Visar inlägg med etikett Trapper. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Trapper. Visa alla inlägg

måndag 17 oktober 2016

Dagens bild nr 91 "Bara grönt"


Grönt är skönt sägs det. I det här fallet är det så. Det var vår och småfåglarna sjöng så det stod härliga till och späda vinbärsblad fanns att plocka i den lilla trädgården. De passade utmärkt för att ackompanjera en Trapper med grön kostym. Allt fotat mot bakgrund av en grön plåt jag använder tämligen frekvent i mina bilder. 

Nu har hösten inte bara smugit sig på längre utan gör sitt för att ta ett rejält strupgrepp på oss för att visa att det inte är någon mening att kämpa emot. Grönt är inte färgen för dagen och de enda fågelläten som hörs är kråkors kraxande. 


"Green"


Kniven på bilden är som sagt en "Trapper" en av mina mer omhuldade klassiska mönster jämte Canoes. Det är en Rough Rider med skollor i Green jigged bone. Märket är en bra utgångspunkt för den som vill känna på lite olika varianter av traditionella knivar utan att det kostar skjortan och halva kavajen. När man sen hittat sin favorit kanske det slås till på en GEQ eller dylikt. 


/ J - råkans vän

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

söndag 24 januari 2016

Traditionella fällknivar - Buck Creek Trapper


Det här är det senaste tillskottet i den ständigt växande Trapperfamiljen. Jag hade helt enkelt ingen representant för det här mönstret med trä i handtaget vilket måste betraktas som en stor brist som var tvungen att åtgärdas. Ett bud lades som vanligt på eBay. Det kan tilläggas att det var ett tag sedan innan kronan dök och dollarn siktade mot stjärnorna. Utgången av auktionen var sympatisk i min favör. För någon dryg hundralapp var samlingen utökad med en riktigt trevlig bekantskap som presenteras här.

Den som vill veta mer om Trappers kan med fördel ta del av det jag skrivit om dem mer allmänt här och mer specifikt i texten som hittas här!

Buck Creek Trapper, Olive wood


Bladstålet är det berömda "Stainless", det vill säga tämligen anonymt - troligen så enkelt som 440A


Som sig bör är kniven utrustad med två blad, en clippoint och ett speyblad.




Fit & Finish
- Bolster, Materialet är nickelsilver/vit mässing och saknar dekorelement. Den främre bolstret är fyrkantigt till formen och det bakre som så ofta rundat. 

- Skollor, Sidorna på den här kniven är gjorda av olivträ och fästa med tre stycken mässingsnitar. Träet har fin ådring, är välslipat och har något så ovanligt i prisklassen som en tredimensionell form. De är både välvda samt något tjockare på mitten. Allt sammantaget ger ett bekvämt grepp. 

- Ramen, är som så ofta på Trappers av mässing. Tjockleken är en millimeter och den är rak och välslipad, även på insidan av greppet. 

- Passning, Är det något den här kniven är så är det välbyggd. Det finns inga synliga glipor någonstans och man har lyckats med övergångarna mellan materialen på ett förträffligt vis. Även i de så kritiska hörnen mellan det främre bolstret och skollorna där en kant gärna uppstår. Slutändarna på ryggfjädrarna, ett annat område som ofta varierar, är fint skurna om än inte perfekta. En liten skillnad syns de två emellan. 

- Slipning, Bladstålet i den här kniven är en väl förborgad hemlighet. På Frosts hemsida kan man läsa att bl a BC normalt är gjorda med blad i kolstål och det gäller exempelvis min Congress. Den här kniven är märkt med enbart "Stainless" vilket troligen innebär så enkelt stål som 440A. Allt tyder på det, främst utseendet. En av de få fördelarna med det stålet är att det dels är lättpolerad och dels att det är mycket rosttrögt. Sen är det lättslipat i allmänhet eftersom det är så mjukt. Det är något jag ännu inte gjort på den här kniven även om det sannerligen skulle behövas. Eggarna är nämligen usla. De är tämligen tvära och på Speybladet kantrar slipningen mot spetsen vilket gör den närmast slö. Clippoint-bladet är inte mycket bättre. Där är förvisso eggarna någorlunda jämna från häl till spets men i gengäld är de inte symmetriska på båda sidor. Även här kantrar slipningen mot spetsen. Slipjobbet känns amatörmässigt eller slarvigt. 


Walk & Talk
- Pull, Bladen är mycket lätta att fälla ut och jag bedömer motståndet till runt en fyra. Det gäller båda bladen. De långa bladen på Trappers som mönster ger också mycket hävstång vilket underlättar utfällandet. 

- Walk and Talk, På det här området känns kniven mycket välbyggd. Bladen löper mjukt och jämnt genom hela öppningsrörelsen. Det skall väl påpekas att det kan uppnås utan alla moderna påfund som glidlager i nylon eller brons eller till och med kullager. Kniven är inte extremt högljudd men ger ändå ifrån sig ett godtagbart snäpp både när bladen stannar i utfällt läge och när de beger sig hemåt. 


Stay & Play
- Stay, Ryggfjädrarna kunde för min del gärna fått vara något starkare. Det är inte så att bladen fäller ihop sig av sig själv men de är inte heller de mest stabila jag stött på. 

I sidled är huvudbladet stabilt. Inget kännbart glapp i sidled även om kniven provoceras lätt. Sekundärbladet däremot har ett litet glapp. Det är inte mycket men tydligt kännbart. Det stör emellertid inte funktionen eller gör så att bladet skrapar mot ramen i infällt läge. Där är toleranserna små. 


Något som förhöjer utseendet på båda bladen är att de försetts med ett litet "clip" på ovansidan av spetsen


En inte särskilt väl slipad spets på ett Spey-blad


Bortsett från slipningen på kniven så är övrig byggkvalité och passning riktigt bra




Sammanfattning

Något som är viktigt att ta i beaktande när man diskuterar klassiska fällknivar i stort är att många av de befintliga märkena har förvandlats till varumärken ägda av koncerner. Så även i det här fallet då BC ägs av Frost Cutlery.

Därför är det viktigt att redogöra för vilka årgångar det handlar om och det här är en modern kniv.

En äldre "Buck Creek" kan vara gjord i Tyskland och i vissa fall i Japan och kan inte jämföras med en nyare. Det är inte säkert att kvalitén är sämre men knivarna är inte byggda på samma vis. Nu hävdas både i uppgifter på nätet och på bladen att den här kniven är "Made in Germany" men det låter jag faktiskt vara osagt. Jag vet så mycket att ett flertal knivar på marknaden består av delar som görs i Kina men sen monteras någon annanstans varpå reglerna tillåter att de märks "Made in XXX". Det gäller allt från svindyra KF till enklare knivar som den här. Men det sägs att det är Friedrich Obertz i Solingen som gör knivarna. 

Överlag är jag mycket nöjd med den här kniven. Det utan att ha använt den måste medges. Än så länge är den en hyllvärmare. Jag har tillräckligt många andra Trappers som fungerar som praktiska fickknivar från stund till annan även om de inte är helt optimala som det enligt mitt tycke. Dels är de något för långa för att passa i en ficka och dels gör de något kantiga hörnen på de främre bolstren att de nöter på fickor. Jag talar av erfarenhet. 

Extra nöjd är jag med priset då det annars ligger på runt 38$ plus frakt från USA. Jag har inte sett dem till salu på hemmaplan. Mot bakgrund av det får min auktionsvinst ses som riktigt lyckad och den gav ett snyggt tillskott i Trappersamlingen. 



Specifikation:

Märke: Buck Creek

Mönster: Trapper
Referensnummer: BC254OL
Längd hopfälld: 110 mm
Bladstål: "Stainless",
Huvudblad: 83 mm
Sekundärblad: 83 mm
Etsning blad: ingen
Text tang: Buck Creek logo x2/ "Germany Stainless Handmade"
Skollor: nickelsilver
Bolster: olivträ
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: Buck Creek "Deerhead logo"

Tillverkningsland: Tyskland


/ J - idag samlare, inte brukare

 #knivigtvarre #aliaspostmortem

onsdag 16 december 2015

Dagens bild nr 2


Även om det huvudsakliga intresset när det gäller fällknivar fokuseras på modernare varianter så gillar jag mer traditionella diton också. Vissa mönster uppskattar jag mer än andra och Trapper är ett sådant. Jag samlar inte på dem per se men några stycken har hittat in i min knivhög ändå. 


"Trapperlove"


I huduvudsak kommer de från "Rough Rider", ett märke som är SMKW - Smoky Mountain Knife Works eget husmärke. Ett budgetalternativ med för prisklassen extraordinär tillverkningskvalité. "Made in China" förstås för att hålla ned priserna. På bilden återfinns även Buck Creek och Hen & Rooster som råkar vara Tyska knivar. 


/ J - jagar mest fler knivar

torsdag 8 oktober 2015

Den perfekta fickkniven, del 21

Rough Rider Trapperlock



Idag presenterar jag en ovanlig skapelse i den här serien som hittills enbart behandlat fällknivar av modernare snitt. Trapperlock är den första kandidat som bygger på ett traditionellt knivmönster vilket avspeglas i form och materialval. I det här fallet är förstås grunden en "Trapper" som jag mer utförligt beskrivit i tidigare inlägg här på bloggen. Kniven är dock sägas vara en aning modifierad då den försetts med lås vilket även är skälet till att jag valde den som fickknivskandidat.

Egentligen är det en tämligen logisk utveckling att testa äldre knivmönster eftersom den typen av knivar var de första fickknivarna och det kan vara intressant att se hur de står sig mot efterföljarna.

Rough Rider Trapperlock


Modellen införskaffas av mig för att komplettera mina andra Trappers i samlingen. Jag har ett antal olika varianter och märken men saknade en med lås. Efter att ha köpt en  Case mini Copperlock så var tanken på någon mer låsbar klassiker inte lägre otänkbar.

Modell 1068, Trapper med skollor i färgat rött ben


Märket Rough Rider har blivit grunden för mig när det kommer till att pröva nya mönster. Det är Smokey Mountain Knife Works eget husmärke och tillverkas åt dem i Kina vilket håller ned priset och gör dem ytterst prisvärda. Det finns helt enkelt inte många som matcha deras pris/kvalité-ratio även om det finns finare traditionella knivar.


Blad


På den här punkten skiljer sig den här kniven från de andra som presenterats under rubriken "Den perfekta fickkniven" fram till dags dato. Det här är nämligen den första flerbladiga kniven. I det här fallet närmare bestämt två. De fördelar sig på ett huvudblad som är en clippoint som drar åt "California clippoint-hållet" med sitt utdragna form. Det andra bladet är som sig bör på en Trapper ett speyblad. Båda är "fullängdsblad", det vill säga inget av dem är väsentligt kortare än det andra och de utnyttjar handtagets fulla längd. Bladen är båda 77 mm långa för övrigt.

De två fullängdsbladen fördelar sig på ett låsbart huvudblad
som är en clippoint och ett sekundärblad som är ett lång speyblad


Godstjockleken är modesta två millimeteroch bladen är helt skålformiga. Det är alltså inte eggen som är skålslipad utan hela bladformen. Det är således inte sabelslipat utan har mer karaktären av ett fullt flatslipat blad fast med en svagt svängt radie. Själva eggen är en vanlig rak primäregg.

Kniven anlände vass men primäreggen var inte helt jämnt slipad och 
det fanns tendenser till råegg


Sammantaget gör det att de här tämligen tunna bladen skär mycket bra. Sen har de lite olika inriktning. Speybladets form ger en längre rak egg följt av en kort brant buk som slutar i en tvär men ändå godkänt vass spets. Huvudbladets klassiska clippointform som givet knivmönstret är tämligen slankt ger ett snabbt lätthanterligt knivblad med mycket spets som är utmärkt för penetrationer. Tänk er paketöppning eller att dessvärre behöva utöka omfånget på svångremmen så förstår ni vad jag menar. 

Stålet är 440A och adekvat i sammanhanget eftersom kniven inte främst är ämnad för  tungt arbete i trä eller att skära i kartong och plast och andra hårdare material. Stålsnobbar må rynka på näsan och visst finns det betydligt bättre stål. Fördelen med 440-serien är att det är mycket rosttrögt särskilt när det som här är högglanspolerat. Däremot är det som andra stål i den här serien inte så hårt härdat, runt 55-58HRC där de här knivarna förvisso sägs ligga i det högre segmentet i intervallet. Stålkvaliten och härdningen gör förstås att de inte  håller skärpan så länge som moderna superstål. Men invändningen kan göras att det har sina fördelar också. Knivbladen är lätt att bryna till på ett skärpstål och det tar inte evigheter att slipa om dem heller.


Handtag


Eftersom det är en klassisk kniv så avviker materialen från de moderna. Ramen är gjord i mässing och är konstruerad med tre tämligen tunna liners. Bolstren är i nickelsilver som också döljer niten som agerar pivotskruv. Skollorna är av "red jigged bone" som här är mycket bra utförd. Överlag så är kniven väl sammansatt och passningen och kvaliteten godkänd.

Klassiskt utseende med skollor i ben på en ram i mässing och bolster i nickelsilver


Vad man får med den här typen av ram är förstås en klenare konstruktion än med en modern dito. Mässing, särskilt i den här tjockleken är inget under av styvhet och matchar inte stål och titan på den punkten. Men å andra sidan rostar det inte även om det ärgar. Benskollorna ger ett mjukt och behagligt grepp och andas historia och tradition men ger inte samma friktion som exempelvis G10.

Formen på handtaget är klassiskt nästan rakt avsmalnande från det något bredare bakre bolstret. Som med alla Trappers dras kniven med nackdelen att ett av de två bladen sticker ut något ur handtaget när de andra används vilket känns mot insidorna av händerna. Särskilt gäller det om kniven greppas hårdare. Till den här kniven fördel kan nämnas att båda bladen sitter tämligen djupt i handtaget och därför stör minimalt. Sen är ju Trappermodeller inte avsedda för att processa brasved från början kan väl tilläggas.


Öppning och lås


Eftersom det är ett klassiskt mönster vi talar om handlar det inte om flippers, öppningshål och tumknoppar. Kniven öppnas på klassiskt manér med två händer. För att underlätta förfarandet finns en nagelskåra av "matchsticktyp" på varje blad.

Just det här exemplaret och modellen är osedvanligt lättöppnad. Huvudbladet som försetts med lås bjuder därför inte på samma "pull" som andra klassiska knivmönster gör. Bladet glider ut och klickar mycket förtroendeingivande på plats och stannar där utan vare sig glapp eller spel. Låset är en beprövad lock-back konstruktion. Den fungerar oklanderligt så här långt och har till exempel inte det lilla spel upp och ned som annars kan förekomma på den här typen av lås. 

Speybladet har mycket mjuk gång och även draget är osedvanligt lågt. Fjädern är inte särskilt starkt helt enkelt vilket gör att även klicket när bladet väl är på plats är tämligen diskret. Möjligen kunde det fått vara lite starkare kan jag tycka eftersom det här bladet saknar lås. 

Den här Trappern är försedd med ett bladlås


Kniven är byggd så att även sekundärbladet är lätt att komma åt. Det sticker ut lite mer än vanligt och det gör att det går att greppa med nypan. Detsamma gäller för övrigt även clipointbladet.


Att bära


Som varandes en klassisk fick-kniv är den naturligtvis utmärkt att ha i fickan. Om man nu står ut med lösa föremål vill säga. Formerna är rundade och mjuk och bladen sitter djupt nog i handtaget för att inte stick ut och orsaka obehag. De slipade benskollorna och polerade bolstren är mjuka både mot händerna och sparar fickorna. Men sen kommer vi till nackdelarna med klassiska knivar. Särskilt en modell som "Trapper". Eftersom de saknar clip så måste de naturligtvis ligga lösa i fickan. Att ha en decimeter kniv liggande, gärna på tvären i fickan är inte helt bekvämt. Eller rättare sagt det spelar stor roll vilken sorts ficka kniven bärs i. I vissa jackor till exempel där fickorna är fyrkantiga och stora nog lägger den sig väl till rätta på botten och stannar där. Lite av det problemet är knutet till just den här kategorin av knivar då "Trappers" är relativt långa och därmed tar större plats. Det undviks med modeller som "Canoe" men då får du också mindre blad på köpet. 

En annan tydlig nackdel med lösa knivar i fickor är att man inte kan förvara så mycket annat där. Endera repas kniven av exempelvis nycklar eller så skrapar den sönder vad man nu stoppar där tillsammans med den. 

Trapperlock får godkänt på den här punkten och är relativt bekväm att bära givet vilken typ av kniv det handlar om. Det är lika tydligt att jag föredrar moderna knivar på den punkten. De är lättare att nå, de skrapar inte sönder andra saker i fickorna och man vet var de befinner sig. Men de är å andra sidan inte lika diskreta.  


Sammanfattningsvis



Hur står sig RR Trapperlock som fickkniv i den bryska konkurrensen?

Jodå, mycket duglig om man har en stor ficka ledig


Som allroundkniv är den riktigt skaplig. Det tunna godset och den fulla slipningen gör att kniven skär mycket bra i de flesta material. Tillgången till två blad ger den fördelen att om man sparar ett så har man alltid ett riktigt vasst blad med sig för exempelvis små kirurgiska ingrepp som att pilla ut spetor och dylikt. 

Stålet är mjukt och lättslipat men tappar skärpan relativt snabbt. Så på den punkten får fördelarna vägas mot nackdelarna. Själv föredrar jag lite uthålligare stål i fickknivar.  I köket med tillgång till mina brynstål spelar det inte så stor roll om man behöver ta ett tag eller två extra mellan varven för att hålla skärpan. Men ute i fält och även till vardags finns inte den möjligheten. 

En klar nackdel med den här specifika knivmodellen är att de tämligen klena materialen i handtaget gör kniven aning känslig för vridande, skruvande rörelser. Förlängt täljarbete kan troligen få den att börja glappa och i förlängningen gå sönder. Och det medför såklart vissa begränsningar.

Skall jag summera intrycken av den här kniven så får det bli att en "Trapper" som sådan är ett utomordentligt bra mönster för en fickkniv med sina dubbla funktionella blad. Men i så fall får det nog vara en kniv med något mer högkvalitativa material i både handtag och blad än det här specifika exemplaret. Sen har "Canoes" ett ännu mer fickvänligt format när jag tänker efter. Så där finns fler kandidater att söka bland även för klassiska mönster. 



Specifikation:

Längd utfälld: 177 mm
Längd hopfälld: 100 mm
Vikt: 115 g
Bladlängd: 77 mm
Godstjocklek: mm
Bladstål: 440A
Handtag: mässing med benskollor
Lås: lockback

Producerad av: Rough rider, tillverkad i Kina


/ J - rider mot solnedgången

tisdag 8 september 2015

Traditionella fällknivar - Hen & Rooster Trapper


Trappers ja - det är ett mycket populärt mönster i min knivsamling när det kommer till traditionella fällknivar kanske den uppmärksamme läsaren har noterat vid det här laget. En närmare beskrivning av mönstret som sådant återfinns i min presentation av en RR Trapper från förra året och hittas här.

Den här gången presenterar jag en variant från det Tyska märket H & R. Ett anrikt företag med intressant historia och ett lika intresseväckande namn. Men varför i hela friden Hahn und Henne - Hen & Rooster?

Hen & Rooster Trapper

Förklaringen är synnerligen jordnära - Carl Bertram grundaren av företaget råkade även vara hönsfarmare i Solingen Tyskland på den tiden det begav sig, i det här fallet 1865. Efter en lång och framgångsrik period köptes företaget 1975 av A G Russel som dock lyckades köra det i botten vilket ledde till konkurs fem år senare. Frost Cutlery köpte senare varumärket tillsammans med bland andra H Schiessen från Robert Klaas och återupplivade det. Idag lever märket vidare men frågan är om knivarna kan jämföras med äldre tiders.

De är enligt uppgift fortfarande gjorda i Tyskland vilket är anmärkningsvärt och osedvanligt trevligt.

Gjorda i Tyskland om man får tro stämplarna


Den för modellen typiska bladkonfigurationen - ett clippointblad tillsammans med ett speyblad.


Ram av mässing som är mjukt rundad även på insidan. Ett exempel på gott detaljarbete




Fit & Finish
- Bolster, Materialet är det i sammanhanget så vanliga nickelsilver/vit mässing och formen är den traditionella när det gäller Trappers med ett mer fyrkantigt främre bolster och en mer rundad form på det bakre. 

- Skollor, Den här kniven är försedd med sidor av vitt ben som är välvda. Resultatet är en snygg bekväm kniv som ligger väl i handen. 

- Ram, Kniven är uppbyggd kring en mässingsram med en godstjocklek på runt en millimeter. 

- Passning, Den här kniven är generellt riktigt välbyggd utan större missar. Bolstren är väl passade mot såväl ramen som skollorna och det finns inga glipor där. Slipning, fasning och polering är även den av hög klass. Genom ytan kan de underliggande mässingsnitarna anas. Även benskollorna är välgjorda. Eftersom det är ett naturmaterial finns det några färgskiftningar i ytan. Någon liten detaljmiss finns i och med en liten spricka i kanten på den ena skollan där den gränsar mot det bakre bolstret. Överlag är dock passningen på dem mer än godkänd och övergången mellan skollor och bolster är riktigt väl gjorda. Poleringen av både blad och fjädrar är riktigt bra som kan utläsas av bilderna. 

- Slipning, Det här området är väl det mer sorgliga kapitlet på den här kniven men lyckligtvis något som är relativt lätt ordnat. Eggarna på bladen var helt enkelt inte bra vid ankomst. Särskilt tydligt gällde det clippointbladet som var i det närmaste slött. Slipningen är förvisso jämn och symmetrisk på båda bladen men helt enkelt inte riktigt färdig. Sen finns en tendens till flat del mitt på clippointbladet vilket antyder att det slår emot insidan på ramen när kniven fälls ihop. Något som inte är helt ovanligt på den här typen av knivar om fjädern i ryggen är stark som den är i det här fallet. 


Walk & Talk
- Pull, Bladen är relativt lätta att fälla ut och jag skulle sätta draget till en "fyra". 

- Walk and Talk, Det här exemplaret är föredömligt på det här området. Bladen löper ytterst mjukt och behagligt utan känsla av grusighet eller motstånd. Något som kräver små toleranser i en klassisk fällkniv då det inte finns glidlager eller liknande. Ljuden bladen åstadkommer är mycket tillfredställande. De både stänger och öppnar med ett högst ljudligt "snäpp" som inger förtroende. 


Stay & Play
- Stay, Möjligen kan jag tycka att bladen kunde hållas ännu lite hårdare i utfällt läge. Kniven har för övrigt inga halvvägsstopp. 

- Spel och glapp, Väl ute sitter bladen där de skall. En mycket svag tendens till glapp i sidled finns hos clippointbladet men endast om det provoceras. Speybladet sitter så gjutet det kan utan lås. 


Sammanfattning


Hen & Rooster 312-WSB är en riktigt god företrädare för det här mönstret. En kapabel kniv, efter slipning kan tilläggas, med ett sympatiskt yttre till en inte alltför tilltagen prislapp. Sen gillar jag färgställningen då jag alltid varit svag för ljusa handtag. Detaljer som en bra infälld sköld, formade skollor och inte minst blad med snyggt utseende förhöjer känslan i kniven.

Bladen är spegelpolerade och försedda med en liten falskegg


En liten brasklapp kan vara på sin plats. Kniven är tillverkad i Tyskland enligt både de uppgifter jag har och stämplar på bladen. Men dessvärre är det inte helt säkert att den är gjord där ändå. I alla fall inte till hundra procent. Det är lite knepigt att reda ut alla begrepp som gäller lagar i det hänseendet men det kan vara så att delar är tillverkade i Kina och att de sedan skeppas till Tyskland för montering. Är bara en viss procent av kniven monterad där så kan den märkas "Made in Germany" utan att det anses som falsk marknadsföring. Det är heller inte ett ovanligt förfarande.

En praktisk fällkniv med riktigt god finish och tilltalande yttre


Med det sagt kan bara konstateras att det här är en riktigt trevlig kniv som både pryder sin plats på hyllan och i jackfickan. Rekommenderas för den som söker en smakfull elegant kniv med vardagspotential. 



Specifikation:

Märke: Hen & Rooster

Mönster: Trapper
Referensnummer: 312-WSB
Längd hopfälld: 105 mm (4 1/8")
Bladstål: okänt "rostfritt"
Huvudblad: 79 mm (3 1/8")
Sekundärblad: 79 mm (3 1/8")
Etsning blad:
Text tang: German stainless Handmade 312-WSB/ Bertram Cutlery Germany
Skollor: White bone
Bolster: nickelsilver/vit mässing
Ram: mässing
Nitar: nickelsilver
Sköld: Hen & Rooster

Tillverkningsland: Tyskland


/ J - klär sig traditionellt för stunden

måndag 8 december 2014

Traditionella fällknivar - RR Trapper


Trapper som mönster är en intressant och arketypisk fällkniv av något större mått. De har som namnet antyder en bakgrund som jaktknivar. De är optimerade för att fungera till småvilt som ekorrar, kaniner och skogsfågel där knivar för exempelvis klövvilt kan upplevas för stora och klumpiga. Att flå en buffel eller ta ur en duva kräver olika redskap helt enkelt.

Den här kniven från Rough Rider kan tjäna som gott exempel på en standardversion av en Trapper både vad gäller material och mått. En substantiell fickkniv som mäter strax över decimetern hopfälld vilket för övrigt är en vanlig storlek.

Skall mönstret kategoriseras närmare handlar det om en "Dog legged" Jack-knife med två bolster där det bakre är rundat och det främre fyrkantigt. Handtaget är grövre längst bak för att sedan smalna av mot det främre bolstret. Den typiska bladkonfigurationen består av två lika långa blad, en slank clippoint av "California-typ" axel mot axel med ett speyblad med sin karaktäristiskt rundade nos.

Rough Rider Trapper


Bladstålet är som så ofta hos RR spegelpolerat rostfritt ur 440-serien


Knivtypen har oftast som här en bladkonfiguration bestående av två fullängdsblad fördelade på en clippoint och ett spey-blad

Fit & Finish
- Bolstren är av Rough Riders standardtyp. Materialet är massiv vit mässing/nickelsilver och de är försedda med en dekorrand.

- Skollorna är av ben och välgjorda. De är orangefärgade och polerade vilket ger lyster åt kniven. Färgningen är hyfsat jämn men det kan tilläggas att jag inte är besatt av att den skall vara helt uniform. Lite avvikelser här och var ger liv och personlighet åt kniven i mitt tycke. Intressant att se däremot är hur väl skollorna står emot solljus över tid utan att blekas. Allt ben strävar mot att bli vitt igen. 

- Ramen är rak och ger inte upphov till glipor någonstans. Den är välbyggd helt enkelt.

- Passningen är generellt utmärkt. Det gäller såväl i övergången mellan bolster och skollor som på ryggsidans olika delar. Det är små detaljer som avslöjar att det är en budgetkniv det trots allt handlar om. Som exempel kan tjäna att slutändarna på ryggfjädrarna inte är helt jämt skurna och att insidan på ramdelarna upplevs lite vassa om fingrarna dras över dem. Här finns förbättringspotential. 

- Slipning, Eggarna på den här kniven är jämna och väl utförda även om den som utförde arbetet må ha tippat aldrig så lite åt sidan när eggen närmade sig spetsen på clippoint-bladet. Bladen var vassa nog för att raka hår med visst tryck vid ankomst. Jag har ännu inte stålat eller striglat dem men min erfarenhet av Rough Riders stål är att det är mycket lättunderhållet. Härdningen ligger på 56-58HRC vilket är tämligen mjukt men rätt praktiskt på den här typen av kniv.  


Walk & Talk
- Pull, Som de flesta av RRs Trappers är bladen på den här lätta att fälla ut. Det gäller även generellt för det här mönstret. De långa bladen ger gott om hävstång. På den här kniven ligger "pull" på runt en fyra.

- Walk and Talk, Den här kniven har ett högst gemytligt språk. Rejäla snäpp både när bladet går tillbaks in i ramen och när de stannar i utfällt läge. Vägen dit är också mjuk och sympatisk. Möjligen kunde den vara något lättare. Som det är nu finns ett visst motstånd även om den inte känns grusig på något vis. Bladen har ett halvvägsstopp även om tangen inte är skuren så drastiskt att det blir ett klick i mellanläget. 


Stay & Play
- Spel och glapp, Väl ute sitter bladet som gjutet. Så mycket närmare än ett bladlås än så här blir det inte på en slipjoint. Det långa handtaget möjliggör kraftigare fjäder utan att kniven upplevs som besvärlig att fälla ut. Något glapp i sidled finns inte heller vilket är tacknämligt. 

Så här kan en ryggsida göras även på en mer budgetorienterad kniv. Ett utmärkt exempel på god kvalitet - inte minsta tendens till glipor


En jämn och fin slipning på det här exemplaret


Den trubbiga spetsen på ett långt spey-blad


Sammanfattning



Trapper är ett av mina favoritmönster vilket gett avtryck i samlingen trots att det egentligen inte är fulländat rent formmässigt. Ett inbyggt problem är nämligen att det rör sig om knivar med relativt smala handtag kombinerat mer än ett fullängdsblad. Rent konkret innebär det att när man har ett blad utfällt återstår ett som sticker ut en bit ur handtaget och därmed känns i greppet. Förvisso ligger det an där fingrarna kröker sig och därför spelar det mindre roll.

Extra påtagligt blir problemet på Trappers som försetts med urtag för fingrarna vilket således är helt meningslöst. Sen kan förstås invändas att de här knivarna aldrig var tänkta som täljknivar eller för träbearbetning i stort. Därtill är handtagen för slanka i vilket fall. De fungerar betydligt bättre i grepp där man arbetar med kniven sidledes till exempel.  

En Trapper i det här utförandet väger in på under hektot, 97 g för att vara exakt, vilket är lite ställt i relation till hur mycket blad som faktiskt erhålls. Som fickkniv är de trots det inte ideala. Därtill är de aningen för långa enligt mig och de kantiga främre bolstren kan faktiskt nöta en del på byxfickor.

Men ska man bara ha några få klassiska modeller i samlingen så är Trapper definitivt ett av de mönster jag rekommenderar varmast tillsammans med Stockman och Canoe.


Specifikation

Märke: Rough Rider

Mönster: Trapper
Referensnummer: RR22034BN
Längd hopfälld:  105 mm, 4 1/8"
Bladstål: 440A
Huvudblad:  79 mm, 3 1/8"
Sekundärblad:  79 mm, 3 1/8"
Etsning/text, blad:
Text tang:
Skollor: polerat ben, orangefärgat
Bolster: nickelsilver
Ram: mässing
Nitar: mässing
Sköld: RR 'bomb'

Tillverkningsland: Kina


/ J - jagar, men mest knivar

onsdag 22 oktober 2014

Klassiska knivmönster

- En introduktion


Knivar har som bekant funnits sen hedenhös och under vägs gång kom man på att det ibland var praktiskt att fälla ihop dem. Därefter har en lång rad varianter av fällknivar utvecklats för att passa särskilda uppgifter och inte minst olika tycke och smak. 

Alla länder har sina egna mönster och variationer och inte sällan finns det lokala varianter av dem. Om detta ämne har det skrivits mängder med artiklar och böcker och jag har därför inte för avsikt att fördjupa mig i det här. Men jag ämnar presentera några få traditionella fällknivar som råkar befinna sig i min ägo. 

Av hävd finns det starka center för knivtillverkning som Eskilstuna i Sverige, Solingen i Tyskland, Maniago i Italien, Toledo i Spanien, Sheffield i England och så vidare. Men även utanför dessa orter har det funnits och finns i vissa fall knivtillverkning. 

Allra längst har den utvecklingen nog drivits i Frankrike där nästan varje region och ibland stad har sitt eget mönster*.

En meter knivar, några klassiska mönster på parad


Här visas några exempel på amerikanska traditionella knivmönster. De flesta är förstås av europeiskt ursprung vilket inte minst blir påtagligt eftersom den ursprungliga klassiska fällkniven Jack Knife är döpt efter den franske knivmakaren Jaque de Liege. Han sägs vara den första som använt sig av en konstruktion med fjäder i ryggen på handtaget.


Jack Knife


Den klassiska fällkniven med stort F. Namnet avser oftast varianter med ett eller två blad som öppnas på samma sida. Ibland används termen även om något större knivar med blad i båda ändar och med en storlek över 3,5 tum. Sen används begreppet förvirrande nog även som samlingsnamn för fällknivar som inte har någon beteckning alls och benämns då inte sällan Regular Jacks

En variant av en Jack Knife är Coke Bottle. Namnet är inte särskilt svårt att härleda då det kommer från formen på skaftet. Det är för övrigt ett vanligt förfarande när det gäller klassiska knivar - mönstren är ofta döpta efter utseende. Den här versionen är en large Coke Bottle som ibland även kallas Hunter för att förvilla ytterligare.


Large Coke Bottle med skollor i vitt ben


Barlow  


Klassiskt mönster med engelskt ursprung**. Utmärkande för den här knivtypen är ett förstärkt och förlängt bolster för ökad styrka kring bladfästet. Det andra bolstret försvann efterhand för att minska produktionskostnaden. Kniven har ofta ett eller två blad och kan förses med lås även om det är ovanligare och ett modernt tillägg. Handtaget är droppformat. 

Klassisk Barlowform, här med två blad där huvudbladet är en Clippoint och det mindre bladet ett pennblad. 


Storleken kan variera avsevärt exemplifierat med en "Granddady" Barlow som mäter 5" hopfälld


Stockman 


Knivmönstret har med tiden blivit en amerikansk fällknivsikon. Den är i grunden en förfinad och mindre klumpig version av den ursprungliga Cattleknife och började dyka upp runt 1890. De har alltid minst två fjädrar i ryggen och har traditionellt tre blad  där huvudbladet är en Clippoint som vanligen kompletteras med ett Sheepfoot-blad och ett Spey-blad för att kunna hantera allehanda arbetsuppgifter däribland att kastrera ungdjur. Men det finns förstås variationer både vad beträffar antalet blad och hur de är utformade. Ofta är handtaget svängt men det är inte nödvändigt.

Mönstret finns i olika storlekar. Här en medium Bark Bone Gunstock


Och en Stockman från Case med modern touch - skollor i G10


Och en mini med pärlemor i handtaget

Whittler 


En Whittler är i princip samma typ av kniv som en Stockman. Ursprungligen utrustad med ett mindre blad för småjobb i trä och namnet utlästes från början Carpenters Whittler. Det som utmärker knivmönstret är att det har en delad fjäder för de mindre bladen och att det större nyttjar båda. Därför är även tangen på huvudbladet grövre för att matcha de två mindre bladens tjocklek. Huvudbladet är en Clippoint och de två andra vanligen en mindre Clippoint och ett pennblad.

Men eftersom det är en dyrare att tillverka delade fjädrar är de flesta modernare Whittlers varianter på Stockmankonfigurationer där endast bladbestyckningen skiljer dem åt. Som exempel kan den här Western Boulder "6504" från 60-talet tjäna.

Gammal trebladig Whittler av märke Western som dock inte har den annars typiska delade fjädern


Mer traditionell Whittler med kraftigt huvudblad och två blad på delad bakfjäder


Sunfish, Elephant Toenail


Kärt barn har många namn. Ibland kallas även mönstret för English Ropeknife. Idén med det breda bladet var att man kunde knacka det igenom tjockt hamprep med lämpligt tillhygge. Kniven är i grunden en Double End Jack där huvudbladet är en Spearpoint och sekundärbladet ett pennblad. De finns i tre handtagsvarianter: Standard, Swell-center och Teardrop/Sleeveboard. Här exempel på både Standard och Teardrop.

Mönstret benämns ibland även English Ropeknives


RR Large Sunfish med standardgrepp och skollor i "Jigged Bone"


RR Large Elephant Toenail med syntetskollor


Canoe


Det enkelt att se varifrån mönstret fått sitt namn. Kniven har ett 'kanotformat' handtag med blad i båda ändar och av det skälet är det egentligen en symmetrisk Double End Jack. Handtagsformen möjliggör ett kraftigare blad i en slankare förpackning vilket närmast gör dem till en Pen Knife på stereoider. Knivtypen har två eller tre blad. Huvudbladet är oftast en Droppoint och sekundärbladet ett pennblad.

Kanoter

Ytterligare Canoe ur RRs Arrowheadserie


Trapper


Tvåbladig knivmodell där de två bladen sitter i samma ända. Bladen är en Clippoint med uttalad spets och ett Spey-blad med trubbigare spets för bland annat flåarbeten. Båda bladen har full längd.

Trapper är ett av mina favoritmönster


"Fatboy" är en grövre dimensionerad  Trapper från Rough Rider. Dessvärre är huvudbladet en riktig nagelbrytare 

En variant där sekundärbladet är ett rakknivsblad

"Trapperlock" - moderniserad Trapper där ett av bladen försetts med lås


Muskrat eller Double End Trapper


Muskrat är precis som namnet antyder från början formgiven av dem som gillar att jaga och flå små håriga djur. I det här fallet bisamråttor. Kniven har nästan alltid två blad med samma form och de är monterade i varsin ände av handtaget.

En 'blingversion' av RR Large Muskrat från Stoneworx. Äkta pärlemor och abalone och syntetisk sten i skollorna


Copperlock 


Copperlock är ett modernt knivmönster med gamla anor. Kniven har drag av flera äldre modeller och är försedd med lås. Den kan sägas vara en fusion av mönster som Trapper, Copperhead och Hunter och introducerades av Case så sent som 1997. Den görs i två storlekar, en mindre och en större. 

Här en Mini Copperlock med handtag i "Blue Jigged Bone"


Peanut


En som namnet antyder mycket liten kniv utrustad med ett eller två blad och svängt handtag med rundade bolster. Huvudbladet är nästan alltid en Clip point.

Peanut i klassisk tvåbladig konfiguration


Doctor's Knife eller Physicians's Knife


Lång slank kniv med ett eller två knivblad. Ursprungligen ofta med en spatula istället för det andra bladet och spatulan användses för att räkna piller med samt som omrörare i tinkturer. Knivens bakre del är platt och utformat så att det går att mortla tabletter med.

En mindre enbladig modell av doktorskniv från tyska Buck Creek


Pen Knife


Frekvent använt namn på små knivar som vanligen har två blad, ett i varje ände. Det behövs inget snille för att lista ut det ursprungliga användningsområdet - gåspennvässare.

Enkel Pen Knife av okänt fabrikat med plastskollor


Pruner's Knife


Pruner's Knife är ett exempel på en kniv utrustad med Hawkbill-blad. Knivbladets karaktäristiska form kommer sig av att den från början var avsedd för att trimma fruktträd och buskar med. Idag används bladformen ofta till knivar som anpassats till att skära takpapp, mattor etc. 

Modellen "Halfhawk" från RR i deras "Coalminer Series". Som namnet antyder är bladformen inte helt en Hawkbill


Copperhead


En Jack Knife med två blad där det största är en Clippoint och det andra ett pennblad. Karaktäristiskt för knivmönstret är att handtaget har två bolster och att de är formade för att dölja den vassa kanten på tangen.

En Coppperhead från tyska Böker





Toothpick/Texas Toothpick 


Liten slank enbladare med karaktäristisk form.

Ytterligare en kniv från RRs Stoneworx-serie i form av en Small Toothpick


Congress


Fyrbladig kniv med två blad i varje ände. Ofta konkavt formad rygg på handtaget.

Congress från Buck Creek

Knivtypen har oftast två blad i varje ände


Sen finns det förstås betydligt fler kända mönster som jag inte är innehavare av som till exempel:

Sodbuster
Amerikanskt namn för gammalt europeiskt mönster, möjligen av tysk härkomst. Enkel enbladig kniv utan bolster.

Riggers Knife/Marlin Knife
Kniv med Wharncliffe-blad och försedd med märlspik. Att användas för att bland annat lösa upp trilskande knopar och schackel.

Och det finns fler som jag inte kommer på i skrivande stund. Men någonting säger mig att jag kommer att få anledning att återkomma i ämnet.


/ J - den som lägger på hög samlar

* Vill man surfa på och kanske investera i en fransk kniv kan det göras t ex här. En kunnig herre på området knivar i allmänhet och fanska diton i synnerhet är Stefan Schmallhaus och hans Youtubekanal hittar du här
** Troligen döpt efter Obediah Barlow som började producera den här knivtypen runt 1670-talet. Den blev så småningom mycket populär i USA och är omnämnd i litteratur och skrift bland annat i Mark Twains Tom Sawyer.