Knivrecension Spyderco Para 3 LW

-  en tungt vägande lättviktare

På Spydercos huvudkontor i Colorado verkar en tydlig trend råda. De vill att vi skall gå mot om inte ljusare, så i alla fall lättare tider. Det vill säga de överöser oss med lättviktsversioner av tidigare succéer. Flera av deras bästsäljare som de klassiska modellerna Delica och Endura har sedan länge haft handtag av FRN vilket placerat dem i den kategorin. Men sen började de även följa upp andra modeller med lättviktsutföranden genom att förse dem plastskaft och mindre eller inga ramar. Ett exmpel på det är är Manix 2 som kom i ett sådant utförande och fick därmed tillägget "LW" för "Light Weight".

Nu kommer de på ännu bredare front. Först pensionerades Police 4, en skapelse i stål och G10 och har ersatts med en Police i LW-utförande. En Sage LW släpps i dagarna och så var det det den här kniven. Para 3 i lättviktsutförande. En kniv som känns logisk i en sådan konfiguration då det är en rätt liten kniv från början

Spyderco C223PBK Para 3 LW

Para 3 LW är formgiven av Sal Glesser och ingår i "Military-familjen". Anfadern Military är en av de största fällknivar Spyderco tillverkat. Den följdes senare upp med en modell som krympte formatet men ökade framgången, den välkända Paramilitary. Eller snarare var det den CQI-utvecklade versionen kallad Paramilitary 2 som stod för genomslaget. I knivkretsar ofta kallad bara PM2. Även det är en tämligen substantiell kniv för de flesta varpå den så småningom följdes upp med en ännu mindre släkting, Para 3.

Med namnändringen som innebar slopandet av "military" som komponent ville man från Spydercos sida markera att det egentligen, trots släktskapet, rör sig om en ny kniv. Trean står inte så mycket för att det är nummer tre i ordningsföljd som att den har ett 3 tum långt blad.

Alla de här modellerna har på sedvanligt Spydercovis utkommit i otal olika varianter i form av "sprint runs" och "exclusives". Det senare innebär specialkonfigurationer i sammarbeten med olika återsäljare. Att hålla reda på dem alla låter sig knappt göras.

Men först ut av medlemmarna i Military-familjen att komma i lättviktsversion var Para 3. 

En Para 3 i lättare utförande med handtag i FRN och wire-clip

Twitterversion:  Det var väl så här Para 3 egentligen var tänkt från början?

Blad

Formen och storleken på det här bladet är identisk med Para 3. Det innebär ett blad som utseendemässigt ser ut som en korsning mellan den gamla Delica och en Paramilitary 2. Formen kommer från Delican med storleken med höjden och framförallt grovleken andas definitivt PM2. Bladet är sju och en halv centimeter långt men höjden på högsta stället hela 3,3 cm. Grovleken är väl tilltagna 3,7 millimeter. Dock skall sägas att bladet smalnar av hastigt och det är bara vid basen som den tjockleken kan uppmätas. 

Para 3 har ett överraskande grovt blad, kanske till och med onödigt grovt

Likt de flesta av Spydercos knivar är den helt flatslipad med en distinkt primäregg. Fabrikseggen lämnade i det här fallet en del övrigt att önska. Någorlunda vass var den förvisso men det var mer tur än skicklighet då slipningen kantrat flera gånger under arbetets gång. Det gör att den var både ojämn och av varierande höjd.

Stålet är en ny bekant för mig och för de flesta Spydercoägare då jag inte tror att de använt det förut. Det har beteckningen CTS BD1N. BD1 är inte en ny ståltyp men tillägget av kväve, vilket ger N:et , förändrar egenskaperna rejält. I alla fall enligt Carpenter som står bakom stålet.

Dessvärre fick jag tämligen omgående undersöka hur stålet känns att slipa om. I det här fallet var det rätt lätt. Det är den typen av finkorniga stål som man riktigt känner att stenarna biter i. Det är av samma skäl mycket lätt att strigla när det den intiala skärpan försvunnit.   

Bladformen känns igen då den är identisk med Para 3. Den ser lite ut som ett PM2-blad med
sedd med fel inställning på TVn, dvs hoptryckt

Den distinkta Spydercoformen på bladet ger en spets som är nålvass men som är rätt lågt positionerad, aningen påminnande om wharncliffe-blad till karaktären. Penetrationen är som vanligt med den här typen av blad utmärkt. Död åt all plast! Stick, swisch, ritsch. Det man inte får gör är att bända för mycket i sidled då spetsen är tunn. Något som gäller för alla knivar i Military-serien. Så använder man kniven i trä bör man använda den bakre delen av bladet.

Skär gör kniven alldeles utmärkt. Ett fullt flatslipat blad är inte svaret på allt men fungerar ofta väl till små vardagsbetonade sysslor. Det är dock inte optimalt i material som ger mycket friktion. Det kan vara allt från kartong till ost. Den lilla kant som bildas vid en sabelslipning gör att dylika saker släpper lättare från bladets sidor.

Men för att hantera snöre och rep, paketöppning, plast, slang, buntband med mera så är det här bladet förträffligt. I ärlighetens namn räcker även längden till för de flesta uppgifter så frågan är om Para 3 t o m kan konkurrera med PM2 när det gäller att vara praktisk? 

Handtag

Det är förstås i handtaget de största skillnaderna gentemot syskonen återfinns. Istället för att utgå från en traditionell stålram med sidor av G10 på utsidan har man här valt ett annat material, fiberförstärkt nylon även kallat FRN. Av det har man byggt hela kniven. Para 3 saknar nämligen ram. Endast en mindre bit metall för att hålla låset återfinns på insidan.

Det ställer tillverkaren inför två eller kanske tre utmaningar. Kniven måste göras styv nog för att kännas stabil samt hålla för påfrestningar. Den måste även kunna härbergera låset. Den delen kommer jag till senare. 

Ett handtag som är betydligt bättre rundat och därmed bekvämare än sin föregångare

Konstruktionsmässigt består kniven av två gjutna sidor som är sammansatta med två skruvar utöver pivotskruven. För att ytterligare styva upp handtaget är fånglinehålet förstärkt. Just det hålet var en av de saker som inte var bra med ursprungsversionen av Para 3 för övrigt. På den här kniven är det utmärkt. Något mindre men framförallt rätt placerat. Det vill säga det ställer inte till det för infästningen för clipet men fungerar ändå som tänkt för den som uppskattar koppel och pärlor på sina knivar.

Man har lyckats göra handtaget styvt nog för att det endast skall finnas ett minimalt flex om man pressar ihop sidorna med våld. FRN utan ram är inte lika styvt som G10 utan ram men Spyderco har lyckats väl med att göra handtaget stabilt. Men så har man övat på tidigare knivar tillverkade på samma vis. 

Insidan av plastsidorna lämnade lite att önska. De var så distinkta att de var vassa

Något som överraskade mig var att Para 3 LW är bätttre i hand än Para 3 med sina G10-sidor. Båda modellerna ger adekvat fäste så därvidlag är det ingen skillnad. Vad som däremot lyfter LW-versionen är att handtagssidorna är väsentligt bättre rundade. Förutom att själva kanterna är mjuka är de även något fasade vilket inte var fallet tidigare.

Trots att handtaget är kortare än PM2 så får alla fingrar plats om än precis. Greppet förstärks av Spydercos "Bi Directional"-mönster tillsammans med räfflor på den kraftiga rampen för tummen. Något som känns igen från många Spydercomodeller med den här bladtypen.

Det finns emellertid detaljer som inte är helt bra med handtaget. En är hur vasst FRN-materialet är på insidan. Det är slarv vid tillverkningen eller snarare ett förbiseender när gjutformarna till plasten gjordes. I vilket fall behöver de rundas av mer. Den andra detaljen är den lilla "näbb" som återfinns på slutet av handtaget. Har du riktigt små händer är det säkert inga problem men för mig hamnar den precis över lillfingret när kniven hålls i hammargrepp. Skär  man lite tyngre känns det efter ett tag. Använder man däremot fingerfördjupningen på bladet känns den inte alls. Så hur mycket det påverkar är avhängigt hur kniven hålls och brukas. 

Öppning och lås

Öppningshålet på Para 3 är av Spydercos mer eller mindre standardiserade storlekar och mäter därmed 13 mm i diameter. Det är samma storlek som på PM2 vilket gör det extra stort i relation till det mindre bladet. Det är lätt åtkomligt och på den här kniven kan det användas för att öppna kniven på flera vis. Den kan förstås öppnas lugnt och stilla, bladet kan snärtas fram med tummen och därtill öppnas med en så kallad "Spydieflick" med långfingret på baksidan av bladet om så önskas. Eftersom öppningshålet är helt ambidextriöst kan en vänsterhänt nyttja samma metoder. Detta eftersom hålet på Para 3 inte är täckt på något vis.

Därtill finns en fjärde öppningsmetod i och med låstypen. Låsarmen kan hållas inne vilket förvandlar kniven till en "gravity-knife" varpå bladet kan svingas ut. 

Det extra stora hålet i bladet är lättåtkomligt både från höger och vänster sida

Para 3 LW är en milstolpe då det här är den första modell som Spyderco släppt som kombinerar FRN-handtag med deras eget "Compression Lock". I vanliga fall utgörs låsarmen på ett sådant av en del av ramen. Eftersom det inte finns någon sådan i det här fallet är låsarmen istället en separat del vilket är en nyhet. Den är fäst i en styrtapp samt en av de bakre, genomgående skruvarna för ökad styrka.

En märklig detalj som upptäcks när den är kniven öppnas är att den endast har bronslager på en sida. På andra sidan förlitar man sig på en upphöjning i nylonet. Det finns en nackdel med det har jag noterat. Den här kniven är extremt svår att justera så att den både är snabb och lätt att öppna samt saknar glapp i bladet. Spänner du på en sida låser kniven helt och spänner du på den andra har du ett hårfint utrymme mellan ytterligheter. Det resulterade i en del ovårdat språk från min sida innan rätt balans infann sig. 

Här syns lösningen på infästningen av låsarmen till compression-låset 

Själva låset är sig annars lika stadigt som övriga compression-lås. Det är även lätt att släppa vilket förstärks på den här kniven eftersom den är liten vilket gör att man inte behöver "sträcka sig" efter låsarmen. Glapp och spel finns inte och konstruktionen inger förtroende. 

Att bära

Det här är ett av de områden där den här modellen slår sin föregångare med hästlängder. Det är inget fel på Spydercos vanliga skedclip ur ren funktionssynpunkt. Men de visar i allmänhet upp rätt mycket kniv och när det kombineras med ett av världshistoriens proportionellt största och därtill felplacerade fånglinehål på Para 3 ställer det till problem. På den kniven syns halva handtaget när den sitter i fickan.

Så är icke fallet på Para 3 LW. Här har man för att spara vikt övergått till Spydercos wire-clip istället. Det är inte bara lättare utan låter även kniven sitta mycket djupare i fickan. Lägg därtill att man minskat storleken på fånglinehålet på den här kniven samt flyttat det och saker och ting blir riktigt bra!

Ett bättre och framförallt rätt placerat clip i relation till föregående modell av Para 3

Sen bidrar förstås epitetet "LW" med något. Den här kniven är verkligen lätt med sina 68 gram. Både sett till modellen och i absoluta tal är det lite. Själva fotavtrycket däremot är inte riktigt lika imponerande då kniven trots allt är över en decimeter lång hopfälld och därtill tämligen hög med sina fyra centimeter. Det kommer sig av den för de flesta Spydercoblad typiska knölen som hålet ger upphov till. På Para 3 är det mer uttalat än på de flesta. Men i gengäld är kniven tunn, endast  11,5 mm.

En jämförelse mellan clipen på Para 3LW och Para 3

Mönstret på handtaget gör kniven mycket lätt att dra då tummen på insidan av fickan naturligt "fastnar" mot ytan och pekfingret på utsidan kröker sig runt den rundade clipspetsen. Spänsten är också väl avvägd och sen har Spyderco som vanligt gjort det utmärkta att placera sin logotyp precis där clip och handtagssida möts vilket gör att det inte finns något mönster där. Det bidrar till att kniven inte fastnar vilket sliter mindre på tyget.  

Sammantaget är den här kniven en dröm i fickan vare sig den bärs löst eller med clip. Den gör inte mycket väsen av sig, clipet har lagom spänst och håller kniven därmed säkert på plats och det görs diskret. Para 3 är även mycket lätt att dra och stoppa undan. På det här området är det inte många knivar som slår den här överhuvudtaget.

Sammanfattningsvis

På Instagram ställde jag för ett tag sedan frågan "behöver jag ännu en lättviktare?" och då var det den här kniven som avsågs. Det eftersom jag redan hade modellerna Delica, Native 5 LW, Manix 2 LW och inte minst Para 3 i originalutförande. Om Para 3 har jag sagt att den kändes en smula "identitetslös". Frågan är då om uppfattningen ändrats därvidlag?

Para 3 LW - en "Delicadödare"?

Jag har har hört dem som hävdar att Coloradofabriken är bättre än sin japanska motsvarighet i Spydercokoncernen men jag vill påstå att det inte gäller FRN-modeller i så fall. Den här kniven hade mått bra av en rejäl dos kvalitetskontroll. Sidornas kanter var vassa runt om och behövde sandpappras, bladet var illa slipat med facetter vilket betyder att den/det som slipat bladet inte lyckats hålla det stilla. Sedan lider själva konstruktionen av ett problem. Det är att marginalen  mellan glapp i bladet och blixtrande "action" och inget glapp alls men också ett blad som knappt går att öppna är försvinnande liten. Någon jäkla hundradels millimeter så sitter bladet som fastgjutet. En liten justering åt andra hållet och sen lossnar allt. Bladet var heller inte särskilt väl centrerat. 

En evolutionsmodell enligt somliga. Delica 4, Native 5 LW, 
Para 3 och Para 3LW

Men trots allt tycker jag att man i Golden Colorado fått till en vinnare i och med Para 3 LW. Jag måste tillägga att jag inledningsvis var en smula skeptisk. Behövdes verkligen en version till? Men den här kniven har fått mig att ändra uppfattning. Den är lätt, synnerligen funktionell och utgör kvintessensen av vad som är Spyderco. Det är en mycket praktisk kniv med stora kvalitéer. Men jag måste erkänna att jag tycker att den är rätt ful. Som om man ser en PM2 på TV inställd i fel bildformat, hoptryckt.

Det finns de som hävdat att det var så här Para 3 var ämnad att vara. Andra har sagt att det här är en Delicadödare. Jag instämmer i det första men kanske inte helt i det andra påståendet. Delican är helt enkelt en mindre, framförallt slankare kniv vilket gör den ännu lättare att bära. Den är också enklare och därmed något billigare. Sen skär den faktiskt bättre när det kommer till lättare uppgifter tack vare sitt tunnare blad. Snarare konkurrerar därför Para 3 LW med exempelvis Native 5 LW i mitt tycke. Och i det fallet väljer jag av olika skäl hellre den sistnämnda. Den här kniven är mycket bra men får hård konkurrens även från andra Spydercoknivar.

Para 3, ett tungt vägande skäl till att välja lättvikt

Den här kniven gör däremot att jag har svårt att motivera att skaffa originalet, Para 3. Det av den enkla anledningen att den lilla styrka du tappar inte är något som märks vid normalt brukande och i gengäld får du en kniv som är bekvämare i hand och väsentligt mycket bättre i fickan. Så funderar du på en kniv i Military-familjen, vill ha något mindre än de biffiga storebröderna så är Para 3 LW definitivt ett gott alternativ.

Specifikation:

Längd utfälld: 183 mm

Längd hopfälld: 109 mm

Vikt: 68 g

Bladlängd: 74 mm

Godstjocklek: 3,7 mm

Bladstål: CTS BD1N

Handtag: FRN

Lås: Compression lock

Producerad av: Spyderco, tillverkad i USA

/ J - omvänd

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Fredags-EDC XLIV

Dagens knivar ingår i någon slags jämförelse. Det handlar om två Spydercos, en Native i lättviktsversion och en Para 3 i originalversion med G10-sidor. Frågan är om det finns någon poäng med Para 3 i FRN utförande? Åtminstone om man sedan tidigare innehar de här två. Jag lutar starkt åt att så inte är fallet.

Äpplen och päron eller lika som bär? Jäkla efterrätt det här

Själv är jag i så fall nog mer inne på en Native 5 med G10-handtag om uppställningen skall kompletteras. Personligen är jag inte helt förtjust i det här mönstret nämligen, något de kallar "bi-directional". Jodå, det ger EXTREMT bra grepp. Ingen risk att halka där inte. Men i mitt tycke bidrar det faktiskt med för mycket friktion. På större knivar kanske skall tilläggas. Det är inte något problem på modeller som Delica, Dragonfly 2 eller Manbug.  

Jag kan villigt erkänna att jag brukar nudda knivar med den sortens handtag med en smula sandpapper ibland. Det gäller exempelvis min Manix 2 LW där jag filade av alla jäkla taggar den ryggen var försedd med.* Jag vet inte varför främst amerikanska tillverkare av knivar är så oerhört förtjusta i den sortens detaljer. Oftast vill de ha "jimpings" överallt också. 

Troligtvis är de storfiskare allihop och ägnar sig åt att flå ål hela dagarna. De stackarna står där i grov sjögång med galonvantar och slemmiga slingrande fiskar upp till knäna och hanterar rakbladsvassa knivar. Då behövs det förstås. 

Glad fredag på er allihop!!

/ J - inte storfiskare


* Det är inte enbart Spyderco som gillar den sortens grepp. Det gäller exempelvis Benchmades Griptilians också. 

Knivrecension Spyderco C223G Para 3

-  är krympt succé fortfarande succé?

Först ut i serien som sedermera skulle bli en av Spydercos bäst säljande var modellen "Military" vilken är en minst sagt tilltagen fällkniv. Den upplevdes dock för stor för många varpå den mindre Paramilitary senare släpptes som komplement. I alla delar betraktades emellertid inte formatändringen som helt lyckad vilket ledde till att storsäljaren Paramilitary 2 kom till. Mellan versionerna ändrades bland annat ett par detaljer i hur handtaget var utformat. 

Den har sedan släppts i ett otal varianter och utseenden med avseende på stålkvaliteter, handtagsmaterial och färger. Men även PM 2 är något för substantiell för vardagligt bruk/EDC i mångas ögon. Det är det hålet som skulle fyllas av kniven som fick namnet Para 3 var det tänkt. 

Spyderco C223G Para 3

Något som väckte min nyfikenhet var att se om man än en gång lyckats krympa storleken på en kniv utan att förlora det som är modellens själ och orsaken till framgången från första början. Det finns genom historiens gång både lyckade och och mindre framgångsrika exempel på dylika försök. 

Para 3 blev till slut namnet efter en längre tids sökande under vilket man från Spydercos sida bland annat vände sig till sin lojala fan-base på Internet för konsultation. Meningen var att det både skulle anknyta till föregångarna men även ge ett mindre "militant" intryck minns jag att det sades på olika forum. Parallellt hävdades det att det var en kniv som inte direkt skulle ses som en fortsättning utan en ny modell.

Storfamiljen, längden krympte och fånglinehålet växte efterhand

Vad vi har framför oss är således en fickvänligare och åtminstone namnmässigt mindre militant version av Para Military 2. Att den blev mindre går lätt att konstatera men hur bra blev den egentligen?

Twitterversion: En god och välbyggd kniv med en touch av identitetskris

Blad

Bladet känns igen, fattas bara annat, det har bara blivit kortare. Inte så värst mycket faktiskt men någon halvtum, 12 millimeter för att vara exakt. Vad man däremot inte minskat är grovleken då bladet faktiskt är grövre än storkusinen! Para 3 mäter 3,7 millimeter över nacken och en PM2 3,5 millimeter. Således är det ett grovt litet blad vi har att göra med. Funktionen räddas av att det smalnar av rejält mot spetsen till. 

Det är även distinkt rent utseendemässigt eftersom puckeln som bildas av Spydercohålet är tydligare än på många andra modeller då det är ett fullstorlekshål på 14 millimeter som klämts in i det mindre bladet. Så spontant misstänker jag att de som har något emot Spydercoknivars utseende tycker extra illa om den här modellen. 

Eggens kurvatur följer annars en vanlig formel för Spyderco. Den är faktiskt i princip helt identisk med Sage-seriens lövformade blad. Det innebär en svag buk och en skarp spets. 

En välbekant bladform i ett välbekant stål

Stålet är i grundutförande Spydercos mest använda, CPM S30V. Men det finns redan nu en modell med CPM S110V och känner jag märket rätt så kommer det under modellens livslängd släppas ett otal varianter och kombinationer.* Om det här stålet är inte mycket att orda. Det är ett utmärkt stål för fickknivar och i Colorado behärskar man hanteringen av det till fulländning vid det här laget vad beträffar härdning och värmebehandling. Resultatet är ett slitstarkt stål med balanserade egenskaper.  

Para 3 skär bra. Fattas bara annat då det är ett av Spydercos främsta kännetecken som märke. Den egenskapen kommer sig av en full flatslipning, ett beprövat stål och att bladet inte är toktjockt bakom eggen trots den väl tilltagna godsdimensionen.

Upphovsmännens Sal och Eric Glessers signaturer jämte upphovsplanet

Extra tydligt blir det när man ger sig i kast med cellulosaprodukter. I papper tunt och tjockt, papp och kartong är kniven oerhört effektiv. Det kortare bladet ger förträfflig hävstång när man tar i. Det märks även när man närmar sig trä. Färska grenar klarar Para 3 mer än galant. I det fallet är flatslipade blad inte någon nackdel. I virke och torkat trä klarar den sig inte lika bra som säg en bra "skandinavisk slipning" men annat var inte att vänta. Spetsen har jag inte provocerat och jag rekommenderar inte någon att göra det om man nu inte vill testa Spydercos bytespolicies. Spetsen på PM2 är ökänd för att vara nålvass/känslig och även om spetsen på den här kniven är något stabilare är det inte ett bräckjärn. 

Som kökshjälpreda är Para 3 inte så vidare värst bra. Visst ett vasst flatslipat blad skär dugligt men den är inte i närheten av sina mindre knubbiga släktingar som Spyderco Delica eller Chaparall. Därtill är bladet för tjockt helt enkelt. 

Inte oväntat är området där den är bäst små snabba EDC-sysslor som de nu kan se ut för olika individer: Skala en frukt, skära av ett rep, kapa till en kartong, spetsa en blompinne, skära bort en etikett från klädesplagg, tälja en grillpinne, peta bort snö från fruset cykellås, öppna förpackningar, sprätta fönsterkuvert, dela en bit tyg eller vad det nu kan vara. Förutom att den skär bra så bidrar att den är mycket lätt att fälla ut och ihop. 

Handtag

Ett av handtagets mest dominerande drag är ett gigantiskt fånglinehål eller snarare tub som jag mer ser som en eftergift till alla älskare av utsmycknad på sina knivar snarare än ett praktiskt övervägande. Tyvärr får jag väl tillägga eftersom det drar ned helhetsintrycket på hela kniven. Dels ser det fult ut i och med att det är så oproportionerligt stort även om det är det minsta problemet. Det här är trots allt en brukskniv. Värre är att det tvingar fästena till clipet längre ned på handtaget vilket gör att det sticker upp väldigt mycket kniv ur fickan. Faktum är att den minsta kniven i serien syns lika mycket som sina väsentligt större syskon när den inte används. Det är ett stort minus i mina ögon.

Para 3 bjuder på: stålram, G10-sidor, Torxskruvar, öppen i ryggen, saker vi kommit att förvänta oss

Konstruktionen känns annars igen. En stålram försedd med skollor/sidor i G10 skruvat med en distans jämte pivotskruv och fånglinetub. Resultatet är en stabil konstruktion med öppen rygg där  också låset återfinns. Kniven kan förstås demonteras och för det krävs torxnycklar i storlek 8 och 10. Något som ställer till det är att tuben för fånglinan är pressad in i sidorna och inte skruvad.

Som vanligt kan kniven fås i flera varianter och den ursprungliga svarta har fått sällskap av en "digi camo" i gröna toner och den lilablå nyansen som utmärker S110V versionen.

I sann Spydercoanda är handtaget ergonomiskt men det tilltagna clipet är ibland ivägen

I hand är kniven både bekant och främmande. Det är en medlem i Military-familjen men den känns inte som storebror. Komforten är överlag mycket god och alla grepp passar. Men likt skor och handskar passar alla plagg inte alla personer lika bra. Det gäller också knivhandtag och i min hand gör sig clipet påmint då och då. Det är stort och därför påtagligt. I något grepp förbättrar det till och med ergonomin, som när kniven hålls i "sabre grip". Men om samma grepp fattas med pekfingret i därför avsett "choil" så skaver clipet.

Öppning och lås

Som tidigare sagts är det ett ovanligt stort hål vi talar om som agerar öppningsmekanism. Det är också i sin helhet placerat utanför handtagssidorna vilket gör det mycket lätt att komma åt. Som vanligt höll jag på att säga kan kniven öppnas på ett flertal vis. Stillsamt med tummen vilket är det kniven är byggd för eller alternativt kan bladet snabböppnas antingen med en snärt av tumme, långfingret - en så kallad "Spydieflick" eller genom att släppa låset och låta kniven agera "gravityknife". 

Para 3 är försedd med glidlager i brons och i det här utförandet bevisar de varför lager på knivar egentligen är överflödiga. Bladet öppnas med lätthet och faller igen av sin egen vikt. 

Hålet är av samma dimension som på PM2 men ser större ut p g a det mindre bladet. Lättåtkomligt hur som haver

En av knivens tydligaste igenkänningstecken är låset. Det rör sig om Spydercos egna "compression lock". En variant som ibland lite slarvigt kallas ett omvänt linerlås vilket det inte är. Skillnaden är rätt stor i och med att låsarmen i det här fallet inte bara möter baksidan på bladet utan även kilas fast mellan detsamma och stoppbulten. Det innebär att för att låset skall fallera krävs att man endera belastar bladet åt fel håll tills dess att handtaget ger upp eller att man lyckas skrynkla ihop metallen vilket är i princip omöjligt.**

Compressionlock fungerar här som alltid utmärkt för att hålla bladet på plats

Funktionen är förträfflig då den låser stabilt utan spel och glapp och därtill gör kniven helt ambidextriös. Låsarmen är relativt lätt att hitta och släppa så även på det området är det utmärkt. Som en passus kan tilläggas att det även gör kniven till en utmärkt stresskula/jojo eller valfri leksak för den som ser det som en egenskap värd att beakta.  

Att bära

Som fickkniv får inte Para 3 idel lovsånger från mig. Den dras med vissa brister som jag starkt misstänker kommer att åtgärdas vid något tillfälle i enlighet med Spydercos uttalade policy om kvalitetsförbättring. 

Det jag har invändningar emot är att den inte alls bärs som en liten kniv. Tvärtom och i jämförelse med PM2 är den förvisso en halv tum kortare men där slutar fördelarna. Bredden i fickan är densamma och det är även grovleken på handtaget. Men det egentliga problemet är clipet eller snarare hur det är placerat. Valet av Spydercos "skedclip" kombinerat med fånglinehålet gör att det är mycket kniv som sticker upp ur fickan. Alldeles för mycket för att passa åtminstone mig. 

Vilken är vilken? Minst kniv syns nästan mest

Något av problemet kanske kunde ha undvikits om man valt att använda samma lösning som på Delica eller Endura där fånglinehålet går genom clipet. Men då hade hålet behövt vara mindre och därtill ändrar det på hur clipet är positionerat och därmed den generella ergonomin. Det senare är något som visar på hur komplext det är att designa knivar. Det är inte alltid att bara ändra en mindre bra detalj. Risken är att nya problem uppstår någon annanstans. 

Min lösning på att kniven syns mycket är att jag oftast bär den som komplementkniv löst i en ficka och inte använder clipet alls. Kniven väger bara 96 gram så där stör den inte mycket. 

Sammanfattningsvis

Det här är en kniv jag har lite svårt att få grepp om, ja rent bildligt då. Para 3 kan upplevas som något identitetslös. Med det avses inte att kniven är dålig på något vis utan mer att den inte riktigt vet vad den vill. Ett påstående som måste utvecklas misstänker jag. 

För att frigöra sig från "Military"-knivarna så kortades namnet ner till "Para". Meningen var att det skulle markera att det handlar om en helt fristående modell och inte en uppföljare. Men då borde den kanske döpts till Para eller kanske Para 1? Som det är nu pekar namnet i kombination med utseendet som är lätt att härleda tydligt på släktskapet bakåt.

Vilken föredras, Sage 5 eller Para 3? Mest en fråga om utseende

Samma lätta förvirring råder kring det exakta användningsområdet eller kanske snarare vart den passar in i Spydercos modellprogram menar jag. 

Den är nämligen i profil lik de klassiska Endura både vad beträffar egg- och handtagslängd och tillhörande puckelrygg på bladet. Men den är förstås kraftigare med tjockare blad, starkare handtagsmaterial och ett på papperet stabilare lås. Den är även något kortare än Endura. Så likheterna är i det fallet inte alltför ansträngande och därmed kan den frigöra sig från det oket. 

Men så var det en annan modell som släpptes innan Para 3, nämligen Sage 5. Den kniven har också ett compressionlås, G10/CF-sidor, identisk egglängd, full flatslipning, samma stål som grundmodellen av Para 3 samt ett "forward choil". Och eftersom den har tunnare blad så skär den faktiskt något bättre och den är både lättare samt tunnare i fickan. 

En på många vis solid kniv men som krigar om uppmärksamheten trots sitt mindre aggressiva namn

Så kanske riktar sig Para 3 renodlat mot den som bestämt sig för "Militaryplattformen" men som söker ett mer lättburet alternativ utan att betrakta alternativen. 

Det du får om du köper den här kniven är en stabil liten rackare som skär riktigt bra och på sant Spydercovis är tämligen ergonomisk i de flesta händer. Materialen och byggkvaliteten är på topp och där finns inga invändningar alls. 

Vad du också får är en kniv som syns rätt mycket om du bär den med clipet fastsatt i byxfickan och det mycket på grund av ett fånglinehål så stort att du utan problem kan köra armen genom det. Så för älskare av fånglinor med därtill hörande smyckeskultur torde den vara perfekt. Den är också lite grövre än sin släkting Sage 5 och kanske är mer stabil även om jag mest tror att den fördelen återfinns på ett teoretiskt plan.

Nu kan det låta som jag inte gillar Para 3 men det gör jag. Jag har bara svårt att riktigt placera den i knivuniversum. Den är nämligen inte heller så mycket mindre än sin föregångare att jag tycker det spelar någon roll i min ficka. 

Frågan som skulle besvaras är om succén krympt tillsammans med längden. Njae säger jag och med det avses att jag tror den kommer att sälja väl särskilt när de olika sprintrun-versionerna börjar komma. Men jag förutspår att den aldrig kommer att motsvara den förlaga den inte sägs följa. 

Länk till tillverkarens produktsida

Specifikation:

Längd utfälld: 184 mm
Längd hopfälld: 109 mm
Vikt: 96 g
Bladlängd: 75 mm
Godstjocklek: 3,8 mm
Bladstål: CPM S30V
Handtag: G10 på stålram
Lås: Compressionlock

Producerad av: Spyderco, tillverkad Golden, Colorado


/ J - vill också krympa



* Texten hann inte färdigställas förrän modeller utrustade med extremstål som S90V, M390 och Cruwear dök upp. 

** Naturligtvis har Cold Steel som vanligt lyckats med det men det struntar jag högaktningsfullt i av det enkla skälet att deras så kallade tester är helt värdelösa ur ett praktiskt perspektiv och enbart gjort för att framhålla deras egna produkters förträfflighet.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre