Dagens bild nr 100 "En tjock och en smal"

Konstraster ja, det är vad bilden handlar om. Två moderna knivar. Två knivar i titan. Två knivar med ramlås. Ändå så olika, en på kullager den andra på glidlager, en försedd med flipper en med tumknopp, en med flata sidor, en med konturer och mönster, en lätt och en tung.

Det var väl framför allt den sista skillnaden som fick mig att ta bilden. Mest för att illustrera mig själv tror jag. Vart jag är och vart jag vill komma. Rent fysiskt då. Resten återstår att se.

"Phatty and the Gangling"

Den här bilden är den sista jag tog av den Ansödesignade "Albatros" i Böker Plus-skepnad. Kniven passade inte mig av olika orsaker. Sist jag fick en fråga om den på Instgram svarade som jag gjort vid ett flertal tillfällen att jag mer betraktar den som en "designetyd" än en faktisk kniv. Detta eftersom den saknar flera saker som jag söker efter i en fickkniv. Bland dessa kan nämnas spets. För att utnyttja den som faktiskt finns måste handleden vinklas på ett sätt som inte alls är bekvämt vid t ex enkel förpackningsöppning. Den är också en notoriskt dålig kniv när det gäller att skära. 5 mm bladgods och en slipning som lämnar en bra bit kvar av den bakom själva eggen borgar inte för att det är en skalpell vi talar om. Därtill är tumknoppen ivägen, ricasson för stor och buken för brant. Ja ni förstår vad jag menar.

Men som design är den intressant enligt mig och det var därför jag köpte den. 

I kontrast ser ni Kizers "Splinter". En speta med bättre egenskaper generellt och som också sitter bättre i fickan med sin slankare profil, nättare uppenbarelse och bättre clip. Men är den lika "rolig"? Det får var och en avgöra själv. 

/ J - nu och sen?

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Böker & Burnley = SANT

- snabbpresentation, Böker Plus "Kihon"

Idag skall saker göras något annorlunda mot vad brukligt är. För det första så här den här presentationen ett resultat av ett samarbete mellan Knivigt värre och Wanderoo. Det är första gången så det känns lite speciellt. Säg hej till Wanderoo allihopa. Om är ett gästspel eller ej det får framtiden utvisa. 

För det andra så är det här inte en regelrätt recension utan mer av vad som i Youtube-kretsar brukar betecknas "Table top Review". Eller kort och gott en genomgång på ren svenska. Orsaken är enkel - kniven skall färdas vidare till lycklig ägare vad det lider och jag har därför inte använt den alls. Men det måste erkännas att det kliar i fingrarna så här i lediga helgtider. Särskilt som den är kniven faktiskt vill skära i saker. Det har den sagt mig, jag lovar. 

Från Kwaiken till "Kihon"

För de flesta kniventusiaster är det känt att det förra samarbetet mellan Böker och Lucas Burnley mynnade ut i "Kwaiken" en kniv med lika ren som spännande design och som med rätta gjort sig ett namn. En kniv som även blev en av Böker Plus absoluta storsäljare. Den kom senare i flera versioner med olika handtagsmaterial och öppningsmetoder och den sista upplagan innebar att den krympte och vi fick en "Mini Kwaiken" att sukta efter. Så modellen är ingalunda obsolet än. 

Kihon är tänkt att bli modellen som får det otacksamma jobbet att agera uppföljare till en succé. Formspråket är inte alls svårt att känna igen med det lätt japaninspirerade bladet och de tämligen strikta linjerna. I relation till Kwaiken så är den här kniven mer kompakt och handtaget har något mer substans. Det är inte utan att jag tycker mig känna igen förhållande mellan blad och handtag från den gamla Kershawkniven "Starkey Ridge", även den i titan. 

Burnley har öga för detaljer och Böker har förvaltat dem väl

Första intryck är viktiga sägs det och kan appliceras även på Kihon. När jag med stor entusiasm öppnade lådan var det med en aning skepsis jag såg kniven för första gången. Visst, snygga linjer, något industriellt kantig med sitt sparsmakade geometriska mönster i titansidan men också... titantråkig! 

Det intrycket ändrades eller snarare nyanserades raskt när jag fick kniven i hand och kunde granska den lite mer ingående. Det bör påpekas att kniven är riktigt lätt. För en fällkniv som kan visa upp över åtta och en halv centimeters blad är 113 gram inte tungt! Det har Böker lyckats åstadkomma genom att handtagssidorna förutom att vara i titan är kraftigt urfrästa på insidan. Troligen är det även en av faktorerna bakom att Kihon är så välbalanserad. Den ligger riktigt bra i hand och känns kvick och livlig. Allt annat än tråkig med andra ord!

Lägg märke till hur väl bladtangen följer handtaget i stängt läge

Men det är när man fäller ut den som det stora leendet bryter fram. Jag brukar inte uppehålla mig alltför mycket vid det som ibland kallas "action" - att fälla ut och ihop knivar. Men omväxling förnöjer så nu skall jag det! För det här är utan tvekan en av de bästa produktionsflippers jag stött på. Den är bättre än t ex ZT 0450 och placerar sig i topp med konkurrenter som Kizer Ursa Minor bara för att nämna några få. 

Tumknopp/bladstopp eller flipper, fart premieras när det gäller att fälla ut bladet

Kihon kan öppnas med de dubbelsidiga tumknopparna, som egentligen inte är tumknoppar alls utan utanpåliggande bladstopp. Dock går det inte att göra det långsamt på grund av stark "detent". Huvudsakligen är kniven dock tänkt att öppnas med den föredömligt diskreta flippern. Den är nästan helt perfekt utformad. Vad menar jag med det? Jo, den sticker inte ut alltför långt vilket därmed inte stör knivens linjer eller stjäl utrymme i fickan. Utseendet harmonierar även väl med det övriga formspråket.  Däremot är den för kantig och vass och blir därmed en "hackspett" i fickan mot andra saker som förvaras där. 

Men funktionen...den är eh..., UTMÄRKT. Det spelar ingen roll hur du närmar dig "uppdraget". Om du föredrar att trycka på flippern eller dra den bakåt och oavsett vilket finger som används eller hur kniven hålls. Bladet far ut som det löpte på lager....vilket det gör för övrigt.  De väl avvägda räfflorna gör även att fästet är adekvat för att man inte skall slinta. Den här kniven är omöjlig att misslyckas med när det kommer till öppning. 

Här har Burnley/Böker lyckats få till den heliga treenigheten bakom en lyckad flipper. God geometri både i flipperns utformning och placering i relation till bladet, väl avvägt motstånd "detent" samt mjuk gång under öppningsrörelsen. 

Och om leendet vid det här laget vuxit sig till ett brett grin hotar det att få huvudet att ramla av när kniven skall fällas ihop. Då blir Kihon riktigt sympatiskt. Men dess emellan har vi ett lås som är perfekt. Stabilt, ingen tendens till glapp eller spel och hundraprocentigt varje gång och saknar helt all lockstick. I sammanhanget kan sägas att jag tidigare stött på knivar från Böker Plus som inte varit lika perfekta så det här var en bekräftelse på att de kanske lärt sig. 

Mycket bra titanramlås. Ingen seghet, glapp eller

spel samt extremt lätt att komma åt och släppa

För att fälla ihop kniven räcker det med att man tittar hårt på låsarmen. I alla fall känns det så. Den bjuder på ett svagt, mjukt och jämnt motstånd sen tar den verkliga magin vid. Bladet är nämligen inte en fingergiljotin och faller inte av egen tyngd. Trycket från låsarmen håller det på plats men de minsta lilla rörelse får bladet att silkesmjukt med ett svagt väsande att krypa tillbaks i sitt bo. Så skall ett ramlås göras konstaterar jag varefter kniven öppnas och stängs en gång till och sen ännu en gång. 

Handtaget är så bekvämt som den här typen av sidor tillåter

Handtaget är bra på det där viset som enkla raka handtag ofta är när dimensionerna i övrigt är väl genomtänkta. De talar inte om för dig hur kniven skall fattas utan det bestämmer du själv. Kanterna på Kihon är fasade och det som skall vara slipat och rundat är det på den här kniven. Gott så. Ergonomiskt får kniven mer än godkänt även om den inte briljerar. Det är svårt för knivar som är så här pass smala och med helt raka sidor och öppen konstruktion att göra det. För lite anläggningsyta mot handen när man tar i helt enkelt. Annars fungerar samtliga grepp utan anmärkning och särskilt "sabregrip" med en tumme på ovansidan och bakänden på kniven inne i handen premieras. Sen uppskattar jag verkligen att Burnley låter bli att besudla sina knivar med avarter som "jimpings". 

Konstruktionen är så enkel det är möjligt utan att vara ett integralhandtag. Två titansidor hophållna av en enda skruv med distans förutom pivotskruven. Inte ens en stoppinne återfinns i handtaget eftersom tumknopparna sköter den funktionen. På låssidan hittar du ett översträckningsskydd av Hinderer-typ. I bakänden har handtaget försetts med ett rektangulärt hål för fånglina. 

Skall någon kritik riktas mot finishen så bör jag påpeka att den som köper den här kniven bör gilla stentumling, För det är vad kniven strävar mot av sig själv. Varje liten repa eller "snigelspår" syns direkt. Även på det här exemplaret som inte ens är använt eller buret. Personligen har jag inget emot det men den som inte uppskattar patina bör nog titta på något annat. 

Clipet är litet men fyller sin funktion. Låg vikt och mager kropp gör kniven bekväm i fickan

De raka sidorna, den låga vikten och en tämligen blygsam profil gör att den här kniven knappt känns i fickan. Väl där hålls den på plats av ett litet springclip i stål. Det sköter sin funktion men man får se till att kniven verkligen hamnar på plats innan man släpper den. Den släta titanytan i kombination med det rätt korta clipet gör att kniven troligen kan få för sig att rymma annars. En nackdel för den vänsterhänte är att clipet inte är flyttbart alls från sin enda position, höger sida, spets uppåt. Det kan demonteras inget annat. 

Ett uppkäftigt blad fast på ett lågmält vis. Burnley hämtar inspiration från japan och Böker hakar på det lågmälda och minskar storleken på logotypen, tack för det!

Sen är frågan vad det är som så blixtsnabbt kommer fram när man kliar det här husdjuret bakom öronen. 

Ett riktigt jäkla bra blad helt enkelt. 

Bladformen är i mitt tycke mycket attraktiv. I princip är det en vanlig droppoint som försetts med samma typ av falskegg/"swedge" som exempelvis Kershaw Camber. Det vill säga den smalnar av över ryggen för att sedan bli bredare igen mot spetsen till. Det ger en mycket stark spets som här dessutom är riktigt användbar. Spetsig liksom. På det där spetsiga viset. Ja, ni förstår. 

Men det som särskiljer det här bladet från de flesta droppoints är hur eggen är formad. Den är nyfiken och önskar omgående en date med spetsen. Därför strävar den uppåt i en buk redan från start vid hälen. Anhängare av Wharncliffes göre sig icke besvär då längden rak egg därmed är noll.  

Stålet är VG10 som så ofta på Böker Plus-knivar och bladet är  flatslipat över nästan hela bladets bredd. Utförandet är bra med jämn och konsekvent slipning. Finishen är en attraktiv tvåtonssatin som jag uppskattar förutom att den som fixat poleringen råkat slinta lite mot spetsen till och orsakat en liten fläck. Sen lider den här kniven av samma problem som i princip alla moderna fällknivar. Den är något tjockare bakom eggen än vad den behövt vara. Men hur det påverkar funktionen vet jag inte. 

Samlat intryck

Skall jag våga mig på någon form av sammanfattning av den här Böker Plus tolkningen av en Lucas Burnley skapelse så lyder den ungefär så här: 

Visst, Kihon är lite musgrå. Det går inte att förneka. Färgsättningen är bokstavligen grå och sen har den raka sidor av titan. Det är försedd med ramlås med tillhörande översträckningsskydd. Det är även en flipper vars blad löper på kullager. Därmed går det inte att bortse från att den med automatik hamnar i ett fack. I det här fallet 1A för moderna flippermatade fällknivar. Så konstruktionsmässigt är den inte det minsta originell.

En kniv som passar till en smakrik kopp lungo

Så varför skall man kika extra just på den här kniven och inte välja någon av de andra i den snårskog av liknande konstruktioner som finns på marknaden?

Tre saker utmärker den här kniven och tilltalar de dig är det bara att slå till:

•  "Gråheten" är här smakfullt utförd. Burnley har sinne för detaljer och den skenbara enkelheten döljer en del finesser. Därför tycker jag att kniven är mer stilren och elegant än tråkig. Den kan dock anklagas för att vara anonym. Åtminstone till bladet flyger ut. 

• "Action" på den här kniven är anmärkningsvärd. Flippern är väl utformad, toleranserna små och lagren löper precis så lätt som de skall. I ena sekunden finns inget blad i nästa är det där. Den som förutom en kniv även söker mekaniska stresskulor att hantera i TV-soffan lär inte bli besviken. Särskilt som bladet smyger och gömmer sig lika smidigt som det jagas fram. Intrycket däremellan är solitt. 

• Sen var det själva bladet! Det är allt annat än tråkigt. Det har snarare en tämligen djärv linjeföring förankrad i japansk tradition. Utseendet är tämligen sparsmakat och framhävt med en tvåtons satinfinish och diskreta loggor. Till råga på allt så ger en bra slipning, dugligt stål och goda dimensioner ett blad som jag visst skulle kunna tänka mig att använda mycket och ofta i diverse EDC-funktioner.

"Kihon", från Böker Plus

Den här kniven känns därmed som ett givet köp för den som vill komplettera sin samling Kwaikens i hyllan där hemma eller den som vill ha en modern fällkniv i stilrent utförande och gillar Burnleys flirt med japanska klingor. Eller varför inte bara vad jag tror mig veta kan vara en riktigt bra EDC-kniv.

Söker du fart och fläkt i form av färg får du söka dig någon annanstans.

Kniven köper du från Wanderoo och länk till aktuell kniv hittar du här!



Specifikation:

Längd utfälld: 197 mm
Längd hopfälld: 113 mm
Bladlängd: 84 mm
Godstjocklek: 3,4 mm
Ståltyp: VG10
Handtagsmaterial: titan
Låstyp: ramlås
Vikt: 113 g

Designer: Lucas Burnley



/ J - ger Böker Plus en chans till

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Fredags-EDC II

Framelockfriday är en hashtag som ofta dyker upp på Instagram, forum och andra digitala mötesplatser. Eftersom det är fredag idag så vore det därför lämpligt med en kniv av dylikt slag för att kunna delta i gemenskapen. Fast obstinat som jag är blev det nog så långt från det man kan komma. 

Ibland är det nämligen skönt med enkelhet. Därför bärs det idag en kniv av mer klassiskt snitt. En slipjoint från Böker och inte så mycket mer. Nu misstänker jag starkt att det kommer att ändras under dagens lopp som det ofta plägar göra. Men för stunden känner jag mig lätt om fickan och om foten. Så jag begav mig till en skogsdunge för att kunna andas lite. 

Kniven är som sagt en slipjoint, mönstret en "Copperhead". Att de kallas så lär komma sig av att det främre bolstret påminner om en sådan orms huvud. Det här exemplaret har skollor i färgat ben som är frästa "jigged" och färgade röda. Jigged bone finns i massor av varianter beroende på tillverkare och knivmodell. 

Den här kniven är märkt med Bökers "Tree Brand Logo"* som synes på den i sidan infällda skölden. Trädloggan talar om att det är en Böker Manufaktur det handlar om. Det innebär också att den är gjord i Solingen, Tyskland. De två bladen är av kolstål och polerade. 

Som vanligt medförs även en styck HTC10 som bärs i ett Gollafodral som troligen är omodernt men passar mig. 

/ J - fredagsmyser

* Böker har ett par olika klasser på sina knivar där Böker Manufaktur är gjorda i Tyskland, Böker Arbolito i Argentina och Böker Plus i Kina vilket även gäller det enklaste budgetmärket Magnum by Böker.

Dagens bild nr 70 "Mot strömmen"

Det går trender i allt som bekant och så även i knivvärlden. Det nya svarta är utan tvekan musgrå titanknivar försedda med ramlås, flipperöppning, stålinlägg i låsarmen och gärna löpande på kullager. Det har gått så långt att den konstellationen börjar bli svår att undvika på lite finare knivar till och med. 

Men på den här bilden är det svarta svart och jag tyckte det var lite roligt att som kontrast kasta in ett klassiskt mönster i avvikande färg. Bilden blev bra och jag tog ett par varianter på samma tema. 

"Against the Stream"

På bilden syns representanter för märken som Spyderco, Benchmade, ZT, Cold Steel, Real Steel, Ontario, Enzo, Kershaw, Gerber, Meyerco och Enlan. 

Färgklicken är en riktig fickfavorit som ofta agerar komplement till en större kniv- en tvåbladig "Copperhead" från Böker. Den här är gjord i Solingen och således ingen av Bökers kinavarianter utan en äkta "Tree Brand". 

/ J - halvt färgblind

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 66 "Gökboet"

Den här kniven har nu flugit vidare till ny ägare vilket jag tidigare skrivit om. Jag vet att den nya ägaren ser den stora rena titanytan som en blank canvas att gå loss på. Jag kom aldrig överens med den här udda fågeln som fickkniv.

Däremot har jag alltid betraktat den som en utmärkt stilstudie. En designetyd om man så vill!

"One Flew over the Cocoos Nest"

Kniven är för den som inte vet ett samarbete mellan den danske formgivaren Jens Ansö och Böker kallad "Albatros". Den är ytterst kompakt och försedd med kraftiga sidor i massiv titan och ett blad som är hela 5 millimeter tjockt vilket är extremt mycket sett i relation till längden. Det parat med en spets som närmast saknas gör att kniven inte hittat ned i fickan särskilt ofta. Den är också komplett usel att bära. Mycket för att clipet gör att kniven sitter högt i fickan och där är den "vinglig" eftersom den är kort och tung. 

Som ni hör inte en fickknivsfavorit för min del. Men på något avigt sätt gillar jag den ändå. För om Albatros kan även sägas att den har personlighet och det är det inte alla knivar som har!

/ J - öppnar buren och låter fåglar flyga

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 59 "Morgonstund"

Aurora - morgonrådnadens gudinna i romersk mytologi. Här placerad i min trädgård såväl i tid som rum. Den fysiska uppenbarelsen får representeras av namnet på den här kniven från Böker, den Ansödesignade Aurora.

"Aurora in the Garden"

Det var meningen att jag skulle recensera den här kniven för Knivshop.se räkning och sen returnera den. Så blev det inte! Redan när jag höll i den första gången fick jag för mig att den passade mig. Eller kanske inte fullt ut egentligen. Den är något för tung för att vara ultimat och för det mesta föredrar jag en något mer akut spets på mina fickknivar. Och visst, jag bävar lite inför vad framtiden kan innebära i låsväg då Bökers kvalitetskontroll har visat sig vara usel under åren. Jag vet inte om det är kvalitén på deras titan eller vad det är. 

Än så länge är dock kniven precis så bra som jag hoppades!

/ J - gillar egentligen inte gryningar

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 41 "De senaste tillskotten"

Så här kan det gå när smaken är brokig! Det vore enklare om man var mer insnöad på ett ämne som jag skrev häromsistens. Ni vet, bara Spydercos, EKA eller klassiska mönster, dolkar från andra världskriget eller något. Som det är nu gillar jag knivar helt enkelt. För brett för stort och för ofokuserat. Som tur var ligger fokus på fällknivar men inte ens där är jag helt konsekvent!

"The latest Aquisitions"

Ovanifrån ses min Terzuoladesignade Starmate från Spyderco och under den en Large Chinese från samma företag. Den senare formgiven av den numera bortgångne Bob Lum och baseras på ett klassiskt kinesiskt knivmönster. Under den frukten av samarbetet mellan Jens Ansö och Böker i form av Aurora. Den recenserade jag nyligen för den som missat det. Underst återfinns en liten knubbis från DPx kallad "HEAT", amerikaner älskar ju sina akronymer även om den här kniven är tillverkad i Maniago, Italien så vitt jag vet. 

/ J - samlare?

PS Varför engelska titlar på många bilder? Enkelt, de används även på Instagram och där är majoriteten av läsarna/tittarna inte svensktalande!

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension - Böker Aurora

- Gryningskniven

När jag tog emot den här kniven från Knivshop.se för recension var jag förvisso nyfiken på hur den kunde kännas i hand men föga kunde jag föreställa mig att jag skulle falla så pladask som jag faktiskt gjorde. Jag beslöt omgående att den här kniven skulle behållas! Det här är en kniv för mig helt enkelt och jag skall här redogöra för varför och därmed försöka klargöra om det kan vara en kniv även för dig! 

Allas vår danske vän Jens Ansø har under lång tid samarbetat med stora märken* som Spyderco, Fox och Böker för att göra sina customknivar mer tillgängliga för den breda knivköpande publiken och jag har själv sen tidigare exempelvis "Zulu" från Spyderco och "Whale" och "Albatros" från Böker Plus. Däremot har jag inte haft förmånen att få hantera någon av de mer exklusiva samarbetena från Böker som Haddock, Solo, Minos och Cox med flera. Det var en av orsakerna till varför jag såg fram emot att få testa just den här kniven. 

Böker Aurora, modell 112629

"Aurora" är en direkt översättning till produktionsknivformat av hans customkniv "One Off". Det finns även variationer som härrör ur hans projekt "Testlab Outbreak" där hans presenterar många mer eller mindre vilda modeller och inte minst slipningar. 

Emellertid är just den här modellen tämligen tillbakahållen både vad gäller form och bladdesign och den kombinerar en mycket stabil konstruktion med ett elegant yttre. 

Blad

Bladets utseende är så där bedrägligt enkelt som bara komplexa blad brukar vara. Det är en droppint av nästan traditionellt slag. Men inte helt eftersom bladet har försetts med en mycket svagt s-formad egg (recurve). Den är dock knappt märkbar. Sen kännetecknas det förstås av det mycket synliga ovala öppningshålet. Om dem kan man tycka mycket, jag gillar  den varianten på öppningsfunktion. 

Ett droppointblad med en aldrig så liten recurve och mäktig buk

Formen ger ett frikostigt, tämligen brett blad vars mjuka linjer ger mycket svepande buk att jobba med och lång egg i relation till bladlängd. Kort och gott ett mycket dugligt blad för både "EDC"-bruk och kan jag tänka mig, jakt. 

Det knappt åtta centimeter långa bladet mäter hela fyra millimeter över nacken och är runt tre centimeter brett vilket ger en mer robust kniv än man inledningsvis kan förledas att tro. Det är ett intryck som även förstärks av den övriga konstruktionen. 

Stålet är 154 CM från amerikanska Crucible. Det är inte deras mest exklusiva stål i och med att det inte är ett pulverstål men det kan jag faktiskt uppskatta i sammanhanget. Med det menar jag att det känns väl valt för ändamålet. Nuförtiden kan jag tycka att man för ofta förser knivar med "häftiga" stål oavsett vad de skall användas till. Närmast slentrianmässigt utrustas knivar med M390, CPM S110V och CPM S35VN och liknande så fort prislappen når en viss nivå. Av det enkla skälet tror jag, att samlare förväntar sig det. Inte med nödvändighet för att de är bättre på alla områden, underhåll inkluderat. Men det är en fråga jag lämnar öppen för debatt. 

Stålet är 154 CM och finishen en tämligen polerad tumlad yta

Slipningen är en mycket högt dragen flatslipning vilket gör den så nära "FFG" som den kan bli utan att vara det.

Ytan är tämligen hårt tumlad och förutom att det ger ett sobert utseende är det praktiskt. Repor och annat slitage syns inte lika lätt efter användning. 

Jag var något skeptisk till spetsens utformning efter att ha sett bilder på kniven. Det fanns en rädsla för att den skulle påminna för mycket om Albatros vars rudimentära spets gör att den är hart när omöjlig att använda och om så skall ske får handleden en ytterst obekväm vinkel. Men icke då! I det här fallet är spetsen förvisso inte så uttalad och det är uppenbart en kniv för att skära med mer än att sticka men fungerar gör den! Fördelen med en så här pass knubbig spets är att den blir mycket stark. 

Godstjockleken är hela fyra millimeter

Väl i handen är den här kniven ren fröjd att använda. Eggen rakade hår utan för stort motstånd redan inledningsvis och efter några drag över en strigel så var den ännu bättre. Papper skär kniven men kommer inte riktigt till sin rätt i så tunna material. Däremot fungerar den dugligt att nyttja till matberedning. Slipningen och den skarpa eggen gör att den skär mycket bra trots sin bastanta nacke. Grönsaker är inga problem och rotsaker som potatis och kålrot går klart över förväntan. Mer väntat var att den skulle vara bra att skiva kotlett och annat kött med och där gör den ingen besviken.  

När det sen kommer till material som kartong och inte minst trä trivs kniven riktigt bra. Då märks det att det är en robust kniv. Flatslipningen, det relativt korta bladet och utformningen som gör att man kan skära nära handtaget samverkar till att Aurora närmast faller igenom kartongpapp och plastmaterial. 

Trä, färskt och virke är den riktigt bra till. Då kommer handtaget till sin rätt. Det är inte förrän man tagit i ett tag och tvingats hålla lite hårdare i en kniv som man riktigt märker var handtag har sina svagheter.  

Handtag

Knivens namn "Aurora", latin för gryning, speglas i utseendet och i de blågrå nyanser med koppartoner som titanhandtaget anodiserats till. I den räfflade presentationssidan hittar du även solens uppåtgående strålar**. Räfflornas yta har brutits både i ton och rent faktiskt då de är mjukt rundade. Förutom att det är snyggt som tusan ger det även ett gott grepp utan att vara för grovt mot handen. En lyckad symbios mellan utseende och funktion.

"Solstrålarna" är både visuellt slående och funktionella

Handtagets form är inte långt från perfektion i min hand. Med tilläggen för att vara fällkniv, möjlig att förvara i en ficka och gjord i titan skall sägas. Brasklappen kommer sig av att det alltid går att förbättra saker och ting. Nu är kniven testad under varma vårförhållanden och metallhandtag har sina kända begränsningar i kyla till exempel. Skall kniven inte bäras i fickan kan de göras bredare och förses med kraftigare konturer och så vidare. 

Formen är annars det jag gillar mest med handtaget. Kniven fungerar helt enkelt i alla fattningar. Det spelar ingen roll hur kniven greppas, hammargrepp, omvända grepp, i nypan eller med något finger som stöd - det känns naturligt, lättarbetat och bekvämt.

Ett grepp utan stora åthävor som fungerar i alla fattningar

Materialet är som så ofta på finare fällknivar titan vilket nu är så vanligt att jag nästan föredrar andra lösningar. Konstruktionen är öppen och sidorna sammanfogade med hela fyra skruvar utöver pivotskruv och bladstopp. Det ger en mycket stabil kniv som trots av avsaknaden av ilägg i ryggen håller sidorna parallella även under stora påfrestningar. Det kan annars vara ett problem med knivar med öppna konstruktioner och få sammanhållande punkter. Något som inte märks förrän man brukat kniven ett tag och något som inte alltid diskuteras. Ofta ser jag att folk ropar "ah" och "oh" över hur öppna konstruktioner är som om det vore ett självändamål utan att nämna nackdelarna. Det krävs mycket mer precision i tillverkningen för att lyckas med en kniv gjort på det sättet.

En stabil konstruktion med ett flertal fästpunkter

En liten detalj jag däremot inte helt uppskattar är att skruvarna inte är av "hane/hona" konstruktion utan är direkt fästa i motstående titansida. Men det kompenseras till viss del av antalet skruvar.

Öppning och lås

Ett öppningshål, ett kungarike för ett öppningshål! Äntligen! Jag har helt enkelt tröttnat en smula på flippers. Inte för tid och evighet skall kanske förtydligas men för stunden. De dras nämligen med ett par rejäla nackdelar som man slipper med den här varianten på öppningsfunktion. Öppningshålet är här ovalt istället för runt som på originalet. Troligtvis samarbetar inte Böker och Spyderco på det området.

Öppningshålet är både lättåtkomligt och lättmanövrerat

Formen gör det lätt att komma åt och lika lätt att använda. Kanterna är mjukt fasade vilket andas kvalitet och är snällt mot fingertopparna även om det ger en aning sämre fäste än vad skarpare kanter gör. Ännu en anpassning till knivens utseende och användningsområde, gott så.

Öppningen bjuder på en aning motstånd men en mycket mjuk och framförallt jämn gång på glidlager av brons. Solid och len utan att vara "snabböppnad".

Ett exempel på ett utmärkt ramlås

Kniven låser med ett stabilt ramlås. Det fanns inte ens från början den minst tendens till seghet/"stick" trots att kniven faktiskt saknar stålilägg i låsarmen. En egenskap den för all del delar med några andra kända ramlåsta knivar som Sage 2 och Sebenza. Det går bevisligen konstruera lås på det viset men det kräver hög precision i tillverkningen. På samma vis saknar även den här kniven "overtravelstop", det finns alltså inget som hindrar att man trycker låsarmen ur position om man tar i. Ja, förutom att den är mycket stark då och det kräver att man närmast hänger sig på den. Ingen risk för det med andra ord.

Ljudet när låset faller på plats är lika förfinat som utseendet på kniven, elegant och diskret. Funktionen är oklanderlig så här långt. Det finns naturligtvis inget spel eller glapp i kniven och låset är inte bara lätt att komma åt utan även att släppa.

Att bära

Med knivens vikt i åtanke, 144 gram, är den rena drömmen i fickan. Mycket av det beror på en kombination av att den är tämligen tunn, den mäter runt centimetern på den ledden och att sidorna är mjukt formade med en titanyta som inte är strävt mot tyg och fickor. Kniven har heller inga vassa hörn som vill gnaga sönder handen när den är på besök i fickan för att fiska upp nycklar och dylikt. Något jag annars är smått allergisk emot. Fickknivar skall fungera i fickan, det är trots allt där de tillbringar mest tid!

Enkelt och på rätt ställe såtillvida att clipet inte stör greppet alls

Aurora bärs enbart med spets nedåt och clipet är inte flyttbart vilket jag vet är ett stort aber för många. Inte för mig emellertid. Generellt föredrar även jag att bära knivar med spetsen uppåt men ingen regel utan undantag. Den här kniven är ändå inte försedd med flipper och ämnad att snärta fram blixtsnabbt. Så de extra tiondelar av en sekund det tar mig att vända på kniven stör mig därför inte alls. Det finns en stor fördel med nuvarande utformning och placering av clipet och det är att det inte stör greppet alls när man arbetar med kniven! Det är ett av de mest diskreta clip i hand jag stött på. 

Nackdelen är att den tvåhänthet som uppnås med öppningshålet delvis går förlorad i och med ramlåset och clipets placering.

Clipet är annars tunt, platt, diskret och även det tillverkat i titan. Funktionen är utmärkt och jag tycker att det nyper bra nog för att glida över kanterna på byxor av allehanda slag samtidigt som kniven hålls på plats.***

Sammanfattningsvis

Det märks att den här kniven kommer från Böker Manifaktur det vill säga att den är en av företagets flaggskepp gjord i Solingen, Tyskland och inte Argentina (Böker Arbolito) eller Kina (Böker Plus, Magnum)

Nu kan jag ha haft tur med mitt exemplar förstås men jämfört med Böker Plus är det här ett rejält kliv uppåt vad gäller konstruktion men framförallt byggkvalitet. Än så länge har jag inte hittat några missar alls därvidlag. Glapp och spel finns inte, bladet är centrerat, öppningskänslan är påfallande lik en Mercedesdörr av det gamla goda slaget och alla detaljer är väl utförda. Slipningen av bladet är klart över medel och eggarna både symmetriska och vassa direkt från fabrik.

I vissa ljus skimrar koppartonerna i anodiseringen till

Utseendemässigt är det en tämligen tillbakalutad kniv utan större åthävor men den växer efter hand och i hand. En sobert handtag med en tvåtons anodisering i blågrått avbrutet av koppartoner ackompanjeras av ett snyggt blad med stentumlad yta. Den stilrena fasaden åtföljs på ett förtjänstfullt sätt av en mycket bra handtagsform.

Aurora bjuder på flera praktiska detaljer som jag uppskattar. Inte minst är bladet lätt att underhålla då stålet, 154CM är välbeprövat och lättslipat. Något som förstärks av den nästan helt uppdragna slipfasen vilken ger tillräckligt mycket flata sidor kvar på bladet för att underlätta vid användning av de nu så vanliga systemen med fasta vinklar. Ett annat plus är att ricasson är liten och det går att skära nära handtaget.

En liten eftergift till rådande trender är bladgodsets överdimensionerade grovlek. I grund och botten hade kniven troligen varit bättre med säg tre och halv millimeters eller kanske till och med tre millimeters bladtjocklek istället för som nu fyra. Kniven hade inte varit lika robust men skurit ännu bättre i de flesta medier och det är trots allt det den här kniven i huvudsak är utformad för. Den är relativt lättburen även om den inte är mästare på området, därtill är den något för tung och även det kan tillskrivas den grovlek som kommer av den generella "overbuilt"-trenden som gäller för stunden. Men det ger också en gedigen känsla vilket är nog så viktigt.

En kniv lite som jag, stor buk och stort hjärta

Men den är mycket långt från allt vad "tactical" heter trots dimensionerna och stabiliteten. Så söker du en kniv som går att flippa fram blixtsnabbt och som ser spetsigt aggressiv ut skall du nog söka en annan modell.

Istället är Aurora en kniv jag helhjärtat rekommenderar för den som vill ha en synnerligen robust vardagspartner redo för allehanda uppgifter. Den är extremt välbyggd med små toleranser på sant tyskt manér och har flera detaljer som höjer den över mängden som till exempel mjukt rundad bladrygg.

Till det kan läggas ett utseende som i åtminstone mina ögon är elegant och sofistikerat.

Det främsta argumentet för den här kniven är emellertid att det är en förbaskat bra kniv. Det är inte i knivsamlingen den briljerar utan i handen. Böker Aurora är kompetent i de flesta sammanhang, den skär mycket ofta och bra!

Köper den gör du hos Knivshop.se som inte bara har den här modellen utan förstås fler från Böker. 

Specifikation:

Längd utfälld: 187 mm
Längd hopfälld: mm
Vikt: 144 g
Bladlängd: 79 mm
Godstjocklek: 4 mm
Bladstål: 154CM,
Handtag: Titan, anodiserad
Lås: Ramlås/Framelock

Producerad av: Böker, tillverkad i Solingen, Tyskland



/ J - gillar träd

*Numera även ZT, Zero Tolerance.
** Ett mönster som förstås använts förut och bland annat kan återfinnas på Lionsteels "Ti-Spine" och en del Sebenza-varianter.
*** Andra har upplevt det annorlunda. Läs gärna den här recensionen av Aurora från "Älgflugornas herre". Där bekräftas även mina misstankar om att den är någorlunda duglig även som jaktkniv. Även om jag själv skulle valt en fastbladare till det av hygienskäl bland annat. 

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

Böker Aurora

- Ibland blir det inte som man tänkt sig, fast på ett bra sätt!

Jag skulle utvärdera och skriva en recension av en lånekniv från Knivshop.se var det tänkt. Bökers modell "Aurora" formgiven av allas vår danske virtuos Jens Ansö var det som stod på programmet. 

Det var en kniv jag såg fram emot att få stifta bekantskap med. Mest för att såväl designen som ett flertal detaljer som går att utläsa redan av bilder såg ut att tilltala min smak. 

Ett av Bökers flaggskepp, "Aurora"

Vad jag inte visste då var att jag skulle falla pladask! Redan när jag packade upp den ur den relativt exklusiva asken ökade nyfikenheten. Väl i hand satt den liksom fast och ville inte lämna. Jag kände direkt att det här var en kniv för mig. Extremt bekväm i ALLA grepp. Välbalanserad, gjord i goda men framför allt väl valda material och med fina toleranser. 

Inte en chans att jag skickar tillbaks den här kniven. Påminner mig på något vis om en annan kniv jag tror mycket på utan att ha hållit i den, nämligen Spydercos Slysz Bowie. 

Återkommer förstås med en recension av detta förnämliga eggredskap inom en inte alltid för avlägsen framtid. Men jag misstänker att den kommer att få en positiv slagsida!

/ J - knivglad

Från förfalskning till inspiration

- Några ord om förfalskningar, kopior och plagiat i knivvärlden

Tillägg:

Sen den här texten skrevs har den här delen av knivvärlden fullständigt exploderat men grundtankarna är ännu aktuella.

Det sägs ibland att kopiering är den finaste formen av smicker men i knivvärlden liksom inom många andra områden är varumärkesintrång ett problem. Jag tänkte här belysa några exempel på olika varianter av fenomenet och kort delge er några synpunkter i frågan.

Utan att fördjupa mig alltför mycket i ämnet och riskera att gå vilse i den snåriga djungel som upphovsrätt utgör så går det att konstatera att det finns det en stor skillnad i synen på detta mellan framför allt Kina och "väst" även om de på senare tid kanske har skett ett närmande. Det blir inte mindre komplicerat av att mycket OEM-tillverkning sker i Kina och Sydostasien vilket gör att de flesta varor inte tillverkas där de designas. Lägg därtill att många varumärken köper in färdiga produkter och döper om ("rebrandar") dem och soppan är ett faktum.

I knivvärlden finns idag många förfalskningar/kopior/hyllningar eller vad man nu vill kalla dem. I vissa fall rör det sig om rena förfalskningar och i andra bara att man är mer eller mindre inspirerad av en viss modell eller möjligen karaktäristiska detaljer från ett känt märke. Så har man för all del gjort i alla tider. Populära och framgångsrika designer och modeller har alltid efterapats och det på goda grunder. Men fenomenet kan kanske delas upp i några olika kategorier.

Fällkniven F1 - ett original och en förfalskning, frågan är vilken är vilken?

Förfalskningar

Det som ställer till det mest på marknaden är enligt mig rena förfalskningar där tillverkaren inte bara mer eller mindre lyckat kopierar en kniv utan även märker den med originalets namn. Ett sådant förfarande är bedrägligt på flera sätt. Det gör förstås att ursprungsföretagen förlorar pengar genom delvis minskad eller i värsta fall utebliven försäljning men det uppstår också en risk för "badwill" då produkter med ofta undermålig kvalité är i cirkulation under falskt namn. Som konsument är risken uppenbar att man köper en vara i tron att de är vad de utger sig för att vara om förfalskningen är skickligt utförd och om tillräcklig kunskap hos köparen saknas. Den risken ökar ännu mer när varorna sen säljs i andra hand på auktions- och annonssidor som eBay, Tradera och Blocket. På andrahandsmarknade försvinner rätt ofta kartonger, papper och annan dokumentation.  

Det handlar naturligtvis om ett försök att sälja på ett redan känt och etablerat varumärke och i den kampen tycks de flesta medel vara tillåtna.

Det finns många sätt att känna igen en förfalskning på men det är inte alltid helt enkelt särskilt inte via bilder på internet. Det förekommer också att bilder på original läggs ut men att det är en annan produkt som levereras även om det tillvägagångssättet är mer sällsynt enligt min erfarenhet. En enkel sak att börja med när det gäller att avslöja en förfalskning är förstås prisbilden.* Inte sällan är priserna på kopiorna så låga att det går att fatta misstankar direkt. Den slitna klyschan att "är det för bra för att vara sant..." gäller även här. Inom knivvärlden förekommer inte särskilt många superreor, särskilt inte på kända och eftertraktade modeller och märken. Ett typiskt exempel är F1orna på bilden ovan där orignialet kostar runt 1200 kr på svenska marknaden och förfalskningen kostar runt hundralappen. 

Har man tillgång till den ursprungliga varan brukar det inte vara allt för svårt att skilja dem åt när de väl ligger sida vid sida. Men det är långt ifrån alltid man har det och vissa kopior är mycket lika sina förlagor**. I vissa fall levereras de med reproducerade förpackningar och "orginalhandlingar" vilket komplicerar det ytterligare. Men ett grundtips är att "bekanta" sig med den produkt man skall köpa och jämföra bilder och filmer på nätet. Många modeller finns recenserade på mer än ett ställe. Några på den här bloggen till exempel.

Orsaken till att köpa de här varianterna kan förstås variera. I värsta fall har någon blivit lurad och tror att de köpt ett original. Men det finns också andra mer övertänkta skäl. Det är förstås en fråga om moral om man tycker det är ok och om man då inte stödjer olaglig verksamhet.

Emerson Commander, 100% bluff

Mina personliga skäl till att köpa en kopia då och då är delvis desamma som gjorde att jag tankade ned musik från Napster en gång i tiden. Det är helt enkelt ett sätt att "undersöka" knivar jag hört talas om men inte känt på. Visserligen i enklare material och inte sällan dålig finish men ibland riktigt bra. Som exempel kan min kinavariant av "Emerson Commander" tjäna. Det är en modell jag är intresserad av men då Emerson är kända för att kräva viss tillvänjning och inte alltid hålla högsta kvalité ens som orginalprodukt så är jag inte beredd att lägga ut närmare tvåhundra dollar (samt eventuell tull och moms) plus frakt enbart för att stilla min nyfikenhet. Genom att köpa en billig kopia kan jag åtminstone få en uppfattning om huruvida jag gillar själva grunddesignen eller ej. Knivmarknaden i Sverige är inte sådan att jag kan kila ned till närmsta jaktbutik och känna på de modeller jag är nyfiken på. Det finns bara några få butiker i detta land som har något sortiment av lite finare knivar överhuvudtaget och även där är utbudet av märken begränsat. Så jag har i några fall medvetet köpt kopior och även förfalskningar av några kända knivmodeller för att se om de kan vara något för mig. Det har ju bevisligen inte lett till att jag slutat köpa knivar per se utan snarare tvärtom. Just när det gäller Emerson kan väl i förbifarten tilläggas att ovanan att förse dem med "chiselgrinds" som dessutom är slipade på fel sida är mer avskräckande än något annat. Får se hur Kershaws versioner av dem artar sig.   

Sen finns det en klumpigare form av förfalskning som också är vanlig på diverse, framförallt kinesiska, nätsidor. Det är när man stämplar diverse udda och märkliga tingestar med kända märkesnamn. Det handlar då om skapelser som dessa företag och troligtvis ingen designer någonsin har varit i närheten av än mindre tillverkat. Två företag som ofta dyker upp i de sammanhangen är Gerber och Buck vars namn trycks på de mesta som har en egg.

Inget som Buck varit i närheten av. Foto från Aliexpress

Än mer komiskt kan det bli när man gör en kopia av en modell och sen stämplar den med fel namn. T ex säljs Böker Magnums fällkukri under namnet "Cold Steel" på några nätsidor. Och ännu mer frekvent felaktigt är att de kinesiska sidorna blandar ihop märkesnamn och t ex säljer "Fällkniven" som "Buck" trots att knivarna är rätt märkta för övrigt.

Kopior

En annan variant av varumärkesintrång är kopior av kända knivmodeller men där det inte rör sig om falsk märkning. En tillverkare som tydligt gör så är kinesiska Ganzo som har ett flertal modeller som är nästan exakta replikor av särskilt Benchmades olika knivar. Exempel på detta är "Rift" som blir Ganzo G710, "H&K 14210 Snody" som översatt blir Ganzo G704, "Bedlam" - G712 och "Mini Onslaught" förvandlas till - G711. De förstnämnda är mycket lika originalen och den sistnämnda i allt utom själva öppningssystemet där kopian har "thumbstuds" vilket originalet inte har.

Benchmade Rift? Nej Ganzo G710

Stora delar av Ganzos produktion baseras således på modeller från Benchmade. En annan kinesisk tillverkare som gör på samma sätt är "Navy".

Navy K502 - här den mindre versionen, den större K602 är  ännu mer lik originalet "Anduranz"

Navy K631, ett hopkok av olika Spydercomodeller

Deras modell "K502" ovan är i grunden en kniv av Jürgen Schantz kallad "Anduranz" tillverkad av tyska Cherusker Messer. Ett företag som förvisso inte längre finns. Det andra exemplet jag tagit från Navy försöker inte efterlikna en exakt Spydercomodell men bygger helt på designelement från dem. Kniven är blandning av ett Militaryblad i Endurastorlek med ett lätt modifierat handtag från en "Police" och resultatet blir Navy-K631. Navy har också kopior av knivar från Al-Mar, Benchmade och Bladetech. De  tillverkar också modeller som försvunnit ur sortimentet hos etablerade märken. Ett exempel är deras nytillverkning av Kershaws Gentlemen som blir deras modell "K611".

I båda fallen handlar det alltså om företag som gör kopior men märker dem med eget namn och utger sig därmed inte för att vara något annat än just kopior. Det kan tilläggas att båda märkena gör ytterst välbyggda diton och att det är kompetenta knivar. På så vis är det synd att inte mer av den kraften lades på egna modeller då tillverkningskapaciteten och kvalitén uppenbarligen finns.

OEM-tillverkning och vidareförsäljning

En annan variant av kopior ges ut av OEM (original equipment manufacturer)-tillverkare som beslutar sig att fortsätta med utgivningen av nedlagda modeller. Ett exempel på detta är Benchmades "Vex" som utgått ur sortimentet och som liksom många andra prestigemärkens budgetmodeller tillverkades i Kina och nu kan köpas därifrån. Men eftersom den inte är sanktionerad av Benchmade så är det förstås en förfalskning. Även flera av 5.11s knivar går att köpa direkt från tillverkaren.

Det ges också ut modeller under dubbla namn. Amerikanska CRKTs "Drifter" finns att köpa i två versioner dels som "framelock" i stål men även som "linerlock" med handtag i G-10 båda med tillverkning i Kina. Den sistnämnda versionen säljs även som San Ren Mus modell 707. Ett annat exmpel på detta är Bucks "Noblemen" som är densamma som Enlan F723 och så vidare.

Enlan F23 eller Buck Nobleman om man så vill

CRKT Drifters tvilling SanRenMu 707

Kraftiga influenser eller inspiration?

En mildare form av plagiat eller kanske snarare inspiration kan exemplifieras genom den av mig tidigare recenserade SRM "710" som på nätsidor och youtube blev känd som "fattigmans small Sebenza". Den påminner mycket om en Chris Reeve i stil och har många gemensamma drag med en Sebenza men är på inget sätt en ren kopia vare sig sett till material eller utseende. 

SanRenMu 710 en av många Sebenza lookalikes

Är kopiorna tillräckligt framgångsrika får de dessutom efterföljare även de. Nedan ett exempel på detta.

En klon av en klon, Enlans 710 nästan identisk med SRMs 710

Inte bara Kina

Nu är detta beteende inte på något sätt unikt för kinesiska företag. Allt från "inspiration" till ren stöld av idéer sker även på andra håll. Cold Steel är väl det företag jag främst kommer att tänka på när det gäller dylikt då de är tämligen framgångsrika och ägnar sig åt aggressiv marknadsföring. På sin hemsida listar de exempel på förfalskningar av deras knivar som förekommer på kinesiska sidor, t ex deras "Trailmaster Bowie", "Tuff-Lite" och "Black Sable" och uttrycker sin indignation över detta.

Intressant i sammanhanget är att de gör samma sak själva. Nämnda "Black Sable" är från början en kopia på Brian Tighes "Tighe Stick", "Twistmaster" en ren kopia på en Opinel, "Kudu" en kopia av Okapi och samma kan sägas om deras "Canadian belt knife" och inte minst "Finn Bear" som är en kopia av finska Hackmans kända Tapio Wirkkaladesign. Liknande kan sägas om en stor del av deras knivproduktion även om de även kommer med egna idéer från stund till annan och särskilt på senare tid.  

Ovan Cold Steels version av en Hackmankniv, nedan ett original

En annan version av Hackmankniven med sterilt blad

Ett annat exempel på liknande strategi står: t ex amerikanska "Dark Ops" för som glatt snor sina designidéer främst från italienska Extrema Ratio. Något som i omgångar också uppmärksammats bl a här.

Ett annat fenomen är att västerländska företag säljer "rebrandade" - omdöpta produkter som redan görs av Kinesiska tillverkare. I princip halva Böker Magnum-sortimentet är av den karaktären. Som exempel kan nämnas Böker Magnum "M934" som är en omdöpt San Ren Mu 728. Men även de dyrare Böker Plus kan vara omdöpta kinesiska modeller som t ex Resurrection som densamma som en Navy "K630". De är båda inspirerade av customtillverkaren Jim Burkes ursprungsmodell för den delen. 

Många av de här kopiorna har inte bekymrat någon tidigare då de främst tillverkas för den inhemska kinesiska marknaden och inte för export. Det som hänt på senare år är väl egentligen två saker, dels så har kvalitén på kopiorna blivit så mycket bättre och dels så har de via internet gjorts tillgängliga för en publik som tidigare inte gick att nå, kunderna i väst.

Frågan är dock om det ens är ett problem. Naturligtvis beror det på vem som tillfrågas och visst kan enklare lägre prissatta knivmodeller råka illa ut. Men jag tror inte att kopior på CRK, Strider och Emerson hotar dessa märken. Som kund står man inte och väger mellan att köpa en enkel kopia för några få dollar eller att investera i originalet för flera hundra dollar. Det är som att jämföra en "kitcar" med en Ferrari. Det är två olika världar det handlar om. 

Det är förstås en något förenklad framställning men ger en bild av vad det kan handla om. 

Knivvärlden är en trendkänslig sådan. Just för stunden ekar forumen av begrepp som "hard use", "tactical", "overbuild" och annat som tycks motivera till att vässade spett kallas knivar.

Och alla som följer en influens eller låter sig inspireras av rådande mode är förstås inte förfalskare. Gränsen mellan plagiat och inspiration är inte alltid glasklar. Kanske är det som i musiksammanhang, fyra takter?

Falsksång?

/ J - fullkomligt original* Som exempel kan mitt första försök att införskaffa en autoconverterad Buck 110 från Cumberland Knives. Det slutatde med att jag innehar en troligen Pakistansktillverkad kopia. Det var för länge sedan och nu äger jag större kunskap samt en usel kniv.

** Sen jag började plita på den här texten har marknaden formligen översvämmats av falska Spydercos särskilt då modellerna "Paramilitary 2", "Military" och "Southard flipper" i mer eller mindre välgjorda versioner.

Knivrecension Böker Plus "Whale"

-  Designersamarbeten I, Ansø

"The Whale" - valen är ett samarbete mellan tyska Böker och den danske designern och knivmakaren Jens Ansø. Han är en av mina absoluta favoritdesigner ända sen jag hittade hans knivar på nätet för några år sedan. Knivarna kännetecknas ofta av djärva former, organiskt formade blad och skulpterade, närmast "topografiska" handtag ofta i titan och G10. Tyvärr tillåter inte min ekonomi att jag köper originalen och då är det särskilt trevligt när han  gör serieproducerade knivar tillsammans med kända tillverkare till mer överkomliga priser. Det här är inte den första av hans modeller som Böker producerar och även Spyderco har knivar i utbudet som bär hans namn.

Böker Plus Whale

Den här specifika modellen lär vara inspirerad av hur en knölval ser ut i profil när den kommer till ytan. Det kanske inte är den mest traditionella formen på en kniv men handtaget är mycket ergonomiskt och bladformen tämligen praktisk med såväl en stark och vass spets som en rejäl buk för den som önskar det. Kniven har också en design med öppen rygg vilket gör den relativt lätt att hålla ren. Hela kniven kan också demonteras med de numera i knivsammanhang så gott som standardiserade torxskruvarna.

Originell tvist på i grunden klassisk bladform

Bladet är enhandsöppnat via en rejäl "thumbstud" (någon som vet ett bra svenskt ord för detta?) som när kniven är öppen förstärker designen då den påminner om ett öga. Bladgodset mäter 4 mm och det är relativt grovt för en kniv av den här storleken vilket gör den stadig. Tack vare en mycket flack skålslipning är inte stålet bakom eggen massivt vilket bidrar till goda skäregenskaper, särskilt i mjukare material. Vilket är bra om kniven exempelvis används för matberedning ute. Stålet är ett för europeiska knivar tämligen klassiskt 440C, inte ett dåligt stål om det är rätt härdat. Det ger inte några extrema egenskaper och inte de mest hållbara eggarna på marknaden men å andra sidan är det segt och tämligen lätt att skärpa. Frånvaron av "superstål" bidrar också till att hålla priset nere. 

Kniven har bladlåsning av "linerlock"-typ (Michael Walker LinerLock) och bladet är försett med teflonbussningar för att det skall löpa mjukt. Låset klickar i med ett distinkt ljud och är inte så segt som kan befaras då själva ramen och låsningen är av titan. Det är inte sällan som kombinationen av det materialet och stålet i själva bladbasen kan ge en viss seg känsla när man skall fälla ihop kniven eftersom titan normalt har betydligt lägre hårdhetsgrad än stål och därmed slits snabbare. På lite dyrare knivar kan detta lösas genom att ytan på titanet hårdanodiseras eller genom att den yttersta delen av låsarmen är av stål och kan bytas ut.

Flödande linjer även i hopfällt läge

Fördelen med materialvalet är att det gör kniven lätt. Det gör också att kniven utseendemässigt blir mycket elegant då den grå titanramen harmonierar med skållorna i G10 som polerats till en mjuk satinfinish. Fick/bältesclipet är även det i titan och kan tas av men inte flyttas till någon annan position än den ursprungliga. Det är monterat för att bäras på höger sida med bladspetsen uppåt. Handtaget har även ett rejält hål för fånglina om sådan önskas.

Clip i sober titan

Knivens flödande linjer och handtagets kurvatur gör att det passar åtminstone min hand tämligen väl. Bladet känns som en naturlig förlängning av armen. För bättre grepp finns en grund urfasning för pekfingret och sidorna på kniven är mjukt välvda. Det tillsammans med materialet gör att greppergonomin är mycket god. Lyckligtvis är kniven befriad från räfflor ("jimping" som är bland andra "Nutnfancys"* favoritord), en företeelse jag för det mesta inte uppskattar. Vissa, särskilt amerikanskt designade knivar, kan vara så fulla med urfräsningar att kniven nästan blir vass och knappt går att hålla i (exempelvis CRKT "Ryan mod 7") samt fastnar i materialet i byxor och fickor. Är en kniv rätt utformad så brukar materialet i handtaget tillsammans med formen på detsamma ge grepp nog.

Ett exempel på god ergonomi i vacker förpackning

Avsaknaden av frästa skåror gör också att den här kniven får ett renare utseende. Den är något så ovanligt som en kniv som är vacker i såväl hopfällt som utfällt läge. Den är ett gott exempel på enkel ren estetik. Något av ett nordiskt varumärke när det gäller design i allmänhet.

Just mitt exemplar har mycket bra finish och passning i materialen. Bladcentreringen är nära nog perfekt och den låser mycket distinkt utan att fastna. Bladet har inget spel vare sig i sida eller upp och ned. Något jag förväntar mig från en kniv i den här prisklassen. Får dock se hur den slits över tid. Jag har inte den bästa erfarenhet av just titan. Exempelvis har låsarmen på min Benchmade AFCK vandrat en del när den nötts vilket givit upphov till ett litet glapp i höjdled.

"The Whale" är annars kosmetiskt nästan perfekt, särskilt om priset tas i beaktande. Möjligen skulle några av kanterna på särskilt titandelarna få vara lite mer rundande om jag fick önska något. En annan, mycket liten, detalj är att det skulle vara lättare att öppna kniven om det var längre mellan handtag och "thumbstud. Sen kan alltid stålsnobbarna önska sig finare stålkvalité. 

Elegans definierad

Om man som jag gillar stilren design och Jens Ansø så är "Valen" nästan ett måste i samlingen. Utformningen är okonventionell men ändå praktisk med ett nästan klassiskt "flåblad" som är väldigt funktionellt. Det gör att kniven kan tilltala både den som är samlare men även tjäna som brukskniv. Att den tillverkas av Böker i deras "Plus" kollektion med utveckling i Tyskland och produktion i Kina gör också att priset inte blir astronomiskt. Själv köpte jag kniven genom White Mountain Knives.

Specifikation:

Längd utfälld: 194mm
Vikt: 108g
Bladlängd: 80mm
Godstjocklek: 4mm
Bladstål: 440C
Handtag: G10, polerad

Producerad: Böker Manufaktur Solingen, tillverkad i Kina


/ J - Ahab wannabe

*en känd youtuberecensent av bl a knivar, för den som inte känner till honom