Recension Shieldon Knives Bazoucan

-  ett hastverk!

De första intrycken av Bazoucan från Shieldon Knives var inte helt positiva. Dessvärre har den inställningen inte ändrats över tid. Tvärtom har mina fördomar mot Pokémonknivar fördjupats. I presententationen av den här kniven skrevs att jag hoppades att den skulle överraska mig. Det gjorde den inte. Den är precis som den ser ut, märklig. Låt mig förklara vad som avses med det. 

Shieldon Bazoucan

Bazoucan är en kniv från Shieldons enklaste segment kallat "Bard". Det innebär att materialen hittas ett snäpp ned på stegen jämfört med de finare modellerna. Konkret innebär det D2-stål i bladet samt G10 i handtaget. Avancerat formad G10 kan dock tilläggas och kullagren från de dyrare kusinerna kvarstår vilket är ett plus. 

Bakom den här för mig något märkliga skapelsen står en formgivare med smeknamnet "Django". Oklart vad vederbörande heter egentligen. Ännu mer oklart vad som var syftet med den här kniven är förutom att kryssa ytterligare en ruta i raden av Pokémons som jag vid det här laget förstått fått ge namn åt knivarna. Designen känns nämligen i mitt tycke ofärdig eller i värsta fall slarvig. Som om någon velat avsluta projektet innan lunch. 

Linjerna på den här kniven tilltalar inte mitt öga

Kortversion: Bazoucan, ett projekt från Shieldon Knives som känns som det behövde avslutas fort och vars existensberättigande därför är oklart.

Blad

Bazoucan har en något märklig form på bladet som får mig att tänka på käften på en indisk gavial. Särskilt om knölen längst fram varit aningen större. Rent formmässigt är den också diffus. Då ryggen sluttar borde det vara en Wharncliffe men den väldigt rundade spetsen för tankarna till en Sheepsfoot. I vilket fall  som helst ger det en nästan rak egg och i stort obefintlig spets. För att få ut det mesta av en sådan egg krävs vissa förutsättningar. De är dock inte uppfyllda här. 

Ett blad med något udda mått vilket matchar dess något udda utseende

Längden är precis som allt annat på den här kniven udda. Mitt skjutmått säger 81 mm vilket blir ojämnt i tum också vilket gör det hela märkligt. Tjockleken är enklare med 3 mm och höjden återfinns mellan 24 och 18,8 mm. 

Materialet är D2 vilket inte är mycket att orda om i den här prisklassen. Ett helt ok stål med det i åtanke givet att det härdats och värmebehandlats korrekt vilket är intrycket jag får här. Hårdhetsgrad är angiven till 58-60 HRC och det finn ingen anledning att betvivla det då Bazoucan har hållt skärpan dugligt. Men så var eggen inte imponerande från början å andra sidan. 

D2 är inte helt rostfritt och ett material jag därför inte är helt förtjust i. Men i det här fallet har man undvikt den problematiken genom att förse bladet med någon form av Ti-Ni-beläggning. 

Ett blad i D2-stål med en TiNi-finish

Bladet har sedan fått en flat sabelslipning till en höjd av 15 mm. Bakom eggen mäter Bazoucan 0,5-0,6 mm. En geometri som matchar vilken fastbladad överlevnadskniv som helst. Hållbart så förbaskat men skär särskilt bra gör den inte. Det var det jag avsåg med förutsättningar som saknas.

Att kniven inte skär bra gäller oavsett material kan tilläggas. Kartong till exempel går förstås att skära, konstigt vore annars, det är trots allt en kniv men det går trögt. Den tvära geometrin bjuder på oväntat stort motstånd och ergonomin är inte god. Eftersom eggen är tvär och fabrikseggen förvisso var hyfsat jämn men endast halvskarp så skär inte Bazoucan bra i papper och tunnare material heller. 

Spets saknar den i stort sett så den detaljen är inte mycket att orda om. Det här är inte en kniv du väljer om du skall punktera något. Inte heller är det en kniv som man täljer med så vad bladet skall användas till är lite oklart. Vänder du kniven upp- och ned och skär emot dig så kan den duga till att skära av rep med. Men det är väl allt. 

Handtag

Hela kniven mäter udda 202 mm i strumplästen. Av det står handtaget för 115 mm. Tillgänglig yta för handen skrivs till 96 mm då flipperfenan stjäl utrymme. 

Ett handtag i flerfärgad G10

Konstruktionen är beprövad. En stålram, som är 1,5 mm tjock, som är blygsamt lättad med några borrhål samt öppen i ryggen. Där hittas en timglasformad distans. 

Här syns de många lagren i G10-materialet samt den öppna ryggen

I handtagssidorna hittas G10 som i det här fallet färgats i något som de på hemsidan kallas "white, yellow, and black" men det vete tusan om jag håller med om. Annars kan kniven fås i helsvart om du föredrar det. Förutom färgkombinationen är det mest slående med skollorna att de är formade. Dels är sidorna välvda och dels har de ett mönster av åsar som sträcker sig längs ytan. Det är uppenbarligen här bearbetningstid och därmed pengar lagts. Som extra dekoration har Bazoucan även fått en krage kring den justerbara pivotskruven. Storlek på skruven är T8 och för övriga skruvar gäller T6. 

En kniv som känns i handen som den ser ut, knölig. Men den är rätt bekväm om den vänds upp- och ned

I hand känns Bazoucan som den ser ut, knölig. Det vill säga i sabelgrepp gillar jag den inte alls. Tumme och pekfinger faller naturligt på plats men sedan blir det sämre då undersidan buktar utåt som på en swayback. Men sämst är den vassa bakänden på handtaget som tillsammans  med det lätt utstickande clipet skär in i handen på ett trist vis. 

Något bekvämare blir kniven i ett hammargrepp då åtminstone bakänden på clipet hamnar utanför handen och man slipper det obehaget. Bekvämast är dock kniven att hålla i omvänt grepp eftersom clipet då hamnar mot fingrarna istället och den kurviga undersidan på handtaget fyller ut handen. Varför man designar en kniv som inte är en pikal på det viset övergår mitt förstånd. 

Sedan gör "bananformen" på kniven kombinerat med en nästan rak egg att det nästan är omöjligt att använda främre delen av bladet mot en platt yta. Det går nämligen knappt att vrida handleden så mycket som krävs. 

Öppning och lås

Eftersom Bazoucan fått ett bladhål som mest är till för dekoration även om det misslyckas som det också så får man förlita sig på en flipperfena. Och vilken flipperfena sedan! Den är stor och djärv och en riktig "pocket pecker" som Nick Shabazz skulle ha sagt på den tiden han höll på som värst. 

Bazoucan har en stor men rätt effektiv flipperfena

Enkelt uttryckt så är den både för stor och för spetsig. Funktionen är emellertid mycket god. Anledningen till att jag skrev att bladhålet mest är till för dekoration kommer sig av att det är mycket lite av det som syns. När så tummen stoppas in i det som återstår och påbörjar öppningsrörelsen så tar det strax stopp mot den del av handtaget som utgör fingerskydd. Det är slarvig formgivning. Har ingen provöppnat prototypen?

Bladhålet är mest för syns skull, funktionen är undermålig

Den stora hävstången och kullagren ärvt från de lite finare modellerna ger tämligen god skjuts åt bladet. Flipperfenan kan dessutom både pressas nedåt samt dras bakåt, allt efter preferens. Funktionen är därmed mycket god.

Låset är riktigt bra utfört

Förtuom det kan tilläggas att kniven har ett solitt lås. Det fungerar till hundra procent och låser stabilt utan glapp eller spel. Det trots att Liner locks ibland inte betraktas som de starkaste. Här är det dock välgjort. 

Det är även relativt enkelt att släppa. Så totalt sett ett utmärkt lås. 

Att bära

I fickan skulle Bazoucan kunnat vara åtminstone i mitten av klassen om det inte vore för ett par detaljer. Längden är som sagt elva och en halv centimter vilket inte är extremt åt något håll även om det inte är lite. Men så var det tjockleken. Den här kniven är tack vare de formade skollorna nästan 15 mm tjock vilket är rätt mycket. 

Ett tämligen generiskt clip som sitter där det sitter

Ännu värre är dock höjden som tack vare den rejäla flipperfenan uppgår till nästan fyra centimeter. Vikten är inte alltför illa då vågen stannar på 116 g. 

Clipet är av deep carry-typ vilket tyvärr även gör att det känns mot handen när kniven används

Bazoucan har ett enkelt stålclip som inte är flyttbart. Det är fäst med två stycken skruvar i storlek T6. Spänsten får godkänt och trots mycket liten ramp och snålt med utrymme under själva clipet fungerar det relativt bra. Det är av "deep carry"-typ vilket är det som ställer till det när kommer till ergonomi men gör att kniven är närmast osynlig när den befinner sig i en byxficka. 

Av någon anledning som jag liksom mycket annat på den här kniven inte förstår så följer det med ett stort och otympligt fodral gjort i sladdrig nylon. Det passar inte kniven särskilt väl och är uppenbarligen inte gjort för den här modellen specifikt. Men visst, vill någon hellre bära sin kniv på det viset så finns det i alla fall ett sådant. 

Sammanfattningsvis

Bazoucan är en kniv jag inte blir klok på. Det gällde vid första anblick och jag kliar mig fortfarande i huvudet och försöker förstå. Till exempel varför i princip alla linjer på den här kniven är brutna. Titta på kniven i profil så förstår ni vad jag menar. Det enda som är logiskt är att främre delen av bladryggen liksom främre delen av handtaget sluttar i ungefär samma vinkel. Sedan slutar all harmoni. 

En kniv med ett något diffust över sig, den smälter in i bakgrunden på något vis

Bladformen vet jag inte vad jag skall tycka om. Eller jo det vet jag, proportionerna är fula med en sluttande rygg som nästan går upp mot spetsen som i sin tur är så rundad att den är icke-befintlig. Bladtypen får väl bli en "Wharn-Foot" då den är ett mischmasch av lite av varje. Särskilt som Django försett bladet med ett hål som inte är bra för något förutom att samla skräp. 

Enligt reklamtexten är formen vald för att den skänker en "/../ strong and sturdy build /../" samt ger "/../incredible performance/../". Det får stå för dem. Jag hävdar att skall man ha ett blad med den här formen måste det vara riktigt tunt bakom eggen med en geometri som verkligen skär väl. Det är egenskaper som inte hittas här!

Därtill är flipperfenan en styggelse. Django eller möjligen Shieldon Knives verkar ha missat memot som sade att vi lämnat 2010 och att knivbranchen numera övergått till mer diskreta flipperfunktioner vare sig de återfinns i framänden eller på ryggen av handtaget. Den här är inte snäll mot ögat, ännu elakare mot fingret och hemsk i fickan. Men till dess försvar kan sägas att den fungerar väl för att få fram bladet. Konstigt vore annat med den hävstången. 

Väl ute har du rätt mycket trubbig egg att arbeta med men ingen spets som sagt. Redan det ett handikapp. Sedan var det ergonomin. Enligt Shieldon själva säger de att G10 är det som ger "/../ a comfortable grip/../". Jag tror att de missat att det är formgivningen som avgör det och inte materialet i sig. I det här fallet är den inte bra. Det räcker så, flera kommentarer behövs inte. 

Shieldon Bazoucan blev aldrig någon personlig favorit, kanske du uppskattar den mer?

Bazoucan tillhör som ni förstått vid det här laget ingen av mina favoriter. Jag tycker att den är ful och då menar jag inte på ett charmigt vis vilket ibland kan vara fallet, utan bara oattraktiv. Sedan finns det flera detaljer som jag inte uppskattar varav den usla bladgeometrin är den främsta tätt följd av den stora flipperfenan och ett obekvämt handtag. Eller åtminstone ett grepp som verkligen inte passar mina händer.

Men bortser man från mina personliga preferenser så är Bazoucan en välbyggd kniv med fullt godkänt handhavande och ett solitt lås. Materialen är även de gångbara och priset inte avskräckande så har du en fablesse för Pokémons och saknar en Bazoucan i samlingen så kan du slå till. 

Shieldon Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 202 mm

Längd hopfälld: 115 mm

Vikt:116 g

Bladlängd: 81 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: D2

Handtag: G10

Lås: Liner lock

Producerad av: Shieldon Knives, tillverkad i Kina

/ J - inte övertygad

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

New Knife - Civivi Buster FG

There is no subtle way to put it, the Buster FG is a damn big folding knife! It comes from Civivi and is designed by Snecx Tan. Something that can be guessed partly by the similarity to another model from Civivi called Vision FG, and partly by the lock bar sticking up on the back, which is typical of the "Super Lock". A lock developed by Snecx himself.

Civivi Buster FG

A significant difference between the models, however, is the size. Where Vision is a normal-sized EDC knife, this is a beast. Or how about a knife that measures fourteen centimetres in the pocket and with a total length approaching twenty-five centimetres open? More precisely, 245 mm, of which the blade is 107 mm.

In other words, it is a giant variant of a Sheepsfoot that reveals itself when the knife is opened. The steel used is German Nitro-V.

The knife is relatively light for being so large, but it is not possible to magic away the amount of steel in the blade, which still results in a total weight of 176 g. However, the Buster FG is very well balanced, so the grams feel slightly less than they should.

When open, one of the largest Sheepsfoot blades I have ever seen is revealed.

The handle material in this version is green linen-Micarta. What more is there to add? Well, the knife has exceptionally smooth action. Something that we are certainly spoiled with from Civivi. But here, the good build quality is helped by ceramic ball bearings and, not least, physics. A heavy blade and an easy-to-handle lock make this a veritable finger guillotine. It is important to keep your fingertips away from the knife when closing it.

The knife can also be opened and closed using the lock in addition to the thumb studs that are otherwise intended for that.

Overall, this is a rather bold design that is underlined by the large dimensions. Now it will just have to be used, and I will come back with a report on how it turned out. If I can now keep my fingertips, that is. 

Civivi Knives

/ J - going big

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Buster FG

Det finns inget diskret sätt att uttrycka det, Buster FG är en förbaskat stor fällkniv! Den ko mer från  Civivi och är designad av Snecx Tan. Något som kan anas dels på likheten med en annan modell från Civivi kallad Vision FG och dels på den på ryggen uppstickande låsarmen som är typiskt för "Super Lock". En låsvariant utvecklad av Snecx själv.

Civivi Buster FG

En markant skillnad mellan modellerna är dock storleken. Där Vision är en normalstor EDC-kniv så är det här en bjässe. Eller vad sägs om en kniv som mäter fjorton centimeter i fickan och med en totallängd som närmar sig tjugofem centimeter utfälld? Mer exakt 245 mm varav bladet utgör 107 mm. 

Det är med andra ord en gigantvariant av en Sheepsfoot som uppenbarar sig när kniven öppnas. Stålet som används är tyskt Nitro-V. 

Kniven är relativt lätt för att vara så stor men det går inte att trolla bort den ingående mängden stål  i bladet varpå vikten ändå hamnar på 176 g. Buster FG är dock mycket välbalanserad så grammen känns något mindre än vad de borde. 

I öppet läge avslöjas ett av de största Sheepsfoot-blad jag sett

Handtagsmaterialet är i det här utförandet grön linne-Micarta. Vad finns mer att tillägga? Jo, att kniven har exceptionellt mjuk gång. Något som vi förvisso är bortskämda med från Civivi. Men här får god byggkvalitet hjälp av keramiska kullager och inte minst fysik. Ett tung blad och ett lätthanterat lås gör att det här är en veritabel fingergiljotin. Det gäller att hålla bort fingertopparna när man stänger kniven. 

Det kan också sägas att kniven kan öppnas och stängas med låsfunktionen förutom tumknopparna som annars är tänkta för det. 

Överlag är det här en rätt djärv design som understryks av de tilltagna måtten. Nu skall den bara användas också så återkommer jag med en rapport om hur det utföll. Om jag nu kan behålla fingertopparna vill säga. 

Civivi Knives

/ J - slår på stort

#knivesandbikes #knivigtvarre

New knife - CJRB Lyrid

Today's news comes from CJRB and has been named Lyrid. The creator is Christain Porterfield, and according to his own statement, this is a refined version of an existing design that he had lying around.

The result is a small, agile, and light knife with a Sheepsfoot blade. The latter makes it a bit more personal in a class that is otherwise starting to become overpopulated. You know, knives with G10 handles and some variant of Cross-bar locks. Together with Button locks, they have become really trendy and dominate the range at the moment.

CJRB Lyrid

This knife has exactly those properties, of course. The lock is an excellent interpretation of the technology. Something I know because I have had the opportunity to test CJRB's version before, and they work excellently. As for the G10 handle, it is available in three different colors. Green, black, or blue. The handle has a fairly modest pattern that still provides a decent grip. The shape is quite simple, but the first impression is that it feels comfortable in the hand. The curves that are found are in the right place and in the right format.

The sides are screwed onto the outside of a steel frame that is open at the back. To save money, they have chosen not to lighten the frame in any way. Despite that, Lyrid weighs in at a light 89 grams.

There are several reasons for this. Firstly, the knife is not very large. In the unfolded position, it is 188 mm long and in the pocket, 108 mm. Then the blade also contributes to the low weight. Firstly, it is completely flat ground, which reduces the amount of material, but above all, it is only 2.7 mm thick to begin with. Not much steel there, in other words. It should also constitute an excellent foundation for a knife that cuts well. That also feels reassuring.

The steel used is Artisan's own and has the designation AR-RPM9. In this version, the blade is stonewashed. If you choose the black version of Lyrid, it is covered with a PVD coating.

Otherwise, it can be added that the knife feels well built, where, for example, the well-rounded edges can be highlighted as a plus.

Of course, there will be a review at a later date!

CJRB Knives

/ J - goes lyrid

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - CJRB Lyrid

Dagens nyhet kommer från CJRB och har döpts till Lyrid. Upphovsman är Christain Porterfield och enligt egen utsago är det här en förfinad version av en befintlig design som han hade liggande. 

Resultatet blev en liten, smidig och lätt kniv med Sheepsfoot-blad. Det sistnämnda gör den en smula mer personlig i en klass som annars börjar bli överbefolkad. Ni vet knivar med handtag i G10 och någon variantav Cross-bar lock. De har tillsammans med Button locks blivit riktigt trendiga och dominerar utbudet för tillfället. 

CJRB Lyrid

Just de egenskaperna har den här kniven förstås. Låset är för övrigt en utmärkt tolkning av tekniken. Något jag vet då jag haft möjlighet att testa CJRBs variant förut och de fungerar förträffligt. Vad gäller G10-handtaget finns det att få i tre olika färger. Grönt, svart eller blått. Handtaget har fått ett tämligen modest mönster som ändå ger ett dugligt fäste. Formen är rätt enkel men det första intrycket är att det känns bekvämt i hand. De kurvor som finns hittas på rätt ställe och i rätt format.  

Sidorna är skruvade utanpå en stålram som är öppen i ryggen. För att spara pengar har man valt att inte lätta ramen på något vis. Trots det väger Lyrid in på lätta 89 gram. 

Orsakerna till det är flera. För det första är kniven inte särskilt stor. I utfällt läge är den 188 mm lång och i fickan 108mm. Sedan bidrar även bladet till den ringa vikten. Dels är det helt flatslipat vilket minskar materialmängden men framförallt är det enbart 2,7 mm tjockt från början. Inte så mycket stål där med andra ord. Det borde även utgöra ett utmärkt fundament för en kniv som skär bra. Även det känns betryggande. 

Stålet som använts är Artisans eget och har betecknignen AR-RPM9. I det här utförandet är bladet stentumlat. Väljer du den svarta versionen av Lyrid är det täckt med en PVD-beläggning. 

I övrigt kan tilläggas att kniven känns välbyggd där exempelvis de väl rundade kanterna kan lyftas fram som ett plus.

Naturligtvis blir det en recension vid senare tillfälle!

CJRB Knives

/ J - goes lyrid

#knivesandbikes #knivigtvarre

New Knife - Shieldon Bazoucan

Sometimes, you wonder about yourself and, to some extent, others. In this case, it's not about any more serious subject than knives. But I must admit that this knife feels lost in both my collection and Shieldon's catalog.

Let me briefly explain why I think so. I am a fan of simple, clean lines on knives, the kind often found on many Scandinavian or perhaps French knives. Just so you get an idea of ​​my basic preferences. If the overall features do not follow that template, there should be a reason for it according to the motto "form follows function". Exceptions to both of these basic principles exist and often involve very specific aesthetic choices. There you have three vaguely formulated groups of knives that can be stylish in my eyes.

With that in mind, I want to make room for the Shieldeon Bazoucan. A knife that I wonder if it follows any guidelines at all. That's also why I wonder why I have it. In this case, the designer who goes by the nickname "Django" and I don't have the same idea of ​​aesthetics.

Shieldon Bazoucan

Because to be completely honest, I don't think there's a single line on this knife that isn't broken in some way. This applies to the knife as a whole, the spine, the shape of the blade, and the details. The latest refers to a very noticeable shark fin that feels like it missed all the trends towards small and invisible flippers and a strange back part on the handle. The knife looks like a non-harmonious banana with protruding parts. The handle could possibly be inspired by the ass of a grasshopper.

Use will tell whether my first impressions are correct or if I change my mind over time. Of course, aesthetics are always a matter of taste, but as I've already noted, they also have some practical consequences. For example, they are about comfort, both in a pocket and in the hand.

Jag hoppas att kniven känns bättre än den ser ut

The Bazoucan is a knife from Shieldon's simplest segment, "Bard." This means that the materials are found a notch down the ladder. Specifically, this means D2 steel in the blade and G10 in the handle. However, an advanced-shaped G10 can be added, and the ball bearings from the more expensive cousins remain.

The total length is 202 mm, of which the Sheepfoot blade accounts for 81 mm. Strange dimensions, especially since they are not even in inches either. The weight is around 116 grams, which is fully acceptable.

The total length is 202 mm, of which the Sheepfoot blade accounts for 81 mm. Strange dimensions, especially since they are not even in inches either. The weight is around 116 grams, which is fully acceptable.

Otherwise, it can be said that the knife comes in a large nylon sheath like some other models from this company and that it is also equipped with a removable wire clip.

Now I just hope that this knife will surprise me in a way that I have difficulty seeing how it will work. But it is easy to open and the lock is excellent.

Shieldon Knife

/ J - initially not entirely convinced

#knivesandbikes #knivigtvarre

Review QSP Variant PE

  

-  an odd knife in more ways than one

Variant PE is the name of this creation. The question what is it a variant of? A justified thought as this knife from QSP is one-of-a-kind. The combination of being something of a "modern traditional" in that it is a "Swayback" at the same time as being trendy in having several different opening methods is unusual. Almost as rare is an all-metal handle combined with this type of lock. 

Putting these different elements together gives you an oddball in the knife world.

QSP Variant PE

It has been manufactured by two companies, making this knife no less odd.* The designer Jacob Lundquist is behind the Variant PE. Not to be confused with another knife maker with the same last name. He ensured that the model previously existed under the name Qvist Bladeworks Variant PE. By the way, "PE" stands for Production Edition. A series-produced version of his custom knife of the same name. He made it to variant PE3 before it was shut down. According to himself, he did not have the time and resources to continue but liked the model too much to let it die.

That's where QSP comes in. With big production muscles and a lot of know-how, they were the right partner. 

As is often the case, there are several versions to choose from. This is the most luxurious one with a titanium handle but there are also versions in G10 and Micarta. All three materials are available in a couple of different colors.

Short Version: QSP Variant PE, an oddball in the knife world. A modern Swayback which is also a second interpretation of a custom knife

Blade

The blade shape is partially derived from the pattern that is the basis of this knife. They usually have Hawkbill, Wharncliffe, or like this one, a sheep's foot blade. In this case, you can add the prefix "modified" as the edge is not completely straight like on the archetype but slightly curved.

There is a small flat surface to make the blade a little more visually interesting. But what is most striking apart from the shape is, of course, the hole in the blade. Here, Lundquist has chosen an oval hole that is almost rectangular with rounded corners.

Variant PE also has a type of blade often found on Swaybacks, a Sheepsfoot

The blade is 75mm long, 25mm high and 3mm thick. Together with an elegant shape on the blade spine, it gives a harmonious appearance. The finish is a well-executed stone wash. QSP's logo is so small that it has been relegated to the ricasso. On the other side, Lundquist's logo is found in the same small format along with the steel type.

Steel is one of QSP's staples these days. It is a Swedish 14C28N with a stated hardness of 59-61HRC. You can tell that QSP knows how to handle this steel because they get a lot out of it. The factory edge was more than acceptable and it actually holds its sharpness well. Maybe not in a class with the absolute best steels in that area, but that's not to be expected either. It is also resistant to rust as it turns out and quite easy to sharpen. In that area, this steel beats many others.

The rather thin blade is flat ground and ends with 0.3-0.4 mm steel behind the edge. A blade made to cut well.

    The blade is discreetly marked, which contributes to a certain finesse

This is quickly noticed when using the knife. In fact, the Variant PE is a really good EDC knife because of its slicyness. The slightly curved edge makes it easier when cutting against flat surfaces and since it is a Sheepsfoot that approaches a Wharncliffe in terms of proportions, it also has a capable tip.

This means that this knife can handle all everyday tasks perfectly as long as they don't include more powerful cuts, that is. Then the handle sets the limitations, or rather it controls how you hold the knife if you have to use some muscle. 

But if you stick to packaging openings and materials such as tape, cardboard, thinner nylon straps, and the like, this is a practical little thing. If you absolutely want to use your pocket knife as a paring knife in the kitchen, that's fine too. However, it's damn unhygienic, so on second thought - don't.

It is, of course, possible to cut a thicker rope or a tree branch with this knife as well but if you do there are a couple of considerations that I will discuss below. 

Handle

The first thing visible and the most significant thing about the whole knife is the shape of the handle. At first glance, the slightly bean-like creation may look as if it is upside down, which is close to the truth. Namely, this is a "swayback". It is one of many traditional knife patterns that exist and are found on, for example, pruning knives. Those knives are often used in reverse grip, hence the shape.

The slightly bean-shaped handle that is typical of a Swayback

However, the unusualness of the Variant Pe does not end there. This version is certainly in titanium but it is not a frame lock with massive sides as you might think, but the titanium is actually only used as handle sides. Beneath these is a standard steel frame that is both weight-relieved and recessed in the sides. It is very nicely done and both that and the rest of the build quality and fit are excellent.

The titanium, which is available in both gray and black, is of course quite smooth. If a better grip is desired, there are, as I said, other materials with higher friction. The advantage of more polished surfaces is that they slide more easily up and down out of pockets and wear less on fabric.

The knife is modern and typical with an open back

The handle of the Variant PE is 10.2 cm long and 2.9-2.5 cm high. The width is 1.1 cm. That's enough for a fairly comfortable four-finger grip. Especially as the rear end is softly shaped. Then the space in front of the finger recess is wide enough to be able to slip the index finger there if desired.

The exterior shape is elegant and that impression is enhanced by the clean look achieved by having only one screw in addition to the pivot screw visible on the handle. Yes, if you disregard the clip, of course, but there they have chosen to have a plate to make the outside smoother on the side that is not used. The size of the screws is the now almost standardized T8 in the pivot screw and T6 for the rest.

The handle becomes more comfortable if you turn it over

Then we come to that thing with the shape. I still want to turn these types of knives upside down. Then suddenly the curved underside of the handle follows the inside of the hand in a much more appealing way. In some grips, it certainly fills the hand better, but it feels awkward.

In a hammer grip, the knife is therefore perceived as almost good. That is, the knife fills the hand and all the fingers find their place, but the area in contact with the little finger feels sharp, I can add that there is a reason why finger recesses usually do not have an angular shape. The appearance is appealing but creates corners that are sometimes perceived as hard. 

Then there was the clip that ended up against the hand in a sad way. All this is enhanced if the knife is held in a saber grip with a thumb on the blade. Then the index finger presses against the two rear corners of the finger recess and the clip is felt even more.

Interestingly, all these disadvantages disappear if you turn the knife upside down.

Opening and Lock

Variant Pe can be opened in several different ways. Two hands are often an option, but that is not what the knife is aimed at. Primarily, it is intended as either a "front flipper" or to be opened using a blade hole. The flipper function itself is barely visible when the knife is closed and not at all when the knife is open.

To facilitate opening, the blade runs on ceramic ball bearings. This, of course, gives a very smooth action and gives an easier-to-open knife.

The flipper tab is almost hidden in the handle when the knife is closed

The front flipper also works well. Once learned to handle it should be added. It is not entirely intuitive but almost requires you to put the knife on its side in your hand and then pull your thumb around the very front end of the knife. When you do so, the flick becomes effective and the blade flies out with some speed. 

But to accomplish that, QSP has given the knife quite a hard detent, or at least this is true for this example. So hard that it actually happens that I misfire when I try to open the knife.

Then we come to opening method number two. It's always a balancing act to have more than one, but QSP usually manages that. Here I am more doubtful about it. QSP has not succeeded quite as well as usual.

This blade hole is not one of my favorites

However, the objections are found more at the design level than in the implementation phase. By that, I mean that the shape of the blade hole and its placement combined with the handle thickness creates problems. The hole is found near the handle and is quite narrow. When paired with a fairly full handle, it is not easy to access the hole with the thumb. Then the angle of the finger becomes such that it makes the opening movement difficult. It becomes extra tricky because of the great resistance from the detent ball, which requires you to apply pressure for it to release.

Variant PE has something as unusual as a combination of a liner lock and titanium handle

An unusual detail found on this version of the Variant Pe is the choice of lock. Most knives with metal handles, especially those made of titanium, usually have a frame lock. It is in the nature of things as they usually lack a frame. But that is not the case here as described above. Therefore, part of the frame can be used as a liner lock.

The lock is very solid. Something that partly explains the substantial tension in the detent ball. But it also means that the lock bar is very reliable. The geometry is mastered by QSP and the material is easy to work with. The result is a strong lock.

That is also a factor when you want to disengage it. Certainly, the lock bar is easily accessible. The really substantial finger groove takes care of that. But the lock bar strength and the fact that it feels a bit sharp make the whole thing somewhat less pleasant. Not bad by any means but also not quite up to the standard I'm used to from this company.

To Carry

Variant PE is a really nice acquaintance when it comes to carrying it in a pocket. Softly rounded shapes paired with smooth sides in metal provide a knife that easily slides into place. It is almost as easy to pull as well. Possibly somewhat more difficult as it is a knife that embodies the expression "deep carry". None of the knife is visible when it is in a pants pocket.

The clip is a simple spring steel clip

The attachment is nicely done with a recess in the side of the handle, which means that the entire space under the clip can be used

The handle length is 102 mm, and the weight is also not a deterrent at 113 grams. But best of all, they chose to hide the flipper tab well. This means that there really is nothing pointy on this knife. This also applies if you put your hand in your pocket to pick up something else. I often keep my car keys there, for example. Something that is also made possible by the fact that the knife is not too large.

The clip is of the deep carry type, whereupon the knife disappears completely into the pocket

The way to attach the clip is nicely done and something I like. One of the things I appreciate is that they provided the handle with a cover plate for the holes and the recess on the unused side.

The milled groove and the tandem placement of the screws mean that the clip cannot move laterally and that the space available under the clip for fabric can be used to the maximum. There is nothing for fabric edges to catch.

The clip itself is not that exciting but suits the clean look of the knife. It is one of QSP's standard spring steel clips. It is polished which makes it contrast slightly against the titanium gray of the handle while matching the look of the screws and the semi-gloss blade.

The tension is decent and this is a good clip in general. Like the tip not protruding and that the ramp works. But then there was the placement. Good for hiding the knife in your pocket. Not good at all when it comes to being comfortable while in the hand. Again, the knife is much better if you turn it around because the back end of the clip doesn't poke into the hand but ends up behind the fingers and the whole experience is better.

To Conclude

From what I can tell, this version follows the original fairly faithfully in form. Then, of course, the custom knives are both handmade and made of more exclusive materials. But the very essence of the knife seems to remain.

It makes for a knife that is beautiful to look at. Variant PE is elegant and with a flowing design language which includes a soft rounded handle that is mirrored by the shape of the blade. Then this becomes partly a "modern traditional" as Swaybacks are an old form of folding knife.

Here you see the Variant PE side by side with a more traditional Swayback. A pruning knife that originally had a more pronounced Hawkbill blade but was worn down by years of cutting into sacks of pellets. In the picture on the far right, you can see how they are actually intended to be gripped

With the shape comes both advantages and disadvantages. The appearance is, of course, a detail that should not be underestimated. It is probably mostly the reason why some Swaybacks have attracted attention in the knife world in recent years. But from a purely practical perspective, I don't know if they have much to add beyond the areas in which they excel. So if you know that you often prune berry bushes, graft apple trees, and engage in general gardening work with your pocket knife, this is the model for you. For everyone else, there are better patterns.

Variant PE, an EDC knife with its own look and a blade that cuts really well

That said, the QSP Variant PE is an interesting knife. Looks aside, it's a well-built knife. In this version, it also becomes the odd bird I mentioned at the beginning. With more common modern materials in the sides such as G10, the construction does not stand out at all. But with titanium sides, it becomes more rare. Then it can be added that for those who devote themselves to putting custom handles on folding knives, it is a significantly more frequently occurring combination.

Things that show that it is well built are partly how it is put together but also details such as the nice cover plate over the holes for the clip mount, the centered blade, the nice blade finish, and the good factory edge.

Then the QSP Variant PE is not an impractical knife. However, one should keep in mind that it is best for lighter chores and those that don't last too long. Namely, the blade geometry is good and the steel is adequate.

QSP Variant PE is an elegant pocket knife with some personality

But at the end of the day, the QSP Variant PE is a knife you buy because you think it's elegant and you're looking for a shape that has something of its own. If a knife can be said to have personality, it is found here. A legacy from the custom original, one must assume. The other features are part of the deal. 

 

QSP Knife

Specifications:

Length Overall: 177 mm

Length Folded: 102 mm

Weight:113 g

Blade Length: 75 mm

Blade Thickness: 3 mm

Blade Steel: 14C28N

Handle: Titanium

Lock: Liner lock

Produced by: QSP, made in China

/ J - trying to get over his aversion to Swaybacks

* Which is now approaching three depending on how you look at it. Together with Kizer, Lundquist has released "Banish". A knife with exactly the same theme, although it is smaller and comes with a Button lock. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre