Någonting får mig att osökt att tänka på låten "November Rain" i dessa dagar. I de trakterna där jag huserar har det regnat i dagarna tre även om det faktiskt är upphåll nu när jag sitter och plitar dessa rader på lunchrasten. Något säger mig att det riskerar att gå över till jag slutar idag. Men lunchrusningen är över och i eftermiddag blir det lite caféverksamhet. Här skall bakas våfflor och serveras kakor av allehanda slag till hugade spekulanter. Därmed ser arbetsdagen tämligen sympatisk ut.
Det får väl betraktas som en någorlunda lugn inledning på den här skitmånaden. Är det något jag inte uppskattar så är det förbannade mörkret och det råfukt som har en tendens att infinna sig vid den här tiden och vara ett par månader framåt.
Det var något olycksbådande över höstljuse på väg hem från jobbet för ett par dagar sedan
November innebär även att undertecknad fyller år och som present till mig själv har ytterligare ett set kastknivar beställts. Det är en modell jag är nyfiken på helt enkelt och den kommer från franska Zitoon Knives. Vilken modell det rör sig om ämnar jag inte avslöja riktigt än. Sedan återstår att se hur mycket jag kan använda dem och de andra kastknivarna. Det beror enbart på vädret är jag rädd. Förra året gick det att kasta långt in på säsongen samtidigt som det var värre med inledningen på det här året om jag minns rätt. Men jag skulle behöva lite ljus för att fota och lite fler kast inom kort då jag ämnar recensera en del knivar av den här typen. Främst tänker jag på ytterligare ett par modeller från Yggdrasil Forge. Närmats blir det Muninn XL.
Höstdagar man önskar sig. QSP Hornbill poserar
Men framförallt blir det en del fällknivsrecensioner. Först ut är QSPHornbilltätt följd av en spännande kniv frånLionsteel i form av deras karambitL.E. One. Sedan väntar knivar både från SRMoch CRKTpå sin tur.
Det återstår emellertid att se hur mycket mer som hinns med. De senaste månaderna har jag varit lite väl optimistisk vad beträffar vad tiden skall räcka till. Vi kan säga att min planering och det faktiska resultatet inte riktigt stämt överens. Särskilt som jag ju skriver på andra håll också. Fast några stående inslag som "Dagens bild" och "Fredags-EDC" skall nog gå att klämma in.
Hur som haver, jag hoppas att ni vill följa med mig på en fortsatt knivig tillvaro i höstmörkret! Men apropå mörker så sjöngs det också
'Cause nothin' lasts forever.
Even cold November rain.
/ J
'Cause nothin' lasts forever Even cold November rain.
If you pass through Manchester, England, you might meet Joe Bardsley. Or maybe not, it's quite a big city after all. But it's in that part of the world you find the man behind Yggdrasil Forge. He both forges and manufactures knives of various kinds with a focus on bushcraft and throwing knives.
That's where I come into the picture. This is probably the world's first written review of these knives. I have had these knives with the designation "XL" for a while now. These are, as the name suggests, larger versions of the originals and it was only when they were released I became interested, I must admit. I intend to return to why.
The entire XL family from Yggdrasil Forge. Today's review object Huginn is found on the far left
Like the brand, the knives take their names from Old Norse mythology, and first up is one of Odin's ravens in the form of the Huginn XL. It also happens to be my favorite to throw with
Appearance and Dimensions
Huginn XL has something familiar about it, which is not so strange. This applies to the appearance, how the knife feels to hold in the hand and even to throw.
Throwing knives must be kept within certain parameters as the area of use has a real influence on how they can be designed. They are thus more limited in appearance than knives in general. Even so, they can feel very different in the hand.
Someone said it resembles an "Arrow". If so, very vaguely. Here in comparison to two such knives from Acejet and Wulflund
This particular knife could be said to belong to the "Arrow" category.* At the same time, I would probably argue that it does not, or at least not fully since the Huginn is almost as related to a classic dagger. Compared to the German arrow, the handle is narrower, the blade is wider, and not least the edges are significantly different with symmetrical wide dagger-like edges. It doesn't look like the "tent stake" that a friend compared that type of knife to.
Huginn XL, a 25 cm long double-edged throwing dagger
As I said, XL is an add-on that can be discussed. Or in relation to the original, it is of course larger. That knife measured a modest 23 cm in length and this one boasts 25 cm. In addition, it has increased in width and thus also in weight. Huginn XL weighs 238 g. This specific knife can be added. It can vary by a few grams as those knives are hand-sharpened. In addition, I myself filed away a few grams when I straightened the tip.
The thickness is well chosen 6 mm. Here you can simply say that throwing knives are often found in two categories. Either the thinner segment which is 5-6 mm or the thicker segment which is around 8 mm. Then, of course, there are exceptions in both directions from that rule. But most professional models are in that range.
The blade on the Huginn is at its widest 31.5 mm and the handle varies in width from 31.2 mm down to 22.2 mm. The secondary edges are about one centimeter broad and they end with a safety edge that is over a millimeter thick. Regarding the appearance in general, it should be added that this is one of the first editions and that the version that is now in production may deviate slightly in terms of dimensions and thus weight.
The softly rounded back is just over three centimeters at its widest
The finish is polished or rather sanded in this case, but all throwing knives from Yggdrasil Forge can be obtained in an alternative version which means that the color that occurs during the heat treatment is left. It gives a kind of oil shimmer in different shades. It looks pretty cool and the pattern becomes unique for each knife. The disadvantage is that it is dark and thus somewhat less suitable for those who have their throwing range outdoors. Anyone who throws will understand what I mean. I can just say that shadows and dark leaves on the ground don't mix well with throwing knives. Or, to be more precise, they do just that.
At the top of the handle is an etched version of the tree of life, Yggdrasil with a Thor's hammer beneath which is the Yggdrasil Forge logo.
Material
All Yggdrasil throwing knives currently start as a single piece of 1080 carbon steel. After they have been shaped, they are hardened up to 65 HRC and then heat-treated down to a soft 55 HRC. A necessity for a throwing knife. The forces and vibrations that occur during both hits and misses cause knives to break during practice. A throw or two is fine with any knife even some folding knives, thousands and tens of thousands of throws is not. Don't believe anyone who says otherwise.
The material is 6 mm thick carbon steel
The advantage of this type of steel is that it is tough and impact-resistant. Characteristics that are important in a throwing knife. However, the hardening was not quite to the fullest in this version. But it is something that seems to have been fixed now.
On this knife, like its cousins, especially the handles are a little too soft. The result is splinters and notches in the knife, which on more than one occasion resulted in blood wounds. It is enough for the knives to touch each other a little too hard when they stick in the target or hit something when you miss. If you are not careful enough when you pick them up for the next throw, accidents can happen. Sure, that goes for most throwing knives, but here the risk is unusually high.
To Throw
Although the appearance literally screams "no spin", the Huginn XL is actually an excellent all-round knife. It could possibly be objected that it is a bit too light to be an optimal knife for rotational throwing and somewhat too short. But since it is fairly neutrally balanced, that technique also works fine.
The penetration is good, but the knife likes to turn on its side during flight
However, the shape makes the knife feel most natural for no spin The slightly swelling handle helps with the index finger push, and the knife also has a softly rounded top on the handle, which I appreciate. I'm not a fan of pointy rear ends. It is not pleasant to the hand when handling knives in general or when prying them out of targets. It's something you notice after a while and may not discover from a quick glance at a picture. Things that look cool are not always so when the practical aspects are to be assessed.
In general, this knife belongs to the lighter category when it comes to throwing knives, despite the "XL" suffix to the name. That's why I'm a little skeptical about the originals. Of course, you can throw knives as light as you like, including Bo Shuriken's with a weight of around 100 g, but in general, it can be said that a line between lighter and heavier no-spin knives can be drawn between those weighing under respectively over 250 grams. Although Huginn belongs to one of the heavier ones from Yggdrasil Forge, the knife still belongs to the lighter category. It is not a decisive factor but worth considering.
- Rotational Throwing
When throwing rotational with these knives, they can be treated like any other shorter and lighter knife. This means that the thrower has to compensate a little for the length by holding a bit further out on the handle and thus making it feel longer. Or rather, that's how I do it. Since both that and the light weight make the knife rotate more quickly, the knife can be angled more forward in the hand while the rotation starts later. The latter is achieved by letting the throw strive towards the target to a greater extent than otherwise.
Throws with Huginn and Muninn and Ullr
If you do this, Huginn XL is fairly accurate from both 3m (one rotation) and 4m (one-and-a-half rotation) as well as 5m (two rotations). Much further than that I don't like to throw this knife, at least not with spin. Knives this light have a tendency to flutter a bit in the air and this is especially true if it is not completely windless. In addition, the rotation is not entirely easy to control. A heavier knife simply spins more slowly and more majestically. This makes it easier to assess the rotation speed and the reverse of course applies to smaller knives.
- Half Spin
For half-rotation techniques, Huginn is very good. Shorter throws from two to four meters work great, especially with military half-spin. The same applies to backhand throws and not least underhand throws. The latter I think is no problem to manage up to six meters. It is certainly possible to throw longer distances with this knife as well, but it is not optimal for that. It is easier to master with longer and heavier knives. At least that's true for me. It is always the thrower that is the measure of everything, unless the knives are completely wrongly designed that is.
Instinctive No spin with an index finger on the edge is not my favorite technique with this knife as it actually borders on being too wide and has too much edge in my opinion. Not that you can cut yourself on the safety edge but that combined with the rather sensitive metal I mentioned earlier makes me hesitate to let it slip out of my hand without checking it first and even then it gives a slightly uncomfortable feeling. If you get over it, of course, that technique also works.
However, if you compare it with a knife that has flatter sides to rest your finger against, such as the Yggdrasil Forge Muninn XL, the difference becomes obvious.
- No Spin
It is, of course, within this area that this knife's main merits are to be found. After all, it has a fairly classic "throwing knife look" and a spearhead shape. Anyone who sees Huginn does not have to doubt what it is. And anyone who knows a bit more about knife throwing quickly realizes that it is mainly a no-spin knife.
Mixed throwing techniques withHuginn XL
As such, it behaves calmly and controllably. No direct surprises in any direction, either negative or positive. The knife performs as it looks, so to speak. This means a knife that has a nice balance in the air and is fairly easy to stick in a target.
Penetration is good without being exceptional. With the relative sharpness and those edges, I would have expected even harder hits actually. But the tip is quite broad and when I throw it likes to turn half a turn around its own axis whereupon the tip hits the target across against the wood grain. It gives slightly less penetration but not so bad that it affects the overall impression. Then I'm talking about targets made from hard, slow-grown birch being used as a reference**. The modest weight also means that the knife does not have to hit so hard to stay in place. Then it should be added that it is my technique that contributes to its turning, not the knife.
Conclusion
As I do not have a complete set of three of this particular model, there have been slightly fewer throws than usual for the review. But since I've had the knives since early 2023, there have still been just over 1,000 throws with Huginn XL.
With both that time and those throws behind me, I can state that I think this is a good throwing knife model, especially for beginners. Maybe even for the slightly more experienced by all means, but let me explain. I believe that it is the novice who needs extra good knives that are easy to throw and thus learn with. The already fully-fledged can throw basically anything and both stick knives and do it with precision.
If you are less experienced, it is good if knives are predictable and do roughly what you expect from them. That's what Huginn XL does. It is a knife with the center of gravity slightly shifted towards the back end, which makes it most suitable for no-spin throwing. The same weight ratio also makes it a very good semi-rotational knife. However, this model is not so extreme that you can't use it for rotational techniques. That characteristic also makes it beginner's friendly. You simply don't have to decide! Once you've decided, there will be more knives in your life, believe me.
Then there are things that could be better and that is especially true of this knife. After contact with Bardsley, I know that he has different and better equipment for heat treatment now than was the case a year ago. This means that the knives you buy today are better in that area. This particular knife is too soft, especially in the handle for my liking. Of course, if you only throw one knife per target, indoors with some kind of rubber mat underneath, there might not be a problem. If you, like me have an outdoor throwing range as well as throw in the forest where there is both gravel and stone and not least practice a lot, damage occurs too easily. This particular steel also has a tendency to chip rather than get soft dents, if I put it that way.
It can also be noted that the edges are not completely symmetrical, for example. But those are details that don't matter on a throwing knife and that I consider to be more the charm of a mostly handmade item rather than a flaw. It gives charm and personality. You pay for a handmade product and that's what you get!
Odin's bird and Thor's hammer get along well together. I too enjoy spending time with Huginn XL from Yggdrasil Forge
You also get an all-around focused throwing knife with a focus on no-spin throwing, which also looks good! The finish was good on this example but the other option with the heat treatment color is more pronounced. But be prepared to look further for your knives if you buy the dark version.
Along with that comes the fact that you're getting a pretty unique product that not everyone else has and that you're supporting a small business.
If this sounds like something to you, a set costs SEK 1,900 at the time of writing. The knives can also be purchased separately if desired. There used to be a website, but currently, the knives are most easily bought via Yggdrasil Forge at Etsy.
Om du passerar Manchester i England kanske du träffar på Joe Bardsley. Eller kanske inte, det är en rätt stor stad. Men i den delen av världen hittas mannen bakom Yggdrasil Forge. Han både smider och tillverkar knivar av olika slag med fokus på bushcraft- och kastknivar.
Det är där jag kommer in i bilden. Det här är troligen världens första skrivna recension av de här knivarna. Under en längre tid har det stiftats bekantskap med en serie kastknivar signerade Bardsley och med tillägget "XL". Det rör sig således om större versioner av originalen och det var först då jag blev intresserad måste medges. Jag ämnar återkomma till varför.
Hela XL-familjen från Yggdrasil Forge. Dagens recensionsobjekt Huginn hittas längst till vänster
Liksom varumärket hämtar knivarna namn från fornnordisk mytologi och först ut är en av Odens korpar i form av Huginn XL. Det råkar även vara en modellerna som jag tycker bäst om att kasta med kan jag avslöja redan i förväg.
Utseende och mått
Huginn XL har något bekant över sig vilket inte är så konstigt. Det gäller utseendet, hur kniven känns att hålla i handen och till och med kasta med. Kastknivar kan inte göras i hur många grundvarianter som helst eftersom användningsområdet har ett reellt inflytande på hur de kan utformas. De är således mer begränsade i utseende än knivar i stort. Trots det kan de upplevas mycket olika i hand.
Någon sade att den påminner om en "Arrow". Mycket vagt i så fall, här jämfört med två sådana knivar från Acejet och Wulflund
Just den här kniven skulle kunna sägas tillhöra "Arrow"-skolan.* Samtidigt vill jag nog hävda att den inte gör det eller åtminstone inte fullt ut eftersom Huginn är nästan lika besläktat med en klassisk dolk. Jämfört med den tyska pilen är handtaget smalare, bladet bredare och inte minst är slipningen väsentligt annorlunda med symmetriska breda dolklika eggar. Den ser inte alls ut som den "tältpinne" som en vän jämförde den typen av kniv med.
En 25 cm lång tveeggad kastdolk
XL är som sagt ett tillägg som kan diskuteras. Eller i relation till orginalet är den förstås större. Den kniven mätte nämligen blygsamma 23 cm på längden och den här ståtar med 25 cm. Därtill har den ökat i bredd och därmed även i vikt. Huginn XL väger 238 g. I den här versionen kan tilläggas. Det kan variera med något gram då de knivarna är handslipade. Därtill har jag själv filat bort något gram när jag riktat spetsen.
Godstjockleken är väl valda 6 mm. Här kan man förenklat säga att kastknivar ofta hittas i endera det tunnare segmentet vilket är 5-6 mm eller det tjockare vilket ligger kring 8 mm. Sedan finns det undantag åt båda håll från den regeln förstås. Men de flesta professionella modeller hittas i det spannet.
Bladet på Huginn är som bredast 31,5 mm och handtaget varierar i bredd från 31,2 mm ned till 22,2mm. Slipfaserna är cirka en centimeter och de avslutas med en säkerhetsegg som är lite drygt en millimeter bred eller kanske tjock beroende på hur man betraktar den. Gällande utseendet generellt bör tilläggas att det här är en av de första utgåvorna och att den version som är i produktion nu kan avvika något vad gäller mått och därmed vikt.
Den mjukt rundade bakänden är som bredast strax över tre centimeter
Finishen är polerad eller kanske snarare slipad i det här fallet men alla kastknivar från Yggdrasil Forge kan fås i ett alternativt utförande som innebär att färgen som uppstår vid värmebehandlingen lämnas kvar. Det ger ett slags oljeskimmer i olika nyanser. Det ser rätt häftigt ut och mönstret blir unikt för varje kniv. Nackdelen med den är att den är mörk och därmed något mindre lämpad för den som har sin kastbana utomhus. Den som kastar förstår vad jag menar.
Längst upp på handtaget hittas en etsad version av livet träd, Yggdrasil med en torshammare under vilket är Yggdrasil Forges logotyp.
Material
Alla kastknivar från Yggdrasil startar för närvarande som en bit 1080 kolstål. Efter att de slipats fram härdas de upp till 65 HRC för att sedan värmebehandlas ned till mjuka 55 HRC. En nödvändighet för en kastkniv. De krafter och vibrationer som uppstår vid såväl träffar som missar gör att knivar bryts av om man tränar med dem annars. Ett kast eller två går bra med vilken kniv som helst, tusentals och tiotusentals kast gör det inte. Tro ingen som säger något annat.
Materialet är 6 mm tjockt kolstål
Fördelen med den här typen av stål är att det är segt och slagtåligt. Egenskaper som är viktiga hos en kastkniv. Däremot var inte härdningen helt till fyllest i den här versionen. Men det är något som lär vara åtgärdat nu.
På den här kniven liksom sina kusiner är framförallt handtagen lite för mjuka. Det ger lätt upphov till såväl metallflisor som jack i kniven vilket vid mer ett tillfälle resulterat i blodvite för min del. Det räcker med att knivarna touchar varandra lite olyckligt när de sätter sig i tavlan eller slår i något när man missar för att det skall inträffa. Är man sedan inte försiktig nog när man plockar upp dem och kastar igen kan olyckan vara framme. Det kan hända med de flesta kastknivar men här är risken osedvanligt hög.
Att kasta
Trots att utseendet formligen skriker "no spin" är faktiskt Huginn XL en utmärkt allround-kniv. Möjligen kan invändas att den är lite för lätt för att vara en optimal rotationskniv samt något för kort. Men då den är tämligen neutralt balancerad fungerar även den typen av kast.
Penetrationen är duglig men kniven vill gärna lägga sig på sidan i luften
Formen gör emellertid att kniven känns mest naturlig att kasta no spin med. Där hjälper det lätt svällande handtaget till och kniven har också en mjukt rundat topp på handtaget vilket jag uppskattar. Jag är ingen vän av spetsiga bakändar. Det är inte skönt mot handen när man hanterar kniven eller då man lirkar ur dem ur måltavlor. Det är sådant man märker efter hand och kanske inte upptäcker vid en snabb blick på en bild. Saker som ser häftiga ut är inte alltid det när de praktiska aspekterna skall bedömas.
Generellt tillhör den här kniven den lättare skolan när det gäller kastknivar trots suffixet "XL" till namnet. Det är därför jag är lite skeptisk till originalen. Visst kan man kasta hur lätta knivar som helst inklusive Bo Shurikens kring 100 g men generellt kan sägas att en gräns mellan lättare och tyngre nospin-knivar kan dras mellan dem som väger under 250 gram respektive över den siffran. Trots att Huginn tillhör en av de tyngre från Yggdrasil Forge så tillhör kniven ändå den lättare kategorin. Det är inte avgörande men värt att ta i beaktande.
- Rotationskast
När man kastar rotationskast med de här knivarna får de behandlas som alla andra kortare och lättare knivar. Det vill säga att kastaren får kompensera lite för den ringa längden genom att hålla en bit längre ut på handtaget. Eftersom både det och den ringa vikten gör att kniven roterar kvickt får kniven vinklas mer framåt mot tavlan samtidigt som själva rotationen påbörjas senare. Det sistnämnda åstadkoms genom att man låter kastet sträva mot tavlan i högre utsträckning än annars.
Kast med både Huginn och Muninn samt Ullr
Gör man så är Huginn XL tämligen pricksäker både från 3m (ett varvs rotation), 4m (ett och ett halvt varvs rotation) samt 5m (två varvs rotation). Mycket längre än så kastar jag inte gärna den här kniven, i alla fall inte med snurr. Så här lätta knivar har en tendens att bli lite fladdriga i luften och det gäller särskilt om det inte är helt vindstilla. Dessutom är inte rotationen helt lätt att kontrollera. En tyngre kniv snurrar långsammare och mer majestätiskt helt enkelt. Det gör det enklare att bedöma rotationshastigheten och det omvända gäller förstås mindre knivar.
- Half Spin
För halvrotationskast är Huginn mycket bra. Kortare kast från två till fyra meter fungerar utmärkt särskilt med Military Half spin. Detsamma gäller back hand-kast och inte minst underhandskast. Det senare tycker jag inte är några problem att klara upp till sex meter. Det går säkert att kasta längre även med den här kniven men den är inte optimal för det. Det behärskas lättare med längre och tyngre knivar. Åtminstone i mitt fall. Det är alltid kastaren som är alltings mått om inte knivarna är helt felkonstruerade vill säga.
Instinctive No spin med ett pekfinger på eggen är inte min favoritteknik med den här kniven då den faktiskt är på gränsen till bred samt har för mycket egg i mitt tycke. Inte för att det går att skära sig på säkerhetseggen men den i kombination med den rätt känsliga metallen jag nämnt tidigare gör att jag drar mig för att låta den glida ur handen utan att först ha kontrollerat den och även då ger det en lätt obekväm känsla. Kommer du över det fungerar förstås även den tekniken.
Jämförs den med en kniv som har flatare sidor att vila fingret mot som exempelvis Yggdrasil Forge Muninn XL blir dock skillnaden uppenbar.
- No Spin
Det är förstås på det här området som den här knivens främsta förtjänster återfinns. Den har trots allt ett rätt klassiskt "kastknivsutseende" och en spjutspetsform. Den som ser Huginn behöver inte tveka på vad det är. Och den som kan lite mer knivkastning inser snabbt att det främst är en no spin-kniv.
Blandade kasttekniker med Huginn XL
Som sådan uppträder den lugnt och kontrollerbart. Inga direkt överraskningar åt något håll vare sig negativt eller positivt. Kniven uppträder som den ser ut så att säga. Det betyder en kniv som har sympatisk balans i luften och som är tämligen lätt att sätta i tavlan. Vad gäller flykten i luften hjälper även balanspunkten till något förskjuten mot handtaget till som den är.
Penetrationen är god utan att vara exceptionell. Med den relativa skärpan och de eggarna hade jag förväntat mig ännu mer faktiskt. Men kniven är tämligen bred och när jag kastar vill den gärna vrida sig ett halvt varv runt sin egen axel varpå spetsen träffar tavlan på tvärs mot fibrerna. Det ger lite sämre anslag men inte så illa att det påverkar totalintrycket. Då talar jag om att hårda, långsamvuxna björktavlor använts som referens**. Den blygsamma vikten gör även att kniven inte behöver träffa så hårt för att sitta kvar. Sedan bör tillläggas att det är min teknik som bidrar till att den vrider sig, inte kniven.
Sammanfattning
Eftersom jag inte har ett komplett set om tre av den här specifika modellen har det blivit något färre kast än brukligt inför recensionen. Men då jag haft knivarna sedan tidigt 2023 så har det ändå blivit strax över 1000 kast med Huginn XL.
Med både den tiden och de kasten i ryggen kan jag konstatera att jag tycker att det här är en bra kastknivsmodell och särskilt då för nybörjare faktiskt. Kanske även för den lite mer erfarne för all del men låt mig förklara. Jag anser nämligen att det är novisen som behöver extra bra knivar som är enkla att kasta och därmed lära sig med. Den som redan är fullfjädrad kan kasta i princip vad som helst och både sätta dem och göra det med precision. Sedan ökar kraven för den som vill tävla.
Är du mindre van är det bra om knivar är förutsägbara och gör ungefär vad du kan förvänta dig av dem. Det gör Huginn XL. Det är en kniv med tyngdpunkten aningen förskjuten mot bakänden vilket gör den lämplig som den no spin-kniv jag främst betraktar den som. Samma viktförhållande gör den även till en mycket bra halvrotationskniv. Det är dock inte så extrem att du inte kan använda den till rotationskastning. Även den egenskapen gör den till en bra nybörjarkniv. Du behöver inte bestämma dig helt enkelt! När du sedan gjort det blir det gärna fler knivar, tro mig.
Sedan finns det saker som kunde vara bättre och det gäller särskilt det här exemplaret. Efter kontakt med Bardsley så vet jag att han har annan och bättre utrustning för värmebehandling nu än vad som var aktuellt för ett år sedan. Det gör att de knivar du köper idag lär vara bättre på det området. Just den här specifika kniven är för mjuk, särskilt i handtaget för min smak. Visst, om du enbart kastar en kniv per tavla, inomhus med någon form av gummimatta under så kanske det inte uppstår problem. Om man som jag kastar såväl utomhus som i skogen där det finns både grus och sten och inte minst tränar mycket uppstår skador för lätt. Just det här stålet har dessutom en tendens till att flisa sig snarare än att det uppstår mjuka bucklor om jag uttrycker det så.
Det går även att konstatera att exempelvis eggarna inte är helt symmetriska. Men det är detaljer som inte spelar någon roll på en kastkniv och som jag mer betraktar som charmen hos ett till största delen handgjort föremål snarare än en brist. Det skänker charm och personlighet. Du betalar för en handgjord produkt och det är vad du får!
Odens fågel och Tors hammare trivs bra ihop. Även jag trivs med Huginn XL från Yggdrasil Forge
Du får även en allroundbetonad kastkniv med fokus på no spin-kastning som därtill ser bra ut! Finishen var god på det här exemplaret men det andra alternativet med värmebehandlingsfärgen är mer utpräglad. Men var beredd på att leta längre efter dina knivar om du köper den mörka versionen.
Med på köpet följer det faktum att du får en tämligen unik produkt som inte alla andra har och att du stödjer ett litet företag.
Om det här låter som något för dig så kostar ett set i skrivande stund 1,900 SEK. Knivarna kan även köpas enskilt om så önskas. Tidigare fanns en hemsida men för närvarande köpes knivarna enklast via Yggdrasil Forges hemvist på Etsy.
Även den mest optimistiske måste tillstå att sommaren somnat in och att hösten är här. Björkarna har börjat med slingat hårmode vilket är ett säkert tecken. Men för att vara lite motvalls badar jag fortfarande. Inte vinterbadande som när man hugger ett hål isen utan sommarbadande som inte slutat. Varje gång jag är och kastar kniv blir det ett dopp i sjön samt tvagning. Efter regnandet på sistone och de kallare nätterna blev gårdagens bad en smulare svalare än tidigare. Frågan är hur länge det är behagligt?
När det börjar ligga löv på botten vet man att det är höst
Knivkastandet gick förresten inget bra alls den här gången. Tydligen har jag legat och bitit ihop käkarna under natten för jag vaknade med värk i dem, nacken, axlarna och ovanpå det ett värkande huvud. Men två timmars kastande blev det trots allt. Efter lite kaffe och en smörgås samt en näve tabletter släppte det värsta.
Efter lite kaffe kändes dagen bättre. Kniven är den eminenta SRM 255!
Apropå knivkastning, så är den aktiviteten en av orsakerna till att jag inte hunnit skriva så mycket på sistone. Det och att jag trappat upp antalet timmar på jobbet rejält. Hur det kommer sig är en lång och komplicerad historia så den lämnar jag därhän.
Men lite tid och mycket intresse har jag så en del skrivande blir det allt framöver också. Och nämnda knivkastning är inte minst aktuell eftersom jag ämnar recensera ett par modeller från engelska Yggdrasil Forge inom kort. Först ut är en kniv kallad Huginn XL.
Utöver det ämnar jag ta en närmare titt på en ficklampa eller snarare skriva ned mitt omdöme om en lampa jag använder flitigt, Fenix PD35.
Sedan blir det förstås fällknivar av allehanda slag. Den Ansö-designade Rootfrån MKMär den som ligger närmast i tid. Men även knivar från märken som QSP, CRKToch Camillusär aktuella.
It was, of course, only a matter of time before the fifth model in this series would be acquired as I had previously presented the other four. The series I'm talking about is "XL" from Yggdrasil Forge. It simply means that the man behind this one-man company from Manchester, Joe Bardsley, has made the knives one size larger. This model is named Shard.
Then, of course, it can be discussed whether they are to be considered extra large. I don't think so. But on the other hand, I haven't tried the originals.
Yggdrasil Forge Shard XL
In this case, extra-large means a knife that, like the others, measures a length of 25 cm and is made of 6 mm thick material. Incidentally, the material is 1080 carbon steel. The height of the handle is at most just over 31 mm. This gives a total weight of 251 g. This makes it the second heaviest in the series as the cousin Muninn XL ends up at 255 g. The Original Shard is three centimeters shorter and weighs around 200 g.
The finish on this knife deserves a mention as it is unique. Here, the original colors from the heat treatment have been left behind, which gives a shimmering, almost oily-like appearance.
Variety is nice, but otherwise, I'm quite skeptical about darker throwing knives for mainly two reasons. For one thing, they tend to be harder to find outdoors, and believe me, if you learn how to throw a knife, you also have to look for them. And partly, all dark coating and surfaces have a tendency to rub off. This is especially true for throwing knives as they need to be maintained with a file occasionally to remove metal splinters and large nicks. How it holds up in this case remains to be seen.
What remains to be seen is also how Shard XL behaves when it is thrown. Primarily, it is a knife designed for no spin, but since it is fairly neutrally balanced, it most likely works well as a smaller rotation knife.
...jag kan lura dig till Skåne lyder den gamla ramsan. Ett bra version för den som missade 1a april. Men i övrigt har jag faktiskt inga intentioner att narras med någon idag.
Tvärtom är den här röda måndagen synnerligen stillsam för min del. Jag råkar nämligen ha lite träningsvärk så jag håller mig tämligen lugn. Den värken är faktiskt knuten till knivar. Inte så att jag skurit mig eller så utan för att jag kastade kniv igår. Inte måttligt heller utan det var nytt "rekord" för i år då jag körde tre och en halv timme i sträck. Har ni inte prövat så är det rätt mycket kan jag låta meddela.
En liten liten paus togs på mitten för att avnjuta medhavd smörgås och kaffe. Nu var vädret förvisso sympatiskt, delvis sol men det var också tämligen kyligt och blåste. Men fint var det.
Fikapaus med utsikt. Kniven kommer från Yggdrasil Forge och heter Lavaeteinn XL. Det är en av de knivmodeller som testas lite extra inför kommande recension
För den som undrar får man faktiskt träning av knivkastning också. OM man kastar tillräckligt mycket vill säga. En kniv väger mellan ca två hekto upp till 465 g för mina tyngsta rotationsknivar. Så ett kast eller en omgång med tre knivar är inte jobbigt att kasta. Men 1250 kast som det blev igår sätter sina spår. Särskilt som jag kastade en hel del No spin och på längre distanser vilket innebär att man får ta i lite mer än vid rotaionskastning.
Sedan var det lunch! Tillredd med hjälp av en av kandidaterna för kommande recension, Kuro Mori från Satake
Just knivkastning förutspår jag att det kommer bli en hel del för mig kommande månad. Om det kommer det att skrivas lite om här på bloggen förstås. Men misströsta inte ni som är ointresserade av ämnet, annat kommer också!
Bland annat blir det som vanligt recensioner och de som är närmast är knivar som QSPOsprey, CRKT Bamboozled ochMKM Root. Även knivar från Camillusoch Satakeväntar på sin tur. Det rör sig om en mindre fastbladare samt en kökskniv riktad mot utomhusmatlagning.
Sedan har jag ett kombinerat städ, foto och sorteringsprojekt som innebär att ALLA mina knivar skall ut från respektive förvaring och fotograferas. Sedan skall det städas där de befunnit sig. Men jag inser med all önskvärd tydlighet att det här ett dagsprojekt så det får allt var en ledig dag med fint väder. Tanken är att bilder från det äventyret skall publiceras vad det lider. Den som lever får se!
Nu skall vi f-n snacka väder och det är inte småprat i bussen utan allvar. Jag lägger in en protest eller kanske till och med ett veto mot tingens rådande ordning. Visst, solfan skiner idag men det har den inte mycket för med bortåt tio jävla minus inatt igen. Det är för tusan i slutet av mars nu. Jag vill ha vår! Jag vill kasta kniv. Den här delen av landet skall inte ha snö längre och det var vitt igår innan skiten regnade bort. Sen bytte landskapet utseende igen med klart väder och kyla.
En blek sol gör allt för att narras, det är inte vår på riktigt
Jag har i desperation försökt att kasta kniv vid två tillfällen tidigare i år när det var aningen varmare. Första gången ledde till att knivarna studsade baklänges ur de genomfrusna tavlorna och när jag till slut lyckades sätta dem gick en spets av. Andra försöket gick mest ut på att jag hade en kniv med mig på en skogspromenad och försökte leta upp döda träd som inte såg alltför djupfrysta ut. Det gick sådär. Inte direkt ett träningspass om man säger så.
"Hån" är vad det är. Att locka till knivkastning och sedan är allt djupfryst. Yggdrasil Forge Ullr XL ute på äventyr
Kniven jag använde sist var den här kallad Ullr XL. En kniv från engelska Yggdrasil Forge. En dolk som redan de första kasten avslöjar fungerar utmärkt till såväl no spin som half spin-tekniker.
Som den första bilden visar så var förvisso himlen klar den där dagen men det är fortfarande kallt som sagt. Därmed får den riktiga invigningen jämte testande av de olika modellerna från Yggdrasil anstå tills vidare. Men frustrerande är det.
The name of this knife is very interesting. Joe Bardsley, the man behind Yggdrasil Forge, has chosen to spell it Lavaeteinnwhich can be somewhat confusing, at least for a Swede. More common is Lævateinn which roughly translates to "harmful twig". An expression in the form of an understatement used in the Poetic Edda for a magical weapon, whether a sword, spear, or staff is somewhat unclear. More clear, however, is that names ending in -teinn or -ten often refer to swords in the Icelandic sagas.
Lavaeteinn XL från Yggdrasil Forge
In this case, the harmful twig has been given the suffix XL like the other knives I have presented originating in Manchester, England. Extra Large should be seen in relation to the two-centimeter shorter original knives. This one measures 250 mm in length, is 30 mm wide at most, and that gives a weight of 210 gram. The material is 1080 carbon steel that has been hardened to a high 65 HRC and then heat treated down to a more throwing knife-friendly 55 HRC.
This appears to be a fairly well-chosen size to be a very effective projectile primarily intended for no spin throwing but which is probably at least as good for half spin techniques such as military half spin. That remains to be seen and is something I intend to look into as soon as this damn weather improves.
Namnet på den här kniven är intressant. Joe Bardsley, mannen bakom Yggdrasil Forge, har valt att stava det Lavaeteinn vilket kan vara något förbryllande. Vanligare är Lævateinn vilket betyder "skadekvist". Ett uttryck i form av en underdrift som används i den poetiska Eddan för ett magiskt vapen, om det är ett svärd, spjut eller stav är något oklart. Mer klart är att namn som som slutar på -teinn eller -ten ofta hänvisar till svärd i de isländska sagorna.
Lavaeteinn XL från Yggdrasil Forge
I det här fallet har skadekvisten fått tillägget XL likt de andra knivarna jag presenterat med ursprung i Manchester, England. Extra Large skall ses i relation till de två centimeter kortare originalknivarna. Den här mäter 250 mm på längden, är 30 mm bred som mest och det ger en vikt på 210 gram. Materialet är 1080 kolstål som härdats till höga 65 HRC och sedan värmebehandlats ned till mer kastknivsvänliga 55HRC.
Det här framstår som en tämligen väl vald storlek för att bli en mycket effektiv projektil främst avsedd för no spin-kastning men som troligen är minst lika bra för halv-rotationstekniker som military half spin. Det återstår att se och är något jag ämnar undersöka så fort det här jäkla vädret blir mer kastvänligt.
Som de flesta år började det även 2023 med en rejäl smäll. För några, dock inte mig, följdes inledningen upp av en annan smäll med prefixet -bak. Men även om det startade med fest och gamman så har det väl inte riktigt fortsatt så. Då är det faktiskt mest det förbannade vädret jag har i åtanke. Har man nya knivar och då speciellt nya kastknivar så vill man, i alla fall jag, gärna testa dem också!
Nu har det regnat förbaskat mycket i de här trakterna och i flera samhällen i närheten är det varningar för höga vattenflöden mest hela tiden. Så illa är det inte i Växjö men i gengäld så har slumpat sig så att de få ögonblick med solglimtar har jag varit tvungen att vara inomhus varpå allt kastande regnat inne än så länge.
Förhoppningsvis är väl även det av övergående karaktär.
"Party Mode"
En av knivarna jag vill testa är den här från Yggdrasil Forge som jag nyligen presenterade. Den ingår i en serie med knivar med fornnordiskt tema. Den här kniven kallas Ullr XL. En rätt allroundbetonad kniv som dock riktar sig mest mot halvrotationstekniker och no spin.
Så snart jag kan testa den och de andra så kan det nog bli lite mer "party mode" även i de här krokarna.
Ullr or "Ull" is perhaps one of the lesser-known Norse gods. But besides being known for being an excellent skier, he is also said to have been an expert in archery. Perhaps the aim also includes knife throwing? At least one can hope so.
In addition to being a god for biathlon practitioners, Ullris also a throwing knife model from the English Yggdrasil Forge. Behind that name is Joe Bardsley, who is both a blacksmith and knife maker and also the designer of this knife. The shape is simple, it's a double-edged dagger and with that, it follows that it should be excellent for, among other things, "half spin" techniques and otherwise being fairly all-round.
A handmade throwing knife from Manchester, England
This particular model, like the others I presented (Huginn, Muninn) from Yggdrasil Forge, has been given the suffix "XL". This means that the knife is 250 mm long, 6 mm thick, and has a width that varies between 26 mm to 29 mm at the most. That is because the edges are "S-shaped". Or rather, it's a throwing knife so the "edge" is in fact around 1.5 mm thick. There is thus no risk of cutting yourself. Not even when the knife is gripped by the blade.
The balance is neutral and is found 10.5 cm from the end of the handle. The weight is 238 grams, which means that it is found in the middle of the models in the XL range.
My first impressions were so good that I've already made a case to carry it in. Maybe that's saying something? As soon as the weather permits knife throwing I will report back on how these other knives from the Yggdrasil Forge perform.
