Om bra och dåliga knivar

- går det ens att säga så?

Vi kan nog alla enas om att våra högst personliga preferenser styr vad vi stoppar i fickan och vad vi betraktar som lämplig "EDC-kniv" och att hela diskussionen därmed styrs av subjektiva uppfattningar. Men för samtalets skull väljer jag att bortse från den rena solipsismen, "jag är allt" och ta resonemanget ett steg längre. 

Finns det bra och dåliga knivar? Det är en intressant fråga och jag vill trots allt hävda att det gör det och tänkte här utveckla den tanken mot bakgrund av flera diskussioner jag hamnat i där det in absurdum hävdas att allt är subjektivt och alla argument till sluts möts med "det är bara vad du tycker" eller "det kan du inte veta om du inte äger den". Sen vill jag förtydliga att jag inte talar om trasiga knivar eller dylika gjorda i undermåliga material. 

Orsakerna till att jag skriver den här texten återfinns dels i några samtal på ett par Facebook-sidor angående knivars kvalitéer och dels en mycket populär YT-personlighet vid namn Jim Skelton. Han visar upp sin enorma samling customknivar och pratar ingående om dem. Han tycker om att höra sin egen röst så en video är sällan mycket kortare än tjugo minuter. Under den tiden hinner han nämna ordet "smooth" och andra adjektiv som har med mekanismen att göra hundra gånger. Han hinner även nämna orden "titan" och "timascus", "mokuti" och "zirkonium" minst lika många gånger. Vad han aldrig hinner med är att tala något om hur kniven skär, hur geometrin är eller hur balans och ergonomi upplevs. Det sistnämnda är förresten inte helt sant då han nästan alltid konstaterar att kniven är "fantastisk" i handen även om det skulle sticka ut metallspikar ur den.* 

Vilken kniv är bäst?

Även om mycket som kan sägas om en vardagskniv/fickkniv eller vad man föredrar att kalla "EDC - Every Day Carry" på svenska är subjektivt så kan några kriterier trots allt ställas upp i relation till användningsområdet.

Ibland kan förhållanden illustreras av dess motsatser och extremer. Man kan således gå till ytterligheterna för att förtydliga vad som avses och inte. Jag tänkte närma mig "pudelns kärna" på så vis. På svenska kan man säga "fickkniv" men det ordet kan understundom vara något begränsande och snarare synonymt med pennknivar och andra äldre mönster än inbegripande alla moderna varianter. Därför tänker jag även lite slarvigt använda "EDC" parallellt eftersom det begreppet är så etablerat i sammanhanget. 

I båda fallen åsyftas någon form av kniv, oftast men inte alltid en fällkniv som avses att bäras på ens person utan allt för stora åthävor och som därför finns tillgänglig i vardagen sådan den nu ser ut hos olika individer.

Kan man då säga om en kniv att den är "bra" eller "dålig" i sammanhanget? JA - enligt mig kan man det, Det handlar om att relatera föremålet, i det här fallet en kniv, till sitt användningsområde och se om det är lämpligt utformat för uppgiften. Sen finns stor variation inom begreppen "bra" och "dåligt" men det är en annan diskussion. Görs en analogi till bilvärlden är det lätt att se att "La Ferrari" inte är en bra terrängbil och att lastförmågan är usel. Den får där se sig slagen tämligen hårt på båda områdena av exempelvis Nissan King Cab trots att den är billigare och mindre exklusiv. 

Samma sak i knivvärlden. Det är inte svårt att se att min största dykarkniv är urusel att tälja med. Det går inte! På samma vis är mina filéknivar skitdåliga på att öppna plastförpackningar långa och böjliga som de är. En "Congress" är inte mitt förstahandsval när det gäller att hugga brasved. Mina Sameknivar däremot är bra till just det men är komplett usla i saltvatten. De både sväller och rostar under vatten. Mina köttyxor gör sig inte bra som fickknivar då de inte får plats där och mina kastknivar skär ingenting hur gärna jag än vill.  

Den här kniven är till exempel "bra" om man är ute efter egenskaper som att: den inte rostar, 

går att bända med och gör processen kort med rep, tamp och fiskegarn etc.

Men man kan dock välja att kika på en kniv inom respektive gebit istället och ställa upp ett antal kriterier för vad som är "bra". 

För en EDC-kniv skulle följande parametrar kunna vara aktuella och jag tänkte argumentera för varför:

1. Storlek

Spelar storleken någon roll? Ja, det gör den i högsta grad. Det är bra om man kan få med sig kniven så den finns tillgänglig när den behövs. Vi kan konstatera att i vår tid är ett svärd på någon meter eller eller ens en liten Scramasax inte acceptabel att bära omkring på hur praktisk den än månne vara. På samma vis står det nog klart för alla och envar att överlevnadsknivar och amerikanska campingknivar på runt halvkilot och med en fots bladlängd faller bort. Inte heller alla fällknivar är lämpliga. Historiska Spanska "Navajas" med längder på över halvmetern är ute ur leken av samma skäl.  

Då har vi snabbt etablerat ett faktum som inte är subjektivt. Storleken spelar roll och en allt för stor kniv, även om den går att fälla ihop är av olika skäl ingen bra "EDC".

För att ta några moderna exempel så kan därmed fällknivar som Cold Steels Espada XL och "Gladius" från herr Skeltons samling räknas bort. De är INTE bra, eller snarare DÅLIGA inte bara som "EDC" utan även som knivar betraktat. Sen bryr jag mig inte om att det alltid dyker upp någon individ som lyckas bevisa att han bär en sådan skapelse i någon form av ficka vid något tillfälle. Vanligen handlar det om någon obskyr varelse på valfri YouTubekanal som står och viftar med dem i vardagsrummet. 

Storlek diskvalificerar kniven av flera skäl - användningsområdet blir begränsat och de är framförallt inte socialt acceptabla och därtill är de rent konkret svåra att bära med sig på ett enkelt vis. Vilket naturligt för oss in på kriterie nummer två!

2. "Bärbarhet"

En "EDC"-kniv skall kunna bäras på den egna personen på ett smidigt vis. Kriterium nummer två hänger förstås intimt ihop med nummer ett som en konsekvens av densamma. Här kan konstateras att lättare är bättre och mindre är enklare. Vad som betraktas som "lätt" är däremot en smakfråga men först när vi närmar oss någon form av "normalitet". Överdrifterna ger oss en hjälpande hand igen!

Jag kan snabbt konstatera att min Linton Tigershark förvisso är bärbar i någon form men det är ändå en komplett urusel EDC-kniv av bland andra viktskäl. Den mäter 15 centimeter hopfälld och väger in på närmare fyra hekto. Detsamma gäller flera "dyrknivar" som herr Skelton visar upp. De väger uppenbarligen in i samma viktklass även om han förstås sällan talar om det och är otympligt stora men ändå hävdar han att han bär dem. Hur då? Extraförstärkta bälten för att byxorna inte skall trilla av? Djupa hiphopfickor på kostymbyxorna? Specialförstärkta fickor för att jackor inte skall hänga snett och gå sönder? Nej, jag räknar inte att man burit en kniv en gång för att hävda att den är bra för ändamålet.

Objektivt faktum nummer två: Vikt kan diskvalificera en kniv från att vara en BRA "EDC". Av det följer att lättare är bättre men att den exakta gränsen är flexibel.

3. Tillgänglighet

Ett annat krav för en fickkniv är att den skall gå att ta fram och stoppa undan någorlunda behändigt. Men här är det svårare att slå fast något allmängiltigt. Skall man använda en kniv mycket bland folk är det tämligen uppenbart att en stilett eller en "Wave"-utrustad kniv är dålig ur perspektivet social acceptans. Skall kniven däremot användas i fall där men kan behöva hålla i något annat med den fria handen är enhandsöppning synnerligen praktiskt och då är en tvåhandsöppnad klassiker i sammanhanget inte lika "bra". Hur lätt och ledigt en kniv kan dras eller stoppas undan ser jag därför inte som möjligt att hävda något objektivt om. Det regleras förutom av smak även av tänkt användningsområde. 

4. Att skära och sticka med

Sen närmare vi oss de "knivigare" delarna och här kan det ibland bli riktigt komiskt. Jag tror att många blandar ihop "vad de gillar" av olika skäl med vad som är bra! Man kan nämligen tycka om saker fast de inte objektivt är "bäst". Man kan exempelvis uppskatta något av rent estetiska skäl, prestigeskäl, nostalgiska skäl eller vad som helst. De är alla lika legitima anledningar men skall inte förväxlas med "bra" i sammanhanget. Att jag tycker en kniv är både snygg, häftig och välgjord gör den inte nödvändigtvis "bra".

Ett enkelt konstaterande är att knivar med alldeles tokig geometri med branta eggvinklar, tjocka blad, komplicerade facetteggar med mera inte skär särskilt effektivt! De gör inte det knivar förväntas göra på ett optimalt vis och är därmed inte särskilt funktionella som eggredskap! Jag vet inte varför detta faktum upprör så många. Att deras knivar är "dåliga" som knivar betraktat betyder inte att de inte kan vara häftiga, roliga eller fascinerande föremål på alla andra vis. Men att en kniv är exklusiv och dyr eller för den delen framgångsrik gör den inte per automatik "bra". Det finns många andra motivationsfaktorer bakom inköp av knivar än att de skär eller sticker bra. 

Albatros, en intressant kniv på många vis men bra?

Böker Albatros är en kniv formgiven av vår ärade Jens Ansö. Jag brukar hävda att den är intressant som designövning men inte som kniv. Den går knappt att skära någonting med oavsett hur vass den är och spetsen är närmast obefintlig! Som litet spett är den möjligen bra, som kniv - nej! Den är både brutal och möjligen häftig, men bra?  - Nej, komplett usel snarare. Samma sak med massor av knivar som herr Skelton visar upp. De är dyrare än mina men i många fall inte bättre och tämligen ofta sämre. Inte som konst- och samlarföremål eller som investeringar men som knivar! Sen spelar det ingen roll hur elaborerad den flytande "backspacern" är. 

5. Ergonomi

Det är även en fördel om det går att hålla i saker och ting när man arbetar med dem. OM man skall använda dem vill säga. Är det en ren konstkniv vi talar om spelar det förstås ingen roll. En kastkniv skall inte fileas fisk med och så vidare. MEN om man hävdar att något är "EDC" eller ens i närheten är det lämpligt att det går att hålla i kniven. Så när knivar har uppenbara brister som direkt utstickande clip och vassa kanter och former på handtaget som bevisligen inte passar en mänsklig hand och recensenten inte säger något om det så blir jag minst sagt misstänksam.

Men en hand är inte den andra lik och även här finns möjlighet till stora variationer. Men för att ta ett exempel: skär en flipper in i fingret så gör den, det är inte bekvämt helt enkelt. Och det är populärt bland moderna flippers. De kröker inte sällan bakåt och om man då vänder kniven till omvänt grepp så skär den helt enkelt in i mjukdelarna mellan tumme och pekfinger. Enkelt fysiskt faktum och inte en diskussionsfråga. 

6. Materialval

Sen kan man till viss del väga in materialval och relatera det till användningsområde. Ädla metaller och gyllene stenar kanske är snyggt i mångas ögon men det är inte praktiskt. Detsamma gäller polerade zirconiumytor eller avancerad timascus. Någon kanske använder dem men inte majoriteten är jag tämligen säker på även om jag för diskussionens skull låter det vara osagt. De är helt enkelt inga bra material för "EDC" knivar. De är däremot bra material för att demonstrera tillverkarens skicklighet, för att beundra och för att visa upp för likasinnade. Så ur praktisk synpunkt är flera av dem "dåliga" men ur estetisk eller ekonomisk synpunkt kan de vara "bra". 

En underkategori eller snarare "systerkategori" kan här vara kvalitetskontroll. Jag har stora problem med att tycka att knivar oavsett prisklass är "bra" om de dras med uppenbara felaktigheter som måste korrigeras redan från start. Det kan gälla kända knivar som har flippers som inte flippar något vidare, lås som inte fungerar utan att de modifieras och det eviga pratet om att knivar måste "slitas in" innan de fungerar. Nej, det måste de inte om det är korrekt gjorda i därför lämpliga material. 

Jag vill därför bestämt hävda att det finns "bra" och "dåliga" knivar. Men jag vill lika envist hävda att vad man tycker OM den "bra" eller "dåliga" kniven är en helt annan sak. 

Det är här tycke och smak kommer in. Det är nämligen högst personligt hur man värderar och viktar de här och andra egenskaper hos en kniv. Något jag tycker är betydelsefullt kan någon annan tycka är irrelevant. 

Det jag kan irritera mig på är när argument om ett föremåls prestanda används helt felaktigt. När man hävdar att "X-kniv" VISST skär bra. Jodå, att något går att använda betyder inte att det är bra. Det går att slå in spik med en skiftnyckel också, den är bara inte rätt redskap för det.

Det går att skära äpple med en "Dragon" karambit, den är bara inte bra till det

Så snälla vänner kom inte och säg att ett Medford Preatorian är en bra kniv. Men föremålet ifråga kan ha många andra attraktiva egenskaper även om jag inte lyckas hitta dem.

/ J - har åsikter

*Som en parentes kan tilläggas att jag gillar hans filmer för vad de är - underhållning. Han är passionerad och intresserad så det högaktar jag honom för. Men han kan inte så mycket om knivar som många andra tillskriver honom.