Rough Rider Trapperlock
Idag presenterar jag en ovanlig skapelse i den här serien som hittills enbart behandlat fällknivar av modernare snitt. Trapperlock är den första kandidat som bygger på ett traditionellt knivmönster vilket avspeglas i form och materialval. I det här fallet är förstås grunden en "Trapper" som jag mer utförligt beskrivit i tidigare inlägg här på bloggen. Kniven är dock sägas vara en aning modifierad då den försetts med lås vilket även är skälet till att jag valde den som fickknivskandidat.
Egentligen är det en tämligen logisk utveckling att testa äldre knivmönster eftersom den typen av knivar var de första fickknivarna och det kan vara intressant att se hur de står sig mot efterföljarna.
Rough Rider Trapperlock
Modellen införskaffas av mig för att komplettera mina andra Trappers i samlingen. Jag har ett antal olika varianter och märken men saknade en med lås. Efter att ha köpt en Case mini Copperlock så var tanken på någon mer låsbar klassiker inte lägre otänkbar.
Märket Rough Rider har blivit grunden för mig när det kommer till att pröva nya mönster. Det är Smokey Mountain Knife Works eget husmärke och tillverkas åt dem i Kina vilket håller ned priset och gör dem ytterst prisvärda. Det finns helt enkelt inte många som matcha deras pris/kvalité-ratio även om det finns finare traditionella knivar.
Modell 1068, Trapper med skollor i färgat rött ben
Blad
På den här punkten skiljer sig den här kniven från de andra som presenterats under rubriken "Den perfekta fickkniven" fram till dags dato. Det här är nämligen den första flerbladiga kniven. I det här fallet närmare bestämt två. De fördelar sig på ett huvudblad som är en clippoint som drar åt "California clippoint-hållet" med sitt utdragna form. Det andra bladet är som sig bör på en Trapper ett speyblad. Båda är "fullängdsblad", det vill säga inget av dem är väsentligt kortare än det andra och de utnyttjar handtagets fulla längd. Bladen är båda 77 mm långa för övrigt.
De två fullängdsbladen fördelar sig på ett låsbart huvudblad
som är en clippoint och ett sekundärblad som är ett lång speyblad
Godstjockleken är modesta två millimeteroch bladen är helt skålformiga. Det är alltså inte eggen som är skålslipad utan hela bladformen. Det är således inte sabelslipat utan har mer karaktären av ett fullt flatslipat blad fast med en svagt svängt radie. Själva eggen är en vanlig rak primäregg.
Kniven anlände vass men primäreggen var inte helt jämnt slipad och
det fanns tendenser till råegg
Sammantaget gör det att de här tämligen tunna bladen skär mycket bra. Sen har de lite olika inriktning. Speybladets form ger en längre rak egg följt av en kort brant buk som slutar i en tvär men ändå godkänt vass spets. Huvudbladets klassiska clippointform som givet knivmönstret är tämligen slankt ger ett snabbt lätthanterligt knivblad med mycket spets som är utmärkt för penetrationer. Tänk er paketöppning eller att dessvärre behöva utöka omfånget på svångremmen så förstår ni vad jag menar.
Stålet är 440A och adekvat i sammanhanget eftersom kniven inte främst är ämnad för tungt arbete i trä eller att skära i kartong och plast och andra hårdare material. Stålsnobbar må rynka på näsan och visst finns det betydligt bättre stål. Fördelen med 440-serien är att det är mycket rosttrögt särskilt när det som här är högglanspolerat. Däremot är det som andra stål i den här serien inte så hårt härdat, runt 55-58HRC där de här knivarna förvisso sägs ligga i det högre segmentet i intervallet. Stålkvaliten och härdningen gör förstås att de inte håller skärpan så länge som moderna superstål. Men invändningen kan göras att det har sina fördelar också. Knivbladen är lätt att bryna till på ett skärpstål och det tar inte evigheter att slipa om dem heller.
Handtag
Eftersom det är en klassisk kniv så avviker materialen från de moderna. Ramen är gjord i mässing och är konstruerad med tre tämligen tunna liners. Bolstren är i nickelsilver som också döljer niten som agerar pivotskruv. Skollorna är av "red jigged bone" som här är mycket bra utförd. Överlag så är kniven väl sammansatt och passningen och kvaliteten godkänd.
Klassiskt utseende med skollor i ben på en ram i mässing och bolster i nickelsilver
Vad man får med den här typen av ram är förstås en klenare konstruktion än med en modern dito. Mässing, särskilt i den här tjockleken är inget under av styvhet och matchar inte stål och titan på den punkten. Men å andra sidan rostar det inte även om det ärgar. Benskollorna ger ett mjukt och behagligt grepp och andas historia och tradition men ger inte samma friktion som exempelvis G10.
Formen på handtaget är klassiskt nästan rakt avsmalnande från det något bredare bakre bolstret. Som med alla Trappers dras kniven med nackdelen att ett av de två bladen sticker ut något ur handtaget när de andra används vilket känns mot insidorna av händerna. Särskilt gäller det om kniven greppas hårdare. Till den här kniven fördel kan nämnas att båda bladen sitter tämligen djupt i handtaget och därför stör minimalt. Sen är ju Trappermodeller inte avsedda för att processa brasved från början kan väl tilläggas.
Öppning och lås
Eftersom det är ett klassiskt mönster vi talar om handlar det inte om flippers, öppningshål och tumknoppar. Kniven öppnas på klassiskt manér med två händer. För att underlätta förfarandet finns en nagelskåra av "matchsticktyp" på varje blad.
Just det här exemplaret och modellen är osedvanligt lättöppnad. Huvudbladet som försetts med lås bjuder därför inte på samma "pull" som andra klassiska knivmönster gör. Bladet glider ut och klickar mycket förtroendeingivande på plats och stannar där utan vare sig glapp eller spel. Låset är en beprövad lock-back konstruktion. Den fungerar oklanderligt så här långt och har till exempel inte det lilla spel upp och ned som annars kan förekomma på den här typen av lås.
Speybladet har mycket mjuk gång och även draget är osedvanligt lågt. Fjädern är inte särskilt starkt helt enkelt vilket gör att även klicket när bladet väl är på plats är tämligen diskret. Möjligen kunde det fått vara lite starkare kan jag tycka eftersom det här bladet saknar lås.
Den här Trappern är försedd med ett bladlås
Kniven är byggd så att även sekundärbladet är lätt att komma åt. Det sticker ut lite mer än vanligt och det gör att det går att greppa med nypan. Detsamma gäller för övrigt även clipointbladet.
Att bära
Som varandes en klassisk fick-kniv är den naturligtvis utmärkt att ha i fickan. Om man nu står ut med lösa föremål vill säga. Formerna är rundade och mjuk och bladen sitter djupt nog i handtaget för att inte stick ut och orsaka obehag. De slipade benskollorna och polerade bolstren är mjuka både mot händerna och sparar fickorna. Men sen kommer vi till nackdelarna med klassiska knivar. Särskilt en modell som "Trapper". Eftersom de saknar clip så måste de naturligtvis ligga lösa i fickan. Att ha en decimeter kniv liggande, gärna på tvären i fickan är inte helt bekvämt. Eller rättare sagt det spelar stor roll vilken sorts ficka kniven bärs i. I vissa jackor till exempel där fickorna är fyrkantiga och stora nog lägger den sig väl till rätta på botten och stannar där. Lite av det problemet är knutet till just den här kategorin av knivar då "Trappers" är relativt långa och därmed tar större plats. Det undviks med modeller som "Canoe" men då får du också mindre blad på köpet.
En annan tydlig nackdel med lösa knivar i fickor är att man inte kan förvara så mycket annat där. Endera repas kniven av exempelvis nycklar eller så skrapar den sönder vad man nu stoppar där tillsammans med den.
Trapperlock får godkänt på den här punkten och är relativt bekväm att bära givet vilken typ av kniv det handlar om. Det är lika tydligt att jag föredrar moderna knivar på den punkten. De är lättare att nå, de skrapar inte sönder andra saker i fickorna och man vet var de befinner sig. Men de är å andra sidan inte lika diskreta.
Sammanfattningsvis
Hur står sig RR Trapperlock som fickkniv i den bryska konkurrensen?
Jodå, mycket duglig om man har en stor ficka ledig
Som allroundkniv är den riktigt skaplig. Det tunna godset och den fulla slipningen gör att kniven skär mycket bra i de flesta material. Tillgången till två blad ger den fördelen att om man sparar ett så har man alltid ett riktigt vasst blad med sig för exempelvis små kirurgiska ingrepp som att pilla ut spetor och dylikt.
Stålet är mjukt och lättslipat men tappar skärpan relativt snabbt. Så på den punkten får fördelarna vägas mot nackdelarna. Själv föredrar jag lite uthålligare stål i fickknivar. I köket med tillgång till mina brynstål spelar det inte så stor roll om man behöver ta ett tag eller två extra mellan varven för att hålla skärpan. Men ute i fält och även till vardags finns inte den möjligheten.
En klar nackdel med den här specifika knivmodellen är att de tämligen klena materialen i handtaget gör kniven aning känslig för vridande, skruvande rörelser. Förlängt täljarbete kan troligen få den att börja glappa och i förlängningen gå sönder. Och det medför såklart vissa begränsningar.
Skall jag summera intrycken av den här kniven så får det bli att en "Trapper" som sådan är ett utomordentligt bra mönster för en fickkniv med sina dubbla funktionella blad. Men i så fall får det nog vara en kniv med något mer högkvalitativa material i både handtag och blad än det här specifika exemplaret. Sen har "Canoes" ett ännu mer fickvänligt format när jag tänker efter. Så där finns fler kandidater att söka bland även för klassiska mönster.
Specifikation:
Längd utfälld: 177 mm
Längd hopfälld: 100 mm
Vikt: 115 g
Bladlängd: 77 mm
Godstjocklek: mm
Bladstål: 440A
Handtag: mässing med benskollor
Lås: lockback
Producerad av: Rough rider, tillverkad i Kina
/ J - rider mot solnedgången
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar