Back in Business - eller nu är det augusti

Sent skall syndaren vakna heter det. Men försovning är i och för sig inte orsaken till att det varit tyst här på bloggen ett tag. Det är snarare avhängigt ett VM i sportkastning samt en tids semester. Det tenderar att bli så mitt i sommaren. 

Nu har det dock hunnit bli augusti och en del av det som jag redan skulle ha hunnit med enligt tidigare planer har redan passerat deadline. Men det är liksom poängen med planer, de skall spricka. Då får man förmånen att göra nya. 

Efter VM blev det lite tid för semester

Så istället för att tala om vad som händer på bloggen den här månaden ämnar jag ge en avsiktsförklaring gällande innehåll och det som är aktuellt framöver. Lite mer generellt sådär. Det kanske håller lite längre än en exakt  plan.

Först kan meddelas att det blir presentationer av en del nya knivar. Dels har det köpts en del kastknivar varav ett par från Italien, ett land som saknades på min kastknivskarta. Dels har det införskaffats såväl någon fastbladare som flera fällknivar. Av de nya knivarna är det dessutom två för mig helt nya märken som är aktuella. Sådant är alltid roligt! Det håller intresset vid liv. 

Inte bara ny kniv utan nya skor också. Sedan väntar vardagsäventyren runt hörnet!

Sedan var det där med tävlingsreportage. Ett VM har avklarats och som alltid finns mycket att berätta om det. Vidare verkar det som en nygammal samarbetspartner är aktuell men vi får se vart det landar. 

Men nu skall jag faktiskt iväg och träna. Nu är det bara ett par veckor kvar till SM i sportkastning och där har jag en del att försvara som bästa kastare totalt och fyrfaldig svensk mästare i No Spin bland annat. 

Hoppas att vi syns även framöver! Förresten, det är något jag också vill ta upp i ett kommande inlägg. Det faktum att ni som läser den här bloggen bara blir fler och fler. Det är förbaskat roligt!

/ J - sommarversionen

Nya knivar - Lanceur de l'âme CR04

Att jag är något av en frankofil när det kommer till kastknivar kanske framgår vid det här laget. Jag har en faiblesse för små franska entusiastmärken och har nu knivar från märken som Throwingzone, Zitoon Knives, Pierre Cazoulat och inte minst Lanceur de l'âme. Bakom det namnet döljer sig en knivkastare och tillika knivmakare och smed vid namn Maxime Blanchet. 

Den här modellen kallad CR04 tillhör de enklaste i sortimentet. Men det var faktiskt det som lockade mig. Linjerna är rena och måtten samt vikt var precis där de skall. Dessutom var det några detaljer som redan på bild avslöjar för mig att jag troligen kommer att gilla dem.

Lanceur de l'âme CR04

En sådan detalj är utformningen av spetsen i relation till handtaget. När en kniv ser ut så här ger det nämligen ett grepp som känns mer likvärdigt när kniven kastas från handtaget respektive bladet. I jämförelse kan ställas en annan modell från Lanceur de l'âme, Dague du competition. De är i sin tur knivar gjorda för att maximera resultat i tävling från precisionsdistanserna tre, fem och sju meter. Det innebär att det är en fördel med ett så brett blad som möjligt för att öka möjligheterna till högre poäng. Men det gör också att handtaget är smalare i relation, i det här fallet är förhållandet tre respektive fyra centimeter.

Med CR04 ser det lite annorlunda ut då handtaget är 26 mm brett och den greppbara delen av spetsen är 38 mm där mitt pekfinger hamnar men vägen dit är mycket smalare. Det ger goda förutsättningar för en rotationskniv. Särskilt som den är neutralt balancerad. Faktum är att tyngen ligger något närmare handtaget än vanligt. Mycket beroende på att det är rätt kort. 

En liten kaffe innan jag gör ett försök att testa knivarna trots vintermörkret och duggregnet

Totallängden på kniven är 32 cm och tjockleken är strax under 6 mm vilket ger en totalvikt per kniv på 375 gram. Utmärkta proportioner för en kniv för Walk Back. Möjligen är den något för lätt för att vara helt optimal för långdistanskastning men annars förbaskat bra. 

Därutöver finns flera detaljer som höjer det generella intrycket. Ett är hur väl rundade alla kanter är, ett annat är de fint slipade eggarna. Men framförallt märks det på hur mjukt rundade övergångarna mellan blad och handtag är ungefär där hälen på en kockkniv skulle befunnit sig. 

Stålet är som ofta med knivar från Frankrike svenskt och här hittar vi Hardox 450. Ett utmärkt stål för kastknivar har det visat sig. Segt, slagtåligt och lättslipat om oturen är framme och en spets behöver reprofileras.

Jag ser verkligen fram emot att inviga dem ordenligt men för det krävs aningen bättre väder.  

/ J - kastsugen

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Vulture Blades Smar 8

Jag lovade att det skulle komma mer från Vulture Blades och nu är det dags. Anledningen till att jag kikade extra på den här specifika modellen kallad Smar 8 är att den tillhör en typ av kastknivar som brukar kategoriseras som "Arrow"-typ. Namnet är inte särskilt långsökt givet formen på kniven.* 

Mitt intresse för den sortens knivar kommer sig av att mina första riktiga kastknivar** för No Spin var just av den varianten. Det var således med dem jag lärde mig kasta den disciplin som jag senare specialiserat mig inom.  

Smar 8 skiljer sig dock rätt mycket från de knivarna kan snabbt konstateras. Materialet är inte detsamma men framförallt är modellen mindre, lättare och mer lika originalet. De har också en helt annan utformning på spetsen för övrigt. Därför skall det bli spännande att se hur de uppträder! Jag misstänker att de kommer ha god penetrationsförmåga trots att de är nätta. 

Vulture Blades Smar 8

I konkreta siffror innebär det en kniv som är 210 mm lång, 8 mm tjock och 30 mm bred som mest. Det ger en vikt kring 190-195 gram. Enligt min våg, emellertid endast 183 gram. 

Tämligen lätt med andra ord. Om man kan dela in No Spin-knivar i tre grova kategorier baserat på vikt så tenderar jag att dra mig mot mitten/lätt numera. Det vill säga helst inget över 260 g men heller inte under 200 g normalt sett. Men det finns alltid undantag och jag misstänker att de här knivarna kommer att vara utmärkta för precisionskastning på framförallt kortare avstånd, säg 3-5m. Men det återstår att se. 

Första testdagen! Smar 8 och en kopp kaffe

Annars kan konstateras att finishen på knivar från Vulture Blades är skyhög. Fin ytbehandling, riktigt fint slipade spetsar och på de modeller som har hål är de snyggt fasade och polerade. Det märks att det läggs ned en del tid och arbete på produkterna från det här företaget. 

Materialet är för övrigt samma Durostat 500 som återfinns rakt igenom sortimentet. Om det vet jag inte så mycket mer än att det är ett stål med hög kolhalt. När det gäller kastknivar gäller det att härda dem väl och därefter med hjälp av värmebehandlingen sänka hårdhetsgraden. Det som är bra när det gäller vanliga knivar är det inte när det handlar om kastknivar. Är kniven för hård blir den också sprödare och riskerar att gå av. Den detaljen är definitivt en vattendelar mellan enklare kastknivar och finare diton. 

Nu återstår bara att testa de här knivarna och det kommer jag att göra både länge och hårt, var så säkra! Därefter skall ni få ta del av vad jag tycker om dem!

/ J - back to the throwing roots


* En av de första namngivna modellerna kallades just för det och formgavs av den tyske knivkastaren Thomas "Tom Tom" Hampich

** Det råkade vara Acejet Stinger

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Zitoon Knives L'albatros

Jag förmodar att det är ovansidan på bladet som bidragit till modellnamnet, L'albatros. Det är trots allt en rätt maffig fågel, en av de största flygande fåglar som finns lite beroende på hur man räknar.* 

Även den här kniven från franska Zitoon Knives ger ett maffigt intryck. En kniv med pondus helt enkelt. Inte så lång men väldigt kraftfull kan det sammanfattas. 

Zitoon Knives L'albatros

Nu är ju kanske just Albatrosser mest kända för sitt enorma vingspann och att de nästan aldrig landar. Två saker som inte riktigt stämmer överens med den här kniven. För det första landar den med eftertryck kan jag avslöja efter att ha provkastat. För det andra är spannet inte enormt, L'albatros är 33 cm lång. 

Men då tjockleken uppgår till 6 mm och bladet är brett så landar vikten på 485 g med läderhandtag och kring 460 g utan. Det gör dem faktiskt till bland det tyngsta jag har i samlingen.**  

Finishen är en av Zitoons vanliga vilket innebär borstat stål. På en kastkniv är det inte alltid lämpligt med några avancerade ytbehandlingar. De slits rätt hårt om man säger så. Åtminstone om de faktiskt används. Apropå används så hittas ett svenskt Hardox 450 som material. Ett stål som Zitoon använder sig av för det mesta. Det tillhör kategorin slitstål och hittas i diverse industriapplikationer som dumperflak, schaktblad och annat som tillhör tyngre maskiner. Ett hållbart alternativ således.

På hemsidan skriver Zitoon att Albatrossen är byggd för "competition and performance". Det jag direkt hålla med om men jag vill också tillägga att den är kniv med tämligen specifika egenskaper så den passar nog inte alla kastare. Vikt i relation till längd, totalvikt samt spetsens och ryggens utformning är vad som gör den unik. 

Jag återkommer till de detaljerna i en senare recension. 

Zitoon

/ J - bättre en albatross i hand än tio i luften

#knivesandbikes #knivigtvarre

* Jag tänker då på vingspann kontra vikt. I skaran ingår fåglar som Stortrapp, Kondor och en hederlig Svan. 

* Pierre Cazoulat Woodpecker väger 460 g, Throwingzone Spinning Butcher 450 g, och Lanceur de l'âme Dague de Competition 410 g. 

Ny kniv - Zitoon Le primitif rotation

Jag säger bara "betrakta linjerna en stund!" Det är det närmaste meditation jag kommer idag. Om du inte ser att det här är en grym kniv rekommenderar jag ett besök hos närmaste optiker. Själv föll jag pladask och hoppades mest på att de skulle vara hälften så bra att kasta som jag hoppas på. Om det vet jag nu lite men mindre än jag velat. Jag återkommer till varför.

Kniven är förstås Le primitif rotation från excellenta Zitoon Knives. Det är ett litet företag som återfinns i Normandiet och bakom det hittas Olivier Feret. Det är också han som designat knivarna. Jag skriver "knivar" i plural eftersom det finns två versioner av den här modellen. En för No Spin och så den här större modellen för rotationskastning. Det kan avslöjas på förhand att jag har båda versionerna. 

Zitoon Le primitif rotation

Större innebär i det här fallet en längd på ca 33 cm eller 13" vilket är ett mått som dels påverkar hur kniven uppträder men också gör att den får användas i alla tävlingssammanhang*. Tjockleken är 6 mm vilket är rätt stadigt för en rotationskniv. Det gör att den slanka formen till trots så väger kniven 410 g. En utmärkt vikt. Det ger ett bra anslag, särskilt från längre distanser. På korta avstånd kan även mycket lätta knivar vara träffsäkra. När man passerat fem meter och uppåt föredrar jag och de flesta erfarna kastare, tyngre knivar. De är även stadigare i luften. 

Finishen är borstad och Zitoon-loggan hittas laseretsad på en sida. Stålet är som vanligt med knivar från det här företaget svenskt Hardox 450. Jag har skrivit om det förut men för den som inte vet är det ett s k slitstål. Det hittas inte minst i tunga sammanhang som dumperflak, grävmaskinsskopor, schaktblad till bulldozers o dyl. Det finns säkert fler industriella applikationer som inte jag känner till. Som kastknivsmaterial är det utmärkt eftersom det är segt och slagtåligt.

Det innebär konkret att kniven inte lär gå av och att det tenderar att få bucklor snarare än flisa sig om du träffar fel någonstans. Men man bör känna till att det gärna rostar. Så att torka av knivarna och olja in dem ibland är att rekommendera. 

Nu återstår bara att få kasta med dem på riktigt. Vädret sätter käppar i hjulet. Men för tillfället har i alla fall måltavlorna tinat upp. Det regnar ute.

 

Zitoon

/ J - kastknivsfrankofil

* Utom ett regelverk men de pajasarna tänker jag inte nämna vid namn. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Nya knivar - Acejet Achilles Vintage Shadow

Tredje gången gillt brukar man säga. Återstår att se om det här är det bästa Acejet släppt när det handlar om knivar avsedda för rotationskastning. Det är nämligen deras tredje modell tillsammans med Spinner Bowie som var först ut och Maximus som släpptes ungefär samtidigt som den här. Den har som rubriken skvallrar om döpts till Achilles Vintage.

Det är en kniv som finns tillgänglig i tre grundversioner kallade Achilles, Achilles Spinner och så den här kallad Achilles Vintage. Tillägget "Vintage" innebär att kniven fått ett grepp gjort av en virad lädersnodd. Det finns sedan i tre färger, vitt som här alternativt svart eller brunt. 

Sedan var det ytterligare ett suffix till namnet och det är något jag presenterat förut på mina Raven II och det är "Shadow Steel". Det är Acejets namn på den här mörka, aningen lilafärgade tonen på stålet. Den är inte fullt så svart som vissa bilder låter påskina. Jag är lite kluven till den som jag berättat tidigare. Det är snyggt, särskilt när det som här kombineras med ett vitt handtag men frågan är hur praktiskt det är?

Acejet Achilles Vintage

Annars kan sägas om den här modellen att utseendet är tämligen slående. Bortsett från färgkombinationen är det en dolk. Själv velar jag fortfarande mellan om jag i huvudsak föredrar den typen av kniv eller Bowie-knivar för rotationskastning. Båda typerna finns representerade bland mina tävlingsknivar.

Utöver färg och form så är Achilles anmärkningsvärt tjock, hela 8 mm. Även det är iögonfallande. Mer vanligt för den här typen av kastknivar är en godsdimension på 5 eller 6 mm. Annars brukar nämligen knivarna bli för tunga. 

Här har det lösts på två vis. Dels är knivarna rätt små. De mäter 30,5 cm på längden vilket som bekant är 12". Ett minimått i vissa tävlingssammanhang. Det ryktas även om en 13"-variant vilken dock inte var tillgänglig för tillfället. Bredden är som mest 35 mm strax före fingerskyddet och vid handtagets bredaste del inklusive lädret. Just över själva parer/fingerskyddet eller snarare det som symboliserar ett är kniven 43 mm. 

Det andra är att man valt att en genombruten klinga som dessutom speglar sig i handtagsformen. Det är igenom den senare som lädret som bildar handtaget tvinnats.

Shadow Steel-versionen ser utmärkt ut med vitt läderhandtag

Lite irriterande är att under "full specifications" på hemsidan finns inte ett av de viktigaste måtten med, nämligen vikt. Där står bara att "Thanks to the holes in the handle and the blade, the ideal weight for long training sessions was achieved." Det är något jag gärna bedömer själv tack! 

Vikten per kniv är för övrigt 325 gram enligt min våg. Skall jag vara ärlig är det för lite för att vara optimalt när det handlar om en rotationskniv. Achilles känns verkligen mycket lätt när man bollar lite med den. Det skall bli intressant att se om mina första intryck har bäring även efter att kniven testats ordentligt. Jag har nämligen mina misstankar kring vissa proportioner och hur de kan tänkas uppträda. 

Materialet är Acejets vanliga 14260 fjäderstål. Här förvandlat till "Shadow Steel". Som sagt, det är snyggt, särskilt tillsammans med ett ljust läderhandtag. Men det har en tendens till att inte synas i skog och mark och därtill nötas bort vid mycken användning. Dock föll jag tillföga för utseendet i det här fallet. 

Jag ämnar återkomma till den här kniven i lite olika varianter. Både i någon form av "kastrapport" med några filmklip och i en fullfjädrad recension förstås!

Acejet Knives

/ J - den riktiga knivkastanade kocken

#knivesandbikes #knivigtvarre

Nya knivar - WL Custom Blade Spinning Butcher

Vissa knivar är mer efterlängtade än andra. De här tillhör den kategorin. Jag har under längre tid varit på jakt efter en uppsättning knivar signerade den store tyske knivkastaren Werner Lengmüller utan framgång. Nu skall det direkt sägas att det inte är särskilt svårt att få tag i dem, det handlar mest om pengar men det är just det som saknats. Om man nu inte vill ha knivar handgjorda av honom själv vill säga, han har nämligen slutat med det. Istället har han lejt ut arbetet. 

Den här modellen kallas Spinner Butcher och både tillverkas och säljs av Throwingzone i Frankrike. 

WL Custom Blade Spinning Butcher 

Märket är WL Custom Blade och tillverkningen skulle i andra knivkretsar kallas "mid-tech". Det vill säga de görs i små serier mestadels för hand. Det som är speciellt med knivar märkta WL Custom Blade är att de kan köpas från två olika håll. I USA tillverkas de av Prince Steel Knives och här i Europa av Throwingzone. Det gör att de faktiskt skiljer sig något åt. Grunddesignen är förstås densamma men slipning, vikt och material är det inte. 

Knivarna är 6 mm tjocka, gjorda av Hardox med 3D-printade handtag. Längden är 32 cm och de väger 450 g. 

I knivarna från frankrike hittas svenskt stål i form av Hardox. Det är ett så kallat slitstål som bland annat hittas i skyddsplåtar på dumperflak. Segt så det förslår med andra ord. Men det som är unikt med just de här knivarna är ändå handtagen!

De är inte världsunika, försök med liknande har gjorts förut men inte riktigt med den här kvaliteten av vad jag hört. Skollorna eller  handtagssidorna om du så vill är nämligen utskrivna med en 3D-printer! Den är en teknik som jag aldrig stött på i sammanhanget så jag vet inte exakt vilken typ av plast det handlar om. Det bör påpekas att den här uppsättningen som återfinns på de här knivarna är prototyper. Det skall bli riktigt intressant att se hur de uppträder över tid, läs "håller". Vill man ha dem mer traditionella kan de förstås fås även med klassiska läderhandtag eller helt "nakna".

Första känslan säger att hinner jag bara att vänja mig vid modellen så blir det här mina knivar för rotationskastning i stundade SM 2023. Det var kärlek vid första ögonkastet eller var det knivkastet? 

/ J - kastglad

#knivesandbikes #knivigtvarre

Nya knivar - BB K03

Från stund till annan dyker det upp knivar man bara måste pröva. En sådan kategori tillhör det här setet som ingår i en serie framtagen av den svenska näthandlaren Bra & Billigt. De upplevde att det fanns ett glapp vad gäller kastknivar i kategorin mellan "rent skräp" eller snällare uttryckt mycket enkla knivar och halvprofesionella diton. 

En åsikt som jag för övrigt håller med om. Ofta är steget rätt långt från de allra billigaste knivarna som oftast är för lätta och små för att gå att använda till de rejäla och väl uttänkta knivar som faktiskt är bra att kasta med. 

BB K03

Just den här modellen kallas BBK03. Jag förmodar att det är modell tre av de sju som finns. Att jag valde de med dolkform för att testa var inte konstigt då jag uppskattar det formatet hos kastknivar. Personligen är jag nämligen inte helt förtjust i knivar som är för breda i bladet när jag skall hålla där. 

Materialet i knivarna är någon form av enkelt kolstål och enligt uppgift hålls härdningen till låga 53HRC. Vid lite misshandel tenderar då knivar och spetsar att böja sig snarare än att gå av vilket i sammanhanget är bra. Vad som återstår att se hur väl de klarar direktkontakt med varandra och kanske en bit mark. Kolstålet är också anledningen till att de pulverlackats svarta. Det har nämligen en tendens till att rosta annars. 

Längden på knivarna uppgår till kring 32,5 cm, tjockleken är 4 mm vilket ger en vikt av 300g även om det på hemsidan uppges att de väger 247g. Jag är tacksam för att de skrev fel. 

Jag har anledning till att återkomma till de här knivarna. Särskilt som känslan i dem skall relateras till priset. Jag betalade 149 kr/st vilket är ett synnerligen attraktivt pris. Sedan funderar jag på att om jag skall förse dem med handtagssidor eller ej. 

/ J - siktar på priset

#knivesandbikes #knivigtvarre

Nya knivar - Cuda Brand

Det är inte varje dag man stöter på ett nytt märke. Egentligen är inte varumärket helt nytt på marknaden även om det är det för mig och så vitt jag vet, för Sverige. Hursomhaver, låt mig presentera Cuda Brand!

Inriktningen på deras produkter hamnar egentligen en smula vid sidan av vad jag i vanliga fall använder. Fokus ligger nämligen på knivar och andra prylar för fiske!

Cuda Brand, går nu att köpa även i Sverige

Det är med det i åtanke som det här setet med knivar skall betraktas. Men även för den som inte fiskar kan det vara en bra uppsättning för hanterande av t ex kött och en del utomhusmatlagning tänkte jag. Sedan förekommer fisk förstås i matlagningen hemma och då är inte minst en bra filékniv ett välkommet inslag. 

Setet inkluderar fyra knivar, ett slipsystem och en väska

De första intrycken var synnerligen positiva då knivarna mer gedigna än jag förväntat mig. Handtagen är välformade och känns vid en första koll bekväma att hålla i och hantera. Återstår att se hur ergonomin artar sig när man faktiskt använder knivarna. Men grundförutsättningarna finns där onekligen. En kombination av god form med en frikostig fördjupning för pekfingret jämte en materialkombination bestående av plast och gummi ger gott fäste. 

Sedan trycker Cuda Brand på in sin reklam att knivarna är full-tånge och att de är "Titanium Bonded", vad de nu menar med det sistnämnda. Men det avser stålet som i grund och botten är ett tämligen enkelt tyskt 1.4116. Ett stål som dock används mycket i köksknivssammanhang och som är känt för att vara mycket rosttrögt. En egenskap som trumfar rätt mycket när det kommer till det tänkta användningsområdet i närheten av vatten och särskilt salt sådant. 

Knivarna känns kapabla är det första intrycket

Det här är ett set som inkluderar fyra knivar samt en fältslip. Knivarna är fördelade på en liten "Bait knife" tänkt för förberedelser och beredning av bete. Sedan hittas i väskan även en filékniv samt en urbeningskniv. Det var särskilt den senare som fick mig att tänka att setet går att använda till mer än enbart fisk. Kitet avslutas med en kraftigare kniv med grövre nacke som därtill är sågtandad. Den är tänkt till tuffare uppgifter som att t ex kapa rep och nät jämte att såga halvfruset bete med. 

Sammantaget måste jag säga att jag tror på den här uppsättningen knivar från Cuda Brand. Särskilt som både den medföljande väskan och knivarna känns välgjorda. Det skall bli roligt att testa dem framöver. Därtill kan väl tilläggas att jag troligen måste inkludera valda delar av släkten i utvärderingen. Där hittas nämligen några riktiga storfiskare som kan bidra med värdefulla synpunkter. 

Knivshop.se

/ J - knappastfiskare

#knivesandbikes #knivigtvarre

Det nya året tuffar på

Februari. Ny månad, nya tider. Eller snarare sagt förefaller de se ut exakt likadant som igår. Generellt går jag och längtar efter vår även om jag är plågsamt medveten om att den kan dröja till och med här i södra Sverige. Men det hänger ihop med det att det mesta jag tycker om att göra utomhus är avhängigt av att det inte är snö och minusgrader utomhus. 

Det är inte det att man inte KAN t ex cykla i alla väder. Det är det att det inte är lika roligt. Mer än någon enstaka gång för att bevisa att det går då. Dessvärre kan inte detsamma sägas om t ex knivkastning. Det fungerar inte alls när vädret är uselt. Jag försökte häromdagen i halv desperation. Det var uppehåll och dugligt vackert väder. Men både marken och tavlorna var djupfrusna. Så hälften av träffarna studsade i de stenhårda tavlorna trots att jag fick ta i ordentligt när jag kastade. Sedan gick en spets av på en kniv så ny att jag inte hunnit presentera den här på bloggen än! Då tröttnade jag och satte mig för att dricka medhavt kaffe istället. 

Sista januari, strax innan snön återvände

Tavlorna är både djupfrysta och glaserade med ett islager

Spetsiga knivar och mycket kraft lyckas slå igenom isen, till en av de gick av. Det var dock inte den här modellen, Spinning Dagger från Zitoon Knives, som gjorde det

Kort sagt betyder det att den knivkastning det kommer att skrivas om är endera skåpmat alternativt ett resultat av längtan efter en "kast-vår". Under tiden blir det en del andra ämnen. Men även om en del av dem också stöter på patrull. Min nya Satake Kuro Mori som presenterades häromdagen lär inte få aktiv utomhusanvändning på ett tag. 

Som tur var finns det några andra knivar att avhandla. Bland annat tänkte jag fortsätta att beta av Pingvin-flocken från QSP med en Mini variant den här gången. Även Brisa Kwaiken 90 skall få sig en recension liksom en nyproducerad retrokniv från Camillus. Sedan får vi se om det dyker upp några generella nyheter. För en gångs skull har jag inte så mycket nytt på ingång. Men något på den fronten blir det säkert. 

Men några inlägg kommer det allt bli, det kan ni vara säkra på! Väl mött i etern go' vänner. 

/ J - traskar vidare in i det nya året

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny(a) kniv(ar) - Graf Knives B1 Bowie

Våren närmar sig, i alla fall har det känts så här nere i södern de senaste dagarna. Småland har bjudit på ovanligt sympatiskt väder med strålande sol, i glimtar i alla fall. Det gör att knivkastningen  har tagit fart och jag kastar på det lilla som återstår av mina gamla tavlor. Inte optimalt men jag får träna enligt devicen "aim small, miss small". 

I samband med det ökar förstås även intresset för nya knivar och som tur var ramlade de här in för några dagar sedan. Beställningen gjordes förstås för ett tag sedan. Men de här knivarna görs delvis för hand i små serier så det är några veckors leveranstid på dem. 

Graf Knives B1 Classical Bowie

Med en längd på 35 cm och en grovlek på 5 mm väger knivarna in på 400g

Knivarna kommer från Polen där de tillverkas av Melon Tools för Graf Knives som drivs av Michał Prądzyński. 

Just den här modellen kallas B1 Classical Bowie. Jag måste erkänna att det var utseendet jag föll för. Men inte enbart då jag redan har ett par Bowie-knivar från Graf sedan tidigare. Den modellen, T2 Bowie, är en senare och mer utvecklad modell med bl a indexering för bladgrepp. De är bra nog att kasta med för att ge mersmak. 

Vad B1 erbjuder är istället ett mycket rent och klassiskt Bowie-utseende. Det blir inte mycket mer renodlat än så här! Och eftersom jag gillar att kasta med mina andra Graf-knivar så har jag goda förhoppningar om de här också!

Givet typen är det förstås tämligen substantiella knivar även om de inte tillhör de allra största i sin klass. Längden är 35 cm och den största bredden är 47 mm vilket gör att modellen med marginal är godkänd för tävlingskastning i alla stora organisationer. Godstjockleken på kniven är 5 mm vilket inte är extremt mycket men det räcker ändå till för att knivarna skall väga in på 400 g. Jämfört med en vanlig traditionell fastbladad kniv är det dock rejäla pjäser med tyngd i. 

Sedan kan tilläggas att förutom att vara snygga, de är ännu okastade så jag kan inte uttala mig om egenskaperna, så är de inte dyra alls! De kostar inte mer än 100 zloty styck och för närvarande ligger växelkursen på kring 2,35 kr eller så. Med frakt och allt hamnade därför det här setet under tusenlappen!

/ J - tränar kastarmen

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny(a) kniv(ar) - AceJet Excalibur

Förbannad vare all snö och kyla! Vad väderleken har med nya knivar att göra kan man fundera över ett ögonblick. Den funderingen tar dock slut när du ser vilken typ av knivar det handlar om. 

Det är för mig nya kastknivar, Excalibur D2 från AceJet och eftersom kung Bore bestämt sig för att kasta en vargavinter över oss för stunden finns inte någon möjlighet för mig att testa dem. Till skillnad från många andra knivtyper gör de sig inte bra i kyla av flera skäl. Dels går det knappt att hålla i dem och dels fryser måltavlorna. Skulle du kasta i skogen kan du dessutom glömma knivarna om du skulle missa det minsta. 

AceJet Excalibur D2

Modellen har funnits i AceJets sortiment ett tag nu men det här är en vidareutvecklad version. En sak man gjort är att man skiftat material och frångått fjäderstål till förmån för D2. Om det nu egentligen är en uppgradering eller bara en förändring låter jag vara osagt. I kastknivar är inte materialen lika betydelsefulla som i fällknivar medan härdning är det. Det viktigaste är att de inte hårda och spröda. Finishen är borstad.

Dessutom får man i Excalibur D2 mer av materialet nu då storleken ökat från 24 cm till 10" eller 25,5 cm längd. Därmed ökar även vikten med lite drygt tio gram. I kastknivsvärlden talas det ibland om ett slags gyllene mått där vikten skall ligga på 8-12g/cm. En formel de här knivarna följer perfekt då de väger in på 255 g. 

Som vanligt med knivar från AceJet ger de här en mycket solid och välbyggd känsla. Något som är lite lättare än i fälknivsvärlden i och för sig. Här talar vi om 8 mm tjockt massivt stål. 

Balansen på de här knivarna hittas någon centimeter mot handtaget till. En utmärkt fördelning för en allround-betonad kniv. Jag misstänker därför att de är lika bra för rotationskastning som för no-spin och Military half-spin. Något som jag verkligen längtar efter att ta reda på! 

/ J - frustrerad

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny(a) kniv(ar) - Pierre Cazoulat Woodpecker

Det finns kastknivar och sen finns det KASTknivar. De här tillhör definitivt den senare kategorin. De uppvisar en helt annan nivå på kvalitet än det mesta jag hållit i tidigare oavsett prisklass. Men så är det handgjorda customknivar också. 

De här knivarna kallade Woodpecker är den senaste modellen av knivar avsedda för rotationskastning från franska Pierre Cazoulat. Pierre är en herre som ägnat sig åt knivkastning i många år med en diger meritlista som bland annat inkluderar mästerskapstitlar från både Frankrike och USA.* 

Pierre Cazoulat Woodpecker

Woodpecker är tämligen stora kastknivar utan att tillhöra de gigantiska. I den senare kategorin hittas olika varianter på amerikanska "mountain bowies". Även Woodpecker drar åt det klassiska hållet men är något mer återhållsam sett till format. Annars har Cazoulat ännu större knivar i sin arsenal som modellerna Sphinx och Kalao vilka båda väger in över halvkilot i 6 mm-utförande.   

De är alla av den typen av kastknivar jag föredrar ur ett estetiskt perspektiv, de som ser ut som knivar. Med både "eggar", falskeggar och handtag gör de här definitivt det. Sedan ståtar Woodpecker med tämligen djärva linjer med sitt vinklade handtag och den rejäla harpunspetsen. 

Materialet är ett rostfritt stål, så mycket mer vet jag inte om det för tillfället. Woodpecker har en tjocklek på 6 mm. Längden på knivarna är 33,5 cm och det matchas med en bredd på 4 cm som mest. Måtten gör att de är godkända för alla typer av tävlingsreglementen**. Storleken ger en rätt påtaglig kniv som väger in kring 460 g vilket gör dem till de tyngsta jag äger. Tyngdpunkten återfinns ett par tre centimeter framför handtaget som är vinklat nedåt på ett intressant vis. Det möjliggör att man kan skifta rotationshastighet genom att vända dem upp och ned till exempel. Återstår att se hur det fungerar i praktiken. 

Knivarna kommer med något så ovanligt som en mycket snyggt utförd konvex slipning till något som närmast liknar en egg men som lämnar den sista biten oslipad. Det gör att kniven bekvämt kan greppas även i bladet. Det gäller även den tveeggade spetsen.  Kanterna på resten av kniven är lagom brutna för att inte kännas vassa och finishen är utsökt. Handtagen består på klassiskt vis av ett par tjocka bitar läder fastsatt med tre stadiga nitar. Det är ett av få handtagsmaterial som faktiskt håller för de påfrestningar en kastkniv utsätts för. 

"Wow-faktorn" är mycket hög hos de här knivarna och de gav ett riktigt häftigt första intryck. Ännu mer spännande skall det bli att pröva dem ordentligt. Om de är hälften så bra som jag tror är det de här knivarna jag kommer att använda mig av på de klassiska momenten i nästa års svenska mästerskap!

Pierre Cazoulat online-butik

/ J - nästan förstummad

* Bland dem kan nämnas värlsmästare 2008,2012, 2015 och 2016 samt europamästare 2009 och 2017 och mångfaldig fransk mästare.
** Förutom något störtfånigt ameriskanskt system som har regler helt skilda från alla andra organisationer.

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny(a) kniv(ar) - Wulflund Vengeance

Har du inte visat bilder av de där knivarna förut är en tanke som kan smyga sig på. Särskilt för den som inte är fullt initierad i knivkastarvärlden. Om du tillhör dem som fick den tanken i huvudet är du faktiskt inte helt fel ute. 

Det vill säga de här knivarna från Tjeckiska Wulflund och deras kastknivssektion Sharp Blades tillhör samma kategori knivar som de av mig tidigare recenserade Stinger från en annan tillverkare. För övrigt är det samma man som ligger bakom dem, Adam Čeladin. I grund och botten bygger båda modellerna på en kniv kallad Arrow, designad av Thomas "Tom Tom" Hampich.

Men Vengeance som den här modellen heter är en vidareutveckling från de båda och skiljer sig på en rad punkter.

Wulflund Vengeance

För det första är Vengeance både längre och tyngre än de andra knivarna. Längden i det här fallet är hela 25 centimeter och eftersom tjockleken ligger på massiva 8 mm så blir vikten därefter. De väger in på 278 gram styck även om de uppges vara ett par gram lättare i katalogen. 

Sen är formen förvisso snarlik men inte identisk. De är inte bara längre utan även slankare mot "bladet" till samt aningen bredare över gumpen. I teorin borde den ökade längden underlätta rotationskontroll vid vissa tekniker (inte alla nota bene) av no spin-kastning. Det borde gör dem ännu mindre villiga att snurra samtidigt som det bredare och rundare akterkastellet borde förstärka antirotationsrörelsen med pekfingret. Som sagt, det var teorin. Återstår att se hur jag uppfattar dem i praktiken. 

Spetsen är inte heller densamma. Här är slipfaserna tvärare men i gengäld smalnar spetsen även på bredden vilket den helt flata spetsen på Stinger inte gör. Det borde ge ännu hårdare penetration.

Materialet som använts i Vengeance är ett tjeckiskt fjäderstål med beteckningen 14260 som sedan försetts med en svart beläggning som jag faktiskt inte vet vad den består av. Den hjälper i vilket fall till att skydda mot rost och i värsta fall knivarna att försvinna i skogen när det börjar skymma en tidig hösteftermiddag. 

/ J - kastar sina knivar

#knivesandbikes #knivigtvarre

Den bästa sortens kaffe

Viss java smakar bättre än annan. Själv föredrar jag den här varianten med smakligt tilltugg. Eller snarare kanske det bara är ögongodis? 

Det dök helt enkelt upp ett paket för någon dag sedan innehållande några knivar. Knivarna är från QSP och modellerna kallas för Locust, Piglet och Songbird. Djurriket får låna ut namn till knivarna även fortsättningsvis. 

Den bästa sortens kaffe!

Piglet är en liten kniv som egentligen inte är så liten. Snarare hamnar den i närheten av "Little Big Knives" i format. Någon knubbigare handtag än vad bilderna antyder och en väldigt välbyggd gynnare i budgetklassen är de första intrycken. Det och att den känns mycket bra i hand. Den byggs på en rundad, polerad och lättad stålram som klätts med tvåfärgad G10. Bladet löper på glidlager i brons och bladstålet är Sandvik 14C28N. Vill man ha modellen i en lyxversion så finns den för all del med Damaskblad och Raffir Noble handtag. 

Piglet - eller kulting som vi säger på svenska

Locust är en större historia i QSPs "mellanklass". Det innebär VG10 som bladstål och i det här fallet ett för mig nytt material kallat "Flax" i handtaget. Av vad jag förstår och hur det känns är det någon variant av Micarta-liknande material. Jag misstänker att det kan ha med varumärke att göra, ungefär som det förhåller sig med många GFN/FRN-material. Mellanklass är det däremot inte på storleken då bladet mäter in ett hårsmån från en decimeter! 

Locust är en kniv i det större formatet som flirtar med Wharncliffe-trenden

Den tredje kniven har fått det poetiska namnet Songbird och är ett nytt tillskott till katalogen. Inte bara som modell utan även som kategori. Här flexar QSP musklerna en aning. Pivotskruven är av egen modell. Stålet i det "talon-formade" bladet är S35VN och handtaget är gjort i anodiserad titan med paneler av kolfiber. Titan återfinns även i backspacer och clip. Kullager i keramik återfinns också i kniven men trots det sker öppningen med tumknopp. 

Songbird - en representant för QSP nya högsta liga om man får kalla den så

Alla tre knivarna kommer förstås att testas och recensioner kommer därefter. De har fått följa med ut under helgen och de lovar gott även om allt inte är guld och gröna skogar.  Eller ja, det var till skogen de fick följa med och där var det banne mig visst grönt. 

/ J - avnjuter gärna en knivfika

Nya knivar från QSP

Häromdagen kunde ni läsa om mina intryck av "Shark" från märket QSP. Upplevelsen var inte sämre än att jag har ett par nya knivar från dem att kika närmare på. Modellerna har utöver produktionsnummer även fått namn och jag kan därför presentera "Parrot", den mindre av de två samt "Phoenix". 

"Parrot", den öppna av de två och "Phoenix". Två fällknivar från QSP

Båda modellerna har handtag i G10 och färgen drar åt pansarvärnsoliv eller "military green" som jag tror den kallas. Grönt är skönt och det passar i det här fallet. Båda knivarna kommer förstås att recenseras vad det lider. 

Första intrycket är emellertid att den mindre papegojan är den jag föredrar av de två. Den har en bedräglig enkelhet som jag gillar. Förutom en recension känner jag att det är på plats med en jämförelse mellan den och någon annan budgetkniv. Jag ber att få återkomma i ärendet. 

/ J 

Ni vet känslan...

...när det dimper ned ett paket i lådan!

Det har det gjort här. Först de här från Spyderco och Viper. De som följer mig på Instagram vet vad de innehöll. En styck "Pattada" samt en "Dan". Båda knivarna blev genast mycket uppskattade. Så pass att jag genast slog till på en "Dan 2" när en sådan dök upp till försäljning på en facebooksida härförleden. Den andra knivgalningen som var förre ägaren sköter sina knivar väl så jag visste att den skulle vara i toppskick och det var den!

Det är alltid lika trevligt att öppna paket, julafton varje gång

Pattadan är en mycket personlig kniv med både för- och nackdelar. De flesta av dem var jag dock medveten om när beställningen lades eftersom jag tidigare varit intresserad av ett original från Sardinien. Det är en mycket elegant knivmodell må jag säga. 

Hm, vad kan de här tänkas innehålla?

Sen dök de här askarna upp igår! Extra roligt eftersom det vackra vädret uppmanade till uteliv och jag därför tillbringat större delen av dagen i skogen och badandes i Helgahavet (sjön). Eftersom jag fick ett ryck följde även ett antal knivar med i en väska för att testas lite extra och då bjöds även på fototillfälle förstås.

Visst är det något särskilt med en splitter ny knivlåda? Det är något med den där första intrycket oavsett om man känner till kniven på förhand eller inte. Att läsa sig till mått och vikt är en sak och att känna på den är en annan. Motsvarare den förväntningarna eller kanske till och med överträffar dem? Är den tyngre eller lättare än förväntat? Hur känns den i handen? Frågorna är många och brukar besvaras av endera ett belåtet leende eller med en rynka i pannan. 

Jag återkommer naturligtvis med omdömen om både Viper Dan och Spyderco Pattada samt om vad det nu än är i lådorna. 

Annars plitar jag för stunden på en text om Fällknivens "Erna" som jag testade åt Knivshop.se härförleden. 

Väl mött i etern go' vänner!

/ J - halvskarp


#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre