Samlande

- ett par tankar om "Kinasamlaren"

Det här inlägget författades på förekommen anledning.

Ursprunget är helt enkelt ett inlägg i Facebookgruppen "Knivsamlaren" där jag råkar vara medlem. Tråden gällde ursprungligen några bilder som lades upp föreställande lite enklare knivar sett till pris och med ursprung i Kina. Strax därefter kom kommentarer och synpunkter och däribland dök det upp ett par som åtminstone jag och några till uppfattande som nedsättande. 

Någon eller några har tydligen döpt om gruppen till "Kinasamlaren" och använde ordvitsen i negativ betydelse. Exakt sades "Jag undrar varför den här gruppen ofta benämns som kinasamlaren" Sen tog tråden fart som de plägar göra och undertecknad var en del av orsaken får medges. Jag är inte en vän av att själv bli tilltalad på ett nedlåtande vis eller att det sker i grupper där jag är medlem. 

Men i orkanens öga även om den håller till i ett vattenglas hamnade ett i sammanhanget spännande begrepp "samling" eller här mer specifikt "knivsamlande". 

Vad är det och när är man "äkta" samlare? Det tycker jag är en mer intressant fråga än att diskutera person och vem som sade vad. 

I den här världen är begreppet besynnerligt nog åtminstone i vissa kretsar intimt kopplat till pengar och därmed pris på föremålen. Desto dyrare knivar desto mer respekt och tillskriven kunskap. Det sistnämnda är oerhört roande ibland och jag brukar betrakta det fenomenet med ett höjt ögonbryn.

Jag gick så långt att jag i min replik använde ord som elitism och snobbism och jag ämnar här utveckla varför. Det som fick mig att reagera så kraftigt var nämligen att det här inte är första gången detta inträffar. Att en persons försök till att bygga en samling nedvärderas för att den inte är "fin" nog.

"Migration" En samling svarta knivar?

Vi börjar med landet, Kina eftersom "Kinasamlaren" INTE var avsett som en komplimang. Varför det är laddat och ibland används som skällsord i knivkretsar är ämnet för en egen text. Men det handlar mycket om importerade åsikter från USA. Att allt från Kina är ont. Eller ibland till och med allt som lite vagt kan benämnas "overseas".  Besynnerlig åsikt då skärmen du sitter vid och läser det här alternativt dess komponenter högst troligen är tillverkade någonstans där liksom nästan alla bruksföremål vi har runt oss idag men just knivar tycks vara extra känsligt.

Med svenska ögon sett är det ett ännu mer märkligt ställningstagande därför att i princip allt vi köper är tillverkat någon annanstans, särskilt knivar då den inhemska produktionen av framförallt fällknivar som bekant är något begränsad. 

Men det kan inte heller ha med kvalitet att göra då det numera återfinns en lång rad märken på olika nivåer från det stora landet i öster utöver alla de från väst som hämtar sin OEM-tillverkning där. Märken och varunamn som Carson Labs, Reate, Kizer, Stedemon, Maxace, Real Steel, Rike och senast WE-Knives är rena kinaprodukter som gjort sig kända för hög kvalitet och snabbt klättrat i popularitet. Om det kan man förstås tycka olika men så förhåller det sig i vilket fall. 

Då kan vi slå fast att allt från Kina inte är skräp. På samma vis som att "made in" Japan, Hong Kong eller Taiwan en gång var skällsord men knappast är det längre. Således är inte kvalitet en faktor i ekvationen.

Därmed kan konstateras att dyra märken från Kina är gångbara men som bekant utgör de förstås inte hela marknaden De budgetorienterade är flera och större och då är vi likt förbannat tillbaka vid pudelns kärna som tycks vara prisnivå på det samlade. Jag återkommer till det. 

Först en utvikning kring några av de här märkena för rättvisans skull. "Det är skillnad på olika" kan man lite humoristiskt uttrycka sig. De skall nämligen inte alla dras över en kam. Exempelvis SanRenMu (SRM) som är ett av de största företagen har i princip inte plagierat någonting under sin historia*. De är snarare kända för en stor produktion av främst mindre knivar för den inhemska marknaden som sen började sippra ut via portaler på internet som Aliexpress och DHgate. De är även stora OEM tillverkare. Detsamma gäller ett mindre märke som Harnds. I förbifarten kan nämnas att det var när de kinesiska kopiorna via de här sidorna hittade till Europa och USA som diskussionen om plagiering tog fart på riktigt. Industrin fanns innan men riktade sig mot den inhemska kinesiska marknaden och betraktades därför inte som lika viktig. 

Något mer i gråzonen hamnar Enlan men även de gör mest egna modeller. Ganzo däremot har tills nyligen INTE haft en enda egen modell på programmet. Samtliga av deras tidigare knivar är om inte exakta kopior så totala plagiat vad gäller idéer. De har t ex valt att sätta ett stulet Axislock på allt**. Det återfinns på deras Spyderco PM2-kopior såväl som på deras OKC RAT1-kopia. Från början var det främst Benchmade som modellerna stals från men sen blev det även Spyderco, OKC med flera kända märken. Parallellt har de börjat släppa egna modeller, främst automatknivar. Men det är så dags då skadan redan är skedd. Kvalitén är godkänd ryktet uselt. I skuggan av dem återfinns exempelvis Navy som har ett liknande tillvägagångssätt.  

Med det vill jag ha sagt att alla tillverkare inte är av samma skrot och korn. De skall inte klumpas samman hur som helst, "kinaknivar". 

Nu tillbaks till pudelns kärna som tycks vara monetär till sin karaktär.

En av de saker som "ställer till det" när det kommer till knivar som samlarobjekt är att de främst är ett nyttoföremål men som även kan vara konstföremål och allt däremellan. Gränserna är synnerligen flytande och högst personliga i vissa fall. Som vanligt är extremerna lätta att urskilja. I ena ringhörnen återfinns rena förbrukningsmateriel som skalpellblad, brytknivar för mattskärning och styckarknivar från Bahco. I andra hörnan återfinns konstknivar vars ändamål är att vara just det. Ett ur olika perspektiv tilltalande objekt, estetiskt, uttrycksmässigt, tekniskt eller vad det vara månde. Möjligen går det att skära med dem men det är faktiskt inte främst orsaken till att de finns. 

Ibland uppstår falanger på grund av det här - det görs en distinktion mellan "brukare/användare" av knivar och rena "samlare". Själv hävdar jag nog trots allt att just samlande är EN form av användande, även om det kanske inte var det ursprungligt primära.

Men det jag vill samtala kring är vad samlande är och vad man kan samla på och relatera det till knivar. 

Inte bara i den här diskussionen utan tämligen frekvent uttalas åsikter som går ut på att man inte kan samla på si och så kniv, märke X eller Y t ex "Ganzos". Det är klart man kan! Att påstå något annat är närmast komplett befängt!

Mitt mål kanske är att ha en komplett upplaga av alla modeller det här märket gett ut oavsett vilken status de har i knivvärlden. Likaså kan jag gå ännu ett steg längre och välja att samla på bara kopior och förfalskningar. Jag kan kanske inriktar mitt samlande på skaffa alla förfalskningar som finns av Spydercoknivar, Microtechs och så vidare. Det har skett inom fler områden tidigare. Det finns de som samlar på Vester och japanska Fendrar inom gitarrvärlden till exempel. 

Här kan man utgå från en rent lexikografisk definition för att få lite bäring. Nu finns det inte någon entydig sådan när det gäller samlande men det finns vissa element som återkommer och några av dem skulle kunna formuleras som:

1. Föremålet/föremålen anskaffas för att komplettera  en samling och inte främst med användning i åtanke.
2. Någon har sagt att har man mer än tre exemplar av något är man samlare, fler än åtta en mani. Men det kan man ta med en nypa salt. 
3. Man har fler föremål av det aktuella slaget än vad man har användning för
4. Inte sällan registrerar man sina föremål och försöker komplettera det som saknas. 
5. Den kanske viktigaste punkten: Individen betraktar sin samling som just en samling. 

Notera att ingenstans nämns pengar. Nu vet alla som samlar att betydande och framstående samlingar av olika slag har en tendens att kosta en hel del i alla fall. Både blod, svett och tårar men även ekonomiska medel. Den där sista undflyende varianten av en viss produktionsknivmodell eller den där customkniven en knivmakare gjorde just innan han blev känd eller vad det nu kan vara kan lätt dra iväg även i kronor och ören räknat. Men det är inte ett kriterium för samlande per se.

I tråden dök varierande ämnen som trainspotting och fågelskådning upp som exempel där själva samlingen inte kostar någonting. Däremot kan förstås transporter, resor, kringutrustning och inte minst tid göra det som en ornitolog påpekade. Men själva objekten är "gratis". Det är bara att kryssa att man sett en gulryggad pelikan i Leksand som en god vän faktiskt gjort!

Själv kom jag att tänka på sten och mineral som ett exempel på begreppets komplexitet. Samlingar av dem kan vara hur omfattande och för den delen dyra som helst. Men vilken samling har mest "värde" - en komplett samling mineral från t ex alla Sveriges landskap, katalogiserad och förklarad eller ett par tre diamanter och en rubin på några carat. Visst båda är en samling sten och den ena är dyrare än den andra. Men vilken har störst signifikans och är mest intressant?

Nu tänkte jag bli lite introvert och prata om mig själv i relation till ovanstående. 

Hur skulle jag positioneras enligt de här punkterna? Förresten vill jag noga framhålla att de ingalunda är heltäckande utan mer att betrakta som exempel på hur man kan börja att bena i ämnet. 

1. Punkt ett är inte mycket att orda om. Jag vet inte ens hur många knivar jag har. Det är någonstans mellan 250 och 300 lite beroende på hur man räknar. Nästan alla används, i olika grad förstås men det är inte därför den stora majoriteten anskaffats. Sen är frågan om de kompletterar en samling eller bara får en hög att växa.
2. Gällande punkt två har jag inte fler exemplar av en enda kniv, inte multipla kopior. Det närmaste jag kommer är att jag har några modeller där jag har varianter av samma kniv men med skillnader i utförande. Eller förresten det är inte sant. Jag har ett par dubletter. 
3. Svar: Ja - jag har definitivt fler knivar än jag kan använda. 
4. Punkt fyra är knepigare och inte entydig. Jag började en gång men det kom sen av sig. Men har emellertid planer på att göra någon form av uppställning i framtiden. Kompletterar jag? Njae, eller kanske ibland. 
5. Men sen kommer vi till den sista punkten. Den kanske viktigaste. Jag betraktar mig inte som "samlare" i egentlig mening. 

Av praktiska skäl brukar jag dock lakoniskt hålla med när min omgivning väljer att kalla mig så. Det är enklast då alla förklaringar drar ut på tiden. Däremot är jag extremt knivintresserad, något jag inte sticker under stol med. Jag samtalar om knivar, läser böcker, tidskrifter och bloggar, skriver själv, recenserar, deltar i forum och på Instagram, fotograferar knivar och så vidare.

Möjligen kan mina knivar räknas som en "hög med en inriktning" som jag brukar uttrycka det. Mitt fokus skiftar nämligen och inte sällan sker det över tid. När jag var yngre var stiletter och automatknivar förstås fascinerande, något som jag i och för sig fortfarande tycker, varpå ett antal sådana införskaffades. Blev det en mikrosamling? Kanske - det blev några stiletter i olika storlek och med olika handtagsmaterial, någon gravity-knife, några "OTFs", ett par leverlocks, några autokonversioner av kända modeller och så vidare. Om jag valde att sortera dem för sig och presentera dem som en enhet och säga "jag skulle vilja komplettera med xxx nästa gång" så duger det nog som början till en samling. 

Ett tag var det köksknivar som var hetast i det Wikströmska hemmet. Jag är nämligen matlagningsnörd också. Har varit styckare i perioder av mitt liv och har under åren delat på ett antal lamm, halva kalvar och dylikt för hushållsbruk. Det tarvar sina specialknivar. Sen kommer förstås förberedelser och tillagning med respektive knivsortiment. De skälen kombinerat med knivintresset gör att det även finns en tämligen omfattande uppsättning skarpa föremål med den inriktningen i min ägo också. Samma historia om igen. Om de lösgörs ur högen, framställs som en separat grupp och jag säger att jag känner att jag vill komplettera med ett urval knivar så kan även det vara embryot till en samling. 

Och vips var det "traditionals". På bilden "Trappers", fler än jag kan använda och inte så dyra

Sen var det amerikanska traditionella mönster jag var nyfiken på. Istället för att köpa en enda riktigt dyr kniv vände jag mig till ett budgetmärke med godkänd kvalité och införskaffade ett antal för att få en känsla för olika "patterns". Jämte några finare knivar förstås. Jag fastnade t ex för "Trappers" av vilka jag har fler än tio olika varianter. 

Genast for högen/samlingen i väg åt det hållet och återigen skulle den delen kunna lyftas ut och framhållas som en modest och i det här fallet lågbudgetversion men ändå en samling "Traditionals". 

Och så har vi mina kära Spydercos. Det enskilda märke som ligger mig varmast om hjärtat. De som är främst sett till antal i knivhyllorna och i vars sällskap det återfinns någon raritet, några sprintruns och ett par "mint conditions". Samtliga med tillhörande originalaskar sparade. Är de en samling eller åtminstone min "mesta" samling? Men Kershaw kommer inte långt efter, fast de kanske var för billiga eller hur var det nu igen? Sen äger jag några lite dyrare knivar av olika slag. Är de mer än samling än de andra för att de kostar mer per styck?

Ja ni förstår kanske vart jag vill komma vid det här laget. Jag hävdar att en samlings värde inte enbart återfinns i de pengar som är nedplöjda i den även om det inte är en helt oviktig bakomliggande orsak till varför samlingar ser ut som de gör. Högst troligt skulle min egen ändra karaktär om det fanns obegränsat med ekonomiska resurser. Till exempel hade min far en kollega i ett storband där han spelade en gång som samlade på Rolls Royce. Äldre modeller då, minns inte om han hade sex, sju stycken eller så. 

Nu kan ni kära läsare ta era egna embryon, små ansatser, gigantiska högar, noggrant katalogiserade och dokumenterade rader och fundera på vilken typ av samlare ni är! 

/ J - någon form av....eh, knivsvamlare?

* Den kopierade däremot "Actionstopper" från Viperknives och stal deras modell "Timeless". Men enstaka snedsteg finns det gott om exempel på även i väst. Det har jag diskuterat förut. Deras "710" sades även vara fattigmans Sebenza ett tag men den är verkligen inte lik sin förlaga i storlek, material eller konstruktion. Möjligen inspirerad, definitivt inte plagierad.
** Däremot råder en aning ovisshet kring räckvidden i tid på patentet. Det håller på att löpa ut.