Recension ANV Knives A400

 

-  Fastbladare i fällknivsformat

Stor, lätt och djärv är tre ord som väl beskriver den här fällkniven från tjeckiska ANV Knives. Det senare mycket beroende på att den är helt svart. I övrigt är designen tämligen ren utan överdrivna utsmyckningar, även om några sådana finns undangömda här och var. 

I grund och botten är emellertid A400 som modellen kallas en gedigen kniv främst riktad mot friluftsliv i allehanda former. 

ANV Knives A400 HT

ANV Knives har alltid delat upp sina knivar i olika kategorier där de skiljt på knivar riktade främst mot militär användning, övriga fastbladsknivar samt fällknivar. Bland militärknivarna finns modellen M200 med tillägget HT vilket helt enkelt står för "Hard Task". Det är en rejäl kniv med ett enkelt rakt blad och ett tilltaget och som vanligt med ANV, välformat handtag. Uppenbarligen gjord för vad namnet antyder, det vill säga tyngre uppgifter.  

Det är på den kniven den här modellen grundas. Samma grundtanke fast i fällbart format. Kanske inte fullt ut lika stryktålig men i gengäld väsentligt mycket lättare och smidigare att bära med sig. Ett utmärkt komplement på pappret tyckte jag. Nu återstod bara att se om teori och praktik kan jämkas samman. 

Den här kniven andas kompetens

Kortversion: ANV Knives A400, en kniv för skog och mark. Välbalanserad och med goda material som hanterats väl står den rustad att bistå dig i allehanda situationer.

Blad

Ni har hört mig säga det förut och jag kommer säga det igen, mitt mantra om att såtillvida det inte föreligger något särskilt ändamål med ditt blad, håll det rent och enkelt. Det gäller sannerligen i det här fallet. Vad gäller den här kniven handlar det inte enbart om utseende utan även om funktion. 

Formen är en drop point även om ryggen sluttar så svagt att bladet nästan kan betraktas som rakt. Längden är 105 mm vilket matchas av en höjd på 29 mm. Tjockleken på godset är 3 mm.  Det senare förtjänar en kommentar. Här har ANV tagit fasta på vad som verkligen behövs i en fällkniv avsedd för alla typer av arbeten och således inte valt att ett blad på fyra elller fem millimeter. Det här är en kniv som skär bra, inte ett bräckjärn. Det är en fälla många tillverkare annars hamnar i.

För att åstadkomma det har bladet en sabelslipning med en 21 mm bred slipfas. Fabrikseggen mäter så lite som 0,3 mm bakom eggen. Återigen ett gott beslut som ger kompetent geometri.

Bladet är svärtat med DLC vilket skyddar bladet vilket kanske kan behövs då materialet i grund och botten är ett verktygsstål. Det finns en del text på bladet men den är diskret. På presentationssidan hittas ANVs stiliserade logotyp och på motstående sida kan läsas modellbeteckning, tillverkningsland och ståltyp jämte texten "fire steel". Jag återkommer till det senare. 

Ett blad på över en decimeter i Sleipner-stål med DLC-finish kanske är lite overkill för att skiva jordgubbar med

Stålet i bladet är en smula exotiskt i knivvärlden men av mycket hög kvalitet. Det är svenska Uddeholms Sleipner som här härdats till 60HRC. Vilket är något hårdare än vad dess fastbladade kusin har. Ett bra exempel på hur små anpassningar gjorts för att åstadkomma en riktigt bra fällkniv. I det här fallet är nämligen skärpevaraktighet prioriterat över att vara något segare vilket kan vara en viktigare egenskap hos en fastbladad kniv som kanske till nöds används till att hugga och spräcka ved med till exempel.

Fabrikseggen var mycket väl utförd, jämn, symmetrisk och vass. Något som gladde mig var ovan nämnda faktum att bladet är tunt bakom eggen. 

Bladet är gjort av Sleipner-stål. Vid ricasson hittas en fördjupning tänkt att användas ihop med eldstål. En detalj som kan behövas då bladryggen är rundad

Det ihop med den relativt höga flata slipningen gör att den här kniven skär precis så förträffligt som man kan önska. Det finns nämligen ibland en tendens bland moderna knivtillverkare att överdriva något så förbaskat när det skall göras knivar anpassade just för hårt arbete, vad det nu egentligen är.

För någon kanske det handlar om att ta ur och processa ett djur, för någon annan att bygga ett vindskydd och göra upp eld. För mig står det klart att ett blad avsett för tyngre jobb måste klara av allt från att hantera kött och rensa fisk via att skära i trä, både i torrt och färskt tillstånd, till att hantera material som tamp och rep, kartong, buntband, nylonremmar, tejp av allehanda tjocklekar och så vidare. Det vill säga allt från vad naturen ger till vad vi människor skräpar ned den med. 

Allt det hanterar A400 på ett utmärkt vis. Vill man ägna sig åt detaljarbete kryper man så nära eggen man kan, kanske med en tumme på de synnerligen väl utförda räfflorna som hittas på den i övrigt rundade bladryggen. De ger ett rejält grepp. Det gäller  för övrigt allt på den här kniven. Någon risk att halka föreligger inte. 

Ytbeläggningen av DLC är mycket tålig. 

Annars kan sägas att det finns en bra bit rak egg att arbeta med och att den biter förträffligt i trä. Vidare finns en stabil buk som ger god grund för långa svepande skär. 

Bladet avslutas sedan med en kompetent spets som är förvånansvärt tunn för en kniv i den här klassen. Inget att bända med men desto bättre att penetrera med. 

Sammantaget är det här ett blad som med en annan slipning skulle kunna sitta på vilken klassisk skandinavisk jakt- och friluftskniv som helst och det är stora ord i min bok!

Handtag

När det talas om "tunga uppgifter" i kombination med knivar är det emellertid inte bladet jag främst tänker på utan faktiskt handtaget. Ett vasst blad sköter sin uppgift om det används korrekt, alla handtag gör det inte.  Det måste nämligen vara utformat så att det är bekvämt nog att nyttja under längre tid när så tarvas. Något jag lärde mig när jag arbetade som styckare i yngre dagar. De knivar som använts i köttindustrin har enkla blad men mer avancerade handtag.

Handtaget är rymligt och ger ett extremt bra grepp

Det gäller ANV A400 också. Grundmaterialen är dock endast två. Först en ram som endast är avancerad på så vis att den är kraftigt urborrad. Det bidrar förstås till att kniven blir lättare. Men dess främsta uppgift är att utöver förstärka sidorna härbergera låset.  

Sidorna är nämligen gjorda i kraftig G10. Ett material så styvt, särskilt i den här tjockleken att det faktiskt inte behöver någon ram. Här är det bara använt för att man skall ha både hängslen och livrem. 

Som synes är handtaget rejält format för att sitta på en fällkniv. I den öppna ryggen syns en detalj som gör att kniven ser lite mer civil ut, rödanodiserade distaser

G10-skollorna är kraftigt arbetade och här har det lagts ned mycket möda när kniven formgetts. Sidorna är kraftigt skulpterade vilket innebär att de både är rejält fasade samtidigt som de vidgas på mitten. Sedan hittas ett mycket djupt urtag för pekfingret och därtill sväller handtaget baktill. Allt det gör att kniven sitter som gjuten i handen. Det är närmast omöjligt att halka. Särskilt som de räfflor som utgör mönstret ger extremt bra fäste, tänk grovt sandpapper eller kanske ännu hellre rasp. 

A400 är mycket välbalanserad vilket gör att kniven känns livlig i handen. Det är även mycket lätt att hitta ett bra grepp oavsett hur du väljer att hålla kniven

Samtididgt är det här ett extremt kompetent handtag. Alla fattningar fungerar lika väl, det gäller vare sig du föredrar ett hammmargrepp, sabelgrepp eller snurrar kniven till någon omvänd fattning. Kniven är inte heller överdrivet bred framtill vilket gör att det går att hålla kniven i nypan också om det behövs. 

Den passar till allt från finlir till grovgöra med andra ord. Det blir ännu tydligare då det är ett stort handtag gjort för att även kunna användas även med handskar på. Ett nödvändigt ont ibland. Antingen för kylans skull eller för att spara händerna. I vilket fall som helst går även det utmärkt med A400.  

Det första som slår en när  man greppar den här kniven är hur lätt den känns för sin storlek. Det andra är hur välbalanserad den är. Tyngdpunkten hittas precis där den skall, det vill säga mitt i fördjupningen för pekfingret. Det ger en kniv som trots tilltagna yttermått känns livlig och kvick att arbeta med. 

 

Öppning och lås

På pappret och utseendemässigt är A400 en flipperkniv. Det vill säga den öppnas företrädesvis med den flipperfena som sticker upp på ryggen. Den är för övrigt försedd med ett litet självlysande lumi-dot-ilägg. En detalj som brukar dyka upp på alla ANVs fällknivar. 

Utöver det kan förstås den här kniven öppnas med två händer och inte minst går det utmärkt att använda låset då alla varianter av crossbar-lås kan användas genom att man drar tillbaks låsbulten varpå bladet frigörs och kan svinga fritt. 

Sedan tillkommer ytterligare ett par troligen ofrivilliga öppningsmetoder. En är att helt enkelt placera tummen mot bladet och stilla öppna kniven som den hade tumknoppar eller ett bladhål. Tack vare kullager och en lätt detent går det utmärkt. Men faktum är att motståndet är så lätt att det även går att snärta ut bladet med en handledsrörelse.

Flipperfenan är inte den mest effektiva jag stött på så det är tur att det finns fler sätt att öppna kniven på

Nu är inte motståndet så klent att det föreligger någon risk att bladet skall öppnas ofrivilligt men det går som sagt övervinna motståndet. Det i sin tur beror på att när den här sortens lås används är det de  som står för motståndet som håller  bladet på plats när kniven är hopfälld och inte som vanligen en liten kula. 

Vad gäller farten på bladet så är den inte lika imponerande som prestandan när man skär trots kullagren. Det går förvisso att både nyttja tryck nedåt eller drag bakåt för att få ut bladet med  hjälp av flippern men inget av det går särskilt fort och det går att misslyckas. Anledningen är en kombination av tungt blad samt en geometri och placering av fenan som inte är optimal för ändamålet. 

Det gör att jag föredrar att använda tummen mot bladsidan alternativt låset. Men det hade jag troligen gjort ändå. Fördelen är att det finns många sätt att öppna kniven. 

A-Lock kallar ANV sin tolkning av det numera klassiska Axis-låset, Benchmades patent som löpt ut.* Det innebär att låset tillhör kategorin med en låsbult på tvären som lägger sig mot bladbasen och låser densamma mellan den och en stoppbult. Enkelt men effektivt och väl fungerande så länge de mer eller mindre ökända "omegafjädrarna" som håller bulten på plats inte går av. Vissa märken har under tid haft problem med att de går sönder. Det är dock inget jag någonsin haft problem med och sannerligen inte på den här kniven heller. Men det är värt att ha i bakhuvudet. 

Att bära

Allt det som var positivt vad beträffar ergonomi kommer tillbaks och straffar kniven under den här rubriken. Det är svårt att både äta kakan och ha den kvar. Mer konkret betyder det att ett handtag som mäter strax över fjorton centimeter på längden är 17 mm tjockt och kring 30 mm högt betyder stor volym.  

Clipet är av wire-typ och mycket styvt. Fördelen är att det då inte rör sig i sidled, nackdelen är att det parat med den snålt tilltagna rampen gör att kniven är mycket svår att få ned i en ficka

Vikten däremot är inget att skrämmas av då A400 väger 137 gram. Men längden är märkbar då kniven skall ned i en ficka. Fast det är ändå ingenting mot mönstret i handtaget, det är nog för att ge även vana knivbärare skrämselhicka.

Jo, så mycket av fikcan behövs till den här kniven då den hopfälld
 mäter över fjorton centimeter

Särskilt när det kombineras med ett rätt litet clip. Clipet har den stora fördelen att det inte är i vägen alls när man håller i kniven eftersom det långa handtaget gör att bakänden hamnar utanför själva greppet. Annars ett vanligt problem med "deep ride"-clip. En annan fördel är att wire-clipet har god spänst och därmed inte heller rör sig i sidled i onödan. 

Men den egenskapen och det diskreta formatet med tämligen lite utrymme under gör att det är nästan omöjligt att få ned den här kniven i en ficka utan att använda två händer. Särskilt som rampen är för liten för även tämligen normala tygtjocklekar. Då talar jag ändå inte om vinterkläder utan vanliga jeans och lite tjockare arbetsbyxor. 

Här hade behövts ett något större clip helt enkelt eller åtminstone ett med högre ramp och gärna kombinerat med en slätare yta under för att göra kniven lättare att både få ned i en ficka och upp ur densamma. 

Som det är nu bär jag oftast den här kniven i ett ytterfack på en väska eller ryggsäck.

Sammanfattningsvis

Det är alltid sympatiskt när en produkt motsvarar beskrivningar och de förväntningar som de väcker. Inte sällan händer det att marknadsföringsavdelningar får tag i en vara och låter fantasin flöda. I knivvärlden är  det ett  vanligt problem och man måste som konsument försöka läsa mellan raderna. 

Då är det befriande att se en kniv som faktiskt lever upp till reklamtexter. På hemsidan skriver ANV Knives att "We’ve captured the unique character of the M200 HARDTASK knife in a robust folding EDC model" och det menar jag att  de har. 

Fast vänta nu, i beskrivningen står även "This reliable knife is designed to be carried as an everyday tool (EDC)". Där sprack min tes. Jag håller verkligen inte med om det påståendet!

A400HT har använts som EDC-kniv men i många sammanhang är 25 cm sotsvart fällkniv lite mycket så den kompletteras med en minde A200

För vad vi har här är  en kniv som för det första ser ut som en militärkniv, stor och till 99 procent helt svart. På ett kontor skulle någon undra om du var intresserad av ett tredje världskrig om du halade upp den för att skära frukt. Så den är definitivt för stor rent generellt för det ändamålet men som jag tidigare beskrivit så är A400 av flera skäl heller inte särsklt smidig att bära. Det är trots allt i fickan en EDC-kniv tillbringar det mesta av sin tid så den aspekten är synnerligen viktig. 

Sedan är flera av de fina detaljerna helt bortkastade i den rollen. Vad exakt skall du med en särkilt tändstålsskrapare till i vardagsvändning? Och ett handtag av den här kalibern är rätt bortkastat om du skall öppna ett paket, skära av en tejpbit eller kapa ett snöre. 

A400 är en utmärkt fällbar friluftskniv

Vad vi har här är istället en förträfflig kniv för både professionell användning för alla som behöver en kniv som militär personal och liknande och för blandat friluftsliv. Ett utmärkt handtag och ett robust blad som ändå skär riktigt väl räcker långt. Materialen som används är dessutom av hög kvalitet. Utöver det har ANV vågat lita på det kvalitetsstål som använts och gett bladet god geometri. Det är imponerande, särskilt med tanke på vad som brukar vara fallet när knivtillverkare lägger till "hard"-någonting i beskrivningen.

Sedan finns det smålyxiga detaljer som återkommer här och var. En är den fint rundade bladryggen och en annan är de lysande röda distanserna som hittas i handtagsryggen. Men i övrigt andas A400 mer skog och fjäll än stadsliv.

En tidig höstmorgon på en campingtrip, där gör sig ANV Knives A400 HT bäst i mitt tycke

Så med det sagt är ANV Knives A400 en förträfflig fällkniv för den som vill ersätta en mindre fastbladad kniv eller komplettera en större sådan. Den är lätt och välbalanserad, gjord i väl  valda material och designen är för ändamålet genomtänkt. Låt dig bara inte luras av "EDC" om det nu inte inkluderar att du jobbar i en branch som inkluderar mycket ensamarbete ute i skogen. För kalaset får du i dagsläget punga ut med cirka 2000 SEK. 

ANV Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 248 mm

Längd hopfälld: 142 mm

Vikt: 136 g (vägd av mig, uppgiven vikt 137g)

Bladlängd: 105 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: Sleipner med ytskikt av DLC, HRC60

Handtag: G10

Lås: A-lock

Producerad av: ANV Knives, tillverkad i Tjeckien

/ J - tänker på tältnätter

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

New Knife - ANV Knives A400

To start at the "wrong" end, this knife exudes competence. Something about its appearance, material, and feel gives that impression. It doesn't hurt that it feels light, strong, and well-balanced once unpacked. But that is getting ahead of itself. However, it does give the knife certain expectations to live up to right from the start.

"Hardtask" is the basic name of this folding knife, which is an interpretation of a fixed-blade knife from Czech ANV Knives. I have previously reviewed several knives from them, most recently the fixed-blade M25, which I really appreciate.

From there, the step is not that far to this model called the A400. This folding knife is obviously aimed at outdoor life, especially as it even has a recess intended for use with fire steel. Of course, it is also possible to use the A400 as an "EDC" knife, although it may then be on the larger side. 

ANV Knives A400 BB

It can be said right away that this is not a small folding knife. The total length is almost 25 cm and the blade is 105 mm long. The thickness of the blade is more discreet with 3 mm, which gives the knife a total weight of 137 g, which is light for a knife with such a sturdy handle. It really fills the hand.

It is made of a three-dimensionally shaped G10 with a pattern that provides extreme friction and thus a great grip. I will probably have reason to come back to it in a later review. The material in the blade is Swedish in the form of Sleipner and the hardness is stated to be a full 60 HRC. The blade also has a DLC coating, which is one of the best available.

The A400 has a blade made of Sleipner steel with a DLC coating

The knife opens with a flipper but it turns out it can also be opened in other ways. I will tell you about that in due course. The lock is what ANV calls "A-Lock" which is simply their interpretation of a "crossbar" type lock. Here you have to use it a little differently than what I am used to because the handle is so long that you can't let the back end rest inside your hand as usual. But there are solutions for that too!

To carry the knife there is of course a clip and it is a reversible wire clip that allows the knife to sit very deep in your pocket. 

In terms of appearance, it is a fairly pure outdoor knife, completely dressed in black this time. Or not quite completely. There is a red dot on the lock bar and in the open back you will find contrasting spacers anodized to bright red. In addition, the knife, like all ANV folding knives, has a "lumidot", a self-luminous dot in the flipper itself.

Overall, a very exciting acquaintance and I can immediately say that there are small changes in the design that I already appreciate. Sometimes I think that ANV may have made it a little difficult for themselves when they designed their folding knives. Here it is more straightforward if you put it that way.

But the basic requirements for a very good knife are here. You will read about that later!

ANV Knives

/ J - goes for (a) Czech Mate

#knivesandbikes #knivigtvarre

Review ANV M25

  

- when practical becomes sexy

I saw right away that this was a knife for me. The ANV M25 spoke to me as they say. Sometimes you can tell from pictures when many hours have been spent on design and the result is successful.

It becomes particularly clear in this case, as it is obvious that all unnecessary features have been stripped away to create an extraordinary, competent military knife. It also turned out to be a superb outdoor knife.* Not least because, unlike some other knives in the class, it is just the right size.

Light and flexible knives are especially nice when you have other things to carry, which is often the case outdoors. Or if you are carrying a gun and combat harness with everything that goes with it.

ANV Knives M25

The reason why it is also a good outdoor knife can be found in the fact that the M25 was certainly developed in collaboration with parts of the Czech army, but it does not belong to the category of knives that can be considered pure weapons. Examples of such are daggers of the Fairbarn-Sykes type and the like. They only serve one purpose.

The M25 is instead an all-round knife with a focus on simple, practical tasks, but which doesn't get lost in any situation, whether it's survival scenarios or more everyday situations. It is developed together with the "Strakonice 25th Anti-Aircraft Missile Regiment". It is something that is reflected in some details of the knife that I will return to.

The result, however, is a rather nimble knife that measures 240 mm in length and weighs in at a light 140 g for the knife alone and 219 g for the whole package.

ANV has developed a military knife that is just as good for outdoor life

Short Version: ANV M25, a knife that oozes competence. It is deceptively simple and well-built, strong yet light and well-balanced.

Blade

As is often the case with competent blades, the shape of the M25 is simple. A slightly modified drop point is used here. The blade has a relatively high saber grind. This gives a blade that cuts well without being too thin and therefore fragile. The blade thickness is 4 mm, which contributes to the strength without being excessively thick. It helps keep the weight down and makes the knife cut better when cutting through stuff.

The length of the blade is 11 cm and the height is approx. 2.6 cm. The marking consists of Acta non verba Knives' stylized logo on the presentation side and model designation, country of manufacture, and steel type on the other. It sounds a lot but is very discreetly applied.

This knife has an eleven-centimeter long slightly modified drop point blade

The steel is, as is often the case with knives from ANV, Swedish. This time it's Sleipner, which is a high-alloy tool steel from Uddeholm. Think of it as an even tougher D2. To prevent corrosion and get less reflections from the blade, it has been given a DLC coating. Quite simply, it is one of the best finishes available in the knife world. It fulfills its function while being very strong and does not wear out in the first place.

Then there were the odd details. One of them is found partially on the blade but extends over the entire back of the knife. It is a series of indentations that exactly correspond to the distance on a 1:25000 scale map. The notches correspond to distances from 250m to 1 kilometer and then up to 5 km. One thing that might be of interest if everything else goes to hell and you have to calculate distances manually if you happen to be in an anti-aircraft regiment. 

Another very practical detail is the recess found near the handle. It is to facilitate the use of fire steel. The edges there are ninety degrees and sharp, unlike the blade spine which is softly rounded. 

At the blade base, some well-placed notches are found for better traction. They are just deep enough and with enough bite to work really well.

The steel used is Uddeholm's Sleipner with a DLC coating

Speaking of bite, it's one heck of a bite in the blade. Time has not only been spent on details. The most important features are also in place. In plain language, this means that the M25 is also damn good at cutting things. This applies to everything from wood and dry timber to cardboard, plastic, and the like. I haven't pried open cans so I can't comment on that. On the other hand, the edge bites well into ropes of different thicknesses and materials. 

Here, ANV has succeeded in striking an excellent balance between keeping the blade strong while at the same time daring to let the knife be thin enough behind the edge to, together with the high flat grind, make a knife that cuts really well. That's something I appreciate more than the fact that it's totally bombproof, as in you can stand on it when the knife is driven into a log, and similar tests I've seen on YouTube. 

I cut and pierce with my knives. When we talk about poking things, it can be pointed out that the tip is effective as well. It is also where you would expect. Not too high, not too low. 

Handle

The M25 is a full tang knife whose handle consists of two pieces of solid Micarta held in place with a pair of sturdy T15 screws. The handle is slightly over twelve centimeters long, depending on whether you include the protruding metal or not. The available surface behind the finger guard is just under eleven centimeters. It is excellent because it allows the handle to accommodate slightly larger hands even if you happen to be wearing gloves. At the same time, it is narrow enough even for smaller hand sizes.

The handle consists of two solid pieces of well-shaped Micarta screwed in place. It is finished with a special chisel which, however, can be used for other purposes as well

The Micarta is of the highest quality and is heavily contoured. The handle sides are strongly three-dimensionally shaped and pleasantly blend into the hand. At the same time, they have a fairly advanced pattern that grips very well. I have found that it is impossible to slip, not even with cold and wet hands. What makes the pattern advanced is that it has deeper grooves along the spine- and underside, which gives higher friction than on the sides where it is somewhat finer. It is particularly effective when combined with the notches found in the metal on the underside of the handle.

The handle is strongly shaped but very proportional. Here you can also see the notches that act as distance assessment tools for maps on a scale of 1:25000

Speaking of odd details that were mentioned earlier, it can be stated that in addition to the distance scale, a screwdriver is also found at the end of the handle. It's not just any flat chisel, but it happens to fit the nose cone of an RBS missile. However, I can reveal that it works great for other things as well. It's lucky since I'm running out of missiles in my back pocket. In addition, there is a lanyard attachment here if you want to use one. 

This is a well-balanced knife that feels very light and lively in the hand

The balance of the knife is excellent and the balance point is found right at the finger guard, which makes an already light and flexible knife even more nimble in the hand.

Incidentally, this is one of the better handles I've come across. It simply fits a human hand superbly. It may sound like a matter of course, but sometimes it is missed in the eagerness to shape the handle for different tasks.

All grips work and I mean all

The M25 has a grip that is sculpted but it's really comfortable in any grip I can think of. This applies whether you hold the knife in more conventional grips such as hammer and saber grips or if you turn the knife over and hold the knife like an ice pick with the edge forward or backward. Everything works.

The same applies if you cut with the knife for a while. However, if you use the M25 for heavier tasks and cut a lot of wood, it can be nice to have a pair of thin gloves. As I said, it is a handle with a good grip and it can also be felt against bare skin after a while.

The Micarta provides a good grip and acts as an insulator in cold weather

But it also means that it works well in snow and cold with a bit of a hand and wet fingers. The Micarta insulates somewhat. Not as well as a wood handle and it is a full tang knife so the bare metal can be a bit cold.  

Sheath

The included sheath is made of Kydex. An excellent choice as it is both durable and can withstand all elements, be it heat or cold. It is also malleable which is another reason why it is used in the knife industry. This is a pancake model and is held together with no less than twelve eyelets. In addition, there are two slots for additional straps, so there is no shortage of ways to attach your knife to a belt, backpack, or battle harness.

The pancake-style Kydex holster is fitted with ANV's own belt loop solution

As you know, sheaths have a couple of different tasks to fill. Of course, they must hold the knife in place so that it does not disappear. It must also protect the knife and not least the edge. Another task is to protect the wearer from the knife. It is not recommended to have such a thin sheath so that, for example, you risk injuring yourself if you fall on your knife and it goes through the side of the sheath. Something that can happen if you are out at night, which happens to be a situation that can apply to military personnel from time to time.

It's also good if the sheath keeps quiet so it does not rattle when the knife is in place. In addition to being annoying in general, it is also not good whether you are looking for either people or animals. Or just being a bird watcher for that matter.

A good sheath must also be durable and make the knife easy to carry. How does this sheath meet the criteria?

The mount can handle belts/straps up to seven centimeters wide, which covers most of them

With mixed success is the answer. Most of it is good but not all. The knife is held in place tightly enough that there is no risk of it falling out of the sheath. Not even if the knife is upside down. However, there is no extra security strap so you have to rely on the snap in the material for retention. On the other hand, it makes the knife easy to draw. The easiest is to place your thumb against the edge of the sheath and press lightly and the knife is loose.

Something less good is that it doesn't actually keep quiet. The knife moves enough to rattle. It is the fit around the blade that is too wide. It certainly saves the coating on the blade from wear through less friction when the knife is pulled and put away, but it is still not the best.

The fastening straps are of ANV's own manufacture and they are made of some form of very tough plastic. At first, I thought they would be at risk of coming off but after using another knife, the M311 with the same type of belt loops for a longer period I can say they last. 

They are extremely wide and take belts/straps of up to seven centimeters. But unlike, for example, Tecloc solutions, the bracket cannot be adjusted for belt width, which means that the knife can move a little if you wear a thinner, normal military-type belt. 

Also, I'm not entirely fond of how high the knife ends up when it's worn straight up and down in a belt. The handle then ends up very far up and stabs me in the side. Therefore, I mostly carry the knife attached to a backpack when I have one or loose in a bag in more everyday contexts.

I also tested turning the belt loops and carrying the knife in the so-called "Scout Carry" with the knife horizontally in the lower back. Something that usually works well if you don't carry a backpack. Especially with knives that are this small and above all light. In this case, it works, but the sheath is not completely adapted for the purpose, so you have to fasten the straps with one screw per piece instead of two.

Conclusion

It's nice to know that I haven't lost touch with my inner knife reviewer! What I mean is that I can often determine how a knife will feel or rather suit me by photos alone. But that feeling is not one hundred percent certain and therefore it is even nicer when the first impressions confirm that feeling.

It gets even better when those impressions last over time, which brings us to the ANV Knives M25. It is still one of my favorite knives of all time, even after testing and wearing it for quite some time now. It's getting close to a year!

The M25 is small and flexible enough to be carried in a bag even for everyday use

I have described in some detail why. But the overall picture shows that the knife is extremely balanced. This not only refers to where the weight is located but also the properties. A strong knife that really cuts and penetrates well while being just the right size and still lighter in weight than most.

The latter is a topic often missed in the context. But it is of great importance regardless of the reason you are outdoors, on a mountain, or in a forest due to camping and hiking or on a secret mission. The amount of equipment you have with you is of crucial importance. In civilian contexts, it's about making the experience as pleasant as you can, and in military contexts, you should be as mobile as possible.** A couple of hundred grams saved on a knife can also mean a couple of hundred grams more ammunition. For those reasons, I appreciate the format extra. 

Then there are many examples of why this is a well-thought-out knife. Mainly it is how well the knife actually cuts but also how it works for different hand sizes. It is another proof of proper design and is very important when it comes to supplying entire military units with knives. Not all soldiers have identical hands.

Then there are the discreet built-in features that are there for those who need them but are out of the way for everyone else.

ANV M25 is a damn good outdoor knife which makes it a good military knife as well 

In short, I think the M25 is one of the better military/outdoor knives available. Some are just as light but often come equipped with inferior materials. Some have the same standard of steel and handle, but they are often heavier.

ANV has simply found a balance close to perfection. My advice is to buy it!

ANV

Specifications:

Length Overall: 240 mm
Blade Length: 110 mm
Blade Thickness: 4 mm
Steel: Sleipner med DLC-coating, 60HRC
Weight: 140 g/knife only, 219 g with sheath (weighed by me, stated weight, knife 145 g)
Handle: Micarta
Sheath: Kydex

Produced by ANV, made in the Czech Republic


/ J - found a gem

* There are more examples of similar knives, of course. The class includes knives such as Fällkniven F1 and its predecessor Cold Steel SRK, Peltonen Sissipuukko M95, Glock M81, and others.

** I did my military service as a dog handler in the Navy and I can tell you that you don't want to carry too much when you are on the other end of a trail line following a dog through bushes and undergrowth.

Recension ANV Knives M25

 

- när praktiskt blir sexigt

Jag såg direkt att det här var en kniv för mig. ANV M25 talade till mig som det brukar heta. Ibland kan man redan från bilder avgöra när det det lagts många timmar på formgivning och resultatet blir lyckat.

Särskilt tydligt blir det i det här fallet då det klart framgår att man skalat bort alla gimmicks för att åstadkomma en ruskigt kompetent militärkniv. Av bara farten råkade det även bli en suverän friluftskniv.* Inte minst som den till skillnad från en del andra knivar i klassen är precis lagom stor. 

Lätta och smidiga knivar är särskilt sympatiska när man har annat att bära på vilket ofta är fallet när man är ute i skog och mark. Ja, eller släpar omkring på en bössa samt stridssele med allt som därtill hör.

ANV Knives M25

Orsaken till varför det även är en bra friluftskniv står att finna i att M25 förvisso är framtagen i samarbete med delar av den Tjeckiska armén men att den inte tillhör kategorin knivar som är att betrakta som rena vapen. Exempel på sådana är dolkar av Fairbarn-Sykes-typ och liknande. De tjänar bara ett syfte. 

M25 är istället en allroundkniv med fokus på enkla praktiska göromål men som inte gör bort sig i någon situation vare sig det handlar om överlevnadsscenarion eller mer vardagsnära situationer. Den är utvecklad tillsammans med "Strakonice 25th Anti-Aircraft Missile regiment". Det är något som avspeglas i en del detaljer i kniven som jag återkommer till. 

Resultatet blev dock en tämligen nätt kniv som mäter 240 mm på längden och väger in på lätta 140 g för enbart kniven och 219 g för hela paketet. 

ANV har utvecklat en militärkniv som är precis lika bra för friluftsliv

Kortversion: ANV M25, en kniv som osar kompetens. Den är bedrägligt enkel och välbyggd, stark men ändå lätt.

Blad

Som ofta är fallet med kompetenta blad är formen på M25 enkel. Här hittas en lätt modifierad drop point. Den har sedan fått en relativt hög sabelslipning. Det ger ett blad som skär bra utan att för den skull vara för klent och därmed bräckligt. Bladgodset är 4 mm vilket bidrar till styrkan utan att vara överdrivet tjockt. Det hjälper till att hålla ned vikten och gör att kniven skär bättre vid genomgående snitt. 

Längden på bladet är 11 cm och höjden är ca 2,6 cm. Märkningen är består av Acta non verba Knives stiliserade logotyp på presentationssidan och modellbeteckning, tillverkningsland och ståltyp på den andra. Det lät mycket men är mycket diskret applicerat. 

Den här kniven har ett elva centimeter långt  lätt modifierat drop point-blad 

Stålet som använts är som ofta är fallet med knivar från ANV svenskt. Här hittas Sleipner vilket är ett höglegerat verktygsstål från Uddeholm. Tänk på det som ett ännu segare och tuffare D2. För att förhindra korrosion och få mindre reflexer från bladet så har det fått en DLC-beläggning. I all enkelhet är det en av de bästa ytbehandlingar som finns att tillgå i knivvärlden. Det fyller sin funktion samtidigt som det är mycket starkt och nöts inte i första taget. 

Sedan var det de udda detaljerna. En av dem hittas delvis på bladet men sträcker sig över hela knivens ryggsida. Det är en serie fördjupningar som exakt motsvarar avståndet på en karta i skala 1:25000. Skårorna motsvarar avstånd från 250m till 1 kilometer och sedan upp till 5 km. En sak som kan vara av intresse om allt annat skiter sig och man skall beräkna avstånd om man råkar befinna sig i ett luftvärnsregemente. 

En annan mycket praktisk detalj är den fördjupning som hittas nära handtaget. Det är till för att underlätta användandet av eldstål.  Kanterna där är nittio grader och skarpa till skillnad från bladryggen som är mjukt rundad. 

Vid bladbasen hittas några väl placerade skåror för bättre fäste. De är precis lagom djupa och med lagom bett för att fungera bra.

Stålet som använts är Uddeholms Sleipner som försetts med en DLC-beläggning

Appropå bett så är dett ett jäkla sådant i bladet. Tid har inte bara lagts på detaljer. De viktigaste egenskaperna är också på plats. I klartext betyder det att M25 även är förbaskat bra på att skära saker. Det gäller allt från trä och torrt virke till kartong, plast och liknande. Jag har inte ägnat mig åt att bända upp konservburkar så det kan jag inte uttala mig om. Däremot biter eggen bra i rep av olika grovlek och material. 

Här har ANV lyckats med en utmärkt balansgång mellan att hålla bladet starkt samtidigt som man vågat låta kniven vara tunn nog bakom eggen för att tillsammans med den höga flatslipningen göra en kniv som skär riktigt väl. Det är något jag uppskattar mer än att den är totalt bombsäker som i att man kan ställa sig på den när kniven är inkörd i en trästam och liknande tester jag sett på YouTube. Jag skär och sticker med mina knivar. När vi talar om att sticka så kan påpekas att spetsen är effektiv den också. Den befinner sig även där man förväntar sig. 

Handtag

M25 är en heltångekniv vars handtag består av två bitar massiv Micarta som satts på plats med ett par stadiga T15-skruvar. Handtaget är något över tolv centimeter långt beroende på om man räknar in den utstickande delen av metallen eller ej. Greppbar yta bakom fingerskyddet är strax under elva centimeter. Det är utmärkt för det gör att handtaget rymmer även lite större händer även om man råkar ha handskar på sig. Samtidigt är det smalt nog även för mindre handstorlekar. 

Handtaget består av två gedigna stycken välformad Micarta skruvade på plats. Det avslutas med en specialmejsel som dock kan användas till annat också

Micartan som använts är av högsta kvalitet och är rejält arbetad. Handtagssidorna är kraftigt tredimensionellt formade och smälter in i handen på ett behagligt vis. Samtidigt har de ett rätt avancerat mönster som gre mycket gott fäste. Här halkas det inte, inte ens med kalla och våta händer har jag konstaterat. Det som gör det avancerat är att mönstret är krafigare längs rygg och undersida vilket ger högre friktion än på sidorna där det är något finare. Särskilt effektivt blir det när det kombinerats med skåror även i tången på undersidan av handtaget.

Handtaget är kraftigt format men mycket proportionerligt. Här syns även skårorna som agerar avståndsbedömningsverktyg till kartor i skala 1:25000

Apropå udda detaljer som nämndes tidigare så kan konstateras att förutom avståndsskalan så hittas även en skruvmejsel i änden av handtaget. Det är inte en flatmejsel vilken som helst utan den råkar passa till noskonen på en RBS-missil. Jag kan dock avslöja att den fungerar utmärkt till annat också. Tur är väl det då jag har ont om missiler i bakfickan. Därtill hittas fäste för fånglina här om man vill nyttja en sådan. 

Det här är en välbalanserad kniv som känns mycket lätt och livlig i handen

Balansen på kniven är utmärkt och balanspunkten hittas precis vid fingerskyddet vilket gör en redan lätt och smidig kniv ännu kvickare i handen. 

Det här är för övrigt ett av de bättre handtagen jag stött på. Det passar helt enkelt en mänsklig hand på ett förträffligt vis. Det kan låta som en självklarhet men ibland missas det i ivern att forma handtaget för olika uppgifter.  

Alla grepp fungerar och då menar jag alla

M25 har ett handtag som är skulpterat men det är riktigt bekvämt i alla grepp jag kan komma på. Det gäller vare sig du håller kniven i mer konventionella grepp som hammar- och sabelgrepp eller om du vänder på kniven och håller kniven som en ishacka med eggen framåt eller bakåt. Allt fungerar. 

Detsamma gäller om man skär med kniven ett tag. Men tar man i ordenligt och skär mycket i trä kan det vara skönt med ett par tunna handskar. Det är som sagt ett handtag med bra fäste i och det kan även kännas mot bar hud efter ett tag. 

Micartan ger bra grepp och fungerar isolerande i kyla

Men det gör också att det fungerar bra i snö och kyla med lite valhänta och kalla fingrar. 

Fodral

Det medföljande fodralet är gjort av Kydex. Ett utmärkt val då det är både hållbart och tål alla element vare sig det handlar om värme eller kyla. Det är också formbart vilket är ett annat skäl till att det används i knivindustrin. Det här är av pannkaksmodell och hopsatt med inte mindre än tolv öljetter. Därtill finns två skåror för ytterligare remmar så möjligheter att fästa sin kniv på ett bälte, ryggsäck eller en stridssele saknas inte. 

Kydex-fodralet av pannkaksmodell är försett med ANVs egen lösning på bältesöglor

Fodral har som bekant ett par olika uppgifter att fylla. Naturligtvis skall de hålla kniven på plats så den inte försvinner. Det skall också skydda kniven och inte minst eggen. Men det skall också skydda bäraren från kniven. Det är inte att rekommendera att ha ett så klent fodral så att man exempelvis riskerar att skada sig i händelse av att man ramlar på sin kniv och den går igenom fodralsidan. Något som kan hända om man är ute på natten vilket händer att militär är.

Sedan är det bra om fodralet håller tyst. Det vill säga att det inte skallrar när kniven sitter på plats. Förutom att det är irriterande i största allmänhet så är det inte heller bra vare sig man är ute på jakt efter både människor och djur. Eller bara är fågelskådare för den delen.  

Ett bra fodral skall även vara hållbart och göra så att kniven är enkel att bära. Hur uppfyller det här fodralet kriterierna?

Fästet klarar bälten/remmar upp till hela sju centimeters bredd vilket täcker det mesta

Med blandad framgång är svaret. Det mesta är bra men inte allt. Kniven hålls på plats tillräckligt hårt för att det inte skall föreligga någon risk att den faller ur fodralet. Inte ens om kniven befinner sig upp och ned. Däremot finns ingen extra rem så man får förlita sig på snäppet i materialet för det. Å andra sidan gör det kniven lätt att dra. Enklaste är att placera tummen mot kanten och trycka till lite lätt och kniven är lös. 

Något mindre bra att den faktiskt inte håller tyst. Kniven rör sig tillräckligt mycket för att den skall låta. Det är passformen kring själva bladet som är för vid. Det sparar förvisso beläggningen på bladet från slitage genom mindre friktion när kniven dras och stoppas undan men det är ändå inte helt lyckat. 

Fästremmarna är av ANVs egen tillverkning och de är gjort i någon form av mycket seg plast. Först trodde jag att de skulle riskera att gå av men efter att ha använt en annan kniv, M311 med samma typ av bältesstroppar under längre tid så kan jag säga att de håller. De är extremt vida och tar bälten/remmar på upp till sju centimeter. Men till skillnad från t ex Tecloc-lösningar kan man inte ställa in fästet för bältesbredd vilket gör att kniven kan röra sig lite om du har ett tunnare skärp av vanlig militärtyp. 

Sedan är jag inte helt förtjust i hur högt kniven hamnar när den bärs den rakt upp och ned i ett bälte. Handtaget hamnar då väldigt långt upp och sticker mig i sidan. Därför bär jag mest kniven fäst på en ryggsäck när jag haft en sådan eller löst i en väska i mer vardagliga sammanhang. 

Jag också testat att vrida fästena och bära kniven i s k "Scout Carry" med kniven horisontellt i korsryggen. Något som vanligtvis fungerar bra om man inte bär ryggsäck. Särskilt med knivar som är så här små och framförallt lätta. I det här fallet går det men fodralet är inte helt anpassat för ändamålet så man får fästa remmarna med en skruv per styck istället för två. 

Slutsats

Det är skönt att man inte tappat stinget helt! Med det avses att jag ofta kan avgöra redan på bilder hur en kniv kommer att upplevas. Men omdömet är inte hundraprocentigt, det skall gudarna veta och därför är det ännu trevligare när de första intrycken bekräftar den känslan. 

Ännu bättre blir det när de intrycken består även över tid vilket för oss in på ANV Knives M25. Det är är fortfarande en av mina favoritknivar alla kategorier, även efter att ha testat och burit den under rätt lång tid nu. Det börjar närma sig ett år!

M25 är liten och smidig nog för att få följa med i en väska även i det dagliga

Jag har tämligen utförligt beskrivit varför. Men den samlade bilden ger vid handen att kniven är ytterst balanserad. Då avses inte bara vart vikten befinner sig utan även egenskaperna. En stark kniv med som verkligen skär och penetrerar väl samtidigt som den lagom stor och väger lite.

Det sistnämnda missas ofta i sammanhanget. Men det är av stor betydelse oavsett av vilken orsak du än är utomhus, på ett fjäll eller i en skog på grund av camping och vandring eller på hemligt uppdrag. Mängden utrustning du har med dig är av avgörande betydelse. I civila sammanhang handlar det om att göra upplevelsen så angenäm som möjligt och i militära sammanhang att du skall vara så rörlig som det bara går.** Ett par hekto sparat på en kniv kan dessutom innebära ett par hekto mer ammunition. 

Av de skälen uppskattar jag formatet extra mycket. Sedan finns det många exempel på varför det här är en väl genomtänkt kniv även på detaljnivå. Främst är det hur väl kniven faktiskt skär men även hur bra den fungerar för olika handstorlekar. Det är ytterligare ett bevis på god design och mycket viktigt när det handlar om att förse regementen med knivar. Alla soldater har inte identiska händer. 

Sedan var det de diskret inbyggda finesserna som finns för den som behöver det men inte är ivägen för alla andra. 

ANV M25 är en förbaskat bra friluftskniv vilket gör det till en bra militärkniv också 

Kort och gott så kan sägas att M25 är en av de bättre militär/friluftsknivarna som finns att tillgå. Det finns de som är lika lätta men då är de ofta försedda med sämre material. Det finns de som har samma standard på stål och handtag men då är de inte sällan tyngre. 

ANV har helt enkelt hittat en balans nära perfektion. 

ANV

Specifikation:

Totallängd: 240 mm
Bladlängd: 110 mm
Godstjocklek: 4 mm
Stål: Sleipner med DLC-beläggning, 60HRC
Vikt: 140 g/enbart kniv, 219 g med fodral (vägd av mig, uppgiven vikt kniv 145 g)
Handtag: Micarta
Fodral: Kydex

Producerad av ANV, tillverkad i Tjeckien


/ J - hittade en favorit

* Det finns fler exempel på liknande knivar förstås. I klassen  hittas knivar som Fällkniven F1 och dess föregångare Cold Steel SRK, Peltonen Sissipuukko M95, Glock M81 m fl. 

** Jag gjorde själv min militärtjänstgöring som hundförare i marinen och jag kan säga att man inte vill ha alltför mycket att släpa på när man befinnre sig i andra änden av en spårlina efter en hund.