Ny kniv - Two Sun TS349

En ny kniv från kinesiska Two Sun har hittat till Sverige. Vägen hit brukar vara lång och krokig men med tanke på de snabba leveranserna och det faktum att man inte längre behöver betala tull för dem (moms betalas vid köpet) gör att jag misstänker att de numera har ett lager i Europa. Det och det faktum att de två sista försändelserna haft avsändaradress i Nederländerna.

Den här kniven har som så många knivar från det här företaget inget egentligt namn utan enbart en beteckning som i det här fallet är TS349. Designern bakom kniven är ett i sammanhanget känt alias i form av "Night Morning Design". Han har formgett många knivar åt Two Sun inkluderande några av de tidigaste jag har. 

Two Sun TS349

Precis som vanligt säger beteckningen inte så mycket om man inte vet vilken version man bjuder på. Just den här kniven likt flera andra finns i flera versioner. Det är inte bara utseendet som skiljer då flera av dem har bolster samt sidor i Micarta utan även materialet i bladet. På de enklare knivarna är det D2-stål som används. 

Det här är lyxversionen och det betyder blad i ett mer exklusivt stål i form av M390 och ett handtag helt gjort i anodiserad titan. Titan hittas i sidorna, back-spacern och clipet. 

En annan sak som kännetecknar den absoluta majoriteten av knivar från Two Sun är att de är synnerligen välbyggda och det gäller den här lilla gynnaren också. Överlag en mycket sympatisk kniv som jag haft ett litet tag vid det här laget kan jag erkänna. De som följer mig på Instagram har sett bilder på den sedan en tid tillbaka.

Om intresse finns kanske jag återkommer med en recension av kniven vid senare tillfälle. 

/ J - satsade på färg

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Ferramonster Glideman

Ferramonster Knife eller FMK är ett relativt nytt märke på marknaden. Eller rättare sagt, de har existerat som OEM-tillverkare sedan 2004 enligt hemsidan men har nu även börjat släppa knivar under eget namn. En väg som numera inte är helt ovanlig när det gäller nya knivmärken. Som företag samlar man på sig kunskaper och erfarenheter på vägen, något man sedan är sugen på att omsätta i egna produkter.

FMK - Ferramonster Knives, en nytt märke

För närvarande har Ferramonster tre modeller tillgängliga på hemsidan. Det är Urban Grip, Aurora Rays och så den här kallad Glideman. Av vad jag förstått är de alla resultat av "in-house"design. Ett antal män och möjligen kvinnor har suttit på sin kammare och snickrat ihop de här skapelserna. De har gjort det med den äran måste tillstås. 

Ferramonster Glideman

Glideman kan för närvarande erhållas i fyra versioner. Materialen är gemensamma med handtag i titan och blad i fint M390-stål. Det som skiljer åt är utseendet på titanet och att en av versionerna kommer med ett svärtat blad för den som föredrar det.

Utöver de materialen hittas inte så många fler i den här kniven. Lite keramik hittas i kullagerkulorna och ytterligare en liten bit stål återfinns i låsarmsförstärkningen. Jag nämner det eftersom Glideman är ovanlig på så vis att inte bara handtagssidorna, clipet och back spacern är gjorda i 6ALV-titan utan att det även gäller skruvarna!

Det är en av flera detaljer som avslöjar att tillverkarna lagt ned tid och möda på sin produkt. Utöver materialet i skruvarna så lyser omsorgen om detaljerna igenom även när det kommer till storleken på dem, de fint arbetade (in)sidorna på handtaget samt att flera av de små "fällor" som finns att gå i som ny tillverkare undvikits. Jag ber att få återkomma till vad jag menar med det vid senare tillfälle. Men jag kan avslöja att det är snyggt gjort. 

Glideman är en mycket välbyggd kniv gjord av enbart toppmaterial

Sammantaget skvallrar de första intrycken om en mycket välbyggd och gedigen liten kniv. Glideman inte bara ser exklusiv ut, den känns så i handen. Det gäller hur kniven känns att öppna och stänga men även av att den känns lätt och välbalanserade men samtidigt stabil. Därtill kan jag avslöja att den är riktigt sympatisk att hålla i trots att jag hyste vissa farhågor därvidlag. 

Men det och mycket mer lär jag få anledning att återkomma till i kommande recension. 

Ferramonster Knives

/ J - testar nyheter

* En kniv som jag spontant känner att jag vill placera i samma fack som exempelvis den Vox-designade MKM Isonzo. Likheterna hittas delvis i materialval men i även i vissa gemensamma detaljer som ett "forward choil" och utformningen av fånglinefästet som inkorporerats i back spacern. Men de är verkligen inte porträttlika och Glideman är större. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension QSP Penguin Ti

 

-  fågel, fisk eller mittemellan?

Tidigare har jag både presenterat och recenserat "ursprungspingvinen" från QSP här på bloggen. Nu är det dags för ytterligare en fågel i familjen. Frågan som uppstår är om det föreligger tillräckligt stora skillnader mellan de två för att utmynna i ytterligare en recension? Faktum är att jag menar att det gör det trots vissa uppenbara likheter. 

QSPs motto är ju "Better Knife, Better Life" vilket möjligen kan te sig sen smula storvulet men som kniventusiast är jag böjd att hålla med. I så fall är livet på väg mot nya höjder eftersom den här kniven på några plan är bättre än sin föregångare! Plats på scen för QSP Penguin Ti.

QSP Penguin Ti

Då återstår att svara på vad som skiljer sig mellan den här versionen och den förra och vad som är förbättringar. Tämligen uppenbart är att materialet i handtaget har bytts ut. Det är enkelt att se. Från början var det Micarta i ett par varianter och här är det metall. Men det är inte det enda material som bytt skepnad. Detsamma gäller bladet som i Penguins barndom var D2 medan det här hittas ett rostfritt stål. 

Vidare har låset fått sig en överhalning. Den här kniven har ett ramlås istället för en liner lock. Det beror förstås handtagsmaterialet. När de ändå var där och justerade byttes fjäderclipet ut mot ett fräst dito i samma material som handtaget. Sammantaget blir det rätt många ändringar. 

Sedan återstår att svara på vilket jag eller kanske du föredrar. 

En fågel i robotförpackning, titan i handtaget, ett nytt bladstål och ändrat clip är några av förändringarna 

Twitterversion: QSP Penguin Ti, en mer exklusiv släkting till ur-pingvinen med samma funktion fast med några förbättrade detaljer och och därmed ergonomi 

Blad

Bladformen är identisk med ursprungspingvinen och något annat hade förvånat mig då det är samma modell. Det innebär en tämligen klassisk sheepsfoot med helt rak egg och en på slutet tämligen brant sluttande rygg ned mot spetsen. 

Måtten skrivs till en längd på 78 mm till en höjd av 22 mm. Bladgodset är som tidigare 3 mm tjockt. Finishen är en stentumlad yta men kniven kan även fås i en tvåtons-satin för den som föredrar det. Det gömmer dock repor något sämre.

 

Märkningen är diskret med en förminskad QSP-logga på presentationssidan och på motsatt sida kan endast ståltyp utläsas. 

Bladform, slipning och geometri är densamma som tdigare. 

Det som står där utgör en av skillnaderna mellan den här modellen och den äldre. Här är stålet det rostfria 154CM från amerikanska Crucible. Om det verkligen är ett steg upp eller möjligen ett i sidled jämfört med D2 som användes förut är en fråga öppen för diskussion. I ärlighetens namn har jag inte haft otur med fläckar på det gamla stålet som endast är "semi-rostfritt". Men väl med andra knivar med samma material. Rent prestandamässigt har jag inte noterat några skillnader mellan knivarna måste tillstås. Enligt uppgift är det här tämligen hårt härdat med en uppgiven HRC av 59-61. 

Här syns ytterligare en ändring, bladet är gjort i rostfritt 154CM 

Därmed uppträder den här kniven på samma vis när den använts och det kan sammanfattas med att Penguin fortfarande är en förbaskat bra kniv för vardagsbruk eller vad som numera på engelska brukar kallas en EDC-kniv. Det enda som kan diskuteras är raka eggars effektivitet. Å ena sidan får du mycket egg att arbeta med men å andra sidan är det svårare att skära mot flata ytor som skärbrädor, en stubbe i skogen och så vidare. På samma vis kan man inte på samma vis göra mjukt svepande snitt med en rak egg som saknar buk. Men det är enkelt som tusan att nyttja spetsen som med en brytbladskniv. 

Vad som föredras är upp till och var och en och avhängigt de sysslor som är mest frekventa för just dig. 

Handtag

Under den här rubriken hittas det andra området som skiljer sig markant från föregångaren och den som är lättast att urskilja. Formen är fortfarande en rak pinne med ett aningen kantigt uttryck. Främre delen av handtaget formar sig till ett fingerskydd och bakåt hittas en "näbb" som hindrar fingrarna från att glida. 

Handtaget är  cm långt, 10,5 mm brett och 2,25 cm högt. Så långt är allt sig likt och bekant. 

Förutom materialet är handtaget sig nästan likt. En liten fördjupning är gjord för att underlätta åtkomst av låset

Men skillnaden i hur kniven konstruerats är stor och huvudorsaken till det stavas titan. I det här fallet har det sedan både blästrats och stentumlats för att få det utseende det har. Det vill säga en sobert grå yta. Eller möjligen tråkig om man föredrar mer kulörta nyanser. För den som tycker så finns många varianter av Penguin att välja på nuförtiden.  

Konstruktionen är enkel och utgörs av två bitar titan

Titanets intåg har också påverkat hur kniven är konstruerad. Den är fortfarande öppen i ryggen och sitter ihop med två skruvar utöver pivotskruven. De är för övrigt snyggt timglasformade. Skillnaden däremot är att den här kniven består av två massiva, icke lättade sidor av titan istället för en stålram med utanpåliggande skollor. 

Handtaget är enkelt i formen men fungerar väl, särskilt som clipet är bättre än föregångaren

I hand är kniven fortfarande mycket bra utan att vara perfekt. Men ergonomin är bättre på den här versionen. Det clip som återfinns här känns nämligen mindre mot handen när man nyttjar kniven vilket är en markant förbättring mot tidigare då det var den största invändningen jag hade. 

I  övrigt kan sägas att alla fingrar får plats även om jag med min bredd på fingrar får placera lillfingret lite över "näbben" när jag fattar kniven i hammargrepp. Men i gengäld är den platt och väl formad för just det ändamålet så det irriterar mig inte. 

Öppning och lås

Om handtaget gav en visuell fingervisning om skillnaden mellan den här utvecklade pippin och den äldre fågeln så får du en taktil sådan när du öppnar kniven. Tumknopparna kvarstår och är av samma typ och utformning. Det vill säga något spetsiga, sticker ut en aning och är lätta att hitta. Den enda invändningen jag har emot dem är att de höjer sig någon ynka millimeter för mycket utanför sidorna. Men i gengäld gör det att de är extremt lätta att hitta med tummen. 

Kniven kan sedan öppnas både långsamt och kvickt och det går även att flippa ut bladet med långfingret för den som föredrar lite fingergymnastik. 

Penguin öppns med dubbelsidiga tumknoppar

Som vanligt är motståndet väl avvägt och själva rörelsen silkeslen tack vare de fina keramiska lager QSP använder sig av. Eller rättare sagt de som återfinns här då den ursprungliga pingvinen har glidlager i brons. 

Ramlåset är stadigt och väl utfört

Låset är även det en konsekvens av valet av handtagsmaterial. Visst kan man göra liner locks och annat på en titan-kniv också. Enklast och naturligast är emellertid det som hittas här i form av ett ramlås, "frame lock" eller RIL "Reeve Integral Lock" som det egentligen heter. 

Den här versionen är utmärkt. Den har de numera närmast obligatoriska tilläggen på låsarmen i form av översträckningsskydd och en stålskodd ände. Det förlänger livslängden på kniven samtidigt som det motverkar "lock stick" och att låsarmen böjs ur position av misstag. 

Funktionen är närmast perfekt och låset håller bladet i ett fast grett samt är lätt att släppa. Det kan göras en invändning mot att kanten som utgör ytan mot vilken tummen tar spjärn kan kännas lite vass. 

Att bära

Pingviner är och har alltid varit strömlinjeformade varelser. Så även den här kniven när den stoppas i fickan. Som sagt tumknopparna kunde varit aningen lägre men i övrigt är Penguin excellent i fickan. 

En del av det kan tillskrivas yttermåtten, någon decimeter på längden göms lätt men framförallt är kniven inte överdrivet tjock med strax över en centimeter. Överdriven är heller inte vikten. Trots att titanet inte har fått några fickor på insidan väger kniven fortfarande under ett hekto, närmare bestämt 97 g. 

Titanclip är sällan en praktisk uppgradering men i det här fallet är det så

Den släta ytan som hittas på utsidan av handtaget bjuder inte på motstånd vare sig när kniven skall ned eller upp ur en ficka. På samma vis är utrymmet under clipet inte strävt så även det ger en sympatisk känsla när kniven stoppas undan. 

Här syns att utrymmet under clipet är fritt

Clipet har uppgraderats på den här versionen. För att följa temat på kniven har den fått ett fräst titanclip istället för ett fjäderclip i stål. Funktionsmässigt brukar de sällan vara en uppgradering men i det här fallet råkar det förhålla sig så. Mest beroende på att det här clipets snyggt fasade bakre kant känns väsenligt mycket mindre mot handen än den tidigare höga bakänden. 

Sedan har clipet gjorts tunt nog för att ha god fjädringsförmåga. Något som tidiga versioner av den här typen av clip inte alltid var kända för. De kunde närmast liknas vid en krok istället. Men inte här. Sedan fäster clipet med endast en skruv och den hittas i bakänden av clipet. Det gör att utrymmet under kan nyttjas maximalt för det tyg som skall rymmas där. Dock är inte clipet extremt högt så byxorna/jackan får inte vara alltför tjocka. Detsamma kan sägas om rampen som fungerar väl men inte är övderdrivet stor. 

En nackdel för den som är vänsterhänt är att clipet inte kan skiftas till andra sidan  vilket var möjligt på den äldre kniven.  

Sammanfattningsvis

Penguin är en knivmodell som i mångt och mycket kan representera QSPs resa och utveckling som knivmärke. När jag recenserade den första av modellerna jämförde jag den med en annan, ännu tidigare och enklare kniv från QSP, nämligen Parrot. Båda knivarna var bra men det hade skett något mellan de två. Detsamma kan sägas om den här kniven även om den till viss del löper vid sidan av snarare än framför ur-pingvingen eftersom de huserar i två olika priskategorier. Och utan att säga alltför mycket kan jag avslöla att det snart följer en recension av en version av den här modellen som jag tycker är ännu bättre. 

Men åter till Penguin Ti. Den är nämligen riktigt bra den också!

Penguin Ti är en riktig sympatisk vardagskompanjon

Svaret på frågan om det går att skilja mellan "ur-pingvinen" och dess mer grå robotliknande kusin kan sammanfattas med att bladstålet, lagren, handtagsmaterialet, låstypen och clipet är nya. Således föreligger rätt stora skillnader knivarna emellan då jag tror att alla delar som ingår i en fällkniv berörts. Samtidigt inte då måtten är närmast identiska, inklusive vikten där helmetall-kniven endast väger ett par tre gram mer. 

Såväl mått som vikt är tämligen "lagom", inte för mycket och inte för lite för ett EDC-kniv i mitt tycke. Sedan har de olika uppgraderingarna förvandlat den här fågeln från enkel till en mer avancerad kniv. Det känns inte minst i handhavandet, Penguin Ti är mjukare i gången och lättare att både öppna och fälla ihop. Även clipet är bättre och det i sin tur förbättrar ergonomin.  

Överlag har de förändringar som tillkommit varit till det bättre enligt mig. Stålvalet kan diskuteras men är inte dåligt på något vis. Men utvecklingen har också gjort att priset är ett annat. Där Penguin var en ren "budgetkniv" med ett riktpris på strax under $40 från QSP vilket landade på lite över trehundra kronor i Sverige så har den summan tredubblats för titanversionen till $121. I handeln ger det ett pris i Europa som varierar mellan €96 (Knife and Tools) via 1199 (Knivshop.se) till 1508 kr (Lamnia). Därmed får den här versionen av Penguin snarare räknas till en "mellanklasskniv" även om dylika gränser är svåra att dra. 

Penguin Ti är en en lyxigare utgåva för den som föredrar titan framför G10 i handtaget

Sammantaget skulle jag säga att Penguin Ti inte bara är en förbättring i relation till sin äldre släkting utan även sett ur ett bredare perspektiv. QSP har med den här uppgraderade versionen höjt nivån och därmed skapat en rejäl konkurrent i klassen. Det här är en mycket bra och därtill välbyggd kniv!

Specifikation:

Längd utfälld: 180 mm

Längd hopfälld: 102 mm

Vikt: 97 g (vägd av mig)

Bladlängd: 78 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: 154 CM, HRC 59-61

Handtag: Titan

Lås: Frame Lock

Producerad av: QSP, tillverkad i  Kina

/ J - vårdar flocken

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension SRM 418S

 

-  när mikro blev för litet

Jag måste medge att jag inte riktigt vet hur jag skall förhålla mig till den här kniven. Den kommer från SRM och har fått det föga upphetsande namnet 418S. Jag skulle gissa att "s:et" står för "small", om inte så borde det vara fallet. För där landar jag hur jag än vänder och vrider på det, att kniven är extremt liten och det dominerar allt jag har att säga om den. 

Faktum är att jag hade lite svårt för att besluta om huruvida jag skulle betrakta den som en kniv eller en gimmick. Kanske är den är något för fickan. Nyckelringskniv föreslog någon men hur i allsin dar använder man en fällkniv på ett snabbt och smidigt vis om den sitter fast där? För övrigt har jag ingen nyckelknippa så det är ändå uteslutet för min del. 

SRM 418S

Vem som formgett den här lilla tingesten är som mycket med SRM inte publikt. Det är en "in-house"-produktion så endera sitter det en herre eller dam på sin kammare och snickrar ihop knivmodeller eller så är det en design-team som ligger bakom. I vilket fall som helst tycker jag att de skulle testat den här idén en gång till innan de släppt den. Eller tyckte de att den var söt. 

Den här gången hade de tydligen gett sig tusan på att se hur liten man kan göra en kniv som följer mall 1A för hur en "TFF" eller "Titanium Frame lock Flipper" utrustad med en front flipper. Resultatet blev den här miniatyren. 

SRMs kandidat till titeln "världens minsta front flipper"

Twitterversion: SRM 418S, miniatyren som inte vet om den skall vara en ploj eller en kniv. 

Blad

Det är inte långt men det är smalt och tunt. Det är bladet på 418S jag talar om och inget annat. Konkret ger det siffror som lyder 32 x 13 x 2,1 mm. Till formen är det en liten clip point med en distinkt falskegg. Bladet har som dekorativt element fått en fräst fördjupning jämte ett hål. På ryggen hittas därtill inte en utan två grupper av frästa räfflor. För bättre fästre förmodar jag. Det är emellertid många detaljer för att vara inklämda på så liten yta. 

418S har en clip point som bjuder på flera visuella detaljer

Materialet är som resten av detaljerna på den här kniven relativt fullvuxet. Här hittas en gammal Moraknivsfavorit i Sandvik 12C27. Inte det modernaste men en mycket fint stål för att hittas på en mikro-kniv. Som om den skulle användas. Finishen är blästrad yta som väl matchar handtagets grå nyans. Sedan tillkommer väldigt mycket text i form av en SRM logga på en sida och SRMs andra logga (!) på motstående sida jämte ståltyp och modellbeteckning. Och ja visst ja, ett serienummer också. 

Ett blad med relativt fint stål, för mycket text och usel slipning

Sedan följer min största invändning mot hela det här konceptet inklusive den här kniven. Vad tusan skall jag använda den till förutom att kapa av snören och öppna igentejpande kartonger? De uppgifterna sköter en större kniv minst lika bra men med den här går det inte att göra något annat. 

Därtill är fabrikseggen inte mycket att skriva hem om. Den kantrar rejält under sin korta bana. Det är inte konstigt då det är mycket svårt att slipa något så här litet som inte är helt rakt. Men det ger resultatet att kniven inte är extremt vass heller. Sedan är förvisso två millimeter inte tjockt i absoluta tal men blir det i relation till de 30 mm egg jag har att tillgå här. Det är t ex tjockare än på en EKA Swede 88 som jämförelse. Dessutom ger sabelslipningen endast en slipfas på 7 mm och det lilla bladet är hela 0,6 mm tjockt bakom eggen.  

Handtag

Tja, det här handtaget följer alla villkor som gör att den uppfyller mallen jag tidigare nämnde. Den för ramlåsknivar gjorda i titan. Just den här varianten är tillverkad av den i Kina vanliga TC4. Inget ont att säga om det materialet. 

Här får man dock inte mycket av det. Närmare bestämt 51 mm på längden och de två sidorna är 2 mm tjocka. Det ger en total tjocklek på handtaget på 8 mm. Höjden är 14 mm. 

Handtaget är gjort i titan

Ytan är fint blästrad skulle jag tro. Hursom haver är den snygg men en smula benägen att repas.  Konstruktionen på kniven är som på alla större knivar i klassen bestående av två titansidor som hålls ihop av en skruv utöver den justerbara pivot-skruven i det här fallet. Skruven går rakt igenom en back spacer även den gjord i titan. Den har försetts med ett mönster som dock inte ger något extra fäste. 

418 är konstruerad som en fullstorlekskniv

Bladstoppet på kniven sitter fast i bladet och är så litet att man valt att hålla det ensidigt vilket inte tillhör vanligheterna på knivar. 

Jag vet inte jag, det här är det enda sättet kniven går att hålla

I hand tillhör den här kniven kategorin "knappt tvåfingersknivar". Det innebär att det i princip enbart finns ett sätt att greppa dem och det är i ett sabelgrepp med tummen på ovansidan och två fingrar kring handtaget. Sedan kan en tumme placeras på sidan av bladet också men då återstår bara en liten del av spetsen att arbeta med. Min tumme täcker lätt bladet. Så det får vara för att pilla ut spetor med då. 

Öppning och lås

Det är på det här området den här kniven vill vara med och konkurrera misstänker jag. Flera tillverkare har under de senaste åren släppt knivar i klassen "mikroflippers". Mig veterligen är inte antalet "mikrofrontflippers" lika stort. Och det är vad det här är. 

För att kunna fungera måste flipperfenan sticka ut en en bit framför handtaget

I relation till resten av kniven är flipperfenan enorm. Dock inte jämfört med något annat så den kräver rejält med fingergymnastik i mitt fall för att aktiveras. När man väl lyckas med det är det en sjutusan till skjuts i det lilla bladet. Så den biten har SRM lyckats med. Men för att komma så långt krävs tillvänjning då den på grund av storleken är mycket känslig för i vilken vinkel man pressar. 

Ramlåset är väl utfört

Låset är ett miniatyriserat ramlås. Därför har de samma egenskaper som en större släkting, dvs översträckningsskydd och stålskodd ände som kan bytas ut.Varför det skulle ske vet jag inte men det går i alla fall. Funktionen hos låset är dock mycket god, inget glapp eller spel i bladet och trots storleken är det relativt lätt att släppa. 

Att bära

418S väger in på 24 gram, har släta sidor och är tre centimeter lång. Behöver jag säga mer? Jo, att alla sidor är rundade också. Resultatet kan bara bli ett. Kniven försvinner i fickan. Jag vet att det brukar sägas om många knivar men i det här fallet är det sant. 

Inte mycket som stjäl plats i fickan

Givet formatet saknar kniven clip och det hade ändå inte gått att använda så det är bra. Den har däremot en hål för fäste för fånglina. Använd det! Risken att tappa en så här liten kniv är uppenbar.* Särskilt som den minimala vikten gör att du inte känner vart kniven är .

Sammanfattningsvis

Jag har under vägs gång kommit fram till att jag nog inte betraktar SRM 418S som en riktig kniv utan som en etyd, ett övningsstycke. Inte för piano i det här fallet utan för knivtillverkare. Frågan på kontoret var "kan vi miniatyrisera en kniv i den här klassen?" Svaret är uppenbarligen ja. 

418S har nämligen allt en fullvuxen kniv skall ha. Ett blad med tämligen avancerade detaljer inklusive dubbla rader "jimpings", kosmetiska detaljer, ett godkänt bladstål och en flytande stoppinne. Ram och blad har fått samma ytfinish som en större kniv och här hittas både fånglinehål, justerbar pivotskruv, ramlås, översträckningsskydd och låsarmsförstärkning. Det ger mycket att studera på liten yta. 

Sedan gillar verkligen SRM text på sina knivar. Även det har de klämt in på den här lilla tingesten. Förutom allt det som återfinns på bladet om än i mikroskopisk text så har loggan även hittat till pivotskruven också. Där är den förvisso nästan omöjlig att se men den hade räckt på en sådan här liten kniv. 

Det har gjorts andra  mikro-knivar i klassen med varierande resultat som exempelvis CRKT Jettison Mini som både var tidigt ute och rätt usel eller för den delen Civivi Mini Elementum som jag recenserat här tidigare. Vidgar man vyerna bortom flipper-knivar har förstås många märken gjort dylika saker som Spyderco med sina Lady Bug och Cold Steel med Micro Recon som dock är aningen större. 

Och den lilla skillnaden i storlek spelar stor roll. För mig är nog det minsta jag finner användbart något i storlek med en Spyderco Manbug, kanske en Ladybug. Den här kniven från SRM är helt enkelt för liten för att fylla någon som helst praktisk funktion för mig. Men visst, jag har andra miniatyrer också vilket inkluderar ett par slipjoints. Men de används inte heller till något. 

418S är minstingen i SRMs nuvarande familj av knivar gjorda i titan

SRM 418 S är emellertid välgjord med undantag för slipningen, har alla detaljer som hör till och den är den minsta front-flipper jag testat. Så om du letar efter en kul gimmick att öppna paket med som därtill bjuder på kvalitet och faktiskt är rätt snygg så kanske den här är något för dig! 

Specifikation:

Längd utfälld: 84 mm

Längd hopfälld: 32 mm

Vikt: 21 g (vägd av mig)

Bladlängd: 32 mm

Godstjocklek: 2,1 mm

Bladstål: 14C27

Handtag: Titan, TC4

Lås: Ramlås

Producerad av: SRM, tillverkad i Kina

/ J 

* Jag säger så då jag förlagt  två av mina andra miniknivar för närvarande. Både Spyderco Grasshopper Black och Civivi Mini Elementum är på rymmen i det Wikströmska hemmet. Jag kommer troligen att tappa bort den här också. Den har redan gömt sig i soffan i ett par veckor vid ett tillfälle. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kni....nä, knivliknande objekt!

 - men vad är det här Gerber?

Efter att packat upp den här tingesten tittade jag i kalendern och blev något överraskad när jag såg att det inte var 1a april. 

Ibland undrar jag hur somliga marknadsförare tänker. Som de som är ansvariga för Gerber i Sverige. Jag vill ge dem skuggan av en chans och förutsätta att de inte vet så mycket om knivar och hoppas de är bättre på siffror. För inte kan någon inbilla sig att det här är värt att ta en närmare titt på?   

Jag brukar inte medvetet föra någon bakom ljuset när jag skriver och det ämnar jag inte börja med nu heller. Därför mullrar nu det stora småländska sågverket igång. 

Bakgrunden till min reaktion är enkel då det handlar om ett varumärke som försöker återta sin forna glans. Gerber som tidigare hade tillägget "Legendary Blades" var just det, legendariska. Med modeller som de kända dolkarna Mk I, Mk II och Guardian, större fastbladare som LMF, BMF samt deras Coffin Handle Bowie men även fällknivar som Paul Knife, LST samt CF gjorde de sig ett rejält namn främst på sjuttio- och åttiotalen men även in på 90-talet. 

Sedan gick de kräftgång efter att ha blivit uppköpta. Den ena enklare kniven efter den andra släpptes och ryktet sjönk snabbare än en gråsten bland alla som inte handlar sina knivar på Wal Mart i USA. De har förvisso sålt volymer* men det har varit typiska gimmick-knivar som Bear Grylls-signerade skapelser och liknande. 

Sedan hände något igen. För något år sedan syntes grunden till en nysatsning med fällknivsmodellen "Fastball". En kniv, gjord i USA och med bra material. Den fick även goda omdömen överlag och i år har ytterligare några intressanta knivar sett dagens ljus. Jag tänker då på Savvy och Sedulo vilka har potential att vara  mycket bra knivar. DE knivarna är jag riktigt nyfiken på kan jag tillägga. 

Gerber Paraframe

I detta läge tycker någon marknadsföringsperson att det var en god idé att skicka ett skämt till mig för recension. I det här fallet en Gerber Paraframe. En kniv som när den nämns i entusiastkretsar används som underlag för dåliga memes. Frågan är då om den är så dålig som det ryktas?

Efter att ha spenderat drygt tio minuter med den så är svaret ett rungande JA!

Jag ämnar inte skriva en riktig recension av den här tingesten. Mitt liv är för kort för att ödsla tid på dylikt. Det finns färg som torkar som är mer intresseväckande och kräver uppmärksamhet. Så ni får hålla tillgodo med en så kallad skrivbordsrecension baserad på en kvarts bekantskap eller så. 

• Det första intrycket var illa nog. När knivar är fästa med  buntband vid en bit kartong inuti lådan och redan försetts med butikslarm vid ankomst är det f-n inte bra. Eller, det är faktiskt första gången jag varit med om det.  

"Elegant" förpackad med buntband

• Redan en okulär besiktning gav vid handen att kniven ser billig ut med en hemsk blästrad yta. Mest för att dölja skavanker i stålet misstänker jag. Men det är en subjektiv åsikt så den kan ni bortse ifrån, någon kanske gillar den. Men flera objektiva detaljer avslöjar kniven som billigt skräp såsom att basen på clipet sticker ut över handtagets främre rundade kant, bladbasen syns ytanför handtaget i stängt läge och att eggen är ojämnt slipad och ännu värre, inte ens centrerad! 

Bladtangen sticker ut, plastlagret är synligt och clipet är delvis placerat utanför den fasade kanten och dessutom är det fäst i pivotskruven

• Mer objektivt är även att kniven har så dåliga material, framförallt i bladet att man inte ens nämner det någonstans, vare sig på kniv, låda, medföljande papper eller hemsida. Förr brukade de ha ett uselt 425M som "hemligt stål". Nu högst troligt 3Cr13MoV el dyl. Hur som haver vill man från Gerbers sida inte upplysa om det. "Specifikationerna" de har nämner enbart totallängd och vikt. Det är allt kunden behöver veta enligt Gerber. 

• Paraframe har flera usla designval varav ett par genast visade sig påverka funktionen. Ett är att tumknopparna sticker långt utanför handtaget varpå de fastnar i det mesta. Spetsarna på dem är dessutom tämligen vassa. Ett annat  är att clipet inte kan flyttas och sitter monterat för att bära kniven med spets nedåt från början. Vad värre är dock att en av tre skruvar som håller clipet på plats är pivotskruven! Det innebär att man inte kan justera den utan att clipet också lossnar. 

Tumknopparna är lika överdimensionerade som clipet är klent 

• Pivotskruven ja, den hade behövt justeras då kniven är mycket svåröppnad. Gerber hävdar det motsatta på hemsidan, att kniven är lättöppnad. JO, man kan med god teknik snärta fram bladet med tummen. Men det är också det enda bekväma sättet. Försöker du öppna kniven långsamt är den extremt seg och bladet stannar och hackar på vägen ut. Det känns som man skall halka av knoppen och skära sig för att det kräver så mycket kraft. En känsla som matchar utseendet. 

Bladet är förstås ocentrerat

• Sedan var det låset. Jo, det fungerar så tillvida att det faktiskt håller bladet på plats utan spel eller glapp. Det får jag ge dem. Men i gengäld har låsarmen vandrat hela vägen över till andra sidan redan innan den använts. Det innebär att den här kniven snabbt skulle utveckla glapp om den nyttjades. I förbifarten kan påpekas att det här ramlåset är tunnare än de flesta liner locks på marknaden. Där godset är uttunnat säger mitt skjutmått att det mäter 1mm!

Låsarmen går hela vägen över till andra sidan redan från start

• Några få ord kan sägas om bladet. I förbifarten kan det påpekas att bladet är ocentrerat och favoriserar låssidan i det här fallet. Fabrikseggen var slö som väntat. Den rakar definitivt inte hår, skär tjockt papper med mycket besvär och bara med delar av eggen, sedan fastnar den. Den blev dessutom märkbart slöare av de två minuter jag spenderade med att skära kartong. 

• Slutligen var det PRISET! Eländet kostar mellan SEK199 till 549kr (!) här på hemmaplan. 

Sammantaget vill jag säga att, jo Gerber Paraframe är precis lika illa som befarat. Det går inte att bygga fällknivar hur billigt som helst men för samma peng (kring 300kr) får du exempelvis några bra grundmodeller av Victorinox bara för att nämna något märke. Köp dem istället! Att ha en enhandsöppnad kniv på bekostnad av att den faktiskt skär något är liksom ingen poäng. 

Handtaget är relativt bekvämt. Det enda goda som finns att säga om Gerber Paraframe

Så vad vi har här är en kniv i undermåliga material med tvivelaktig konstruktion innehållande direkta missar redan på designstadiet. Det ackompanjeras sedan av bitvis dålig finish, särskilt där det är viktigt som själva eggen samt ett lås som redan från början är så gott som slut. Det senare lär begränsa livslängden. Det och att det här knivliknande föremålet troligen skulle behöva slipas om dagligen med tanke på hur mjukt stålet är. Det klarade i alla fall inte av några bitar pizzakartong. 

Så frågan till Gerber är inte bara varför ni skickat den till mig utan varför den existerar överhuvudtaget?

/ J 

* Gerber tillhör tillsammans med Buck och Leatherman de största varumärkena i USA. 

Knivrecension - Civivi Mini Elementum

- liten och exklusiv

Häromdagen recenserade jag en kniv tillhörande den mindre kategorin. Men den kniven var av annat slag, en "modern traditional", en slipjoint fast med moderna material. Kniven som presenteras i den här recensionern tillhör en helt annat kategori, en nedkrympt version av en större kniv. Det är nu ett mycket vanligt förfarande bland knivtillverkare. Ibland sträcker de sig till och med så långt att de ger ut en större version av en befintlig modell. Så gjorde faktiskt Civivi i det här fallet då de först släppte Elementum. Den kom sedan i ett flertal versioner och efter ett tag i en utgåva med en annan låstyp, en "button lock". Den kniven var också större än originalet. De vände således på ordningen.

Men sedan var det dags för en Mini Elementum att se dagens ljus. Det är den kniven jag ämnar presentera här.

Civivi C18062Q-1 Mini Elementum

En annan diskussion är vad som menas med begrepp som "mini" respektive "mikro". Språkbruket eller snarare praktiken skiljer sig åt mellan olika tillverkare. Det är skillnad på vad Medford och Coldsteel avser när de talar om mini och när andra gör det för att exemplifiera. Men så kan man även släppa knivar under epitetet "mikro". Så har t ex Cold Steel gjort i ett par fall och då har beteckningen var tillämplig.* 

Anledningen till att jag nämner det exempelet är att jag tagit del av ett flertal reaktioner bland annat på Instagram där det påpekas att den här kniven, Mini Elementum är väsentligt mycket mindre än de trott. 

En liten men mycket stilfull kniv från Civivi

Twitterversion: Civivi Mini Elementum, en välbyggd och snygg kniv där "mini" dock verkligen skall betonas med allt vad det innebär! 

Blad

Bladformen känns förstås igen från originalet, fattas bara annars. Formatet är emellertid krympt. Rent konkret innebär det i det här fallet en bladlängd på 4,6 cm. Höjden på bladet är 1,4 cm och tjockleken är modesta 2,2 mm. Proportionerna är därmed kvar och det ger ett mycket elegant och harmoniskt blad. 

Typen är en drop point som drar åt spear point-hållet med sin nästan symmetriska form. Som vanligt är Civivi extremt sparsmakade med text och loggor. Om du har mycket god syn kan du hitta bladstålet på ricasson, nära handtaget på låssidan. Det är det enda. 

Sedan måste jag tala lite extra om bladfinishen då den ingår i hela knivens tema och är en av orsakerna till att priset inte är det lägsta. I det här fallet har man valt att ha en rätt grov längsgående slipning som är gjord för hand! Det är inte vanligt för knivar utanför customscenen även om rätt många knivtillverkare fortfarands har människor inblandande i exempelvis slipandet. 

Det grå knivbladet har fått sig en handslipad, rätt grov finish vilket  harmonierar väl med resten av kniven

Utöver utseendet så är det just den biten som är riktigt bra med det här bladet. Det skär riktigt bra, överraskande bra till och med. Orsakerna är flera. Till att börja med är eggen riktigt bra och vass. Det kommer sig förutom av att hantverket får godkänt av en rejäl skålslipning. Det gör att bladet är tunt bakom eggen. Dessuom är godstjockleken endast strax över två millimeter från början. 

Stålet som hittas i bladet är svenskt, 14C28N från Sandvik

Sedan skall stålet inte glömmas bort. Trots det dimunitiva formatet har man valt att använda sig av Sandviks 14C28N vilket är ett i mitt tycke mycket bra stål i mellanklassen. Det håller skärpan väl men framförallt är det lättslipat och tar en egg snabbt. Därtill är det rosttrögt. 

Spräckande av vedkubbar kanske inte är Mini Elementums forte men till små uppgifter är den bra

Till att spräcka ved eller som det numera heter med anglosaxiskt språkbruk "batoning" är den här kniven kanske inte ultimat. Men till vardagens alla små uppgifter är den mycket bra. Sedan kan jag väl tycka att den liksom de flesta knivar i den här klassen är lite för små på så vis att de nästan kräver att man bär mer än en kniv för att täcka eventuella behov. Just den biten har jag som inbiten knivnörd inget att invända emot men för andra kan det vara en smula opraktiskt. Bladlängden men även handtagsstorleken sätter ändå vissa gränser för vad som är praktiskt. 

Men inom de ramarna är den här kniven excellent. Rejäl konstruktion, bra stål och ännu bättre geometri gör att det här lilla bladet skär utmärkt. Snören, tunna rep, tejp, kartong, paketöppning, och annat pyssel ligger nära till hands.  

Handtag

Handtaget och  hela kniven känns förvånansvärt stabil och ger ett intryck av tyngd. Det kanske inte är så konstigt då kniven faktiskt är tämligen tung relativt sett. I faktiska tal är den förstås inte det. Den väger precis över 40 gram. Vikten härrör från att det här är en helmetallkniv. Låssidan är gjord av stål och presentationssidan är i det här fallet gjort av mässing. 

Presentationssidan är gjord av mässing    

Konstruktionen är liksom övriga designspråket mycket sparsmakad. De två sidorna hålls samman av den justerbara pivotskruven jämte en skruv i bakänden av handtaget som är dragen från låssidan rakt in i presentationssidan. Ett förfarande som fungerar då det inte är mjukt titan det handlar om. Skruvstorleken är T8 respektive T6. 

Skruvarna är som vanligt på Civivi-knivar mycket snygga. Den mindre har ett platt huvud som gömts i sidan på kniven. Pivotskruven har fått den vanliga C-loggan och är D-formad vilken gör den lätt att justera eller demontera. 

Konstruktionen är som många frame locks öppen i ryggen

Mini Elementum är öppen i ryggen och där hittas en snyggt formad timglasformad distans. I bakre änden har man också åstadkommit ett fånglinehål. Det är nästan ett måste i det här fallet. Dels för att kniven är liten och behöver fiskas upp ur fickors djup men även för att kniven även är tänkt som en nyckelringskniv. Det medföljer till och med en sådan i asken! En snygg detalj som gjorts för att en sådan skall fungera bättre är att man valt att göra handtaget tunnare baktill vid fånglinehålet för att inte en fånglina eller ring skall sticka ut onödigt mycket. 

Då flipperfenan som även agerar fingerskydd stjäl lite utrymme återstår plats för två fingrar

Tja, vad skall man säga om hur kniven upplevs i hand? Att den är liten är väl det första intrycket. Det här är en tvåfingerskniv för mig, inte mer. Storleken kunde gett plats till tre fingrar men en flipper stjäl lite av det utrymmet och det som blir kvar är ca fem centimeter. Det gör också att kniven inte direkt kan fattas i fler grepp än med tummen på bladryggen om man vill försöka få lite tryck bakom eggen. Utöver det kan man lägga ett pekfinger på bladet också alternativt fatta kniven i nypan och skära sidledes. 

Öppning och lås

Mini Elementum är en liten kniv och den är försedd med en flipper. Jag har stött på knivar tidigare som försökt sig på den kombinationen med mindre lyckat resultat. Här fungerar det emellertid utmärkt. Mycket beroende på att Civivi är kända för att ha oklanderlig precision i tillverkningen. Det gäller även den här kniven. Det medför en flipper som är väl avvägd i storlek och placering. Den har också fått ett par välbehövliga räfflor för bättre fäste för pekfingret. 

Mini Elementum är en lektion i hur man gör en extremt liten flipper som ändå är effektiv

Därtill har man från Civivis sida trimmat moståndet i "detent"-kulan till perfektion. Det ger ett snabbt och kvickt blad när man aktiverar flipperfenan. Det kan för övrigt göras både genom att dra fingret bakåt eller pressa nedåt, vilket som känns mest bekvämt för användaren. Bladet går till och med att fälla ut med viss press på låsarmen. Något som ibland är ofrånkomligt på små knivar då det inte finns mycket att greppa kring. Det går dock bättre om man tänker på att inte pressa in låsarmen när kniven skall öppnas. 

En annan bidragande faktor förutom geometri och motstånd är de kullager den här kniven har försetts med. Jo, den har faktiskt det. Väldigt små kullager kan tilläggas. 

Ett ramlås i stål står för säkerheten

Låset är ett ramlås i stål. På den här kniven är det mycket väl utfört. Det låser säkert, som i varje gång kniven öppnas samt stabilt. Det vill säga bladet har inget kännbart glapp i sidled eller spel i höjdled när det är öppet. Inte heller glider låsarmen om man pressar på ryggen av bladet. På mitt exemplar ligger ca sextio procent av låsarmen an mot bladet. Men med tanke på arbetsuppgifternas karaktär har jag ingen oro för att låset inte skall hålla knivens livslängd.  

Låsarmen är tämligen lätt att komma åt. Det skall ställas i relation till utrymmet. Precis som kniven är bra att skära med i relation till storlek så kan det samma sägas om hur lätt låset är att släppa. Det är lätt för att vara på en liten kniv. I vanliga fall behövs inte något översträckningsskydd på ramlås i stål men här skulle det nästan behövas ett då den är så liten. Det finns en risk att trycka ut låsarmen för långt. 

Att bära

Som synes har Mini Elementum inget clip. Det hade inte fått plats helt enkelt. Det går inte att göra ett sådant i den här storleken och fortfarande få det funktionellt. Fördelen med att inte ha clip är att det möjliggör ett mer symmetriskt utseende. I vanliga fall brukar det också ge bättre ergonomi men i fallet med så här små knivar är det nästan tvärtom. De kan hjälpa till att fylla ut handen. 

I det här fallet får man nöja sig med att droppa kniven i en ficka alternativt fästa den vid en nyckelknippa. Det senare är inget för mig då jag inte vill ha en hel klump sittande fast vid min kniv när den skall användas eller tvingas ta loss den när det är aktuellt. Båda motverkar effektivt tanken på att ha en enhandsöppnad kniv för övrigt. 

Här är orsaken till att kniven är så lättburen. Det bör påpekas att original-Elementum inte är någon stor kniv det heller

Vikten är som sagt 40 g. Inget som känns i en ficka och särskilt inte när det fördelas på strax under sex och en halv centimeter. Snarare är det så att den har en tendens att försvinna. Jag har t ex tappat den både i en soffas oändliga djup och i bilen när jag suttit ned och haft byxor med lite grundare fickor. Något att tänka på. 

Ett fånglinehål som kan behövas. Det är snyggt gjort med kanter som är tunnare baktill

Därför är det här nog en av få knivar jag överväger att sätta en fånglina på. Mest för att förhindra att den tappas. Sen kan det nog behövas för att hitta den snabbare när den skall nyttjas. 

Sammanfattningsvis

Inledningsvis nämnde jag begreppet "mini" ställt mot "mikro" och det är där jag hamnar i mitt slutliga omdöme om Civivi  Mini Elementum. Kanske "mikro" hade varit ett mer passande epitet. Särskilt som den ursprungliga Elementum inte är någon stor kniv alls. Faktum är att jag tagit del av ett par berättelser via Instagram om personer som gett uttryck för en besvikelse så stor att de lämnat tillbaka kniven. Det baserat på att de kännt sig lurade av bilder jämfört med hur den ter sig i verkliheten. 

Möjligen kan man tänka på att läsa beskrivningen en gång till innan man trycker på köp-knappen. Men det är ett generellt problem med internethandel, att man saknar möjlighet att känna och klämma på produkterna. Därför känns det som om jag har ett visst ansvar därvidlag. Att förmedla intryck så att övriga köpare möjligen får en smula stadigare grund att stå på .

Mini Elementum är en bra EDC-kniv då den knappast väcker någon uppmärksamhet ens i ett lunchrum

Att Civivi satsat på det lilla bladet gör att den trots det diskreta formatet fortfarande skär bra. Så bra som ett blad i den här storleken kan göra vill jag nog påstå. Ett bra stål har fått en effektiv skålslipning och man har nyttjat hela bladets längd för att åstadkomma en så lång egg som möjligt. Man har också använt sig av ett bra stål som behandlats väl i allt från härdning till slipning. 

Mässing är ett material jag tidigare skytt som pesten. Inte för att det inte är snyggt, för det är det! Utan för att det är svintungt och det är inte ett element jag önskar tillföra en fickkniv. I en så här liten kniv ger dock  mest en känsla av stabilitet och sen skänker det förstås ett visst utseende. Särskilt när det fått en handslipad finish som i det här fallet. En sak går nämligen inte att bortse ifrån, Civivi Mini Elementum är en riktigt snygg kniv! Tycker man inte det får man nog uppsöka en optiker snarast. Linjerna är harmoniska och det förstärks av hur finishen på såväl handtag som bladet är utförd. En riktigt lyckad kombination. 

Civivi Mini Elementum är en synnerligen attraktiv liten krabat

Frågan är emellertid om det räcker? En kniv med ett slående utseende, i fina material och som håller mycket hög tillverkningsstandard borde räcka till för att rendera toppbetyg. Men så var det formatet och den inverkan det har. 

Jag tror nämligen att det är där den springande punkten återfinns. Mini Elementum narras lite. Eftersom den är så lik förlagan på bild ger den intrycket att vara ännu mer kapabel än vad den är. Detsamma gäller när man håller i den. Den skär ju faktiskt bra och känns mycket stabil. Men bara ställt i relation till att det är en "tvåfingerskniv". Det begränsar naturligtvis uppgifterna som kniven kan användas till.  Så frågan som kvarstår är om det här är en gimmick eller en seriös kniv? Egentligen tror jag att den frågeställningen hade kunnat undvikas om man istället döpt den till "Mikro Elementum" och därmed kanske tonat ned förväntningarna lite. Lite åt det håller drar presentationen på en del sidor som säljer kniven där den benämns "nyckelringskniv"**. Ett smart tillägg till annonseringen. 

Men priset kvarstår även i det fallet och det skrivs till 50$ i riktpris på Civivis hemsida vilket i Europa blir ungefär detsamma ut i butik, ca 50€. Därför ser jag den här kniven dels som ett måste för den som samlar på Civivis men kanske viktigare, som en utmärkt gåva! Den är både snygg, lyxig och liten nog att inte skrämma en icke-knivfantast. Det gör den till en bra present i mina ögon. 

Civivi on Amazon 

Specifikation:

Längd utfälld: 110 mm

Längd hopfälld: 63,5 mm

Vikt: 40 g

Bladlängd: 46,5 mm

Godstjocklek: 2,2 mm

Bladstål: Sandvik 14C28N, 58-60 HRC

Handtag: Mässing

Lås: Frame lock

Producerad av: Civivi, tillverkad i Kina

/ J - ser det stora i det lilla

* En kniv jag genast tänker på är Micro Recon. Med ett blad på fem centimeter är den i samma storleksklass som Civivi Mini Elementum. 

** Exempelvis gör nederländska Knivesandtools.com så.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre