Från förfalskning till inspiration

- Några ord om förfalskningar, kopior och plagiat i knivvärlden

Tillägg:

Sen den här texten skrevs har den här delen av knivvärlden fullständigt exploderat men grundtankarna är ännu aktuella.

Det sägs ibland att kopiering är den finaste formen av smicker men i knivvärlden liksom inom många andra områden är varumärkesintrång ett problem. Jag tänkte här belysa några exempel på olika varianter av fenomenet och kort delge er några synpunkter i frågan.

Utan att fördjupa mig alltför mycket i ämnet och riskera att gå vilse i den snåriga djungel som upphovsrätt utgör så går det att konstatera att det finns det en stor skillnad i synen på detta mellan framför allt Kina och "väst" även om de på senare tid kanske har skett ett närmande. Det blir inte mindre komplicerat av att mycket OEM-tillverkning sker i Kina och Sydostasien vilket gör att de flesta varor inte tillverkas där de designas. Lägg därtill att många varumärken köper in färdiga produkter och döper om ("rebrandar") dem och soppan är ett faktum.

I knivvärlden finns idag många förfalskningar/kopior/hyllningar eller vad man nu vill kalla dem. I vissa fall rör det sig om rena förfalskningar och i andra bara att man är mer eller mindre inspirerad av en viss modell eller möjligen karaktäristiska detaljer från ett känt märke. Så har man för all del gjort i alla tider. Populära och framgångsrika designer och modeller har alltid efterapats och det på goda grunder. Men fenomenet kan kanske delas upp i några olika kategorier.

Fällkniven F1 - ett original och en förfalskning, frågan är vilken är vilken?

Förfalskningar

Det som ställer till det mest på marknaden är enligt mig rena förfalskningar där tillverkaren inte bara mer eller mindre lyckat kopierar en kniv utan även märker den med originalets namn. Ett sådant förfarande är bedrägligt på flera sätt. Det gör förstås att ursprungsföretagen förlorar pengar genom delvis minskad eller i värsta fall utebliven försäljning men det uppstår också en risk för "badwill" då produkter med ofta undermålig kvalité är i cirkulation under falskt namn. Som konsument är risken uppenbar att man köper en vara i tron att de är vad de utger sig för att vara om förfalskningen är skickligt utförd och om tillräcklig kunskap hos köparen saknas. Den risken ökar ännu mer när varorna sen säljs i andra hand på auktions- och annonssidor som eBay, Tradera och Blocket. På andrahandsmarknade försvinner rätt ofta kartonger, papper och annan dokumentation.  

Det handlar naturligtvis om ett försök att sälja på ett redan känt och etablerat varumärke och i den kampen tycks de flesta medel vara tillåtna.

Det finns många sätt att känna igen en förfalskning på men det är inte alltid helt enkelt särskilt inte via bilder på internet. Det förekommer också att bilder på original läggs ut men att det är en annan produkt som levereras även om det tillvägagångssättet är mer sällsynt enligt min erfarenhet. En enkel sak att börja med när det gäller att avslöja en förfalskning är förstås prisbilden.* Inte sällan är priserna på kopiorna så låga att det går att fatta misstankar direkt. Den slitna klyschan att "är det för bra för att vara sant..." gäller även här. Inom knivvärlden förekommer inte särskilt många superreor, särskilt inte på kända och eftertraktade modeller och märken. Ett typiskt exempel är F1orna på bilden ovan där orignialet kostar runt 1200 kr på svenska marknaden och förfalskningen kostar runt hundralappen. 

Har man tillgång till den ursprungliga varan brukar det inte vara allt för svårt att skilja dem åt när de väl ligger sida vid sida. Men det är långt ifrån alltid man har det och vissa kopior är mycket lika sina förlagor**. I vissa fall levereras de med reproducerade förpackningar och "orginalhandlingar" vilket komplicerar det ytterligare. Men ett grundtips är att "bekanta" sig med den produkt man skall köpa och jämföra bilder och filmer på nätet. Många modeller finns recenserade på mer än ett ställe. Några på den här bloggen till exempel.

Orsaken till att köpa de här varianterna kan förstås variera. I värsta fall har någon blivit lurad och tror att de köpt ett original. Men det finns också andra mer övertänkta skäl. Det är förstås en fråga om moral om man tycker det är ok och om man då inte stödjer olaglig verksamhet.

Emerson Commander, 100% bluff

Mina personliga skäl till att köpa en kopia då och då är delvis desamma som gjorde att jag tankade ned musik från Napster en gång i tiden. Det är helt enkelt ett sätt att "undersöka" knivar jag hört talas om men inte känt på. Visserligen i enklare material och inte sällan dålig finish men ibland riktigt bra. Som exempel kan min kinavariant av "Emerson Commander" tjäna. Det är en modell jag är intresserad av men då Emerson är kända för att kräva viss tillvänjning och inte alltid hålla högsta kvalité ens som orginalprodukt så är jag inte beredd att lägga ut närmare tvåhundra dollar (samt eventuell tull och moms) plus frakt enbart för att stilla min nyfikenhet. Genom att köpa en billig kopia kan jag åtminstone få en uppfattning om huruvida jag gillar själva grunddesignen eller ej. Knivmarknaden i Sverige är inte sådan att jag kan kila ned till närmsta jaktbutik och känna på de modeller jag är nyfiken på. Det finns bara några få butiker i detta land som har något sortiment av lite finare knivar överhuvudtaget och även där är utbudet av märken begränsat. Så jag har i några fall medvetet köpt kopior och även förfalskningar av några kända knivmodeller för att se om de kan vara något för mig. Det har ju bevisligen inte lett till att jag slutat köpa knivar per se utan snarare tvärtom. Just när det gäller Emerson kan väl i förbifarten tilläggas att ovanan att förse dem med "chiselgrinds" som dessutom är slipade på fel sida är mer avskräckande än något annat. Får se hur Kershaws versioner av dem artar sig.   

Sen finns det en klumpigare form av förfalskning som också är vanlig på diverse, framförallt kinesiska, nätsidor. Det är när man stämplar diverse udda och märkliga tingestar med kända märkesnamn. Det handlar då om skapelser som dessa företag och troligtvis ingen designer någonsin har varit i närheten av än mindre tillverkat. Två företag som ofta dyker upp i de sammanhangen är Gerber och Buck vars namn trycks på de mesta som har en egg.

Inget som Buck varit i närheten av. Foto från Aliexpress

Än mer komiskt kan det bli när man gör en kopia av en modell och sen stämplar den med fel namn. T ex säljs Böker Magnums fällkukri under namnet "Cold Steel" på några nätsidor. Och ännu mer frekvent felaktigt är att de kinesiska sidorna blandar ihop märkesnamn och t ex säljer "Fällkniven" som "Buck" trots att knivarna är rätt märkta för övrigt.

Kopior

En annan variant av varumärkesintrång är kopior av kända knivmodeller men där det inte rör sig om falsk märkning. En tillverkare som tydligt gör så är kinesiska Ganzo som har ett flertal modeller som är nästan exakta replikor av särskilt Benchmades olika knivar. Exempel på detta är "Rift" som blir Ganzo G710, "H&K 14210 Snody" som översatt blir Ganzo G704, "Bedlam" - G712 och "Mini Onslaught" förvandlas till - G711. De förstnämnda är mycket lika originalen och den sistnämnda i allt utom själva öppningssystemet där kopian har "thumbstuds" vilket originalet inte har.

Benchmade Rift? Nej Ganzo G710

Stora delar av Ganzos produktion baseras således på modeller från Benchmade. En annan kinesisk tillverkare som gör på samma sätt är "Navy".

Navy K502 - här den mindre versionen, den större K602 är  ännu mer lik originalet "Anduranz"

Navy K631, ett hopkok av olika Spydercomodeller

Deras modell "K502" ovan är i grunden en kniv av Jürgen Schantz kallad "Anduranz" tillverkad av tyska Cherusker Messer. Ett företag som förvisso inte längre finns. Det andra exemplet jag tagit från Navy försöker inte efterlikna en exakt Spydercomodell men bygger helt på designelement från dem. Kniven är blandning av ett Militaryblad i Endurastorlek med ett lätt modifierat handtag från en "Police" och resultatet blir Navy-K631. Navy har också kopior av knivar från Al-Mar, Benchmade och Bladetech. De  tillverkar också modeller som försvunnit ur sortimentet hos etablerade märken. Ett exempel är deras nytillverkning av Kershaws Gentlemen som blir deras modell "K611".

I båda fallen handlar det alltså om företag som gör kopior men märker dem med eget namn och utger sig därmed inte för att vara något annat än just kopior. Det kan tilläggas att båda märkena gör ytterst välbyggda diton och att det är kompetenta knivar. På så vis är det synd att inte mer av den kraften lades på egna modeller då tillverkningskapaciteten och kvalitén uppenbarligen finns.

OEM-tillverkning och vidareförsäljning

En annan variant av kopior ges ut av OEM (original equipment manufacturer)-tillverkare som beslutar sig att fortsätta med utgivningen av nedlagda modeller. Ett exempel på detta är Benchmades "Vex" som utgått ur sortimentet och som liksom många andra prestigemärkens budgetmodeller tillverkades i Kina och nu kan köpas därifrån. Men eftersom den inte är sanktionerad av Benchmade så är det förstås en förfalskning. Även flera av 5.11s knivar går att köpa direkt från tillverkaren.

Det ges också ut modeller under dubbla namn. Amerikanska CRKTs "Drifter" finns att köpa i två versioner dels som "framelock" i stål men även som "linerlock" med handtag i G-10 båda med tillverkning i Kina. Den sistnämnda versionen säljs även som San Ren Mus modell 707. Ett annat exmpel på detta är Bucks "Noblemen" som är densamma som Enlan F723 och så vidare.

Enlan F23 eller Buck Nobleman om man så vill

CRKT Drifters tvilling SanRenMu 707

Kraftiga influenser eller inspiration?

En mildare form av plagiat eller kanske snarare inspiration kan exemplifieras genom den av mig tidigare recenserade SRM "710" som på nätsidor och youtube blev känd som "fattigmans small Sebenza". Den påminner mycket om en Chris Reeve i stil och har många gemensamma drag med en Sebenza men är på inget sätt en ren kopia vare sig sett till material eller utseende. 

SanRenMu 710 en av många Sebenza lookalikes

Är kopiorna tillräckligt framgångsrika får de dessutom efterföljare även de. Nedan ett exempel på detta.

En klon av en klon, Enlans 710 nästan identisk med SRMs 710

Inte bara Kina

Nu är detta beteende inte på något sätt unikt för kinesiska företag. Allt från "inspiration" till ren stöld av idéer sker även på andra håll. Cold Steel är väl det företag jag främst kommer att tänka på när det gäller dylikt då de är tämligen framgångsrika och ägnar sig åt aggressiv marknadsföring. På sin hemsida listar de exempel på förfalskningar av deras knivar som förekommer på kinesiska sidor, t ex deras "Trailmaster Bowie", "Tuff-Lite" och "Black Sable" och uttrycker sin indignation över detta.

Intressant i sammanhanget är att de gör samma sak själva. Nämnda "Black Sable" är från början en kopia på Brian Tighes "Tighe Stick", "Twistmaster" en ren kopia på en Opinel, "Kudu" en kopia av Okapi och samma kan sägas om deras "Canadian belt knife" och inte minst "Finn Bear" som är en kopia av finska Hackmans kända Tapio Wirkkaladesign. Liknande kan sägas om en stor del av deras knivproduktion även om de även kommer med egna idéer från stund till annan och särskilt på senare tid.  

Ovan Cold Steels version av en Hackmankniv, nedan ett original

En annan version av Hackmankniven med sterilt blad

Ett annat exempel på liknande strategi står: t ex amerikanska "Dark Ops" för som glatt snor sina designidéer främst från italienska Extrema Ratio. Något som i omgångar också uppmärksammats bl a här.

Ett annat fenomen är att västerländska företag säljer "rebrandade" - omdöpta produkter som redan görs av Kinesiska tillverkare. I princip halva Böker Magnum-sortimentet är av den karaktären. Som exempel kan nämnas Böker Magnum "M934" som är en omdöpt San Ren Mu 728. Men även de dyrare Böker Plus kan vara omdöpta kinesiska modeller som t ex Resurrection som densamma som en Navy "K630". De är båda inspirerade av customtillverkaren Jim Burkes ursprungsmodell för den delen. 

Många av de här kopiorna har inte bekymrat någon tidigare då de främst tillverkas för den inhemska kinesiska marknaden och inte för export. Det som hänt på senare år är väl egentligen två saker, dels så har kvalitén på kopiorna blivit så mycket bättre och dels så har de via internet gjorts tillgängliga för en publik som tidigare inte gick att nå, kunderna i väst.

Frågan är dock om det ens är ett problem. Naturligtvis beror det på vem som tillfrågas och visst kan enklare lägre prissatta knivmodeller råka illa ut. Men jag tror inte att kopior på CRK, Strider och Emerson hotar dessa märken. Som kund står man inte och väger mellan att köpa en enkel kopia för några få dollar eller att investera i originalet för flera hundra dollar. Det är som att jämföra en "kitcar" med en Ferrari. Det är två olika världar det handlar om. 

Det är förstås en något förenklad framställning men ger en bild av vad det kan handla om. 

Knivvärlden är en trendkänslig sådan. Just för stunden ekar forumen av begrepp som "hard use", "tactical", "overbuild" och annat som tycks motivera till att vässade spett kallas knivar.

Och alla som följer en influens eller låter sig inspireras av rådande mode är förstås inte förfalskare. Gränsen mellan plagiat och inspiration är inte alltid glasklar. Kanske är det som i musiksammanhang, fyra takter?

Falsksång?

/ J - fullkomligt original* Som exempel kan mitt första försök att införskaffa en autoconverterad Buck 110 från Cumberland Knives. Det slutatde med att jag innehar en troligen Pakistansktillverkad kopia. Det var för länge sedan och nu äger jag större kunskap samt en usel kniv.

** Sen jag började plita på den här texten har marknaden formligen översvämmats av falska Spydercos särskilt då modellerna "Paramilitary 2", "Military" och "Southard flipper" i mer eller mindre välgjorda versioner.