Ny kniv - Joker Ranger

- en nyhet från Spanien

Det startade med en ensam fällkniv för mycket länge sedan. Mitt knivintresse har alltid varit eklektiskt och min "samling" brukar jag snarare kalla ett referensbibliotek. Därmed skiftar fokus och inriktning ibland. Därför var min första kniv från Joker en klassisk spansk navaja då jag var inne på knivar med historisk förankring. De tillverkar fortfarande dylika men även så mycket mer. Det är i "mycket mer" vi tar avstamp idag.

Dagens presentation fokuserar inte bara på Jokers bredare och därtill senare sortiment utan även i en trend eller kanske snarare rörelse beroende på hur man ser det, den som handlar om "bush craft knives". Jag sätter begreppet inom parantes därför att jag tycker att det svenska ordet friluftskniv är så mycket bättre. Mest för att det är bredare och inte fokuserar enskilt på teknik utan även inkluderar att rensa svamp, laga mat utomhus eller vad man nu gör med sin kniv. Alla gör inte fällor, täljer kåsor och tillverkar eldbågar.

Men det är i det häradet som den här modellen kallad Ranger återfinns. Den kom förra året och är en kniv med alla de attribut en modern kniv av det här slaget skall ha. Vill man dock anknyta till det engelska uttrycket så finns modeller i Jokers katalog som är mer renodlade som Nessmuk och Bush Lord till exempel. 

Det är alltid lika roligt att öppna en ny knivlåda. Även om man vet modellen är det inte samma sak att se dem i verkligheten och känna på dem!

I det här fallet innebär det att kniven kan fås med eller utan eldstål till exempel. Just eldstålens vara eller icke vara kan alltid diskuteras.* Det betyder även att den här kniven kan fås i två olika konfigurationer. Som en scandi grind för den som föredrar det eller som i det här fallet med full flatslipning. 

Att jag valde det senare betyder inte att jag inte gillar en bra "skandinavisk" slipning utan för att en flatslipning är så mycket bättre i mitt tycke så snart man avlägsnar sig från att skära i trä. I mitt fall betyder nämligen uteliv även  en del matlagande och liknande utöver att skära  pinnar och virke. 

Ranger som komplett paket med kraftigt modulärt läderfodral, eldstål och extra lina

Ranger är en kniv som är rekorderlig utan att bli otymplig. Stark men fortfarande lätt vilket i det här fallet innebär en total längd på 235 mm varav bladet står för 110 mm. Vikten är 185 g för enbart kniv och totalt 328 g inklusive eldstål. 

Formen på bladet är en drop point med en tjocklek på 3,8 mm och en höjd på 31,5 mm som mest. Tjockleken hade jag ansett vara i grövsta laget om det inte vore för att bladet dels är fullt flatslipat och dels smalnar av mot spetsen. Bladet har inget "choil"/fördjupning vid bladbasen, något jag kommer att diskutera närmare i kommande recension.

Stålet som används är ett för mig mycket bekant material. Det är svenskt Sandvik 14C28N. Ett rostfritt stål med mycket goda generella egenskaper. Det är inte extremt åt något håll men är både rostfritt, relativt tåligt mot stötar samtidigt som det är lätt att slipa och håller skärpan dugligt. Fabrikseggen var god kan tilläggas i förbifarten. 

Handtaget är stabilt och rejält med en längd av 120 mm och bredd på 23 mm. Materialet är svart Canvas Micarta med röda mellanlägg som accent. Ytan är polerad och sidorna fastsatta med två nitar jämte en genomgående tub som även agerar fånglinehål. Att kniven och handtaget känns stabilt beror förstås även på att det är en konstruktion med hel tånge. Vidare har handtaget ett litet fingerskydd, en anknäbb mot bakänden till samt en relativ svag 3D-form á la Coca Cola-flaska. Sidorna är med andra ord inte helt flata. 

En snygg detalj är att eldstålets handtag är gjort med samma material. 

Joker Ranger

Hela paketet avrundas med något som jag noterat att just spanska märken ofta är mycket bra på, läderfodral. I det här fallet innebär det ett tjockt (3mm) läder av god kvalitet som dessutom fått en dubbelsöm vilket förstås ökar hållbarheten. Passformen är god och kniven hålls på plats utan att falla ur och den skramlar inte. Enbart bra första intryck med andra ord. 

Upphängningsanrdningen är mycket flexibel då den utgörs av en hälla som är fäst med nitar vilket gör att kniven lätt kan avlägsnas från bältet. Lika enkelt är det att förvandla fodralet från ett lågt hängade (dangler) till ett högt dito genom att det är fäst med en ringformad karbinhake.

Överlag känns Joker Ranger som ett riktigt stabilt bygge. Materialen är väl valda och sedan kan det alltid diskuteras om  man vill ha ett rostfritt stål eller ej i den här typen av kniv. Jag tillhör dem som alltid föredrar det. Moderna rostfria stål dras inte med de nackdelar som kolstål sägs eliminera. 

Kniven är uppenbart välgjord med ett rejält fodral med små finesser när det kommer till bäranordning. Jag ser mycket fram emot att få bära och testa den här kniven. Så fort det gjorts och det finns underlag till en recension så kommer en sådan. 

