Sommar, sommar, sommar

Nu får det väl ändå sägas vara sommar? Jag menar på riktigt. Det har hunnit bli juni och vi här nere i södra Sverige har hunnit ha vår första helg med riktig sommarvärme med bortåt 25 grader i skuggan. Själv lyckades jag passa på att bränna mig i solen då jag kastade kniv med bar överkropp i tre timmar. Mindre intelligent visade det sig senare på dagen och kvällen när det sved som fan. Inte blev det mycket nattsömn efter det. 

Ett annat sommartecken är att Giro d'Italia är slut och det väntas på TdF eller Tour de France för de icke införstådda. Det kanske bara gäller oss cykelnördar men så är det i alla fall. Andra sommartecken är att det förutom velocipedryttare även kan skådas motorburna dito på vägarna. Även en och annan husbil kan skymtas, ett lika säkert tecken på årstiden det. 

Detta är bokstavligen vägen till min barndoms somrar

...och man kan sitta ute i trädgården och dricka kaffe!

På knivfronten däremot är det mer stiltje. I pandemins tidevarv så har ett flertal mässor och annat som brukar gå av stapeln ställts in eller skjutits på framtiden. Det innebär också att knivtillverkarna får hitta på andra sätt att hitta ut med sina nyheter till potentiella kunder. Spyderco har till exempel sedan ett tag tillbaka sina "Reveals" där de ett par gånger per år släpper en mindre lunta med nyheter i jämte sin stora katalog. En publikation som är något av ett unikum då man fortfarande kan få den i pappersupplaga i dessa digitala tidevarv. Eller ja, några fler finns det förstås som t ex Condor Tool & Knife vars katalog är tämligen maffig den med. Annars syns Spydercos nyheter förstås på hemsidan och deras eget forum. Men jämte sådana kanaler är även sociala media av olika slag betydelsefulla. Forum, Facebook-grupper, bloggar och olika bildplattformar som Instagram är andra sätt att nå ut. Civivi är ett märke som till exempel sköter en stor del av nyhetsuppdateringen på Instagram. De lär behöva ett snabbuppdaterat forum att sköta den detaljen i med tanke på hastigheten med vilken de släpper nyheter. 

Med det sagt kommer jag faktiskt att här på bloggen inom kort att presentera en relativt ny kniv från just Civivi. Och inte bara från dem utan även en av de senaste från Ruike och inte minst QSP. Utöver det blir det presentationer av ett flertal kastknivar och något litet från Victorinox. Sedan kommer jag appropå knivkastning följa upp min reklamationshistoria med Spyderco och även skriva något om hur kastandet utvecklar sig för egen del. Det är även tänkt att bli recensioner av knivar från skilda märken som Steel Will, Fox Knives, Viper och Brisa. 

Så vid närmare eftertanke gäller inte stiltjen på den här enmansredaktionen. Här finns hur mycket som helst att skriva om! Väl mött i etern och i sommaren!

/ J - sysselsatt

New Knife - Steel Will Nutcracker

It's been a while since I tested a knife from Steel Will. This is one of their latest models called  Nutcracker. The name obliges when they in their presentation text claim that it should be able to "peel" a coconut as well as crack walnuts, mince food, and chop branches.

We'll see what I have to say about that! But the challenge is too tempting to resist. 

Steel Will F24 Nutcracker

The knife that will face all these tasks is a folding knife with a 3.4" long blade. To get a little more weight and power behind both the words and the edge, the shape is a rather broad modified Wharncliffe with a blade thickness of 0.16". A sturdy blade that is. The finish is a black stonewash and the blade steel is Böhlers N690. The blade runs on fine ceramic ball bearings and the knife comes with a liner lock. The entire package is rounded off with a nicely shaped handle of 3D-milled G10 and a sculpted clip in titanium.

A knife I suspect I will have a lot to say about. Among other things the advertising text. I'll be back with a review!

/ J - is a nut, a knife nut

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Steel Will Nutcracker

Det var ett tag sedan jag testade knivar från Steel Will. Det är en av deras senaste kallad Nutcracker. Namnet förpliktigar då de i sin presentationstext hävdar att den både skall kunna "skala" en kokosnöt samt knäcka valnötter, hacka mat och hugga av grenar med.

Vi får väl se är vad jag säger om det! Men utmaningen är för lockande för att motstå.

Steel Will F24 Nutcracker

Kniven som skall klara allt det här är en fällkniv med ett 8,6 cm långt blad. För att få lite mer tyngd och kraft bakom orden och eggen är formen en stadig modifierad wharncliffe med en godstjocklek på fyra millimeter. Finishen är stentumlad och bladstålet är Böhlers N690. Bladet löper på fina lager i keramik och låset är en liner lock. Hela paketet avrundas med ett format handtag av G10 och ett skulpterat clip i titan. 

En kniv jag misstänker att jag kommer att ha en del att säga om. Bland annat rörande reklamtexten. Vi hörs i frågan!

/ J - gillar nötter

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC LXIX

Fredagssolen gryr tydligen över sargade själar också. Ibland har livet en tendens att ge en skrevsparkar. Och inte får man fem minuters time-out som i UFC heller. Istället passar fanskapet på att leverera en uppercut följt av ett knä när man står där framåtböjd. Oschysst är bara förnamnet. 

Ett sätt att hantera motgångar är att fly in i intressen. Det är på det viset jag hanterar det hela för tillfället. Det ger mycket fokus knivar och cyklar för tillfället. Det temat passar mitt instagramkonto "Knivesandbikes" mycket bra. Vete tusan om jag inte skulle ta upp schackspelandet också. Det kan man lägga hur mycket tid som helst på. 

"Small, Smaller, Smallest"

Dagen till ära ägnar jag mig åt komparation. Liten, mindre, minst fick den här bilden heta på utrikiska. Mycket beroende på att den största av knivarna, Steel Wills Mini Tasso inte är särskilt stor. Den mäter strax över arton centimeter utfälld. Det är för övrigt en liten lyxkniv gjord i toppmaterial och med ett eget och innovativt lås kallat ANT-Lock. 

Ännu mindre är den Ansødesignade 0230 från ZT. En slipjoint som mäter under sexton centimeter utfälld. Minstingen i gänget är förstås en representant från Victorinox och i det här fallet deras Classic i Alox-utförande.

Glad fredag på er!!

/ J 

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knivrecension Steel Will Sedge

- blommor och blad(former)

Jag är inte säker på vilken av de ca 5500 arterna av Cyperaceae som tjänade som förlaga för den här kniven. Men namnet är i vilket fall som helst Sedge och namnet tillhör förutom ett gräsartat släkte växter en kniv från Steel Will. Inspirationen till namnet kommer förstås från en bladform vilket är den gemensamman nämnaren. 

Steel Will F19M-10 Sedge 

Sedge tillhör det som Steel Will refererar till som deras "Urban series" vilket ger en klar vink om vad de menar är det främsta användningsområdet. Sedge är alltså tänkt som EDC-kniv och med det i åtanke tycket jag nog att den är här mindre av de två alternativen är mest lämpad. Den större storleken ser likadan ut men har ett blad som passerar en decimeter i längd. Det medför en kniv som jag tror de flesta tycker är något för stor som daglig kompanjon. 

Tycker man inte om den här färgkombinationen finns även en kniv med svart blad, grått handtag och röd backspacer att tillgå. 

En kniv med en bladform inspirerad av naturen 

Twitterversion: Steel Will Sedge, en EDC-kniv som inte gör bort sig när det kommer till camping-matlagning heller

Blad

Bladet är som namnet antyder lövformat. Men betydligt mer långt och smalt än ett annat märke som också döpt en serie knivar med lövformade blad efter en växt. Formen är egentligen en drop point även om den drar åt det symmetriska hållet. För att väcka det visuella intresset och markera  formen har  bladet en mycket lång falskegg löpande längs ryggen. Det gör att bladet ser ännu smäckrare ut. Det mäter i det här utförandet 86 mm på längden och det är som mest 24 mm högt med en godstjocklek på 3 mm. 

Finishen på bladet är en tvärsgående satin. Märkningen är tämligen neutral. Inte den mest diskreta men heller inte något anslagstavla. På en sida Steel Wills logotyp och på den andra namn, modellbeteckning och ståltyp. 

En spetsig drop point med satinfinish

Stålet är som ofta i knivar från Steel Will D2. Jag fortsätter att hävda att det inte är mitt favoritstål. Särskilt efter jag fått fläckar på en annan kniv från samma tillverkare som inte vill ge med sig. Jag föredrar mina blad fläckfria. Problemet med D2 är nämligen inte vare sig hur länge de håller skärpan eller hur sega eller tuffa bladen är. Nej, det är främst att de får fläckar. Och då bor jag inte ens i närheten av ett hav. Men som boendes i södra Sverige är det inte helt sällan fuktigt när jag är utomhus och det gör att D2 rostar från stund till annan.  

Men förutom det är jag nöjd med hur bladet uppträder. Till och med mer än så. Till att börja med var fabrikseggen riktigt bra. Tillräckligt vass för att raka hår utan motstånd och den gled genom papper med ett svagt väsande. Sen har Steel Will lyckats väl med ett par delar som är viktiga. De har fått till ett litet men bra sharpening choil, den lilla fördjupningen som gör att eggen inte set ut som en kälkbacke efter två omslipningar. Därtill är bladet fullt flatslipat och tunt bakom eggen. Lägger man ihop dessa egenskaper får man en kniv som är mycket sympatisk att skära med. 

Det slanka bladet i D2 stål skär mycket bra 

Sedge är helt enkelt jäkligt bra att arbeta med. Och det gäller de flesta material kan tilläggas. Att den med de förutsättningarna klarar de vanliga "knivtestarmaterialen" som papper och kartong var föga förvånande. Men den här kniven gör inte alls bort sig i trä och virke heller. Det går både att tälja i en torr vedklabbe eller skära av några färska grenar utan svårigheter. Därtill är spetsen riktigt vass. Så vass att den är snudd på känslig. Så jag rekommenderar verkligen inte att  man bänder med den här kniven. Men när man verkligen vill ha något spetsigt så kommer den väl till pass.

Sedan säger Steel Will själva att de haft matberedning utomhus i åtanke när de designade kniven. Den föresatsen har de lyckats med anser jag. Det här bladet är riktigt bra för att sitta på en fällkniv när det kommer till uppgifter som att skiva tomater, halvera lökar, skära upp en köttbit eller strimla sallad med när man är ute och campar. 

Handtag

Sedge är liksom de andra knivar jag har från Steel Will mycket välbyggd. Materialen är i det här fallet inte extraordinära utan det handlar om en ram i stål, sidor i G10, bronsbussningar och en back spacer i aluminium. En kombination ni känner igen vid det här laget. Men det som utmärker det är att man gjort det mycket väl. G10-sidorna är till exempel fint arbetade då de är både välvda och fasade. De är även välslipade och passningen mot den interna ramen är så exakt att den klickar på plats när man monterar ihop kniven. 

G10 sidorna är väl arbetade för att passa handen bättre

Själva ramen är i det här fallet något lättad men inte så mycket. Det går å andra sidan inte då den är tunn ändå. Kniven är sedan skruvad i inte mindre än tre punkter utöver den likaså justerbara pivotskruven. Skruvhuvudena är små, T6 respektive T8 och i mitt tycke något för grunda. Back spacern som är anodiserad i en lysande blå ton är av aluminium. I slutet av den återfinns ett fånglinehål. Genom backs spacern sträcker sig distanser och sedan är de svarta G10-sidorna skruvade från bägge håll i dem. Det ger inte mindre än 6 av de små skruvarna plus ytterligare två för clipet. Därtill har kniven dubbla stoppbultar, en för bladet i utfällt läge och en som hindrar att bladet smäller i ryggen på kniven när den är stängd.  

Den blå back spacern höjer sig en aning över resten av handtaget. 
Lägg märke till de dubbla stoppbultarna 

Anledningen att jag nämner alla skruvar är att de spelar roll för hur kniven uppträder när man skruvar ihop den efter justering. Det här är en sådan kniv där spänningen på skruvarna i ramen påverkar hur bladet rör sig när kniven öppnas och stängs. Jag återkommer till det. 

Storleken räcker till för alla fingrar och i sabelgrepp är kniven mycket bra. Mindre väl fungerar greppet i hammargrepp

Ergonomin är mycket god och det kommer sig av en kombination av genomtänkta val. För det första är handtaget långt nog även på den här mindre modellen. Den har en tillgänglip greppyta på strax över nio centimeter. Därtill är ryggen svagt krökt vilket passar insidan av handen väl. Mer än så här vill jag dock inte ha det då det blir för mycket "pistolgrepp" över det. En annan sak som bidrar till komforten är en väl fungerande fördjupning för pekfingret. När man håller kniven i ett sabelgrepp hamnar dessutom tummen  automatiskt ovanpå de skåror som finns på ovansidan av handtaget för att öka friktionen. Det ger ett mycket naturligt och bra grepp. Lika bra fungerar det förstås om man istället för tummen placerar ett pekfinger där. 

Men sen var det stopp. Det är uppenbart att kniven är tänkt att hållas på de visen. Försöker man hålla Sedge i ett hammargrepp för att ta i lite hårdare blir fattningen bara märklig. Det uppstår ett långt avstånd från tumvecket fram till själva bladet som kan ses på bilden ovan. Det ger för mycket hävstångseffekt och minskar därmed kraften i skäret. 

Öppning och lås

Som synes öppnas inte Sedge men en flipperfena. Den har inte heller kullager. Två annars vanligen förekommande teman för knivar från Steel Will. Jag uppskattar att man frångått det konceptet till förmån för ett bladhål om inte annat för variantionens skull men även för att flipperfenor kan vara i vägen ibland. 

Bladhålet är i det här fallet ovalt och fungerar mycket väl. Det är stort nog och återfinns på rätt plats för att vara effektivt. Särskilt som kanterna är distinkta, nästan för skarpa. Men det ger bra fäste åt tummen så man inte slinter. 

Det ovala öppningshålet fungerar väl

Inledningsvis var dock inte gången särskilt bra på det här exemplaret. Först lät jag det bero för att det skulle få slita in sig naturligt. När det inte skedde tillräckligt fort hjälpte jag kniven på traven med lite olja. Inte heller smörjning var tillräckligt för att nå den känsla jag eftresträvade så jag demonterade kniven. När jag väl skulle sätta ihop den igen upptäcktes det jag nämnde ovan, att kniven är känslig för hur hårt skruvarna i handtaget spänns. Dras de för hårt gör det att bladet blir svårt att stänga. 

Det gäller inte bara de mindre skruvarna utan även pivoten kan jag meddela. Tacknämligt nog är den av hona-hane konstruktion och den är D-formad så den spinner inte fritt. Men däremot är den oerhört känslig. Ett litet snäpp för hårt och du slipper glapp i bladet men kniven kan knappt öppnas. En gnutta för lite spänning och kniven flyger upp men du har även en liten sidledes rörelse i bladet. 

Själva gången är dock mjuk då bladet löper på tjocka bronsbussningar. 

Ett liner-lås står för säkerheten

Låsfunktionen är däremot enbart bra. En liner lock i stål som är väl avstämd och som är enkel att både nå och släppa. Låsarmen är inte för tunn och den har försetts med räfflor för bättre fäste. Motstående handtagssida är även försänkt för att man skall nå låset lättare. 

Att bära

Sedge är genomgående en civiliserad kniv och det märks även när den bärs i fickan. Ett tämligen långt handtag på elva centimeters kompenseras med en höjd på 33 mm och en tjocklek på 13 mm. Tämligen normala mått för en fickkniv med andra ord. Därtill är den lätt med sina 84 gram. 

Det som gör den relativt lättburen är att sidorna är både mjuka och välvda. Därtill har kniven inga vassa kanter eller annat som stör. 

Krökningen på handtaget gör att två clip medföljer, ett för höger sida och ett för vänster

Sedge tillhör de där knivarna som levereras med två clip. Ett för höger sida och ett för vänster. Eftersom handtaget är mycket smalt och infästningen ser ut som den gör måste clipet kröka sig en smula för att följa handtagets form och då tarvas två av dem. 

Clipet är annars bra. God spänst och en ramp som är stor nog samtidigt som den är parallell med handtagets yta. Det passar även in någorlunda med utseendet på resten av kniven. 

Clipet är bra men den smala änden på handtaget leder till tandemmonterade fästskruvar
varpå en del sticker upp

Det enda jag int eär helt nöjd med är hur mycket kniv som syns när den sitter i fickan. Det tillsammans med en lysande blå backspacer är svåra att inte se. 

I övrigt är dock Sedge lätt att både hala fram och stoppa undan efter förrättat värv. Såtillvida sköter clipet sin uppgift. 

Sammanfattningsvis

Steel Will har med Sedge gett sig ut i lite obekant terräng. Inte i outforskat område som i terra icongnita men ändå. Vanligen gör de nämligen mestadels moderna flipperknivar i allehanda varianter. Det utbudet har punkterats av någon tumknopp på ett blad emellanåt. Men oftast inte. Att se ett blad som öppnas med ett bladhål var därför både överraskande och befriande i mitt tycke. 

Fast allra mest fastnade jag för utseendet. Jag gillade de överlag harmoniska linjerna. Nu vet jag att inga tillverkare vill höra jämförelser men jag tycker ändå att den här kniven påminner om Spyderco's Native Chief. Det är nu inget dåligt betyg eftersom jag gillar utseendet på den kniven också. 

Vad de har gemensamt utöver ett hål i bladet är de övergripande linjerna samt ett långt och spetsigt drop-point blad.

Sedge är överlag en sympatisk EDC-kniv 

Och just det här bladet råkar vara ett sjuhelsike bra blad när det kommer till att skära saker. Relativt tunt med hög slipfas och tunn bakom eggen med god skärpa. Det är receptet på ett bra knivblad. 

Genomgående är även byggkvaliteten mycket hög. Det avspeglas i detaljer som bladfinish, ett bra sharpening choil, att bladet är centrerad och inte minst hur man behandlar G10-sidorna. Passningen mot ramen är extremt bra och sidorna är välvda, fasade och slipade. Även låset känns gediget och matchar det övriga intrycket. 

Dessvärre gjorde inte känslan i öppningen och stängning det inledningsvis. Det har krävts både en och två demonteringsrundor, mycket smörj och nötande för att få kniven dit där den är idag. Men den kommer aldrig bli en kniv där bladet faller in av sin egen tyngd.    

Men det är en av få områden där den här kniven inte är på topp. Förutom att den skär bra är den även tämligen ergonomisk också. Jag skrev tämligen beroende på brukarens inställning till att själv välja hur kniven skall fattas när den nyttjas. 

Steel Will Sedge gör inte bort sig på skogpromenaden heller

Utöver det rent praktiska har den ytterligare en sak som talar för den. I mitt tycke är det här en riktigt snygg kniv. Slank, elegant och med kurvorna på rätt ställe. Så är du ute efter en fickkniv med ambitioner för att vara ett gott EDC-verktyg men som inte gör bort sig på skogsturen eller när det vankas campingmatlagning heller så kan det här vara en kandidat för dig. Särskilt som den är lätt att bära.

Priser på den här modellen ligger i skrivande stund på runt 75 dollar och jag vet inte om den dykt upp på den svenska marknaden än. 

Specifikation:

Längd utfälld: 196 mm

Längd hopfälld: 110 mm

Vikt: 84 g (vägd av mig)

Bladlängd: 86 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: D2

Handtag: G10

Lås: Liner lock

Producerad av: Steel Will, tillverkad i Kina

/ J - gräsklipparen

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - Steel Will Sedge

För ovanlighets skull är jag inte siste man till rakning. Tvärtom är det här en tämligen ny kniv på marknaden. Modellen påminner mig en aning i utseende om en Native Chief från Spyderco. Men bara en smula. Likheterna finns i det spetsiga, slanka bladet och den lätt krökta ryggen. Men det är inget negativt då jag tycker båda knivarna har snygga linjer. 

Den här är dock väsentligt mindre och har ett mer arbetat handtag, en annan typ av lås samt är mer plånboksvänlig.

"Den bästa sorten" Den bästa sortens kaffe måste vara "packa upp ny kniv-kaffe"

Kniven kommer från Steel Will och är döpt till Sedge. Den följer mallen för deras mellanklassknivar med ett blad i D2 stål, handtag i G10 och en backspacer i aluminium. Den sistnämnda står för en rejäl färgklick då den är eloxerad till något i stil med "electric blue" som nyansen ibland kallas. G10 handtaget är för övrigt mycket väl format som vanligt med knivar från det här företaget. 

Konstruktionen är rättfram och bjudet på en stålram, en liner lock och öppning via hål i bladet. Bladet löper för övrigt på glidlager av brons. 

De första intrycken är goda men vi får se hur kniven känns efter att ha burits och brukats ett tag. 

/ J - nyknivskaffeglad

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knife Review Steel Will F62 Avior

-  reversed order

There are, of course, different starting points when designing or constructing a knife. Some begin with a blade shape that they find extra interesting or suitable. Someone else perhaps with a specific handle shape in mind or maybe a material to explore.

Steel Will turned that upside down with this knife since it is kind of based on mechanics instead. Let's start with an excellent flipper design and work from there they thought. Said and done, the result is this, F62 Avior. 

Steel Will F62 Avior

Once you have chosen to start with a certain geometry for the opening mechanism and thereby the flipper placement, it follows that parts of the handle must assume certain proportions. In this case, that means a distinct looking front end of the handle.

Materials and appearance are otherwise not extreme in any way. Rather, some features of this knife can be found in both Steel Will's own catalog and older models from other makers. As an example, it sometimes reminds me of a bit of an overgrown Chive or Scallion from Kershaw. 

Steel Will Avior, the knife that puts the flipper tab upfront

Twitter version: Steel Will turn things around with Avior and put the flipper tab first, literally!

Blade

This is a very curvy blade, no doubt. The back rises upwards to create a thumb ramp before sweeping down in a continuous curve to meet the tip. The belly is pronounced and the rest of the edge has a small but visible recurve. The basic shape, however, is a drop point, and that is reinforced by a distinct swedge.

The blade is 89 mm long measured from the tip to where the plunge line ends. But with this handle design, the numbers can vary depending on where the measurement is taken because the handle is so strongly angled. At most the height of the blade is 32 mm and the blade stock is 3.5 mm thick.

A curvy drop point with a recurve and a pronounced belly

The finish is as you can see a glossy satin and for those who do not appreciate that, the knife is also available in a more stealthy blackwash version.

The material is D2, no more no less. About that steel or steel-categories, one can have different opinions. And I belong to those who aren't particularly fond of them. I simply prefer stainless steels in pocket knives. There are few or no reasons to put to tool steels in them just because they are more wear-resistant. Perhaps that was an argument back when stainless steel was inferior to carbon steels in most aspects. But that is hardly the case with modern steels and especially not if they are going to be used in a dedicated EDC-knife like this.

That being said, I have no objection to how the steel in this specific knife behaved during the test period. It stays sharp for quite a while and takes a keen edge. The stains have also stayed away but the summer heat is not here yet.

The flat grind on the Avior extends to about two-thirds of the height of the blade. 

The blade material is the nowadays so popular D2-steel

The factory edge was nothing to brag about. The positive is that it is reasonably even in height and centered. Worse is that it got a fairly steep angle and was not very sharp. On the other hand, it made it quite durable instead.

Avior works well for most everyday tasks such as cutting twine and rope, pierce plastic packaging, and cutting up Pet bottles. I improvised a funnel to use for gasoline, that's how I know. It is also quite effective in cardboard cutting. What Avior does not like is wood. The edge does not bite at all the way I want and the knife needs reprofiling if it is to be used on that material. Then the handle has its limits, which I will come back to.

A broad blade with a high flat grind works well for cutting cardboard 

Cutting tomato and such simpler kitchen duties meet no problem. The broad blade combined with the high grind partially makes the stock thickness go away and the knife, therefore, slices decently. But more advanced kitchen tasks than that is not relevant with a knife with a protruding flipper tab, a recurved edge, and a rather steep secondary bevel. But then no one claimed that it was a kitchen knife either so I don't have a problem with that.

Handle

The nice and curved blade of this knife is matched by a good looking and equally curved handle. The sides are made of G10 and are slightly vaulted for a more comfortable grip. The back of the handle curves and so does the underside, but there you find finger grooves, which make it less obvious. The sides are also well chamfered. No sharp edges or corners as far as the eye can see or rather the hand can feel.

Recessed in the sides you will find a frame with some special characteristics. Namely that it is weight relieved on the lock side and only partial on the opposite side. That, of course, reduces the total weight of the knife. The knife is held together with two fasteners besides the pivot screw. The spacers have been given a pop of blue color. In the back, you also find a pin for your lanyard. It's also bright blue by the way.

A well-shaped handle, that however, strongly influences how the knife should be gripped

To prevent slipping, the grooves cut in the thumb ramp on the blade have been extended to the handle as well. There are also some grooves milled in the flipper and they too aid in giving a more secure grip.

The G10 sides themselves, on the other hand, are quite slippery and that impression is reinforced by the fact that this handle has a basic shape that I'm not that fond of. That is one that is widest at the front and gets narrower at the back. It always gives me the feeling that the knife wants to slip out of my hand like a bar of wet soap. Especially when cutting because when you do, you often pull backward. There is a reason why many handles on for instance Scandinavian knives are widened towards the back or end with a beak. 

The spacers shine bright. Here you also find a pin to secure your lanyard

This knife's somewhat unusual starting point, built from an opening system, influences how the handle is designed and fits a hand. As a result, some gripes are favored and others are basically useless. Among the latter is, unfortunately, one of the most common when cutting and carving wood, a common hammer grip. As seen in the picture below, the hand ends up far away from the edge in such a grip. The index finger, of course, ends up behind the finger guard and the rest of the hand even further away from what you want to cut. The result corresponds to having a knife with a long blade but ending up only using the front part of it. And if you use the forward choil the soft parts of your hand end up at the blade spine so you can't really put any force behind the cuts in that position either. In other words, this knife is not mainly for wood or other tough materials.

The handle definitely favors saber- over hammer-grip

What, on the other hand, works really well is a saber grip. As artificial as the grip becomes when holding this knife as a hammer, just as naturally it becomes when the thumb is placed in the intended recess, resting against the thumb ramp. Then the finger grooves also feel correct and the end of the handle hides inside the hand as does the clip. All in all a very nice way of holding the Avior.

This also applies if you move forward and use the forward finger choil or if you place a finger at the back of the blade for precision cutting. The cutout for the finger is roomy enough for my fingers too, and the soft rounding of the flipper tab makes it work exceptionally well.

So basically we have a knife that despite having an impressive blade combined with both long and wide handle, is best at performing smaller tasks.

Opening and Lock

Under this heading, we find what at least partially defines this knife. It is, as said earlier, built around the opening mechanism. But what does that mean? Well, besides the now almost standardized procedure of using ball bearings to achieve better action, Steel Will have gone the extra mile. They have optimized the geometry of the opening mechanism itself. In concrete terms, that means moving it forward. The profile shows that the flipper tab is situated in front of the pivot screw. The result is fireworks. Or at least a very efficient opening.

If not a revolution then at least a well thought out function. The flipper tab is situated in front of the pivot screw

The flipper tab itself is not very large and sweeps backward. But since the geometry is so effective it does not need to be compensated with a giant shark fin to get more leverage. Something that manufacturers sometimes have a tendency to do when everything else fails.

In fact, the theory works excellently in practice too. Especially since they got the detent ball well-tuned. No matter how you use this flipper tab it is impossible not to open the blade completely. And the blade really rockets out. So, Steel Will succeeded with what they envisioned. 

A liner lock in steel

If the opening mechanism is pretty advanced the lock is quite straight forward. It's liner lock in steel and does exactly what it should. It locks up with the entire width of the lock bar in contact with the blade and there is not even a hint of blade play in any direction. Neither is there any tendencies to lock slip even if the knife is provoked with negative pressure on the blade, that is light spine whack.

The only negative that can be said in regards to the lock is that it is a bit difficult to access. Sure, the lock bar has some milled grooves for better grip, but it sits pretty well hidden between the handle sides and the opposite side is not recessed in any way. This means that you have to jam the soft parts of your thumb into the frame and press to release the lock. That is not optimal.

To Carry

In a pocket, Avior is in the middle of the road. Not bad in any way but not excellent either. By that, I mean that the polished materials and a decent clip give it a pass. But 120 mm in length and a full 42 mm in height combined with a width of 14.5 mm makes for some volume to put in a pocket. The weight is a passable 127 grams. 

A clip as curvy as the handle. That's why the knife comes with two of them, one for each side

Avior comes with two clips. One for the right and one for the left side. Since the handle is so curvy and the clip follows the contours, it's needed to work. The clip shape is otherwise pretty neutral in my opinion, nothing that stands out or deviates when it comes to appearance. It works well even if the ramp is a little too small to be able to pass thicker pants or jeans with ease. The tension is good and space underneath is suitable for most fabrics. Since the G10 surface is fairly slippery, it offers no resistance. This makes the knife easy to pull and, above all, put away.

The latter is almost the most important. At least for me. Usually, you can pull a knife with one hand even if it resists. On the other hand, it is harder to put away a poorly thought-out design and then you end up standing there holding a rope or something in one hand and an open knife in the other wishing you had a third hand. 

About half an inch is visible when the knife is carried

A half an inch or so of the handle protrudes from the pocket when the knife is carried. That is not too much considering that this is not a deep carry clip. The knife sits deep enough to be secure and that is most important.

To Conclude

This knife is called Avior.* I guess it refers to how the blade is expected to fly out when the knife is opened. If so, the name is not entirely inappropriate given that the knife is built to be quick and easy to open.

Steel Will F62 Avior, an EDC-knife in the slightly bigger format

The question then is whether Steel Will has succeeded considering that it is a fairly specific idea to build a knife from. Well, I think they managed to pull through. The knife is very easy to open and perhaps more important, safe to open. By that, I mean that it doesn't matter how yo do it. The blade gets out anyway. Press down or pull back, miss a little, use more or less force - it works anyway. And the result is a satisfying sound. That can't be said about all knives.

For your invested money you don't just get a quick knife but also a very well built one. At the moment it costs around €64 and the same amount in dollars. The materials used reflect the price fairly well. A D2-steel blade running on ball bearings and G10 handle with a steel frame equipped with a liner lock in the same material. But the lock is well made and the G10 sides likewise. The latter is shaped and contoured and all edges and corners are rounded and smooth as they should.

If you do not like this look, the knife is also available with a bright red handle and black blade for those who prefer more color.

Avior, a knife that offers an excellent flipper mechanism and a solid build

The knife is part of what Steel Will calls their "Urban Series", ie knives intended primarily for EDC use. This is something that I am inclined to agree with as I do not think the Avior is the best company in the forest despite a sturdy format. The handle is well shaped and capable provided you like to hold knives in saber grip only and stay away from whittling. Also, knives with D2 blades and ball bearings aren't exactly ideal as hunting or fishing knives either.

For everyday chores for city dwellers or those who need a knife at work, however, Avior is not bad at all. It is easy to pull and open and easy to put away again and the blade is more than competent for various tasks. So if that is what you are looking for and like this curvy aesthetic, Avior is definitely an alternative. 

You find the product page here.

Specification:

Length Overall: 209 mm

Length Folded: 120 mm

Weight: 127 g

Blade Length: 89 mm

Blade Thickness: 3,5 mm

Blade Steel: D2

Handle: G10

Lock: Liner lock

Produced by: Steel Will, made in China.

/ John

* And the name of an airline. Currently in any case. Given the ongoing crisis, it may not be there soon.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 213 Avior och alger

Jag är mycket lyckligt lottad. Trots att jag bor i en stad som dessutom växer så det knakar har jag turen att bo väldigt nära en skog. I alla fall början på en skog. Det är inte mer än några hundra meter till en undergång som räddar en från att passera en ringled för att sedan leda vidare in bland träd.

Utifrån den kan man sedan skarva sig vidare i tillvaron. Förbi ett elljusspår, en golfbana, gårdar och något hus vidare mot andra nejder och nya vyer.

När jag är ute och går mina slingor hamnar jag inte sällan vid samma stubbar, träd och stenar. De har blivit några av mina favoritplatser att fotografera vid.  Den här stubben är en av dem. Den underbart gröna färgen från algerna i kombination med strukturen och de svepande mönstren gör den intressant. 

"Avior and Algae"

Kniven har rätt svepande linjer den också. Modellen är F62 Avior och kommer från Steel Will. I just den här modellen har man medvetet arbetat på att se till att flipperfenan hamnar framför pivotskruven när kniven är stängd. Det för att åstadkomma extra skjuts i bladet när det öppnas. Jag kan meddela att det tricket lyckats. Den här kniven har ruskigt bra "action" som det ibland kallas.  När den termen används i de här sammanhangen brukar det inkludera hur kniven känns att öppna och stänga. I det här fallet är känslan utmärkt. 

Nu skall jag nog bege mig ut i nämnda skog. Jag behöver umgås med ett träd eller två.

/ J - ser inte skogen för alla träd

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knivrecension Steel Will F62 Avior

-  omvänd ordning

Det finns förstås olika utgångspunker när man ritar eller konstruerar en kniv. Några inleder med en bladform som man finner extra intressant eller praktisk. Någon annan kanske med en tanke om en handtagsform som man vill pröva eller kanske ett material att utforska.

Så valde inte Steel Will att göra i det här specifika fallet. Bakom den här kniven återfinns istället en helt annan tanke. Låt oss utgå från en flipperdesign som är riktigt bra och arbeta utifrån den tänkte man. Sagt och gjort, resultatet blev modellen F62 Avior. 

Steel Will F62 Avior

När man väl valt att utgå från en viss geometri för öppningsmekanismen och flipperfenan följde att delar av handtaget måste anta vissa proportioner och resultatet av det ser ni här.

Material och utseende är annars inte extrema på något vis. Snarare kan vissa drag i den här kniven återfinnas både i Steel Wills egen katalog och i äldre modeller. Ibland tycker jag till exempel att den har drag av en förvuxen Chive eller Scallion från Kershaw.

Avior ingår för övrigt i vad de själva kallar "Star Series".

Steel Will Avior, kniven som sätter flippern främst

Twitterversion: Steel Will vänder på koncepten i Avior och sätter flippern främst, bokstavligen!

Blad

Det är ett kurvigt blad vi har framför oss. Ryggen kröker uppåt i en tumramp innan den senare sveper nedåt i en lång böj. Buken är stor och påtaglig och själva eggen har fått en svag men tydlig recurve/s-kurva. I grund och botten är det emellertid en droppoint och det förstärks av en markant falskegg.

Bladet är 89 mm långt mätt från spetsen till där plunge line avslutas. Med den här utformningen av kniv kan bladlängden annars anges lite olika beroende på vart måtten tas eftersom handtaget är så starkt vinklat i framkant. På höjden mäter bladet 32 mm som mest och det är 3,5 mm tjockt. 

En kurvig droppoint med s-formad egg och rejäl buk

Finishen är som synes en blank satin och för den som inte uppskattar den finns kniven även med blad i en svart stentumlad version. Materialet är stapelvaran D2. Om den stålkategorin kan man tycka olika och jag tillhör dem som inte sjunger dess lov. Som jag brukar säga, jag föredrar rostfria stål i fällknivar. Det finns ingen anledning att förse dem med verktygsstål för att de påstås vara så mycket mer slitstarka. Den sortens argument håller inte måttet idag och särskilt inte på en kniv som den här som är en dedikerad EDC-kniv. Med det sagt har jag inget att invända på hur stålet i den här specifika kniven uppträtt under testperioden. Det håller skärpan dugligt och går att få rejält vasst. Fläckarna har också hållt sig borta men så är sommarvärmen inte här än.

Bladet på Avior är flatslipat och slipningen sträcker sig drygt två tredjedelar av bladets höjd. 

Materialet i Avior-bladet är D2

Fabrikseggen på Avior var inget att skryta med. Det positiva är att den  är någorlunda jämn i höjd samt centrerad. Sämre är att den fått tämligen brant vinkel och inte var särskilt vass. Å andra sidan gjorde det att den var rätt uthållig istället.  

Avior fungerar väl till de flesta vardagliga sysslor som att skära av snören, rep och tamp, sticka hål på plast och skära upp Pet-flaskor. Jo, jag gjorde en bensintratt av en därför vet jag. Den är också tämligen effektiv vid papp och kartongskärande. Vad den inte briljerar i är att skära trä. Eggen biter inte alls i det materialet och behöver reprofileras om den skall användas på det viset. Sen sätter handtaget sina gränser vilket jag återkommer till.

Ett brett blad med hög slipfas fungerar väl till t ex kartong i det här fallet

Att skära tomat och dylika enklare uppgifter i köket går bra. Det tämligen högt flatslipade och breda bladet gör att godsets tjocklek delvis trollas bort. Mer avancerat kökslir än så vill jag inte ägna mig åt med en kniv som har en utstickande flipperfena, en s-formad egg och en brant primäregg. Men så var det ingen som påstod att det var en kökskniv heller. 

Handtag

Det snygga och kurviga bladet på den här kniven matchas av ett snyggt och lika kurvigt handtag. Sidorna är gjorda i G10 och de är lätt välvda för en mjukare profil. Ryggen kröker sig och det gör egentligen undersidan också men där hittas fördjupningar för fingrarna vilket inte gör det lika uppenbart. Sidorna är även väl fasade och slipade. Inga vassa kanter eller hörn så långt ögat ser eller snarare handen sträcker sig.

Inuti sidorna hittas en speciell ram såtillvida att den är lättad på låssidan och endast partiell på motstående sida. Det minskar förstås knivens totalvikt. Sidorna är skruvade med två fästskruvar jämte pivotskruven. Distanserana i den öppna ryggen har försetts med en klarblå färg. Där hittas för övrigt en liten pinne att fästa fånglina i. Den har fått samma färgglada kulör. 

Ett väl format handtag som emellertid starkt styr hur kniven bäst greppas

För att man inte skall halka av har räfflorna i tumrampen förlängts något och går över i handtagsmaterialet. Det finns även några spår frästa i flippern och även de agerar halkskydd framåt. G10-sidorna i sig själva är däremot rätt hala och det intrycket förstärks av att kniven har en handtagsform som jag egentligen inte gillar. Det vill säga en som är bredast framtill och smalnar av baktill. Det ger mig alltid känslan av att kniven skall vilja försvinna ur min hand som en våt tvål. Särskilt när man skär eftersom man då ofta drar bakåt. Det finns en anledning till att många handtag på skandinaviska knivar vidgas mot bakänden till eller avslutas med en näbb. 

Distanserna utgör en färgklick. Här hittas även en fästpunkt för fånglina

Knivens något ovanliga utgångspunkt, att börja med ett öppningssystem, smittar av sig på hur handtaget är utformat och passar en hand. Det får till följd att vissa grepp favoriseras och andra är i princip oanvändbara. Till de sistnämnda hör ett av de vanligaste när man tar i och skär i trä till exempel, ett vanligt hammargrepp. Som synes på bilden nedan så hamnar handen långt bort från bladet i en sådan fattning. Pekfingret befinner sig förstås bakom fingerskyddet som flipperfenan utgör och resten av handen ännu längre ifrån det man skär. Resultatet motsvarar att man haft en en kniv med långt blad men bara använde yttre delen av det. Det ger lång hävstång och lite kraft. Med andra ord inget för att skära i trä eller andra mer tungjobbade material med.

Handtaget favoriserar klart sabelgrepp över hammargrepp

Vad som däremot fungerar utmärkt är förstås sabelgrepp. Lika märklig som fattningen blir i hammargrepp lika naturlig blir den när tummen placeras i därför avsedd fördjupning vilandes mot tumrampen som bladet utgör. Då fungerar även fingerfördjupningarna och änden på handtaget gömmer sig inne i handen liksom clipet. Ett mycket bra grepp på det hela taget. Det gäller även om man smyger fram och nyttjar det forward finger choil som finns samt om man lägger ett pekfinger längs bladryggen för kontrollerade skär. Urtaget för fingret är rymligt nog även för mina fingrar och den mjuka rundningen hos flipperfenan gör att det fungerar osedvanligt bra.

En kniv som trots ett maffigt blad och ett långt och brett handtag helt klart är bäst på småarbeten med andra ord. 

Öppning och lås

Det här kapitlet är vad som åtminstone delvis definierar den här kniven. Den är som sades inledningsvis byggt kring öppningsmekanismen. Vad menas då med det? Jo, förutom det nu nästan standardiserade förfarandet att nyttja kullager i bladet så har man här från Steel Wills sida sträckt sig lite längre. Man har laborerat med själva geometrin på flipperfunktionen. Rent konkret innebär det att man flyttat fram den. I profil syns att fenan befinner sig framför pivotskruven. Resultatet blir fyr och flamma. Eller i alla fall en mycket effektiv öppningsfunktion. 

Om inte en revolution så åtminstone en väl genomtänkt funktion. Flipperfenan befinner sig framför pivotskruven

Själva flipperfenan är inte särskilt stor och sveper bakåt. Men eftersom geometrin är så effektiv så behöver den inte kompenseras med en gigantisk fena för att få mer hävstångseffekt. Något som tillverkare ibland hemfaller åt. Själva metallen har även fått räfflor för att man inte skall halka av med fingret. 

Faktum är att teorin även fungerar utmärkt i praktiken. Hur man än närmar sig den här flipperfenan är det omöjligt att inte öppna bladet helt. Och fort går det! Jo, man har lyckats med det man föresatt sig. 

En liner lock i stål

Låset är desto enklare. En liner lock i stål som gör precis vad den skall. Den låser med hela låsarmens bredd och den gör det utan något som helst känsla av glapp eller spel i bladet. Inte heller glider låset vid lättare spine whack eller annan negativ belastning av bladet. Det enda negativa som kan invändas mot låset är att det är en smula svårt att komma åt. Låsarmen har frästa spår för ökad friktion men den ligger rätt väl gömd mellan handtagssidorna och motstående sida är inte försänkt på något vis. Det gör att man måste köra in tummens mjukdelar och pressa för att frigöra låset vilket inte är optimalt. 

Att bära

I fickan är Avior mellanmjölk. Inte dålig på något sätt men inte heller utmärkt. Men det menar jag att de mjuka materialen och ett ok clip gör den duglig. Men 120 mm på längden och hela 42 mm på höjden och med en bredd på 14,5 mm så är det em del volym som skall ned i fickan. Vikten ligger på godkända 127 g. 

Ett clip lika kurvigt som knivhandtaget. Därför följer det med två stycken, ett för respektive sida

Avior kommer med två clip. Ett för höger och ett för vänster sida. Eftersom handtaget är så kurvigt och clipet följer konturerna så behövs det för att fungera. Clipet är annars tämligen neutralt i mitt tycke, inget som sticker ut eller avviker rent utseendemässigt. Det fungerar väl även om rampen är något för liten för att kunna passera även arbetarbyxor eller jeans utan att man är uppmärksam men det går. Spänsten är god och utrymmet under dugligt för de flesta tyg. Eftersom G10-ytan under är tämligen glatt så bjuder den inte på något motstånd. Det gör kniven lätt att dra och framförallt stoppa undan.

Det sistnämnda är nästan viktigast. I alla fall för mig. Oftast kan du dra en kniv med en hand även om den trilskas lite. Det är däremot svårare att stoppa undan en sämre genomtänkt konstruktion och då står du där och håller ett rep i ena handen och en utfälld kniv i den andra önskades att du hade en tredje hand. 

Ungefär en centimeter sticker upp ur fickan

Någon centimeter av handtaget sticker upp ur fickan när kniven bärs men det är inte allt för mycket med tanke på att det här inte är något deep carry-clip. Kniven sitter djupt nog för att man inte skall vara rädd att tappa den och det är huvudsaken. 

Sammanfattningsvis

Avior är namnet på den här kniven.* Jag antar att det skall syfta på hur bladet förväntas flyga ut när kniven öppnas. Namnet är inte helt opassande med tanke på att kniven är byggd för att vara snabb och lättöppnad. Det trots att kniven ståtar med ett tämligen massivt blad som framförallt är brett. 

Steel Will F62 Avior, en EDC-kniv i det något större formatet

Frågan är då om man lyckats med tanke på att det är en rätt specifik utgångspunkt att bygga en kniv ifrån. Jodå, jag menar att man har rott projektet i land. Kniven är mycket lättöppnad och kanske viktigare, säker att öppna. Med det menar jag att det inte spelar någon roll hur du bär dig åt. Bladet far ut ändå. Tryck nedåt, bakåt, missa halvt eller ta i mycket eller litet - det går i alla fall. Det är inte givet för alla knivar.

På köpet får du inte bara en kvick kniv utan även en kniv i mellanklassegmentet som är mycket välbyggd. Priset ligger i skrivande stund kring 64€ och detsamma i dollar. De ingående materialen avspeglar priset tämligen väl. D2-stål i bladet som löper på kullager och G10 i handtaget byggt på en ram i stål med liner-lås. Men låset är välgjort och G10-sidorna likaså. De senare är väl arbetade och formade och alla kanter och hörn är slipade och rundade som sig bör.

Tycker man inte om det här utförandet finns kniven även med klarrött handtag och svart blad för den som känner sig lite djärvare i sitt färgval.

Avior, kniven som bjuder på en utmärkt flipper

Kniven ingår i vad Steel Will kallar "Urban Series", det vill säga knivar tänkt främst för EDC-bruk. Det är något som jag är böjd att hålla med om då jag inte tycker att den är det bästa sällskapet i skogen trots ett stabilt format. Handtaget är väl format och dugligt förutsatt att du gillar att hålla knivar i sabelgrepp och inte skär i trä som sagt. Dessutom gör sig inte D2-blad med kullager sig som vare sig fiske- eller jaktkniv heller.

Till mer vardagliga sysslor för stadsbon eller den som behöver en kniv på jobbet är den däremot inte alls dum. Den är lätt att dra och fälla ut och lätt att stoppa undan igen och bladet är mer än kompetent för allehanda uppgifter. Så är det du söker och gillar den här kurviga estetiken är Avior helt klart ett alternativ. 

Länk till tillverkarens produktsida hittar du här.

Specifikation:

Längd utfälld: 209 mm

Längd hopfälld: 120 mm

Vikt: 127 g

Bladlängd: 89 mm

Godstjocklek: 3,5 mm

Bladstål: D2

Handtag: G10

Lås: Liner lock

Producerad av: Steel Will, tillverkad i Kina

/ J - är ute och flyger

* Och på ett flygbolag. För närvarande i alla fall. Med tanke på pågående kris kanske det inte finns kvar inom kort. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre