Recension ANV Knives M25

 

- när praktiskt blir sexigt

Jag såg direkt att det här var en kniv för mig. ANV M25 talade till mig som det brukar heta. Ibland kan man redan från bilder avgöra när det det lagts många timmar på formgivning och resultatet blir lyckat.

Särskilt tydligt blir det i det här fallet då det klart framgår att man skalat bort alla gimmicks för att åstadkomma en ruskigt kompetent militärkniv. Av bara farten råkade det även bli en suverän friluftskniv.* Inte minst som den till skillnad från en del andra knivar i klassen är precis lagom stor. 

Lätta och smidiga knivar är särskilt sympatiska när man har annat att bära på vilket ofta är fallet när man är ute i skog och mark. Ja, eller släpar omkring på en bössa samt stridssele med allt som därtill hör.

ANV Knives M25

Orsaken till varför det även är en bra friluftskniv står att finna i att M25 förvisso är framtagen i samarbete med delar av den Tjeckiska armén men att den inte tillhör kategorin knivar som är att betrakta som rena vapen. Exempel på sådana är dolkar av Fairbarn-Sykes-typ och liknande. De tjänar bara ett syfte. 

M25 är istället en allroundkniv med fokus på enkla praktiska göromål men som inte gör bort sig i någon situation vare sig det handlar om överlevnadsscenarion eller mer vardagsnära situationer. Den är utvecklad tillsammans med "Strakonice 25th Anti-Aircraft Missile regiment". Det är något som avspeglas i en del detaljer i kniven som jag återkommer till. 

Resultatet blev dock en tämligen nätt kniv som mäter 240 mm på längden och väger in på lätta 140 g för enbart kniven och 219 g för hela paketet. 

ANV har utvecklat en militärkniv som är precis lika bra för friluftsliv

Kortversion: ANV M25, en kniv som osar kompetens. Den är bedrägligt enkel och välbyggd, stark men ändå lätt.

Blad

Som ofta är fallet med kompetenta blad är formen på M25 enkel. Här hittas en lätt modifierad drop point. Den har sedan fått en relativt hög sabelslipning. Det ger ett blad som skär bra utan att för den skull vara för klent och därmed bräckligt. Bladgodset är 4 mm vilket bidrar till styrkan utan att vara överdrivet tjockt. Det hjälper till att hålla ned vikten och gör att kniven skär bättre vid genomgående snitt. 

Längden på bladet är 11 cm och höjden är ca 2,6 cm. Märkningen är består av Acta non verba Knives stiliserade logotyp på presentationssidan och modellbeteckning, tillverkningsland och ståltyp på den andra. Det lät mycket men är mycket diskret applicerat. 

Den här kniven har ett elva centimeter långt  lätt modifierat drop point-blad 

Stålet som använts är som ofta är fallet med knivar från ANV svenskt. Här hittas Sleipner vilket är ett höglegerat verktygsstål från Uddeholm. Tänk på det som ett ännu segare och tuffare D2. För att förhindra korrosion och få mindre reflexer från bladet så har det fått en DLC-beläggning. I all enkelhet är det en av de bästa ytbehandlingar som finns att tillgå i knivvärlden. Det fyller sin funktion samtidigt som det är mycket starkt och nöts inte i första taget. 

Sedan var det de udda detaljerna. En av dem hittas delvis på bladet men sträcker sig över hela knivens ryggsida. Det är en serie fördjupningar som exakt motsvarar avståndet på en karta i skala 1:25000. Skårorna motsvarar avstånd från 250m till 1 kilometer och sedan upp till 5 km. En sak som kan vara av intresse om allt annat skiter sig och man skall beräkna avstånd om man råkar befinna sig i ett luftvärnsregemente. 

En annan mycket praktisk detalj är den fördjupning som hittas nära handtaget. Det är till för att underlätta användandet av eldstål.  Kanterna där är nittio grader och skarpa till skillnad från bladryggen som är mjukt rundad. 

Vid bladbasen hittas några väl placerade skåror för bättre fäste. De är precis lagom djupa och med lagom bett för att fungera bra.

Stålet som använts är Uddeholms Sleipner som försetts med en DLC-beläggning

Appropå bett så är dett ett jäkla sådant i bladet. Tid har inte bara lagts på detaljer. De viktigaste egenskaperna är också på plats. I klartext betyder det att M25 även är förbaskat bra på att skära saker. Det gäller allt från trä och torrt virke till kartong, plast och liknande. Jag har inte ägnat mig åt att bända upp konservburkar så det kan jag inte uttala mig om. Däremot biter eggen bra i rep av olika grovlek och material. 

Här har ANV lyckats med en utmärkt balansgång mellan att hålla bladet starkt samtidigt som man vågat låta kniven vara tunn nog bakom eggen för att tillsammans med den höga flatslipningen göra en kniv som skär riktigt väl. Det är något jag uppskattar mer än att den är totalt bombsäker som i att man kan ställa sig på den när kniven är inkörd i en trästam och liknande tester jag sett på YouTube. Jag skär och sticker med mina knivar. När vi talar om att sticka så kan påpekas att spetsen är effektiv den också. Den befinner sig även där man förväntar sig. 

Handtag

M25 är en heltångekniv vars handtag består av två bitar massiv Micarta som satts på plats med ett par stadiga T15-skruvar. Handtaget är något över tolv centimeter långt beroende på om man räknar in den utstickande delen av metallen eller ej. Greppbar yta bakom fingerskyddet är strax under elva centimeter. Det är utmärkt för det gör att handtaget rymmer även lite större händer även om man råkar ha handskar på sig. Samtidigt är det smalt nog även för mindre handstorlekar. 

Handtaget består av två gedigna stycken välformad Micarta skruvade på plats. Det avslutas med en specialmejsel som dock kan användas till annat också

Micartan som använts är av högsta kvalitet och är rejält arbetad. Handtagssidorna är kraftigt tredimensionellt formade och smälter in i handen på ett behagligt vis. Samtidigt har de ett rätt avancerat mönster som gre mycket gott fäste. Här halkas det inte, inte ens med kalla och våta händer har jag konstaterat. Det som gör det avancerat är att mönstret är krafigare längs rygg och undersida vilket ger högre friktion än på sidorna där det är något finare. Särskilt effektivt blir det när det kombinerats med skåror även i tången på undersidan av handtaget.

Handtaget är kraftigt format men mycket proportionerligt. Här syns även skårorna som agerar avståndsbedömningsverktyg till kartor i skala 1:25000

Apropå udda detaljer som nämndes tidigare så kan konstateras att förutom avståndsskalan så hittas även en skruvmejsel i änden av handtaget. Det är inte en flatmejsel vilken som helst utan den råkar passa till noskonen på en RBS-missil. Jag kan dock avslöja att den fungerar utmärkt till annat också. Tur är väl det då jag har ont om missiler i bakfickan. Därtill hittas fäste för fånglina här om man vill nyttja en sådan. 

Det här är en välbalanserad kniv som känns mycket lätt och livlig i handen

Balansen på kniven är utmärkt och balanspunkten hittas precis vid fingerskyddet vilket gör en redan lätt och smidig kniv ännu kvickare i handen. 

Det här är för övrigt ett av de bättre handtagen jag stött på. Det passar helt enkelt en mänsklig hand på ett förträffligt vis. Det kan låta som en självklarhet men ibland missas det i ivern att forma handtaget för olika uppgifter.  

Alla grepp fungerar och då menar jag alla

M25 har ett handtag som är skulpterat men det är riktigt bekvämt i alla grepp jag kan komma på. Det gäller vare sig du håller kniven i mer konventionella grepp som hammar- och sabelgrepp eller om du vänder på kniven och håller kniven som en ishacka med eggen framåt eller bakåt. Allt fungerar. 

Detsamma gäller om man skär med kniven ett tag. Men tar man i ordenligt och skär mycket i trä kan det vara skönt med ett par tunna handskar. Det är som sagt ett handtag med bra fäste i och det kan även kännas mot bar hud efter ett tag. 

Micartan ger bra grepp och fungerar isolerande i kyla

Men det gör också att det fungerar bra i snö och kyla med lite valhänta och kalla fingrar. 

Fodral

Det medföljande fodralet är gjort av Kydex. Ett utmärkt val då det är både hållbart och tål alla element vare sig det handlar om värme eller kyla. Det är också formbart vilket är ett annat skäl till att det används i knivindustrin. Det här är av pannkaksmodell och hopsatt med inte mindre än tolv öljetter. Därtill finns två skåror för ytterligare remmar så möjligheter att fästa sin kniv på ett bälte, ryggsäck eller en stridssele saknas inte. 

Kydex-fodralet av pannkaksmodell är försett med ANVs egen lösning på bältesöglor

Fodral har som bekant ett par olika uppgifter att fylla. Naturligtvis skall de hålla kniven på plats så den inte försvinner. Det skall också skydda kniven och inte minst eggen. Men det skall också skydda bäraren från kniven. Det är inte att rekommendera att ha ett så klent fodral så att man exempelvis riskerar att skada sig i händelse av att man ramlar på sin kniv och den går igenom fodralsidan. Något som kan hända om man är ute på natten vilket händer att militär är.

Sedan är det bra om fodralet håller tyst. Det vill säga att det inte skallrar när kniven sitter på plats. Förutom att det är irriterande i största allmänhet så är det inte heller bra vare sig man är ute på jakt efter både människor och djur. Eller bara är fågelskådare för den delen.  

Ett bra fodral skall även vara hållbart och göra så att kniven är enkel att bära. Hur uppfyller det här fodralet kriterierna?

Fästet klarar bälten/remmar upp till hela sju centimeters bredd vilket täcker det mesta

Med blandad framgång är svaret. Det mesta är bra men inte allt. Kniven hålls på plats tillräckligt hårt för att det inte skall föreligga någon risk att den faller ur fodralet. Inte ens om kniven befinner sig upp och ned. Däremot finns ingen extra rem så man får förlita sig på snäppet i materialet för det. Å andra sidan gör det kniven lätt att dra. Enklaste är att placera tummen mot kanten och trycka till lite lätt och kniven är lös. 

Något mindre bra att den faktiskt inte håller tyst. Kniven rör sig tillräckligt mycket för att den skall låta. Det är passformen kring själva bladet som är för vid. Det sparar förvisso beläggningen på bladet från slitage genom mindre friktion när kniven dras och stoppas undan men det är ändå inte helt lyckat. 

Fästremmarna är av ANVs egen tillverkning och de är gjort i någon form av mycket seg plast. Först trodde jag att de skulle riskera att gå av men efter att ha använt en annan kniv, M311 med samma typ av bältesstroppar under längre tid så kan jag säga att de håller. De är extremt vida och tar bälten/remmar på upp till sju centimeter. Men till skillnad från t ex Tecloc-lösningar kan man inte ställa in fästet för bältesbredd vilket gör att kniven kan röra sig lite om du har ett tunnare skärp av vanlig militärtyp. 

Sedan är jag inte helt förtjust i hur högt kniven hamnar när den bärs den rakt upp och ned i ett bälte. Handtaget hamnar då väldigt långt upp och sticker mig i sidan. Därför bär jag mest kniven fäst på en ryggsäck när jag haft en sådan eller löst i en väska i mer vardagliga sammanhang. 

Jag också testat att vrida fästena och bära kniven i s k "Scout Carry" med kniven horisontellt i korsryggen. Något som vanligtvis fungerar bra om man inte bär ryggsäck. Särskilt med knivar som är så här små och framförallt lätta. I det här fallet går det men fodralet är inte helt anpassat för ändamålet så man får fästa remmarna med en skruv per styck istället för två. 

Slutsats

Det är skönt att man inte tappat stinget helt! Med det avses att jag ofta kan avgöra redan på bilder hur en kniv kommer att upplevas. Men omdömet är inte hundraprocentigt, det skall gudarna veta och därför är det ännu trevligare när de första intrycken bekräftar den känslan. 

Ännu bättre blir det när de intrycken består även över tid vilket för oss in på ANV Knives M25. Det är är fortfarande en av mina favoritknivar alla kategorier, även efter att ha testat och burit den under rätt lång tid nu. Det börjar närma sig ett år!

M25 är liten och smidig nog för att få följa med i en väska även i det dagliga

Jag har tämligen utförligt beskrivit varför. Men den samlade bilden ger vid handen att kniven är ytterst balanserad. Då avses inte bara vart vikten befinner sig utan även egenskaperna. En stark kniv med som verkligen skär och penetrerar väl samtidigt som den lagom stor och väger lite.

Det sistnämnda missas ofta i sammanhanget. Men det är av stor betydelse oavsett av vilken orsak du än är utomhus, på ett fjäll eller i en skog på grund av camping och vandring eller på hemligt uppdrag. Mängden utrustning du har med dig är av avgörande betydelse. I civila sammanhang handlar det om att göra upplevelsen så angenäm som möjligt och i militära sammanhang att du skall vara så rörlig som det bara går.** Ett par hekto sparat på en kniv kan dessutom innebära ett par hekto mer ammunition. 

Av de skälen uppskattar jag formatet extra mycket. Sedan finns det många exempel på varför det här är en väl genomtänkt kniv även på detaljnivå. Främst är det hur väl kniven faktiskt skär men även hur bra den fungerar för olika handstorlekar. Det är ytterligare ett bevis på god design och mycket viktigt när det handlar om att förse regementen med knivar. Alla soldater har inte identiska händer. 

Sedan var det de diskret inbyggda finesserna som finns för den som behöver det men inte är ivägen för alla andra. 

ANV M25 är en förbaskat bra friluftskniv vilket gör det till en bra militärkniv också 

Kort och gott så kan sägas att M25 är en av de bättre militär/friluftsknivarna som finns att tillgå. Det finns de som är lika lätta men då är de ofta försedda med sämre material. Det finns de som har samma standard på stål och handtag men då är de inte sällan tyngre. 

ANV har helt enkelt hittat en balans nära perfektion. 

ANV

Specifikation:

Totallängd: 240 mm
Bladlängd: 110 mm
Godstjocklek: 4 mm
Stål: Sleipner med DLC-beläggning, 60HRC
Vikt: 140 g/enbart kniv, 219 g med fodral (vägd av mig, uppgiven vikt kniv 145 g)
Handtag: Micarta
Fodral: Kydex

Producerad av ANV, tillverkad i Tjeckien


/ J - hittade en favorit

* Det finns fler exempel på liknande knivar förstås. I klassen  hittas knivar som Fällkniven F1 och dess föregångare Cold Steel SRK, Peltonen Sissipuukko M95, Glock M81 m fl. 

** Jag gjorde själv min militärtjänstgöring som hundförare i marinen och jag kan säga att man inte vill ha alltför mycket att släpa på när man befinnre sig i andra änden av en spårlina efter en hund. 

Recension EKA RTG-1

 

- ett seriöst steg mot ett breddat sortiment

Med den här nysatsningen lämnar eller kanske snarare kompletterar anrika Eskilstuna Knivaktiebolag sitt mer traditionella sortiment. Där hittas exempelvis klassiska fällknivsmodeller i Swede-serien och fastbladare av allehanda slag för jakt och annat friluftsliv. Inte minst är G3 "Swing blade" en känd modell bland jägare. 

Moderniseringen har tidigare mest bestått i att några modeller fått andra handtagsmaterial än trä, läs "orange eller svart gummi" även om de sedan mycket länge producerat knivar med plasthandtag också.* Modellerna har dock i huvudsak varit av klassiskt slag med slipjoints och lock backs som bas. Men sedan hände något och man breddade katalogen med ett par mer moderna fällknivar och inte minst den här kniven kallad RTG-1. 

Den får sägas vara EKAs flaggskepp när det kommer till både kapacitet och kvalitet bland fastbladarna vilket gjorde mig nyfiken. Den ser helt enkelt mycket kompetent ut!

EKA RTG-1

Vad gäller nysatsningen måste erkännas att undertecknad, förvisso utan att ha hanterat dem, inte är helt övertygad om vissa av fällknivarnas förtjänster. Särskilt inte efter att ha tagit en närmare titt på vad Classic 8 Titanium erbjuder. Där räknar man i säljtexten t ex upp alla titanets förtjänster och vad det används till men sedan visar det sig att kniven inte är gjord i titan utan i stål med titanbeläggning med allt vad det medför. En synnerligen tveksam text och troligen kniv i mina ögon. Inte heller imponerar designen på T9 som redan på bild uppvisar synbara brister i designen för att nämna ett par exempel. 

Därför var förväntningarna inte särskilt uppskruvade när jag väntade på RTG-1 måste tillstås. Döm om min förvåning då den här kniven är så solid en kniv kan vara och håller en mycket hög standard. 

Men så har EKA också vänt sig till experter på området. Tyvärr görs den här kniven inte i Sverige och några svenska material är inte inblandade heller. Men det näst bästa är att nyttja produktionskapacitet hos de som kan sitt gebit. I det här fallet har man vänt sig till det Idaho-baserade amerikanska företaget Rowen Manufacturing. Det är därför de som tycker sig känna igen stilen på kniven när det kommer till fodral, bladets ytbehandling och handtagsskruvar har rätt. Det är nämligen de som gör ESEEs knivar också! Något som kan spåras i utseendet. 

Kniven kan fås i ett antal olika utföranden där det som varieras är färgen på bladet samt handtagsmaterialet. Endera kommer kniven med G10 i handtaget som den här svarta versionen eller så är det linne-Micarta som används. 

RTG-1 är en robust kniv som klarar det mesta

Twitterversion: EKA RTG-1, en förkortning som skall utläsas "Ready to Go". Namnet beskriver den här svensk-amerikanen på ett bra vis. Den är faktiskt redo att skrida till handling, nästan vad du än kräver av den. 

Blad

Bladformer kan göras mer eller mindre komplicerade. I det här fallet har den eller de som står bakom designen satsat på enkelhet. Det innebär ett droppoint-blad med harmoniska proportioner. Konkret betyder det en längd på 15 cm och en höjd på 3,3 cm. Tjockleken på bladet är 5 mm och det menar jag är väl avvägt för att balansera hållbarhet mot förmågan att skära bra. 

Nu är inte tjockleken allenarådande för prestandan utan där spelar övrig geometri inklusive tjocklek bakom eggen en stor roll. RTG-1 mäter hela 1-1,2 mm där för övrigt. En stadig och hållbar egg men det kräver att den är ordentligt vass för att den skall skära. Givet det och att övergången till de tjockare delen av bladet sker rätt omgående är det här inte en "slicer" som de säger på engelska. Kniven är mer lämpad för att hugga och snitta saker än att skära med.  

I det 15 cm långa drop point-bladet hittas 1095 kolstål

Bladet är fullt flatslipat med en tydlig primäregg (secondary bevel på engelska). Och när jag ändå är inne på ämnet så kan påtalas att fabrikseggen var riktigt bra! Den är både rak och symmetrisk och därtill vass som tusan. Kniven rakade hår utan något som helst motstånd och trots det relativt kraftiga bladet med sin beläggning så gled det genom papper med ett svagt väsande. 

Beläggningen som bladet fått är densamma som hittas på många av ESEEs knivar.** Om den kan sägas mycket och egentligen hade jag föredragit en slätare yta än det som pulverlack ger. Den som finns åstadkommer faktiskt lite motstånd i vissa material. I gengäld är den mycket hållbar och något slitage att tal om har det inte varit tal om under den här tiden. Men får jag välja föredrar jag någon form av DLC.

Stålet som används är ett välbekant kolstål i form av 1095. EKA själva hävdar att det är valt för att det är överlägset rostfria stål när det gäller böjhållfasthet. Med moderna stål är det nog något som kan diskuteras ur ett praktiskt perspektiv men i grund och botten har de rätt och jag ser inga problem med materialvalet. Rätt behandlat är det ett stål som går att få ruskigt vasst och som även uppvisar hög slaghållfasthet. Något som kan vara av godo i den här typen av knivar där viss misshandel kan vara aktuell. Det är också ett stål som är lätt att både underhålla med bryne och att slipa om. 

Avigsidan är att det gärna rostar. Det är därför man valde att belägga bladet med pulverlack och så var det problemet till största delen löst. 

Bladet är täckt med pulverlack för att förhindra korrosion

Originaleggen var som sagt vass men det märks när man använder kniven att stålet är tämligen mjukt. Skärpan måste underhållas tämligen frekvent. EKA anger inte något hårdhetstal utan skriver bara på hemsidan att stålet är "special behandlat". Om vi bortser från särskrivningen säger det inte så mycket men jag antar att det snarare är beläggningen än skärpan som avses. Men i ESEEs egna modeller brukar stålet hållas så mjukt som 55-57 HRC. Vi talar således om "Victorinox-mjukt". Till skillnad från de små fällknivarna skär inte RTG-1 särskilt väl när eggen är slö. 

Det material jag arbetat mest med är förstås trä i olika varianter, både torrt och färskt. För mig är det här som sagt en friluftskniv och en kraftig sådan används förstås till att fixa brasor med. Någon "bushcraftperson" är jag inte så något gnidande av pinnar mot varandra med hjälp av "bow drills" och liknande är inte aktuellt. Men väl huggande av grövre grenar, att spänta ved och ibland spräcka mindre bitar. Till allt detta är RTG-1 en exemplarisk kniv. Den har inte tyngden och storleken för att användas som huggare (chopper) men där använder jag en liten yxa istället. Däremot är den stabil nog för att man skall våga slå på den när den används som kil eller om den skall tvingas igenom hårt trå på tvärs mot fibrerna.  

RTG-1 skär igenom det mesta inklusive bildäck

Nästan lika sympatisk är kniven när det skall täljas. Balansen i kombination med god kontroll och en bra eggvinkel för den typen av arbeten hjälper till. Så för att vara en kniv som räknas till kategorin militär/överlevnadskniv är den inte dum alls för även detaljarbeten. Men det är klart att den inte matchar en mindre kniv för finlir. Men det får alltid göras kompromisser med den här typen av kniv.

Spetsen är relativt tunn för att sitta på en så här robust kniv. Men att den håller har konstaterats genom att jag vid många tillfällen drämt in den i mina kastknivstavlor**** och bänt ut kniven sidledes. I övrigt kan påpekas att penetrationsförmågan är mycket god. Något som understrycks av handtagsform och fingerskydd. Ingen risk att halka här inte. Det gör att man även vågar borra med kniven om det behövs. 

Andra material som kartong och tyg är inga som helst problem att hantera heller. Däremot är det här inte mitt första val för utomhusmatlagning. Visst, en vass egg går att använda men RTG är tjock bakom eggen, bladet grovt och ytbehandlingen hjälper inte till om det skall hackas lök. Men så var det nog inte knivens tänkta användningsområde heller. 

Det ultimata testet för en knivs konstruktion, knivkastning!

En extrem form av misshandel är att kasta en kniv. Förutom eventuella missar uppstår starka vibrationer i kniven vid anslaget vilket kan få vilken kniv som helst att självdestruera. RTG-1 överlevde en stunds kastande vilket är ett högt betyg!

Därutöver har jag faktiskt testat att hugga och skära i bildäck (övergivna sådana kanske skall betonas, bilägarna blir så ledsna annars) samt att skära tjock matta bara för att se hur det känns. Det kan meddelas att kniven klarar det också utan skador på egg eller spets. Detsamma gäller rep av grövre slag. Men där tappar kniven skärpan efter ett tag. Särskilt gäller det lite skitigare tampar som legat i sjön ett tag. I dem finns ofta lite grus. Jag rekommenderar i de sammanhangen varmt att man har med sig ett bryne i fickan. 

Handtag

RTG-1 är en klassisk heltångekniv där stålet är blottat hela vägen från ricasson till pommeln. Den sticker för övrigt ut varpå den kan användas som improviserat slagverktyg. Där återfinns även hål för fånglina. Utanpå sitter handtagssidor av G10 som är skruvade med tre mycket kraftiga bultar. En konstruktion som inte lär gå sönder i första taget. Därtill innebär det att kniven kan demonteras för rengöring om så önskas. Eller för att byta sidor om man känner för det. Jag tror att ett par mörka träskollor skulle passa bra det också. 

Tilläggas kan också att G10 är om inte oförstörbart så i varje fall extremt svårt att ha sönder. Därtill är det motståndskrafigt mot många frätande ämnen också. Både det och det andra alternativet Micarta är därför bra val till den här typen av kniv. 

RTG- är en fulltångekniv med sidor i G10 alternativt Micarta

Till formen är handtaget tämligen kort och grovt

De sidor som kommer original är dock välformade och passar min hand väl. Eller snarare så krävde greppet tillvänjning i mitt fall. Det skiljer sig nämligen från mängden på ett par punkter. Rent generellt är det kortare än många andra*** Den tillgängliga grepplängden är strax över tio centimeter mätt bakom fingerskyddet till slutet på handtagssidorna. Fingerskyddet är för övrigt mycket väl designat och fyller sin funktion väl utan att för den skull inverka menligt på ergonomin. Med det menas att det inte skär in i fingret så fort man sticker med kniven. 

För fästet står en kombination av fingerskydd, ett djupt urtag för fingret komplementerat med räfflor på undersidan av handtaget. Sedan ger själva G10 materialet visst fäste  i sig

Sidorna på handtaget är platta men väl fasade mot kanterna till. Ytan är tämligen slät vilket inte ger mycket friktion men det kompenseras av ett ribbmönster på undersidan. Sedan gör det djupa fingerurtaget att fästet blir väsentligt starkare. Utan det hade jag inte uppskattat handtaget lika mycket. Nu är det bra. 

De vanliga greppen fungerar väl även om handtagsformen krävde en smula tillvänjning från min sida

Tjockleken på handtaget är 22,5 mm men känns grövre, troligen pga av att handtaget är kort som sagt. Trots det fungerar de grepp som används mest. Det gäller såväl vanligt hammargrepp som sabelgrepp med en tumme på de därför avsedda räfflorna på bladryggen. Sympatiskt är även att de omvända greppen är bekväma. Till skillnad från fällknivar så händer det att jag håller en fastbladare som en ishacka eller vänder på eggen om jag skall hugga eller täljer mot kroppen med "draw cuts" när så tarvas. 

Fodral

RTG-1 kommer med ett välgjort Kydex-fodral. Det är av "taco-typ", dvs det består av ett ark Kydex som sedan vikts kring kniven och formats. Därefter har det försetts med nio öljetter vilka både håller ihop fodralet och agerar fästpunkter. Det är således lätt att fästa kniven på vad du nu känner för. Själv använde jag kniven ett längre tag utan bältesfästet. Istället bar jag kniven löst i en väska alternativt fastsatt på utsidan av någon av mina ryggsäckar.  

Det välgjorda fodralet är tillverkat av Kydex och håller kniven i ett fast grepp

Fodralet har mycket god passform vilket gör att kniven sitter tämligen säkert. Men ändå inte så hårt att den är svår att dra. Men skulle jag bära kniven upp och ned skulle jag för säkerhets skull använda den medföljande snodden med draglås för att säkra kniven i fodralet. Den faller inte ut av sig själv eller vid lättare skakningar men vet du med dig att du skall kasta dig ut från ett flygplan, befinna dig kring vatten eller dylikt är extra säkerhet inte dumt. Därför hade jag gärna sett ett kompletterande knäppe på fodralet. 

Bältesfästet består av ett metallclip som är fäst på en avtagbar platta i Kydex

Passformen gör även att kniven är tyst där den sitter. En detalj som är nog så viktig, inte minst för jägaren som behöver smyga. Men även i största allmänhet är det irriterande att bära en skallra på höften. Det slipper  man här. 

Längst ned hittas ett dräneringshål, en detalj som är extra välbehövlig på en kniv försedd med ett blad i kolstål. 

Kniven kan antingen surras fast på utrustning eller ryggsäck som sagt eller kanske vanligare bäras med det medföljande clipet. Clipet är fäst vid en platta av Kydex som gör att man kan bära kniven högt eller som jag föredrar lite lägre på bältet. Det fästes med fyra skruvar av Chicago-typ med gummidistanser mellan. En begränsning är att storleken endast tillåter upp till 50 mm bältesbredd. Det kan vara bra att känna till. Eftersom det är ett stålclip kan det förvisso häktas kring bredare remmar än så men då sitter det inte lika säkert. 

Slutsats

Med RTG-1 har EKA i mitt tycke lyckats väl med målsättningen att bredda och modernisera sitt sortiment. Kniven är av det solida slaget och får räknas till klassen militar/överlevnadsknivar som det brukar heta i främst anglosaxiskt språkbruk. Jag betraktar den som en allroundkniv för friluftsliv av allehanda slag. Men jag har inga problem att se kniven i de de förstnämnda rollerna heller. Designen känns genomtänkt och konstruktionen robust nog. 

Konkurrensen är hård och kommer exempelvis från tjeckiska ANV. Men EKA RTG-1 står sig bra i jämförelse

Konkurrensen är emellertid hård i segmentet. Där finns bland många andra Fällkniven A1, den väl etablerade M07 Sissipuukko från JP Peltonen och inte minst den av mig nyligen recenserade ANV M311 Spelter. Sedan finns alltid ESEE-knivar som exempelvis modell 6 med tanke på släktskapet. 

Men faktum är att RTG-1 står sig väl i jämförelse med andra knivar. Den kan gott leva på egna meriter. Det finns några saker på pluskontot som bidrar till det. 

RTG-1 är en i mitt tycke bra kniv för friluftsliv även om jag gärna kompletterar den här typen av knivar med en fällkniv

För det första kan RTG-1 kvalitetsmässigt mäta sig med det mesta om vi skall räkna knivar i den lite mer robusta skolan. Det här är en enkel men mycket välbyggd kniv. Rowen vet vad de gör och EKA gjorde rätt i att vända sig till dem även om det troligen påverkar prislappen. 

Men det som jag tycker är en av knivens främsta förtjänster är den goda balansen. Det gör att kniven som förvisso inte är enormt stor känns närmast nätt i handen. Att den är kvick och livlig gör den till en fröjd att arbeta med. Särskilt som man på designstadiet valt att avhålla sig från den amerikanska påfundet med "finger choils". Det finns de som fungerar men de undantagen som bekräftar regeln i mitt tycke. Att eggen är dragen nära handtaget gör kniven mer lättarbetad. Det är där precisionen finns och inte minst kraften om man behöver ta och lägga tyngd bakom snitten. 

Formen på handtaget och då inte minst bredden ger god anläggningsyta mot handen och därmed kan man ta i när så krävs. Handtaget på RTG-1 var för övrigt en av de saker som överraskade mig mest. Det känns kort och tjockt men med lite tillvänjning är det bekvämt. 

Sedan är RTG-1 en hållbar kniv. Det är en av försäljningsargumenten och jag är böjd att hålla med dem. Kan man kasta med en kniv utan att den ramlar i bitar efter ett tag är den stabil. Likaså lyckades jag inte böja spetsen trots viss medveten misshandel. 

EKA RTG-1 är en kniv för den som söker en robust kniv för blandat friluftsliv

Med det sagt kan jag inte annt är att rekommendera EKA RTG-1 till den som är på jakt efter en extremt robust kniv för blandat friluftsliv. Sedan skadar det inte heller att den är snygg för att vara av den här typen. 

Specifikation:

Totallängd: 270 mm
Bladlängd: 150 mm
Godstjocklek: 5 mm
Stål: 1095 med beläggning av pulverlack
Vikt: 290 g / 420 g utan respektive med fodral
Handtag: G10
Fodral: Kydex

Producerad av EKA, tillverkad i USA


/ J - ror saker i hamn

* Däribland kan nämnas den svenska designklassikern Swede 38.

** Jag erfarenhet av den sedan tidigare från en liten Candiru. 

*** Som jämförelse kan tas ANV M311 vilken är en liknande kniv med ungefär samma storlek. Där är grepplängden 11,5 cm och sedan är framdelen vinklad vilket gör handtaget längre ändå. Sedan tillkommer ett "forward finger choil" för ännu fler greppmöjligheter. 

**** Materialet är långsamvuxen grov björk. Innan de vattnas är de rätt hårda. En uppgift som jag frekvent använder knivar till är för övrigt att "raka" tavlorna. Det vill säga skära bort allt löst material för att göra dem fastare igen. 

Ny kniv - EKA RTG-1

Det var inte igår jag presenterade en ny kniv från EKA här på bloggen så det kunde vara på tiden var min tanke. Sist jag recenserade något från dem var det en av deras vid det här klassiska fällknivsmodeller i form av en Swede 92. Den mest moderna modellen jag tittat närmare på var en Swede 8 vilket förvisso tillhör den senare generationen av knivar från Eskilstuna men knappast är ny på marknaden. Det var fyra år sedan jag skrev om den och den var inte helt färsk då heller. 

Men nu är det inte enkom mitt "fel". Faktum är att EKA inte varit särskilt bra på att släppa nya modeller eller att hålla sig ajour med trender för den delen. Men något har förändrats och med det har några nya knivar sett dagens ljus. 

En av de senaste är den här fastbladaren som döpts till RTG-1. En kniv jag tyckte såg intressant ut redan första gången jag såg den. Den fick mig att associera till knivar som Fällkniven F1 eller kanske A1 och framförallt finska Peltonens Sissipuukko M07. 

EKA RTG-1, en tvättäkta Karl-Oskar eller svensk-amerikan om man så vill

RTG-1 som för övrigt lär stå för "Ready To Go" är en udda fågel för att ingå i EKAs sortiment. Där dominerar annars klassiska fällknivar och några fastbladare som tidigare haft klar inriktning mot jakt och friluftsliv. Jag tänker då på knivar som EKA Swingblade och Nordic W12 till exempel. 

Mot den bakgrunden sticker den här och några stycken andra modeller ut genom att tillhöra den moderna "taktiska" stilen. Det kan diskuteras om det är en för- eller nackdel och vad som skall läggas i det begreppet men ofta handlar det om marknadsföring som inkluderar militär, ev polis (främst i andra länder) och räddningspersonal av allehanda slag. Ibland kallas de militärknivar, ibland överlevndsknivar. 

Väldesignade knivar gör sig bra som friluftsverktyg

Men har de sund design och är välgjorda har du ett rejält verktyg redo för det mesta som kan tänkas möta en kniv. Det var vad jag tyckte mig se i bilderna på RTG-1. Kniven är rejäl utan att vara överdrivet stor, bladet är enkelt och ser kompetent ut i mina ögon. Materialen förefaller väl valda de också. Handtagssidorna i den här verisonen består av svart G10 och bladet är 1095-kolstål försett med en beläggning. De som tycker att de känner igen typen av något sträv ytbehandling från t ex en ESEE är alldeles rätt ute. Vänder man t ex på en "Candiru" och läser så står där "Rowen". Det är de som gör den här kniven åt EKA också. 

Är man osäker står det för säkerhets skull "made in USA" på kartongen också. Det är med andra ord inget man hymlar med. I det här fallet innebär det dessutom en kvalitetsstämpel och det första intrycket av kniven är mycket gott. Den känns rejäl, den är välbalanserad med riktigt bra fabriksegg och fodralet är ett mycket välgjort dito av Kydex.

Jag ser fram emot att testa den här kniven!

/ J - spanar åt Eskilstunahållet

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension ANV Knives M311 Spelter

 - utmanaren från Tjeckien

Acta Non Verba Knives eller ANV som det förkortas är ett märke från Tjeckien som jag presenterat här på bloggen förut. Då har det handlat om fällknivar av ett par olika typer. Den här gången är det dags för en fastbladad kniv istället. Det är heller inte vilken kniv som helst utan M311 Spelter. En militär- och överlevnadskniv framtagen för de tuffaste förhållanden. Nu ämnar jag inte ägna mig åt "överlevande" i den bemärkelsen men när jag såg de balanserade måtten insåg jag att det här även är en utmärkt kniv för friluftsliv i största allmänhet. 

Därefter återstod bara att se om mina positiva förväntningar hade några bäringar i verkligheten.  

ANV Knives M311 Spelter

M 311 Spelter är en kniv som likt svenska Fällkniven F1* är framtagen i samarbete med divese enheter inom respektive försvarsmakt där bland annat flygvapnet är inräknat. Den bakgrunden gör att det finns vissa gemensamma nämnare mellan den, M311 Spelter och ett flertal andra väl genomtänkta överlevnadsknivar på marknaden. Det handlar om områden som generella mått, handtagets utformning och bladets funktionalitet. 

Som vanligt i fallet med ANV Knives kan kniven byggas på deras hemsida vilket ger stor valmöjlighet när det handlar om utseende. Du kan välja mellan sju olika varianter på bladet och tre färger på handtaget samt ytterligare tre färger på fodralet. Därefter kan du börja räkna på antalet kombinationer. Utseendemässigt lär de flesta bli nöjda! 

Acta non verba Knives bjuder på idel ädel toppmaterial i den här kniven

Twitterversion: ANV Knives M311 Spelter, en militär- och överlevnadskniv byggd av idel toppmaterial för att klara det mesta. En riktig fullpoängare!

Blad

Spelter är en kniv som har ett mycket avancerat blad dolt bakom en enkel grundform. Det är ett klassiskt drop point-blad som använts som kanvas för det här konstverket. Därefter har det försetts med ett flertal utmärkande detaljer såsom ett uttalat urtag för pekfingret, en fördjupning för tummen vid basen på bladryggen och inte minst en falskegg som inte börjar vid spetsen vilket är tämligen ovanligt. Därtill kan adderas en rundad bladrygg och att bladet svärtats. 

Måtten är återhållsamma vilket innebär en bladlängd på 12 cm med en höjd av 3,7 cm. Tjockleken på bladgodset är 5 mm vilket inte är överdrivet för att tillhöra den här klassen av knivar. Det ger en stark kniv utan att den blir tung och klumpig. 

Det tolv centimeter långa bladet är svärtat med DLC

Stålet är svenskt Elmax** i det här fallet. Att det är ett av de s k "superstålen" är inte mycket att orda om. Elmax Superclean är ett pulverstål som förutom att det går att få mycket vasst även är extremt hållbart. Det gäller både skärpevaraktighet och seghet. Det gör att det om inte håller skärpan för evigt så åtminstone mycket länge. En smula underhåll i form av några drag med ett keramiskt eller diamantbryne och du behöver inte slipa om den är kniven i brådrasket.  

Mina tidigare erfarenheter av Elmax är att det är rejält rosttrögt men att det som alla stål kan få fläckar och därför har man från ANVs sida valt att förse bladet med en svart beläggning. Sedan finns det säkert någon tanke om att reflexer inte skall synas men det är en egenskap jag personligen är mindre intresserad av. Men det stämmer, den matta ytan glimmar inte om man riktar en ficklampa mot den i mörker. 

I det här fallet är det DLC (Diamond Like Carbon) eller diamantlik kolbeläggning som använts för att göra bladet svart. Det är teoretiskt ett av de mest hållbara alternativen som finns. Det visar sig gälla även i praktiken. Under testperioden har den inte slitits nämnvärt trots att jag misshandlat kniven lite smått bland annat genom att använda bladet som vedspräck. 

Bladstålet är Elmax härdat till 60 på Rockwell skalan. Det ger ett blad som håller skärpan mycket länge

Bladet har försetts med en hög flatslipning, en "sabelslipning", som avslutas med en godkänd fabriksegg. Kniven var vass vid ankomst men inte en av de skarpaste. Den rakade hår med visst tryck om det säger något? Godstjockleken bakom primäreggen är 0,8 mm. 

Det betyder att Spelter är tämligen tjock bakom eggen vilket förstås är ett resultat av det tänkta användningsområdet. I en kniv av den här typen är hållbarhet ett av de mer prioriterade områdena. Jag har valt att slipa om kniven och i samband med det reprofilera eggen något. Elmax klarar av att vara tunnare utan att man riskerar en skör egg. Ett varningens finger när det kommer till den biten dock. Det här är ett "superstål" vilket innebär att du får investera en del möda för att få kniven vass igen. I gengäld håller den skärpan extremt länge som sagt.  

Spelter har även använts till att hugga i både färskt och som i det här fallet, extremt torr ved. Allt för att se om eggen skulle vika sig eller få jack.
 Det långa handtaget möjliggör att man håller långt bak för att få mer kraft när man hugger

Den detaljen tillsammans med materialval och knivens generella uppsyn gör att man vill testa den hårt. Det här är trots allt en rejäl militär/överlevnads/friluftskniv vilket gör att jag använt den för typiska utomhussysslor. Det inkluderar att skära rep och grov tamp och naturligtvis trä i massa former. Det innebär både färska grenar och torrt virke. Jag har spräckt ved både på längden och tvären. Det sista bokstavligen då Spelter använts för att banka tvärs igenom trä mot fibrerna. Den klarar det också utan att uppvisa några som helst skador på eggen. Dessutom har jag testat spetsens styrka genom att drämma in den i olika vedklampar och bända ut den sidledes, den håller för det också.

Tunt färskt trä är förstås ingen utmaning men det visar att M311 Spelter även fungerar till finlir. Det är lätt att krypa fram och faktiskt nyttja fördjupningarna för fingrarna

Även "batoning", att spräcka ved med kniven går utmärkt

Sen har kniven förstås även nyttjats för att göra upp eld med. Det inkluderar insamling av bränsle, vedspräckning och förfärdigandet av späntved samt användande av eldstål. Det sistnämnda får tyvärr göras med eggen. Vet man med sig att det är en återkommande uppgift rekommenderar jag att man vässar till en bit av falskeggen för ändamålet. 

Utöver det har jag förstås brukat M311an på icke naturliga material inkluderande kartong, plast, juteväv och smutsigt nylonrep vilket något som sliter extremt på eggen. Den klarar de materialen galant. Sedan är den om inte fantastisk så fullt kompatibel med en lök också. Det vill säga om du vill ägna dig åt en smula matlagning utomhus. Även kamoflagefärgade stridsmaskiner på två ben måste äta.

Överlag så är den här kniven precis så mångsidig som jag önskade och trodde. 

Handtag

Det finns ett par olika grundtyper av handtag och en skiljelinje kan dras mellan tunnare handtag och de mer fylliga. Det här handtaget tillhör den senare sorten. Det fyller handen rejält och gör det på ett utmärkt sätt. Det är inte långt bort från perfektion. Längden är 15 cm, höjden kring 3 cm och tjockleken varierar mellan 1,9 cm till hela 2,8 cm. 

Sedan är det här handtaget mycket anatomiskt format för att ge god ergonomi i ett flertal olika grepp. Till att börja med finns ett rejält urtag för pekfingret vilket i kombination med fingerskyddet ger hög säkerhet om man använder spetsen eller stöter med kniven. Sedan har man där valt att låta handtaget smalna av för att bättra på greppet. Därefter sväller handtaget på mitten för att sedan smalna av igen innan det avslutas med en liten kant längst bak där kniven både är tjockare och har en liten näbb för att hålla handen på plats. Handtaget har även en fördjupning på ovansidan av handtaget för tummen där  ett par rejäla skåror har skurits ut för att ytterligare bättra på greppet. Den fördjupningen har dessutom sin motsvarighet på bladet som nämnts tidigare. 

ANV har åstadkommit ett mycket väl genomtänkt handtag som ger god ergonomi

Ett fånglinehål återfinns i den förlängda tången på kniven. Den sistnämnda kan även användas som improviserad hammare så länge det inte är stål det skall bankas på. Men till att slå ned en påle i marken fungerar den utmärkt. 

Det är således ett mycket avancerat handtag rent formmässigt. Samtidigt är det förbluffande enkelt och passar handen mycket väl. På bilder tycker jag att det påminner om knivar från t ex Bill Harshey vilket är ett gott betyg. 

Handtaget är format i alla dimensioner

Materialet som formats så väl är Micarta av högsta kvalitet. Det är sedan skruvat med inte mindre än fyra (två per sida) M5 skruvar som likt bladet är DLC-behandlade för att hålla bättre. Kniven är en fulltångekniv som synes på bilderna och man har valt att låta stålet höja sig över sidorna för att runda av profilen ytterligare. Även här är stålet väl format och slipat. 

Den mest intressanta frågan är om alla de här formerna går att nyttja även i praktiken. Svaret är kort, ja det går. Inte bara går utan till och med utmärkt! Det här är ett av de bästa handtagen jag stött på när det kommer till de varianter som är byggda för många olika grepp. Till att börja med är det här ett av få handtag med "choils"/ fingerurtag som faktiskt fungerar. Det är stort nog och tillräckligt rundat för att husera de flesta fingrar samtidigt som den vinklade framänden av handtaget gör att man fortfarande kan ta när man exempelvis skär i hårt trä. Det är en mycket viktig egenskap som ofta missas på knivar som inkluderar den här detaljen. Dessutom finns fördjupningen på bladryggen när man vill ägna sig åt detaljarbeten. 

Spelter har ett handtag som är flexibelt när det kommer till olika fattningar

Grundgreppen fungerar som sagt utmärkt. I hammargepp är kniven stadig med sin fylliga form som formligen smälter in i handen. Däremot är det svårare att använda styrka i det greppet då man hamnar en bit bort från eggen men som sagt den vinklade framdelen av handtaget hjälper till. Skollorna är även uttunnande framtill för att underlätta grepp där du håller kniven i nypan och skär sidledes. Något som inte framgår tydligt av bilder. 

Sabelgrepp är precis lika effektivt och här kan du välja hur långt fram du vill hålla, med tummen framför eller bakom fingerskyddet. Det går även att flytta handen riktigt långt bak för att få lite mer kraft bakom eggen om man svinger kniven för att hacka i något. 

Förutom att formen på handtaget ger utmärkt fäste bidrar även det mönster som frästs in i Micartan. Det gör att det mindre risk att slinta även om du är blöt om händerna eller valhänt på grund av kyla. Den här kniven har använts under både vinter och vår. 

Fodral

Fodralet som följer med M311 Spelter är av "pannkakstyp", det vill säga ett gjort av två stycken som pressats samman. Det ger gott om fästpunkter kring kanterna om du behöver det. Själva fotavtrycket blir större än ett vikt fodral men det finns som sagt för- och nackdelar med båda typer. 

Materialet som använts är Kydex och själva fästanordningen är ett par vikta plasthällor. Dock gjord i mycket seg plast som vad det verkar är riktigt hållbar. Men med de här fästena kan även andra system anpassade för t ex stridsselar och ryggsäckar användas om så önskas. 

Fästanordningen tar alla dimensioner av bälten och är försedd med snabblås för att kniven enkelt skall kunna tas bort eller fästas någon annanstans

Fodralet kommer i några olika varianter som sagt och den här versionen är någon form av pansarvärnsoliv med en lätt grå nyans. Det matchar kniven mycket väl. I botten av fodralet hittas ett rymligt dräneringshål. 

Kniven sitter riktigt bra i fodralet med mycket lite skrammel eller andra ljud. Kydexmaterialet kniper tillräckligt hårt om kniven för att den inte skall tappas. Inte ens om man vänder upp och ned och skakar på den. Tvärtom är kniven lite trög att dra när fodralet var nytt. 

Appropå det finns en utmärkt tumramp att använda för det ändamålet och precis lagom mycket av fingerskyddet är synligt för att man skall få ett bra grepp direkt från fodralet om man drar kniven kvickt. Det föreligger inget behov att skifta grepp vilket annars inte är helt ovanligt. 

Kniven sitter högt upp på ett bälte

Bär man ryggsäck med avbärarrem får kniven förpassas till annan plats

Själv bär jag den här kniven på två olika vis. Är jag bare ute och går eller vandrar så sitter kniven på bältet. Men då den sitter rätt högt upp så är det inte att föredra om man bär någon form av större ryggsäck med avbärarrem. Då fäster jag den här kniven på ryggsäckens remmar istället. Sedan är fodralet som sagt "MOLLE-compatible", det vill säga kompatibel med stridsselar. Något som tack och lov är av mindre intresse för min personliga del nuförtiden. Men det gör att fodralet är lätt att fästa även vid andra ting också. 

Slutsats

Mina intryck av den här kniven kan bara sammanfattas med att den är en riktigt kvalificerad utmanare i klassen oavsett vilket motstånd den ställs emot. Formgivningen är väl genomtänkt vilket resulterar i många inbyggda finesser vilket inte minst ger möjlighet att variera fattning samt skänker utmärkt ergonomi. 

Den har sedan genomförts på ett konsekvent vis där man valt några av de bästa materialen som finns att tillgå. Paketet inkluderar Kydex, Micarta och inte minst Elmax med DLC-beläggning. Ett stål som slår de flesta av konkurrenterna på fingrarna. Byggkvaliteten är enastående och visar på det kunnande som finns i den här delen av världen. Närmare bestämt Böhmen i Tjeckien. 

ANVs Spelter är en mycket avancerad kniv som klarar det mesta

Sedan är kniven snygg på ett aning brutalt vis. Den har en seriös uppsyn om ni förstår vad jag menar. Men det var den trots allt relativt återhållsamma designen, särskilt när det gäller måtten, som fick mig att titta närmare på den här kniven. Det är inte full av gimmickar utan de detaljer som finns är där för att förbättra funktionen. I grund och botten är det en tämligen enkel bladform som sedan försetts med ett antal spännande detaljer. Bladet fungerar riktigt bra till blandat friluftsliv och är jag säker på även till mer allvarliga applikationer om så är av nöden tvunget. Det är trots allt en kniv gjord med militär, räddningspersonal och liknande i åtanke. 

M311 Spelter har använts även i kallare förhållanden och handtaget  är mycket funktionellt även med handskar på

Sedan kan konstateras att förutom det eminenta bladet är handtaget mycket bra. Det är inte många handtag som hittas på knivar som inkluderar ordet "militär" i beskrivningen som är så här bekväma att faktiskt arbeta med. Visst, skall du tälja i två timmar är en Mora Bushcraft snäppet bättre men i övrigt är det här ett suveränt handtag. Jag var lite orolig för att mönstret och de räfflor som fanns skulle kunna ge upphov till skav men mina misstankar föll till föga. 

ANV M311 Spelter är en extremt välbyggd kniv och därmed mycket bra till allt friluftsliv

Om det inte redan framgått så kan jag bara konstatera att det här är en extremt bra kniv i sin kategori. Det blir helt enkelt inte så mycket bättre. Annorlunda ja, men inte bättre. Smakar det så kostar det en del förstås. I skrivande stund kostar ANV M311 Spelter kring 3500 kr. Inte billigt men det är också en premiumkniv med premiumkvalitéer. En kniv du lär ha resten av livet. 

Specifikation:

Totallängd: 275 mm
Bladlängd:  120 mm
Godstjocklek: 5 mm
Stål: Elmax, härdat till 60 HRC
Vikt: 288/386g  enbart kniv/i fodral
Handtag: Micarta
Fodral: Kydex

Producerad av ANV Knives, tillverkad i Tjeckien

/ J - synnerligen förtjust

* Men den är något längre än nämnda modell så är det något den skall jämföras med är det i så fall modell A1. Dock är M311 något kortare och framförallt lättare.  

** På hemsidan uppges att om man väljer det icke-behandlade bladet så används Sleipner istället. Det är för övrigt ett annat svenskt superstål.