Recension Artisan Cutlery Revel

 

-  ytterligare en Laconico-design

Det vore en överdrift att påstå att jag samlar på knivar designade av Ray Laconico men det har slumpat sig så att jag har ett par tre stycken vid det här laget varav den här från Artisan Cutlery kallad Revel, är den senaste!

Jag har även med goda vitsord recenserat en annan modell från Artisans systermärke CJRB kallad Prado som även den är formgiven aav samma person. 

Artisan Cutlery Revel

Likt många modeller från Artisan Cutlery finns även den här i flera olika utföranden. Dels finns Revel som här med metallhandtag och ett lite enklare stål men även med FRN handtag med samma stål eller ett riktigt fint S90V. FRN-versionerna är button locks och finns dessutom i olika färger och med eller utan svart finish på bladen. 

Så lite beroende på budget och behov finns det olika alternativ att välja emellan.

Sedan har Revel även gjorts i ett par extremt lyxiga utgåvor med titanhandtag och S90V respektive Magnacut i bladen. Men de är utsålda sedan en tid tillbaks. 

Revel är ännu en stilren kniv signerad Ray Laconico

Kortversion: Artisan Cutlery Revel, en snygg och elegant kniv som är både lättburen och praktisk som EDC-kniv

Blad

Bladet är en kvintessentiell clip point som i det här fallet har proportioner som får det att påminna om en typisk Bowie-kniv. Fast i mindre och fällbar utgåva då. Mindre i det här fallet är ändå relativt rejält för en fällkniv med en längd på 90 mm. Det skall ställas i relation till en höjd på 32 mm som mest. Bladgodset är 3,2 mm tjockt. 

Det mest utmärkande för den här kniven är det distinkta clip point-bladet

Finishen är en blank satin och märkningen består av Artisan Cutlerys logga på en sida av ricasson och på motstående sida hittas serienummer och ståltyp. På bladet hittas även Laconicos namn. Allt är dock sympatiskt diskret och förstör inte bladets rena linjer. 

De förstärks för övrigt av en uttalad falskegg och en hög sabelslipning. Den senare mäter strax över två centimeter i  höjd. Det får bladet att smalna av till ca 0,6 mm bakom eggen. En siffra som enligt mig är för mycket för en fällkniv och mer anpassat till en stor huggare. Här kan man gott från Artisan Cutlerys sida lita mer på materialet och tunna ut bladen. 

Bladet utmärks även av att början av ryggen strävar uppåt och bildar en tumramp som försetts med räfflor för bättre fäste. Sedan är bladhålet förstås något som är uppenbart. 

Stålet  som använts är ACs egna AR-RPM9-stål, ett stål som har visat sig gångbart. Det är ett typiskt allroundstål i mellansegmentet där man även hittar konkurrenter som 14C28N och N690. Inte pjåkigt alls faktiskt. Det håller skärpan tämligen väl och motstår korrosion bra. Det är också mycket lättslipat vilket alltid är sympatiskt. 

Stålet som använts är Artisan Cutlerys egna AR-RPM9

Så fort du börjar använda Revel inses att det här är en praktisk kniv. Ett clip point-blad är ofta bra till mycket och det gäller även här. Till vanligare EDC-sysslor som att kapa plastband, tejp, rep och tunnare snöre, skära av nylonband kring paket etc fungerar det här bladet mycket bra. Därtill kan det läggas att det är något med geometrin som trots att kniven är tjock bakom eggen gör den till en veritabel kartongstrimlare. 

Spetsen är därtill precis så bra som den ser ut. Vass utan att vara alltför klen. Sedan kommer vi till den mest positiva överraskningen. Revel skär mycket bra i trä! Att den gör det  i färska grenar kanske inte är så konstigt. Fabrikseggen får nämligen godkänt, den är vass och symmetrisk. Men att kniven skulle vara så pass bra till torrare virke var överraskande för mig. Handtaget hjälper också till genom att vara långt nog för att inte lillfingret skall få obehagligt mycket tryck på sig när knvien vill rotera i handen då man lägger lite kraft bakom snitten. 

Även i lättare material som vanliga textilier är Revel mycket gångbar. Det går åt många tygtrasor för rengöring av cyklar i en cyklists hushåll och de görs av gamla uttjänta kläder. 

Handtag

Handtaget på den är versionen är som tidigare sagts av titan. Det innebär i det här fallet två massiva stycken som är strax över tre millimeter tjocka. Några försök till att lätta dem har inte gjorts. De är flata på insidan vilket å andra sidan underlättar rengöring. En detalj som för övrigt även förenklas av den helt öppna ryggen. Där hittas även en bult  med ett hål i för fånglina. För att den skall kunna användas  krävs emellertid att ett tunnare snöre används. Någon plats för exempelvis en standard fallskärmslina  finns inte. 

Kniven hålls samman via två disanster utöver pivotskruven. Skruvskallarna är faktist T8or men riktigt usla om jag skall vara ärlig. Fästet för en mejsel är närmast obefintligt med ett välvt skruvhuvud och ett mycket grunt spår. Skruva inte isär den här kniven! Risken att du står där med runda skruvhuvuden är närmast hundraprocentig!

I det här utförandet har Revel ett titanhandtag

Längden på hela handtaget är 115 mm varav tillgängligt utrymme för fingrarna är ca 93 mm. Något som dock inte känns det minsta krampaktigt då fingerskyddet är mjukt format och det går att placera halva pekfingret över det utan problem. Baktill vidgar sig handtaget något för att förhindra att man halkar bakåt när man skär med kniven. 

Kniven är öppen i ryggen och där hittas även ett fäste för en mycket tunn fånglina

Titansidorna är designade så att det mönster som finns ger ett intryck av paneler. Det get lite fäste men det är främst formen och fördjupningen för pekfingret som bidrar till att hålla kvar kniven i handen. Det finns även några räfflor på basen av bladryggen för en tumme men de är mer av indexerande karaktär än att skänka något egentligt grepp. Något som jag övrigt är glad för då det på senare tid blivit allt mer diskussion kring hur dylika fördjupningar i knivblad påverkar den generella hållbarheten. 

Finishen överlag får godkänt då kanter och hörn är slipade och rundade som de skall vara. 

Revel har ett mycket bekvämt handtag. Det är lite för tunt för att vara extremt ergonomiskt

I hand är Revel bekväm på ett relativt neutralt sätt. Det är inget ergonmiskt muskelpaket men pekfingret hittar sin plats och det gör resten av handen också. Sedan gör den tämligen enkla formen att de båda grundgreppen, sabel- och hammarfattning fungerar utmärkt. 

Detsamma kan sägas om omvända grepp, inget som irriterar där heller. Rent generellt håller sig dessutom clipet ur vägen trots att det är av "deep ride"-typ. Det uppskattas då de ibland ger upphov till skav på grund av placeringen långt bak på handtaget. 

Öppning och lås

Det här är en lättöppnad kniv, förutsatt att man uppskattar Spydercos uppfinning bladhål, förstås. Alternativet är att öppna kniven med två händer vilket också går. 

Öppningsmetoden framgår tydligt av hålet i bladet

Bladhålet är lättåtkomligt och bekvämt att nyttja då det är fasat på ett sympatiskt vis. Mycket mer och det hade blivit halt. Det är alltid en avvägning. 

De fina keramiska kullagren gör att den här knivens blad har en tendens  att flyga ut snabbt. Särskilt gäller det om man använder sig av en s k "Spydie flick" med pekfingret på baksidan av kniven. 

Sedan är bladet rätt tungt beroende på form och tjocklek så motståndet (detent) kan övervinnas med en handledssnärt för den som vill provocera sin kniv och öppna den på det viset. 

En liten nackdel med den krispiga öppningen och det tunga bladet i kombination är att pivotskruven har en tendens att gänga upp sig. Du får antingen justera den med jämna mellanrum eller förse den med lite gänglåsning för att hålla den på plats. Efter ett tag blir annars öppningen för lätt och bladet börjar peka bort från låssidan. Med rätt justerad pivot är bladet annars centrerat.

Här hittas ett klassiskt ramlås med tillhörande låsarmsförstärkning och översträckningsskydd

Låset som hittas på den här kniven är ett ramlås med sedvanliga tillbehör. Med det avses en stålförstärkt spets på låsarmen och ett översträckningsskydd. 

Funktionen är mycket god med 100 procentig upplåsning och en låsarm som är lätt att nå. Låsarmen är därtill tämligen mjuk vilket gör låset lätt att släppa. Dock inte så lätt att det glider under felbelastning, det vill säga press eller lättare slag mot bladryggen. 

Något glapp upplever jag inte heller i bladet med låsarmen på plats. Det gäller dock så länge pivotskruven inte gängat upp sig förstås. 

Att bära

Revel är inte så dum att bära i en ficka. Med sina av mig uppvägda 114 gram är den inte avskräckande tung för sin storlek. Den är för övrigt drygt elva centimeter lång som nämnts ovan. Det skall paras med en höjd på som mest 35 mm och en tjocklek på endast strax över centimetern. 

Sammantaget en tunn och lätt kniv, särskilt om det ställ i relation med längden tillgänglig egg. 

Clipet är enkelt och av fjäderståstyp

Sidorna på handtaget är flata vilket inte heller det utgör något hinder när kniven förvaras i en ficka. Mönstret på titanet inverkar inte på hur kniven känns att dra eller stoppa undan. 

Så här ser Revel ut på plats i en ficka

Clipet på Revel är av enklaste slag och här märks det att det här egentligen är en "upphottad" version av en enklare modell. Det vill säga titanet i sig själv utgör en uppgraderad lyxdetalj.

Här hittas ett fjäderstålsclip direkt plockat från tillverkarens hylla och det hittas även på andra modeller. Det betyder dock inte att det är dåligt, bara att det inte är något extra och kanske ser lite tråkigt ut. Ett plus är  dock att dess blanka polerade finish går igen i bådeskruvar och blad.

Funktionen är bra med någon anmärkning. Rampen är liten men utgör i allmänhet inget problem även om jag som vanligt har synpunkter på spetsar som pekar utåt. De kan både skava och upplevs spetsiga om man slår handen i dem. Spänsten i clipet är god och utrymmet under, tja dugligt, inte mer. Särskilt inte som ett par millimeter i bakkant stulits av att clipet inte är försänkt i handtagssidan. Ytterligare en liten besparande åtgärd. Maskinbearbetningstid är pengar.  

Sammanfattningsvis

Revel är ännu en snygg och rekorderlig kniv från Ray Laconicos penna eller kanske CAD-program. Alla linjerna sitter som de skall och det som fick mig att välja den här kniven var det snygga bladet. Det är blankt, fint och är en clip point som ger Bowie-knivs vibbar. Helt rätt i mitt tycke. 

Sedan gillar jag renheten i Laconicos formspråk rent generellt. Några customknivar från honom vore inte ovälkommet men det är utom mina ekonomiska muskler. Istället får jag förlita mig på bland andra Artisan Cutlery. I allmänhet har jag kommit att gilla deras sätt att göra knivar vad gäller produktionskvalitet. Både finish och sammansättning brukar vara goda.

Det är den även här fast med några små undantag. 

Revel är en synmpatisk EDC-kniv då den är både praktisk och lätt att bära

Det handlar om några detaljer men de irriterar mig en smula måste medges. En sådan sak är kvalitén på skruvarna. De är helt enkelt inte bra i det här fallet. Skruvhuvuden är alldeles för grunda. Nog sagt om det. Fast nästa detalj handlar också om skruvar och det är själva pivotskruven. Problemet med att den gängar upp sig är förvisso tämligen lättåtgärdat men det förutsätter att du har Loc Tite eller liknande hemma. 

Sedan var det slipningen. En sabelslipning är vad den är men i det här utförandet anser jag att den är alldeles för tjock bakom eggen. Vilka uppgifter skalll utföras med en fällkniv som kräver att den är 0,6 mm tjock bakom eggen? Nu går det för all del också åtgärda genom att man slipar eller snarare helt reprofilerar om eggen. Det är för mycket jobb för min del.

Med det sagt skär inte Revel dåligt, bara inte så bra som den skulle kunna gjort Men någon risk att eggen flisar sig föreligger inte. Den håller dugligt och i kombination med ett tämligen bekvämtt handtag.

Något som  också kan diskuteras är titanets vara eller icke vara på den här specifika modellen. På den punkten väljer Artisan Cutlery att tillgodose olika smak och jag råkade välja metallhandtag. Modellen finns som sagt i andra material och mer exklusiva stål för den som föredrar det. 

Artisan Cutlery Revel är även stadig nog att fungera i skogen om du känner fördet

Men sammantaget kan det konstateras att de flesta intryck säger att Revel är resultatet av ytterligare ett lyckat samarbete mellan Artisan Cutlery och Ray Laconico. De har gjort det förut och jag tror att det kommer att hända igen. 

Revel är en både snygg och inte minst lättburen kniv och är en utmärkt plattform för den som söker en bra EDC-kniv. Valmöjligheter finns och de enklaste har ett riktpris från 45$ på hemsidan och det här utförandet hamnar kring 90$. 

Artisan Cutlery

Specifikation:

Längd utfälld: 205 mm

Längd hopfälld: 115 mm

Vikt: 114 g, vägd  av mig, uppgiven 113 g

Bladlängd: 90 mm

Godstjocklek: 3,2 mm

Bladstål: AR-RPM9

Handtag: Titan

Lås: Frame Lock

Producerad av: Artisan Cutlery, tillverkad i Kina

/ J - positiv

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension Olitans Submarine

 

-  ytterligare en Shilin Cutter testad

Härförleden skrev jag att jag gillar Shilin Cutters. Det var i en recension av en annan kniv från ett annat märke. Men nu är det dags för en tolkning från Olitans kallad Submarine

Olitans Submarine

Varför de döpt den till Submarine har jag ingen aning om. Möjligen för att de övergripande linjerna skulle kunna påminna om en mycket tidig U-båt om man använder fantasin. Hur som haver är det en fällkniv riktad mot EDC-segmentet från det kinesiska märket Olitans. Min första kontakt med dem var en kniv kallad Lemon Shark som jag tidigare recenserat. Den fick med beröm godkänt.

Att de tror på Submarine som koncept framgår att det finns inte mindre än åtta olika varianter att välja mellan. Handtagen är aningen gjorda av G10 i olika färger eller i PEI i de fall de är halvgenomskinliga. Bladen kan fås både svärtade eller blanka. 

Submarine är liksom Lemon Shark knivar från deras budgetsegment och det vore intressant att testa något från deras mer påkostade del av katalogen. 

Submarine - en Shilin Cutter

Kortversion: Olitans Submarine, en Shilin Cutter för EDC-bruk. Liten och kompakt fast en smula knubbig gör den processen kort med de flesta småarbeten

Blad

Bladet är förstås det mest definierande på hela den här kniven då det är vad som gör att den är en "Shilin Cutter". Kännetecknande för den här typen av kniv är att bladet är lövformat. Närmare bestämt är det ett bambulöv som är förlagan. Det betyder på knivspråk att du har en drop point som dock har en rygg som höjer sig en smula innan den faller nedåt spetsen och att den kombineras med en egg som utgör en enda lång buk. I det här fallet är den till och med lite mer uttalad än vanligt kan väl tilläggas. 

Något som försstärker utseendet är dessutom att det här bladet har en tunnare falskegg. En annan uttmärkande detalj är förstås hålet i bladet. På bladryggen finns dessutom en rad med fåror för ökat fäste. Dess vara eller icke vara kan alltid diskuteras. 

Bladet beskrivs som ett kukri-blad på hemsidan men är så lövformat det kan bli

Bladet är 84 mm långt och det matchas av en höjd på hela 33 mm. Det är således något större än man tror. Proportionerna förvillar en aning. Tjockleken på bladgodset är 3,5 mm. Här kunde man lätt kunnat avlägsna en halv millimeter och fått bättre egenskaper utan kompromissat med hållbarheten. Ett så här högt blad håller ändå!

Materialet som använts är det för de flesta vid det här laget mycket välbekanta 14C28N med svenskt ursprung. Ett typiskt mellanklasstål, om uttrycket tillåts. Det är ett allroundstål som inte sticker ut på någon enstaka parameter men är både rosttrögt och tar en god skärpa. Det håller skärpan dugligt och det flisar sig inte så lätt. Överlag är det med andra ord ett bra val i det här fallet. 

Ytan på stålet är en blank satin. Bladet är omärkt sånär som bladstålsbeteckningen som hittas i mycket liten stil på motsatt sida ricasson. 

Det breda flatslipade bladet är gjort i ett stål med svenskt ursprung, 14C28N

Submarine har ett blad som är så gott  som helt  flatslipat. En ytterst liten flat del återfinns längst upp men den är mest kosmetisk. Överlag uppträder bladet därför som det ser ut. Bakom eggen mäter jag godstjockleken till 0,4 mm vilket inte extremt tunt men tillräckligt för bladet skall skära bra. 

Formen ger en tydlig vink vad det här bladet är bäst till och det är svepande skär. Men den svängda eggen innebär också att om du påbörjar ett snitt nära handtaget så viker eggen av utåt ett tag innan den börjar svänga mot spetsen. Det gör att när man skär av till exempel snöre och rep så biter eggen hårdare vilket är  positivt. Det är lite av samma effekt du får av en "recurve" eller S-format egg fast inte lika extremt. 

I övrigt är den här typen av blad väldigt flexibla. De klarar de flesta arbeten med bravur och särskilt gäller det småjobb av allehanda slag. Men det finns saker jag inte gör någon längre tid med den här kniven och att tälja i trä är en sådan sak. Där föredrar åtminstone jag en rak egg. Så vet du med dig att det är något du gör frekvent skall du kanske välja en annan modell från Olitans.

Handtag

Submarine har ett rätt knubbigt handtag som ser tillräckligt långt ut vid första anblick men som känns trångt när du håller i det. Konstruktionen är annars inte mycket att orda om. En rätt kraftigt lättad stålram utgör stommen. Kniven är till största delen öppen i ryggen med en partiell back spacer.

Handtaget är fäst i två punkter, dels hittas en skruv i nämnda back spacer och dels den justerbara pivotskruven. Nästan standardiserat bland knivar i den här prisklassen är storlek T8 på pivotskruven och T6 för de andra.  

Handtaget är gjort av G10 som är mycket finslipat, så någon extrem friktion finns inte

Materialet är i handtaget är G10. I det här fallet är den grön men finns att få i olika nyanser som jag skrev ovan. Ytan är faktiskt rätt arbetad då den dels är välvd och dels halvpolerad. Det sista kan man ha synpunkter på då det avlägsnar en av G10-materialets fördelar vilket är mycket gott fäste. Det får du inte här.

Handtaget är till största delen öppet i ryggen med en endast en liten back spacer

Längden på handtaget är 108 mm även om det anges till 104 mm. Men av det försvinner 15 mm baktill på grund av utformningen där. Sedan har vi den förbaskade flipperfenan som stjäl hur mycket utrymme som helst. Kvar som tillgänglig greppyta för handen är 75 mm. Det är i minsta laget. Särskilt när man har ett så kraftfullt blad. 

Handtaget är bekvämast i ett sabelgrepp. I ett hammargrepp blir det för lite plats för min hand eftersom flipperfenan stjäl utrymme

Greppet kunde ha varit bekvämt men min handstorlek finns det ett stort bekymmer och det är flipperfenan. Förutom att den stjäl plats så är både placeringen av den eller snarare vinkeln, samt utformningen ett problem. Den agerar nämligen även fingerskydd när kniven är öppen. Bekymret är dock att den riktats en aning bakåt vilket gnager hårt på mitt pekfinger vilket inte är bekvämt. Särskilt inte som formen är rätt kantig. För att undvika det måste man greppa längre bak på handtaget varpå det blir lite av ett "tre och halvt-fingers"-handtag för mig eftersom det som sagt är kort. Det gäller framförallt vid hammargrepp. 

Dessbättre gör den rundade bakänden att det greppet blir relativt bra trots det. Sedan är handtaget som nämndes rätt fylligt vilket ändå ger ett godkänt grepp. Särskilt gäller det vid sabelgrepp och då gömmer sig även bakänden på clipet inuti handen och känns då mindre hård. 

Vill  man nyttja omvända grepp fungerar de oväntat bra med det här handtaget. 

Öppning och lås

Sumbarine tillhör det moderna gardet av fällknivar och det betyder ofta multipla öppningsmekanismer. I det här fallet kan du välja mellan en flipper och ett hål i bladet. Ibland önskar jag att tillverkarna slutade vela och bestämde sig för en metod. Man kan inte tillfredsställa alla och kombinationerna fungerar inte alltid. 

Flippern, den ena av två öppningsmetoder, fungerar väl

Flipperfenan fungerar bitvis väl men jag är verkligen ingen vän av utformningen som beskrevs ovan. Men till att fälla ut bladet är den bra. Den är vinklad bakåt och tillverkaren har varit snäll att fasa främre delen av ramen som "landningsbana" för pekfingret. Några räfflor på själva fenan ger också bättre fäste vilket behövs då den inte är särskilt prominent. 

En liner lock som är säker men ibland ger lite spel upp och ned

Låser gör ubåten med en liner lock. Till största delen fungerar den bra. Låsarmen faller på plats som den skall, den är lätt att komma åt och bladet, det hålls på plats. Eller, kanske inte. Ibland finns en tendens till ett litet spel i höjdled. Det är dock inte konsekvent. Men om bladet provoceras en stund så försvinner det. Som om låsarmen tar hårdare efter ett tag. Men det är aldrig tal om att bladet skall släppa så säkerheten är inte hotad. Mest en irriterande känsla. 

Som tur var känns den inte när man skär med kniven. Den upplevs då som mycket stabil. 

Att bära

På det här området bjuder Submarine på mixad kompott, både bra och mindre bra. Vikten till exempel är duglig med 114 gram. Längden är även den mer än godkänd med 104 mm i hopfällt läge. Särskilt om de här två måtten ställs i relation till ett högt blad med en längd på nästan åtta och en halv centimeter. 

Mindre bra är då tjockleken. På det här området känns det här som en ubåt med dyktankar på sidorna. Den är nästan en och halv centimeter tjock, 14,5 mm. Det är mycket.

Submarine har ett fjäderstålsclip som inte kan flyttas

När det sedan paras med en höjd på 37 mm så känns den här kniven i fickan kan  jag säga. Mer positivt är att de släta G10-sidorna inte bjuder på mycket motstånd när kniven skall halas fram eller  stoppas undan. 

Det blankpolerade clipet syns rätt väl i kontrast mot byxor och jeans

Clipet är ett enkelt och mycket blankpolerat fjäderstålsdito. Tyvärr pekar spetsen utåt vilket känns mot handen ibland men det ger i sin tur tillräcklig med ramp för att glida över de flesta tygkanter. Utrymmet under clipet räcker också till. Till det bidrar att clipet är försänkt i  handtagssidan och att skruvhuvudena är platta. Med andra ord har lite arbete lagts ned på den punkten. 

Men för att spara in den arbetstiden valdes att inte upprepa proceduren på andra sidan. Du kan med andra ord inte vända på clipet så vänsterhänta  göre sig icke besvär. 

Sammanfattningsvis

Något jag inte riktigt förstår är presentationstexten till den här kniven. Där står att läsa att den har ett "Kukri"-blad inspirerat av Ghurkas kända knivar. Men det har den ju inte alls! Tvärtom är det här ett av de mer lövformade blad jag sett. Något som dessutom  tydligt står att läga i den tekniska specifikationen på hemsidan där det tydligt står "Blade style: Shilin". Det i kombination med ett handtag som speglar bladformen gör ju det till en Shilin Cutter. Den som skrev texten måste varit förvirrad och sedan har ingen kontrollerat den och låtit den förbli på hemsidan. 

De beskriver vidare Submarine med ord som "powerful yet compact". Även det är lite av överord, så kraftfull är den inte. Den är snarare liten och knubbig. Men visst, låt gå för det. De skriver även att man kan välja G10 för "maximum grip" men då får jag föreslå att man inte har en nästan blankpolerad yta på sin G10. Den som finns här bjuder inte på något extremt fäste. Knappt något friktion alls faktiskt. Men det är inget negativt i det här fallet. Det rimmar bara inte med texten. 

Om vi bortser från reklamtexten så hittas istället en fällkniv som är charmig med sina distinkta kinesiska rötter och tydliga formspråk. Materialen är även de väl valda för prisläget och om det finns inget att säga. 

Submarine är en bra EDC-kniv om du kan tänka dig något knubbigt i fickan

Däremot har jag en del synpunkter på öppningen av kniven. Till en början var jag inte negativ till två eller fler metoder att fälla ut blad på fällknivar men jag har börjat bli alltmer skeptisk rent generellt måste erkännnas. Det är nämligen sällan  man lyckas med att optimera kniven för alla. Ofast tvingar det fram kompromisser och någonstans är det något som haltar. I det här fallet är det egenligen inte det utan snarare vinkeln och placeringen av flipperfenan. Som beskrevs ovan är den förvisso fungerande men inte komfortabel mot fingret. Det känns lite som ingen testade kniven innan den släpptes. 

Väl framme så är bladet dock sympatiskt och det knubbiga handtaget ger relativt gott grepp om även om det är lite trångt givet flipperfenan. 

Olitans Submarine har även fått följa med ut i skogen men det är ingen favorit för träarbete

Med det sagt är Submarine från Olitans är vad jag skulle kalla en typisk EDC-kniv även om den som väljer den får göra ett avvägande. För kniven talar en personligt utseende och bra skäregenskaper, mot talar att den tar en del plats i fickan då den är både hög och tjock. 

Men i slutänden är den ändå rätt charmig och till det bidrar priset. Med ett riktpris på 45$ känns den heltt rätt prissatt. 

Olitans 

Specifikation:

Längd utfälld: 188 mm

Längd hopfälld: 108 mm

Vikt: 114 g

Bladlängd: 84 mm

Godstjocklek: 3,5 mm 

Bladstål: 14C28N

Handtag: G10

Lås: Liner lock

Producerad av: Olitans, tillverkad i Kina

/ J - fortsätter med Shilin Cutters

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Recension Zitoon Knives Le primitif rotation

 

Inledning

Det här blir en recension som utgår från en ståndpunkt jag redan slagit fast. Den är att jag verkligen gillar de här knivarna från Zitoon Knives! Såpass mycket att de blev mitt nya förstahandsval för rotationskastning och därmed de knivar jag tävlat med det sista året. Det säger förstås något om vad jag anser om de generella egenskaperna. 

Zitoon Knives le primitif rotation

Men jag tänkte gå in mer på djupet varför jag uppskattar Le Primitif Rotation som de heter och mer specifika detaljer. Därmed kanske jag kan underlätta för dig som är intresserad av att köpa ett set. 

Ni som följer mig antingen här på bloggen eller på instagram har stött på det här märket förut. Zitoon Knives är ett litet entusiastmärke från Normandiet, Frankrike. Där hittas Olivier Feret som både designar och tillverkar de här knivarna. Det är med andra ord knivar gjorda i små serier och till stor del förhand vi talar om. Jag vill inte säga att de är 100% handgjorda för det epitetet vill jag lämna till knivar som är smidda från grunden. 

Utseende och mått

För er som sett min presentation av Le primitiv No Spin känner igen utseendet. Det här är exakt samma modell fast i större skala. Oavsett vilket är det en kniv som utstrålar en viss råhet med enkla men aggressiva linjer. Enligt egen utsago blev Olivier inspirerad av en ett datorspel, "Hunt", när han skapade modellen. Och det var spetsens utformning han föll för. Det är något jag kan förstå och som en bonus kan sägas att den är oerhört effektiv. På sätt och vis påminner de om dolkar i det avseendet, något jag återkommer till. Särskilt gör de det eftersom den långa "falskeggen" även om kastknivar inte har några egentliga eggar, gör att att kniven ser ut som och uppträder som den vore dubbeleggad. 

Hur knivarna ser ut efter ca 33 000 kast

Tjockleken är 6 mm och bakändarna är rundade

Spetsen är mycket effektiv

Le primitif till hör 13"-kategorin. Det vill säga knivar som är 330 mm långa.* Bredden på bladet är som mest 42 mm och smalnar därefter av rätt kvickt som synes. Handtaget är 29,5 mm på bredaste stället och tjockleken på kniven är 6 mm. Liksom längden är det ett vanligt mått för kastknivar. Det är tjockt nog för att hålla väl samt ge rätt vikt samtidigt som det är tunt nog för att ge god flykt och bra penetration. 

De måtten ger en kniv som väger 410 g. Även det måttet hamnar i mitten av tänkta kategorier då primitif inte tillhör vare sig de lättaste eller tyngsta knivarna för rotationskastning. Jag föredrar knivar kring den här vikten. För tunga knivar kan falla ur tavlan om de inte är perfekta och de har en tendens att träffa som yxor vilket maler ned tavlorna kvickare. Dessutom är det jobbigare om man tränar länge kan väl tilläggas. Även om det sistnämnda i första hand gäller No Spin-knivar. 

Material

Fransmännen vet vad de vill, åtminstone vad det gäller val av knivstål kan konstateras. En stor del av fransk knivtillverkning har alltid vänt sig till Sverige för att tillgodose behovet. Det gäller såväl produktion av klassiska fällknivar som kastknivar. Emellertid är det inte samma stål vi talar om. 

Det Zitoon Knives och några andra tillverkare nyttjar är en grupp slit- eller höghållfasthetsstål från SSAB som går under namnet Hardox. De har ordningsnummer som 450 och 550 och här är det förstnämnda aktuellt. Det är överlag ett utmärkt material för ändamålet. Det är som sagt gjort för hårda tag då det vanligen hittas i dumperflak, schaktmaskinsblad och liknande. 

Fransmännens favoritstål för kastknivar. Den här etiketten hittade jag på ett flak

Konkret betydet det att du har ett stål som är extremt segt och därmed inte chippar eller spricker. Det givet att hårdheten inte är för hög förstås. Kastknivar härdas som vanliga knivar men sedan värmebehandlas de för att få en väsentligt mycket lägre hårdhetsgrad. Där en fällkniv ofta skryter med stål med HRC kring 60-62 och vanliga fastbladare ofta håller 58-59 HRC så hittas kastknivar kring de femtio. Mycket mjukt med andra ord. 

Orsaken är enkel, vanliga knivar håller inte för de påfrestningar kastknivar utsätts för. Ett kast eller två går bra men inte om du tränar med dem. Vi talar om hundratals kast per träningstillfälle. Även bra träffar ger kraftiga vibrationer och då har vi inte talat om bredsidor i tavlan eller närkontakt med marken och annat som är att räkna som ren misshandel. 

Att kasta

Le primitif rotation eller The Primitive som den kallas på engelska är en modell som är helt gjord för rotationskastning. Som vanligt går det förstås att kasta såväl Military Half Spin som No Spin med de här knivarna men den är inte särskilt bra till just det. I mitt tycke skall väl tilläggas. 

Generellt kan sägas om den här modellen att den lurar ögat. Det är de slanka linjerna och den utdragna spetsen som gör det. Le primitif känns nämligen tyngre än  man kan förledas att tro när man först ser dem på bild. Särskilt om de jämförs med knivar som är tunnare och längre. 

Det tillsammans med vikten gör att flykten blir förutsägbar. Något som är eftersträvansvärt i en god kastkniv. Det är en följd dels av att kniven har en stabil rotation och dels att den klyver luften väl. Det sistnämnda gör att kniven inte vill vrida sig eller fångas av sidvindar särskilt lätt. 

Le primitif/The Primitive är en mycket bra modell för precisionskastning

En del av egenskaperna kommer sig av att kniven är neutralt balancerad. Något som gäller en majoritet av knivar för rotationsbruk. Undantaget är en del knivar främst anpassade för mycket korta avstånd och uppvisningar** där lätt framtunga knivar ibland nyttjas. 

Vidare kan sägas om den här modellen att den är ett bra precisionsinstrument tack vare de egenskaper som nämndes ovan. Le primitif är en bra kniv för precisionskastning från 3, 5 och 7 meter tack vare det. 

Sedan måste något sägas om spetsen.  Mest att den är förödande för allt den träffar. Det vill säga penetrationen är mycket god. Även det är  en viktig egenskap då du verkligen vill att en träff skall sitta kvar i tavlan. "Stick" som det kallas på engelska är alltid viktigt men extra mycket om du tävlar. Du vill inte missa poäng för att en halvbra träff ramlar ur tavlan. Det kan bli dyrbart. 

Dock är tunnare spetsar både en förbannelse och en välsignelse beroende på vad kniven skall användas till. Det är som sagt utmärkt för att behålla kniven i tavlan samt att träffa mindre ting och inte minst att träffa exempelvis spelkort. Att lyckas med "center cuts", dvs att träffa mitt i ett kort utan att nudda kanten är väsenligt mycket enklare med en smal spets. Men breda spetsar har andra fördelar som att de täcker större delar av en måltavla och därmed ökar chansen till  goda poäng. 

- Rotationskast

Först skall sägas att alla knivar för rotationskastning inte snurrar på samma vis. Alla roterar ungefär lika mycket, det vill säga ett varv på cirka tre meter eller strax däröver. Men och det är ett stort men hur man kommer dit är mycket olika. En del knivar ger en känsla av att de måste "sättas igång" medan andra som den här snurrar mer naturligt. Kastaren behöver således inte tillföra särskilt mycket fart själv. Sedan varierar hur snabbt eller sent en kniv börjar rotera samt hur kvickt själva varvet blir när rörelen väl  initierats. Generellt gäller att en mindre kniv roterar snabbare men det beror även på hur handtaget är utformat etc. Då har jag så långt bortsett från kastaren själv och dennes grepp och teknik men det är en annan fråga. 

Le primitif är mycket neutral på alla de här punkterna. Den börjar rotera relativt kvickt men är inte extrem åt det hållet tack vare neutral vikt, mediumlängd och mediumvikt. Den snurrar heller inte vare sig sent eller extremt tidigt. Allt sammantaget gör det här till en mycket god modell för precisionskastning. Särskilt tydligt blir det från tre meter som ju är det närmaste avståndet i de flesta tävlingssystem. 

Mina första intryck av Le primitif rotation från ca ett år sedan

En av de saker jag uppskattar med den här modellen är hur den känns att släppa. Det tack vare utformningen på handtaget samt avsaknaden av handtagssidor. Jag gillar även den rundade bakänden av handtaget i de fall den hålls mot handen. Greppet jag har är ett handskaksgrepp med tre fingrar på handtaget och lillfingret en smula bakom själva handtaget. 

Men sedan kommer vi till ett område som är ett av de främsta anledningarna till att jag valt den här specifika modellen att tävla med. Det är att greppet när du kastar från bladet är relativt likt det om erhålls när du kastar från handtaget. Det är en stor fördel när du ägnar dig åt "Walk Back" och inte bara kastar jämna rotationer. 

Det blir mycket tydligt vid kast från fyra meter. Här måste kastaren dock tänka på att kastet måste sträva mot tavlan som jag brukar uttrycka det. Om inte så hinner kniven överrotera, åtminstone gäller det min teknik. På båda de korta distanserna, 3 och 4 m så gäller att kniven måste lutas rätt mycket framåt för att inte snurra för fort. Det och att knivens flykt är mycket rak gör att det gäller att sikta exakt mot målet. 

Greppet från fyra meter är ett stadigt fyrfingergrepp med lillfingret precis där toppeggen övergår i spets. Vinkeln på handleden är helt rak. Det är ett gott exempel på god design för övrigt. Kastaren behöver inte justera greppet för det har designern redan gjort. 

Cirka 33 000 kast senare är det här fortfarande en av mina favoritmodeller för Walk Back

Från fem meter uppträder kniven aningen lika även om kastaren får anpassa tekniken något. Själv "drar" jag igång kastet när handtaget befinner sig riktat mot tavlan mitt i rörelsen. Det skall dock göras utan styrka och tämligen stillsamt. Alla knivar har en naturlig hastighet om det kan uttryckas så. De kan förvisso tvingas att rotera både långsammare och snabbare beroende på kastarens teknik och styrka. Men tillförs mer kraft till rotationen än vad som är knivens naturliga hastighet så måste du även räkna om kastbana samt  när själva släppet skall ske samt vinkeln på kniven i handen för att uppnå önskat resultat. Det är många variabler som spelar in i kastning. 

När det är dags för sex meter och grepp i bladet igen varierar jag min känsla gentemot samma fattning från fyra meter. Där jag tidigare tänkte mig att sikta med handtaget mot målet får jag nu en känsla av att påbörja rotationen tidigare. Om kniven kastas framåt från den här distansen så kan jag garantera att den inte hinner rotera klart och missen är ett faktum. Greppet är detsamma som på fyra meter utan modifikation med min teknik. 

Från sju meter ändrar jag dock fattningen något i relation till det från fem meter. Nu använder jag bara två fingrar att hålla med. Anledningen är enkel, jag vill faktiskt kunna kasta något framåt till skillnad från kortare distanser. För att kniven då skall  hinna rotera klart behövs rotationen snabbas på lite med ett "snabbare" grepp. I övrigt "dras" rotationen igång på samma vis som på fem meter. Inte heller från sju meter behöver någon styrka nyttjas. 

Vill man kasta längre kan konstateras att kniven är mycket lätt att kasta även från nio meter då det känns tämligen lika med att kasta från sju meter. En fara är att man förleds att tro att man måste ta i mycket mer och då överroterar kniven. Det enda som behövs är att man ändrar kastparabeln något.  

- Half Spin

Le primitif är inte en av mina favoritknivar för Half Spin-tekniker. Det kan sägas direkt. Min favorit bland större knivar för det ändamålet är en annan Zitoon-modell, nämligen Spinning Dagger. Särskilt gäller det underhandskast. Annars gillar jag ännu smalare dolkar för ändamålet. 

Själva greppet i bladet är av den anledningen rätt bra i det här fallet. Le primitif påminner ju som sagt om en dolk. Så på den punkten fallerar den inte. Men sedan var det nackdelen med att den är tämligen assymetrisk i sin form. Den stora "puckeln" på bladet gör  att jag alltid får en känsla av att kniven vill tippa i både handen och i luften. 

Nu gör den för all del inte det i någon större utsträckning men det känns så. Men om man mäter så kan sägas att balanspunkten för kniven inte bara hittas ungefär mitt på utan även längs den tänkta centrumlinjen.

- No Spin

Som No Spin-kniv är den som väntat både för stor och tung samtidigt som själva formen på allt från bladet till handtaget är utmärkta. Anledningen är den enkla att kniven som nämnts tidigare finns i två storlekar, en för No Spin och en för rotationstekniker. Därför följer förstås egenskaperna med även om det inte är oproblematiskt att skala upp storleken. Men i det här fallet har Zitoon lyckats väl. 

Skall det kastas företrädesvis No Spin skall du välja den mindre modellen

Anledningen är att den ökade massan, närmare den dubbla jämfört med många No Spin-knivar, medför att de flesta tekniker faller till föga. Det går inte att snärta, eller att accelerera en så här tung kniv med ett effektivt sätt. Det som återstår är att nytttja tekniker likt de som Ralph Thorn lanserade en gång i tiden. Enkelt uttryckt kan det sägas att när man kastar stora knivar utan rotation så "slungar" man iväg kniven mer än ett snärtigt kast.  

Om det är din preferens så är det här en riktigt bra kniv!

Sammanfattning

Ett par frågor återkommer ofta när jag skall välja kastkniv. Den största är om det skall satsas på en typ med inspiration från en dolk eller en Bowie-kniv? Det finns förstås en tredje variant och den är Le primitif ett utmärkt exempel på, en kastkniv som ser ut mer som en, tja, vanlig kniv!

En annan frågeställning i mitt fall är huruvida det skall satsas på en kniv med eller utan handtag. Fördelen med den här typen av knivar utan handtagssidor är att "release", det ögonblicket kniven lämnar handen blir väldigt distinkt. Men det är också väderberoende, är du torr  om händerna föredrar jag naket stål men är det extremt varmt till exempelvis är ett bra lädergrepp sympatiskt. Sedan påverkas tjockleken förstås. Så valet är inte helt givet. Båda varianterna har sina för- och nackdelar och till sist handlar det mest om personliga preferenser. 

En annan stor fördel med att inte ha ett mer avancerat handtag, ja förutom att det håller bättre förstås, är att kniven känns mer  lik att greppa oavsett om du kastar från bladet eller handtaget. I det här fallet är känslan så lik den kan bli utan att kniven är en uttalad dolk. En typ av knivar som annars brukar briljera inom området. 

Kastning med en bra kniv är definitivt något som skärper sinnet

Men släppet är ett område där en av Le primitifs stora fördelar hittas. När det sedan kombineras med en relativt massiv känsla  trots dess slanka yttre och en förödande kompetent spets så får du en precisionsverktyg. En kniv som är bra från tremetersdistanser och det återkommer i flera grenar som det tävlas i. Inte minst gäller det moment som "Siluett" där målet är gjort av plank. Den här kniven ramlar inte ur tavlan i första taget. 

En av knivens få svagheter eller snarare ett område inom vilken den inte är lika bra är långdistanskastning. Åtminstone jag vill gärna ha någon liten fördjupning eller liknande i handtaget alternativt handtagssidor för att få ett bättre grepp på avstånd från 11m och uppåt. Det är enklare att få in kraften i kniven utan att öka rotationshastigheten då. Personligen föredrar jag även något längre knivar för just det ändamålet. 

Krispigt väder, krispiga knivar. Zitoon Knives har verkligen lyckats väl med Le primitif rotation

Zitoon Knives har med Le primitif rotation lyckats få till en form som fungerar såväl till rotationskastning som till No Spin genom att ändra storleken. Det är faktiskt inte så enkelt som det kan verka. De flesta modeller kan inte bara skalas upp eller ned på det viset och fortfarande fungera. 

Den här större versionen är dock en mycket sympatisk bekantskap. Som vanligt var det faktiskt utseendet jag föll för först, det måste medges. Mycket annat har man inte att gå på när man inte har möjlighet att känna på modellerna. Några tidigare recensioner har jag heller inte kunnat hitta av den här kniven. Men väl i hand motsvarande den alla förväntningar och lite till. Det gör att jag som det ser ut nu kommer att använda den här för flera grenar i kommande UKAT VM i Italien senare i år. Framförallt  i Walk Back och Siluett-kastning. 

Orsaken är enkel, den här kniven är väldigt sympatisk även att kasta från bladet vilket gör den till ett perfekt val när man måste kasta från många distanser. Samtidigt som en lättkontrollerad rotation och en suvären spets gör den till ett formidabelt redskap för alla korta discipliner, särskilt de som inkluderar plankmål.

De egenskaperna gör för övrigt även kniven mycket lämplig för nybörjare så väl som proffs. Sammantaget gör det förstås att jag utan tvekan kan rekommendera den här knvien.*** 

Zitoon

Specifikation:

Stål: Hardox 450

Längd: 330 mm (13")

Bredd: 42 mm som mest

Tjocklek: 6 mm

Vikt: 410 g

Balanspunkt: neutral 17/16 cm från spets/bakände

/ J - satsar mot Italien med franska knivar


* Knivar avsedda för rotationskastning brukar vanligen vara kring 30 cm (korta), 33 cm (medium) eller 35,5 cm (långa). Undantag finns förstås men i de tre kategorierna hittas de flesta modeller. 

** Exempelvis Cirkus och Vaudeville där man kastar mot eller snarere runt en människa. Där kastar man nästan alltid på samma, mycket korta, avstånd. 

*** Passerar man Växjötrakten och vill prova den här modellen eller någon annan kniv jag recenserat så kontaktar man mig så kan en demonstration och test ordnas via Växjö Sportkastning. 

#knivesandbikes #knivigtvarre