Joker

/ J - blicka mot södern

* Numera är de nästan ett lika stort måste i bushcraft-kretsar som en kniv. Hardcore-entusiaster lär sig förstås att tillverka en bow drill. Dit hör inte jag, i tur och ordning använder jag tändare och eller tändstickor och sedan har jag med mig ett eldstål i händelse att de inte fungerar. Det sistnämnda har hänt mig. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Brisa PK70FX

 

- ytterligare en eminent liten kniv från Finland

Den här fastbladaren från finska Brisa är intressant på mer än ett vis. För det första vänder den sig mot ett segment som ökat i popularitet på senare tid. Mer om detta senare. En ledtråd till en annan intressant detalj som väckte åtminstone mitt intresse återfinns i namnet PK70FX. 

Det kan låta lite kryptisk då det enbart är en beteckning snarare än ett namn men den som kan sin Brisa/Enzo-historia kanske känner till att det tidigare fanns en fällkniv i katalogen som hette PK70. 

Med till tillägget "FX" för "Fixed" är det här således en hyllning till den modellen. Uppenbarligen tror man på formatet men inte på utförandet. Kanske var det för att det var en slip joint? Det är mer än jag vet men resten av egenskaperna lever kvar i den här kniven och det är jag glad för. 

Brisa PK70FX

Det segment jag syftade till ovan är förstås det växande antal små fastblade knivar på marknaden som riktar sig mot "EDC" eller vardagsbruk. De flesta märken har något alternativ på repertoaren och det syns inte minst bland de kinesiska drakarna som erbjuder en hel del av den varan. 

Men här i skandinavien har vi faktiskt alltid omhuldat den typen av knivar. Historiskt sett finns det gott om bruks- och jaktknivar med blad under en decimeter. Därför känns det inte alls konstigt att Brisa släpper en kniv av den typen. 

Eller ytterligare en kanske skall tilläggas då de har ett flertal mindre knivar på programmet. Jag tänker då exempelvis på modeller som Necker 70, Bobtail 80 och den av mig recenserade Scara 60. 

Kortversion: Brisa PK70FX är en liten fastbladare som både axlar den tradtionella skandinaviska oket och för vidare arvet efter sin fällbara föregångare. 

Blad

I sann finsk tradition och i sin föregångares fotspår bjuds vi här på ett för regionen klassiskt blad. Det betyder harmoniska proportioner som i siffror översätts till en längd av 70 mm, det är för övrigt vad alla siffror i Brisas namngivning står för om någon undrade, och en höjd av som mest 20 mm. Tjockleken är väl valda 3 mm. Ett så här litet blad behöver inte vara särskilt kraftigt samtidigt som det behöver lite substans för att kunna slipas på det här viset. 

Ett lika harmoniskt som klassiskt blad

Finishen är en satin och stålet som fått den behandlingen är ett klassiskt Sandvik 12C27. Eller Alleima 12C27 som det numera heter då det är ståldivisionen av Sandvik-gruppen sedan några år tillbaks. 

Det är ett vid det här laget mycket välbeprövat rostfritt stål i den något enklare klassen. Känt är det inte minst från Moraknivar och otaliga franska märken även om de flesta tillverkare övergått  till 14C28N istället. 

Stålet som används är 12C27

Slipningen är som synes och tämligen naturligt en så kallad skandinavisk sådan. Höjden på själva slipfasen är 5 mm. Eftersom den är en äkta skandinavisk slipning eller en nollegg utan uppdelning i primär/sekundäregg är det ingen mening att tala om tjocklek bakom eggen. Den skulle i så fall vara strax över tre millimeter eftersom det är vad bladet mäter. 

Fabrikseggen var som förväntat bra med en riktigt god skärpa. Däremot har jag alltid undrat lite över bukens kurvatur. Men av bilder förefaller det vara så de är slipade överlag. Vad jag menar är att den nästan har drag av tantospets över sig då de översta två centimetrarna är nästan flata och sedan tvärar kurvan något istället för att följa en jämn båge. Det är inget som påverkar funktionen men det är synligt. 

12C27 är ett stål känt för att vara relativt rosttrögt och det är något som jag haft nytta av då kniven glömts ute vid något tillfällle. Någon liten fläck har det blivit men det har lätt gått att avlägsna. 

Sedan har även solen sina fläckar och en av dem är att det här stålet inte håller skärpan särskilt länge. I alla fall inte om det jämförs med alla "superstål" som använts  på fällknivssidan nuförtiden. Det kan tilläggas att uppgiven hårdhet endast är 57 HRC vilket förstås bidrar. Den andra sidan av myntet är att det gör kniven mycket lättslipad. Vilket som som sagt behövs.

Med det sagt kan konstateras att PK70FX är lika praktisk som det påstås. Designen är enkel och avskalad vilket gäller både blad och handtag. Det går att ta i när så behövs utan att  man behöver känna sig orolig för att kniven skall gå sönder vilket kan vara fallet med mindre fällknivar. Främst tänker jag då på när man skär i trä och behöver bända loss eggen eller intre riktigt tänker på i vilken vinkel man attackerar ämnet  i. Det behöver man som sagt inte fundera på här. 

Den skandinaviska slipningen ger en stark spets

Annars har den här kniven fått fylla samma roll som alla andra EDC-knivar jag har. Det innebär bland annat att den fått följa med till jobbet. Det hittas i ett professionellt kök så en kniv är inget någon höjer på ögonbrynen för. Där har den främst tjänat som kartong- och förpackningsöppnare. Tyvärr blir det mycket plast i vår värld än i dag och den måste avlägsnas. 

I de fallen är PK70FX en riktigt bra kniv! Särskilt som spetsen är både, tja spetsig och stark. Något som följer av slipningen. Det gör att man vågar punktera plastdunkar och liknande utan att behöva bekymra sig. 

En sak som dock inte gör den här kniven till en favorit på jobbet är att den inte är fullt lika smidig som fällkniv att bära i en byxficka. En jackficka är en annan sak. 

Utöver dylika uppgifter har jag även haft med mig den här kniven ut på äventyr i skogen och även där klarar den sig utmärkt. Visst, det är inte en Brisa Nessmuk 125 och måste jag välja en av dem på en vandring eller campingtur så vet jag vad det blir. Ibland är 70 mm blad väldigt lite. Särskilt om man skall tillreda mat och liknande. Då är för övrigt en här slipningen heller inget att hänga i granen. 

Men alla små vardagliga göromål som kan förväntas hanteras av en kniv klaras av galant. Något som inte minst noterades när en ny TV packades upp häromdagen och både nylonband och en rejäl mängd kartong skulle skäras av och ned. 

Handtag

Längden på handtaget är strax över nio centimeter, 94 mm vilket kanske inte låter så mycket. Dock gör utformningen att hela den länden är tillgänglig att greppa kring vilket inte är fallet om en kniv exempelvis är försedd med fingerskydd eller liknande. Det gör att trots knivens blygsamma format så får jag till ett nästan fullt fyrafingersgrepp. Det gör att man kan ta i mer med den här kniven än vad man inledningsvis kan tro. 

Trots det diskreta formatet erbjuds ett fullstorlekshandtag

Materialet som använts i det här utförandet är bocote. Faller det inte dig i smaken kan kniven dels beställas både med olivträ eller i helt andra material som Micarta i flera färger och utföranden. Därtill kan du alltid göra egna skollor och material kan förstås fås från Brisa Ltd då de är stora leverantörer av slöjdmaterial. Därför kan även bladet köpas separat om du vill göra din egen kniv. 

Sidorna är skruvade med inte mindre än fyra små torx-skruvar. Kniven är en fulltångekniv med stålet är lättat under träet för att bättra på balansen. Det gör att balanspunkten hittas någon centimeter in på handtaget från främre delen räknat. 

Kniven är en fulltångekniv och utanpå hittas skollor i trä

Formen på handtaget är något kantig men det är litet och väl fasat och det gör det bekvämt i hand. Jag kanske inte skulle sträcka mig så långt att jag kallar det för ett ergonomiskt mästerverk men knivens format gör inte heller att du arbetar i timmar med den. Så rent praktiskt är det ett mycket bra handtag. 

De flesta frekventa grepp fungerar väl

Fästet är inte med moderna mått särskilt bra. Det vill säga jämfört med diverse militär-inriktade commandoknivar med G10 handtag som påminner om sandpapper. Men det behövs inte heller. I sin tänkta roll fungerar storlek och form utmärkt och därför behövs heller inga förbaskade fingerskydd. Men visst för min nordamerikanska publik får jag väl tillägga att det krävs viss vana för att hantera den här sortens Puukkos. Att jag skriver så är för att det ofta påpekas i US-baserade recensensioner. Resten av världen vet det ändå. 

Fodral

I sann finsk tradition kommer PK70FX med ett läderfodral, fattas bara annat. Men å andra sidan hänger de med i tiderna och många andra knivar kan fås med Kydex-fodral men inte i det här fallet och det är jag tacksam för. I mitt tycke hade det inte matchat utseendet. 

Fodralet som följer med är av kraftigt läder

Fodralet är tämligen enkelt. Det är av vikt konstruktion men det är gjort i mycket kraftigt läder och välsytt. Tjockleken på lädret matchar stålet och mäter 3,1mm. I botten av fodralet hittas ett litet hål för dränering och där finns även ett litet hål om någon av för mig okänd anledning vill pilla in ett snöre där. 

Ett enkelt men välsytt fodral som dock inte håller kniven extremt hårt

Bältesöglan tar ett normalt tunnare bälte på 35 mm men inte mycket mer än så. Det är förstås rimligt med tanke på knivens format. Faktum är att jag aldrig burit kniven i ett skärp förutom när jag testat kniven. Annars förvarar jag den antingen i min väska (ryggsäck eller Messenger-bag då jag cyklar) eller löst i höger jackficka. Kniven är nämligen både liten och nätt nog. Totalvikten inklusive fodral är nämligen inte mer än 115 g och längden med kniv i fodral är 175 mm. 

Slutsats

Redan på första raden i presentationen på hemsidan slås det fast att det här är en "kompakt och mångsidig kniv som utformats med enkelhet och funktionalitet i åtanke." Det är nu ett uttalande jag kan skriva under på efter att ha brukat och burit den här kniven närmare ett år. Tiden går fort när man har roligt sägs det. 

Då var det sommar och det är det snart igen. Det betyder att PK70FX bokstavligen har prövats i vått och torrt. Men med det sagt skall sägas att jag mest har brukat den som det var tänkt, som en liten praktisk EDC-kniv i alla situationer som inte kräver den absolut största diskretionen eftersom det trots allt är fastbladad kniv. 

PK70FX gör sig bra såväl i skogen som i staden

Sedan har den som sagt fått följa med ut i skog och mark också och den gör inte bort sig där heller. Det hänger mest på brukaren och vad knivar används till. Men visst, jag skulle inte ta ur en älg eller filea en gädda med den här kniven men allt går om man vill. 

Å andra sidan briljerar den där det är tänkt, i allehanda situationer i vardagen som tarvar en vass egg och bra spets. Du kan sticka och skära med förtroende utan att vara rädd för att något skall gå sönder. Däremot blir den slö kan konstateras med eftersom stålet är mjukt reagerar det mycket snabbt på både brynstål och strigel villket är den underhållningsmetod jag använder mest frekvent om inte knivar är allt för slöa. 

Den skandinaviska slipningen gör också att kniven är lätt slipa om när det är så dags. Men den varianten av egg gör också att den inte är bäst till allt. Vet du med dig att du behöver en kniv för att skära mycket i födoämnen rekommnderar jag istället en flatslipat alternativ. I trä däremot är den här typen av kniv att föredra. 

En kniv lika finsk som en god kopp kaffe, Brisa PK70FX. En fastbladare som tar vid där PK70 slutade

Brisa har med PK70FX lyckats väl med att förvalta arvet efter sin fällbara föregångare. Nu har jag inte den modellen med väl dess storebror Birk 75 som har lås. Släktskapet mellan den och den här kniven både känns igen och uppskattas. Om du vet vad du ger dig in på när du köper en liten Puukko så är det här ett synnerligen gångbart alternativ. Söker du den ultimata low drag, high speed-kniven för "covert operations" så se dig om efter något annt. 

Men som stilfull kniv i sann finsk tradition inriktad mot vardagsbruk är den här utmärkt!

Brisa Ltd

Specifikation:

Totallängd: 160 mm
Bladlängd: 70 mm
Godstjocklek: 3 mm
Stål: 12C27
Vikt: 70 g, enbart kniv, 115 med fodral
Handtag: Trä, Bocote
Fodral: Läder

Producerad av Brisa Ltd, tillverkad i Finland


/ J - sneglar österut

Ny kniv - Two Sun TS518

Från stund till annan händer det att man vill ha något tveeggat, en riktig dolk. "Man" är i det här fallet jag och jag har absolut inga svårigheter att spåra varifrån det begäret kommer. Men det är ett uppslag för ett annat inlägg som jag brukar skriva.

Idag skall jag emellertid presentera en eftergift för det begäret. Kniven kommer som ni kan se från kinesiska Two Sun. Ett märke som vid det här laget kanske har seglat upp som det tredje vanligaste märket i samlingenefter storheter som Spyderco och QSP.

Modellen kallas kort och gott TS518.

Two Sun TS518

Den här skapelsen är designad av en herre vid namn David Chen. Skulle man vara osäker så står det skrivet på bladet. Ett blad som för övrigt är gjort av svenskt 14C28N från Sandvik. Ett material som Two Sun frekvent använder på sina något enklare knivar. Hårdheten uppges till 60-62HRC. Skulle stålet ligga i det spanner är det imponerande. 

Bladet är för övrigt 11 cm långt, 35,7 mm brett som mest och 33,8 mm tjockt. Hela kniven är 20,5 cm lång. Det är en tulltångekniv det är frågan om och utanpå det genomgående stålet hittas skruvade sidor av tjock Micarta. 

Totalvikten inklusive fodral och bältesfäste är 240 gram och enbart kniven väger 128 gram enligt min våg. 

Ett dolkigt alternativ till EDC

I hand är det en riktigt bekväm kniv. Det är lätt att fatta kniven i de flesta normala grepp och varianter på dessa. Särskilt som bladet har fått några rejäla urtag för fingrarna. En detalj som dessutom underlättar om du känner för att slipa om kniven. Handtaget är dessutom tillräckligt tjockt för att fylla handen väl kan snabbt konstateras. Dessutom är kniven välbalanserad. Balanspunkten hittas precis vid den främre skruven. Den som fått en krage som gör att den nästan ser ut som en avskuren patronhylsa. 

Överlag en rolig liten kniv som levereras med ett kydexfodral med en variant på snabbfäste i Tec Loc-stil.

Som vanligt är dock tillgängligheten mycket ojämn och sker enklast via eBay-auktioner. Det var så jag fick tag i den här kniven. 

/ J - goes for the Sun

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Two Sun TS467

Det gäller att hålla uppe rotationen bland nyknivarna så här i inledningen på 2025. Därför är det dags att introducera den kniv jag i fredags kallade "knäppgöken". Liksom bjässen TS434 kommer den här kniven från kinesiska Two Sun och liksom de flest av deras knivar har den inget namn utan en beteckning. Den här kallas TS467.

Two Sun TS467

Kniven ifråga har ett  mycket speciellt utseende och det var därför jag gav den det epitet jag gjorde. Men egenligen är den inte så mycket knäpp som stulen om jag skall vara ärlig. Designern bakom den här kniven är en herre vars namn är Milovich tror jag. Hans logotyp är en kaktus hur som haver. Problemet är att det är mer eller mindre en direkt kopia av en Fred Perrin La Griffe. Särskilt den större versionen av den kniven med skollor vilket min inte har. 

Nu skall det erkännas att jag inte vet om den här kniven är en hommage på något vis eller om de har ett avtal. Annars är det en kopia helt enkelt. Det har nu gjorts förut vilket jag skrivit tämligen ingående om i texten "L'original". Läs den är min rekommendation. 

Inspirationen är påtaglig

Men det var förstås precis de egenskaper som fått mig att uppskatta originalet som även lockade mig till den här nya tolkningen från Two Sun. 

En Wharncliffe med ett markant hål i bladet

Vad vi har här är en kniv som är strax under tretton centimeter lång totalt men trots det har en egglängd på i sammanhanget hela 6,7 cm. Stålet som använts är svenskt, Sandvik 14C28N. Handtagssidorna är av svart Micarta och vikten är låga 51 gram. Det medföljande fodralet är gjort av Kydex och fästs med hjälp av ett clip. 

Sammantaget en på många vis intressant kniv som föll mig i smaken!

/ J - muttrar något

#knivesandbikes #knivigtvarre

Rivstart!

Idag är det mycket som rivstartar, inte minst den nya månaden. Men även mitt cyklande. Jag är ju en "sån där" cyklist. Men det har inte varit mycket bevänt med den aktiviteten på mycket länge nu. Något jag har vilda planer på att ändra på. Så mycket att jag återuppväckte en av mina andra gamla bloggar, "Cykligare". Där kan ni ta en titt om ni är intresserade. 

Sadan finns det andra saker som jag faktiskt längtar till att återuppta och det är knivkastning. Främst för att det är så förbaskat roligt men sedan har jag en viss back-logg när det gäller recensioner av kastknivar. I den listan hittas flera modeller från engelska Yggdrasil Forge och fransktillverkade knivar som Zitoon The Devil's Claw och WL Custom Blade Spinning Butcher. Planerna att hålla samma tempo som förra vintern rök när vädret lade in sitt veto i flera månader. Jag har inte tillgång till någonstans att kasta i skydd från elementen. Därtill behövs både film och foton till recensionerna. Allt sådant har både bildligen och bokstavligen legat på is. 

Flera knivar från det här märket blir det också!

Men nu börjar man kunna hoppas på en vår igen. Det är bara hoppas att även den rivstartar. Det är för övrigt troligen det ord som bäst sammanfattar hur det här "knivåret" börjat för både mig och bloggen. Det händer en hel del för tillfället som ni kanske noterat. 

Nya knivar har anlänt, andra något äldre bärs, testas och fotograferas för fullt. Ett par har fastnat någonstans på mitten av en transport, oklart vart. Och nej, det är inte Postnord utan faktiskt DHL som lyckats med den bedriften. En vecka i USA, sedan radiotystnad sedan 24e januari. Vi får väl se hur det slutar i det fallet. 

Kommande recensionsobjekt på promenad, Sencut Glidestrike

Närmast den här månaden är i alla fall en recension av min senaste och förvånansvärt stora Sencut Glidestrike. 

Efter är det nog lite oklart hur resten av månaden kommer att arta sig. Det finns mycket att välja på. Förutom nämnda kastknivar är omdömen om ett par köksknivar av olika typ på väg men även ett flertal fällknivar, ja och så några fastbladare av varierande karaktär då. En salig röra med andra ord. 

Men jag hoppas ni vill vara med och ta del av den röran även framledes. Nu kör vi vidare!

/ J - siktar mot mars

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Al Mar B-21

"Det är slut med kräftgången" skrev jag när jag häromdagen presenterade en ny fällknivsmodell från Al Mar. 

Det var förvisso sant men ännu roligare är att se att de nu även gett sig på att göra fastbladare igen. Det är en knivtyp som tydligt ligger i märkets gener och det var där många av deras främsta modeller hittades under storhetstiden. Förra nysatsningen som ägde rum kring 2020 kom det inga nya knivar av den här typen. Det enda som funnits i sortimentet är en liten miniatyr i form av en nyckelringskniv kallad Stinger. I övrigt har de lyst med sin frånvaro. 

Men nu har det släppts ett par nyheter varav den här kallad B-21 är en. Det är en modern tolkning av en Bowie-kniv med ett flertal intressanta detaljer. 

Al Mar B-21 4.25"

För formgivningen står ingen mindre än Kirk Rexroat. Han är en mästersmed från USA som samarbetat mycket med Al Mar genom åren.* Den här gången är resultatet en mycket allroundbetonad kniv i det något mindre formatet. Med det menar jag att den här kniven kan användas av alla till olika former av arbeten  från allsköns friluftsliv till militär- och polisapplikationer. 

Bladet mäter 4.25" vilket i begripliga mått blir strax under elva centimeter. Totalängden på kniven är 8" eller strax över tjugo centimeter. Ingen gigantisk kniv med andra ord men första intrycken är att den känns mycket gedigen. Det var en av de stora frågorna inför nylanseringarna. Vilken kvalitet skulle de nya knivarna hålla?

Till den välbyggda känslan bidrar att det är fulltångekonstruktion med handtagssidor i G10 som skruvats på plats. De är snyggt tredimensionellt formade och handtaget känns mycket sympatiskt att hålla i. Bladet med sin distinkta klippta spets och rejäla fördjupning på ryggen är gjort av D2 som enligt uppgift hittas i spannet 59-60HRC. 

Fodralet som följer med har ett snabbspänne som kan justeras för olika bälten eller bredd på remmar. Det är gjort i någon form av kompositplast och inkluderar ett litet keramiskt bryne. "Klicket" som håller kniven på plats inger förtroende. Det som återstår att se är hur både det och kniven uppträder när de används.

B-21 är designad av Kirk Rexroat

Förr i världen gjordes de bästa knivarna från Al Mar i Japan. Tillverkningen har flyttat till en annan ö i ungefär samma del av  världen i form av Taiwan. Åtminstone görs toppmodellerna där och det märks direkt att B-21 är en kvalitetsprodukt både vad gäller design och produktion. Inte minst som balansen är utmärkt. 

Jag ser fram emot en vår med många timmar i skogen i sällskap med bland andra den här kniven!

Al Mar

/ J - knivglad

* Han ligger exempelvis bakom modeller som Fighter, Backup och tidigare presenterade Payara. Dessutom har han gjort customversioner av knivarna i Classic-serien bara för att nämna något. 

Recension QSP Canary

 

- smått kan vara gott!

QSP är ett märke som knappast behöver någon närmare introduktion för läsare av den här bloggen. De tillhör ett av de märken som startade som "kinesisk uppstickare" men som sedan flera år är mer än väl etablerade på marknaden. Efterom jag var med från början av den resan har det hunnit bli några recensioner av knivar från dem vid det här laget. 

Nu är dags för en till, jag tror det handlar om nummer tjugofem och den här gången något tämligen exotiskt för att vara från QSP, nämligen en "neck knife" eller en liten fastbladare ämnad att bära bland annat runt halsen. Modellen har fått namnet Canary. 

QSP Canary 141-D1

Namnet kan tyckas något långsökt i det här utförandet med handtagssidor i blå denim-Micarta men faktum är att det finns ett flertal versioner varav några är gjorda i tvåfärgad G10 i svart/rött alternativt svart/gult som är färgglada nog att förtjäna namnet. 

Men vad vi har här är en tämligen enkel men mycket välbyggd liten kniv som jag ämnade beskriva i mer detalj. 

En liten fastbladare för EDC-bruk

 Twitterversion: QSP Canary, en neck knife som är liten men naggande god. Förnuftiga val parat med en gnutta flärd ger en praktisk kniv som därtill inte gör ont att se på!

Blad

Det är inget fel att använda en balanserad drop point som grund för en bra kniv. Det är väl troligen därför det är en av de vanligaste formerna för knivblad. Särskilt om knivarna är inriktade mot att vara praktiska som i det här fallet. 

Det märks att bladet är gjort i tumstorlekar den här gången då bladet mäter precis över 63 mm på längden vilket matchas av en höjd på precis under 25 mm och en tjocklek om 3 mm. 

En enkel men effektiv bladform

Som tämligen ofta när det gäller stål i mellanprisklassen så använder sig QSP av svenskt 14C28N från Sandvik. Det var ett stål som de ursprungligen utvecklade ihop med Kershaw som en efterträdare till det klassiska "Moraknivsstålet" 12C27. 14C är ett överlag balanserat stål som uppfyller samma kriterier som de s k superstålen vad gäller rosttröghet, förmågan att ta och hålla en egg samt seghet. Det gör bara det ett par snäpp under helt enkelt. Du får samma egenskaper fast inte i lika hög grad. 

Därtill är det ett stål som är lätt att underhålla vare sig du använder bryne, stål eller strigel. Och det är väl nackdelen med det här stålet om man är bortskämd med bättre. Det behöver skötas tämligen regelbundet om du använder kniven har jag noterat. 

Stålet är svenskt, Sandvik 14C28N och har fått en stentumlad och polerad finish

Fabrikseggen får godkänt men inte mycket mer. Förvisso var den dugligt vass men alldeles för tjock bakom eggen. En halv millimeter i det här fallet. Knappast nödvändigt på en liten kniv med en bladlängd på strax över sex centimeter. Men förvisso, det gör eggen en smula starkare. Därtill var eggen en smula ojämn och kantrade särskilt mot spetsen till. Inte en av QSPs bättre eggar helt enkelt. 

Någon friluftskniv är Canary inte, därtill är handtaget för litet

Väl i bruk är kniven trots det mycket sympatiskt. Bladformen är som sagt inte dum och ett fullt flatslipat blad ger tämligen goda skäregenskaper trots allt. Och eftersom nu eggen är robust och kniven utstrålar kraft om än i litet format så vågar man ta i rätt ordenligt. Det går till och med att bända lite grann med spetsen när så tarvas. 

Men det gäller bara så länge det är vardagsysslor som hanteras. Saker som att skära kartong, öppna paket, skära av snören eller tunnare rep etc. Någon tälj- eller friluftskniv är Canary inte. Bladet räcker till men handtaget är för kort men framförallt för tunnt för det. 

Handtag

Canary är som synes en heltångekniv. Därtill har den fått hål gjorda i tången. Det åstadkommer en mycket välbalanserad kniv samtidigt som det sänker totalvikten. Skall man ha kniven runt halsen är det en väsentligt mycket mer betydelsefull aspekt än annars. 

Canary är en "trefingerskniv" men en bra sådan

Sedan finns alltid möjligheten att använda kniven utan skollor för att göra den ännu tunnare eller att byta ut dem mot t ex fallskärmslina om man så föredrar eller bara vill ha variation. 

Kniven är tunn med sina 9 mm

Den greppbara längden är 8,2 cm och kniven är 9 mm tjock eller snarare tunn. Det gör det här till en typisk trefingerskniv för mig. I det här fallet är det en mycket bra sådan. Särskilt som hålen i handtaget bidrar till bättre fäste genom att fingertopparna delvis kan placeras i dem. 

Ett bekvämt grepp så länge inte uppgifterna tarvar att du tar i

Materialet i skollorna som skruvats på plats är i det här utförandet som sagt blå Micarta. Gillar man inte det utförandet så finns Canary i inte mindre än tio olika utföranden med både svärtade blad, mönstervällt blad och andra handtagsmaterial. 

Fodral

Fodralet ser onekligen ut att vara gjort av kolfiber men det är det inte. Istället är det hederlig Kydex försett med kolfiberlook. Det har man dessutom gjort på ett förträfligt vis så jag har inga direkta invändningar mot det. 

Konstruktionen är av pannkakstyp och hålls samman av inte mindre än åtta nitar/öljetter som även fungerar som fästpunkter. Det gör att det är lätt att variera hur du bär din kniv. Fodralet har även försetts med ett litet dräneringshål om du skulle få vatten i det. 

Kydexfodralet har fått en kolfiberlook

Passformen på fodralet är utmärkt. Kniven sitter på plats utan att röra på sig det minsta. Det gör att kniven är tyst vilket är tacknämligt. Någon jag talade med tyckte att fodralet skulle behöva en ramp eller liknande för tummen att ta spjärn emot när kniven dras. Själv tycker jag det räcker med den väl rundade kant som fodralets yttersida utgör för att fylla den funktionen. Ett lätt tryck med tummen där och du har kniven på plats i handen. 

Det går förstås utmärkt att bära Canary i en rem runt halsen eller i den medföljande kulkedjan, fattas bara annat, men jag föredrar faktiskt att ha den löst i fickan. Den är liten och lätt nog för det. Totallängden med fodral inkluderat är inte mer än 14 cm vilket gör att den är i paritet med en större fällkniv. Lägg därtill att den är tämligen platt och lätt och du har en lättburen kniv. Vikten med fodral uppgår till 74 gram. 

Slutsats

QSP har inte så många fastbladare i sortimentet men där hittas friluftsknivar som Erised och Bison och så ytterligare någon lite mindre kniv. Sedan tar det stopp. Jag skrev inledningsvis att den här är tämligen exklusiv så till vida att det är en neck knife. Men nu är det inte deras första utflykt inom området. De har sedan tidigare en modell kallad Neckmuk. Med det sagt kan sägas att Canary är en kniv som skiljer sig rätt rejält från den. Den är mindre och lättare och har ett handtag som har en helt annan grundform. Bladen ligger emellertid inte så långt ifrån varandra.

Båda knivarna såg intressanta ut så valet gjordes mest utifrån att det här är en nyare modell. Om det är viktigt så tycker jag även att den är snyggare att se på kan väl tilläggas.  

Canary är en sympatisk liten EDC-kniv för den som söker en fastbladare för det ändamålet

Vid första anblick såg kniven lika bra ut som på bild även om den i sedvanlig ordning var mindre än jag förväntat mig. Det var något med proportionerna som lurat mig. Handtaget kan se ut som ett fullvuxet fyrafingershandtag på bild men det är det inte som sagt. De första intrycken av bland annat fodral, materialpassning och byggkonstruktion var även de överalag positiva med ett undantag.

Jag är van vid bättre fabrikseggar från QSP måste erkännas. Det är förstås någonting som enkelt justeras när kniven slipas men det inverkar ändå menligt på känslan. I gengäld finns det en hel del som tippar över vågskålen åt andra hållet. 

I övrigt bjuder nämligen Canary på riktigt bra finish. Det märks exempelvis på fodralet som har mycket god passform som håller kniven på plats utan att den rör sig eller låter. Det har också ett bra "snäpp" när man frigör kniven. Det betyder att kniven sitter där den skall även om den bärs som tänkt, upp och ned i en rem eller kedja runt halsen. Men det märks även på hur välbalanserad kniven är samt på sättet på vilket handtaget är hopsatt. Det finns inte den minsta tillstymmelse till glipor mellan skollor och tånge till exempel.

Intrycket av att konstruktionen är sund förstärks genom att Canary känns solid och nästan tung, på ett bra vis. Det är imponerande med tanke på att att själva kniven väger in på låga 58 gram. Så egentligen är den mycket lätt.  

Sedan har man faktiskt från QSPs sida bemödat sig om att ge den här kniven några detaljer bara för syns skull. En tydlig sådan syns på bladryggen. Istället för att nöja sig med vanliga frästa räfflor för bättre fäste för tumme/pekfinger har man valt att göra ett mönster som ser ut som det vrider sig. Originellt och faktiskt väl fungerande. Det ger måhända inte samma fäste som de bästa lösningarna på området men gott nog. 

QSP Canary i version med handtag i blå denim-Micarta

Det kan bara konstateras att QSP inte gjort bort sig med sin andra utflykt i det för dem tämligen ovanliga landskapet som utgörs av neck knives. Canary är en praktisk liten gynnare som trots det ser bra ut och som därtill inte kostar skjortan. Vid en snabb sökning hittas den för ca 675 kr i skrivande stund. För det får du mycket...eh, kanske inte så mycket men väl en liten kompetent och snygg kniv. 

QSP

Specifikation:

Totallängd:133 mm
Bladlängd: 63 mm
Godstjocklek: 3 mm
Stål: 14C28N
Vikt: 74/58g, uppgiven 78 g (med respektive utan fodral, vägd av mig)
Handtag: Denim-Micarta
Fodral: Kydex

Producerad av QSP, tillverkad i Kina


/ J 

Ny kniv - QSP Canary

Vi börjar väl som vi slutade? I alla fall i det här avseendet. En av de sista knivarna som damp ned i de småländska skogarna var en slip joint från QSP. Även årets första presentation är av en modell från samma företag. 

Den här gången är det nästan en lika udda skapelse. För det första kan konstateras att det inte är en fällkniv. Nu har QSP gjort fastbladare förut och jag har till och med recenserat ett par av dem.* Men det tillhör inte vanligheterna och den här är dessutom en mycket liten skapelse eftersom det är en neck knife.

Kniven har döpts till Canary.

QSP Canary

Version QS141-D1 har blad i satin-utförande och handtagssidor i blue denim Micarta

QSP verkar förvänta sig succé från början då kniven släppts i inte mindre än tio versioner från start. De enklaste med tvåfärgad G10 i handtaget och sedan finns mellanmodeller med Micarta i sidorna. Just den här versionen med beteckningen QS141-D1 har handtag i denim blue Micarta. Lyxversionerna har laminerade damascus-blad och kolfiber i handtaget. Det finns för övrigt versioner i grundutförandet med färgkombinationer som gör att kniven gör skäl för namnet. Vi talar om djärva färkombinationer som svart/gul och svart/röd. 

Det lilla bladet är tre millimeter grovt och gjort av svenskt Sandvik 14C28N. Bladet har en hög flatslipning och kröns av en rygg där räfflorna gjorts till ett dekorativt element. En detalj som är mycket snyggt utförd.

Kniven levereras med Kydex-fodral och en kedja

Alla varianter kommer med ett Kydex-fodral med kolfiberutseende och levereras med en kulkedja som gör att kniven kan bäras kring nacken. Att det är en neck knife innebär bland annat att den är liten. Mindre än jag trodde till och med! Total längd är 13,3 cm varav bladet utgör 6,3 cm. Det ger en vikt så låg som 80 gram för hela paketet och 58 g för enbart kniven.

QSP Canary är en mycket intressant liten gynnare och snygg därtill! Fler rapporter om hur den är att hantera kommer.

/ J - rivstartar det nya året

* I det här fallet QSP Erised I och Bison. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Brisa Kwaiken 90

Häromdagen  recenserade jag en kniv som lyckades charma mig trots att den egentligen på flera plan inte borde falla mig i smaken alls. Samma förutsättningar gäller för den här kniven. 

För det första så har den något som är tämligen uppenbart för den som kan sina knivar. En enormt tydlig tantospets. Något som faktiskt definierar hela kniven. Det avspeglas dessutom i namnet då Kwaiken är en japanskt inspirerad kniv. Hela namnet lyder Brisa Kwaiken 90. Finska Brisa har nämligen för vana att inkludera bladlängd i namnen på sina knivar. Mycket pedagogiskt så nu vet ni ungefär hur stor den är!

Brisa Knives Ltd Kwaiken 90

Utöver den distinkta spetsen så har hela kniven en svag kurvatur åt "fel" håll. Lite på samma vis som en Swayback* bland fällknivar. Ett utseende jag egentligen inte uppskattar. Jo, och sedan är bladet tjockt som tusan också. Hela fyra millimeter som skall ställas i relation till både längden och att bladet fått en skandinavisk slipning som ju gör att stålet förblir tjockt hela vägen fram till spetsen. 

Trots uppförsbacken föll jag pladask för kniven redan på bild. En smått galen idé, en Kwaiken-inspirerad kniv designad och tillverkad i Finland. Nu förenas i och för sig den här delen av världen med Japan i det att enkla avskalade formspråk är poppis i båda kulturerna. Ja, jag klumpar ihop Sverige med grannländerna i det sammanhanget. 

Och enkel är den, Kwaiken 90. Det är en fulltångekniv med skandinavisk slipning och utanpå den har man monterat ett par sidor av Micarta. De är skruvade med två stycken stadiga torx-skruvar. Det var allt.

Men så var det materialen, stålet är inget mindre än M390 och sidorna är gjorda av elfenbens-Micarta. På samma vis är det medföljande läderfodralet enkelt utfört men i fint läder. 

En recension följer, var så säkra! 

/ J - bejakar sin inre japan

* Icke att förglömma är "swayback" ett sjukdomstillstånd om det råder hos människor. Jag anser att det även gäller knivar. 

#knivesandbikes #knivigtvarre