Den perfekta fickkniven, del 21

Rough Rider Trapperlock

Idag presenterar jag en ovanlig skapelse i den här serien som hittills enbart behandlat fällknivar av modernare snitt. Trapperlock är den första kandidat som bygger på ett traditionellt knivmönster vilket avspeglas i form och materialval. I det här fallet är förstås grunden en "Trapper" som jag mer utförligt beskrivit i tidigare inlägg här på bloggen. Kniven är dock sägas vara en aning modifierad då den försetts med lås vilket även är skälet till att jag valde den som fickknivskandidat.

Egentligen är det en tämligen logisk utveckling att testa äldre knivmönster eftersom den typen av knivar var de första fickknivarna och det kan vara intressant att se hur de står sig mot efterföljarna.

Rough Rider Trapperlock

Modellen införskaffas av mig för att komplettera mina andra Trappers i samlingen. Jag har ett antal olika varianter och märken men saknade en med lås. Efter att ha köpt en  Case mini Copperlock så var tanken på någon mer låsbar klassiker inte lägre otänkbar.

Modell 1068, Trapper med skollor i färgat rött ben

Märket Rough Rider har blivit grunden för mig när det kommer till att pröva nya mönster. Det är Smokey Mountain Knife Works eget husmärke och tillverkas åt dem i Kina vilket håller ned priset och gör dem ytterst prisvärda. Det finns helt enkelt inte många som matcha deras pris/kvalité-ratio även om det finns finare traditionella knivar.

Blad

På den här punkten skiljer sig den här kniven från de andra som presenterats under rubriken "Den perfekta fickkniven" fram till dags dato. Det här är nämligen den första flerbladiga kniven. I det här fallet närmare bestämt två. De fördelar sig på ett huvudblad som är en clippoint som drar åt "California clippoint-hållet" med sitt utdragna form. Det andra bladet är som sig bör på en Trapper ett speyblad. Båda är "fullängdsblad", det vill säga inget av dem är väsentligt kortare än det andra och de utnyttjar handtagets fulla längd. Bladen är båda 77 mm långa för övrigt.

De två fullängdsbladen fördelar sig på ett låsbart huvudblad

som är en clippoint och ett sekundärblad som är ett lång speyblad

Godstjockleken är modesta två millimeteroch bladen är helt skålformiga. Det är alltså inte eggen som är skålslipad utan hela bladformen. Det är således inte sabelslipat utan har mer karaktären av ett fullt flatslipat blad fast med en svagt svängt radie. Själva eggen är en vanlig rak primäregg.

Kniven anlände vass men primäreggen var inte helt jämnt slipad och 

det fanns tendenser till råegg

Sammantaget gör det att de här tämligen tunna bladen skär mycket bra. Sen har de lite olika inriktning. Speybladets form ger en längre rak egg följt av en kort brant buk som slutar i en tvär men ändå godkänt vass spets. Huvudbladets klassiska clippointform som givet knivmönstret är tämligen slankt ger ett snabbt lätthanterligt knivblad med mycket spets som är utmärkt för penetrationer. Tänk er paketöppning eller att dessvärre behöva utöka omfånget på svångremmen så förstår ni vad jag menar. 

Stålet är 440A och adekvat i sammanhanget eftersom kniven inte främst är ämnad för  tungt arbete i trä eller att skära i kartong och plast och andra hårdare material. Stålsnobbar må rynka på näsan och visst finns det betydligt bättre stål. Fördelen med 440-serien är att det är mycket rosttrögt särskilt när det som här är högglanspolerat. Däremot är det som andra stål i den här serien inte så hårt härdat, runt 55-58HRC där de här knivarna förvisso sägs ligga i det högre segmentet i intervallet. Stålkvaliten och härdningen gör förstås att de inte  håller skärpan så länge som moderna superstål. Men invändningen kan göras att det har sina fördelar också. Knivbladen är lätt att bryna till på ett skärpstål och det tar inte evigheter att slipa om dem heller.

Handtag

Eftersom det är en klassisk kniv så avviker materialen från de moderna. Ramen är gjord i mässing och är konstruerad med tre tämligen tunna liners. Bolstren är i nickelsilver som också döljer niten som agerar pivotskruv. Skollorna är av "red jigged bone" som här är mycket bra utförd. Överlag så är kniven väl sammansatt och passningen och kvaliteten godkänd.

Klassiskt utseende med skollor i ben på en ram i mässing och bolster i nickelsilver

Vad man får med den här typen av ram är förstås en klenare konstruktion än med en modern dito. Mässing, särskilt i den här tjockleken är inget under av styvhet och matchar inte stål och titan på den punkten. Men å andra sidan rostar det inte även om det ärgar. Benskollorna ger ett mjukt och behagligt grepp och andas historia och tradition men ger inte samma friktion som exempelvis G10.

Formen på handtaget är klassiskt nästan rakt avsmalnande från det något bredare bakre bolstret. Som med alla Trappers dras kniven med nackdelen att ett av de två bladen sticker ut något ur handtaget när de andra används vilket känns mot insidorna av händerna. Särskilt gäller det om kniven greppas hårdare. Till den här kniven fördel kan nämnas att båda bladen sitter tämligen djupt i handtaget och därför stör minimalt. Sen är ju Trappermodeller inte avsedda för att processa brasved från början kan väl tilläggas.

Öppning och lås

Eftersom det är ett klassiskt mönster vi talar om handlar det inte om flippers, öppningshål och tumknoppar. Kniven öppnas på klassiskt manér med två händer. För att underlätta förfarandet finns en nagelskåra av "matchsticktyp" på varje blad.

Just det här exemplaret och modellen är osedvanligt lättöppnad. Huvudbladet som försetts med lås bjuder därför inte på samma "pull" som andra klassiska knivmönster gör. Bladet glider ut och klickar mycket förtroendeingivande på plats och stannar där utan vare sig glapp eller spel. Låset är en beprövad lock-back konstruktion. Den fungerar oklanderligt så här långt och har till exempel inte det lilla spel upp och ned som annars kan förekomma på den här typen av lås. 

Speybladet har mycket mjuk gång och även draget är osedvanligt lågt. Fjädern är inte särskilt starkt helt enkelt vilket gör att även klicket när bladet väl är på plats är tämligen diskret. Möjligen kunde det fått vara lite starkare kan jag tycka eftersom det här bladet saknar lås. 

Den här Trappern är försedd med ett bladlås

Kniven är byggd så att även sekundärbladet är lätt att komma åt. Det sticker ut lite mer än vanligt och det gör att det går att greppa med nypan. Detsamma gäller för övrigt även clipointbladet.

Att bära

Som varandes en klassisk fick-kniv är den naturligtvis utmärkt att ha i fickan. Om man nu står ut med lösa föremål vill säga. Formerna är rundade och mjuk och bladen sitter djupt nog i handtaget för att inte stick ut och orsaka obehag. De slipade benskollorna och polerade bolstren är mjuka både mot händerna och sparar fickorna. Men sen kommer vi till nackdelarna med klassiska knivar. Särskilt en modell som "Trapper". Eftersom de saknar clip så måste de naturligtvis ligga lösa i fickan. Att ha en decimeter kniv liggande, gärna på tvären i fickan är inte helt bekvämt. Eller rättare sagt det spelar stor roll vilken sorts ficka kniven bärs i. I vissa jackor till exempel där fickorna är fyrkantiga och stora nog lägger den sig väl till rätta på botten och stannar där. Lite av det problemet är knutet till just den här kategorin av knivar då "Trappers" är relativt långa och därmed tar större plats. Det undviks med modeller som "Canoe" men då får du också mindre blad på köpet. 

En annan tydlig nackdel med lösa knivar i fickor är att man inte kan förvara så mycket annat där. Endera repas kniven av exempelvis nycklar eller så skrapar den sönder vad man nu stoppar där tillsammans med den. 

Trapperlock får godkänt på den här punkten och är relativt bekväm att bära givet vilken typ av kniv det handlar om. Det är lika tydligt att jag föredrar moderna knivar på den punkten. De är lättare att nå, de skrapar inte sönder andra saker i fickorna och man vet var de befinner sig. Men de är å andra sidan inte lika diskreta.  

Sammanfattningsvis

Hur står sig RR Trapperlock som fickkniv i den bryska konkurrensen?

Jodå, mycket duglig om man har en stor ficka ledig

Som allroundkniv är den riktigt skaplig. Det tunna godset och den fulla slipningen gör att kniven skär mycket bra i de flesta material. Tillgången till två blad ger den fördelen att om man sparar ett så har man alltid ett riktigt vasst blad med sig för exempelvis små kirurgiska ingrepp som att pilla ut spetor och dylikt. 

Stålet är mjukt och lättslipat men tappar skärpan relativt snabbt. Så på den punkten får fördelarna vägas mot nackdelarna. Själv föredrar jag lite uthålligare stål i fickknivar.  I köket med tillgång till mina brynstål spelar det inte så stor roll om man behöver ta ett tag eller två extra mellan varven för att hålla skärpan. Men ute i fält och även till vardags finns inte den möjligheten. 

En klar nackdel med den här specifika knivmodellen är att de tämligen klena materialen i handtaget gör kniven aning känslig för vridande, skruvande rörelser. Förlängt täljarbete kan troligen få den att börja glappa och i förlängningen gå sönder. Och det medför såklart vissa begränsningar.

Skall jag summera intrycken av den här kniven så får det bli att en "Trapper" som sådan är ett utomordentligt bra mönster för en fickkniv med sina dubbla funktionella blad. Men i så fall får det nog vara en kniv med något mer högkvalitativa material i både handtag och blad än det här specifika exemplaret. Sen har "Canoes" ett ännu mer fickvänligt format när jag tänker efter. Så där finns fler kandidater att söka bland även för klassiska mönster. 

Specifikation:

Längd utfälld: 177 mm
Längd hopfälld: 100 mm
Vikt: 115 g
Bladlängd: 77 mm
Godstjocklek: mm
Bladstål: 440A
Handtag: mässing med benskollor
Lås: lockback

Producerad av: Rough rider, tillverkad i Kina


/ J - rider mot solnedgången

Klassiska knivmönster

- En introduktion

Knivar har som bekant funnits sen hedenhös och under vägs gång kom man på att det ibland var praktiskt att fälla ihop dem. Därefter har en lång rad varianter av fällknivar utvecklats för att passa särskilda uppgifter och inte minst olika tycke och smak. 

Alla länder har sina egna mönster och variationer och inte sällan finns det lokala varianter av dem. Om detta ämne har det skrivits mängder med artiklar och böcker och jag har därför inte för avsikt att fördjupa mig i det här. Men jag ämnar presentera några få traditionella fällknivar som råkar befinna sig i min ägo. 

Av hävd finns det starka center för knivtillverkning som Eskilstuna i Sverige, Solingen i Tyskland, Maniago i Italien, Toledo i Spanien, Sheffield i England och så vidare. Men även utanför dessa orter har det funnits och finns i vissa fall knivtillverkning. 

Allra längst har den utvecklingen nog drivits i Frankrike där nästan varje region och ibland stad har sitt eget mönster*.

En meter knivar, några klassiska mönster på parad

Här visas några exempel på amerikanska traditionella knivmönster. De flesta är förstås av europeiskt ursprung vilket inte minst blir påtagligt eftersom den ursprungliga klassiska fällkniven Jack Knife är döpt efter den franske knivmakaren Jaque de Liege. Han sägs vara den första som använt sig av en konstruktion med fjäder i ryggen på handtaget.

Jack Knife

Den klassiska fällkniven med stort F. Namnet avser oftast varianter med ett eller två blad som öppnas på samma sida. Ibland används termen även om något större knivar med blad i båda ändar och med en storlek över 3,5 tum. Sen används begreppet förvirrande nog även som samlingsnamn för fällknivar som inte har någon beteckning alls och benämns då inte sällan Regular Jacks. 

En variant av en Jack Knife är Coke Bottle. Namnet är inte särskilt svårt att härleda då det kommer från formen på skaftet. Det är för övrigt ett vanligt förfarande när det gäller klassiska knivar - mönstren är ofta döpta efter utseende. Den här versionen är en large Coke Bottle som ibland även kallas Hunter för att förvilla ytterligare.

Large Coke Bottle med skollor i vitt ben

Barlow  

Klassiskt mönster med engelskt ursprung**. Utmärkande för den här knivtypen är ett förstärkt och förlängt bolster för ökad styrka kring bladfästet. Det andra bolstret försvann efterhand för att minska produktionskostnaden. Kniven har ofta ett eller två blad och kan förses med lås även om det är ovanligare och ett modernt tillägg. Handtaget är droppformat. 

Klassisk Barlowform, här med två blad där huvudbladet är en Clippoint och det mindre bladet ett pennblad. 

Storleken kan variera avsevärt exemplifierat med en "Granddady" Barlow som mäter 5" hopfälld

Stockman 

Knivmönstret har med tiden blivit en amerikansk fällknivsikon. Den är i grunden en förfinad och mindre klumpig version av den ursprungliga Cattleknife och började dyka upp runt 1890. De har alltid minst två fjädrar i ryggen och har traditionellt tre blad  där huvudbladet är en Clippoint som vanligen kompletteras med ett Sheepfoot-blad och ett Spey-blad för att kunna hantera allehanda arbetsuppgifter däribland att kastrera ungdjur. Men det finns förstås variationer både vad beträffar antalet blad och hur de är utformade. Ofta är handtaget svängt men det är inte nödvändigt.

Mönstret finns i olika storlekar. Här en medium Bark Bone Gunstock

Och en Stockman från Case med modern touch - skollor i G10

Och en mini med pärlemor i handtaget

Whittler 

En Whittler är i princip samma typ av kniv som en Stockman. Ursprungligen utrustad med ett mindre blad för småjobb i trä och namnet utlästes från början Carpenters Whittler. Det som utmärker knivmönstret är att det har en delad fjäder för de mindre bladen och att det större nyttjar båda. Därför är även tangen på huvudbladet grövre för att matcha de två mindre bladens tjocklek. Huvudbladet är en Clippoint och de två andra vanligen en mindre Clippoint och ett pennblad.

Men eftersom det är en dyrare att tillverka delade fjädrar är de flesta modernare Whittlers varianter på Stockmankonfigurationer där endast bladbestyckningen skiljer dem åt. Som exempel kan den här Western Boulder "6504" från 60-talet tjäna.

Gammal trebladig Whittler av märke Western som dock inte har den annars typiska delade fjädern

Mer traditionell Whittler med kraftigt huvudblad och två blad på delad bakfjäder

Sunfish, Elephant Toenail

Kärt barn har många namn. Ibland kallas även mönstret för English Ropeknife. Idén med det breda bladet var att man kunde knacka det igenom tjockt hamprep med lämpligt tillhygge. Kniven är i grunden en Double End Jack där huvudbladet är en Spearpoint och sekundärbladet ett pennblad. De finns i tre handtagsvarianter: Standard, Swell-center och Teardrop/Sleeveboard. Här exempel på både Standard och Teardrop.

Mönstret benämns ibland även English Ropeknives

RR Large Sunfish med standardgrepp och skollor i "Jigged Bone"

RR Large Elephant Toenail med syntetskollor

Canoe

Det enkelt att se varifrån mönstret fått sitt namn. Kniven har ett 'kanotformat' handtag med blad i båda ändar och av det skälet är det egentligen en symmetrisk Double End Jack. Handtagsformen möjliggör ett kraftigare blad i en slankare förpackning vilket närmast gör dem till en Pen Knife på stereoider. Knivtypen har två eller tre blad. Huvudbladet är oftast en Droppoint och sekundärbladet ett pennblad.

Kanoter

Ytterligare Canoe ur RRs Arrowheadserie

Trapper

Tvåbladig knivmodell där de två bladen sitter i samma ända. Bladen är en Clippoint med uttalad spets och ett Spey-blad med trubbigare spets för bland annat flåarbeten. Båda bladen har full längd.

Trapper är ett av mina favoritmönster

"Fatboy" är en grövre dimensionerad  Trapper från Rough Rider. Dessvärre är huvudbladet en riktig nagelbrytare 

En variant där sekundärbladet är ett rakknivsblad

"Trapperlock" - moderniserad Trapper där ett av bladen försetts med lås

Muskrat eller Double End Trapper

Muskrat är precis som namnet antyder från början formgiven av dem som gillar att jaga och flå små håriga djur. I det här fallet bisamråttor. Kniven har nästan alltid två blad med samma form och de är monterade i varsin ände av handtaget.

En 'blingversion' av RR Large Muskrat från Stoneworx. Äkta pärlemor och abalone och syntetisk sten i skollorna

Copperlock 

Copperlock är ett modernt knivmönster med gamla anor. Kniven har drag av flera äldre modeller och är försedd med lås. Den kan sägas vara en fusion av mönster som Trapper, Copperhead och Hunter och introducerades av Case så sent som 1997. Den görs i två storlekar, en mindre och en större. 

Här en Mini Copperlock med handtag i "Blue Jigged Bone"

Peanut

En som namnet antyder mycket liten kniv utrustad med ett eller två blad och svängt handtag med rundade bolster. Huvudbladet är nästan alltid en Clip point.

Peanut i klassisk tvåbladig konfiguration

Doctor's Knife eller Physicians's Knife

Lång slank kniv med ett eller två knivblad. Ursprungligen ofta med en spatula istället för det andra bladet och spatulan användses för att räkna piller med samt som omrörare i tinkturer. Knivens bakre del är platt och utformat så att det går att mortla tabletter med.

En mindre enbladig modell av doktorskniv från tyska Buck Creek

Pen Knife

Frekvent använt namn på små knivar som vanligen har två blad, ett i varje ände. Det behövs inget snille för att lista ut det ursprungliga användningsområdet - gåspennvässare.

Enkel Pen Knife av okänt fabrikat med plastskollor

Pruner's Knife

Pruner's Knife är ett exempel på en kniv utrustad med Hawkbill-blad. Knivbladets karaktäristiska form kommer sig av att den från början var avsedd för att trimma fruktträd och buskar med. Idag används bladformen ofta till knivar som anpassats till att skära takpapp, mattor etc. 

Modellen "Halfhawk" från RR i deras "Coalminer Series". Som namnet antyder är bladformen inte helt en Hawkbill

Copperhead

En Jack Knife med två blad där det största är en Clippoint och det andra ett pennblad. Karaktäristiskt för knivmönstret är att handtaget har två bolster och att de är formade för att dölja den vassa kanten på tangen.

En Coppperhead från tyska Böker

Toothpick/Texas Toothpick 

Liten slank enbladare med karaktäristisk form.

Ytterligare en kniv från RRs Stoneworx-serie i form av en Small Toothpick

Congress

Fyrbladig kniv med två blad i varje ände. Ofta konkavt formad rygg på handtaget.

Congress från Buck Creek

Knivtypen har oftast två blad i varje ände

Sen finns det förstås betydligt fler kända mönster som jag inte är innehavare av som till exempel:

Sodbuster
Amerikanskt namn för gammalt europeiskt mönster, möjligen av tysk härkomst. Enkel enbladig kniv utan bolster.

Riggers Knife/Marlin Knife

Kniv med Wharncliffe-blad och försedd med märlspik. Att användas för att bland annat lösa upp trilskande knopar och schackel.

Och det finns fler som jag inte kommer på i skrivande stund. Men någonting säger mig att jag kommer att få anledning att återkomma i ämnet.

/ J - den som lägger på hög samlar

* Vill man surfa på och kanske investera i en fransk kniv kan det göras t ex här. En kunnig herre på området knivar i allmänhet och fanska diton i synnerhet är Stefan Schmallhaus och hans Youtubekanal hittar du här! 

** Troligen döpt efter Obediah Barlow som började producera den här knivtypen runt 1670-talet. Den blev så småningom mycket populär i USA och är omnämnd i litteratur och skrift bland annat i Mark Twains Tom Sawyer.