Fredags-EDC LIX

Jodå solen skiner från en blå himmel och har så gjort hela veckan. Det trots att mörka moln lurar vid horisonten.

Jag hade faktiskt inte tänkt säga någonting på den här bloggen om det ämne som alla ändå talar mest om för tillfället. Ni vet det där viruset. Men något litet är jag tvungen att säga. Det är riktat till alla jävla hobbyforskare (ja, som ändå inte lär läsa det här för all del) runt om i stugorna.

SITT NER I BÅTEN och HÅLL KÄFTEN! 

Inte ni då kära läsare, utan mer sagt ut i cyberrymden sådär i största allmänhet och så förstås till de jag fysiskt stöter på i min omgivning som ägnar sig åt den verksamheten. Men ni kan hjälpa till att sprida budskapet.

De flesta sunda människor begär inte att få gå upp till bryggan på färjan de åker med för att tala om hur kaptenen och rorsman skall sköta sina jobb och berätta hur man egentligen navigerar ett fartyg. Men i dessa tider tycks var och varannan människa vara epidemiolog. Av någon för mig outgrundlig anledning tror folk som varit med i en Facebookgrupp i ett par veckor och ägnat sig åt någon timmes Googlande att de kan mer än de som arbetat med ämnet i hela sina yrkesliv. Låt de människorna sköta sina jobb.

Intressant fenomen det där. Men det hänger ihop med tyckande. Man skall göra det nuförtiden, tycka, om allt och hela tiden. Även om någon väcker dig mitt i natten skall du vara beredd att tycka till om saker. Det spelar ingen roll om du har någon som helst insikt i ämnet eller ej eller ens hört talas om det. Något måste du ändå tycka. Till exempel att Sverige borde gjort si och så för att förhindra spridning av covid-19. Vad i h-e vet du om det? Eller jag för den delen? 

Nu fick jag det sagt och återgår till ämnet.

"Fox X2"

Fredags-EDC var det ja. Svårt att ställa om fokus märker jag. Men det är mycket bärande och testande av knivar parallellt nu för min del. En bunt nya knivar har presenterats här på bloggen och de skall förstås utvärderas. Bland annat är det knivar från Victorinox, Steel Will och inte minst Al Mar.

I en av de tidigare omgångarna ingick de här två från Fox Knives. Det är den Ansø-designade Ziggy och Radius som är designad av Dennis Simonutti. Två mycket sympatiska knivar. Lampan är som synes en Olight, närmare bestämt en Baton S1 Mini. Den införskaffades för att den är extremt kompakt, har de finesser jag behöver inklusive en tryckknapp för aktivering och därtill ett uppladdningsbart batteri.

/ J - INTE medicinkunnig

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knife Review Fox Radius

-  the prize winner with the clever opening mechanism

This model from Italian Fox Knives is smoking hot. It is not too often I am the first with the latest but this time it is not far away. The basic model of this knife called Radius is certainly not new. On the contrary, it was considered so innovative when it was presented at the Shot Show in 2019 that it won both "Overall Knife of the Year" and "Best Imported Knife of the Year". So, obviously, it made a certain impression.

The original pieces were pretty expensive in exclusive materials with Damasteel or M390 steel in the blades and anodized titanium or special carbon fiber variants in the handles. Prices ranged from 420€ up to around 1240€, so they weren't that cheap.

But it's there this knife fits into the equation. It is a simplified version of Radius with the same technology but in other materials and the model designation FX-550 G10B. This is the one I intend to present here.

Fox FX-550 G10B Radius

Radius is designed by a fairly young Italian named Denis Simonutti. He has previously worked with Fox but this time the result was a more advanced knife. The first attempt was a really small friction folder which was mostly a cap lifter with an attached knife blade and aptly was named "Skål", which means "Cheers" in Swedish. And that is how they spell it on their homepage which made me smile. 

A multiple awards winning knife from Fox Knives

Twitter version: New version of Radius offers the same technology as its award-winning siblings but in simpler clothing

Blade

The blade shape on the Radius is a little special and it can be debated whether it is a modified Wharncliffe with an edge that is no longer straight or if it is a drop point that has an almost angular swedge at the spine. In any case, it is an interesting knife blade from a purely visual point of view. The finish is a well-made stone wash. Something I can appreciate as they are not as sensitive to scratches as really nice satin surfaces or polished blades.

A Wharncliffe blade with a grayish stonewashed finish

Something that stands out about this knife is that the proportions are slightly skewed. That is, the blade is relatively short to the length of the handle. The blade measures slightly under three inches or 75 mm in length. But in practice, measured from the front of the handle to the tip, it is only 71 mm. The blade is 27 mm high and a whole 4 mm thick for some reason unknown to me.

The material used in this version is N690 from Böhler/Uddeholm, unlike the titanium handled cousins which feature M390. Well-Treated steel in this knife what it seems. That is, it keeps an edge as expected and no direct nicks or dings have emerged despite some whittling. As you know some gravel and sand may end up inside wood sometimes.

The blade steel comes from Böhler and is N690Co

Radius actually gets my approval when it comes to cutting things. It cuts well despite the blade thickness and not thanks to it. Four millimeters blade stock on a three-inch blade is exaggerated in my opinion. It is a remission to looks or sheer laziness on the part of the manufacturer. That is, you do as you always do or perhaps as others do instead of looking at the area of use. Very few tasks require such a powerful blade on a knife as small as this.

But put to work the little blade is very sympathetic. The geometry of the blade makes paper and cardboard of different varieties easy to handle.

But that's easy tasks. Better still is that the blade also bites well in wood. Although this knife is not primarily intended for outdoor activities, I still want my knives to be able to do some of those jobs. After all, I am Swedish and that means I often find myself in some form of forest which results in woodcarving. The blade provides long fine wood chips when used and the rounded blade spine makes it convenient to place a thumb there for controlled small incisions. The edge angle which is slightly too steep for general purpose, to be honest, is here an asset. It makes for a stronger edge which is handy when you have wedged your blade into a stubborn piece of juniper-tree and needs to free it.

The same thing is repeated in the kitchen, that is, the knife is easy to control. This time with the thumb on the wide round area at the front. The overhand pinch grip is excellent on this knife and very suitable for detail work. Overall, Radius surprised me positively when it comes to cutting performance. 

Handle

One of the things that are changed to make this model simpler and thus lower-priced is the handle material. In this case, it is G10 instead of titanium or advanced carbon fiber as previous editions of the knife. But it should be pointed out that it is a very machined and expensive G10. Of course, the material itself is no more expensive than any other G10 but the processing is. First, we have the slot for the opening mechanism itself. Then the special head of the pivot screw on the back makes further notching necessary. Then there is the added pattern, a backspacer and chamfering of all edges.

On top of all, there are also liners hidden inside the sides. Space must be made for them too. So overall, a lot of machine time has been spent on the handle despite relatively simple material.

The surface is then semi-polished. The milled grooves on the sides are more for decorative purposes than they provide traction.

The handle is made of solid and well machined G10

The design of this knife is both traditional and slightly divergent at the same time. It has an internal steel frame but it is substantially smaller than on most knives. It somewhat reminds of how the BM's Griptilian looks like on the inside, if you now what I mean.

Overall, the knife is fairly thin and lightweight

One detail I was worried about already when seeing the knife in pictures was how it would feel in the hand. The reason being the large round "hump" that is the result of how the opening mechanism and the lock are constructed. It seemed to create too much space between the edge and the hand. Something I don't usually appreciate. My fears turned out to be both right and wrong.

The radius works in hand and even well in most grips. But they are not completely natural and the flow between them is not optimal. To work properly the grips has to be adjusted.

Ergonomically speaking, Radius is a bit special as all grips work but you have to adjust the positioning of your hand to be able to use them

This means that if you want to apply some force to your cuts, the knife is preferably held with the index finger around the "hump" and the middle finger in the finger groove behind it. From this position, it is also easy to place a thumb far out on the blade for a so-called Phillipino-grip.

If, on the other hand, you want to hold the knife in saber grip, the index finger is placed in the finger groove and the thumb on top of the handle. It is the best and favored grip on this knife but the edge does end up a bit from the hand. In this grip, it is also noticeable that the clip placement is good. Despite being quite large it doesn't cause a hot spot when using the knife. It can be felt though.

Then, of course, knives can be held in what is called an overhand pinch grip. It is optimal on this knife. The thumb is simply placed on the broad side of the handle and then one can cut either sideways or turn the hand and cut downwards. In this grip, the knife is almost as good as a kitchen knife and all fingers easily find their spots.

Opening and lock

It is under this heading the award-winning technology of this knife is found. Actually, none of the basic ideas incorporated here are entirely new, but combining them into one unit is. The idea of opening a knife with a plate sliding in a groove saw the light of day with Camillus CUDA more than twenty years ago. But it did not have a lock involved in the mechanics as this knife has.

The lock is not new either, as it is a variant of a button lock or a plunge lock as it is sometimes called. But they are not usually found attached to the blade on other knives and they are not merged with the opening mechanism. So even that application is unique.

Both opening, locking and closing the knife are handled  with the same mechanism

In principle, the knife is opened with a classic thumb stud. But in this case, it performs several functions. One is that it acts as a detent or rather locks the blade in a folded position in the same way a CRKT Fire Safe mechanism does.

This means that to open the knife you have to push the thumb stud slightly downwards before beginning any motion. Then you move your thumb in a crescent and the blade slides into place. The construction favors a slow controlled motion and the blade can not be flicked out. That is unless you first release the lock, open the blade slightly and then flick your wrist of course. Then it very much acts the same way an Axis lock does. The same motion can be done when closing the knife. 

The locking function itself is secure. Because it holds the blade also in the closed position, the knife cannot be accidentally opened in the pocket. In the open position, the knife locks with authority. It feels more stable than most other variants of button locks I've encountered. There is no play in any direction. Not the slightest wiggle even when the blade is provoked rather hard.

One of the consequences of the system is that it is very easy to access the lock to release it. Handling both when opening and closing the knife can be learned quickly and the average "knife fiddler" does not need to relearn too much. This is also where the security aspect comes into play. Just as with Axis and Compression locks, the fingers are out of the way when closing the blade.  

To carry

This version of Radius does really well in a pocket.  An unimportant feature of a pocket knife as this is where it spends most of its time, to be honest. Contributing factors are the rounded front and all the chamfered edges. The weight is also more than acceptable. The knife weighs 106 grams. Then I think the protruding backspacer could have been less pointed. There is no need to have it that way. Not even for looks. Rear ends of knives should NEVER be pointed.

Radius boasts an unusually sturdy wire clip

The clip is similar to one of Spyderco's wire clips in appearance but is significantly more sturdy. It is also larger which allows it to be easily applied to any fabric. Functionally, it is thus a very good clip. The shape is good and the tension is adequate. Less than stellar is that it cannot be moved at all which is a problem for all the left-handed people out there. But I understand why they made it that way in this case since the lock and opening are not very suitable to handle with your left hand in any case. You can do it but is difficult.  

The Radius is easy to draw and put back into you pockets

The clip makes the knife ride quite high in the pocket. The disadvantage is of course that a chunk of the handle is visible, but there is also an advantage in this case. It is that the clip, because of the placement, ends up inside the hand in several grips when it could otherwise be really uncomfortable. So, in this case, I like this choice. 

To conclude

It seems that Italian knife manufacturers are fond of technology and innovation. This is not the first time I review knives originating in Maniago on that theme. Radius stands for innovation in a couple of areas, even though they are all linked to the opening and closing of the knife.

Actually, three different existing thoughts have been merged into one. It is the disc that runs in a track from Camillus Cuda and it is an inspiration from CRKT's Fire Safe. Everything topped off with a twist on a button lock. The result is new and completely unique. The system is called "Fingers Safe Opening System". A tad clumsy name I believe, especially as I never felt that fingers are in danger when opening knives. Is it perhaps a solution looking for its problem? 

An innovative opening and locking system is what gave Radius extra attention

Apart from the name, however, the mechanism works well. But it does cause a few problems or perhaps I should say peculiarities. One is that it necessarily affects the design by providing a large and rounded front part of the handle. In turn, it increases the distance between the hand and the edge. The second is that it provides a groove which means that there is a risk that there will be a spanner in the machinery. Or rather dirt or pocket lint in the opening mechanism. 

Radius, new ideas in Italian costume

Behind the technology, however, hides a competent small pocket knife. The blade is really "everyday practical". By that, I mean that the size is sufficient, the tip is capable and that it actually cuts as well as one can demand. This ensures that the interest in this knife will not die as soon as the pleasures of novelty have passed.

No doubt, the opening and locking system is innovative. But I'm not entirely sure I think it solves any existing problems. What it does contribute, however, is another system to choose from that ensures that the fingers are out of the way when closing knives. That it works well does not hurt. As can be expected it is somewhat sensitive to dirt in the opening slot. But not so much that is a real problem in the application as an EDC knife.

It is in this role that I see this knife and for anyone who wants something odd but still practical, this is an exciting alternative. In this new version, it does not break the bank either as it costs around 150 € at the time of writing.

Specification:

Length overall: 185 mm

Length folded: 111 mm

Weight: 106 g (weighed by me)

Blade length: 75 mm

Blade thickness: mm

Blade steel: N690Co

Handle material: G10

Lock: Button lock

Producerad av: Fox, made in Italy

/ J - trusts the Italian for innovation

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Fox Radius

-  prisvinnaren med den finurliga öppningsmekanismen

Rykande het är den här modellen från italienska Fox. Det är inte allt för ofta jag är först med det senaste men den här gången är det inte långt ifrån. Själva grundmodellen av den här kniven kallad Radius är förvisso inte ny. Tvärtom ansågs den så innovativ när den presenterades på Shot Show 2019 att den vann både  "Overall Knife of the Year" och "Best Imported Knife of the Year". Så ett visst intryck gjorde den uppenbarligen.  

De ursprungliga pjäserna var rätt dyra historier i exklusiva material som Damasteel eller M390-stål i bladen och anodiserad titan alternativt specialvarianter av kolfiber i handtagen. Priserna varierade från 4500 kr upp till runt 11000 kr. Så helt billiga var de inte. 

Men det här den här kniven kommer in i bilden. Det är en enklare version av Radius med samma teknik men i andra material och modellbeteckningen FX-550 G10B. Det är den jag ämnar presentera här. 

Fox FX-550 G10B Radius

Radius är formgiven av en tämligen ung italienare vid namn Denis Simonutti. Han har tidigare samarbetat med Fox men den här gången blev resultatet en mer avancerad kniv. Den första var en friction folder i miniatyrklassen som mest var en kapsylöppnare med ett knivblad och passande nog döptes till "Skål". Jo, faktiskt på svenska som jag sett stavningen. 

Flerfaldig prisvinnare från Fox Knives

Twitterversion: Ny version av Radius bjuder på samma teknik som sina prisvinnande syskon men i enklare klädedräkt

Blad

Bladformen på Radius är lite speciell och det kan diskuteras huruvida det är en modifierad wharncliffe med en egg som inte längre är rak eller om det är en drop point som fått sig en nästan kantig falskegg över ryggen. I vilket fall är det ett intressant blad ur rent visuell synpunkt. Finishen är en jämn och väl utförd stentumling. Det ger en yta som moståndskratig mot repor eller snarare så syns den inte särskilt väl när de väl uppkommer.

Ett wharncliffe-blad med en blästrad grå finish

Något som utmärker den här kniven är att proportionerna är något skeva. Det vill säga bladet är relativt kort i förhållande till handtagets längd. Bladet är uppgivet till något under tre tum eller 75 mm på längden. Men i praktiken, mätt från främre delen av handtaget till spetsen, är det endast 71 mm. Bladet är 2,7 cm högt och hela 4 mm tjockt av någon för mig okänd anledning.

Materialet i de här bladet är N690 till skillnad från titanknivarna som har M390. Ett väl hanterat stål vad det verkar. Det vill säga det håller skärpan som förväntat och det har inte uppstått några direkta märken i det trots en del täljande. Som ni vet kan det smyga sig in lite grus och sand i trä ibland.  

Bladstålet kommer från Böhler och är N690Co

Radius får faktiskt godkänt när det kommer till att skära saker och ting. Den skär bra trots bladgodset och inte tack vare det. Fyra millimeter på ett sju och en halv centimeters blad är att överdriva enligt mig. Det är en eftergift till utseende eller ren lathet från tillverkarens sida. Det vill säga man gör som man brukar och som andra gör istället för att se till användningsområde. Ytterst få uppgifter kräver ett så kraftfullt blad på en så liten kniv.

Men satt i arbete är det lilla bladet sympatiskt. Geometrin gör att papper, kartong och papp av olika dimensioner är lätta att hantera. Men det är den enkla biten. Bättre är att bladet även biter bra i trä. Även om den här kniven inte främst är tänkt för campingliv vill jag ändå att mina knivar klarar den biten. Jag är trots allt svensk och det innebär att jag ofta är i någon form av skog. Bladet åstadkommer långa fina trächip när jag skär och den rundade bladryggen gör det bekvämt att placera en tumme där för kontrollerade små snitt. Eggen som är något brant gör emellertid att bladet blir starkt vilket är bra när man har kilat fast det i en tjurig bit eneträ.

Samma sak upprepas i köket, det vill säga kniven är lätt att kontrollera fast den här gången med tummen på den breda rundeln framtill. Greppet i nypan är utmärkt på den här kniven vilket lämpar den för detaljarbete. Överlag överraskade mig Radius positivt. 

Handtag

En av sakerna som ändrats för att göra den här modellen enklare och därmed lägre prissatt är handtagsmaterialet. Det är i det här fallet G10 istället för titan eller avancerad kolfiber som på tidigare utgåvor av kniven. Men det bör påpekas att det är en mycket arbetad och påkostad G10. Ja, själva materialet är inte dyrare än något annat i den vägen men bearbetningen är det. Först har vi skåran för öppningsmekanismen. Sedan gör pivotskruvens specialhuvud på baksidan att ytterligare en skåra krävs. Därefter tillkommer frästa mönster på sidorna, en backspacer och rejäl fasning av alla kanter. Därtill kan läggas att det finns en ram gömd inuti sidorna. Så även plats för den måste göras. Så sammantaget har mycket tid lagts på handtagssidorna trots relativt enkelt material.

Ytan är sedan halvpolerad med ett tillägg av frästa spår som sagt. De är emellertid mer dekorativa än de ger fäste. 

Handtaget är gjort av massiv och väl arbetad G10

Konstruktionen av den här kniven är både traditionell och något avvikande samtidigt. Den har en invändig stålram men den är väsentligt minde än vad som är vanligt på de flesta fällknivar. En aning påminnande om hur lösningen på BMs Griptilian ser ut på insidan.

Överlag är kniven rätt tunn och därtill lätt

En detalj jag blev orolig för när jag såg kniven på bild var hur den skulle kännas i handen. Orsaken är den stora runda "knöl" som uppstår framtill i och med hur öppningsmekanismen och låset är konstruerat. Den såg ut att skapa ett långt avstånd mellan egg och hand vilket är ett förhållande jag inte brukar uppskatta. Jag fick både rätt och fel i mina farhågor. Radius fungerar nämligen i hand och till och med tämligen väl i de flesta grepp. Men fattningarna är inte helt naturliga och flödet dem emellan inte optimalt. För att fungera krävs att man justerar sitt grepp för varje fattning.

Ergonomiskt sett är Radius lite speciell då alla grepp fungerar men man måste leta lite för att hitta rätt

Det innebär att om man vill ta i ordentligt hålls lämpligen kniven i traditonellt hammargrepp fast med pekfingret runt knölen istället för den fördjupning som finns. Där placeras istället långfingret. Därifrån kan även greeppet justeras genom att placera tummen långt fram på bladryggen för ett så kallat Phillipino-grip. Vill man däremot greppa kniven i sabelfattning så placeras pekfingret i fördjupningen och tummen ovanpå handtaget. Det är det grepp som är bäst men eggen hamnar en bit från handen precis som förväntat. Här märks även att clipet har fått en bra placering då det trots att det är rätt stort inte stör greppet allt för mycket, särskilt som knivens bakände göms inuti handen. I den här positionen kan även ett långfinger placeras ovanpå bladryggen för bättre kontroll.

Sen kan knivar förstås greppas i nypan eller vad som på engelska kallas overhand pinch grip. Det är optimalt på den här kniven. Tummen pladeras helt enkelt på den breda sidan och sedan kan man skära endera sidledes eller vrida handen och skära nedåt. I det här greppet är kniven nästan lika bra som en köksniv och alla fingrar hittar enkelt sina platser.

Öppning och lås

Det är under den här rubriken den prisvinnande tekniken på den här kniven hittas. Egentligen är väl inte någon av grundtankarna helt ny men att kombinera dem i en enhet är det. Idén att öppna en kniv med en platta som glider i ett spår såg dagens ljus i och med Camillus CUDA för mer än tjugo år sedan. Men den hade inte ett lås inblandat i mekaniken som den här kniven har.

Låset är inte nytt det heller då det är en variant på en button lock eller ett plunge lock som det ibland kallas. Men de återfinns normalt inte fästa i bladet på andra knivar och de är inte hopbyggda med öppningsmekanismen. Så även den applikationen är unik.

Både öppning, lås och hopfällande sköts med samma mekanism

I princip fälls kniven ut med en klassisk tumknopp. Men för ovanlighets skull sköter den flera funktioner. Den första är att den agerar detent eller lås i infällt läge på samma vis som en CRKT Fire Safe-mekanism gör. Det innebär att för att kunna fälla ut kniven måste man pressa in tumknoppen en liten bit. Sedan låter man tummen följa den halvmåneformade utskärning som finns varpå bladet enkelt glider på plats.

Konstruktionen gör att bladet inte kan snärtas fram utan rörelsen blir mer stillsam av naturen. Om man nu inte först frigör bladet, öppnar det en liten bit för att sedan snärta upp det förstås. Samma sak kan göras när man fäller ihop kniven. Den som känner till Axis-lås förstår vad jag menar. 

Själva låsfunktionen är säker. I och med att den håller bladet även i stängt läge kan kniven inte öppnas av misstag i fickan. I öppet läge låser kniven med en för låstypen extremt stabil känsla. Den känns mer stadig än de flesta andra varianter av button locks jag stött på. Glapp eller spel är det inte tal om. Inte ens om bladet provoceras. Skönt för det är en företeelse jag är smått allergisk mot.

Sen blir en av konsekvenserna av systemet att det är mycket lätt att komma åt låset för att frigöra det. Själva handhavandet både vid öppnande och stängande av kniven går snabbt att lära sig och den vane knivfipplaren behöver inte skola om sig allt för mycket.  Det är även här säkerhetsaspekten kommer in i bilden. Precis som på Axis- och Compression-lås så är fingrarna ur vägen när bladet stängs. 

Att bära

Den här versionen av Radius gör sig bra i en ficka. Inte minst är den rundande framänden tillsammans med mjuka kanter en bidragande orsak till det. Vikten är även den mer än acceptabel. Kniven väger 106 gram. Sen kan jag tycka att den utstickande backspacern kunde varit mindre spetsig. Det finns ingen anledning att ha den så. Inte ens av utseendeskäl.  Bakändar på knivar bör ALDRIG vara spetsiga. 

Radius ståtar med ett osedvanligt kraftigt wire-clip

Clipet påminner om ett av Spydercos wire-clip i utseende men är väsentligt kraftigare. Det är också större vilket gör att det med lätthet kan appliceras på vilket tyg som helst. Funktionsmässigt är det således ett mycket bra clip. Utformningen är god och spänsten adekvat. Något mindre bra är att det inte kan flyttas till fromma för de vänsterhänta. Men jag förstår varför man valt att göra på det viset  i det här fallet då lås och öppning inte är särskilt lämpliga att hantera med vänster hand i vilket fall som helst. Det går men är bökigt. 

Radius är lätt att dra och stoppa undan

Clipet gör att kniven sitter rätt högt i fickan. Nackdelen är förstås att mycket av kniven syns men det finns även en fördel i det här fallet. Det är att clipet hamnar inuti handen i flera grepp när det annars skulle kunnat vara rejält obekvämt. I det här fallet klarar det sig bättre när kniven brukas även om det inte är helt omärkbart. 

Sammanfattningsvis

Det verkar som Italienska knivtillverkare är förtjusta i teknik och innovationer. Det är inte första gången jag recenserar knivar med ursprung i Maniago på det temat. Radius står för nytänkande på ett par områden även om de alla är knutna till att öppna och stänga kniven.

Egentligen är det tre olika befintliga tankar som förenats till en. Det är disken som löper i ett spår från Camillus Cuda och det är inspiration från CRKTs Fire Safe. Allt toppat med en twist på en button lock. Resultatet blir nytt och helt unikt. Systemet har de valt att kalla "Fingers Safe Opening System". En aning klumpigt namn i mina ögon, särskilt som jag aldrig upplevt att fingrarna skulle vara i fara vid öppnandet av knivar. Är det månne en lösning som söker sitt problem? 

Ett nydanande öppnings- och låsssytem är vad som gav Radius extra uppmärksamhet

Bortsett från namnet fungerar mekanismen dock väl. Men den medför ett par problem eller kanske snarare egenheter. En är att den med nödvändighet påverkar designen genom att ge en stor och rundad främre del av handtaget. Det gör i sin tur att avståndet mellan hand och egg ökar. Det andra är att det ger en skåra som gör att det finns risk att det både bildligen och bokstavligen kommer grus i maskineriet. Men även en del damm hittar in i den öppna skåran. Eller fickludd snarare. 

Radius, nytänkanade i italiensk kostym

Bakom tekniken döljer sig emellertid en kompetent liten fickkniv. Bladet är riktigt vardagspraktiskt. Med det menar jag att storleken räcker till, spetsen är kapabel och att det faktiskt skär så bra som man kan kräva. Det borgar för att intresset för den lilla kniven inte skall dö så snart nyhetens behag gått över.

För visst är öppnings- och låsningssystemet innovativt. Men jag är inte helt säker på att jag tycker det löser något befintligt problem. Vad det däremot bidrar med är ytterligare ett system att välja på som ser till att fingrarna är ur vägen när kniven stängs. Att det därtill fungerar bra skadar inte. Det är något känsligt för smuts som kan befaras men inte så mycket att det är ett reellt problem i applikationen som EDC-kniv. Det är i den rollen jag ser den här kniven och för den som vill ha något udda men som ändå är praktiskt är det här ett spännande alternativ. I den här nya versionen spränger den inte plånboken heller då den kostar runt 150€ i skrivande stund. 

Specifikation:

Längd utfälld: 185 mm

Längd hopfälld: 110 mm

Vikt: 106 g (vägd av mig)

Bladlängd:75 mm

Godstjocklek: mm

Bladstål: N690Co

Handtag: G10

Lås: Button lock

Producerad av: Fox, tillverkad i Italien

/ J - med innovation i blick

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - Fox Radius

Mer italienskt åt folket! Det låter som ett slagord men temat för stunden tycks vara knivar från Maniago. I alla fall i mitt hörn av världen. Den här gången är det en spännande skapelse från Fox döpt till Radius. 

Namnet är inte så långsökt som det först kan verka då det förstås syftar till öppningsmekanismen som syns på bilden. Den liksom låsfunktionen är nya och har för det har det vunnits priser.  

Öppningsmekanismen har fått det något krångliga namnet "Fingers Safe Opening System"

Fox Radius

Radius är designad av en Denis Simunotti och har presenterats i ett par olika steg. Först var den aktuell på Shot Show 2019 där den tog grand slam genom att vinna både "Overall Knife of the Year" samt "Best Imported Knife of the Year". Mycket tack vare det kombinerade öppnings- och låssystemet.

Därefter dröjde det ett tag innan ett flertal lyxversioner med blad i Damasteel eller M390 och handtag i avancerad kolffiber eller titan släpptes. Sedan ytterligare väntan och nu kommer den här mer överkomliga versionen. Den erbjuder N690 som bladstål och handtagsmaterialet är G10.

En recension av den här synnerligen intressanta skapelsen kommer förstås när den hunnit testas ordentligt.

/ J - går igenom en italiensk fas