New Knife - Fox Tactical Elementum Dagger

"Is this a dagger which I see before me?" wondered or rather stated Macbeth before everything went sideways. In this case, you might actually wonder. Fox Knives' new Tactical Elementum Dagger undeniably looks like a double-edged dagger. But despite the look, it can possibly be argued that this isn't a dagger. The blade can also be considered a spear point with only one edge and a serrated back. It sounds a little less aggressive, at least to my ears. But the symmetrical shape and the name undeniably speak against that interpretation. 

But what do we really think about the word "tactical"? I'm torn, but of course, this knife can probably be used in all applications. Even those who can conceivably contain that word for real. But that is not the only thing the knife seems to be able to do.

Fox FX-647S Tactical Elementum Dagger

The first impressions say that the knife is very light for its size and well balanced. The two features make it extremely nimble in the hand. The stated 335 g on the website applies neither to the knife nor as a complete package. The knife weighs just 99 g and a total of 180g with the sheath. Then the factory edge is really sharp and the same can be said about the serrated edge that really long to sink the teeth in the nearest rope. Now that's more like it!

Because despite appearance with the blade blackened by Idroglider, Elementum gives a fairly practical impression. It cuts well, the little I have tried it so far and it is easy to carry. Especially as the included Kydex sheath comes with a Teklok-like solution for attaching the knife to a belt or other equipment. The combination of N690Co steel and a coated blade also provides a knife that can handle a lot of moisture before it stains, which is always a good thing. Especially if you are close to the sea. The handle is also durable at the same time as it provides a good grip with a core of "PP" (polypropylene) overdone with "TPE" (Thermo rubber). Similar handles are found on some Mora knives and Fällkniven products, for example.

Fox Knives has in my opinion managed to produce a dagger that is not just a "one-trick pony". This knife has more than one ace up its sleeve, I believe. 

/ J - likes pointy stuff

#knivesandbikes #knivigtvarre

Oktorberfest!

Egentligen är väl oktoberfest ett begrepp som förknippas med Tyskland och öl. Men i mitt fall blir det för tillfället inte många tysklandsresor och knappt någon öl heller för den delen. Istället kanske begreppet skall användas för tillfällen när knivarna hopar sig vid horisonten så här i höstrusket.

Vid västfronten intet nytt skrev Remarque men det stämmer inte i mitt fall. Det händer en hel del där faktiskt. Vid närmare eftertanke så är inte östfronten glömd den heller. Även därifrån kommer det något anfall den här månaden misstänker jag. Den som lever får se. Det gäller att gräva ned sig inför stundande tider. Jag ämnar gräva ned mig i knivträsket. 

Diverse knivar som kommer att synas på bloggen under oktober

På programmet står nämligen en hel del nya knivar. Däribland nya kastknivar från Frankrike. Jag har letat efter efter något nytt som kan utgöra grunden för mitt kastande i "Walk Back" och där blev det en uppsättning från Pierre Cazoulat kallade "Woodpecker". De borde anlända inom kort. När vi ändå är inne på området ämnar jag komplettera min "garderob" med ytterligare något set knivar för "No Spin" också. De lär bli från Throwing Zone men jag har inte bestämt mig för om det blir Javelin eller Bug Osetr ännu. Men det kanske dröjer till nästa månad. 

Ännu längre västerut hittas Storbrittanien och generalagenten för SOG Europe. I samarbete med dem kommer jag så snart den anländer anordna en "GAW" (Give Away) via mitt Instagramkonto Knivesandbikes. Det är bara att gå in där och delta för chansen att vinna en gratis SOG Aegis AT. Så håll ögonen öppna för det! Den kommer dessutom att vara en smula exklusiv då färgställningen (Tan & Blaze) inte går att köpa i Europa. 

Men även från öster väntas knivar då jag beställt ett par från Finska Brisa. Det är en liten fastbladare vid namn Scara med läckert handtag i mustard Micarta som komplement till en klassisk Nessmuksom väntas. Den senare är en knivtyp jag länge velat testa och nu blir det av.

När vi ändå talar om fastbladade knivar blir det även något sådan från Fox Knives och deras FKMD-avdelning. Dock av en helt annan karaktär än de ovan nämnda. Vilken får ni se senare. 

Sedan blir det förstås recensioner. Knivar jag testat nyligen och som skall upp för granskning eller snarare presentation är bland andra QSP Hamster, Spyderco Chaparral FRN, Victorinox Evogrip S18 och Condor Dismissal. Allt från en heltitankniv med ramlås och flipper via en lättviktskniv och multifuktionskniv till en storvuxen kastkniv. En synnerligen blandad kompott med andra ord. 

Det är vad jag kallar oktoberfest, väl mött i etern!

/ J - gräver ned sig i knivträsket

Dagens bild nr 237 Det mest italienska

Vissa bilder, dofter och i det här fallet smaker biter sig fast i minnet. Det här är rätt mycket Italien för mig. Just kombinationen av solmogna tomater, vitlök och basilika är något speciellt. Sen råkar de dessutom spegla den italienska trikoloren på ett utmärkt sätt. 

I förbifarten kan nämnas att basilikabladen ingick i en större kruka som senare fick sällskap av vitlöken, pinjenötter blandat med mandel, en skvätt olivolja, lite salt och peppar och mycket parmesan. I ljuv förening blev det en god pesto av det hela. Tomaterna ugnsbakades i låg värme för den där extrema sötman. 

"The Most Italian"

Nästan lika italiensk är kniven i det här fallet. Den kommer från Fox Knives med säte i Maniago. Där är även kniven tillverkad. Det som gör att den inte är helt italiensk är att den är designad av  fransmannen Bastien från Bastinelli Knives. 

Den kallas Slim Dragotac Piemontes och är en friction folder. Den saknar därmed helt lås eller fjäder. Trots det en mycket sympatisk EDC-kniv som därtill försetts med djärva linjer och är tillverkad i bra material.  

/ J - med smak för det italienska

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Fredags-EDC LIX

Jodå solen skiner från en blå himmel och har så gjort hela veckan. Det trots att mörka moln lurar vid horisonten.

Jag hade faktiskt inte tänkt säga någonting på den här bloggen om det ämne som alla ändå talar mest om för tillfället. Ni vet det där viruset. Men något litet är jag tvungen att säga. Det är riktat till alla jävla hobbyforskare (ja, som ändå inte lär läsa det här för all del) runt om i stugorna.

SITT NER I BÅTEN och HÅLL KÄFTEN! 

Inte ni då kära läsare, utan mer sagt ut i cyberrymden sådär i största allmänhet och så förstås till de jag fysiskt stöter på i min omgivning som ägnar sig åt den verksamheten. Men ni kan hjälpa till att sprida budskapet.

De flesta sunda människor begär inte att få gå upp till bryggan på färjan de åker med för att tala om hur kaptenen och rorsman skall sköta sina jobb och berätta hur man egentligen navigerar ett fartyg. Men i dessa tider tycks var och varannan människa vara epidemiolog. Av någon för mig outgrundlig anledning tror folk som varit med i en Facebookgrupp i ett par veckor och ägnat sig åt någon timmes Googlande att de kan mer än de som arbetat med ämnet i hela sina yrkesliv. Låt de människorna sköta sina jobb.

Intressant fenomen det där. Men det hänger ihop med tyckande. Man skall göra det nuförtiden, tycka, om allt och hela tiden. Även om någon väcker dig mitt i natten skall du vara beredd att tycka till om saker. Det spelar ingen roll om du har någon som helst insikt i ämnet eller ej eller ens hört talas om det. Något måste du ändå tycka. Till exempel att Sverige borde gjort si och så för att förhindra spridning av covid-19. Vad i h-e vet du om det? Eller jag för den delen? 

Nu fick jag det sagt och återgår till ämnet.

"Fox X2"

Fredags-EDC var det ja. Svårt att ställa om fokus märker jag. Men det är mycket bärande och testande av knivar parallellt nu för min del. En bunt nya knivar har presenterats här på bloggen och de skall förstås utvärderas. Bland annat är det knivar från Victorinox, Steel Will och inte minst Al Mar.

I en av de tidigare omgångarna ingick de här två från Fox Knives. Det är den Ansø-designade Ziggy och Radius som är designad av Dennis Simonutti. Två mycket sympatiska knivar. Lampan är som synes en Olight, närmare bestämt en Baton S1 Mini. Den införskaffades för att den är extremt kompakt, har de finesser jag behöver inklusive en tryckknapp för aktivering och därtill ett uppladdningsbart batteri.

/ J - INTE medicinkunnig

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knife Review Fox Radius

-  the prize winner with the clever opening mechanism

This model from Italian Fox Knives is smoking hot. It is not too often I am the first with the latest but this time it is not far away. The basic model of this knife called Radius is certainly not new. On the contrary, it was considered so innovative when it was presented at the Shot Show in 2019 that it won both "Overall Knife of the Year" and "Best Imported Knife of the Year". So, obviously, it made a certain impression.

The original pieces were pretty expensive in exclusive materials with Damasteel or M390 steel in the blades and anodized titanium or special carbon fiber variants in the handles. Prices ranged from 420€ up to around 1240€, so they weren't that cheap.

But it's there this knife fits into the equation. It is a simplified version of Radius with the same technology but in other materials and the model designation FX-550 G10B. This is the one I intend to present here.

Fox FX-550 G10B Radius

Radius is designed by a fairly young Italian named Denis Simonutti. He has previously worked with Fox but this time the result was a more advanced knife. The first attempt was a really small friction folder which was mostly a cap lifter with an attached knife blade and aptly was named "Skål", which means "Cheers" in Swedish. And that is how they spell it on their homepage which made me smile. 

A multiple awards winning knife from Fox Knives

Twitter version: New version of Radius offers the same technology as its award-winning siblings but in simpler clothing

Blade

The blade shape on the Radius is a little special and it can be debated whether it is a modified Wharncliffe with an edge that is no longer straight or if it is a drop point that has an almost angular swedge at the spine. In any case, it is an interesting knife blade from a purely visual point of view. The finish is a well-made stone wash. Something I can appreciate as they are not as sensitive to scratches as really nice satin surfaces or polished blades.

A Wharncliffe blade with a grayish stonewashed finish

Something that stands out about this knife is that the proportions are slightly skewed. That is, the blade is relatively short to the length of the handle. The blade measures slightly under three inches or 75 mm in length. But in practice, measured from the front of the handle to the tip, it is only 71 mm. The blade is 27 mm high and a whole 4 mm thick for some reason unknown to me.

The material used in this version is N690 from Böhler/Uddeholm, unlike the titanium handled cousins which feature M390. Well-Treated steel in this knife what it seems. That is, it keeps an edge as expected and no direct nicks or dings have emerged despite some whittling. As you know some gravel and sand may end up inside wood sometimes.

The blade steel comes from Böhler and is N690Co

Radius actually gets my approval when it comes to cutting things. It cuts well despite the blade thickness and not thanks to it. Four millimeters blade stock on a three-inch blade is exaggerated in my opinion. It is a remission to looks or sheer laziness on the part of the manufacturer. That is, you do as you always do or perhaps as others do instead of looking at the area of use. Very few tasks require such a powerful blade on a knife as small as this.

But put to work the little blade is very sympathetic. The geometry of the blade makes paper and cardboard of different varieties easy to handle.

But that's easy tasks. Better still is that the blade also bites well in wood. Although this knife is not primarily intended for outdoor activities, I still want my knives to be able to do some of those jobs. After all, I am Swedish and that means I often find myself in some form of forest which results in woodcarving. The blade provides long fine wood chips when used and the rounded blade spine makes it convenient to place a thumb there for controlled small incisions. The edge angle which is slightly too steep for general purpose, to be honest, is here an asset. It makes for a stronger edge which is handy when you have wedged your blade into a stubborn piece of juniper-tree and needs to free it.

The same thing is repeated in the kitchen, that is, the knife is easy to control. This time with the thumb on the wide round area at the front. The overhand pinch grip is excellent on this knife and very suitable for detail work. Overall, Radius surprised me positively when it comes to cutting performance. 

Handle

One of the things that are changed to make this model simpler and thus lower-priced is the handle material. In this case, it is G10 instead of titanium or advanced carbon fiber as previous editions of the knife. But it should be pointed out that it is a very machined and expensive G10. Of course, the material itself is no more expensive than any other G10 but the processing is. First, we have the slot for the opening mechanism itself. Then the special head of the pivot screw on the back makes further notching necessary. Then there is the added pattern, a backspacer and chamfering of all edges.

On top of all, there are also liners hidden inside the sides. Space must be made for them too. So overall, a lot of machine time has been spent on the handle despite relatively simple material.

The surface is then semi-polished. The milled grooves on the sides are more for decorative purposes than they provide traction.

The handle is made of solid and well machined G10

The design of this knife is both traditional and slightly divergent at the same time. It has an internal steel frame but it is substantially smaller than on most knives. It somewhat reminds of how the BM's Griptilian looks like on the inside, if you now what I mean.

Overall, the knife is fairly thin and lightweight

One detail I was worried about already when seeing the knife in pictures was how it would feel in the hand. The reason being the large round "hump" that is the result of how the opening mechanism and the lock are constructed. It seemed to create too much space between the edge and the hand. Something I don't usually appreciate. My fears turned out to be both right and wrong.

The radius works in hand and even well in most grips. But they are not completely natural and the flow between them is not optimal. To work properly the grips has to be adjusted.

Ergonomically speaking, Radius is a bit special as all grips work but you have to adjust the positioning of your hand to be able to use them

This means that if you want to apply some force to your cuts, the knife is preferably held with the index finger around the "hump" and the middle finger in the finger groove behind it. From this position, it is also easy to place a thumb far out on the blade for a so-called Phillipino-grip.

If, on the other hand, you want to hold the knife in saber grip, the index finger is placed in the finger groove and the thumb on top of the handle. It is the best and favored grip on this knife but the edge does end up a bit from the hand. In this grip, it is also noticeable that the clip placement is good. Despite being quite large it doesn't cause a hot spot when using the knife. It can be felt though.

Then, of course, knives can be held in what is called an overhand pinch grip. It is optimal on this knife. The thumb is simply placed on the broad side of the handle and then one can cut either sideways or turn the hand and cut downwards. In this grip, the knife is almost as good as a kitchen knife and all fingers easily find their spots.

Opening and lock

It is under this heading the award-winning technology of this knife is found. Actually, none of the basic ideas incorporated here are entirely new, but combining them into one unit is. The idea of opening a knife with a plate sliding in a groove saw the light of day with Camillus CUDA more than twenty years ago. But it did not have a lock involved in the mechanics as this knife has.

The lock is not new either, as it is a variant of a button lock or a plunge lock as it is sometimes called. But they are not usually found attached to the blade on other knives and they are not merged with the opening mechanism. So even that application is unique.

Both opening, locking and closing the knife are handled  with the same mechanism

In principle, the knife is opened with a classic thumb stud. But in this case, it performs several functions. One is that it acts as a detent or rather locks the blade in a folded position in the same way a CRKT Fire Safe mechanism does.

This means that to open the knife you have to push the thumb stud slightly downwards before beginning any motion. Then you move your thumb in a crescent and the blade slides into place. The construction favors a slow controlled motion and the blade can not be flicked out. That is unless you first release the lock, open the blade slightly and then flick your wrist of course. Then it very much acts the same way an Axis lock does. The same motion can be done when closing the knife. 

The locking function itself is secure. Because it holds the blade also in the closed position, the knife cannot be accidentally opened in the pocket. In the open position, the knife locks with authority. It feels more stable than most other variants of button locks I've encountered. There is no play in any direction. Not the slightest wiggle even when the blade is provoked rather hard.

One of the consequences of the system is that it is very easy to access the lock to release it. Handling both when opening and closing the knife can be learned quickly and the average "knife fiddler" does not need to relearn too much. This is also where the security aspect comes into play. Just as with Axis and Compression locks, the fingers are out of the way when closing the blade.  

To carry

This version of Radius does really well in a pocket.  An unimportant feature of a pocket knife as this is where it spends most of its time, to be honest. Contributing factors are the rounded front and all the chamfered edges. The weight is also more than acceptable. The knife weighs 106 grams. Then I think the protruding backspacer could have been less pointed. There is no need to have it that way. Not even for looks. Rear ends of knives should NEVER be pointed.

Radius boasts an unusually sturdy wire clip

The clip is similar to one of Spyderco's wire clips in appearance but is significantly more sturdy. It is also larger which allows it to be easily applied to any fabric. Functionally, it is thus a very good clip. The shape is good and the tension is adequate. Less than stellar is that it cannot be moved at all which is a problem for all the left-handed people out there. But I understand why they made it that way in this case since the lock and opening are not very suitable to handle with your left hand in any case. You can do it but is difficult.  

The Radius is easy to draw and put back into you pockets

The clip makes the knife ride quite high in the pocket. The disadvantage is of course that a chunk of the handle is visible, but there is also an advantage in this case. It is that the clip, because of the placement, ends up inside the hand in several grips when it could otherwise be really uncomfortable. So, in this case, I like this choice. 

To conclude

It seems that Italian knife manufacturers are fond of technology and innovation. This is not the first time I review knives originating in Maniago on that theme. Radius stands for innovation in a couple of areas, even though they are all linked to the opening and closing of the knife.

Actually, three different existing thoughts have been merged into one. It is the disc that runs in a track from Camillus Cuda and it is an inspiration from CRKT's Fire Safe. Everything topped off with a twist on a button lock. The result is new and completely unique. The system is called "Fingers Safe Opening System". A tad clumsy name I believe, especially as I never felt that fingers are in danger when opening knives. Is it perhaps a solution looking for its problem? 

An innovative opening and locking system is what gave Radius extra attention

Apart from the name, however, the mechanism works well. But it does cause a few problems or perhaps I should say peculiarities. One is that it necessarily affects the design by providing a large and rounded front part of the handle. In turn, it increases the distance between the hand and the edge. The second is that it provides a groove which means that there is a risk that there will be a spanner in the machinery. Or rather dirt or pocket lint in the opening mechanism. 

Radius, new ideas in Italian costume

Behind the technology, however, hides a competent small pocket knife. The blade is really "everyday practical". By that, I mean that the size is sufficient, the tip is capable and that it actually cuts as well as one can demand. This ensures that the interest in this knife will not die as soon as the pleasures of novelty have passed.

No doubt, the opening and locking system is innovative. But I'm not entirely sure I think it solves any existing problems. What it does contribute, however, is another system to choose from that ensures that the fingers are out of the way when closing knives. That it works well does not hurt. As can be expected it is somewhat sensitive to dirt in the opening slot. But not so much that is a real problem in the application as an EDC knife.

It is in this role that I see this knife and for anyone who wants something odd but still practical, this is an exciting alternative. In this new version, it does not break the bank either as it costs around 150 € at the time of writing.

