Knivrecension Spyderco C85G2, "Yojimbo 2"

- designersamarbeten VII, Janich

Det här är berättelsen om hur en man på vägen mot att designa en dedikerad och otäckt bra "självförsvarskniv"* råkade skapa en riktigt briljant fickkniv för vardagsbruk. Och det är väl tur det eftersom kniven annars hade blivit en ren hyllvärmare i mitt fall. Sen hävdar jag i och för sig  bestämt att varje samling behöver lite roliga knivar som samlar damm också. Det finns mycket damm att samla som bekant. Frågan är vilket jag samlar på mest?

Spyderco C85G2, "Yojimbo 2"

Yojimbo är inte bara namnet på en känd japansk film utan tillika namnet på en kniv från Spyderco. Kniven har ett ytterst kraftfullt utseende som lämnar ett rejält intryck. Eller som en kompis uttryckte det när han kände på den första gången "det är den elakaste kniv jag hållt i". Den ser ut som en stor, otäck mattkniv som strävar framåt. Det är ett utseende som tar en viss tid att vänja sig vid men är intresseväckande och något som växer över tid noterade jag eftersom jag från början inte var särkilt fascinerad av den. Nu tillhör den dock en av mina favoriter bland Spydercos.  

Den yttre formen har förstås med  inspirationskällorna att göra. Bakgrunden kan dels hittas i knivar som traditionellt används inom olika Fillipinska kampstilar som Silat och "gatu- och fängelsevapen" från USA där varianter av "box-cutters" ("Stanley" - matt/brytknivar) är vanligt förekommande enligt principen "man tager vad man haver".

Även namnet återspeglar den något våldsamma bakgrunden då "Yojimbo" som bekant är det japanska ordet för livvakt.

En mattkniv på steoroider med god ergonomi

Kniven är designad av Michael Janich som förvisso är känd för sina knivar** men främst som exmilitär och självskyddsinstruktör i olika sammanhang med uppdrag för både diverse polisstyrkor och militär i bagaget. Janich har en gedigen kampartsbakgrund i främst de Fillipinska stilarna och har gett ut ett otal böcker och filmer.

Den här andra versionen av kniven kom för snart tre år sedan och den ursprungliga 2003-05 om jag inte missminner mig helt.

Det finns stora skillnader mellan den ursprungliga Yojimbon och uppföljaren vilket jag är tacksam för då det kan ha varit en av de fulaste knivarna som tillverkats. Funktion i all ära men något estetiskt övervägande kan ju göras. Michael Janich pratar om skillnaderna mellan modell 1 och 2 i en intervju från SHOT 2011 här. Grunddragen och den typiska bladformen är kvar men många små förändringar har gjorts med främst ergonomin. Det överdrivet långa handtaget från version ett som gjordes för att användas vid ackupressur är också borta liksom fördjupningarna i skollorna vars syfte var att lättare känna var kniven befann sig i handen.

Jämförelse mellan version ett nedan och version två ovan bild: BladeBarrelBezel

Den gode Janich står även bakom en liknande kniv från Blackhawk - "Be Wharned" samt en "fastbladare" - "Ronin" med wharncliffeblad som gjordes i samarbete med Mike Snoody åt Spyderco för några år sedan.

Blad

Det påtagliga bladet är en typisk wharncliffe med därtill hörande helt raka egg. Så den som gillar "recurves", bowieblad eller jakt och flåknivar får leta någonannanstans. Godset är med sina fyra millimeters tjocklek tämligen väl tilltaget för bladlängden vilket ger ett tungt stabilt blad vilket också känns när den skall fällas ut. Ytan är en tilltalande "satinfinish".

Den raka eggen hos ett wharncliffeblad

Ett 4 mm tjockt blad av CPM S30V

Förutom den chockerande raka eggen så utmärks bladet av en riktigt uttalad spets. Den är vass och tunn vilket jag uppskattar. Det ger flera möjligheter och jag behöver inte knivar för att bända med.

Generellt är det ett utmärkt bruksblad med undantag för arbeten som kräver just en mjuk buk så den är uppenbarligen inget man har med sig på småviltjakten. Formen på bladet och vinkeln mot handtaget gör att spetsen vill glida in i vad det nu är man skär före själva eggen. Det gör kniven utmärkt till att öppna saker och ting med, skära rep, tyg, plast etc. Bladtypen gör också att kraften från arm och hand hamnar rakt ned i bladet. Kniven känns därför som en förlängning av kroppen.

En nackdel med bladtypen är att mycket av skärandet hamnar nära spetsen vilket gör att eggen slits hårdare där. Fördelarna med raka blad är att de biter extremt bra i många material vilket förstås är orsaken till att mattknivar/brytknivar och andra liknande knivar har den formen på bladet. Vill man öka livslängden på den här kniven bör man dock tänka på att utnyttja hela eggens längd.

Det skålslipade bladet har en slipfas som sträcker sig upp till ungefär halva bladets bredd. Det i kombination med den generöst tilltagna ryggen på bladet gör att den inte briljerar vid längre genomgående snitt. I hårda material kanske skall tilläggas vilket kanske inte är konstigt med tanke på bakgrunden och den tänkta applikationen. Den här  typen av geometri med en djup skålslipning ger lite för stort friktionsmostånd för att vara optimal i det sammanhanget. Den ursprungliga Yojimbon var däremot "FFG", d v s hade ett flatslipat blad men fördelarna med det offrades för att få en betydligt starkare spets på kniven.

Kniven är tillverkad i USA och därför som vanligt märkt med Spydercos "Golden Colorado, USA, Earth" på ena sidan med Michael Janich signatur som komplement. Den andra sidan är försedd med Spydercos logga och ståltypen.

Michael Janichs signatur

Stålet är det utmärkta CPM S30V som är ett nästan standardiserat stål på Spydercos bättre modeller. Jag säger utmärkta för att det är ett av mina favoritstål som ni kanske märkt vid det här laget. Det är tämligen allround, kanske inte bäst på något enskilt område men för en fällkniv är det riktigt bra. Den främsta fördelen med stålet tycker jag är att det blir riktigt vasst samtidigt som det håller skärpan mycket länge.

Handtag

Förutom ett fungerande blad är det bra om en kniv är bekväm att hålla i. För att åstadkomma ett bra handtag har Spyderco i det här fallet använt sig av klassiska material för en modern kniv med G10 skollor som är skruvade i "liners" av stål. Handtaget är en konstruktion med öppen rygg skruvad med torxskruvar och därmed demonterbart. Ramen är försänkt i sidorna vilket ger en tunnare kniv utan att den förlorar i styrka. Det gör den även mer lättburen.

Trots det aningen märkliga utseendet är kniven ytterst komfortabelt i ett flertal olika grepp. Generellt är jag annars inte förtjust i avsmalnande handtag då de har en tendens att skjuta handen bakåt och göra så det känns som kniven skall glida ur handen. Men det här är undantaget som bekräftar regeln då kniven känns betydligt mer neutral än vad man först kan tro. Det gör att de flesta vanliga grepp för småjobb fungerar bra. Den briljerar förstås i det för handtaget tänkta "Filippinogreppet" med tummen långt fram på bladryggen. Bladet är format för det med en fördjupning för tummen att vila i.

Ett handtag som fungerar riktigt bra

Handtaget ger riktigt bra fäste utan att vara översållat med "jimpings". Det här är ett bra exempel på hur ett handtag kan utformas för stabilt grepp utan att göra det obekvämt.*** Möjligen kan jag tänka mig att formen på handtaget gör att det är mindre bra för den med mycket stora händer eftersom det inte är särskilt långt.

G10-materialet som Spyderco använder har också lagom mycket friktion vilket inte äter upp tyget i fickorna i samma takt som t ex handtag från Emerson och Cold Steel är ökända för att göra.

Kniven har inget hål för fånglina vilket inte stör mig så mycket då jag ytterst sällan använder det. Men för den som går till sjöss med jämna mellanrum är det en värdefull detalj och avsaknaden av den möjligheten kanske bör vägas in i eventuellt köp.

Öppning och lås

Kniven öppnas förstås, eftersom det är en Spyderco, med det traditionella hålet. Det här utförandet är något mindre med sina 12 mm i diameter än motsvarande på t ex PM2 och Military. Möjligen kan jag tycka att hålet borde flyttas några millimeter framåt och utåt på bladet för lättare åtkomst. Som det är nu så är hålet ett "solnedgångshål" som är delvis skymt vilket i och för sig mest drabbar vänsterhänta. Annars är kniven som nästan alla Spydercos extremt ambidextrös med sitt öppningshål och ett lås som går att hantera med båda händerna.

Spydercohålet i mindre tappning delvist skymt

Låset är för övrigt lite udda då det är en s k "Compressionlock" som jag tidigare beskrivit i min presentation av "Paramilitary 2". Men de skiljer sig något åt i utförande. Bland annat så är urtaget i bolstren skurna olika. För den här typen av kniv har låsformen många fördelar. Det är lätt att stänga och öppna, låser stenhårt och väger inte mycket. Placeringen på ovansidan av handtaget gör också att det är omöjligt att stänga kniven av misstag.

Spydercos compressionlock

Något som bör kännas till vid användandet av compressionslock är att man måste hålla kniven i en viss vinkel för att man inte skall bli nypt i fingret av låsarmen när den låser. Det är en vanesak kan sägas. Men i början nafsade kniven mig i fingrarna.

Sen kan väl i förbifarten tilläggas att det är lätt att få ont i pekfingret om man öppnar och stänger den mycket vilket alltid är en riskfaktor när man är knivnörd. Det är bra fjädertryck i låsarmen helt enkelt.

Urtaget för åtkomst av låsaremen är kantigare än motsvarande på Paramilitary 2 t ex 

Funktionen är oerhört mjuk och smidig efter lite justering och användande. Kniven var lite trög inledningsvis beroende på att pivotskruven var lite väl hårt åtdragen.

Som vanligt med Spyderco är motståndet för att hålla bladet i stängt läge perfekt avvägt vilket gör att bladet formligen flyger ut när man öppnar den. Väl ute låser den exemplariskt - hårt utan glapp och låset är lätt att frigöra.

Att bära

Kniven är lätt att bära. Den är har rätt bred profil men är å andra sidan relativt tunn. Vikten på strax över hektot (113g) är inte heller avskräckande även om den är något tyngre än t ex "PM2". De rundande hörnen hjälper till med bärkomforten tillsammans med clipets centrala placering på handtaget vilket gör kniven nästan symmetrisk i hopfällt läge. Och som vanligt vill jag framhäva fördelen med att det inte är någon del av tangen som sticker ut i stängt läge. Det är en detalj jag fäster stor vikt vid. Sen går det förstås inte helt negligera att den liksom de flesta Spydercos är rätt breda eftersom hålet måste vara åtkomligt vilket gör att en hel del blad sticker ut från handtaget. Det gör att de tar upp en del plats i fickan trots allt.

Sen kan påpekas att en del av handtaget sticker upp när kniven bärs i fickan men det är lagom för att man skall få ett bra grepp när kniven skall dras. Eftersom den bakre delen av handtaget är smalt så stör det inte. Vill man visa mindre av handtaget kan clipet skiftas så kniven bärs med spetsen nedåt istället.

Vanligt Spydercoclip här med spets uppåtplacering

Clipet är annars ett tämligen traditionellt Spydercoclip och är tyvärr väldigt blankt och därmed synligt. Jag hade föredragit om det varit mer diskret och i någon av de mörkare varianterna. Jag funderar därför på att byta ut det. Clipet är som på många av Spydercos knivar flyttbart till alla fyra hörnen, både upp och ned samt höger och vänster sida vilket förstås är bra för den ambivalente eller möjligen vänsterhänte.

Allmänt

På sedvanligt Spydercovis är fit och finish extremt bra på den här kniven vilket är en av orsakerna till att jag gillar märket. Det finns inte mycket att anmärka på där och det är en hård strid mellan vilka knivar som är bäst de som kommer från Colorado eller de från Taichung. Det finns inga skrapmärken eller märken efter verktyg någonstans, bladet är riktigt bra slipat, kanterna på skollorna är rundade och bladcentreringen är perfekt.

Det här är en kniv som du köper om du gillar Spyderco som märke och vill ha en riktigt bra vardagskniv med unikt utseende. Sen har den en särskild bakgrund som gör den till en kniv med personlighet. Den är sannerligen inte neutral och är inte för alla det kan erkännas men ett riktigt trevligt tillskott till samlingen.

Du köper den inte om du enbart uppskattar traditionella utseenden och material i mer insmickrande former och vill ha en kompanjon i fickan på jaktturen.

Min köptes från Knifecenter som har ett utmärkt sortiment och skickar internationellt.

Specifikation:

Längd utfälld: 192 mm
Vikt: 113 g
Bladlängd: 79 mm varav egg 75 mm
Godstjocklek: 4 mm
Bladstål: CPM S30V
Lås: Compressionlock
Handtag: G10

Producerad av: Spyderco, tillverkad i USA

Mer information återfinns på Spydercos eminenta hemsida.


/ J - nattlig knivrecensent

*Med tanke på att det är ursprungssyftet kan det inte negligeras. Den designades som en "purposedriven selfdefence knife". Men det kan konstateras att dialogen och klimatet kring knivar som vapen i olika sammanhang är ytterst annorlunda i USA kontra Sverige och Europa i allmänhet. Det får bli ämnet för en annan text.
** Han stod bakom bl a Masters of Defence som senare blev Blackhawk knives.
*** Ett annat bra exempel från Spydercos äldre sortiment med helt annan form är "Chinook" med samma goda grepp.