Ny kniv - Joker Becada

Härförleden presenterade jag en mycket imponerande kniv från Joker i form av Bowie 7.87. En av dess mest utmärkande egenskaper, förutom de eleganta linjerna, var handtaget i mycket fint hjorthorn. Det och det faktum att en Bowie-kniv förvisso är väldigt allround men har sina begränsningar på grund av sin storlek, gjorde att jag letade efter ett komplement.

Valet föll på en annan kniv från Joker. Den här kniven finns också tillgänglig med samma material i handtaget och har förvisso en annan men lika elegant bladform. Dessutom fungerar den som ett utmärkt komplement med sitt mindre format. Modellen är Becada.

Joker Becada

I sann Joker-anda finns det flera handtagsmaterial att välja mellan. Om du vill fortsätta naturtemat finns det horn från buffel eller ko utöver hjorthorn som i det är fallet. 

Om du vill ha något mindre animaliskt finns det även varianter med trähandtag och då kan du välja olivträ eller valnöt.

Men i det här fallet var valet enkelt, även om jag tyckte att de andra varianterna också var fina att se på.

Becada har ett elegant bladformat droppoint-blad tillverkat av 14C28N och finns som här med hornhandtag.

Becada är en liten och smidig fällkniv som mäter totalt 175 mm. Av det utgör bladet 80 mm. Det är så tunt som 2,3 mm, vilket tillsammans med en full flatslipning och ett 14C28N-stål borde ge en utmärkt grund för att skära bra. Jag vill även påpeka att det eleganta lövformade bladet är riktigt attraktivt.

Handtaget är byggt runt en stålram som är 2,5 mm tjock. På utsidan hittas som sagt skollor av horn som på traditionellt vis nitats på plats. Med andra ord är det här inte en kniv som man tar isär. Särskilt inte som det är en back lock. Låsarmen på baksidan har förresten också fått ett mönster för att komplettera utseendet.

Totalvikten är 85 g så med andra ord är det en lätt kniv. Becada saknar clip så den bärs bäst löst i fickan eller som jag ämnar göra i ett läderfodral med clip..

Det klassiska utseendet i kombination med en gedigen känsla baserad på bristen på spel i bladet, god passform i låsarmen och välpolerat material i handtaget gör att jag ser mycket fram emot att bära och använda den här kniven. En rapport kommer när den är klar!

 

Joker

/ J - goes natural

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Focuser Outdoor FC 133

Dags för en doldis, eller i alla för mig fram tills nyligen helt okänt märke. Namnet är Focuser Outdoor och namnet antyder vad det är de ämnar fokusera på nu och framledes. 

FC 133 heter den här kniven och jag mycket nyfiken på hur den skulle se ut och kännas. Med nya märken är det alltid något extra då det kan luta åt både det ena och det andra håller beroende på vad de har för bakgrund och vilka interna/externa formgivare de har eller anlitar.

Focuser Outdoor FC133

Vad gäller formgivning behöver man inte oroa sig det minsta när det kommer FC 133. Den följer till mångt och mycket mallen för hur en god kniv av den här sorten kan eller kanske till och med bör se ut. Fast några små utsvävningar har gjorts men de återkommer jag till i en senare recension. 

FC 133 finns i lite olika versioner. Önskas den med en högre sabelslipning istället för här som en klassisk "Scandi" så finns  modell FC 134. 

 

FC133 levereras med ett Kydexfodral och har handtag i G10

Vad jag menar med mall innebär en heltångekniv, här gjord från 3,5 mm tjockt stål med ett format handtag. Det har ett litet inbyggt fingerskydd, är avsmalnat mot framänden till och avslutas med en diskret anknäbb. Däremellan sväller det på mitten. Materialet är här G10 som skruvats på plats med två skruvar. 

Totallängden är 220 mm varav bladet utgör 110 mm. Det är en drop point som kan fås med lite olika bladstål. För kolstålsentusiasten finns 52100 och den för som vill ha ett något mer plånboksvänligt rostfritt alternativ så kan 14C28N väljas. Två mycket gångbara stål för övrigt. Men du kan även få det i ett riktigt toppstål som i det här fallet. Den här varianten har försetts med CPM 3V. Prisnivån stiger med val av stål kan jag förtydliga. Riktpriset från fabrik ligger från 70$ och uppåt.

Den här versionen har så förnämligt stål som CPM 3V

I övrigt kan tilläggas att bladet fått en 90 gradersrygg för det eldstål som inte följer med. På hemsidan anger de att det beror på att flygbolagen vägrar skicka knivarna då. Märkligt då jag precis fick en kniv från Spanien med just ett eldstål i paketet Dessutom som alla vet tar de inte eld av sig själva. 

Paketet avrundas med en av de små utsvävningrna jag antydde och det är ett fodral i Kydex istället för mer tradtionellt läder. Fodralet har inbyggd hållare för eldstål. 

Redan efter att ha burit kniven vid något tillfälle och gjort några testarbeten kan konstateras att den FC 13 från Focuser Outdoor lovar mycket. Sensommaren och hösten är bra tider för friluftsliv i Sverige så det lär finnas tillfälle att testa den ordentligt. När det är gjort återkommer jag med en recension!

/ J - sneglar mot skogen

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr 291 "Tundran i maj"

Är inte tundran ovanligt grön för att vara i maj? Sedan kan även fråga sig hur det kommer sig att det växer så många träd på den och varför det finns en sjö i bakgrunden. Frågorna hopar sig och tarvar ett eller flera svar.

Förklaringen är inte så långsökt som det verkar. Ironin och pappaskämten lyser igenom i titeln. Det är kniven som kallas Tundran och kommer förstås från det eminenta företaget Karesuandokniven. För er som måhända missade det inlägget så var det bara några dagar sedan jag presenterade den. En nyhet från andra sidan polcirkeln. 

En kniv som genast föll mig i smaken. Den är vacker att se på, lätt att bära och mycket bekväm i handen. Inte mycket att anmärka på där. Nu måste den bara testas också!

"Tundran i maj"

Men på tal om tundror, så här grönt är här nere i södra Sverige. Något som står i kontrast mot våra nordligaste delar. Särskilt så här års slås jag av kontrasterna och är vid just det här tillfället mycket glad att jag bor där jag gör. 

Glad var jag även för att det blåste den här dagen och att det än så länge varit mycket torrt i skog och mark under den här våren. Det betyder nämligen att alla illasinnande flygfän lyser med sin frånvaro än så länge. Men förutom det var det en molnig dag med en och annan regnskur. Det var dock upphåll när jag var ute och gick. 

Det var i förrgår. Nu har jag varit på konstutställning och med mig hem fick jag och min fru en tavla av Dregen*. Resten av min lördag kommer nog att ägnas åt att se på årets "kungaetapp" i Giro d'Italia. Den lär inte gå av för hackor och nu återstår att se om Vingegaard kan avgöra det hela en gång för alla eller inte. Troligen gör han väl det men den som lever får se! 

Sköt nu om er ordenligt alla goda vänner där ute i cyberspace!

/ J - laddar för cykling, från soffan

* För dem som inte vet är han mer känd som gitarrist i Back Yard Babies och The Hellacopters. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Karesuandokniven Tundran

Att jag uppskattar det svenska märket Karesuandokniven kanske inte är någon hemlighet. Min första kniv från dem skaffade jag redan på tidigt nittiotal och modellen var Järven. En kniv som finns kvar i sortimentet trettiofem år senare. Sedan fick jag en Uraka i gåva av min mor några år senare, en kniv som av det skälet är en av mina mest uppskattade.

Det har även recenserats ett par av dem här på bloggen såsom Galten, Pältsa och sist Bäver 10. Det var hela sex år sedan jag skrev något om den första. Tiden går som bekant. Nu är det emellertid dags för en nyhet, inte bara för mig utan för alla då det här är en ny kniv från världens nordligaste knivtillverkare i Karesuando!

Välkommen säger vi till modellen kallad Tundran.

En kartong som får mig att längta till fjällen, ni vet vad  den innehåller

På sin hemsida kallar Karesuandokniven Tundran för brukskniv. Det är inte missvisande på något vis men samtidigt så får väl tilläggas att det gäller de flesta av deras produkter. Skillnaden mellan bladen på de olika modellerna är inte särskilt stor sett ur ett vidare perspektiv och handtaget är förvisso olika men skillnaden är ibland subtil. 

Karesuandokniven Tundran

I det här fallet innebär det konkret en kniv med ett blad som är 100 mm långt, med en höjd på 21 mm. Proportioner som är tämligen vanliga på den här typen av kniv. Tjockleken på bladgodset är 3,2 mm. 

Stålet som nyttjas är den klassiska Sandvik 12C27.* Ett stål som måhända är något enkelt men väl beprövat. Hårdheten uppges till 58 HRC vilket är tämligen mjukt. Det skall blir intressant att se hur det uppträder under användning. Slipningen är en klassisk "Scandigrind" som det ofta kallas nuförtiden. De kan också sägas vara en låg sabelslipning ytan sekundäregg. Det ger som bekant en specifik uppsättning egenskaper som jag ämnar diskutera mer i en kommande recension. 

Tundran, en vacker kniv som förhoppningsvis presterar lika väl som den känns bra i hand!

Handtaget är gjort av masurbjörk som betsats mörk och har en framkant av mässing. Vad som utmärker handtaget är att det är relativt smalt och något längre än vanligt samt kraftigt format. Det är helt enkelt kurvigt där särskilt den påtagliga aktern är märkbar. Redan när man håller den första gången kan konstateras att den ligger mycket bra i handen. 

Andra intryck är att kniven är både lätt och välbalanserad. Vikten utan fodral är 95 gram och hela paketet inklusive fodral 150 gram. 

Fodralet är gjort i nötläder och är av klassiskt snitt. Det inkluderar ett hänge gjort av en lädersnodd och det avslutas med en lädersnibb. Den sistnämnda fyller en funktion men den återkommer jag till. 

De första intrycken är att det här är en lika vacker kniv i verkligheten som på bild. En klassisk skandinavisk kniv med rötterna djupt förankrade i den karga tundran eller kanske magra norrländska jorden. Materialen känns igen med trä, läder och svenskt stål. 

Goda val som väl matchar både utseende förhoppningsvis egenskaper hos kniven. Det sistnämnda har jag vissa förhoppningar om givet mina tidgare erfarenheter av produkter från Karesuandokniven. Håll  utkik efter en framtida recension av den här kniven! Den skall bara hinnas användas först.

Karesundokniven

/ J - letar efter sina norrländska rötter

#knivesandbikes #knivigtvarre

* De här måtten råkar exempelvis vara exakt desamma som hittas på bladet tillhörande Bäver 10 som exempel. 

Recension Al Mar B21 Folder

 

-  en flexibel bjässe

Känslan av deja vu är stark i det här fallet. För den som tycker sig känna igen den här kniven är inte helt fel ute. Jag har tidigare presenterat och recenserat en kniv från Al Mar som är mycket lik den här. Det är förstås dess nära släkting B-21  jag talar om. Med det i åtanke är det inte så långsökt att se varifrån namnet på den här kniven härstammar då en av få saker som skiljer dem åt är förmågan att vikas på mitten. Således heter den här B-21 Folder.

Al Mar B-21 Folder

Bakom namnet "B-21" döljer sig en tanke då det står för Bowie for the 21th century, en modern tolkning av ett gammalt koncept med andra ord. Särskilt modern blir den i det här fallet då det översatts till fällknivsformat. Mannen som formgett den här kniven är förstås Kirk Rexroat.

Släktskapet är inte svårt att spåra

Hans namn kan för övrigt hittas på fler knivar från Al Mar Det började tidigt, redan 1997, med att han tillverkade en customkniv kallad "Havanna Clipper" åt Gary Fadden som då var ägare till företaget. Sedan dess har Rexroat även designat knivar som Back Up I, Back Up II och inte minst Payara. Den sistnämnda har släppts i en ny version som jag recenserat. 

Kirk Rexroat har designat även den fällbara versionen av B-21

Kortversion: Al Mar B-21 Folder, en robust och mångsidig fällkniv tänkt att ersätta en fastbladad kniv

Blad

Liksom ett flertal andra detaljer påminner det här bladet om sin fastbladade släkting. Den bygger på ett modifierat Bowie-blad vilket i grund och botten förstås är en clip point. Men här blir beskrivningen något mer omfattande. Bowie-delen består främst av den djärvt klippta spetsen men sin för typen karaktäristiska falskegg. 

Modifieringen återfinns i den tydliga böjen som hittas i bladryggen, en detalj som dessutonm förstärks av tumrampen som leder fram till den. De skapar fler sätt att greppa kniven på.

Det modiferiade Bowie-bladet går igen även i fällknivsversionen av B-21

Att det här är en relativt stor fällkniv avspeglar sig i måtten på bladet. Det är 95 mm långt och 35 mm högt. Tjockleken är 3,3 mm vilket inte känns överdrivet med tanke på knivens tänkta användningsområde som "taktisk"/friluftskniv. Men för all del, den hade varit hållbar nog med ett blad på 3 mm också. Vad som ibland tycks förbises är att höjden på bladet förstås bidrar till styrkan i allt utom om man använder  sin kniv som bräckjärn. 

En sak som bidrar till det robusta intrycket är valet av stål. D2 är inget extraordinärt material och ibland  gillar jag det inte då jag med ett antal knivar har haft problem med korrosion. Ibland räknas D2 som "semirostfritt" men det vet jag inte om jag håller med om. 

Men i det här fallet känns valet korrekt då det är ett stål som tål mycket stryk. Det flisar sig inte lätt och det går att få riktigt vasst. Givet att härdningen är bra så håller det dessutom skärpan länge. Fabrikseggen på B-21 var för övrigt mycket bra, vass och relativt jämn. 

Stålet fått en satinfinish vars blanka yta hjälper till att hålla rosten borta. Märkningen är för övrigt tämligen diskret med Al Mars nya logga, den utan rött i, på en sida  och modellbeteckning, designer och tillverkningsland på andra sidan. Mycket information men i litet format. 

Stålet som använts är D2

Sedan har man valt en tämligen brant egg och ett blad som förvisso har en hög flat (inte full) slipning. Sekundäreggen är 25 mm hög. Därtill är kniven för att bli extra tålig hela 0,7 mm tjock bakom eggen. 

Det påverkar förstås hur kniven fungerar i olika material. Det står klart när man använder kniven att den är mer tänkt som frilufts och kanske jaktkniv än för typiska EDC-sysslor. Det är inte världens bästa kartongdödare men den var inte heller tänkt som det. Samtidigt skall det inte överdrivas, det är nyanser det handlar om. En vass egg och ett stadigt handtag gör att det bara är att köra på och dessutom längre än de flesta givet den goda ergonomin. Så det går att strimla stora mängder kartong, bara inte så lätt som med de för ändamålet bästa knivarna. 

Väsentligt mycket bättre fungerar den i kött. Jag är inte jägare men har testat den på blandade grisdelar, läs kotletter och kareér för att bilda mig en uppfattning. 

Trä i olika tillstånd, färskt och torrt jämte rep av olika typer är andra saker som den här typen av kniv måste hantera väl och det gör den. Det är ju bland det vanligaste man kommer i kontakt  med om man är utomhus i någon form. 

Sedan är spetsen en fröjd. Vass nog för småarbeten samt stark nog för  att inte gå av. Geometrin gör även att den penetrerar till exempel tjockare plast på ett utmärkt vis. Småarbeten jag ofta utför är mindre "kirurgiska ingrepp" på min egen person i form av att pilla ut metallflisor ur händerna. Som knivkastare är det frekvent förekommande. Även till det fungerar den här spetsen. 

Handtag

Det uppseendeväckande bladet matchas av dito handtag. Här har vi en djärvt blåanodiserad ram och en allmänt skulpturalt utseende. 

Det resulterar i sin tur i ett handtag med många detaljer värda att notera. Vi kan börja med att konstatera att det har både rejält med skydd mot att halka framåt och bakåt. Det märks att Rexroat var ute efter ett handtag som fungerade till diverse olika uppgifter. Framåt hittas ett fingerskydd samtidigt som ovandelen utgör en tumramp. Både hängslen och livrem med andra ord. På samma vis sväller handtaget baktill till en "anknäbb" som förhindrar att användaren glider bakåt när man skär. 

Handtaget är både rymligt och flexibelt

Det skulpturala utseendet kommer sig av sidopaneler i G10 som är rejält formade. Som mest är de kring 4,5 mm tjocka. Men de är både välvda och tunnas ut framtill. Hela kniven är 15 mm tjock som mest och som minst endast 6,5 mm vilket är närmast unikt. Men det finns en finess med det som jag återkommer till. 

Längden på hela handtaget när kniven är hopfälld  är 130 mm och användbart utrymme för fingrarna är 90 mm. Även om det är en sanning med modifikation beroende på hur många sätt det finns att variera greppet på. Sedan är bakre delen av handtaget utformat så att skulle det behövas en centimeter till om du bär tjockare handskar till exempel, så fungerar även det. 

I ryggen syns den blåanodiserade ramen samt en back spacer i stål

Konstruktionen är något speciell jämfört med de flesta fällknivar av ett par skäl. En sak som sticker ut är förstås den blå färgen som använts som accentfärg. Men det som är mer unikt är hur stor del av ramen som är i kontakt med bladet kring pivotskruven. Det ger en väsentligt mycker styvare och tåligare fällkniv i sidled. En detalj som ofta förbises när man skall tillverka stadigare fällnivar. Oftast har tillverkare endast talat om låsstyrka i det fallet. 

När vi talar om styrka kan tilläggas att ramen inte är lättad på något vis. En av de saker som tillsammans med måtten, back spacern i stål samt de många skruvarna förstås bidrar till den höga vikten. Med många skruvar avses att sidorna är fastsatta med tre små T6-skruvar per sida men det är inte de som håller ihop ramen. Det gör ytterligare tre lika små skruvar per sida utöver pivot-skruven. Den är för övrigt en stabil T10. Man har lagt krut där det behövs. Men det gör att inte mindre än tretton skruvar återfinns i den här kniven trots att den saknar clip. 

Balanspunkten hittas precis bakom fingerskyddet. B-21 är riktigt bekväm i alla vanliga grepp...

Formen som beskrivits ovan ger ett mycket mångsidigt handtag. Det passar förstås utmärkt i ett hammargrepp, konstigt vore det annars eftersom det är kraftig fällkniv och det är den fattning som ger mest kraft.

Sedan kan B-21 Folder hållas i två varianter av sabelgrepp, både med tummen på tumrampen men även med pefingret precis bakom eggen på den flata delen av bladet där och med tummen i den fördjupning som finns på bladryggen. Det gör att du kan komma betydligt närmare det som skärs vilket är utmärkt vid detaljarbete. 

...samt i några till. Faktum är att det här handtaget fungerar i alla olika grepp

Pekfingret vilar naturligt på ovansidan av bladet vilket gör att även det greppet känns bra. Sedan är den här kniven riktigt bra att hålla i nypan tack vare hur tunt handtaget är framtill. Där är det bara den utstickande ramen som har kontakt med bladet. Det är en ovanlig egenskap för en så här bastant fällkniv och ett gott exempel på god design. 

Det går som sagt att använda ytan bakom bladet för att placera ett pekfinger i om man vill komma närmare bladet men det är inte lika bekvämt som på den fastbladade kniven som är väsentligt mycket mer rundat där. 

Utöver alla andra möjligheter så är den här kniven även förträfflig att hålla i omvända grepp. Inte minst underlättar den platta bakänden av handtaget om håller kniven med eggen nedåt/framåt. Drar du mot dig i omvänt grepp med bladet uppåt är både tjockleken och längden på handtaget till stor hjälp. 

Öppning och lås

B-21 Folder öppnas med  tumknoppar och för ovanlighets skull bara på ett vis, långsamt och stilfullt. Det vill säga den är kniven har inte några kullager och bladet kan därför inte snärtas fram. Det ligger helt i linje med användningsområdet. Inga lager som kan samla på sig grus och skit i onödan. 

Du kan öppna kniven med två händer om du känner för det men endast lite av bladet sticker ut så det är en manöver som inte är helt enkel. 

Tumknopparna gör det de skall, lätta att komma åt och med god hävstång

Tumknopparna är rejält tilltagna i dimension vilket gör dem snälla mot tummen. För att öka fästet har de ett mönster på toppen. De är rätt placerade för att ge hävstång och göra öppningsrörelsen smidig. De är inte heller så höga att de sticker ut för mycket. Något som dock är mindre viktigt på en kniv som inte bärs med clip i en ficka. Men du vill ändå inte ha utstickande delar som kan fastna i saker. 

Det här är en kraftig liner lock vars låsarm nästan är dold

Givet  att ramen är kring 1,5 mm tjock så är den liner lock som hittas på den här kniven också stadig. Den är väldigt välgjort och det har aldrig missat att låsa. 

När låsarmen är på plats håller den bladet synnerligen stabilt. Något glapp eller spel är det inte tal om. Det enda speciella är att låset är tämligen svårt att släppa. Det finns en fördjupning för att underlätta åtkomst men det är trångt om utrymme och låsarmen har inget mönster för att undvika att fingret halkar av.

Nu tror jag att utformningen är sådan med flit. Jag har stött på en liknande tanke i en kniv från Spyderco, nämligen Bradley Folder 2. Vad det handlar om är att man "gömmer" låsarmen för  att man absolut inte skall kunna komma åt den ens om man utför vridande rörelser med kniven. Något som annars är en teoretisk risk. 

Att bära

Så var det elefanten i rummet. Eller kanske inte förresten eftersom det inte är dolt. Bara en elefant då. B-21 Folder är byggd för att ersätta en fastbladad kniv och det märks förstås. Den är som tidigare sagt tretton centimeter lång och en och en halv centimeter tjock hopfälld. Ja, och sen var den över fyra centimeter hög också. Slår man ihop det så får man mycket volym. 

Men det är ändå vikten som utmärker sig. Den här kniven väger in på 195 gram. En tungviktare för att vara fällkniv.

Ett kraftigt läderfodral medföljer att bära kniven i. Här har jag våtformat lädret för bättre passform

Av de skälen valdes förnuftigt nog att inte förse B-21 Folder med något clip. Den hade varit för klumpig i fickan. På köpet får man förstås bättre ergonomi med utstickande metalldelar ur vägen. 

Istället levereras den här kniven med ett klassiskt läderfodral av "pannkakstyp". Det är gjort i kraftigt ljust läder och är välsytt. På en sida hittas ett  klassiskt rutmönster och på den andra är Al Mars logotyp instansat.  

Så här ser fodralet ut när det precis är uppackat ur kartongen

Dock rekommenderar jag att du våtformar fodralet efter kniven. Att naturligt slita in det till en bra passform lär ta evigheter med den läderkvaliteten. Fodralet har hällor för bälten upp till 45 mm bredd. 

Sammanfattningsvis

Eftersom jag var mycket förtjust i den fastbladade varianten kändes det som jag var tvungen att se om jag uppskattar den fällbara versionen av kniven lika mycket. Och det gör jag, kanske. Jag är lite ambivalent måste medges. Allt som är knivens styrka är också dess achilles-häl. Låt mig förklara!

Al Mar B-21 Folder är trots allt tänkt att ersätta en fastbladad kniv, något som både dimensioner och bältesfodral skvallrar om. Vi har en fällkniv med ett stadigt blad men ett ännu stadigare och mångsidigt handtag. Materialen är valda för att vara hållbara och det avspeglas även i konstruktionen. Det syns bland annat genom att den kraftiga stålramen har stor anläggningsyta mot bladet för ökad lateral styrka och att ramen inte är lättad.  

B-21 Folder och en kaffe i vårsolen

Funktionsmässigt är det en mycket bra kniv. Bladformen är gångbar till det mesta med en bra spets, lagom mycket buk och en bit rak egg att arbeta med. Det är inte många arbetsuppgifter som inte kan klaras av med den bestyckningen. 

Sen har du som sagt ett handtag som möjliggör allt från ett mycket kraftfullt hammargrepp till ett mycket delikat grepp i nypan. Det är lite av en konstart att få till det, något som Rexroat lyckats med. 

Sammantaget är det därför ett mycket bra handtag. Något lite att anmärka på har jag dock och det är själva genomförandet. Hörnen vid fördjupningen som underlättar åtkomst till låsarmen är för vassa och detsamma kan sägas om insidan på ramen. Något som jag valt att runda av själv. 

Men alla de här fördelarna kommer med ett pris. B-21 Folder blir naturligt en stor och därtill tung kniv. Det är en fällkniv som inte är en fickkniv. Något som sagt förklarar det medföljande fodralet. Sedan kan tilläggas att när jag haft en stadigare vinterjacka har jag ändå burit den på botten av en ficka. Annars huserar den mest i väskor. Sättet att bära den polariserar dock lite, alla gillar helt enkelt inte bältesfodral till fällknivar. 

Tillhör du dem som inte ser det som ett hinder är dock det här ett utmärkt val från Al Mar. 

Al Mar B-21 Folder i alla väder. Här under en vandring i höstas

B-21 Folder är nämligen en mycket bra kniv. Mångsidig och därtill mycket välbyggd. Den är för övrigt gjord i Taiwan. Så den som söker en robust kniv med inriktning på jakt och friluftsliv i fällbart format är det här en kandidat. 

Al Mar

Specifikation:

Längd utfälld: 226 mm

Längd hopfälld: 130 mm

Vikt: 195 g

Bladlängd: 95 mm

Godstjocklek: 3,3 mm

Bladstål: D2

Handtag: G10

Lås: Liner lock

Producerad av: Al Mar, tillverkad i Taiwan

/ J - testar tungviktare

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension Karesuandokniven Bäver 10

 

- följeslagaren

Det här är den större av två gnagare som återfinns i svenska Karesuandoknivens katalog och modellen heter som titeln skvallrar om Bäver 10. Önskas en ännu smidigare och framförallt mindre kniv finns även en Bäver 8. Siffrorna har en viss bäring kan jag avslöja. Men oavsett vilken kniv du väljer så får du en kvalitetsprodukt tillverkad i Sverige. 

Karesuandokniven Bäver 10

Karesuandokniven saluförde sig ett tag med att de var världens nordligaste tillverkare av knivar. Tyvärr var jag vid ett tillfälle tvungen att spräcka den illusionen då det fanns ytterligare en jag känner till belägen trettio mil rakt norrut. Men Karesuando är ändå förbaskat långt norrut i världen för de flesta och numera har de återtagit tronen då den tillverkare jag hade i åtanke numera har förlagt produktionen till sydligare nejder. 

 Anledningen till att jag nämner geografin är att det genomsyrar hela tillverkningen och företaget.

Knivar, yxor och övriga produkter från Karesuandokniven står med minst en fot stadigt placerad i det traditionella men den andra hovrar lite ovanför det moderna utan att vara nedstampad än. De flesta material är hämtade från närområdet med björk, renhorn, läder och svensktillverkat stål. Men det har även smugit sig in moderna element som yxor i rostfritt och fällknivar med koliberramar.   

Dagens recensionsobjekt innehåller dock inga särskilda överraskningar i materialväg. Frågan är snarare hur väl de nyttjats.

Bäver är en tradtionell jakt- och friluftskniv med det där lilla extra

Kortversion: Karesuandokniven Bäver 10, en gnagare med suveränt bett, schysst päls och som är sympatisk att hålla i. Ett sällskapsdjur för livet

Blad

Tillägget till namnet Bäver avslöjar en sak om den här kniven, nämligen bladets längd. Följaktligen mäter det 100 mm. Av det sträcker sig eggen över 95 mm. Det vill säga som på de flesta skandinaviska knivar kan man skära nära handtaget vilket är en egenskap jag uppskattar då det är där man har mest kraft och kontroll. Det amerikanska påfundet att förse knivblad med "forward choils" är jag ingen vän av då de mest är i vägen när de inte används. 

Bladet är en mycket svag drop-point som gränsar till ett rakt blad. Slipningen är inte otippat en "Scandi grind" som de kallas numera

Stålet som använts i den här specifika utgåvan är det mycket beprövade 12C27. Önskas ett mer exklusivt stål finns kniven även att tillgå i Damasteels "Dense Twist"-mönster. 

Om 12C27 kan man säga rätt mycket. Bland annat att det kanske är i enklaste laget för att hittas på en kniv i den här prisklassen och att det vid det här laget är något daterat. Det är trots allt ett stål som använts av Morakniv i många år. Men det kan även sägas att det är synnerligen beprövat vilket medför att kunskapen kring hur man härdar, värmebehandlar och bäst slipar stålet också är väletablerat. På så vis är det enkelt att få ut det mesta ur materialet.

Det märks i det här fallet då bladet har hållt skärpan mycket väl. Jag har under det år jag använt kniven inte behövt slipa om den utan underhållt den med strigel och strigelpasta som jag brukar och det har fungerat väl. Då skal väl tilläggas att jag inte skurit alltför tungt eller slitigt med kniven. I klartext betyder det inga skitiga ankartampar med sand i eller gummidäck eller liknande. Till den typen av uppgifter använder jag andra knivar. Läs "som jag är mindre rädd om". 

Sedan hjälper både materialet och finishen till med att hålla korrosionen stången. 12C27 är ett rostfritt stål och ytan har försetts med en spegelpolering. Det gör att rost inte får fäste även vid mycket fuktig väderlek. 

Stålet är ett blankpolerat 12C27

Bävern 10 är en utpräglad jakt- och friluftskniv och som sådan är det främst naturmaterial med vissa inslag av exempelvis nylonrep, tejp, tunnare plast och kartong som skärs. Åtminstone gäller det mig.

Men som sagt trä, både färskt och torrt samt kött är det som är mest aktuellt givet knivens design. Nu är jag inte jägare så några rådjur har inte flåtts och inte ens en liten gädda har fileats då jag knappast är en frekvent fiskare heller. De praktiska bitarna som rör kötthantering tar jag hand om i köket då jag är matlagningsintresserad och även arbetar som kock. Så fisk har jag hanterat och även fågel, fläsk och nötkött. Kniven har även fått följa med till jobbet för att jag skulle få mer användartid som bakgrund till recensionen. 

Kniven skär bra i födoämnen så länge man inte får för sig att slanta för mycket morötter och dylikt förstås. Det är nämligen inte den här typen av slipning särskilt bra till. Det ligger i sakens natur. Bävern har nämligen en typisk "scandi grind" som det kallas numera även om den här har en liten mikroegg. Fabrikseggen var för övrigt mycket bra - vass, jämn och symmetrisk. 

Vad som händer i den typen av ämnen, exempelvis rotfrukter, är att bladet gärna agerar kil och vill spräcka det som skärs. Jämfört med en kökskniv är nämligen blad gjorda för jakt- och framförallt friluftsliv tjockare för att tåla mer. I det här fallet  3,2 mm vilket för övrigt är väl valt för ändamålet.

Med det avser jag att det är tunt nog för att skära bra i just kött av olika slag och tåligt nog för att hantera annat som är aktuellt som främst trä i olika former. Inom det området briljerar den här kniven för övrigt. Det bekväma handtaget parat med ett blad med bra bett skänker arbetsglädje. Det här är en kniv du kan arbeta länge med. Ergonomin är nämligen mycket god.

Sedan biter den här eggvinkeln förträffligt väl i trä så allt från att ordna stickor till att tända brasor med till att tälja går utmärkt med Bäver 10. Allt annat hade å andra sidan gjort mig besviken. 

Handtag

Givet att Bävern 10 faktiskt är en lite större kniv än man kan förledas att tro från bilder så är handtaget tämligen rymligt. Totallängden är 11 cm och av dem är 10 cm tillgängliga för fingrarna. Det gör att de flesta händer får plats oavsett storlek. Detsamma gäller om du bär en tunnare handske. Handtaget är fylligt utan att vara överdrivet tjockt. Det mäter mellan 25 mm som bredast längst bak till 19 mm som smalast. Det har även en utbuktning på mitten även om den endast mäter någon millimeter så den detaljen är mer av kosmetiskt slag än praktisk. Höjden varierar mellan 25 och 30 mm. 

Materialen som använts är traditionella med ett fingerskydd i mässing följt av ett mellanlägg i renhorn som dekoration och sedan är största delen av handtaget gjort i mörkbetsad björk. Finishen är excellent med fina övergångar mellan materialen och en polerad yta. 

Handtaget är huvudsakligen gjort av björk med inslag av renhorn samt fingerskydd i mässing

Det märks att det är beprövade former då handtaget formligen smälter in i handen. Åtminstone gäller det mig. Det gäller oavsett hur kniven greppas. Alla de mest förekommande sätten att hålla en kniv fungerar. Både hammargrepp och sabelgrepp med en tumme på handtagsryggen/bladbasen känns komfortabla. Detsamma gäller om ett pekfinger placeras på bladryggen för lättare precisionssnitt. Att vända på kniven för att tälja mot dig går känns lika smidigt. Mycket tack vare att handtaget förvisso är format men ändå på ett rätt modest vis.  

Handtaget är sväller något på mitten och vidgas baktill

Att greppa kniven i nypan med en tumme på flatsidan för det riktigt små detaljarbetena är också görbart då handtaget inte är överdrivet tjockt framtill. 

Bävern 10 bjuder på ett mycket ergonomiskt handtag som är bekvämt i alla fattningar

Sedan är inte fingerskyddet i vägen för arbete heller. Men så är det tämligen diminutivt med en höjd på kring fem millimeter. Men det räcker i gengäld för att man skall känna att det är där. Mer behövs inte på en genomsnittlig jakt/friluftskniv som inte skall användas för att sticka med enligt mig. 

Fodral

Fodralet som medföljer Bäver 10 är tämligen enkelt men fungerar väl. Det är ett traditionellt läderfodral av "fold over"-typ. Något mindre tradtionellt är den invändiga plastförstärkningen. 

Det som gör fodralet mer lokalt förankrat och något mer exklusivt än många andra är att man använder sig av renskinn som material. På utsidan hittas som synes Karesuandoknivens logotyp präglat i lädret.

Fodralet är sytt av renskinn

Passformen är god då kniven inte skallrar när den befinner sig i fodralet. Något jag är smått allergisk mot. Det antar jag att alla jägare också är då man inte vill att något skall låta när man sitter på pass eller smyger sig på något. I mitt fall handlar det mest om att jag irriterar mig på ljudet. 

Kniven sitter så pass säkert att det går att vända fodralet upp och ned och skaka lätt utan att den faller ur. Snärtar du till med handleden så har du förstås kniven på marken. 

Bälteshällan rymmer livremmar upp till 40 mm bredd

För att kniven skall kunna bäras finns en enkel bälteshälla som är fastsatt med tre nitar gjorda av antikbehandlat stål. Hällan är inget utöver det vanliga men låter kniven hänga på bekväm höjd. Det gör den lätt att nå och dra samt stoppa undan igen. Personligen är jag ingen vän av knivar som sitter för högt på bältet. Måhända för att jag har viss rondör vilket gör att handtaget då gärna sticker in i sidan. 

Hällan tar bälten upp till ca fyra cm tjocklek. Med andra ord fungerar den med allt utom de bredaste livremmarna. 

Slutsats

Med Bäver 10 fortsätter Karesuandokniven att bredda sitt sortiment med funktionella bruksknivar i lyxförpackning. Funktionen bygger på tradition och enkelhet. Det senare är även det som estetiken utvecklats ifrån. Den är just enkel och ren med små knorrar här och var. 

I det här fallet är det de övergripande linjerna tillsammans med väl utvalda material som skänker modellen dess elegans. När det sedan paras med god hantverksskicklighet ger det en suverän kniv. 

Med "lyxförpackning" avser jag att kniven tillverkas i Sverige och det till största delen för hand. Det ger en speciell känsla vilken också genomsyrar kvalitetskontrollen. Jag har fler knivar från Karesuando och de har alla varit av högsta kvalitet. Min äldsta (Järven) har jag haft sedan 1990. 

Höst - äpplen, kvitten och en Bäver

Materialen är inte bara det som ger den traditionella kopplingen utan även det som förankrar kniven lokalt. Det gäller både knivhandtag och fodral. Här hittas som sig bör mörkbetsad björk, renhorn och mässing. Det senare sägs för övrigt skrämma bort onda andar vilket kanske kan behövas. Fodralet är enkelt men välgjort i renläder. 

Delvis traditionellt är även bladstålet. Med det menar jag mest att för att vara rostfritt är 12C27 rätt gammalt. Ett stål som bland annat i stor utsträckning använts i Moraknivar och i en betydande del av fransk knivtillverkning under många år. Men nu är det nog lite daterat och jag kan tycka att en uppgradering kan vara på sin plats även i de lite enklare utgåvorna av Karesuandoknivens produkter. 

Skall man hålla sig till rostfria stål finns det de som är både lika rosttröga samtidigt som de är både dugligt sega och samtidigt håller skärpan betydligt längre än det här.  Men när jag talade om knorrar ovan avsåg jag bland annat att den väldigt blanka bladfinishen inte bara är trevlig att se på utan även gör kniven än mer moståndskraftig mot fläckar.  

Vad gäller funktionen så uppträder Bävern 10 precis som jag hoppats på. Det är bra bett i bladet vare sig du delar på en rejäl köttbit, kapar ett rep eller täljer i trä. Därtill är handtaget ergonomiskt, inte bara bekvämt att hålla i en kort stund utan även att arbeta med. Sedan är kniven lätt och välbalanserad. Enbart kniven väger så lite som 95 g och hela paketet med fodral slutar på 162 g enligt min våg. Det gör att den inte tynger en packning när man är på vandring till exempel. 

Karesuandokniven Bävern 10, en god följeslagare på allsköns färder

Så sammantaget är det är vad det ser ut att vara. En vacker bruksniv med det där lilla extra som ibland är svårt att beskriva. Det som kommer från god formgivning, fina material och grundad erfarenhet. 

Priset på kniven är i dagsläget kring 2645 SEK och för det får du en följeslagare för livet. En utmärkt present till någon du tycker om eller kanske dig själv.  

Karesuandokniven

Specifikation:

Totallängd: 210 mm
Bladlängd: 100 mm
Godstjocklek: 3,2 mm
Stål: 12C27, HRC58
Vikt: 95 g (endast kniv, 162 g med fodral)
Handtag: Masurbjörk/Renhorn/Mässing
Fodral: läder från ren

Producerad av Karesuandokniven, tillverkad i Sverige


/ J - letar efters sina norrländska rötter

Ny kniv - Karesuandokniven Bäver 10

Ibland eller snarare tämligen ofta dras mina blickar till det traditionellt klassiska och enkla när det gäller estetik. Skönheten ligger i betraktarens öga heter det ju. Det gäller verkligen i det här fallet. Det här är en riktigt snygg kniv. Det var också det som fick mig att falla för den. Det och tidigare erfarenheter av det här företaget. Jag har ett par favoriter från dem sedan tidigare. 

En typisk låda från Karesuandokniven

Kniven är som rubriken säger Bäver 10 och kommer från svenska Karesuandokniven. 

Föga överraskande återfinns det här företaget i byn Karesuando som hittas norr om polcirkeln.* En plats som jag för övrigt inte kan låta bli att känna mig lite besläktad med då delar av min familj på farfars sida är bördiga från Tornedalen och ned till Båtskärsnäs.  

Och inuti lådan ett läderfodral och en elegant jakt- och friluftskniv

Karesuandoknivens produkter är djupt rotade i det område de befinner sig i. Det gäller såväl utseende som funktion samt material. Eller det sistnämnda gäller enbart delvis. Förvisso hittas traditionella material som ren- och älghorn, renskinn och masurbjörk i knivar och yxor men när det gäller stål har man uppgraderat och diversifierat sig. I de lyxigaste utbudet hittas ofta moderna material som rostfritt damaskstål från svenska Damasteel. Man använder även "superstål" som RWL-34 för att nämna något. 

I den här kniven hittas dock ett lite mindre avancerat men mycket dugligt stål i Sandvik 12C27. Ett mycket beprövat stål som använts av många knivtillverkare i både Sverige men inte minst i Frankrike under åren. I det här utförandet kom det riktigt vasst med en uppgiven hårdhet av 58HRC. En utmärkt fabriksegg i form av en klassisk "skandinavisk" slipning. 

Handtaget bjuder på material som mässing i fingerskyddet följt av en bit renhorn och resten är gjort i välbehandlad masurbjörk. Renhornet är förstås dekorativt men mässingen har en egen historia. Om jag inte är felunderrättad tillskrevs det historiskt egenskaper som att det hjälpte att hålla bort onda andar. Det må vara hur det vill med den saken men snyggt är det!

Karesuandokniven Bäver 10

Bäver 10 är en kniv som är något större än man först kan tro. Det yttrar sig bland annat genom att du får lite mer tilltagen egglängd än i Karesuandoknivens mindre knivar samt ett handtag som är synnerligen bekvämt. Namnet talar faktiskt om hur långt bladet är då det mäter 100 mm. Det finns även en mindre version för den som önskar det med ett 80 mm blad. Tjockleken på stålet är väl valda 3,2 mm. Hela kniven är 210 mm lång. Sedan är den mycket lätt, min våg säger att kniven väger in på 95 g och hela paketet stannar på 164 g. 

Kniven kommer med ett enkelt men välsytt läderfodral med utmärkt passform och ett ilägg som förhindrar onödigt slitage.  

Sammantaget är mina första intryck av den här kniven minst lika positiva som de jag fick genom att se den på bild. En mycket elegant modell som känns skön att hålla i och anlände riktigt skarp. Nu skall det bli intressant och roligt att se hur den uppträder när den används också. En recension följer, var så säkra!

Karesuandokniven

/ J - söker sina rötter

* Ett tag marknadsförde de sig med att vara det nordligaste knivmärket i världen tills dess att jag kände mig manad att försynt påpeka att norska Knivsmed Strömeng hittas i Karasjok som ligger ytterligare ett trettiotal mil i rak nordlig riktning. 

#knivesandbikes #knivigtvarre