Recension Zitoon Knives Spinner

 

Inledning

Alla kastknivstillvkerare av rang har minst en "spinner" i sin katalog nuförtiden. Det har har blivit rätt trendigt. Någon direkt nytta fyller inte funktionen men det måste medges att den är rätt kul. Förresten kanske den har en liten praktisk nytta. Jag återkommer till det. Idag skall vi kika lite närmare på en kastkniv av den här typen som just döpts till Spinner från franska Zitoon Knives. 

Zitoon Knives Spinner

Det är ett litet enmansföretag som drivs av Olivier Feret som står för den största delen av både designprocessen när han inte samarbetar med andra knivkastare samt tillverkning. Det handlar således om customknivar eller "mid-tech" för att låna ett uttryck från fällknivsvärlden. Lite beroende på hur man väljer att definiera begreppen. 

Utseende och mått

Slank och aggressiv beskrivs Spinner som på hemsidan och det är jag böjd att hålla med om. Höjden är modesta 2,9 cm utom vid bladet där den uppgår till 3,7 cm och längden 29 cm. Det som gör att den ser smått uppkäftig ut är förstås den distinkta tantospetsen. De är kända för god penetrationsförmåga även i andra sammanhang som svärd, dolkar och fällknivar och kastknivar är inget undantag.

Sedan kan tilläggas att den här kniven finns i två storlekar. Där den här tillhör den kortare som är 29 cm. Den större mäter 30,5 cm eller 12 tum långa för att motsvara vissa regelverk i främst Storbrittanien och USA om minimilängd för rotatonsknivar.  

Spinner är en helstålskniv med en distinkt tantospets och är förberedd för att förses med handtag om så önskas

Tjockleken är 6mm och spetsen som synes robust

Det finns två hål i handtaget i fall du vill förse kniven med någon form av skollor. Förslagsvis i läder då det är både enklast och håller bäst. Vad många som inte kastar kniv inte vet är att även fullträffar får handtag att gå sönder efter hand. Det är stora krafter det handlar om vilket skapar rejäla vibrationer när kniven träffar tavlan. Särskilt som det upprepas tusentals gånger. Det är därför även den stöddigaste "survivalkniv" går sönder efter ett tag. Tro inte den som säger något annat. De har kastat några få kast och konstaterat att kniven inte gått av. Det säger ingenting. 

Det här är en liten finess som hjälper till att indexera kniven i handen

Finishen är borstad  och kniven är på en sida märkt med Zitoons logotyp som återfinns mellan fingerringen och handtaget. 

Material

För er som läst någon av mina andra recensioner av knivar från Zitoon Knives kommer inte materialet som någon överraskning. Även här är det svenskt Hardox 450 som är aktuellt. Det är ett stål som jag i och med den här och de andra knivarna från Herr Feret kommit att uppskatta. Det är hållbart såtillvida att det är rejält segt och att det inte lätt får flisor som kan skada handen när man kastar. Visst, även de knivarna får sina ärr efter felträffar och "Robin Hood-träffar" men de tenderar att vara relativt snälla i form av bucklor snarare än ge vassa kanter. 

Som alla icke rostfria stål kräver det en smula underhåll. Särskilt om man varit ute i fuktigt väder och kastat. Annars kommer rosten som ett brev på....hm, posten. Eller som posten fungerade en gång i tiden. 

Att kasta

Det här är främst en kniv avsedd för traditionell rotationskastning varpå det inte är någon överraskning att det är för det den fungerar bäst och att det är där jag fokuserat min recension. Men som det mesta går det att kasta no spin med den här kniven och detsamma kan sägas om military half spin. Särskilt som kniven är tämligen smal så är det sistnämnda rätt sympatiskt det också. 

Då jag inte har ett komplett set så har jag inte riktigt så många kast innanför västen med den är kniven som jag brukar ha. Men det har ändå blivit strax över 1200 kast vilka ligger till grund för den här recensionen. 

Spinner är en mycket lättkastad kniv som lämpar sig väl även för nybörjaren

- Rotationskast

De första kasten skedde förstås från distansen tre meter. För den som inte vet är det där man börjar då alla knivar roterar ett varv på ca tre meter eller strax däröver. I Fallet med Zitoon Spinner gäller tre meter exakt för min del. Balansen är mycket neutral men rotationen tämligen kvick från det här avståndet. Därför vinklar jag även kniven något framåt med lillfingret i den lilla fördjupning som finns på handtaget för det ändamålet. Handleden hålls naturligt rak vilket även ger ett avslappnat kast. 

Några kast från tre meter med grepp i handtaget

Från fyra meter gäller ett bestämt grepp i bladet. Kastet skall vara lugnt men bestämt och kniven lutas något mer framåt än på tre meter. Spinner är mycket "pricksäker" om man kan säga så. Det vill säga efter kastarens förmåga är den lätt att placera. Förutsägbarhet är en dygd i knivkastning. Inte bara från kastarens sida utan även från redskapens. 

Kast från fyra meter med grepp i bladet

När man avancerat till fem meter lägger jag på någon decimeter för att kniven skall hinna runt ordentligt. Det vill säga jag står på ca 5,1 m avstånd. Annars samma grepp som tidigare och samma lugna kaststil. Tar man i för mycket här vill kniven överrotera. 

Från sex meter gäller återigen att kniven vinklas något mer framåt än från kasten där kniven hålls i handtaget. När knivar greppas i bladet är det enligt mig viktigt att designern tänkt till. I den bästa av världar så är eggarna/buken beroende på hur bladet ser ut och är slipat vinklade så att attackvinkeln mot tavlan blir korrekt. Det är inte alltid fallet dessvärre. Här fungerar det emellertid väl. Sedan måste det finnas en viss strävan framåt i kasten från sex meter för att kniven skall träffa rätt. 

Detsamma gäller sju meter, en lätt strävan framåt. Främre foten placeras på 7,10 i mitt fall. 

- Half Spin

Jag återkommer till en detalj i varje recension och det är jag är skitdålig på att kasta "Natural Half Spin" där du håller kniven i nypan. Jag har aldrig lärt mig det helt enkelt och därför kastar jag på korta avstånd "Military Half Spin" för att gå över till "Instinctive Half Spin" på något längre distanser vilket i det här fallet blir kring 4,5 till sju meter. Military med en tumme på flatsidan används från 2 till kring 4,5-5 meter beroende på kniv. Men det gör att jag har lite svårt att bedöma alla knivar på mycket korta avstånd vad beträffar halv rotation. 

Men i övrigt gillar jag den här kniven för halvrotationstekniker. Visst, jag föredrar dolkar och knivar med ännu smalare blad eller snarare spets för den här typen av kast. Bladet är nämligen som synes inte särskilt brett men det vidgas mot framänden givet formen på spetsen. 

Men den relativt återhållna bredden på kniven förenklar greppet. Samtidigt hjälper tantospetsen till att hålla kvar kniven i tavlan. 

- No Spin

Det här är helt enkelt ingen No Spin-kniv. Men vill du absolut ha en lite större och tyngre kniv för ändamålet är inte Zitoon Spinner inte dålig alls. Den raka ryggen gör det lätt att placera pekfingret vart du vill och kniven är inte våldsamt stor. Även om den passerat gränsen för min del. Jag sätter gränsen kring 270 gram för en anti spin-kniv. 

Sammanfattning

Som jag ser det är Zitoon Knives version av en Spinner-kniv både mycket lämpad för nybörjaren som för den något mer avancerade kastaren. De enda som inte skall titta på den här modellen är de som gillar riktigt stora, tunga eller långa knivar. Med 350 gram och runt trettio centimeter tillhör den kategorin "medeltunga" samt den något kortare skaran av rotationsknivar. För mer längd rekommenderas exempelvis The Iron Mistress istället. 

"No Gamble" döpte jag den här bilden till och det stämmer. När du köper en kniv från Zitoon Knives får du riktigt bra kvalitet ¨

och hittills gäller det för samtliga knivar jag testat

Det är främst två egenskaper som får mig att säga att det är en utmärkt första rotationskniv.* För den som bara vill testa några få kast är den möjligen för avancerad samt kanske dyr. Men för den som bestämt sig för att börja kasta klassiskt är den mycket pedagogisk i betydelsen lättkastad. Rotationen är enkel att beräkna från alla tävlingsdistanser, kniven har inga särskilda egenheter för sig och penetrationen är god. Det senare är betydelsefullt då det gör att du inte behöver kasta onödigt hårt vilket kan ställa till det med tekniken. 

Det bidrar även till att inte helt perfekta träffar sätter sig i måltavlan vilket gör inlärningen snabbare. Du kan visuellt se vad du gör för misstag helt enkelt.

Zitoon Knives Spinner vid mitt kastställe

Men Spinner är även en riktigt bra kniv för den som vill gå vidare till tävlingsarenan. Även om du då får kontrollera vart du skall göra det med avseende på längden på kniven. För tävlingskastaren är det pricksäkerheten som kommer i första rummet. Även i det fallet är kniven lättkastad. Själv har jag för tillfället endast en kniv av den här modellen vilket gör att det inte är aktuellt i mitt fall. Men önskas ett set kostar knivarna för närvarande 120€. 

För det får du förutom mycket sympatiska kastegenskaper även en mycket välgjord kniv. En mer eller mindre customtillverkad kniv från Frankrike. Härdning och behandling av stål har hittills visat sig mycket pålitlig när det handlar om knivar från Zitoon Knives. Även slipning och finish är utmärkt.

Olivier Feret vet vad han sysslar med. Därför är det här en kniv jag varmt kan rekommendera!

Zitoon Knives

Specifikation:

Stål: Hardox 450

Längd: 29 cm

Bredd: 28 mm (handtag), 37 mm (blad där det är som bredast)

Tjocklek: 6 mm

Vikt: 350 g

Balanspunkt: 16/13 cm från spets/bakände

/ J - spinner av kastglädje

* Något som kanske understryks att det här är kniven jag valde att beställa som ett första set till min kära sambo som vill lära sig kasta mer seriöst!

#knivesandbikes #knivigtvarre

Recension Zitoon Knives The Iron Mistress

 

Inledning

Vissa knivar är helt enkelt vackrare att se på än andra. Den här kniven kallad The Iron Mistress från franska Zitoon Knives är ett utmärkt exempel på det. Det finns förstås fler Bowie-knivar för knivkastning på marknaden men inte många som är så snygga som den här. Den har helt enkelt ytterst tilltalande proportioner. Det gäller såväl förhållanden mellan längd och höjd på bladet, den långa och eleganta klippta delen och handtagets storlek i relation till blad och fingerskydd. 

Zitoon Knives The Iron Mistress

Snygg som tusan som sagt, frågan är hur den är att kasta med? Det är ett område jag ämnar gå lite djupare in på här. 

Utseende och mått

I min presentation av den här kniven konstaterades att den sägs vara en någorlunda trogen version av den kniv som en viss Jim Bowie en gång i tiden skall ha beställt av knivsmeden James Black. Det kanske är sant eller inte. Men de här förföriska linjerna är ett resultatet av ett samarbete mellan mannen bakom Zitoon, Olivier Feret och Pascal Boucreux som är en framstående fransk knivkastare i främst rotationsteknik.

Resultatet blev som sagt The Iron Mistress som för övrigt fått sitt namn från den klassiska filmen från 1952 med Alan Ladd i huvudrollen som Jim Bowie.

En rejäl Bowiekniv med goda kastegenskaper

Med de förutsättningarna är det inte så konstigt att det här är en stadig kniv även om det skall sägas att den inte är överdriven på något vis. Den är 35 cm lång med en godstjocklek på 5 mm. Det ger en totalvikt på 420 g. Det gör den till min näst tyngsta kastkniv så här långt.

Kniven är ett resultat av ett samarbete mellan Zitoon Knives och Pascal Boucreux

Handtaget har redan från start försetts med sidor av läder som är limmade och nitade på plats. Ett traditionellt sätt att göra handtag till kastknivar på. Skollor av andra material håller helt enkelt inte och är ofta svårare samt dyrare att ersätta. Dessutom ger lädret en bra känsla när kniven lämnar handen.

Material

Som många andra Franska knivtillverkare använder sig Zitoon Knives företrädesvis av svenskt stål. I det här fallet kommer det från SSAB och har namnet Hardox 450. Det är generellt sett ett extremt tufft material då det sorteras under kategorin höghållfasthetsstål. Det är således den typ av stål du hittar i grävmaskinsskopor och i schaktblad till Bulldozrar och liknande. Inte exklusivt sett till komposition och kostnad men förbaskat hållbart med tanke på de tänkta applikationerna.

Sedan återfinns ett par bitar läder som skollor på handtaget som sagt. De är av god kvalitet och fastsatta med ett par stadiga kopparnitar. Det enda jag gjort med dem, förutom att slita in dem en aning, är att jag rundade kanterna på lädret med ett kantjärn när kniven anlände. Det och förse kanterna med ett skyddande lager bivax. Det mår läder alltid bra av. 

Att kasta

Alla som vet något om knivkastning inser att det här är en kniv som är tänkt för rotationskastning. Enkelt uttryckt är den för lång och stor för de flesta former av no spin-kastning. Möjligen med undantag av de som använder sig av teknik inspirerad av Ralph Thorn. Där används hela armen som slunga vilket gör att det går att kasta även mycket stora knivar. 

Efter ett par tusen kast har handtaget mörknat. Men kniven är hållbar och utstrålar kvalitet

Redan från början insåg jag att det är en kniv som är mycket lämpad att kasta precision med. Det märks att de som ligger bakom den här modellen tävlingskastar. Iron Mistress roterar nämligen mycket förutsägbart varpå kastaren kan koncentrera sig på att sikta istället för att ägna tid åt själva rörelsen. En mycket pedagogisk kniv om man nu kan säga så. 

- Rotationskast

Det är förstås under den här rubriken styrkorna hos Iron Mistress hittas. Det märks särskilt från tre meter där man inte behöver tänka särskilt mycket alls. Möjligen kan betonas att man bör stå något bakom linjen på grund av knivens storlek. Jag står på ca 3,2 m avstånd. Kastet måste sedan utföras tämligen lugnt för att hinna utvecklas och ge kniven tid att hinna runt sitt varv. Därefter träffar den med pondus. Greppet är tämligen enkelt. Jag utgår från samma fattning som många klassiska Bowie-knivar hölls i, det vill säga ett sabelgrepp med en tumme på handtagsryggen bakom fingerskyddet. Det ger rätt höjd på handtaget och sedan flytts tummen ned på sidan av handtaget i ett hammargrepp innan kast. 

Från fyra meter ger den rejäla falskeggen gott om yta att hålla kring. Personligen har jag spetsen vid lillfingret vilket ger lagom höjd på greppet och om man sedan sluter handen ger det även rätt vinkel på kniven för min kastteknik. 

Från fem meter är vi tillbaks vid grepp i handtaget och då gäller ett relativt vårdat kast. Kniven är rätt lång så både baksving och genomföljning behövs för att få rätt rotation. Även här krävs lugn. En stressad teknik ger inte kastet tid att utvecklas och kniven underroterar.  

Från sex meter flyttar jag ned greppet en smula på bladet så att jag känner "rotationspunkten" mot pekfingret. Det är det ställe på knivbladet som kniven vill vända sig kring när du håller i den. Sedan vill jag att kastet skall sträva framåt. Nota bene, kniven skall inte kastas framåt utan rörelsen skall fortfarande vara rund, men känslan skall gå åt det hållet. 

Från sju meter gäller inga särskilda anpassningar. Men återigen gäller det att ta det lugnt och inte ta några steg eller luta sig framåt. Dylika tics har en tendens göra kastningen inkonsekvent och kan leda till båda minskad precision eller att kastet missas helt. Det gäller förstås inte bara de här knivarna utan rent generellt. 

Det kan tilläggas att när The Iron Mistress skiftas till kast från bladet, det vill säga fyra och sex meter är förstås känslan en annan än från handtaget. Det här här Bowie-knivar skiljer sig från dolkar när det handlar om kastknivar. De senare är betydligt mer symmetriska överlag och formen på handtagen påminner mer om hur spetsen ser ut. Så är förstås inte faller här. Istället gäller det att forma den klippta delen av bladet på så vis att den är lätt att greppa om. Det är något som Boucreux lyckats med till fulländning. 

- Half Spin

Jag vet inte bara om det är jag men generellt föredras det från min sida dolkar eller knivar med smalare blad när det skall kastas half spin. Förvisso kan man greppa i den avsmalnande spetsen på the Iron Mistress men känslan kvarstår och det är att så här breda, tunga knivar gärna vill kantra i luften med den sortens tekniker. Men det gäller "Military half spin" vilket är vad jag kastar. Och eftersom den är för stor enligt mitt tycke för effektiv "Instinktive half spin" är det det enda som återstår "Natural half spin" där du greppar spetsen på samma vis som för kast från fyra respektive sex meter. Givet de förutsättningarna går det utmärkt. Förutom att jag personligen inte behärskar den tekniken alls. Gudarna vete varför. Men där är det knappast kniven som sätter gränserna. Det blir särskilt tydligt då jag anser den vara utmärkt för kast från just fyra meter!

- No Spin

Som vanligt under den här rubriken vill jag tillägga att den här kniven förvisso går att kasta med No spin-teknik som allt annat men den är sannerligen inte bra för det. Möjligen om du använder dig av något Thorn-inspirerad teknik kan du komma någonstans men annars inte. Zitoon har många andra knivar som är extremt inriktade på området om det är vad du söker. 

Sammanfattning

The Iron Mistress från Zitoon Knives är ett både vackert och effektivt kastredskap. För den som söker en kniv med minst sagt klassiskt utseende och som därtill har lugna och harmoniska egenskaper under flykt är det här en utmärkt kandidat. 

Så här långt har det blivit kring 1700 kast med den här kniven för min del och det är de upplevelserna som ligger till grund för den här recensionen. Faktum är att jag är så nöjd med den att jag överväger att komplettera mitt enda exemplar med två släktingar så jag får ihop ett set. Det blir lättare att kasta och utan set går det heller inte att tävla med modellen ifråga. 

Jag gillar kniven så mycket att jag valde att göra ett fodral till kniven

Det finns för övrigt en orsak till att stora Bowie-knivar i olika varianter är populära i just tävlingssammanhang. Storleken och medföljande tyngd ger en förutsägbar och lugn gång under rotationen som är lätt att känna och beräkna. Vikten bidrar även till att kastaren inte behöver nyttja mycket kraft, den biten sköter rotationen om vilket gör att träffsäkerheten ökar. Samtidigt är kniven inte för tung, något som inte minst kan bli ett problem när man tränar. Ett kast är inte ansträngande, inte heller tio eller hundra men ett par tusen är det. 

The Iron Mistress är en riktigt bra kastkniv för den som söker en Bowie-modell

Frågan är till och med om den här modellen är så pass bra att den kan konkurrera med mina andra favoriter som jag för närvarande använder för tävling. Även de från Frankrike för övrigt. Det återstår att se!

Zitoon Knives

Specifikation:

Stål: Hardox 450

Längd: 350 mm

Bredd: 45 mm 

Tjocklek: 5 mm

Vikt: 420 g

Balanspunkt: 16/19cm från bakände/spets

/ J - kastar loss

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv Yggdrasil Forge Muninn

Vi fortsätter det fornnordiska temat och i den presentationen får jag nästan lust att yttre de bevingade orden "Tungur Knivur" från Korpen flyger. Se där, nu var det gjort! Den här gången är det nämligen den andra av Odens korpar som landat i de djupa Småländska skogarna. Den här kniven från Yggdrasil Forge har nämligen döpts till Muninn. Sedan har den fått tillägget "XL" av skäl jag återkommer till. 

Yggdrasil Forge Muninn XL

Egentligen är de två knivarna inte helt lika trots namnen. De av er som läser allt jag skriver (och ni är några stycken, vilket jag är enormt glad för) vet att Yggdrasil Forge är ett litet enmansföretag från Storbrittanien. Närmare bestämt återfinns Joe Bardsley som mannen bakom Yggdrasil heter i Manchester. Han är både smed och knivmakare och specialiserar sig på frilufts/"bushcraft"-knivar och inte minst kastknivar. Utöver det erbjuder han en lång rad andra produkter på sin hemsida. 

Den här XL-versionen av Muninn mäter 250 mm på längden

Det är där den här kniven kommer in i bilden. Huginn är markerade som "bästsäljare" på hemsidan och jag kan snabbt förstå varför. Förlagan till den kniven är mycket känd och omtyckt. Den sorterar nämligen under kategorin "Arrow"-inspirerade no-spin-knivar.* Men även om det står klart vart inspirationen hämtats är Huginn XL ingalunda någon kopia. Den kniven är bredare och har även mer markanta eggar till exempel. Det finns inte hur mycket variation som helst att tillgå för att göra en funktionell kastkniv av den här typen. 

Den här, vår andra korp Muninn, har ett kantigare uttryck med väsenligt mycket kortare eggar som synes. Det diskvalificerar den för övrigt för deltagande i tävlingar anordnade av Eurothrowers. Något jag skrivit tidigare om. Även den här kniven är i XL-utförande och det innebär 25 cm längd, 3,1 cm bredd och en godstjocklek på 6 mm. Vikten hamnar med de måtten på 255 g. En Tyngre kniv än de andra i samma serie med andra ord. Det påverkar förstås även balansen. I det här fallet misstänker jag att de gör sig bra som allround-knivar av det skälet. Men det lär  jag återkomma till. 

Stålet i båda de här knivarna och så vitt jag vet alla kastknivar från Yggdrasil är 1080, ett kolstål som med rätt härdning torde vara slagtåligt nog. Joe uppger på sin hemsida att knivarna härdas till hela 65HRC innan de trimmas ned till 55 på Rockwell-skalan via värmebehandling innan de är klara. 

Det återstår att se hur hållbara framförallt spetsarna på de här knivarna är. Recensioner följer så snart det finns empiriskt underlag vilket snön och kylan sätter stopp för just nu. 

/ J - mannen som talar med korpar


* Ursprunget kan spåras till den tyska knivkastaren "Tom Tom", Thomas Hampich som designat originalet. Därefter har den spridit sig och finns nu i många versioner från ett flertal tillverkare. 

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Yggdrasil Forge Huginn XL

En ny kniv! Men först, först skall tullen ha sitt. Åtminstone vad tid beträffar. Det är märkligt med tanke på att paketet var korrekt märkt och att det syns tydligt på röntgen vad det innehåller. Det är även en gåva knivkastare emellan varpå några enorma summor inte har förts över något gräns, synlig eller osynlig. Och ändå kännder de sig lite osäkra, herrarna och damerna som jobbar med tullverksamhet på Postnord. Det kanske är en sändning med narkotika ändå? Eller kanske snarare en kryssningsmissil i det här fallet. Bäst att riva upp det och tejpa om det efter att ha konstaterat "oj, det var exakt vad innehållsförteckningen sade". 

Yggdrasil Forge Huginn, handgjord kastkniv från England

Det var nämligen en kastkniv i paketet som kom från England. Efter Brexit kunde det lika gärna vara skickat från månen. Men det är där man hittar Yggdrasil Forge, i Storbrittanien alltså, inte på månen. En liten enmansfirma som specialiserat sig på bushcraft-knivar och inte minst kastknivar även om fler produkter finns i sortimentet. 

Mannen bakom, Joe Bardsley är såväl smed som knivmakare. Allt från varumärke via grafisk profil till namnen på knivarna är kraftigt influerat av fornnordisk mytologi som ni kanske ser. Som svensk och knivkastare är det en kombination som är svår att motstå. 

XL-versionen mäter 250 mm på längden och väger in på 240 g

Den här modellen har i enlighet med det döpts efter en av Odens korpar till Huginn (Sic!) Eller för att vara mer exakt, Huginn XL. Det tillägget är synnerligen viktigt då det är det som avgjorde att jag intresserade mig för kniven. Jag hittade Yggdrasil Forge via Instagram redan för något halvår sedan och tyckte då att flera av modellerna såg mycket intressanta ut, främst för no spin-kastning. Men de hade en nackdel vad min smak beträffar, de var för små. En original Shard mäter  220 mm på längd och är 6 mm tjock vilket ger en vikt på 200 g enligt uppgift. Jag har knivar som är så lätta men generellt vill jag gärna se 50-70 g mer vilket i absoluta tal inte låter så mycket men blir det rent procentuellt och inte minst i känslan när man kastar. 

Det är där "XL" kommer in i bilden. Uppenbarligen är det fler än jag som letat efter en större storlek och som knimakare har Yggdrasil Forge möjlighet att vara flexibla. Därför satten sig Joe ned på sin kammare, föreställer jag mig, och modellerade om den här kniven. Det är inte enbart att förstora dem, balans och kastegenskaper måste kvarstå. 

Resultatet blev bland andra den här modellen som väger in på 240 gram istället. Det åstadkoms genom att längden förlängts till 25 cm. Det måttet är för övrigt detsamma för alla XL-modeller. Materialet är som alltid ett kolstål i form av 1080 som sedan enligt uppgift härdats till 65HRC (!) innan det värmebehandlas ned till 55 HRC. Det får ändå ses som relativt högt för en kastkniv. 

Det skall bli förbaskat roligt att lära känna den här kniven och dess kastegenskaper. Jag lär återkomma i ämnet, var så säkra!

/ J - återgår till rötterna

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Zitoon Spinner

Nästan alla kastknivsmärken håller sig med minst en modell av "spinner" nuförtiden. Så även franska Zitoon Knives. Den här modellen kallas kort och gott Spinner. För den oinvigde kan sägas att det är en kniv som inkluderar en ring som man kan trä ett finger igenom. Fordom fyllde de en funktion på knivar som ett kombinerat fingerskydd/parerskydd vilken även gjorde att kniven var mycket svår att tappa med mindre än att ett finger försvann. 

På kastknivar fyller de endast en funktion och det är för att kniven skall kunna lekas med genom att den går att snurra runt fingret. En inte alltigenom nödvändig detalj med andra ord. Men tämligen underhållande ändå. 

Zitoon Spinner

Zitoon Spinner är en kniv avsedd för rotationskastning och förutom den uppenbara ringen så kännetecknas den av en distinkt tantospets. En detalj som oftast fungerar mycket bra på kastknivar eftersom de är skapade för maximal penetration och hållbarhet. 

Som rotationskniv tillhör Spinner den något mindre skolan. Den mäter 29 cm på längden i basutförande. Sedan tillverkar Zitoon en version riktad till den amerikanska marknaden som är längre för att passa regler som kräver en längd på minst 12 tum (30,5cm). Tjockleken är i båda fallen 6 mm och det ger en vikt på 350 g på den här kortare varianten. Anledningen till att den är så pass massiv är att den är bladet är relativt brett och handtaget tämligen högt, kring 28 mm. Det ger å andra sidan mer att greppa kring. Materialet är detsamma som återfinns i de flesta Zitoon-knivar, svenskt Hardox 450. Finishen är en grå borstad variant. 

Mer om den här kniven kommer så snart den är tillräckligt kastad med. Men jag kan avslöja så mycket att så här långt är jag mycket nöjd med alla knivar jag hanterat från Zitoon. Det är för övrigt ett litet enmansföretag från Normandiet. Knivarna är således handgjorda customknivar. 

/ J - spinner loss

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny(a) kniv(ar) - Zitoon Knives Spinning Dagger

Det är lika bra att jag erkänner direkt. Jag  har alltid varit svag för en schysst dolk! Det är något visst med en lång och spetsig kniv helt enkelt. De var de knivarna jag som barn satt och drömde om när jag kikade i morbrödernas gamla Hobbex-kataloger från tidigt sjuttiotal och det var de som startade vurmen för stiletter en gång i tiden. 

Men formen hänger i även när det gäller kastknivar och en av de första knivarna jag kastade riktigt mycket med var en dolk i form av en tysk kopia av en Gerber Mark I som köptes under en skolresa i nian. Ni som följer mig här på bloggen och Instagram vet att det för någon tid sedan även dök upp en uppsättning knivar med liknande form designade av en tysk och tillverkade i Frankrike.  

Nu var det dags för en rejäl uppsättning dolkar igen och återigen vändes blickarna mot Frankrike och där hittas en liten enmansfirma vid namn Zitoon Knives. Ja, det är samma märke som tidigare presenterade The Iron Mistress och Le Classic XL.  Olivier Feret som står bakom dem designar och tillverkar knivar i Normandiet. Den här modellen från honom kallas Spinning Daggers. 

Zitoon Knives Spinning Dagger

Namnet mer än antyder vad de här knivarna är till för och det är klassisk rotationskastning. Spinning Daggers är 32 cm långa vilket även det skickar signaler åt samma håll. Knivar ämnade för no spin är vanligen kortare. De här dolkarna är 6 mm tjocka och det ger en vikt av 370 gram. Inte extremt tungt men de känns rätt  massiva i hand då formen lurar ögat till att tro att de kanske skulle vara lättare. 

Stålet är som vanligt i knivar från Zitoon svenskt Hardox 450. Ett extremstål när det kommer till slitageapplikationer och därmed mycket lämpat även för kastknivar. Finishen är en trevlig blank variant som hjälper till att förhindra korrosion då Hardox inte är rostfritt. Därtill  har handtaget fått sig en gravering vilket mest är för syns skull men som även ger lite extra fäste för den som behöver det. Nöjer man sig inte med det så finns två hål i handtaget som möjliggör att man kan fästa handtag i efterhand om så önskas. 

Sedan kan ytterligare ett erkännande göras och det är att jag provkastat dem mer än en gång. Och de är inte bara sympatiska att se på. De är grymma att kasta med också. Hade jag inte fått dem i så nära anslutning till SM hade de varit ett alternativ för Walk Back kan jag säga. Så mycket tycker jag om dem. Fast kanske de kan användas för tre meter precisionskastning?

/ J - kastdolkoman

#knivesandbikes #knivigtvarre

Presentation Homer Zhu T Rex

-  en charmig klumpeduns

Att vidga sina vyer lär vara nyttigt. Om det uttalandet gäller intresset för knivar låter jag vara osagt men om så är fallet så har jag gjort det i och med det här äventyret. Med det avses att den här kniven tillhör en kategori jag aldrig eller sällan undersöker närmare. Den här kniven kallad T-Rex är en customkniv från den kinesiske knivmakaren Homer Zhu. Det som utmärker den är att den tillhör kategorin "Little Big Knives" och är massivt grov, på engelska ofta populärt kallat "Overbuilt". 

Homer Zhu T-Rex

Herr Zhu säger dock på hemsidan i presentationen av sig själv "/../ Later, I began to design knives for many brands. With my understanding in-depth with knives, in addition to the appearance of knife , high performance is extremely attract me." (sic!) Så enligt honom själv ligger betoningen på hur knivar uppträder snarare än hur de ser ut. Jag vet inte riktigt om jag håller med om att det var där fokus låg när den här kniven formgavs. Det är bland annat det jag ämnar tala om här. 

T-Rex kan räknas till kategorin "Little Big Knives"

Blad

T-Rex var ett djur känt för att se otäckt ut och ha ett oerhört tryck i käkarna. Det gäller dess namne i den här reinkarnationen också. Formen på bladet är väl troligen vad som givit kniven dess namn då det möjligen kan sägas likna nämnda urtidsdjur i profil.

Själva bladtypen är annars en knubbig droppoint med avrundad nos vars utseende framhävs av en liten falskegg. Ryggen höjer sig sedan till en tumramp mot handtaget till och på undersidan hittar man en ricasso som även agerar "forward choil"/pekfingerfördjupning. 

Bladmaterialet är VG10 och av det får man endast sex centimeter på längden men desto mer på höjden

Men det som ger bladet dess distinkta form är inte typen utan proportionerna. Lite beroende på hur man mäter är bladet endast 6 cm långt men hela 4 cm högt. Slipfasen är så låg som 2 cm och godstjockleken väl tilltagna 4 mm. Sammantaget ett synnerligen bastant litet blad. Det var det där med kraft i käkarna.

Stålvalet är japanskt i form av VG10. Finishen är en väl utförd tvåtonad variant. En snygg och jämn stentumlad yta på de platta bladsidorna och en satin på de slipade delarna. 

Övergångarna mellan de två ytorna på bladet är snygga men vad hände med spetsen?

Det är proportionerna på bladet som gör att jag inte riktigt håller med herr Zhu som jag antydde tidigare. Han säger att "prestanda" eller hur kniven uppträder inte bara är centralt utan extremt viktigt för honom. Om så vore fallet skulle han inte valt att utgå från så grovt bladgods parat med en låg flat sabelslipning på en liten kniv.

Det ger nämligen inte särskilt bra grund för att åstadkomma en kniv som skär bra. Det går att komma undan med grovt gods genom att trolla lite. Se till exempel på ett flertal s k överlevnadsknivar där man inte sällan väljer en konvex egg för att både åstadkomma styrka och en kniv som skär dugligt. I grövre fällknivar kan t ex en kraftig skålslipning bättra på prestandan om bladet är tjockt.

I det här fallet blir eggen mest, väldigt tålig kan man väl säga om man vill vara vänlig. Lägg därtill att ursprungseggen inte var särsilt imponerande. Inte helt jämn på båda sidor men framförallt inte särskilt vass. Den här kniven behöver en omedelbar omslipning men eftersom det är en lånekniv är det inget jag ger mig på.

Eggens kurvatur och förhållande till handen är däremot bra. Mindre bra är däremot spetsen. Eller det som skulle varit en spets. Det finns nämligen ingen. Det går vare sig att sticka sig eller skära sig på den ens om man pressar den mot fingret. Det gör den här kniven mindre lämplig till EDC-uppgifter i mina ögon. 

Handtag

Materialet i den här utgåvan av T-Rex avviker något från gängse då modellen oftast syns i titandräkt. Här är grunden istället en laminerad G10 som är hela 5 mm grov. Sidorna är sedan ihopsatta med två skruvar och en fånglinetub utöver pivotskruven. Ryggen är öppen och där återfinns sammantaget tre distanser. De liksom clipet och alla skruvar är customtillverkade i titan vilket inte är helt vanligt. 

De två sidorna av G10 är hopsatta med customskrivar i titan som anodiserats för att matcha resten av utseendet

Utseendet på handtaget är speciellt då sidorna är tonade från en beige/sand-ton till närmast svart. För att matcha det så har skruvar och clip anodiserats i samma nyanser. Den delen är väl utfört och förhöjer helhetsintrycket av kniven. 

De grova sidorna bygger på bredden. 
Här i jämförelse med en Spyderco Technno

Finishen på sidorna är polerad vilket gör dem hala. De är också helt flata. Kanterna är fasade men inte mycket. Sammantaget gör det att handtaget ger ett mycket fyrkantigt intryck.

T-Rex är förvånansvärt bekväm i standargreppen trots sitt kantiga yttre

Det som därför överraskar är att kniven känns rätt bra i hand. Det breda handtaget i kombination med rampen för tummen och det extra utrymmet för pekfingret gör att hela handen får plats trots att kniven inte är särskilt stor. Anläggningsytan mot handen är hela 1,5 cm bred dessutom, clipet undantaget. Om det räknas in i ekvationen får ytterligare 5 mm läggas till. Det gör att handtaget fyller handen väl. Handen hamnar dessutom väl positionerad i relation till bladet. Nära eggen med god kontroll i samtliga grepp. 

Öppning och lås

T-Rex öppnas genom att man pillar in ett finger i ögat på dinosaurien. Förlåt, jag kunde inte låta bli. Men sanning att säga så är öppningshålet på den här kniven riktigt bra. Det är välplacerat, lätt att komma åt eftersom det är stort och kanterna är lagom avrundande för att kännas mjuka men ändå ge bra fäste så fingrarna inte halkar. Det gör att kniven kan öppnas både lugnt och stilla eller med en snärt av tummen eller till och med en så kallad "spyderflick", alltså att man snärtar upp bladet med pekfingret.

Öppningshålet fungerar mycket bra och är väl utfört med rundande kanter

Gången i bladet är mjuk och jämn vilket skänker en känsla av kvalitet. Motståndet från låsarmen via detent-kulan är dock påtaglig så helt lätt i gången är den inte. Väl ute sitter bladet stabilt och säkert. Något spel är det inte tala om och låset faller på plats med en imponerande och förtroendeingivande ljudeffekt. Ett ljudligt "klack" som förstärks av handtagsmaterialet.    

Låset är ett slags hybrid mellan ram- och liner lås

Låset är vanligen ett ramlås eftersom de flesta knivar som gjorts av den här modellen har titanhandtag som sagt. Men då det här exemplaret är baserat på sidor av G10 så krävs en annan lösning. Den kan väl närmast beskrivas som en hybrid mellan ett ramlås och en liner-lock. Den främre delen av låsarmen är av titan med stålförstärkning. Den biten ser därmed ut som ett traditionellt ramlås, särskilt som den är grov. Men sedan är låsarmen fäst på insidan av G10-materialet och där har det både utseende och funktion som en liner-lock. Ibland kallas den här typen av lås för "nested liner" när de dyker upp i olika varianter.

Att stänga låset är en tvåstegsraket på grund av hur detentkulan sitter i låsarmen. Först glider bladet en bit, sedan kommer motståndet från kulan och därefter kan bladet stängas helt. Fjädermotståndet i låsarmen är påtaglig och kräver visst kraft för att övervinnas. Men det är lätt att nå armen eftersom det grova bladet ger stort utrymmet inuti handtaget. Därtill har lagts en fasad kant på själva låsarmen. Låset är överlag mycket väl utfört. 

Att bära

Alla knivar har sina för- och nackdelar. De kan också vara mer eller mindre uttalade. Om styrkan hos den här kniven återfinns i handtaget och låset så är akilleshälen hur den känns i fickan. Det finns inget vänligt sätt att säga det på. Den är usel i det avseendet! OM man får dit kniven så är den precis lika blockig och grov som den ser ut. Om den överraskade genom att vara bekvämare i hand än vad utseendet skvallrade om så är det tvärtom här.

Vikten är inte särskilt påtaglig och inte heller hur djupt ned kniven når. Den är rätt kort med sina 9 centimeter och det blir inte mindre påtagligt eftersom en stor del av den sticker upp ur fickan. 

Clipet är stort, djärvt och passar kniven väl. Finishen är dock inte på topp och tyvärr är funktionen inte i paritet med utseendet. 

Men det som förstör allt är knappast yttermåtten. De kommer med på köpet så att säga. Väljer man en kniv med det här utseendet får det vissa konsekvenser. Det gäller dock inte clip. De kan fungera ändå, trots att de är designade. Det gör inte det här. Det här är av modell "metallkrok" och inte ett fjäderclip. Det är en uppvisning av det sämsta hos skulpterade titanclip. Det fjädrar i princip inte alls vilket gör det hart när omöjligt att föra det över ens tyg i tunnare byxor. Jeans är uteslutna om du inte kämpar för kung och fosterland vill säga. Det är definitivt inget du gör med en hand i vilket fall. 

När du väl baxat kniven på plats syns en hel del av den. 
Så mycket att endast 7,5 cm kniv återstår i fickan

Därtill är läppen för låg för att underlätta förfarandet. När kniven sen väl skall dras så riktigt river clipet mot tyget i byxorna och hakar fast på vägen upp både för att spetsen på läppen är för skarp och för att clipet är för styvt. Så det är vare sig någon fröjd att dölja kniven eller försöka få fram den för att visa upp den.

Clipet är anodiserat för att matcha knivens färgtema och det har dold fästskruv för att se bra ut. Där upphör det positiva. Det fungerar inte som clip och det har för skarpa kanter som rundats för lite.

Sammanfattningsvis

Om någon trodde att trenden med "overbuilt" och allmänt grova dimensioner var över så bevisar den här kniven motsatsen. Den är inte värst på området men estetiken är tydligt uttalad. Och just utseendet är orsaken till varför man köper den här kniven. Det och att den faktiskt är rätt bekväm att hålla i. Så får den bara en egg också går det nog att komma någonstans.

Men T-Rex var inte kniven som omvände mig till att uppskatta den här typen av knivar, den  heller. Spydercos Techno fick mig att göra en utflykt i området men där upphör intresset märker jag. Formatet erbjuder inte tillräckligt för att locka mig. I det här fallet är det dessutom ett par områden som markant drar ned betyget för min del. 

Egensinnig design som bjuder på relativt god komfort och ett knubbigt blad

För det första saknar kniven spets helt och hållet. Med det här utseendet går det inte ens att slipa fram en sådan vilket som sagt diskvalificerar kniven för EDC-bruk i mina ögon. Den skär heller inte särskilt bra i nuvarande utförande men det går åtminstone att ändra på.

Vad som däremot inte går att göra något åt är clipet. Det är ibland de sämre jag stött på helt enkelt. Det är en metallkrok vilken man efter visst nyttjande av våld kan använda till att hänga kniven på byxkanten med. Där hänger den sedan extremt synlig tills man försöker förstöra benklädnaden genom att dra kniven. Återigen genom att nyttja styrka och några svordomar.

Utformningen av clipet behöver helt enkelt en rejäl överhalning. Först skall basen göras tunnare så att clipet flexar mer i sig själv. Sedan behöver läppen få en mindre aggressiv utformning som nyper mindre hårt mot underlaget. Den behöver även en mjukare ramp för att underlätta mötet med textil. Till sist behöver utsidan rundas mer och bättre.

T-Rex, en kniv för den som söker en customkniv till fyndpris

På pluskontot hamnar däremot några andra aspekter. Gillar man den här typen av knivar så tror jag att man tycker att den är snygg och inte minst personlig. Utseendet är konsekvent och den tonade färgskalan med sina matchande anodiserade titandetaljer i skruvar, clip och distanser bidrar med något extra. Sen känns det onekligen  lyxigt att det här är en handgjord numrerad kniv. Det finns således ingen som ser exakt likadan ut vilket kan vara värt att notera.

En annan mycket snygg detalj är bladfinishen som väl motsvarar epitetet "customkniv". Den är tvåtonad med snygga övergångar mellan de olika ytorna.

Sen måste sägas att vid sidan av utseendet var handtaget knivens största behållning. Betydligt bekvämare än vad en första anblick antydde.

Av de anledningarna tycker jag nog att T-Rex är något av en charmig avighet. Den har sina förtjänster men även brister. Några av dem är stora nog för att jag skall avstå från att slå till men låt inte det avskräcka er. Homer Zhu har med den här kniven åstadkommit en personlig design som sticker ut från mängden och som med lite finjusteringar kan bli riktigt bra i sin klass.

Sedan finns ett sista försäljningsargument som är svårslaget. Det här är en customkniv som kan köpas från 1800 kr hos Knivshop.

Specifikation:

Längd utfälld: 152 mm

Längd hopfälld: 90 mm

Vikt: 104 g

Bladlängd: 60 mm

Godstjocklek: 4 mm

Bladstål: VG10, HRC60-61

Handtag: G10

Lås: Liner lock

Tillverkad av Homer Zhu, handgjord i Kina

/ J - vidgar sina vyer

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Dagens bild nr 160 "Pikal and Pruner"

Ibland är termer och uttryck från engelska en smula svåröversatta. Det märks inte minst i programmet "Forged in Fire" där de sällan får något rätt. 

Men här handlar det om den här något udda bladformen som i stort är en "örnnäsa" med eggen åt fel håll och som kallas "pruner". Direktöversättningen är att det är en beskärnings- eller trädgårdskniv. Syftet med den är att användas för beskärning av buskar och träd. Kroken gör att ämnet inte glider från eggen lika lätt och riktningen uppåt gör att du kan dra skäret mot dig och samtidigt se vad du gör. 

Den övre kniven däremot har en annan mycket mer olycksbådande grundtanke. Formen med eggen uppåt kallas i de här sammanhangen för "Pikal" vilket har med sydostasiatiska kamparter som inkluderar knivar att göra. Den kniven är helt enkelt gjord för att sprätta upp folk med. Det finns inget fint sätt att säga det på! 

Sen kan den förstås användas till trädbeskärning den med.

"Pikal and Pruner"

Kniven med den smått aggressiva framtoningen är en customkniv döpt till "Raptor" jag en gång recenserade för Knivshop och kommer från thailändska Tora Tactical Knives. Den är synnerligen modern med sin enhandsöppning via en massiv tumplatta och sitt ramlås och clip. Det backas upp med material som titan, kolfiber och Elmax-stål. 

Den undre kniven är dess raka motsats och har hängt med i hur många år som helst. Bladet är i kolstål av något slag, handtaget i trä och den har fått sin beskärda del av tunga sysslor under sin existens. Dels kommer den från någon loppis någon gång och var kraftigt begagnad när jag köpte den för tio kronor. Sen använde jag den under de år jag var husägare till att sprätta upp pellets-säckar och kapa de buntband samt plast som säkrade pallarna.  Det blev understundom tungt jobb och säckar räknade i hundratal. 

Trots avsaknaden av lås och moderna finesser var den utmärkt för ändamålet. Något att ha i bakhuvudet när blandade (främst amerikanska) recensenter på nätet hävdar att kroppsdelar börja ramla av så fort "linlerlocken" är för klent byggd!

/ J - J uppsprättaren

#knivesandbikes  #knivigtvarre