tisdag 16 februari 2016

Ibland får man bita sig i tungan

- kalla saker vid dess rätta namn!


Jag hade ett kort men muntert meningsutbyte med BladeHQ på Instagram igår. Det slutade i all sämja kan meddelas. Men det fick mig att tänka lite på hur man förhåller sig till framförallt fällknivar nuförtiden.

Hur Todd Begas Sun Tzu Kwaiken presenterades på Instagram ser jag som ytterst signifikativt för den trenden. 

Vad är det absolut första som sägs om en ny kniv?? JO.....att den är "SMOOTH". Inget om hur den ligger i handen, komfort och balans, inget om bladet och hur den skär. Utan allt handlar om hur den är att fälla ut. En jäkligt dyr Yo yo med andra ord. 


Vad BladeHQ skrev och jag frågade. Fick ett vänligt svar tillbaks
som gick ut på att den gjorde det kan nämnas! 


En man som går i bräschen för fenomenet är den mycket kända YouTube-profilen Jim Skelton. För er som inte känner till honom så är han en amerikansk tv-person som även råkar vara knivfantast och ha pengar. En för all del mycket lyckad kombination som de flesta av oss säkert avundas! Han gör mycket snygga och väl producerade filmer där han pratar, ibland lite väl länge, om sina knivar. Han har enorma skaror följare så uppenbarligen är många intresserade. För övrigt ser även jag dem, dock med minst ett ögonbryn höjt ibland. 

Han presenterar sin enorma samling som uppenbarligen är värd mer än vad både mitt hus och min bil är tillsammans. Han pratar om timascus, damasksmide, och kullager i timtal. Ordet "smooth" är det ständigt återkommande, gärna i kombination med det förstärkande "glass" eller "silky". Aldrig någonsin ett ord om något annat. Bara hur de är att fälla ut och in och hur dyra material som använts* och hur snyggt de sammanfogats. Dolda skruvar och skulptuerade clip går han igång på även när de uppenbarligen är skräp. Ibland når det orgastiska höjder och då stönar han lite lätt pervest. 


Den här kategorin presentatörer på nätet fäster även enorm vikt vid hur väl "detenten" är intrimmad. Den måste vara exakt för att kniven skall gå att "flippa" så fort som möjligt, att den "hits hard". Samtidigt finns ett utbrett förakt för assisterade system som naturligtvis om de är rätt utförda per definition gör just det. Allt handlar om hastighet. Som om det vore den enda parametern att bedöma en kniv utifrån. Det sammanfattas väl i den här videon: 

EverydayCommentarys kommentar!


Inget fel i det om det nu vore kategorin "Art Knives" det talades om. Men de knivar han och flera andra tar upp förväntas vara "vanliga" knivar om än customtillverkade och "midtechs" och därmed kunna användas som sådana. Snarare undviks uttrycket "art" utan "tactical" är det som används. Allt skall vara "tactical" - ett ord som gör mig smått uppjagad för övrigt och får bli ämnet för en annan text* 

När man ser storleken på vissa av dem för att inte tala om hur eggar och blad är utformade så kan man bara le lite överseende. Orden som kommer ut ur munnen stämmer inte överens med föremålet för recensionen för att uttrycka det milt.  

Syftet med det hela är att tillverka extremt påkostade leksaker, och knivmakarna gör mycket för att testa vad som går. "Man jewelry" är vad det handlar om. I grund och botten inget fel i det heller vill jag verkligen betona. Jag ser det på samma sätt som det finns Rolexklockor, Rolls Royce, lyxyachter och andra statussymboler. 

Det som irriterar mig något är dock när knivar som uppenbarligen har som främsta användningsområde - att vara just statussymboler, det vill säga bäras omkring i fickan och visas för vänner och bekanta, säljs med argument om hur bra de är som KNIVAR. 

Då slutar jag köpa konceptet och blir kritisk!

Det som blir lite ironiskt är att det aldrig pratas något om vad kniven är till för - hur den faktiskt skär något. Från samma håll kommer nämligen inte sällan långa och utförliga, teoretiska resonmang nota bene, om varför de ohemult dyra knivarna är såååå bra. 

Jag vet inte. En kratta med ornamenterat guldskaft kanske vore av intresse eller varför inte en skiftnyckel i steampunkutförande? Skruvmejslar med handtag i exotiska material och Chad Nichols damask i stålet?

Slutklämmen är att man kan ha tusen och en orsak till både tillverka och köpa eller inte köpa en kniv. Alla är förstås legitima menar jag. Det handlar om tycke och smak och inte så mycket annat. Knivvärlden är definitivt stor nog för alla.  

Men snälla, låtsas inte att det är något annat! Kalla saker för dess rätta namn och var inte så jäkla fega, erkänn att ni gillar smycken! 


PS. Jag har själv ett stort antal knivar som jag äger av andra skäl än praktiska, tvärtom är flera av dem dåliga. Men jag vet vad de är och varför jag har dem. 



/ J - gick igång lagom


* Något som jag inte skall gå in på. Ett uttjatat begrepp som inte betyder något. Extremt många Amerikaner är besatta av att försvara sig mot allt och alla med allt som finns tillgängligt. Går f-n inte att sälja en smörkniv som inte "är tactical". Det trots att ingen jäkel har använt en kniv på det sättet. Suck!

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

10 kommentarer:

  1. Ja det slutar aldrig förvåna mig att folk faller för 12 mm plattjärn med 60 graders eggvinkel och handtag med fler hotspots än en massageborste. Visst - tycker och smak osv.. i all ära men jag kommer aldrig fatta tjusningen med vare sig overbuilt eller tactical.

    SvaraRadera
  2. Tror inte jag sett denne Mr. Skelton, och jag tänker knappast göra det nu heller... ;-)
    Själv gillar jag "Stefan Schmalhaus" på UTube. Tror inte han någonsin skulle använda ordet "tactical".

    SvaraRadera
    Svar
    1. De är nog varandras motpoler skulle man kunna säga. Eller njae, blanda i herr Medford i ekvationen så har du motpolen. Han är skrävlig, bullrig högljudd och tja...allmänt vulgär. I MINA ögon skall väl tilläggas. Smaken är olika som sagt.
      :-)

      Radera
  3. Schmalle är fan grym, snacka om ödmjuk samt opartisk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och grymt kunnig samt påläst! Sen har du "Everydaycommentary". Där har du en annan mycket bra recensent både på tuben men framförallt i skrigt. Rekommenderas varmt!

      Radera
  4. Ingen som har en Spyderco Delica, super blue sprint till övers va?

    SvaraRadera
    Svar
    1. OM jag hade haft en, så hade jag hållt i den så hårt att inte bara bladet blivt blått utan även mina knogar!! :-)

      Radera
  5. Jag håller med dig i detta. Tycker dessutom att många fällknivar är mer design än ergonomi.
    Varför alla dessa kutryggiga knivar? Hopplösa att tälja med, även om man lyckas få 'super stålet' vasst. Många av dom är nämligen inte vassa när de lämnar fabriken.
    Varför inte betygssätta knivarna efter:
    Hur bra är den att tälja med?
    Hur bra att skiva bröd?
    Breda smör på en macka?
    Skiva falukorv?
    Ta ur en fisk? (Jag medger att fällkniv är sistahandsvalet pga rengöringen efteråt, men man tager vad man haver.)
    Dvs några tillfällen som faktiskt kan dyka upp när man har en fällkniv i fickan.
    Om den är snygg, häftig eller har ett superstål är trotts allt av sekundär betydelse.
    Min önskefällkniv? En Griptillian 555 med blad från en laminat-mora eller Laurin Metalli kolstål, ej skålslipad.
    /John
    /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då kan ja kanske ändå rekommendera den sista BM Griputgåvan till dig!! Jag har numera 551-1 och den finns ju även som mindre. Inte de stål du nämner MEN de är i CPM20CV och det går inte av för hackor. Dessutom är de, hör och häpna flatslipade (inte FFG). Enda nackdelen med dem är priset som är tämligen högt!

      Sen kan väl tilläggas på ämnet "ergonomi" att där har alltid och kommer alltid fällknivar vara en kompromiss menar jag. En balansgång måste ske mellan komfort i hand och i fickan. Det är trots allt där de tillbringar mest tid. Därför tycker jag själv inte om knivar som bygger för mycket på bredden även om det ger mer anläggningsyta mot handen när kniven sen används. Vad det gäller test gör jag just det du säger...med undantag för falukorven för den kan du banne mig skiva med sidan på en sked om det är så. / John

      Radera
    2. Jag vill ha en kromhalt på under 0.5 % för att använda en eggvinkel på ungefär 12 grader. Jag har redan en äldre version i 440c som är planslipad, med ovalt hål.
      Den av många omhuldade slittåligheten är i min användning egentligen en nackdel.
      Samma gäller en allt för hög hårdhet, speciellt på rosttröga stål.
      De innebär bara att jag måste tillbringa en dag eller två för att få den egg jag vill ha på stålet.
      Jag vill alltså ha en kniv som är optimerad för att tälja de träslag som förekommer i norrland. Om det sedan betyder att den behöver mer vård är egalt.
      /John

      Radera