Kizer Perock

Designersamarbeten XII, Willumsen

Det var med något uppskruvade förväntningar den här kniven togs emot . Det fanns flera skäl till det och ett är att "Perock" är den första kniv jag kikar närmare på i mitt kommande samarbete med Kizer som prototyptestare. Egentligen skulle därför kniven ha anlänt i ett tidigare skede men så blev inte fallet den här gången. Den beräknas nå butikshyllorna om någon eller några veckor så ändringar är inte aktuella i det här skedet.  

Det andra skälet var att det här egentligen inte är den sortens kniv jag generellt föredrar. Men omväxling förnöjer och jag är ofta nyfiken på att se om eventuella fördomar stämmer eller om jag fått saker om bakfoten. Ibland kan det vara synnerligen roligt att ha "fel". Jag har tidigare inte stiftat bekantskap med den danske knivmakaren Mikkel Willumsens verk annat än på bild så det här såg jag fram emot.

"Perock", resultatet av ett samarbete mellan Kizer och Mikkel Willumsen

Jag kan direkt säga att jag uppskattar den här kniven för att den är lätt att ha åsikter om. Den lämnar få oberörda och det är den sortens design som man endera avskyr eller älskar. Intressant med andra ord, långt ifrån mellanmjölk och den är en god representant för Willumsens sätt att formge knivar. 

Kizers paketering kändes mer lyxig än sedvanligt. Först en yttre låda och sedan en elegant ask som innehöll ett styck förvaringsfodral där kniven återfanns vilket gjorde att det hela kändes arbetat.

Kniven kom ytterst väl paketerad

Det är en fullvuxen kniv som dock inte mäter mer än 20 cm på längden

De första intrycken är ofta bestående och när lådan väl passerats var känslan av kniven att den var:
 välbyggd, bastant, hade bra lås, mycket blad och snyggare handtag än förväntat.

Sedan var det dags att undersöka Kizers tolkning av Willumsens "Perock" noggrannare. 

Blad

Det som dominerar det visuella intrycket på den här kniven är det synnerligen bastanta och djärva bladet. Inte nog med att det är stort, brett och grovt. Det har även försetts med en "fuller"/blodskåra med hål i och därtill en slående dubbelslipning. Den tantoinspirerade spetsen är flatslipad och själva huvudeggen är skålslipad med en svag "recurve". På bladet återfinns även två kraftiga bladstopp.

Sen bjuder handtagets utformning på en optisk illusion som gör att det ser ut som om bladet inte skulle få plats i handtaget. 

Ett styck massivt blad med många detaljer

Formen ger en oerhört stark spets som troligen är omöjlig att bryta av och en något tunnare egg för skärande. Men det är i teorin. Skall jag vara ärlig så ger utformningen också ett blad som i praktiken är nästan omöjligt att använda ens till enkla vardagsuppgifter. Visst, det går att skära saker till nöds eftersom eggen är någorlunda vass men detaljer som en "fuller" med hål i bladet, dubbelslipning och därtill grundläggande drag som slipning och godstjocklek diskvalificerar den från att vara praktisk.

Men det är inte heller det den här kniven främst är designad för kanske skall tilläggas. Jag betraktar den här som en ren "tactical folder" - en självförsvarskniv hur kontroversiellt det ämnet än kan vara*. Sådana knivar är även tacksamma samlarobjekt. 

Som ofta i Kizers finare knivar används S35VN som bladstål

Stålet** är det pålitliga och mycket dugliga S35VN från Crucible som Kizer använder i alla knivar som ingår i deras "Bladesmith"-serier. Godstjockleken på det grova bladet är fyra millimeter. "Perock" har försetts med så mycket blad som går att klämma in i formatet och det mäter tio centimeter på längden.

Finishen är en utmärkt halvpolerad satin som glittrar förföriskt i det komplexa bladet. Slipningen är väl genomförd sånär som på en mindre detalj. Den är något ojämn på en sida vid övergången mellan eggarna även om det är minimalt. Men det är för övrigt den enda miss jag hittat på hela kniven trots att jag gått över den med lupp. Kizer kan det här med kvalitetskontroll. 

Handtag

Även handtaget är slående. Det är i mitt tycke snyggt med en arbetad mörkgrå yta som drar åt "gunmetal grey" med ett böljande fyrkantsmönster som dekoration och för ökad friktion. Materialet är titan och tur är det annars hade kniven väg in på mer än de 173 gram min våg får den till nu.

Handtaget erbjuder fullgott utrymme och bra om än något begränsat grepp

Konstruktionen är synnerligen öppen och de två metallsidorna hålls samman av endast en överdimensionerad skruv utöver pivotskruven. Utseendemässigt speglar de varandra och utgör ett visuellt tillskott. En detalj jag uppskattar är att i mitten av de rejäla doningarna återfinns vanliga torxskruvhuvuden så eventuellt underhåll och justering är lätt gjort. 

Greppet är av "pistolkaraktär" det vill säga vinklat i förhållande till bladet. Det ger en avslappnad handled när bladet pekar framåt vilket ger en fingervisning om hur kniven bäst greppas. 

Handtagsformen både styr och begränsar antalet möjliga grepp. Det går knappt att hålla kniven i omvänt grepp med eggen uppåt, "drawcut" eftersom den överdimensionerade flippern då skär in i mjukdelarna av handen på ett obekvämt sätt. Den stoppar även "fillippino"-fattning det vill säga grepp med tummen långt fram på bladet samt är i vägen vid "pinchgrip", att hålla kniven i nypan. Återstår då tre grepp, standard "hammargrepp", "sabelfattning" och med bladet nedåt, eggen framåt - "ispik".

Konstruktionen är inte bara öppen utan mycket öppen. Utöver pivotskruven finns endast en sammanhållande punkt

Uppenbarligen skall kniven användas för maximal räckvidd i "sabelfattning" eller vändas på för att hållas som en pik. Men även dessa grepp har sina för- och nackdelar. Pistolgreppet tvingar bak handen och "jimpings"/räfflor antyder att tummen skall placeras där. När så görs hamnar den övre bakersta delen av handtaget mitt i mjukdelarna, där den skär in något. Det känns inte omedelbart men efter ett tag. Dessvärre finns det fler "hotspots" på handtaget. Värst är de överdimensionerade jimpings som återfinns på främre delen av handtagsryggen. Om man skall använda kniven för arbete eller för den delen träning under en längre tid rekommenderar jag därför tunnare handskar. Noteras bör att det är inget som stör om man hanterar kniven en kortare stund.  

De grova räfflor som finns trycker mot handen i förlängningen

Men slår man samman egenskaperna: Kraftig spets, rejält parerskydd, pistolformat grepp och extra stöd från baksidan av handtaget när det vilar mot handflatan så får man en kniv med specifika egenskaper. Hela kniven känns konstruerad för att stöta med! Den strävar liksom framåt.

Och här märks en av knivens största fördelar tydligt. Den är ytterst välbalanserad. Vikten är koncentrerad till urtaget för pekfingret och trots att det inte är en lätt kniv känns den kvick och rörlig i handen. Det är lätt att byta riktning och utföra "snapcuts".  Det är ett stort plus för en kniv i den här genren. 

Öppning och lås

En "taktical folder" måste även vara hyfsat lätt att hala fram. På det området har den här kniven sina begränsningar måste jag tillstå. Den är lite speciell att öppna. Flippern är förvisso mycket väl tilltagen men det hjälper inte helt då det är ett mycket blad med stor massa som skall accelereras. Kniven kan endast öppnas om man är bestämd och bara på ett sätt, genom att dra fingret bakåt. Det kräver lite tillvänjning. Att trycka nedåt fungerar inte alls. 

Men vart landar fingret då? Jo mitt på de överdrivet grova räfflorna på översidan av handtaget. Det ger efter en kort stund ett mycket ömmande finger. Nu kanske vän av ordning tycker att det är onödigt att öppna och stänga en kniv upprepade gånger och att det därför är ett ickeproblem. Fast med Perocks tänkta användningsområde tycker jag för ovanlighets skull inte det. 

En inte helt lyckat kombination: massivt blad, grova "jimpings" och en flipper

Skall nu en kniv vara "taktisk" så behöver det motoriska minnet nämligen övas upp. Det kräver rätt många repetitioner vill jag understryka som gammal kampsportsutövare. Här skulle jag därför gärna se att de "jimpings" som finns rundades av ännu mer eller faktiskt avlägsnades helt. Det är i mitt tycke inte helt bra att ha den utformningen på knivar försedda med flipperöppning. På den punkten är jag och herr Willumsen således inte helt överens. Sen kunde även själva flippern behöva förses med mjukare konturer. Som det är nu är den en smula kantig vilket både känns när den används och när den agerar fingerskydd. 

Trots det stora hävstången rör sig bladet inte särskilt fort om inte lite handled läggs till. Det handlar om moment helt enkelt.  Då blir å andra sidan kniven desto snabbare och funktionen riktigt god. 

Mycket av det kan tillskrivas det faktum att toleranserna på den här kniven är mycket små och att bladet löper på kullager. Gången är silkeslen och känslan av kvalité påtaglig. Det gäller även när kniven fälls ihop. Bladet faller in av sin egen tyngd men inte som en giljotin utan med en kontrollerad lätt hydralisk känsla. 

Ett riktigt väl utfört ramlås med det numera

 nästan obligatoriska stålilägget

Väl ute hålls bladet på plats av ett av de bästa ramlås jag stött på. Det är riktigt välkonstruerat. Det låser ytterst stabilt och släpper lika lätt. Något glapp eller spel finns naturligtvis inte i bladet och en del av det tror jag kan tillskrivas de överdimensionerade yttre bladstoppen som bidrar till ytterligare stabilitet. De kan för övrigt till nöds användas som tumknoppar om tryck appliceras i exakt rätt vinkel.

Det blir inte så mycket bättre än så här på en serieproducerad kniv. Effektivt, starkt och lätt att komma åt. För att trygga livslängden är låsarmen försedd med stålinlägg. Kizer börjar kunna den här biten extremt bra. 

Att bära

En fällkniv som mäter 11 centimeter på längden, väger in på 1,7 hekto och framför allt är 5 centimeter bred på fläskigaste ställer är förstås inte helt diskret i fickan. 

Därför krävs även att den här kniven förvaras i rätt sorts ficka, läs "tillräckligt stor" och som är tom för att den skall gå att få fram kniven någorlunda behändigt. Bredden i kombination med den utstickande flippern gör hela förfarande omständligt annars. Utöver att den kräver utrymme är den förvånansvärt bekväm att bära omkring på. Mycket av det kan tillskrivas att Perock är tunn. Den mäter elva millimeter över ryggen och den inte alltför motspänstiga titanytan i kombination med ett väl fungerande clip gör att kniven kan halas fram relativt fort. Det är ytterligare ett plus i sammanhanget. Särskilt som fingrarna automatiskt hamnar rätt för att fälla ut bladet när det görs.

 

Det är en substantiell kniv och inte minst märks bredden i fickan. 
Clipet fungerar väl även om jag gärna sett ett som mer passat temat på kniven

Clipet är i titan och är blåanodiserat vilket gör att det i färg påminner om det som återfinns på några andra Kizermodeller som exempelvis "Gemini". Jag vet inte om jag valt den färgen själv utan snarare hade jag gått på något "gunmetalgrey" som bättre matchat handtaget i det här fallet. Det fungerar väl men utseendemässigt ser det lite ut som en efterkonstruktion. 

Slutsats

Dansk design har alltid varit en kvalitetsstämpel och så också i knivvärlden. Böker samarbetar mycket med Jens Ansö och Kizer valde Mikkel Willumsen eller om det var tvärtom, det vet jag inte men hur som haver är det ett lyckat möte. 

Jag uppskattar verkligen att Kizer breddar sitt samarbete ytterligare med ännu fler formgivare och knivmakare då det ger ett bredare sortiment och därmed mer för mig som kund att välja på. Ett tag kändes det som de upprepade sig något. Den känslan är borta nu och de nya modeller som kommer uppvisar variation.

Min uppfattning är att de har gjort det igen. Jag tror inte att den här kniven kommer att nå samma försäljningsframgångar som exempelvis "Gemini" mycket beroende på att det här är en mer särpräglad design som därmed inte lockar lika bred publik.

En best på språng, inte en kniv för alla men definitivt ett alternativ för den som vill ha en Willumsen!

Men av vad jag kan utläsa har Kizer följt originalet tämligen troget även om jag från säker källa fått höra att produktionsversionen är betydligt snällare  mot handen än den ursprungliga customversionen av Perock.

Det är en extremt välbyggd kniv som ger Willumsenkänsla för pengarna och därmed hittar hem. Som jag ser det är målgruppen tydlig - kniven vänder sig till dem som uppskattar formspråket men inte har råd med ett handgjort original eller helt enkelt vill ha en kniv de inte är lika rädda om. 

Perock är byggd som valfritt pansarfordon och är garanterat "icke PK". En kniv för den med djärv smak som inte behöver skala äpplen i tid och otid.

Kniven köper man på Knivshop.se som dessutom är generalagenter för märket i Sverige.

Specifikation:

Längd utfälld: 200 mm

Längd hopfälld:110 mm

Vikt: 173 g

Bladlängd: 100 mm (beroende på hur det mäts)

Godstjocklek: 4 mm

Bladstål: CPM S35VN

Handtag: titan

Lås: ramlås/framelock

Producerad av: Kizer, tillverkad i Kina

/ J - testar något nytt



* Det är ett av skälen till varför jag normalt inte väljer den här sortens kniv. Om man jämför med en annan kniv i samma genre som den Janichdesignade Spyderco "Yojimbo 2" så går den använda även i vardagen på ett förtjänstfullt vis.

**Eftersom kniven ska vara "taktisk" kan jag tycka att stålvalet är "overkill". Det allmänna stålsnobberiet har enligt mig gått för långt och alla kräver fint stål men till vilken praktisk nytta? Här bör man se till knivens användningsområde hävdar jag. Skall kniven inte skära mycket och bra så behövs inte heller stål med de kvalitéerna utan andra egenskaper kanske skall prioriteras.

#aliaspostmortem #knivigtvarre