Knivrecension Pro-Tech Stinger

-  Liten men naggande gadd

Dagens presentation kretsar kring en liten kniv som genom åren varit en av mina ständiga följeslagare. Ibland solo och ibland i sällskap med något med mer pondus och längre blad beroende på sammanhang. Det är en kniv som är rolig att använda och har personlighet och charm. Lägg därtill enastående kvalitet och ett fickvänligt format och du har en vinnare. Kniven ifråga kallas "Stinger" och är från amerikanska Pro-Tech.  

Pro-Tech Stinger eller modell 401

Formatet är speciellt då det är helt framtaget för att passa de specifika lagar som finns i Kalifornien rörande fjäderdrivna knivar. Där är de tillåtna så länge bladets längd understiger två tum. Sen är det fritt fram för tillverkarna att formge dem som de vill. Det har gett upphov till en helt egen klass knivar benämnda "California legal autos" där Stinger kan tjäna som utmärkt exempel på hur en sådan kan se ut. 

Enkla rena linjer i ett distinkt formspråk

Blad

Hela kniven är framtagen kring ett blad som skall understiga den tillåtna längden två tum men samtidigt ligga så nära den gränsen som möjligt. Avrundat är bladet 1,9 tum eller mer exakt 1,15/16 tum eller 4,92 cm. Allt för att vara på den säkra sidan rent juridiskt sett. 

Formen är en uttalad spearpoint med en tydlig falskegg på ovansidan. Bladformen gör att hela eggen på den här korta bladet blir en buk och spetsen mycket uttalad, något jag för övrigt uppskattar hos en vardagskniv. För den som vill ha ett blad med rundare snällare form finns även modellen "Runt" som har ett droppointblad istället. 

Bladet är i det här utförandet blästrat vilket ger den grå färgen. Jag hade föredragit en tumlad yta eller kanske ännu hellre än satinfinish. Kniven fanns för övrigt i de kombinationerna när det begav sig men inte tillgänglig där jag köpte kniven. 

Bladet i 154-CM är blästrad grått och flatslipat

Stålet är det amerikanska 154CM som icke är att förväxla med det avsevärt mycket bättre samt dyrare pulverstålsversionen CPM154. Men jag gillar ändå det här stålet av det skälet att det är lättslipat och kniven går att få riktigt vass även om den håller skärpan sisådär. 154-stålet är härdat till rc59 vilket gör det tämligen mjukt. 

Men eftersom kniven inte är ämnad för eller använts till tyngre arbetsuppgifter så har den trots frekvent användning inte behövt slipas om. Att ståla/strigla och bryna den då och då har räckt för att behålla eggen. Så det är faktiskt fabriksslipningen ni ser! För att underlätta slipning har kniven ett litet urtag precis vid ansatsen. 

Kniven var direkt ur lådan bland det skarpaste jag stött på och 

spetsen är formidabel

Bladgodset ligger på runt två och en halv millimeter och tunnas ut ned mot eggen via en tämligen bred slipfas. Det gör att kniven skär mycket bra trots det ringa formatet. Särskilt som slipningen gör att kniven får mesta möjliga egg i relation till längden på bladet. Det finns heller inga tumknoppar eller liknande som är i vägen och stör vid genomgående skär vilket är bra. 

Handtag

Handtaget ger ett bättre grepp än vad man kan tro givet de dimunitiva måtten. Det är trots allt en kniv som inte mäter mer än 8,4 centimeter i strumplästen. Det ger att man får ett bra trefingersgrepp men inte mer med tummen vilande på räfflorna på ovansidan på handtaget och topparna på pek- och långfinger mot mönstret på sidan. Handtagets tjocklek på över en centimeter bidrar till det dugliga greppet. 

Materialet är 6061-T6 aluminium i svartanodiserat utförande och är skruvat med två stycken torxskruvar utöver pivotskruven. Jag har inte demonterat kniven men vet från erfarenheter från liknande konstruktioner som Böker Speedlock, även den med buttonlock och samma typ av fjädersystem, att det är ett lite fippligt men inte omöjligt arbete. 

Konstruktionen är halvöppen då det måste finnas plats för låset och fjädern i framänden på kniven. 

Hårdanodiseringen håller mycket bra men år av användning sätter trots det sina spår. Jag tycker det adderar lite charm och personlighet till kniven. 

Handtag i hårdanodiserad 6061-T6 aluminium

Konstruktionen är skruvad och semi-öppen. Den anodiserade ytan har erhållit en viss patina efter alla år

Normalt är jag emot de flesta åtgärder som ökar friktionen på handtag. Men i det här fallet är de inte bara bra utan nödvändiga. Aluminium ger inte mycket till fäste annars och här är de utformade på rätt vis. 

De frästa spåren i aluminiumhandtaget gör greppet avsevärt bättre

Öppning och lås

Eftersom kniven är automatisk öppnas den med en knapp. Knappen är i det här fallet stor och rund och blästrad i samma färg som övriga detaljer på kniven. Mekanismen kräver ett distinkt tryck och den är försänkt i handtagssidan och det finns därför ingen risk att den av misstag öppnas i fickan. Funktionen är utmärkt och kniven har aldrig någonsin varit i närheten av att blindavfyra oavsett hur mycket skit som kommit in i den. Storleken gör också att knappen är lättåtkomlig även i mörker.

Fjädern är av samma typ som återfinns i Pro-Techs större modeller som exempelvis Godfather som jag tidigare skrivit om och det gör den här kniven oerhört kvick. Styrkan i fjädern parat med ett litet och mycket lätt blad gör den till den snabbaste kniv av det här slaget jag äger och har stött på. Själva fjädern bakom kraften är en spiralfjäder som sitter runt pivotskruven i kniven och är fäst i bladet. Faktum är att den är så pass kvick att det gäller att vara beredd när man håller den i nypan och öppnar. Annars vill den gärna smita ur handen. 

Knappen för öppning och lås är stor och lätt att komma åt

Låset är ett s k "buttonlock", det är alltså samma mekanism och knapp som frigör bladet och låser det. Konstruktionen är enkel och välfungerande och kan väl egentligen ses som en utveckling av en gammal "leverlock" som arbetar enligt samma principer. Låset är stabilt och säkert och kniven har aldrig haft minsta tendens till spel eller glapp trots att det använts flitigt under åren. Det är särskilt imponerande med tanke på att det är en fjäderdriven kniv vi talar om. De har normalt lite spel för minska friktionen och därmed bli snabbare. Jag tror inte jag stött på en automatkniv med så små toleranser tidigare. Andra bidragande orsaker är själva konstruktionen som innebär en rejäl pivotskruv och stor anläggningsyta mellan blad och handtag särskilt med hänsyn taget till storleken på kniven. Jämförelsen med bankvalv ligger inte långt borta. 

Att bära

Den här kniven är exemplarisk på den här punkten. Det blir inte så mycket bättre helt enkelt. Den ringa storleken är förstås en starkt bidragande orsak till det. Kniven väger in på under sextio gram! Men även det släta materialen, de rundade hörnen och ett utmärkt clip drar sitt strå till stacken.

Clipet är väldigt starkt och hade nog upplevts som för kraftigt om det inte varit för att baksidan på kniven är så slät. Den avvägningen fungerar väl både för att få fram kniven och stoppa undan den samtidigt som clipet ser till att kniven stannar kvar där det är tänkt.

Ett välkonstruerat och fungerande clip

Kniven är för övrigt liten nog för att få plats i exempelvis myntfickan på ett par jeans.

Sammanfattningsvis

Vad säger man om en liten trogen kamrat som man delat så mycket tid med? Jo en hel del. För det första kan det konstateras att jag nog inte stött på bättre precision i tillverkning än hos Pro-Tech. Byggkvalité och passform både hos den här kniven och min Godfather är exceptionellt bra och matchar de bästa knivarna från Spydercos Taichungfabrik exempelvis.  

Ett ytterst modest och fickvänligt format parat med ett intressant formspråk ger rena tilltalande linjer. Färgsättningen är i mitt tycke riktigt elegant där det grå, blästrade  bladet matchas väl av skruvar, knapp och clip i samma nyans och kontrasterar mot det blanksvarta handtaget. Sen hade jag faktiskt inte haft något emot den klarröda varianten med polerat blad som också fanns. 

"Stinger" är gjord för tyngre jobb än vad den ser ut att klara av med sin robusta konstruktion. Det är förstås ingen campingkniv eller så men som komplement till en kniv med längre blad eller för dagligt bruk är den riktigt bra. Något som också syns på hur sliten den hunnit bli. Det något bredare handtaget relativt storleken gör att det finns gott om utrymme för fingrarna om du inte har för stora labbar. Tummen vilar bra på ovansidan i standardgrepp även om kniven excellerar när den hålls i nypan för små sidledes snitt. Kniven är utmärkt till att öppna brev/paket/kartong, skära upp plastförpackningar eller för att pilla ut en spink ur ett finger. Tejp, buntband och snören/rep/mindre tamp hanteras med lätthet. Den ersätter också i många fall de naglar jag inte har. Naturligtvis är den komplett usel till allehanda köksuppgifter både hemma och i fält. För litet blad och för svår att rengöra är bara några av minusposterna där.  

Den modesta bladlängden har förstås sina begränsningar och det var därför jag tidigare sade att den är ett utmärkt komplement till en större kniv.

En för Kalifornien godkänd gadd från Pro-Tech

Den är också en tämligen diskret uppenbarelse. Det blästrade grå clipet avslöjar inte mycket när den sitter i fickan och själva kniven går lätt att dölja i handen. Så kan man bortförklara det distinkta ljudet när bladet smäller på plats så fungerar kniven i de flesta sammanhang. Bladet blänker inte och storleken skrämmer ingen så den ser inte så aggresiv ut vilket är bra. 

Kniven är svår att få tag i men den säljs bland annat genom BladeHQ. Min köptes för många år sen då du kunde köpa dem via eBay-butiker. Redan då var den här kniven rätt dyr bör påpekas. Sen undrar jag faktiskt om inte produktionen av den här modellen upphört och ersatts av "Sprint" i Pro-Techsortimentet. 

Får du tag i den så är det emellertid en riktigt högkvalitativ och rolig kniv att inneha och använda. Rekommenderas varmt om du gillar den här sortens eggredskap. 

Specifikation:

Längd utfälld: 132 mm, 5,2"
Vikt: 57 g, 2 ounces
Bladlängd: 49 mm, 1,9"
Godstjocklek: 2,7 mm, 0,11"
Bladstål: 154 CM, rc59
Handtag: 6061-T6
Lås: Buttonlock

Tillverkare: Pro-Tech, producerad i USA

Mer variationer och information hittar du på Pro-Techs hemsida här!


/ J - blev stungen att ha en