har fått två olika strukturer vilket gör att kniven ser ut att vara försedd med bolster. Det görs genom att bak och framända på skollorna fått kraftiga räfflor vilka även bidrar till något bättre fäste för övrigt. Mellan dessa partier är materialet slätare men istället har det rundats genom att topp- och botten fasats kraftigt. Det är den detaljen tillsammans med den lätt krökta ryggprofilen som ger den utmärkta ergonomin. 

Tacknämligt har den stabila stålramen lättats som synes

I hand är nämligen Copperhead en ren fröjd. Det tilltagna handtaget fyller handen väl och enkelheten gör att inget särskilt grepp favoriseras eller misskrediteras. För att öka fästet finns "jimpings" lite här och var. En smula på ramen där lillfingret vilar, på ovansidan av bladryggen, några på låsarmen och sen har även backspacern fått sig ett kugghjulsmönster. På Copperhead har räfflorna hållits på en civiliserad nivå så de inte attackerar handen utan endast bidrar till bättre fäste. 

Längden på handtaget gör att hela handen får plats och åtminstone mina fingrar är långa nog för att fingertopparna skall vila i fördjupningen mot ryggen till när de sträcker sig runt kniven. Formen på handtaget bildar dessutom ett mindre fingerskydd mot bladet till och en "näbb" som förhindrar att man glider bakåt. 

Egentligen finns inga riktiga "hotspots" eller ställen där kniven ger skav. Eller nästan skall jag väl säga. Clipet, en detalj som annars generellt kan vålla problem, håller sig på sin kant eller snarare gömmer det sig i handflatan utan att ställa till det. Men kniven är en linerlock och ibland medför den typen av lås att skollan utanför låsarmen blir vass eftersom den måste hållas tunn. Så är det på den här kniven också. Den ytan skall jag mjuka upp med lite sandpapper. Tunn kommer den dock förbli. Sen känns den bakre "näbben" på handtaget mot handen om kniven fattas i "omvänt grepp", ni vet för att tälja mot kroppen. Annars ett mycket ergonomiskt handtag. 

Öppning och lås

Copperhead öppnas med tumknoppar och inget annat kan tilläggas. Motståndet på väg ut gör nämligen att du inte kan greppa om bladet och tvåhandsöppna den här kniven. Det gör också att kniven närmast upplevs som en "flipper" i det att bladet flyger ut när detent-kulan väl släpper sitt grepp. Det är nästan svårt att smyga fram det här bladet. Särskilt som kniven faktiskt är försedd med kullager. Egentligen hade jag hellre sett glidlager i brons på en så här kraftig kniv. Men lagren fungerar väl och är gjorda i något keramiskt material för övrigt. 

Tack vare de formade sidorna och bra form är tumknopparna lätt åtkomliga. De befinner sig dock lite för långt ut på 
bladet när kniven är utfälld

Tumknopparna är utmärkta sett till funktion. De är lagom långa för att vara enkla att nå utan att de sticker utanför handtaget. Formen får godkänt, de ser ut som ett mellanting mellan klassisk pyramidform och tunnformade varianter. 

De kunde emellertid ha placerats närmare handtaget i mitt tycke. De sitter inte så långt ut att de är ett reellt problem genom att vara i vägen när man skär men aningen längre ut än vad som är nödvändigt. Men det är kritik på detaljnivå. Det blir gärna så när helheten i övrigt är god.  

Här syns förutom hur väl låsarmen ligger and även hur
 tunn knivsidan blir vid låset samt hur väl fasade alla stålkanter är på den här kniven

Låsfunktionen sköts av en linerlock. Stadig och rejäl matchar den kniven. Faktum är att känslan i sidled hos den här kniven är mer stabil än den tidigare presenterade Phoenix. Copperhead är helt stum i sidled och något glapp i bladet finns inte. Inte ens om kniven provoceras från fel håll eller från sidan som när bladet lossas från trä bråkar låset. Det sistnämnda är en viktig egenskap hos en större fällkniv enligt mig. Särskilt här i Skandinavien tycks vi vara förtjusta i att skära i just trä och virke. Kanske för att de flesta av oss trots allt inte bor i riktiga storstäder. Närheten till natur är därför påfallande för många och det påverkar hur vi använder våra knivar.   

Låset är även lätt att komma åt och släppa. Det sistnämnda är extra viktigt vid "EDC"-baserade uppgifter då man kanske halar fram kniven, fäller ut bladet, skär ett eller två snabba snitt och stoppar undan den igen. I de situationerna vill man inte hålla på att fumla med ett lås som är svårtillgängligt eller bjuder på motstånd. 

Att bära

Copperhead är en knubbis och därmed inte helt optimal i fickan det måste medges. Handtaget har någon millimeter kvar till tolv centimeter på längden och tjockleken är 1,5 cm. Till det kommer en vikt på 1,5 hg. vilket är på gränsen till tungt. Inte över gränsen enligt mitt tycke då kniven som sagt är väl tilltagen på alla ledder och erbjuder ett 9 cm blad som "betalning" för vikten. En ekvation som alltid måste balanseras. Men det gör trots allt att det är rätt mycket som skall stuvas undan där i högerfickan på jeansen. 

Ett mycket stadigt clip som emellertid visar rätt mycket av handtaget och har en spets som upproriskt pekar utåt

Ryggen är som sagt lätt krökt och har inga utstickande delar, läs "flippertabs" vilket tillsammans med de tämligen släta G10-sidorna gör att den relativt lätt slinker på plats. Det finns inget strävt som äter upp materialet i byxorna. 

Och så här ser Copperhead ut i en ficka

Sen tillhör inte clipet mina absoluta favoriter. Rent funktionsmässigt får det godkänt. Kniven kan både dras och stoppas undan och någon risk för att tappa den föreligger inte. Det borgar både god spänst och lagom längd hos clipet samt knivens vikt för. 

Men för mig hade det varit bättre om clipet låtit kniven sitta aningen djupare i fickan. Läppen kunde också fått vara mer tilltagen samtidigt som spetsen på den kunde vinklats något mer parallell med handtaget. Det hade då varit både enklare att hantera grövre tyg samt att man sluppit en spets som känns vass. Som det är nu pekar den utåt vilket alltid är en nackdel.  

Sammanfattningsvis

Det kanske inte är så konstigt att Copperhead tilltalar mig eftersom det övergripande formspråket faktiskt känns igen. Titta en gång till på kniven i profil och tänk bort att det är fällkniv, avlägsna tumknopparna et voilá - du har en klassisk skandinavisk jakt- eller allkniv istället. En okomplicerad bladprofil, lätt krökt handtag och harmoniska proportioner. Detta från en modern kines! Sådana saker kan ju bara göra en glad. 

QSP Copperhead, Kines sugen på svensk kanelbulle. En asiat med nästan skandinaviska drag

Är den då bättre än till exempel den tidigare recenserade Phoenix? Kanske, det beror på får jag väl säga. För mig är den här kniven mer tilltalande. Personligen föredrar jag faktiskt 14C28N framför D2 som stål, handtaget är ännu något bättre och tumknoppar håller jag i allmänhet högre än flippers som öppningsmetod. Men det där är enbart mina preferenser så egentligen är det nog hugget som stucket. Båda modellerna är mycket bra knivar helt enkelt. 

Men den som är knivsamlare och söker något med starkt personligt uttryck, udda detaljer eller spännande tekniska lösningar får leta vidare. Det är något av de moderna fällknivarnas generella dilemma. Oavsett färgställning kan de vara lite beige, de är sällan unika nog. Det och att de är för tjocka bakom eggen talar emot dem. Rent krasst var man bättre på det förr. Se till exempel på det stora och varierade utbudet av regionala knivar från Italien och Frankrike både vad gäller utseende och funktion.

I allt övrigt är moderna fällknivar att föredra ur praktisk synvinkel. Det gäller även Copperhead som är en genompraktisk kniv sånär som på lagren både vad gäller material och utformning. 

Visst är Copperhead en duglig "EDC-kniv" men bäst gör den sig nog faktiskt i skogen

Därmed är förstås målgruppen för den här kniven i princip densamma som för den tidigare recenserade kniven från QSP. Skillnaderna består mest i ett mer traditionellt blad vilket ger den där buken du inte får annars och att kniven inte är en flipperöppnad sådan. Båda de detaljerna avspeglar sig i utseendet förstås. Tillverkningsmässigt är kvaliteten densamma och Copperhead är en riktigt stadig kniv. Den andas grovarbete och den skäms inte för sig vare sig kring brasan i skogen eller när man skär av trädgårdsslangar som jag gjorde häromdagen. En stor rejäl fällkniv som är kapabel till det mesta. Söker du en sådan kniv till ett gott pris är det här definitivt en kniv värd att överväga. 

Länk till produktsidan.

Specifikation:

Längd utfälld: 210 mm
Längd hopfälld: 118 mm
Vikt: 151 g
Bladlängd: 92 mm
Godstjocklek: mm
Bladstål: 14C28N
Handtag: G10 på stålram
Lås: Linerlock

Producerad av: QSP, tillverkad i Kina


/ J - ormtjusare

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre