Att göra en tredimensionell sprängskiss

Några av er kommer säkert ihåg den gamla serietidningen "MAD". I sann "mad-anda" döps den här serien inlägg till:

  "J stirrar Närsynt på"

Ja, eller tanken är i alla fall att det skall bli en serie. Ibland kan det vara av visst intresse att titta på insidan av knivar också även om jag verkligen inte är lika manisk som den numera rätt kände YouTube-recensenten Nick Shabaz. Han demonterar allt och kan närmast döma ut en kniv för att den inte är tillräckligt lätt att få isär oavsett hur bra den skär eller hur bekväm den är att hålla i. Han formligen ser rött vid tanken på gänglåsning och andra muntrationer man möter då man slår in på den vägen. 

För det mesta plockar jag isär knivar inför recensioner men inte alltid och definitivt inte om knivarna är till låns. Mest görs det för att se om det finns några dolda missar eller kanske finesser som inte framgår vid en yttre okulärbesiktning. 

Redskap att användas vid dissektioner

Förfarandet ger även ökad förståelse för hur tekniken fungerar. Det kan handla om detaljer som:

• En flipperfenas storlek och placering i relation till bladet och pivotskruven. Ja om det är en flipperkniv förstås. 
• Hur en bladtang är skuren för att fungera med linerlocks alternativt ramlås
• och i samband med det om översträckningskydd finnes samt på vilket vis den detaljen lösts
• Hur låsmekanismerna är implementerade om det handlar om andra varianter
• På vilket vis bladstoppen är utförda
• Eventuella kullagers utformning och hur de är införlivade med resten av konstruktionen
• Vilken sorts bussningar och brickor som finns och kvaliteten på dem
• Interna fästen för paneler eller clip om de är skruvade från det hållet
• På vilket sätt ramen är lättad om den är det och hur det är utfört osv.

På köpet får man vare sig man vill det eller ej en uppfattning om kvaliteten på de ingående skruvarna, tapparna och distanserna som håller ihop kniven. Det gäller både materialen, hur de är härdade och med vilka toleranser de är tillverkade. Det i kombination med storleken och djupet på spåret i skruvhuvuden har rejäl inverkan på hållbarheten som bekant.  

Detsamma gäller passformen på knivens ingående delar. För att en fällkniv skall fungera väl, särskilt när den sätts ihop igen, så behöver sidorna vara helt parallella till exempel. Det löses på lite olika vis beroende på tillverkare. Ofta genom att ha fler fästpunkter, en backspacer eller liknande. 

Fordom behövde man inte skruva isär knivar alls. Man tvättade ur dem om det befanns nödvändigt sen var det bra med det. En droppe olja av något slag kunde möjligen appliceras. Var det en tillräckligt gammal kniv, läs slipjoint, kunde lite glapp i bladet justeras genom att försiktigt knacka på det främre bolstret. Troligen var bladet av kolstål också så även det kunde få lite "TLC".

Kniv med insida enligt mall 1A

Ovanstående gäller förstås fortfarande, knivar måste inte monteras isär varenda dag efter de används. De är trots allt inga skjutvapen. Men i takt med att alltmer avancerade låskonstruktioner sett dagens ljus (Axis-lås, någon) men framför allt kullagrens fientliga övertagande av fällknivsmarknaden så behövs de faktiskt skruvas med ibland för att fungera helt problemfritt. 

Desto mer fippliga små detaljer som återfinns på insidan desto större underhållsbehov helt enkelt. Små lagerkulor samsas inte väl med damm, sand eller grus i långa loppet. Det gör inte heller låsmekanismer med väldigt exakta toleranser.  

Sen kan man förstås bara vara nyfiken också! Tilläggas bör att jag inte alls är någon vidare ingenjör och att jag förvisso skruvade isär några saker redan som barn. Men till saken hör att jag sällan fick ihop dem igen! Lego var min grej och jag byggde sällan efter originalritningarna utan hittade på egna lösningar. Frågan är hur väl det förhållningssättet fungerar på fällknivar?

/ J - med de stora glasögonen på


PS. jag har redan lärt mig att man inte skall arbeta med svarta, två millimeter långa skruvar på ett tv-bord som står ovanpå en svart långhårig ryamatta!