Recension SRM Dome

 

-  den här kniven var inte så dum

Det råder ingen tvekan om att "modern traditionals" numera är en egen kategori. Namnet syftar till en grupp knivar som ofta är rotade  i eller bara inspirerade av klassiska mönster från olika delar av världen och som sedan tillverkats med moderna material och metoder. 

Det här är kinesiska SRM Knives bidrag till genren. Fast det kan snabbt slås fast att de inte slaviskt följer den planen då den här kniven kallad Dome eller mer exakt 106M-GW till största delen är en synnerligen modern design. Undantaget som gör att jag sorterar in den i ovan nämnda fack är att det är en slip joint. Den saknar därmed lås i vanlig mening. 

SRM 106M Dome

Till skillnad från en del andra modeller i SRMs katalog finns det inte många versioner av Dome att välja mellan. Närmare bestämt är de två, den här och en med ett mörkgrått handtag. 

SRM har med den här kniven gett sig in på ett område där det råder tämligen hård konkurrens. Inte så att det är den mest överbefolkade delen av knivuniversum men däremot har i princip alla knivmärken minst en modell av den här typen på programmet idag. Sen brukar de vara tämligen väl genomtänkta då de inte tillhör de varianter som pumpas ut i mängder som sagt. 

Då återstår att se vad Dome konkurrerar med!

Dome är en "modern traditional", en slip joint i tiden med moderna material och tillverkningsmetoder

Kortversion: SRM Dome, en kniv för den som inte tycker att ett lås är nödvändigt men som vill ha en ultralätt skalpell i fickan

Blad

Den svepande plunge linen som hittas på den här kniven gör att bladryggen ser ut att nästan sänka sig i etapper ned mot spetsen men det gör den  faktiskt inte utan den är rak. Men i vilket fall som helst är det ett drop point-blad vi har att göra med. 

Längden på bladet är 76 mm eller tre tum för mina amerikanska läsare. Tjockleken är 2,3 mm och höjden som mest 28 mm. 

Med andra ord är proportionerna väl avvägda. Det enda som sticker ut är att bladet är ovanligt tunt. Något som förstås påverkar hur det uppträder. 

Drop point-bladet är gjort i 14C28N och har en nagelskåra som på ett elegant vis inkorporerats i designen

Särskilt tydligt blir det när den tjockleken kombineras med ett blad som i praktiken är flatslipat i hela sin höjd. Den enda plana ytan som finns är kring ricasson och där tumknopparna är placerade. 

Fabrikseggen var bra som i vass, symmetrisk, jämn i höjd och tjockleken bakom eggen mätte jag till 0,4 mm. Det är inte extremt lite men å andra sidan är bladet i sig tunt vilket gör att skäregenskaperna ändå blir mycket goda samtidigt som viss styrka i eggen erhålls. 

Det finns mycket text på bladet men trots det är märkningen tämligen diskret 

Stålet som använts är det som en gång i tiden utvecklades av Kershaw tillsammans med Sandvik, det numera i budgetknivar frekvent nyttjade 14C28N. Det är ett stål jag uppskattar. Det är rosttrögt och relativt segt för att ha den egenskapen samtidigt som det är mycket lättslipat. Jag misstänker att en del av det har med den relativt fina kornstrukturen att göra. Det tar även skärpa mycket väl och håller den relativt länge, inte bäst men en rimlig tid för att uttrycka det lite vagt. I vilket fall räcker de samlade egenskaperna definitivt till för en liten fickkniv.

Finishen på bladet är en fin blästrad variant. Märkningen är diskret. Det är något jag uppskattar, särskilt som SRM gillar att trycka en liten novell på bladet. Här hittas utöver logotyp och stålsort såväl modellnumer som serienummer. Men som sagt i mycket liten text. 

En detalj som är värd att notera är att SRM valt att åstadkomma en rundad bladrygg. Eller ja, den är mer fasad än riktigt rundad men känslan är densamma. Det ger i vilket fall som helst ett arbetat intryck och känns mjukt mot fingrarna när de hamnar där. 

Kartong är ett material som den här kniven är väl lämpad

Väl satt i arbete är Dome mycket sympatisk. Det går förstås inte att hugga, sticka och bända fullt ut med en slip joint men det gör jag inte så ofta ändå. Men ibland händer det att något skall punkteras och då får man ta det lilla lugna. Men med rätt vinkel och ett finger i därför avsedd fördjupning så går även det tämligen väl. Dock skall hugg förstås undvikas om du håller av dina fingrar. 

Skär gör den här kniven förträffligt. Ett tunt blad i gott stål med en vass egg. Så mycket mer går inte att begära. Såväl kartong och tejp som mer organiska material som hamprep är lätt att processa. Förvisso gör jag inte uthållighetstest á la Cedric and Ada men ändå. Som vardagskompanjon i fickan för alla de där små uppgifterna är Dome ett effektivt redskap. 

Till nöds kan den här kniven till och med agera hjälpreda i köket. Storleken och det tunna bladet gör att den fungerar väl som skalkniv tillexempel. Nu rekommenderar jag verkligen inge fällknivar i kök men det är ett sätt för mig att få mer brukstid med kniven och mer varierade arbetsuppgifter. På jobbet (i just ett kök) används fickknivarna annars till förpackningsöppning. Det blir mycket av den varan, särskilt när leveranserna anländer på måndagar. Plast och tejp klarar Dome enkelt. Nackdelen med tejp är emellertid att jag inte kan göra som jag brukar, vända kniven upp och ned och snitta tejpen med baksidan av spetsen för att inte skada det som är i kartongen. Det är inget som rekommenderas när lås saknas.

Men överlag är det här bladet mycket gångbart. 

Handtag

En detalj som starkt bidrar till hur lätt och smidig den här kniven känns är konstruktionen av handtaget. Här har SRM valt bort ramen och litar istället till materialets inneboende styrka kombinerat med den ryggfjäder i stål som ingår i en traditionell slip joint.

Resultatet blir en kniv som väger lite samtidigt som den är välbalanserad men trots det styv nog. Tar du i riktigt mycket kan du få sidorna att flexa en aning i allra nedersta kanten men det är närmast obefintligt. Vi talar inte om Benchmade  Bugout-flex här, så bra jobbat där SRM. 

Sidorna hålls ihop i två punkter. Dels i den justerbara pivotskruven och dels med hjälp av en skruv i bakänden av handtaget. Båda skruvhuvudena kan justeras med en T8-mejsel. 

Här bjuds på ett relativt bekvämt grepp men det är tunt och för att hela handen skall få plats krävs att det finger choil som finns nyttjas

Materialet som används i handtaget är G10 och finns i ett par färgställningar. Här i brun/beige eller som de kallar det "dark desert" vilket låter bättre måste erkännas. I sidorna hittas ett cirkulärt mönster som både ökar det visuella intresset och ger en smula fäste.

Som blickfång finns en intarsia i flerfärgad G10 jämte en dekorativ krage i anodiserad aluminium. Samma färg återfinns på den i ryggen dolda fästbulten för fånglina. 

Handtaget har kunnat göras tunt genom avsaknad av ram

Handtaget är tunt måste påpekas, Dome mäter endast 9,9 mm över ryggen. Totallängden är 101 mm varav tillgänglig greppyta bakom fingerskyddet är 80 mm. Det räcker i mitt fall till ett trefingersgrepp men ett solitt sådant.

Halvvägsstoppet vinklar bladet så att eggen hålls borta från fingret när kniven skall stängas. favoritgrepp med Dome är ett sabelgrepp

Men att det inte är längre gör att jag mest använder kniven i sabelgrepp med tummen på ryggsidan om kniven hålls på det viset. Skall jag få plats med alla fingrar krävs att pekfingret placeras i det "forward choil" som finns. Då räcker utrymmet till för hela handen men vinkeln gör att det inte finns något naturligt sätt att hålla Dome i ett hammargrepp med min handstorlek. Utan även här blir det ett sabelgrepp alternativt ett grepp med ett styrande pekfinger på bladryggen som är  aktuellt. Samma grepp som tidigare fast fylligare så att säga. 

Kniven går även utmärkt att hålla i nypan. Inte minst som handtaget som sagt är tunt vilket underlättar i det fallet. Sedan går det bra att vända på kniven också. Men en fattning med bladet nedåt känns bara fånigt på en kniv utan lås. Däremot är Dome bekväm om du vänder bladet uppåt och skär mot dig. 

Sammantaget kan sägas att greppmöjligheterna understryker vad för sorts kniv det är. Inget för tyngre uppgifter men utmärkt för detaljarbete och enkla snabba snitt. 

Öppning och lås

Dome öppnas främst med dubbelsidiga tumknoppar. De är mycket komfortabla med sin rundade topp  och är även enkla att "hitta". De är lätta att nå, sticker ut tillräckligt för att ge bra grepp och är placerade så att de ger god hävstång i öppningsrörelsen. Det gör att de känns mycket naturliga att nyttja, någon inlärningskurva behövs inte om du är van vid öppningsmetoden. 

För att ytterligare flirta med kategorin som kniven tillhör så kan den även öppnas med en traditionell nagelskåra. En funktion som på ett mycket elegant vis inkorporerats i bladets övergripande linjer. Vid en första anblick är det lätt att missa vad det faktiskt är för något. 

Tumknopparna är en positiv upplevelse att använda och nagelskåran finns där fast den knappt noteras

Vill du använda nagelskåran går det förstås utmärkt. Särskilt som motståndet inte är särskilt kraftfullt, på en "slip joint-skala" skulle jag säga en tre av tio. 

Förutom det underlättar glidlager i brons. Det ger god sidledes stabilitet med mycket kontaktyta mot bladet samtidigt som det gör att kniven kan göras mycket tunn. Något som SRM som sagt utnyttjat. 

Att ryggfjädern inte är särskilt kraftfull gör också att kniven är lätt att fälla ut med hjälp av tumknopparna. Det är troligen därför den är justerad som den är.  Men den gör också att bladet inte hålls på plats lika väl som en del andra knivar i genren. Det är helt enkelt ett val som gjorts. 

SRM har valt att förse Dome med ett distinkt halvvägsstopp vilket skyddar fingertopparna från att ryka när man fäller ihop kniven. Även om ryggfjädern är inte extremt stark som sagt, drar den in bladet de sista 25% av vägen. Är eggen skarp vill du inte ha fingrarna emellan. 

En mycket väl genomtänkt detalj är därför att halvvägsstoppet inte är i nittio grader utan tar lite tidigare vilket skyddar pekfingret om det är på plats bakom fingerskyddet. 

Att bära

Det är lätt att sammanfatta hur Dome känns i fickan. Den är helt enkelt superb. En kniv med tämligen släta, lätt välvda sidor och som därtill inte har några utstickande detaljer utöver tumknopparna och är smidig att dra och stoppa undan är en god grund.  

Clipet är rätt generiskt men fyller sin funktion. Ett extra plus för de platta samt försänkta skruvhuvudena

Sedan sade jag att kniven var tunn och det är den med under en centimeter i tjocklek men den är även tämligen "låg" med 26 mm i hopfällt läge. Men framför allt är den lätt. Ett tunt och slankt blad, avsaknad av ram och låsmekanism gör att Dome endast väger 60 gram. Det är svårslaget. 

I praktiken syns kniven knappt där den sitter

För ovanlighets skull hittas inte SRMs Ambi Clip på den här kniven utan istället en mycket enkel variant av fjäderståls-clip som dock fungerar väl i sammanhanget. Anledningen till att man frångått sitt mycket välfungerande patent beror troligen på tjockleken på kniven. Skall den funktionen rymmas måste handtagssidan vara tjockare helt enkelt. 

Det clip som finns är inte mycket att orda om. Det är enkelt som sagt men med en duglig ramp och rätt gott om utrymme under fungerar det väl. Särskilt som fästet är försänkt i handtagssidan. Det är skruvat på plats med två T6 skruvar i tandem. Även de är flata och har platta huvuden vilket gör att hela utrymmet kan nyttjas. En nackdel är att clipet endast kan bäras på höger sida. 

Sammanfattningsvis

Med Dome har SRM åstadkommit en riktigt bra liten fickkniv. Till att börja med är den inte oäven att se på. Linjerna känns både enkla, eleganta och moderna. 

Sedan har SRM faktiskt valt att lägga till ett par detaljer bara för utseendets skull. Främst handlar det om de dubbelsidiga inläggen av flerfärgad G10 i handtaget. På det kontot hamnar även den lätt rundade bladryggen samt de anodiserade detaljerna med kragen runt pivotskruven samt bulten till fånglina. Detaljer som gör att kniven känns mer bearbetad än annars.

SRM har med den här kniven åstadkommit en riktigt bra vardagskniv för den som inte tycker att lås är helt nödvändigt

Det finns dock fler positiva saker att framhäva. Utöver utseendet är Dome excellent att bära. Materialen är måhända inte exklusiva men de är väl valda och draget att ha massiva G10-sidor ger förutsättningarna för en kniv som är både tunn och extremt lätt vilket gör att den nästan försvinner i fickan till dess att du behöver den. Ett inte alltför upphetsande clip rent utseendemässigt utför dock sin uppgift och kompletterar kniven väl. 

När det är så dags erbjuds en kniv som är lätt att öppna och fälla ihop och vars blad hålls dugligt på plats. Det är dock en slip joint vi talar om så de tyngsta uppgifterna kan kanske lämnas åt andra knivar. Men med ett finger i därför avsedd fördjupning ökar säkerheten. Just den detaljen är förresten ombesörjd med ett bra halvvägsstopp. 

Skär gör Dome riktigt bra. Ett helt flatslipat blad av dugligt 14C28N som endast är 2,3 mm tjockt borgar för det. Skärpan hålls inte för evigt men länge nog och därtill är stålet lätt att slipa. Formen på bladet är mycket gångbar till de flesta småuppgifter. Så inget negativt att anmärka på där. 

Att SRM Dome är så lätt gör den till en utmärkt följeslagare på vandringar och promenader

Med andra ord kan jag varmt rekommendera SRM Dome till den som är intresserad av "modern traditionals". Det vill säga den som gillar enkelheten hos knivar som den här eller som befinner sig i en jurisdiktion där lås inte är tillåtna. Men framförallt är det en kniv som är extremt lätt och välbalanserad och som skär bra. Det är goda försäljningspunkter i sig.  

Priset är inte heller avskräckande, riktpriset är kring 40$ på hemsidan.  

SRM Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 177 mm

Längd hopfälld: 101 mm

Vikt: 60 g

Bladlängd: 76 mm 

Godstjocklek: 2,3 mm

Bladstål: 14C

Handtag: G10 med intarsia av flerfärgad G10

Lås: Inget, slip joint

Producerad av: SRM Knives, tillverkad i Kina

/ J - inte helt låst

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension CJRB Bowie Pyrite

 

-  eller hur man sätter press på konkurrenterna

Det var länge sedan jag kom i kontakt med min första "button lock". Den hittades på en Böker Speedlock från slutet av nittiotalet.* Det är en låstyp som kräver hög precision i tillverkningsled och det var troligen därför de länge lyste med sin frånvaro bland mer budgetorienterade knivar. Nu är vi i en annan situation och en av de företag som leder den utvecklingen är CJRB. Eller kanske egentligen modermärket Artisan Cutlery. 

Av det skälet skall vi idag ta en närmare titt en kniv från dem med precis den låstypen, Bowie Pyrite. 

CJRB Bowie Pyrite

Samtidigt skall jag passa på att hälsa den oinvigde in i den numera synnerligen omfattade "Pyrite-familjen". Jag tror till och med CJRB använder det uttrycket på sin hemsida. Modellen finns med allehanda handtagsmaterial - från plast och G10 via stål till elaborerad titan, olika bladformer och varierande storlek. De finns i enkla utförandet och mer påkostade diton med lyxstål som S90V eller mönstervällt smide. Det gör att antal kombinationer är om inte oändligt så i alla fall svåröverblickat. Men det finns något för alla. 

Den här specificka modellen återfinns någonstans i mitten på lite olika parametrar och dess speciella attribut är bladet. Ursprungligen var Pyrite en drop point och den må vara hur praktisk som helst men jag tyckte nog att den här clip point-varianten såg lite mer uppkäftig ut. Så den fick det bli.  

Pyrite bjuder på ett tämligen klassiskt utseende i och med den här utgåvan

Kortversion: CJRB Bowie Pyrite, kniven som väl förvaltar företagets korta arv genom att vara en utmärkt fällkniv till ett överkomligt pris!

Blad

För mig var det bladet som gjorde det. Det trots att jag senare kommer att hävda att storheten hos Pyrite återfinns annorstädes. Men appropå stor så är bladet på den här varianten rätt litet. Längden stannar på 80 mm och till det har använts ett gods som understiger 3 mm i tjocklek, 2,7 för att vara exakt. Höjden är 25 mm vilker bidrar till de harmoniska proportionerna. 

Fast utseendet domineras främst av en distinkt clip point med tillhörande falskegg och en hög och lika tydlig sabelslipning. Allt ackompanjerat av en dubbel "fuller" eller blodränna som det av någon underlig samt felaktig anledning kallas på svenska. Ytterligar detaljer är det urtag som finns för att kunna slipa kniven samt några räfflor vid basen av bladryggen. 

Det var Clip point-bladet som gjorde det!

Finishen är annars en blank satin och märkningen extremt disket. CJRB-loggan återfinns på en sida av ricasson och serienummer jämte ståltyp på den andra sidan endast läsbart för den med falkögon. 

Stålet som står där är inte bara inhemskt för Kina utan även framtaget av Artisan Cutlery. Alltså samma tillvägagångssätt som kan hittas hos företag som KAI (Kershaw), Chris Reeve, och Spyderco som gjort detsamma. Det är inte helt vanligt. Det här stålet är heter AR-RPM9 och liknar ett pulverstål även om tillverkningsproceduren inte är exakt densamma har jag förstått. I grund och botten är det ett enklare stål som med hjälp av modern teknik trimmats en smula. 

Generellt gillar jag det. Jag vet inte riktigt vad jag skall jämföra det med. Men det påminner en smula om 14C28N i det att det inte rostar och är lätt att underhålla. Men skärpevaraktigheten är inte lika bra i det här fallet är min upplevelse. 

Förutom formen utmärks bladet av en distinkt "fuller"

Men generellt räcker den till och blir över för den genomsnittliga fickkniven. Skulle jag ha kniven till lite tyngre sysslor eller under längre tid eller kanske ute i skog och mark kanske jag skulle haft invändningar men inte nu. Formatet på kniven och bladets utformning skriker EDC. Och till det är den utmärkt. Framförallt för alla de där små kvicka uppgifterna. Att dra sin kniv, öppna ett kaffepaket på jobbet (de är STORA) och stoppa undan kniven igen. Att hala fram Bowie Pyrite för att skära loss den där irriterande plasttråden på den nya kavajan som köptes häromdagen för att sedan trolla bort kniven igen. Jag kan hålla på länge och dra exempel. Här är det inte bara bladet som är effektivt utan hela kniven. 

Mer specifikt kan annars sägas att givet utseendet är spetsen bra. Den är vass och hittas i knivens centrumlinje. Pyrite skär med den äran också. Ett tunt blad och en hög slipning som slutar med 0,3-0,4 mm stål bakom eggen ger förutsättningarna. Men det går heller inte att komma ifrån att det är ett litet blad. Den totala egglängden är 75 mm. Därtill är handtaget litet så någon kniv för grovarbete är det inte. Och det händer att jag önskar mig något större. 

Handtag

Som sades tidigare så finns Pyrite i en uppsjö varianter. Den här är byggd på en stålram som borrats/frästs ur för att bli lättare vilket både bidrar till lägre totalvikt samtidigt som det bättrar på balansen rent generellt. Ramen höjer sig något ovanför resten av handtaget. Den är emellertid på såväl in- som utsida välpolerad och mjuk mot handen. 

Kniven är öppen i ryggen och där hittas långt bak i handtaget två timglasformade och likaledes polerade distanser.

Bowie Pyrite finns med både enkelt och dubbla bolster beroende på version

Handtaget är 107 mm långt och av det kan hela 95 mm bakom det fingerskydd som finns nyttjas som greppyta. Men med min handstorlek räcker det ändå inte riktigt till för ett fullt fyrafingersgrepp. Lillfingret hamnar längst bak på den fasade del som hittas där. En lösning som emellertid fungerar i det här fallet. 

Tjockleken på handtaget är som sagt någt över en centimeter. Det räcker till men gör att det inte är en kniv för långa och tunga arbeten. Men det är något som redan formatet i övrigt skvallrar om. 

Ryggen är öppen som synes 

Den här varianten av Bowie Pyrite inkluderar ett bolster i metall som också ger det typiska utseendet. Lyxversionen har två bolster som dessutom är gjorda i mässing så den kniven ger klara Buck 112-vibbar. Inte lika mycket i det här fallet då bolstret är i singular samt av stål. Det matchas av träskollor i "Rosewood". Exakt vad det innebär för träslag i det här fallet vet jag inte men det brukar referera till något ur Jakaranda-familjen. Alternativet är något mörkare träslag, eventuellt ebenholz. 

Övergången mellan materialen är inte perfekt, de kan kännas men mer beroende på att det är två olika ytor än något annat. Sidorna är fästa med tre skruvar per sida. Se och lär konkurrenter för trots prislappen och knivstorleken är de T8or! Detsamma gäller för den justerbara pivotskruven. 

Endast i clipet hittas mindre T6or. Bra gjort där CJRB för de större storlekarna håller ofta bättre. 

Pyrite bjuder på ett bra handtag men det känns ibland litet

Att hantera Bowie Pyrite är rimligt komfortabelt. Med det menar jag att kniven är för liten för att jag skall få ett fullvärdigt grepp runt kniven. Men det som finns är bra. Pekfingret hittar sin plats i fördjupningen som dessutom är accentuerad av motsvarande urfrästa fickor på båda sidor av bolstret. Sedan följer de två nästkommande fingrarna men puttar ut sin minsta kusin från partyt. Ungefär halva lillfingret får plats för mig. 

Men det gör inte så mycket för som sagt, det är inte en kniv för tyngre uppgifter. Givet de förutsättningarna fungerar alla grepp vare sig det gäller hammargrepp eller sabelgrepp med tummen på bladryggen. En fördel med det rätt korta handtaget är att clipet faktiskt till största delen hamnar ur vägen. På mycket långa handtag hamnar det ofta utanför eller "bakom" handen om det handlar om "deep-ride"-clip och här hamnar det istället inne i handen vilket gör att det inte skaver så illa som det skulle kunna gjort. 

Öppning och lås

Det finns faktiskt Pyrite-modeller som har blad med tumhål i. Men majoriteten av dem har det inte och de öppnas alla med tumknoppar. Och vilka tumknoppar sedan! Titta noga på dem, inte för att den är extraordinär på något vis utan för att den inte är det. Närmast oansenlig men ändå perfekt!

Allt som skall vara lagom är det. Den sticker ut lagom mycket, det befinner sig lagom långt bort från centrum för att både vara lätt att nå och effektiv rent fysiskt. Den är heller inte för vass eller kantig men ger ändå fäste. 

Den är inte heller i vägen när knivbladet är ute och kniven används. En detalj som fortfarande missas ibland även bland välrenommerade tillverkare. 

Tumknoppsperfektion

Sedan var det själva handhavet. Förutom den förträffliga formen så är motståndet i låset (det är det som agerar "detentkula" i dylika konstruktioner) perfekt avvägt. Det gör att du kan öppna kniven med en snärt och bladet flyger ut snabbt som blixten. Men du kan lika gärna fälla ut det vackra bladet i en lugn och majestätisk rörelse om så önskas. Vidare kan nyttja fingrarna på baksidan av bladet om det föredras.

Bladet hålls på plats av ett Button lock

Om låset finns förvånansvärt lite att säga om man inte skall gå in på tekniska detaljer men i gengäld är button locks inte komplicerade heller. De består av en låsbult som har en tjockare och en tunnare del och de är fjäderbelastade i sidled. När knappen trycks in mot den fjädern flyttas bulten och kontaktytan mot bladbasen försvinner. När knappen släpps händer det motsatta och bladet hålls på plats. Det gäller både i infällt läge och utfällt. 

Här bara fungerar det. Låset är lätt att använda till att fälla ut bladet om man så önskar men det är också exemplariskt enkelt att släppa. Däremellan håller det bladet på plats utan att det rör på sig. Ungefär det man kan förvänta sig av ett lås. Det är bara en fröjd att se det på knivar i den här prisklassen. 

Att bära

Det finns gränser vad gäller mått som man kan hålla sig under, nära eller över när det gäller hur bekväm en kniv skall vara att bära omkring på. En sådan är en längd på en decimeter, Bowie Pyrite är 107 mm lång hopfälld vilket är nära nog. Ännu bättre är vikten som ligger under hektot med 97 g. Tjockleken på handtaget är tämligen normala 1,16 cm. 

Clipet är inget extraordinärt men fungerar väl

Det finns heller inga vassa hörn som exempelvis exponerade ricassos eller flipperfenor så själva formen är mjuk. Ett intryck som förstärks av att sidorna är mycket släta. Det gäller förstås både bolstret och träskollorna. 

Av det skälet är kniven också mycket lätt att både dra och stoppa undan efter uträttat värv. Det är en av de stora anledningarna till att den är så lätt att använda för småarbeten som jag beskrev tidigare. Det bidrar starkt till det positiva omdömet. 

Utrymmet under clipet räcker till och rampen är duglig

Att clipet sticker ut utanför handtaget brukar innebära problem men här mindre än vanligt. Hålls handtaget hårt känns det dock

Clipet är ett tämligen standardiserat fjäderstålsclip som polerats. Det är med andra ord rätt synligt samtidigt som kniven inte är det i fickan. 

Vidare kan säga som det att spetsen pekar åt fel håll (utåt) men att den är så liten att det inte gör så mycket i det här fallet. Rampen är adekvat och fungerar med de vanligaste byxtyperna. Spänsten är rätt tilltagen så det är tur att materialet under clipet är halt. 

Clipet är fäst med två skruvar som sitter i tandem. Dessutom sitter det i en liten ficka varpå det absolut inte kan röra sig i sidled. Men för att hålla träskollorna renar finns inga hål på andra sidan. Så vänsterhänta kan känna sig en smula lurade. 

Sammanfattningsvis

När man tränar diverse asiatiska kampsporter återkommer alltid magen eller snarare kroppens centrum, Hara som centralt begrepp. Det är därifrån alla kraft hämtas och det gäller märkligt nog CJRBs Pyrite-familj också. Vad jag menar är att allt annat handlar om tycke och smak, prisläge och möjligen vilken bladtyp som är mest praktisk. 

Men det som gör den här till en riktigt bra kniv hittas i mitten, i knivens centrum.

Den här liksom alla versioner av Pyrite är en utmärkt EDC-kniv

Som en klart lysande stjärna hittas där ett eminent fungerande och förstås mycket välgjort "button lock". Det gör vad låsa skola göra och lite mer därtill då det även bidrar till knivens smidiga handhavande. Där kommer vi till nummer två på listan över saker som återfinns i mitten. De fina kullagren som även de harmonierar med låset och det avvägda motstånd det bjuder på. Fast klarast lyser tumknopparna. De närmar sig perfektion i alla enkelhet som jag beskrivit ovan. 

Sedan är även de delar som sticker ut från mitten inte så dumma de heller. Bladet är lite styggt, snyggt och därtill praktiskt. Handtaget är bekvämt för att vara litet och även det visuellt tilltalande. 

Bowie Pyrite i blek vintersol innan snön anlände södra Sverige

Bowie Pyrite har faktiskt inga större nackdelar alls. Det mesta är bra, mycket bra och i några fall utmärkta. Priset får inte heller skjortan att hamna på Blocket. Summan är något avhängig vilken versioner du väljer men den här kniven kostar under en tusenlapp i Europa för närvarande.  

CJRB Knives

Specifikation:

Längd utfälld: 187 mm

Längd hopfälld: 107 mm

Vikt: 97 g

Bladlängd: 80 mm

Godstjocklek: 2,7 mm

Bladstål: AR-RPM9

Handtag: Stålbolster/träskollor

Lås: Button Lock

Producerad av: CJRB, tillverkad i Kina

/ J - positivt överraskad 

* En kniv som för övrigt finns kvar i samlingen och som använts mycket. Därefter följde två stycken Pro-Tech knivar med samma låskonstruktion. De är inte helt ovanliga när det kommer till fjäderdrivna knivar. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension Civivi Imperium

- en slank skärmaskin

Dagens recensionsobjekt är en relativt ny kniv från numera välkända Civivi. Ett märke som förvisso blivit något dyrare över tid men som fortfarande gör bland de bästa budgetknivar som finns att tillgå på marknaden. Det är en position de befäst med ett flertal olika modeller. Återstår att se om det gäller även den här!

Imperium är en slank kniv med klassiskt utseende. Frontflippern gör att kniven kan göras strömlinjeformad utan utstickande flipperfenor samtidigt som den bjuder på enkel och kvick öppningsmekanism. Det som kan övrerraska är storleken då bladet är något längre än man kan förledas att tro. 

Civivi C2107A Imperium

Civivi har sin vana trogen släppt den här kniven i olika versioner. Det kan vara bra att veta att  utgåvan med kolfiberskollor saknar möjlighet att skifta sida på clipet. Det gör den förstås mindre lämplig för vänsterhänta. Därutöver finns en i mitt tycke intressant variant av Imperium med damascus-blad och micarta handtag. 

Civivi har även släppt modeller som exempelvis Brazen, vilket är en modell som är snarlik den här men som är något större, särskilt högre. Men de ligger inte lika nära varandra i utseende som en del andra Civivi-modeller. Något som de ibland har fått kritik för. Därför skall vi se vad som är unikt för Imperium. 

Imperium bjuder i det här utförandet på handtag i naturlig G10

Blad

I mitt tycke bjuder Imperium på ett riktigt attraktivt blad. Det är en drop point med rena linjer och snygga proportioner. Det mäter 88 mm på längden med en höjd på 22 mm och godstjockleken är tunna 3 mm. Redan där återfinns en fördel utöver utseendet. Fickknivar skall inte ha för tjocka blad om de skall skära bra. Det är märkligt att en så uppenbar detalj skall behöva kommenteras.  En annan fördel med bladet är ett väl utfört och fungerade "sharpening choil" vilket underlättar framtida slipande. Någon skulle kanske hävda att det är ett "forward finger choil", en fördjupning för pekfingret. Men med mina fingrar och det här bladets skärpa är det att utmana ödet. Har du mycket små händer eller smala fingrar kanske det fungerar. 

Bladet har en tämligen lång "swedge"/falskegg som förstärker bladets utseende. Den avslutas med en liten ramp där tummen ofta hamnar. Där återfinns några tämligen mjuka räfflor för bättre grepp. Vad bladet däremot saknar är all form av text. I sevanlig Civivi-anda har man hållt sig till märkningen på pivotskruvhuvudet och ett mycket mycket diskret angivande av bladstål. Den texten återfinns på ricasson. I övrigt är bladet är försett med en högkvalitativ stentumling vilket ger den grå färgen. 

Ett drop point-blad i spännade stål, Nitro V

Men mest intressant med både bladet och kanske kniven är valet av bladstål. Här har man valt Nitro-V vilket inte är det vanligaste bland produktionsknivar och särskilt inte i den här prisklassen. Stålet är tämligen hårt med en HRC i spannet 59-61. Med tanke på hur väl kniven håller skärpan har jag ingen anledning att misstro den uppgiften. Sedan är stålet känt för att vara tämligen segt och slagtåligt. Om det kan jag inte uttala mig då jag inte utmanat de egenskaperna. Men några tendenser att chippa har det inte uppvisat. Sen ägnar jag mig inte åt att klyva ved och liknande med fällknivar så det ligger inte så nära till hands ändå. 

Och apropå egg så anlände Imperium mycket vass. Fabrikseggen är riktigt bra, jämn och fin. Ni kan själva se hur låg den är vilket visar att bladet är tunt bakom eggen. Geometrin är imponerande trots att bladet inte är särskilt högt och flatslipat. Bladgodset är endast tre millimeter från början och det är slipat till imponerande 0,3 mm ovanför eggen. 

Ett tunt blad som är ännu tunnare bakom eggen ger en kniv som är föredömlig att skära med

Första intrycket av den här kniven består även efter en tids användning. Bladet skär riktigt jäkla bra! Kombinationaton tunt gods och en vass egg parat med god geometri visar sig även när man arbetar med kniven. Det finns inga material det här bladet inte klarar av. Kartong, tyg, plast - både mjuk och hård etc hanteras med lätthet. Buntband och tunnare nylonlina och liknande är riktigt lätt att skära. Då är det bara den skarpa eggen som får arbeta. Penetrationen i t ex hårdplastflaskor är mycket god då spetsen är bra. Den tillhör inte de allra ömtåligaste men är heller inget du skall bända med får jag tillägga. Imperium är en kniv till för att skära med, inget annat. Sedan är den tunna spetsen utmärkt att avlägsna spinkar med. Varför talar jag så ofta om det i mina recensioner kanske ni undrar? Jo, som knivkastare händer det ibland att det blir grader på knivarna när de slår i varandra. Inte sällan händer det sedan att en bit av dem dessvärre hamnar i kasthanden vid nästa omgång. Det är då bra att ha något i närheten att avlägsna dem med. Till exempel Imperium. 

Vid hanterade av kartong märks att bladet inte är tjockt, det gör att det lätt glider igenom materialet utan att hänga sig. Detsamma gäller tyg av lite olika dimensioner. Dessutom är tumknopparna föredömligt placerade ur vägen för det man skär. Avsaknaden av hål, blodrännor eller andra dekorationer gör det här till ett mycket praktiskt blad.  

Det gäller även när det handlar om tuffare uppgifter som gummislang och trä. Det sistnämnda är roligare att skära i än man först kan tro med den här kniven. Men att tälja en stund är faktiskt inte dumt med Imperium. Handtaget är bra nog även om det förstås är för slankt för en längre tids arbete. Men för att snida till en petmoj att röra i grytan med vid utomhusmatlagning, tälja en grill- eller tältpinne eller bara sitta vid en brasa och korta av en gren för att fördriva tiden är det här en utmärkt kniv. 

Handtag

Imperium har ett handtag som har en tämligen okomplicerad form. Det mäter 110 mm på längden och eftersom det inte finns något som ett utstickande fingerskydd eller liknanden så är det mesta tillgänglig greppyta. Höjden på handtaget är 19 mm och bredden är 13 mm. 

En rättfram handtagsform med sidor i G10

Materialet i sidorna av handtaget är en smula polariserande. Åtminstone tycker jag det. Juryn överlägger fortfarande som de säger på amerikanska. Inte över själva materialet då eftersom det är välbekant G10. Det är dessutom försett med bra mönster och alla kanter och hörn är väl rundade. Det är färgen som är ovanlig. Egentligen är den väl naturlig eftersom det är hur G10 ser ut när den är ofärgad. Nyansen kallas även jade-G10 av uppenbara skäl. 

Ytan är grov nog för att ge bra friktion och därmed gott fäste. Sedan har kanterna fasats vilket rundar av handtaget även om sidorna i grund och botten är platta. 

Som synes är stålramen kraftigt lättad

Ryggsidan är mestadels öppen med en liten back spacer.
Där gömmer sig även ett fäste för fånglina

Kniven är hopsatt med två skruvar utöver pivotskruven. De har dragits in i en liten partiell back spacer gjord i samma material som sidorna. Där göms även ett fäste för fånglina. Det är i mitt tycke ett elegant sätt att både äta kakan och ha den kvar. Fånglina kan användas men vi som inte nyttjar dylika slipper se hålen för dem. Sedan är skruvarna värda ett extra omnämnande. Civivi gör nämligen ett par saker helt rätt. Dels är alla skruvar av storlek T8 vilka håller bättre än mindre T6 och sedan är det samma storlek till alla skruvar. Det räcker med en mejsel med andra ord om man vill justera eller demontera sin kniv. Skruvarna har dessutom platta huvuden vilket är bra. Ett undantag finns, clipet har mindre skruvar men det behöver inte flyttas särskilt ofta. 

Om kniven skruvas isär hittas en stålram som är grå för att matcha bladet i färg. Ramen är sedan kraftigt lättat och liknar närmast ett fackverk på icke-låssidan. Även låsarmen har lättats mot aktern till. Resultatet av det och de tunna sidorna ger förstås en lättviktare till kniv. Kanter och hörn är mjukt rundade som sig bör. Civivi missar inte så enkla detaljer. 

Det relativt långa handtaget ger gott om plats och enkel form gör det lätt att hitta ett favoritgrepp

Den tämligen enkla handtagsformen ställer inte till några bekymmer när man skall arbeta med kniven. Alla grepp känns naturliga, det gäller såväl hammar-, sabel- som omvända grepp. Lika bra fungerar det med ett styrande finger på bladryggen eller att hålla kniven i nypan. Sedan går det inte att komma ifrån att ett så här litet och smalt handtag aldrig fyller handen som ett större gör. Det ligger i sakens natur. Sedan är kniven utrustad med ett "deep ride"-clip och ibland känns det i handen. Det är ett generellt problem med den formen på clip helt enkelt. För det mesta smiter det dock undan inuti handen utan att skava. 

Öppning och lås

Den här kniven är främst tänkt att fällas ut med en front flipper. Eller kanske inte då det finns två sätt att öppna kniven. Fördelen med att ha flipperfenan pekande framåt är att inget sticker ut när kniven är i fickan och inget är i vägen när man skär. Särskilt inte om man skär mot platta ytor. Nackdelarna är att det inte finns något fingerskydd om man nu vill ha ett och att de kräver en annan teknik än den de flesta vant sig vid. 

Med det sagt så är det här ett exemplariskt genomförande av tekniken. Bladet som löper på keramisk kullager vill bara flyga ut så fort tummen placeras på den lilla flipperfenan framtill. Mönstret gör att man inte glider av och kniven är mycket säker på så vis att öppningen aldrig misslyckas. 

Två mycket väl fungerande öppningsmetoder hittas på Imperium. En uppsättning tumknoppar och en så kallad front flipper

Tumknopparna som utgör den andra metoden för att fälla ut bladet är lika effektiva de. Eller kanske mer. I början var det nästan svårt att fälla ut kniven långsamt. Bladet ville flyga ut hur jag än bar mig åt. Men efter att kniven är något mer insliten eller kanske att jag vant mig går det nu att variera mellan att lugnt öppna kniven eller snärta ut bladet. Utöver att funktionen är förträfflig sitter knopparna väl placerade, det vill säga nära handtaget och är därmed inte i vägen när man skär. De sticker även ut precis lagom för att man skall få grepp om dem samtidigt som formen är rundad och bekväm att hantera. Tumknoppar blir inte mycket bättre än så här. 

Säkerheten sköts av ett liner lock i stål

Låser gör Imperium med en liner lock.  Med sedvanlig Civivi-precison finns inget negativt att säga om låsfunktionen. Den är stabil, säkert och uppvisar inga tendenser att glida under negativ belastning samtidigt som låsarmen är lätt att släppa. Själva låsarmen har lite räfflor som förhindrar att man glider och den sticker även ut en bit för att underlätta åtkomst. 

Det bör tilläggas att den här kniven bör stängas med bladet pekande åt sidan och inte uppåt. Den är nämligen så vass att jag knappt märkte när jag skar mig första gången. Kniven är extremt mjuk i gången och när detent-kulan släppt sitt grepp på väg in så faller bladet fritt och fort om kniven vinklas uppåt. 

Att bära

Yttermåtten ger förstås liten volym och därmed en kniv som är enkel att bära. Totalvikten hamnar desutom under 90 gram så inte heller den går att klaga på. 

G10 materialet ger en smula friktion mot tyget i fickan när kniven skall flyttas. Men i det här fallet är det snarast av godo då det gör att kniven sitter säkrare. 

Ett av Civivis standardclip som dock fungerar bra

Clipet är en smula generiskt, det är ett clip helt enkelt och det återfinns på många modeller från Civivi. 

Men, det är ett mycket bra clip. Spänsten är god och det håller kniven i fast grepp. Sedan är rampen väl uttänkt. Stor nog för att passera kanten på en ficka och inte utåtpekande. Utrymmet under clipet är också väl tilltaget. En del av det förklaras av att skruvarna är försänkta och därmed inte stjäl plats i onödan. 

Clipet känns som sagt en smula mot handen men inte mycket. Anledningen återfinns i att Imperium är en mycket slank kniv. Det är svårt att undvika att clipet känns på ett sådant handtag. Det blir ju proportionerligt större helt enkelt. 

Imperium sitter rätt djupt i fickan även om en liten bit av handtaget syns

Ytterligare en fördel i min bok är att clipets form gör att det inte sticker upp mycket av kniven när den sitter i fickan. Trots det är den tillfredsställande lätt att både dra och stoppa undan. Tilläggas kan att clipet på den här versionen kan flyttas till vänster sida om så önskas. 

Sammanfattningsvis

Med Imperium befäster Civivi sin position ytterligare när det handlar om budgetknivar. Det här är en riktigt bra plattform att bygga på och jag förstår varför de redan släppt några versioner av kniven trots att den bara funnits på marknaden ett par månader. Variationen i material ger något som passar de flesta. Just den här G10-färgen kanske inte är min absoluta favorit men jag hade ingen kniv av den här kulören i samlingen sedan tidigare. Men det är ändå inte i utseendet som knivens främsta fördelar återfinns. 

Istället kan framhållas att Imperium är en riktigt bra EDC-kniv. Den har många av de ingredienser som gör en bra vardagskompajon. Naturligtvis måste jag lyfta Civivis oerhörda jämnhet. Den är genomgående och syns särskilt i handhavandet. Den här kniven är lika snabb och enkel att öppna som att stänga. Lite som en bils prestanda 0-100. Fast här fungerar den lika bra 100-0. Vid recension av Civivis knivar är det nästan omöjligt att undvika ämnet då de helt enkelt tillhör de bästa på det området.

Men även övriga detaljer visar på byggkvalitet. Ramen är välbyggd och påkostad med mycket arbete nedlagt trots att kniven inte tillhör de dyraste. Sidorna är arbetade och ger gott grepp och bladet är förstås centrerat. Sedan måste jag säga att clipet är bra, det fungerar utmärkt med god spänst, bra ramp och gott om utrymme under. Möjligen kan det även sägas vara en smula tråkigt rent utseendemässigt. Men det är att anmärka på petitesser. 

Jade- eller naturlig G10 är ett material som ser olika ut beroende på hur ljuset faller

Sedan tycker jag att Imperium som modell är en väldigt snygg kniv. Den har flödande enkla men ändå intrikata linjer. Men som sagt färgen är inte för alla men det skulle förvåna mig om det inte inom kort kommer ytterligare färgställningar att välja på. 

Stålvalet är ovanligt och frågan är om fler budgetknivstillverkare kommer att följa efter. Min erfarenhet av det här bladet säger att det vore en god idé. Särskilt när det behandlats som här! Imperium är en kniv som skär riktigt jäkla bra, ursäkta språket. Men det här är hur fickknivar bör vara, vassa, tunna bakom eggen med en bra spets. Det här är inte ett fällbart spett utan en kniv. Jag är trött på att många fällknivar säljs med argumentet att de skall klara "allt". Jag vill ha en fickkniv som skär bra. Det är väl inte så svårt att förstå? Civivi verkar ha greppat det konceptet i alla fall. 

Handtaget är bekvämt nog för att matcha bladets prestanda. Jag måste även nämna den exemplariska öppningen och stängningen av den här kniven. För den som söker något med "fidget factor" eller fällknivsstresskulor som jag kallar dem, så är det här en utmärkt kandidat. Särskilt som det bidrar till att göra kniven praktisk!

Civivi Imperium är en förbaskat bra EDC-kniv med ett spännande stålval som krydda

Är det något som det går att invända mot så är det att kniven inte är särkilt unik i Civivi-sortimentet. Det är ytterligare en kniv med G10 i handtaget, en liner lock och ett standardclip. Men det finns tillräckligt med positiva egenskaper som är mer ovanliga hos Imperium för att motivera det. Valet av stål är en sådan. Nitro V återfinns sällan i knivar för under tusenlappen utan snarare i customknivar annars. En annan är att det är en frontflipper. Det är inte det mest frekvent förekommande i Civivis uppställning och gör därför att den sticker ut en smula.  

Sedan kan väl begreppet "budgetkniv" diskuteras. Civivi började med att släppa knivar som låg i trakterna av 3-500kr. Därifrån har de klättrat och Imperium kan köpas från ca 880 kr och uppåt tusenlappen för de något mer exklusiva versionerna. Men jag anser att Civivi fortfarande är bland de märken som ger mest valuta för pengarna. Särskilt med det här stålet i bladet. Den här graden av pålitlighet parat med exemplariskt handhavande och inte minst ett blad som skär som det hade betalt för det gör att det är enkelt för mig att rekommendera den här kniven. 

Civivi online store

Specifikation:

Längd utfälld: 199 mm

Längd hopfälld: 110,5 mm

Vikt: 89 g (vägd av mig, uppgiven 89,4 g)

Bladlängd: 88 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: Nitro V, 59-61 HRC

Handtag: G10

Lås: Liner lock

Producerad av: Civivi, tillverkad i Kina

/ J 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre