År 2019 har stilla somnat in för att aldrig mer vakna. Personligen är jag tämligen glad över det då det inte var det bästa året i mitt liv. Möjligen med undantag av "knivlivet" som var osedvanligt muntert. Det kanske trogen läsare av den här bloggen har noterat. Men vem vet, det kanske inte blir några fler skarpa föremål för min del. Det kanske är slut med det för gott, inga fler knivar men jag tvivlar.
Även utanför min lilla bubbla hände det mycket på den här fronten. Nu är det emellertid nytt år och frågan är vad som kan förväntas av 2020? Innan vi går in på det har jag noterat ett par saker som hände förra året.
Trendriktig? Lionsteel Gitano bjuder på moderna material i klassisk kostym
Låsen på fällknivar kastades ut
Ett par trender som förstärktes under 2019 lär troligen fortsätta även detta år förutspår jag. En sådan var den växande kategorin "Modern Traditionals", det vill säga knivar influerade av äldre tiders fickknivar men tillverkade med modern teknik och i de senaste materialen. Även om de kan göras med klassiska "back locks" som låsmekanism är det slip joints som dominerar segmentet. Låsfritt skall det vara.
Först kom någon enstaka modell men snart var störtfloden ett faktum och idag kan du hitta dylika knivar från de flesta större tillverkare. Spyderco har förstås alltid haft slipjoints på programmet men inte riktigt några som fullt ut platsat i den här kategorin. Lionsteel däremot var ett av de märken som var tidigt ute med sin "Tradition"-serie som för övrigt bara växer. En annan italiensk tungviktare, Viper Knives, har ett flertal modeller på temat. Men även Benchmade ville vara med och leka då de släppte sin modell Proper som sedan knoppade av sig till en hel serie. De kinesiska tillverkarna hakade som vanligt på tåget och där hittar du märken som till exempel Two Sun, Kizer och Real Steel. Till slut gav även tungviktare som ZT, Hinderer och CRK med sig och bjöd på "0230", "Slippy" respektive "Impinda" varpå trenden var ett etablerat faktum. Retro skall det vara!
Laconico vart du än såg
En annan något smalare trend var att du kunde köpa Ray Laconicos alster på snart alla fronter. Först fanns de bara som customknivar vilket för övrigt fortfarande är ett alternativ. Sedan dök Kizer Gemini upp för några år sedan tätt följd av modellen Intrepid. Sedan tystnad men nu kan du förutom dem även erhålla modellen "Yorkie" från Kizer. Ja och sen kan du köpa Laconicos alster från MBK (Monterey Bay Knives) som erbjuder modellerna EZC och EWC om du hellre vill det. Vi skall heller inte glömma Drop, före detta MassDrop som erbjuder ett par modeller samt knivar från Alliance Designs vilket är produktionsversioner av hans customknivar. Om jag inte förbisett någon blir det fem olika källor som erbjuder knivar från samma designer.
Inte illa eller så är det kanske det beroende på hur man väljer att se på saken.
Ännu fler samarbeten
För övrigt var inte Laconico ensam om att presentera knivar från flera plattformar. En annan tydlig trend var nämligen att allt fler formgivare och knivmakare släpper produktionsknivar endera i eget namn eller i nära samarbete med någon större tillverkare. Tepe Designs/Shan Hassan är ett gott exmpel på det då han släppte modeller både i eget namn som "Hornet" och "Kilij" men även flera samarbeten med Two Sun. Knivar från WE Knife, Böker, Microtech, Bestech, och Real Steel kan tjäna som fler exmepel på företeelsen. Annars är det ett förfarande som framförallt CRKT men även Spyderco och Kershaw alltid begagnat sig av. Så företeelsen i sig är inte ny men spaningen är att den växer.
Budgetversioner
Vi såg även en fortsättning på förfarandet att kända varumärken förgrenade sig. Tidigare i historien har vi haft exempel på mer plånboksvänliga alternativ presenterade under eget namn. Spyderco har till exempel sin "Value Line", Kizer sin "Vanguard"-serie och Giant Mouse kan fås som "ACE" bara för att nämna några. Benchmade väljer istället att ha olika klasser där "Gold Class" är mest förnäm.
Nästa steg var helt egna varumärken där Spyderco återigen är ett gott exempel med knivar tillverkade under namnet "Byrd". Lika eller kanske mer kända är Böker Manufactur med sina knivar under namnet "Böker Plus".
Det förfarandet har nu spritt sig och kinesiska Artisan Cutlery har nyligen lancerat sina "CJRB" efter det att WE Knives först gjort succé med Civivi. Snart har varje etablerat märke knoppat av sig till ett budgetmärke tycks det. Sen kan man göra det totalt förvirrat som Stedemon/Maxace/-Vouking/ZKC/Dicoria där det nästan är omöjligt att reda ut vem som äger vad och vad som är budget respektive modermärket.
Och apropå budget fast den vanligen en mer tilltagen sådan så väljer allt fler knivmakare att släppa "mid-tech"-versioner av sina customknivar. Vanligen tillverkade av WE eller Reate för övrigt. Så gjorde exempelvis Enrique Peña, Mikkel Willumsen, Todd Begg och Liong Mah.
Frågan är som sagt vad vi kan se tillbaks på när vi summerar år 2020? Vad tror ni kommer att vara de dominerande eller kanske nya trenderna för detta år?
/ J - säger "Nytt år nya knivar!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar