Ibland får man bita sig i tungan

- kalla saker vid dess rätta namn!

Jag hade ett kort men muntert meningsutbyte med BladeHQ på Instagram igår. Det slutade i all sämja kan meddelas. Men det fick mig att tänka lite på hur man förhåller sig till framförallt fällknivar nuförtiden.

Hur Todd Begas Sun Tzu Kwaiken presenterades på Instagram ser jag som ytterst signifikativt för den trenden. 

Vad är det absolut första som sägs om en ny kniv?? JO.....att den är "SMOOTH". Inget om hur den ligger i handen, komfort och balans, inget om bladet och hur den skär. Utan allt handlar om hur den är att fälla ut. En jäkligt dyr Yo yo med andra ord. 

Vad BladeHQ skrev och jag frågade. Fick ett vänligt svar tillbaks

som gick ut på att den gjorde det kan nämnas! 

En man som går i bräschen för fenomenet är den mycket kända YouTube-profilen Jim Skelton. För er som inte känner till honom så är han en amerikansk tv-person som även råkar vara knivfantast och ha pengar. En för all del mycket lyckad kombination som de flesta av oss säkert avundas! Han gör mycket snygga och väl producerade filmer där han pratar, ibland lite väl länge, om sina knivar. Han har enorma skaror följare så uppenbarligen är många intresserade. För övrigt ser även jag dem, dock med minst ett ögonbryn höjt ibland. 

Han presenterar sin enorma samling som uppenbarligen är värd mer än vad både mitt hus och min bil är tillsammans. Han pratar om timascus, damasksmide, och kullager i timtal. Ordet "smooth" är det ständigt återkommande, gärna i kombination med det förstärkande "glass" eller "silky". Aldrig någonsin ett ord om något annat. Bara hur de är att fälla ut och in och hur dyra material som använts* och hur snyggt de sammanfogats. Dolda skruvar och skulptuerade clip går han igång på även när de uppenbarligen är skräp. Ibland når det orgastiska höjder och då stönar han lite lätt pervest. 

Den här kategorin presentatörer på nätet fäster även enorm vikt vid hur väl "detenten" är intrimmad. Den måste vara exakt för att kniven skall gå att "flippa" så fort som möjligt, att den "hits hard". Samtidigt finns ett utbrett förakt för assisterade system som naturligtvis om de är rätt utförda per definition gör just det. Allt handlar om hastighet. Som om det vore den enda parametern att bedöma en kniv utifrån. Det sammanfattas väl i den här videon: 

EverydayCommentarys kommentar!

Inget fel i det om det nu vore kategorin "Art Knives" det talades om. Men de knivar han och flera andra tar upp förväntas vara "vanliga" knivar om än customtillverkade och "midtechs" och därmed kunna användas som sådana. Snarare undviks uttrycket "art" utan "tactical" är det som används. Allt skall vara "tactical" - ett ord som gör mig smått uppjagad för övrigt och får bli ämnet för en annan text* 

När man ser storleken på vissa av dem för att inte tala om hur eggar och blad är utformade så kan man bara le lite överseende. Orden som kommer ut ur munnen stämmer inte överens med föremålet för recensionen för att uttrycka det milt.  

Syftet med det hela är att tillverka extremt påkostade leksaker, och knivmakarna gör mycket för att testa vad som går. "Man jewelry" är vad det handlar om. I grund och botten inget fel i det heller vill jag verkligen betona. Jag ser det på samma sätt som det finns Rolexklockor, Rolls Royce, lyxyachter och andra statussymboler. 

Det som irriterar mig något är dock när knivar som uppenbarligen har som främsta användningsområde - att vara just statussymboler, det vill säga bäras omkring i fickan och visas för vänner och bekanta, säljs med argument om hur bra de är som KNIVAR. 

Då slutar jag köpa konceptet och blir kritisk!

Det som blir lite ironiskt är att det aldrig pratas något om vad kniven är till för - hur den faktiskt skär något. Från samma håll kommer nämligen inte sällan långa och utförliga, teoretiska resonmang nota bene, om varför de ohemult dyra knivarna är såååå bra. 

Jag vet inte. En kratta med ornamenterat guldskaft kanske vore av intresse eller varför inte en skiftnyckel i steampunkutförande? Skruvmejslar med handtag i exotiska material och Chad Nichols damask i stålet?

Slutklämmen är att man kan ha tusen och en orsak till både tillverka och köpa eller inte köpa en kniv. Alla är förstås legitima menar jag. Det handlar om tycke och smak och inte så mycket annat. Knivvärlden är definitivt stor nog för alla.  

Men snälla, låtsas inte att det är något annat! Kalla saker för dess rätta namn och var inte så jäkla fega, erkänn att ni gillar smycken! 

PS. Jag har själv ett stort antal knivar som jag äger av andra skäl än praktiska, tvärtom är flera av dem dåliga. Men jag vet vad de är och varför jag har dem. 



/ J - gick igång lagom


* Något som jag inte skall gå in på. Ett uttjatat begrepp som inte betyder något. Extremt många Amerikaner är besatta av att försvara sig mot allt och alla med allt som finns tillgängligt. Går f-n inte att sälja en smörkniv som inte "är tactical". Det trots att ingen jäkel har använt en kniv på det sättet. Suck!

#aliaspostmortem #knivigtvarre