Specification:

Length overall: 185 mm

Length folded: 111 mm

Weight: 106 g (weighed by me)

Blade length: 75 mm

Blade thickness: mm

Blade steel: N690Co

Handle material: G10

Lock: Button lock

Producerad av: Fox, made in Italy

/ J - trusts the Italian for innovation

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Fox Radius

-  prisvinnaren med den finurliga öppningsmekanismen

Rykande het är den här modellen från italienska Fox. Det är inte allt för ofta jag är först med det senaste men den här gången är det inte långt ifrån. Själva grundmodellen av den här kniven kallad Radius är förvisso inte ny. Tvärtom ansågs den så innovativ när den presenterades på Shot Show 2019 att den vann både  "Overall Knife of the Year" och "Best Imported Knife of the Year". Så ett visst intryck gjorde den uppenbarligen.  

De ursprungliga pjäserna var rätt dyra historier i exklusiva material som Damasteel eller M390-stål i bladen och anodiserad titan alternativt specialvarianter av kolfiber i handtagen. Priserna varierade från 4500 kr upp till runt 11000 kr. Så helt billiga var de inte. 

Men det här den här kniven kommer in i bilden. Det är en enklare version av Radius med samma teknik men i andra material och modellbeteckningen FX-550 G10B. Det är den jag ämnar presentera här. 

Fox FX-550 G10B Radius

Radius är formgiven av en tämligen ung italienare vid namn Denis Simonutti. Han har tidigare samarbetat med Fox men den här gången blev resultatet en mer avancerad kniv. Den första var en friction folder i miniatyrklassen som mest var en kapsylöppnare med ett knivblad och passande nog döptes till "Skål". Jo, faktiskt på svenska som jag sett stavningen. 

Flerfaldig prisvinnare från Fox Knives

Twitterversion: Ny version av Radius bjuder på samma teknik som sina prisvinnande syskon men i enklare klädedräkt

Blad

Bladformen på Radius är lite speciell och det kan diskuteras huruvida det är en modifierad wharncliffe med en egg som inte längre är rak eller om det är en drop point som fått sig en nästan kantig falskegg över ryggen. I vilket fall är det ett intressant blad ur rent visuell synpunkt. Finishen är en jämn och väl utförd stentumling. Det ger en yta som moståndskratig mot repor eller snarare så syns den inte särskilt väl när de väl uppkommer.

Ett wharncliffe-blad med en blästrad grå finish

Något som utmärker den här kniven är att proportionerna är något skeva. Det vill säga bladet är relativt kort i förhållande till handtagets längd. Bladet är uppgivet till något under tre tum eller 75 mm på längden. Men i praktiken, mätt från främre delen av handtaget till spetsen, är det endast 71 mm. Bladet är 2,7 cm högt och hela 4 mm tjockt av någon för mig okänd anledning.

Materialet i de här bladet är N690 till skillnad från titanknivarna som har M390. Ett väl hanterat stål vad det verkar. Det vill säga det håller skärpan som förväntat och det har inte uppstått några direkta märken i det trots en del täljande. Som ni vet kan det smyga sig in lite grus och sand i trä ibland.  

Bladstålet kommer från Böhler och är N690Co

Radius får faktiskt godkänt när det kommer till att skära saker och ting. Den skär bra trots bladgodset och inte tack vare det. Fyra millimeter på ett sju och en halv centimeters blad är att överdriva enligt mig. Det är en eftergift till utseende eller ren lathet från tillverkarens sida. Det vill säga man gör som man brukar och som andra gör istället för att se till användningsområde. Ytterst få uppgifter kräver ett så kraftfullt blad på en så liten kniv.

Men satt i arbete är det lilla bladet sympatiskt. Geometrin gör att papper, kartong och papp av olika dimensioner är lätta att hantera. Men det är den enkla biten. Bättre är att bladet även biter bra i trä. Även om den här kniven inte främst är tänkt för campingliv vill jag ändå att mina knivar klarar den biten. Jag är trots allt svensk och det innebär att jag ofta är i någon form av skog. Bladet åstadkommer långa fina trächip när jag skär och den rundade bladryggen gör det bekvämt att placera en tumme där för kontrollerade små snitt. Eggen som är något brant gör emellertid att bladet blir starkt vilket är bra när man har kilat fast det i en tjurig bit eneträ.

Samma sak upprepas i köket, det vill säga kniven är lätt att kontrollera fast den här gången med tummen på den breda rundeln framtill. Greppet i nypan är utmärkt på den här kniven vilket lämpar den för detaljarbete. Överlag överraskade mig Radius positivt. 

Handtag

En av sakerna som ändrats för att göra den här modellen enklare och därmed lägre prissatt är handtagsmaterialet. Det är i det här fallet G10 istället för titan eller avancerad kolfiber som på tidigare utgåvor av kniven. Men det bör påpekas att det är en mycket arbetad och påkostad G10. Ja, själva materialet är inte dyrare än något annat i den vägen men bearbetningen är det. Först har vi skåran för öppningsmekanismen. Sedan gör pivotskruvens specialhuvud på baksidan att ytterligare en skåra krävs. Därefter tillkommer frästa mönster på sidorna, en backspacer och rejäl fasning av alla kanter. Därtill kan läggas att det finns en ram gömd inuti sidorna. Så även plats för den måste göras. Så sammantaget har mycket tid lagts på handtagssidorna trots relativt enkelt material.

Ytan är sedan halvpolerad med ett tillägg av frästa spår som sagt. De är emellertid mer dekorativa än de ger fäste. 

Handtaget är gjort av massiv och väl arbetad G10

Konstruktionen av den här kniven är både traditionell och något avvikande samtidigt. Den har en invändig stålram men den är väsentligt minde än vad som är vanligt på de flesta fällknivar. En aning påminnande om hur lösningen på BMs Griptilian ser ut på insidan.

Överlag är kniven rätt tunn och därtill lätt

En detalj jag blev orolig för när jag såg kniven på bild var hur den skulle kännas i handen. Orsaken är den stora runda "knöl" som uppstår framtill i och med hur öppningsmekanismen och låset är konstruerat. Den såg ut att skapa ett långt avstånd mellan egg och hand vilket är ett förhållande jag inte brukar uppskatta. Jag fick både rätt och fel i mina farhågor. Radius fungerar nämligen i hand och till och med tämligen väl i de flesta grepp. Men fattningarna är inte helt naturliga och flödet dem emellan inte optimalt. För att fungera krävs att man justerar sitt grepp för varje fattning.

Ergonomiskt sett är Radius lite speciell då alla grepp fungerar men man måste leta lite för att hitta rätt

Det innebär att om man vill ta i ordentligt hålls lämpligen kniven i traditonellt hammargrepp fast med pekfingret runt knölen istället för den fördjupning som finns. Där placeras istället långfingret. Därifrån kan även greeppet justeras genom att placera tummen långt fram på bladryggen för ett så kallat Phillipino-grip. Vill man däremot greppa kniven i sabelfattning så placeras pekfingret i fördjupningen och tummen ovanpå handtaget. Det är det grepp som är bäst men eggen hamnar en bit från handen precis som förväntat. Här märks även att clipet har fått en bra placering då det trots att det är rätt stort inte stör greppet allt för mycket, särskilt som knivens bakände göms inuti handen. I den här positionen kan även ett långfinger placeras ovanpå bladryggen för bättre kontroll.

Sen kan knivar förstås greppas i nypan eller vad som på engelska kallas overhand pinch grip. Det är optimalt på den här kniven. Tummen pladeras helt enkelt på den breda sidan och sedan kan man skära endera sidledes eller vrida handen och skära nedåt. I det här greppet är kniven nästan lika bra som en köksniv och alla fingrar hittar enkelt sina platser.

Öppning och lås

Det är under den här rubriken den prisvinnande tekniken på den här kniven hittas. Egentligen är väl inte någon av grundtankarna helt ny men att kombinera dem i en enhet är det. Idén att öppna en kniv med en platta som glider i ett spår såg dagens ljus i och med Camillus CUDA för mer än tjugo år sedan. Men den hade inte ett lås inblandat i mekaniken som den här kniven har.

Låset är inte nytt det heller då det är en variant på en button lock eller ett plunge lock som det ibland kallas. Men de återfinns normalt inte fästa i bladet på andra knivar och de är inte hopbyggda med öppningsmekanismen. Så även den applikationen är unik.

Både öppning, lås och hopfällande sköts med samma mekanism

I princip fälls kniven ut med en klassisk tumknopp. Men för ovanlighets skull sköter den flera funktioner. Den första är att den agerar detent eller lås i infällt läge på samma vis som en CRKT Fire Safe-mekanism gör. Det innebär att för att kunna fälla ut kniven måste man pressa in tumknoppen en liten bit. Sedan låter man tummen följa den halvmåneformade utskärning som finns varpå bladet enkelt glider på plats.

Konstruktionen gör att bladet inte kan snärtas fram utan rörelsen blir mer stillsam av naturen. Om man nu inte först frigör bladet, öppnar det en liten bit för att sedan snärta upp det förstås. Samma sak kan göras när man fäller ihop kniven. Den som känner till Axis-lås förstår vad jag menar. 

Själva låsfunktionen är säker. I och med att den håller bladet även i stängt läge kan kniven inte öppnas av misstag i fickan. I öppet läge låser kniven med en för låstypen extremt stabil känsla. Den känns mer stadig än de flesta andra varianter av button locks jag stött på. Glapp eller spel är det inte tal om. Inte ens om bladet provoceras. Skönt för det är en företeelse jag är smått allergisk mot.

Sen blir en av konsekvenserna av systemet att det är mycket lätt att komma åt låset för att frigöra det. Själva handhavandet både vid öppnande och stängande av kniven går snabbt att lära sig och den vane knivfipplaren behöver inte skola om sig allt för mycket.  Det är även här säkerhetsaspekten kommer in i bilden. Precis som på Axis- och Compression-lås så är fingrarna ur vägen när bladet stängs. 

Att bära

Den här versionen av Radius gör sig bra i en ficka. Inte minst är den rundande framänden tillsammans med mjuka kanter en bidragande orsak till det. Vikten är även den mer än acceptabel. Kniven väger 106 gram. Sen kan jag tycka att den utstickande backspacern kunde varit mindre spetsig. Det finns ingen anledning att ha den så. Inte ens av utseendeskäl.  Bakändar på knivar bör ALDRIG vara spetsiga. 

Radius ståtar med ett osedvanligt kraftigt wire-clip

Clipet påminner om ett av Spydercos wire-clip i utseende men är väsentligt kraftigare. Det är också större vilket gör att det med lätthet kan appliceras på vilket tyg som helst. Funktionsmässigt är det således ett mycket bra clip. Utformningen är god och spänsten adekvat. Något mindre bra är att det inte kan flyttas till fromma för de vänsterhänta. Men jag förstår varför man valt att göra på det viset  i det här fallet då lås och öppning inte är särskilt lämpliga att hantera med vänster hand i vilket fall som helst. Det går men är bökigt. 

Radius är lätt att dra och stoppa undan

Clipet gör att kniven sitter rätt högt i fickan. Nackdelen är förstås att mycket av kniven syns men det finns även en fördel i det här fallet. Det är att clipet hamnar inuti handen i flera grepp när det annars skulle kunnat vara rejält obekvämt. I det här fallet klarar det sig bättre när kniven brukas även om det inte är helt omärkbart. 

Sammanfattningsvis

Det verkar som Italienska knivtillverkare är förtjusta i teknik och innovationer. Det är inte första gången jag recenserar knivar med ursprung i Maniago på det temat. Radius står för nytänkande på ett par områden även om de alla är knutna till att öppna och stänga kniven.

Egentligen är det tre olika befintliga tankar som förenats till en. Det är disken som löper i ett spår från Camillus Cuda och det är inspiration från CRKTs Fire Safe. Allt toppat med en twist på en button lock. Resultatet blir nytt och helt unikt. Systemet har de valt att kalla "Fingers Safe Opening System". En aning klumpigt namn i mina ögon, särskilt som jag aldrig upplevt att fingrarna skulle vara i fara vid öppnandet av knivar. Är det månne en lösning som söker sitt problem? 

Ett nydanande öppnings- och låsssytem är vad som gav Radius extra uppmärksamhet

Bortsett från namnet fungerar mekanismen dock väl. Men den medför ett par problem eller kanske snarare egenheter. En är att den med nödvändighet påverkar designen genom att ge en stor och rundad främre del av handtaget. Det gör i sin tur att avståndet mellan hand och egg ökar. Det andra är att det ger en skåra som gör att det finns risk att det både bildligen och bokstavligen kommer grus i maskineriet. Men även en del damm hittar in i den öppna skåran. Eller fickludd snarare. 

Radius, nytänkanade i italiensk kostym

Bakom tekniken döljer sig emellertid en kompetent liten fickkniv. Bladet är riktigt vardagspraktiskt. Med det menar jag att storleken räcker till, spetsen är kapabel och att det faktiskt skär så bra som man kan kräva. Det borgar för att intresset för den lilla kniven inte skall dö så snart nyhetens behag gått över.

För visst är öppnings- och låsningssystemet innovativt. Men jag är inte helt säker på att jag tycker det löser något befintligt problem. Vad det däremot bidrar med är ytterligare ett system att välja på som ser till att fingrarna är ur vägen när kniven stängs. Att det därtill fungerar bra skadar inte. Det är något känsligt för smuts som kan befaras men inte så mycket att det är ett reellt problem i applikationen som EDC-kniv. Det är i den rollen jag ser den här kniven och för den som vill ha något udda men som ändå är praktiskt är det här ett spännande alternativ. I den här nya versionen spränger den inte plånboken heller då den kostar runt 150€ i skrivande stund. 

Specifikation:

Längd utfälld: 185 mm

Längd hopfälld: 110 mm

Vikt: 106 g (vägd av mig)

Bladlängd:75 mm

Godstjocklek: mm

Bladstål: N690Co

Handtag: G10

Lås: Button lock

Producerad av: Fox, tillverkad i Italien

/ J - med innovation i blick

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Fredags-EDC LVII

Min nya kompis heter Ziggy. Det är trevligt med nya vänner. Även om de är föremål. Jag behöver ingen terapeut, jag kan prata med mina knivar. 

Nej, så illa är det inte även om jag ibland själv undrar hur det står till. Dagen till ära tämligen bra faktiskt. Lite träningsvärk från gårdagens sejour på gymmet men annars så står sig den gamla kroppen också. 

Ziggy och jag

Kniven heter annars mycket riktigt Ziggy och är ett samarbete mellan Fox av Jens Ansø. Förlagan är hans customkniv med samma namn. Jens formspråk finns där med drag av mer extreme blad han formgett fast här i nedtonad version. Även hans karakteristiska mönster på handtaget återfinns här. Materialet är kolfiber. 

Annars den synnerligen sympatiska Pioneer. Victorinox behöver kanske ingen närmare presentation men det här är 2019 års begränsade Alox-upplaga. Att det blev just den och inte en standard förklaras mest av ett mycket bra pris på en utförsäljning. Sen var faktiskt champagne/guld versionen snygg också. För ljuset i tillvaron står Olight S1 mini  för. En riktigt bra ficklampa som kompletterar min Thrulite TiHi. Den senare har nämligen en detalj som det visade sig att jag inte alltid vill ha, det är en "twist" eller vrid-lampa. Olight har en hederlig knapp istället. Det och ett uppladdningsbart batteri. 

Glad fredag på er go' vänner!

/ J - knivviskaren

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Ny kniv - Fox Ziggy

Italienska Fox har i sitt sortiment en rad knivar som härstammar från vår kära superduo från Danmark, Jesper Voxnaes och Jens Ansø. I det här fallet är det herr Ansø som är aktuell. 

Tidigare existerande alster från honom tillverkade av Fox är modellerna Flipper, Zero och Mojo. Tre knivar som skiljer sig väsentligt åt sinsemellan. En kniv med mycket specitellt blad samt titan eller träskollor och som namnet antyder en flipperfena, en liten tvåhandsöppnad back lock med FRN-handtag och knubbigt blad samt en lika knubbig bjässe med tumknoppsöppning i Mojo. Inte mycket gemensamt dem emellan alls. 

Ziggy däremot drar mer åt Flipper-hållet men är mindre extrem i sitt uttryck. Inget recurve-blad eller  pistolgrepp och så är den dessutom något mindre. En aning mer bruksorienterad skulle man kunna säga. 

Fox FX-308 CJB Ziggy

Ziggy delar förutom namn de övergripande linjerna med sin customförlaga. Men samtidigt känns det som en fusion mellan flera Ansømodeller då originalet är mer kompakt och därmed inte har lika slank profil. Sen hade de som så ofta är fallet med knivar från honom helt galna assymetriska slipningar.  

Foxversionem är snällare i sitt formspråk men det gör den även till en kompetent brukskniv. Det märks att en skicklig formgivare varit i farten. Det är många detaljer som är genomtänkta på den här kniven. Det är även något som Fox skickligt förvaltat. Produktionskvaliteten är genomgående hög och det syns på slutresultatet.

Appropå syns är det här en helsvart version med en bladbeläggning kallad Idroglider. Skollorna är av kolfiber och bladstålet är N690.

/ J - gillar rävar


#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Fox Radius

Mer italienskt åt folket! Det låter som ett slagord men temat för stunden tycks vara knivar från Maniago. I alla fall i mitt hörn av världen. Den här gången är det en spännande skapelse från Fox döpt till Radius. 

Namnet är inte så långsökt som det först kan verka då det förstås syftar till öppningsmekanismen som syns på bilden. Den liksom låsfunktionen är nya och har för det har det vunnits priser.  

Öppningsmekanismen har fått det något krångliga namnet "Fingers Safe Opening System"

Fox Radius

Radius är designad av en Denis Simunotti och har presenterats i ett par olika steg. Först var den aktuell på Shot Show 2019 där den tog grand slam genom att vinna både "Overall Knife of the Year" samt "Best Imported Knife of the Year". Mycket tack vare det kombinerade öppnings- och låssystemet.

Därefter dröjde det ett tag innan ett flertal lyxversioner med blad i Damasteel eller M390 och handtag i avancerad kolffiber eller titan släpptes. Sedan ytterligare väntan och nu kommer den här mer överkomliga versionen. Den erbjuder N690 som bladstål och handtagsmaterialet är G10.

En recension av den här synnerligen intressanta skapelsen kommer förstås när den hunnit testas ordentligt.

/ J - går igenom en italiensk fas

Det har hunnit bli februari

En sak som jag försöker notera vid varje månadskifte är vilka födelsedagar som kan tänkas infalla under den närmsta tiden. Sen glömmer jag tyvärr en hel del av dem ändå. På det viset är jag en social katastrof. Men en ansats gör jag faktiskt!

Men förutom det försöker jag även upprätta en liten lista i mitt huvud på vad som kan tänkas hända ett par veckor framåt. Just på den här sidan är det den knivigare delen av tillvaron som får utrymme. Så frågan är då vad som händer här inom kort?

Snart dags att diskutera den här kniven, Lionsteel Gitano

Svaret på den frågan är: en hel del!

Bland annat väntar jag hem in min första nya kniv för året. Bara en sådan sak! Jag kan avslöja så mycket att den kommer från Italien. Sen kommer jag i samarbete med Wanderoo presentera ett för mig helt nytt märke "CH-Knives". Jag har hört talas om dem förut och vet att ägandet där har med brödraskap och ett annat mer känt kinesiskt märke att göra. Men de något komplicerade turerna skall avhandlas framöver. Ett annat märke jag inte äger värst många knivar från är italienska Fox. Även från dem väntas ett litet paket. 

Sen står eller kanske ligger en rad knivar redo för presentation. Några har jag testat, andra är under utvärdering och ett par plitar jag recensioner på. Men det handlar om knivar från Lionsteel, Civivi, Two Sun och Maserin. 

Naturligtvis fortsätter mina serier "Fredags-EDC" och "Dagens bild" som vanligt. Sen har jag all ambition att publicera en fortsättning på min serie "Lås" också. Det har efterfrågats av ett par glada läsare. Men ibland räcker inte tiden till helt enkelt.

Fast med tanke på att det är skottår och att februari har en dag extra borde jag hinna med en kniv till!!

/ J - skrivarmyra

Knivrecension Fox Slim Dragotac Piemontes

-  en udda fågel i en industriskog

Omväxling förnöjer heter det. På den punkten håller inte alla med mig har jag förstått. Det gäller högst troligen de som är mer fokuserade i sitt knivsamlande. Det vill säga håller sig till en typ av kniv, ett märke eller kanske till och med en enda modell. Mitt intresse är mer eklektiskt därvidlag och den här gången söktes något som stack ut varpå jag hittade den här skönheten, Fox Bastinelli Slim Dragotac Piemontes. 

Där har ni ett namn att bita i för övrigt, det är både långt och har klang!

Fox FX-518ZW, Slim Dragotac Piemontes

Kniven med det det illustra namnet är frukten av ett samarbete mellan Italienska Fox och Bastinelli Knives. Bakom det märket står Bastien Coves som formgett en klart udda fågel i det här fallet. En "frictionfolder", den äldsta typen av fällkniv som existerar fast i det här fallet med ett modernt uttryck samt material och precision för att matcha det. Djärva linjer parat med elegans och funktion i ett och samma paket. 

Twitterversion: Fox Dragotac Piemontes, vacker, udda och därtill tämligen praktisk!

Blad

Det är en intresseväckande bladform som avslöjas när kniven fällts ut. Skall den betraktas som en modifierad wharncliffe eller en väldigt låg clippoint? Mitt intryck är att det hur som haver är en form som är omhuldad av franska knivmakare. Förutom i den här kniven återfinns den till exempel i Spydercos PPT* vars upphovsmän är från samma del av världen. I grund och botten är det en gammal bladtyp och den ligger för övrigt inte så långt från en gammal grönsakskniv jag tidigare ägde. 

Bladet är åtta centimeter långt och fullt flatslipat från en höjd av 25 millimeter. Ryggen har fått sig några räfflor för ökad friktion men är i övrigt elegant rundat. Materialet är ett stycke tre millimeter tjockt N690Co från Böhler som sedan försetts med en högblank satinfinish. 

Ja ni vet, den där bladformen. Åtta centimeter duglighet gjort av N690

Sen måste jag nämna märkningen eller snarare frånvaron därav. Det här lilla bladet är en skönhet ur mer än en aspekt. Det enda som tryckts eller snarare laseretsats på bladet är en logga. Den är därutöver den snyggaste kombinationslogga jag sett. Istället för att trycka dit massor av text på båda sidor bladet har man valt att göra en fusion av Fox stiliserade räv bakom Bastinellis tre klomärken och det i till bladet anpassad storlek. Synnerligen väl utfört!

Det eleganta bladets finish förstörs inte av en överdriven mängd text

Den svagt svängda eggen avslutas med en riktigt bra spets som gjord för allehanda precisionsarbeten. Åh som Slim Dragotac skär. Tänk nästan Opinelbra och många förstår vad jag menar. Sen går det inte komma ifrån att det är en frictionfolder. Det innebär att alla småjobb går galant och till precisionsarbeten är den här kniven med sin uttalade spets riktigt bra. Det kan tilläggas att förutom formen är placeringen av spetsen relativt handtaget viktigt för känslan och även den upplevs balanserad.

Sen är det ingen "grovarbetare" förstås. Men för att markera det är hela kniven lätt och slank vilket förstärker det intrycket så det finns ingen diskrepans mellan utseende och funktion. 

Handtag

Egenskaperna skulle kunna sammanfattas "konsten att göra ett slankt handtag ergonomiskt". Det här är nämligen ett utmärkt handtag på många vis. Förutsatt då att du inte har riktigt stora händer, det är trots allt en liten kniv och har du dasslock till nävar får du helt enkelt inte plats.

Grunden är en stark stålram som inte är lättad på något vis men trots det väger kniven in på låga 75 gram. Ryggen är öppen och kniven är skruvad i hela tre punkter utöver pivotskruven. I det här fallet är själva skruvarna som går in i distanserna dolda bakom skollorna som i sin tur är fästa med två skruvar. Den här versionen av kniven har sidor i ädelträ i form av ziricote. Kniven finns även i ett enklare, billigare utförande med sidor i gråsvart FRN (Fiber Reinforced Nylon). Troligen snäppet mer praktiskt i längden men även betydligt mindre elegant i mitt tycke. 

Ett välformat urtag för fingret och en rygg som kröker sig gör att handtaget ligger bra i handen

Det Bastien lyckats med är att få ett litet handtag att fylla handen relativt väl. Det har uppnåtts genom att kröka ryggen till en elegant båge som följer handflatans form. Tänk lite "Canadian Belt Knife". Lägg därtill en riktigt bra försänkning för pekfingret och du har ett handtag i det mindre formatet som jag verkligen uppskattar. 

Det är lätt att skifta mellan olika grepp och flera sitter som en smäck. Även om alla fattningar fungerar är det en kniv utan lås  och därmed är vissa grepp förstås favoriserade. Kniven är främst anpassad för att hållas i "sabergrip" med en tumme på den förlängda bladtangen som då även agerar "lås" och hindrar bladet från att fällas ihop. En positiv detalj är den avfasade framkanten som verkligen underlättar när kniven hålls sidledes i nypan för småpill.

Två liners, två skollor i trä, tre distanser med dolda skruvar et voila - ett handtag

Kniven har ett tämligen generöst hål för fånglina och det kan jag tycka hör till på den här kniven. Eftersom den inte är försedd med clip kan en sådan användas för att lättare fiska upp kniven ur en ficka eller ur det medföljande läderfodralet. Utseendemässigt kunde jag däremot varit utan hålet. De som gillar sina "lanyardbeads" kan helt bortse från den sista kommentaren. 

Öppning och lås

Enhandsöppning kan åstadkommas på flera vis och underhållande nog var de första fällknivarna, så kallade "friction folders" möjliga att fälla ut på det viset. Idén är ingalunda ny med andra ord även om den fått pånyttfödelse med först tumknoppar och sedan "flippers" av olika slag. Den här kniven är enkel att fälla ut och efter lite övning går det relativt snabbt också. En mer känd variant på temat är klassiska rakknivar vilka också har en förlängd tang och därmed hanteras på samma vis.

Hur mycket motstånd kniven skall bjuda på ställs in med den justerbara pivoskruven. För lätt och kniven blir klart kvickare men då studsar bladet nästan in igen. För hård och kniven blir säkrare men även långsammare att hantera. Den här kniven kan inte "blixtras" fram genom att slå tangen mot exempelvis ett ben vilket går med motsvarande mekanism försedd med lås.

Den för ändamålet avsedda förlängda tangen är mjukt rundad och komfortabel. Att den är lätt att komma åt säger sig nästan själv då den på dylika knivar är en mycket framträdande del. Gången är mjuk och smidig vilket överraskar en smula då "friction folders" av naturen skall bjuda på en smula motstånd. Det hörs liksom på namnet. De är dock, om de är rätt konstruerade, gjorda så att motståndet ökar under bladets gång. Så även den här men det sker mycket gradvis. 

En "fricionfolders" signum, den förlängda tangen som bladet fälls ut via. Känt från rakknivar

Slim Dragotac har inget lås vilket framgår av kategorin som sagt. Istället fungerar den på samma vis som en slipjoint med den skillnaden att det är du eller snarare dina fingrar som ersätter ryggfjädern och står för motståndet. Säkerheten räcker till och kniven fäller inte automatiskt ihop sig som många tycks tro så fort knivar saknar "Tri-Ad-" eller "Axis-lås". Däremot krävs viss uppmärksamhet särskilt när bladet fastnar i något och skall frigöras. Då märks och saknas även frånvaron av lås. Det finns trots allt en anledning till att de kom till. Sen kan tilläggas att extra säkerhet byggts in i och med urtaget för fingret. Om pekfingret befinner sig där kan bladet vika sig men inte fälla ihop sig över dina fingrar.

Av det följer att kniven är tänkt att hantera "lättare" uppgifter där det främst handlar om att skära och följaktligen inte till att bända eller hugga med. Men även vid skärande av kartong, tyg med mera händer det att bladet kilar fast något och det är då man får tänka på hur man frigör bladet. Det är inte det att det inte går men likt en slipjoint kräver den sin uppmärksamhet på ett sätt som bärare av enbart moderna knivar inte är vana vid. 

På bladtangen placeras tummen eller ett finger varpå bladet inte kan fällas ihop. 
Fungerar men är förstås inget lås och bör användas därefter

När kniven öppnas uppenbaras en av ytterst få kvalitetsmissar jag hittat på Dragotac. Det finns ett litet glapp i bladet. Dock upptäcks det bara om man endera fället kniven helt och provocerar bladet i "låst" läge upp och ned eller gör detsamma när kniven är halvöppen. Då rör sig bladet en smula i relation till handtaget. Det handlar troligen om en liten miss i passningen mellan hålet i bladet och storleken på pivotskruven. Det är inget som märks vid användande och det maskeras genom avsaknaden av lås. 

Att bära

Även på det här området sticker kniven ut i den moderna industriskogen. Eller ja egentligen är den inte ovanlig men i dessa clip-tider har gemene knivbärare vant sig av med att förvara knivar löst i fickan. Det är så eller ännu hellre i det medföljande läderfodralet den här kniven bärs. Det skyddar mot att träytan nöts mot nycklar och andra fickockupanter. Fodralet är välsytt i kraftigt läder vilket gör att det bara blir snyggare efter en tids användning då det fått lite patina. 

Kniven kan bäras löst i fickan men ännu hellre i det medföljande läderfodralet. 
Frictionfolders kan faktiskt fälla ut sig om man kommer åt tangen i fel vinkel

Kniven är relativt lång i och med den utstickande tangen men mäter trots den inte mer än 13 centimeter hopfälld. Sen är Dragotac Piemontes extremt lätt. Sjuttiofem gram visar vågen som sagt och det är svältfött. Läderfodralet slinker lätt ned i en ficka och bladtangen gör det lätt att fiska upp kniven ur det när den behöver nyttjas. Så i det här fallet saknar jag inte ett clip även om det är mitt liksom många andras favoriserade sätt att bära en fickkniv på. 

Sammanfattningsvis

Kärlek vid första ögonkastet brukar man säga. Det gällde mig och den här kniven. Trots sin udda framtoning lockade de rena linjerna, det spännande bladet och kombinationen av blank satin mot kontrasterande mörkt ädelträ. En unik och i mitt tycke vacker design med löften om att vara relativt praktisk därtill.

En udda skönhet för den som söker något mer personligt att stoppa i fickan

Det går även utbrista "så jäkla kul med något som sticker ut i titanflipperträsket". Inget fel med sådana knivar heller om de är välgjorda kanske skall tilläggas. Men ni kanske förstår vad jag menar? Det är roligt med en kniv vars utseende är distinkt och eget.

Därför rekommenderas den här kniven till alla som önskar något originellt, en tidsmaskin som överbrygger avståndet mellan då och nu. Därtill skär den bra så länge det inte skall tas ur älgar eller göras en lägereld.

Länk till tillverkarens hemsida.


Specifikation:

Längd utfälld: 185 mm
Längd hopfälld: mm
Vikt: 75 g
Bladlängd: 80 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: N690Co, HRC 58-60
Handtag: trä på stålram
Lås: inget

Producerad av: Fox Cutlery, tillverkad i Maniago, Italien


* Vi talar förstås om Perrin, Perroti och Sasha Thiel vars initialer har fått ge namn åt den modellen. 


/ J - tillfällig tidsresenär

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre