Fredags-EDC XCII "Full Auto"

Fy f-n vad jag är trött! Kanske inte världens mest positiva inledning på en fredagstext. Men det är sant! Det är också anledningen till att bloggen inte uppdaterats fullt så frekvent på senare tid. Jag lider nämligen av OSA. Tydligen kan det även betyda något annat än "om svar anhålles". I det här fallet står det för "obstruktiv sömnapné". Enkelt uttryckt jag har många och långa andningsuppehåll när jag sover och får därför inte tillräckligt med syre. Desto mer jag sover desto tröttare tycks jag bli. Fanskapet har dessutom accelererat på senare tid så jag vacklar omkring i halvdvala. 

Men hjälp finns att få och nästa vecka får jag en CPAP (andningshjälpsmaskin) utprovad. Förhoppningsvis hjälper det. Under tiden försöker jag pigga upp mig med mycket frisk luft. Den jag får när jag ute och kastar kniv varje dag!

"Full Auto"

Av skälet ovan går jag på automatik för att fungera. Det gör även dagens knivar. De är båda hämtade ur Kershaws "Launch"-serie. Det handlar om automatiska knivar eller stiletter som de ibland kallas även om det uttrycket kanske inte här helt rätt definitonsmässigt. Den mindre av dem är Launch 4 och den större ståtar med nummer 2. Den har för övrigt utgått ur sortimentet så vill du ha en får du skynda att fynda. Sen en ficklampa. Något som alltid behövs så här års. Särskilt när man som jag cyklar och låser fordonet med ett kodlås. Vanligen stängs låset när det är ljust och sedan tillhör det inte ovanligheterna att det är kolsvart när man skall iväg igen. Då är fyra små siffror fan inte lätta att se! Det är november i Växjö det. Regnigt, blåsigt och mörkt. 

Men knivandarna lyser upp tillvaron en smula. Jag väntar på några riktiga godsaker inom kort! 

Med de orden vill jag tillönska eder alla en synnerligen god fredag!

/ J - sömnvålnaden

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - ProTech TR3

Pro-Tech är ett märke som alltid haft en viss positiv klang i mina öron. Jag vet inte riktigt varför. Eller jo, det vet jag egentligen. Jag har alltid gillat stiletter och fjäderdrivna knivar. Bland dem finns det ett antal märken som var mycket i ropet när jag började titta på knivar på internet en gång i tiden. Stora namn som Benchmade och Microtech men även mer specialiserade märken som Dalton och Piranha. Men bland de där högteknologiska märkena har alltid Pro-Tech funnits. 

Faktum är att en fråga som kan ställas är om det finns någon som gör en bättre sidöppnad automatkniv än Pro-Tech? Inte customtillverkad utan tillgänglig som produktionskniv i rimlig prisklass menar jag då. 

Pro-Tech TR3

Den här modellen kallad TR3, vilket är kort för Tactical Response 3, är en riktig klassiker i Pro-Techs sortiment. En kniv som inte gör mycket väsen av sig sett till det yttre men där alla detaljer är väl genomtänkta. Kniven öppnar med auktoritet och bra snärt. Bladet är enkelt och väl fungerande men bäst är att ergonomin är exemplarisk. Allt förpackat i ett format som är mycket lätt att bära omkring på. 

Materialen som hittas i den här kniven är aluminium i handtaget, 154CM i bladet och lås/aktiveringsknapp är en plunge/button lock. 

Det är här är en genompraktisk kniv och av det skälet en av få som kallas "tactical" som jag faktiskt kan se att den används av de personer den riktar sig till, det vill säga insatspersonal av olika typer. "First responders" talar man om i reklamen och då avses poliser, militärer, ambulanssjukvårdare, räddningstjänst, sjöräddning med flera. 

Ja, och sen alla kniventusiaster som bara vill ha en riktigt bra kniv med viss coolhetsfaktor då. En recension blir det så småningom!

/ J - knapptryckare

#knivesandbikes #knivigtvarre

Knivrecension Kershaw Launch 4

 - Liten men naggande god

Det var ett tag sedan jag recenserade en kniv från Kershaw noterade jag. Sist det begav sig var det en kniv i deras "Launch-serie" vilka är fjäderdrivna knivar. Jag ämnar fortsätta på det spåret idag. Men om Launch 5 var en stor rejäl kniv så är dagens objekt desto mindre. Den är vad som kallas "California legal" vilket innebär att den har ett blad som mäter under 2" vilket blir runt fem centimeter med riktiga mått. Modellen kallas Launch 4. 

Kershaw 7500 BLK Launch 4 

Den förra kniven i serien jag presenterade var ett resultat av ett samarbete mellan Ernest Emerson och Kershaw med för honom karaktäristiskt utseende. Launch 4 däremot är ett typiskt exempel på en inhouse-design. Designteamet har i det här fallet lyckats ovanligt bra men det kan bero på att linjerna är tämligen generiska för typen av kniv. Det medför att den är relativt symmetrisk med ett spetsigt blad som drar åt dolk-hållet. Det gör också att den påminner om andra knivar i samma format som exempelvis Pro Tech Stinger. Launch 4 har därmed ett tämligen tidlöst utseende.  

Launch 4 i två olika färgställningar

Twitterversion: Kershaw Launch 4, en liten välgjord kniv med stort bett

Blad

Launch 4 har ett blad som mäter in på 4,8 cm vilket är just under den gräns på två tum som är måttet som styrde designen. Formen är egentligen en drop point men det spetsiga utseendet i kombination med att det är nästan symmetriskt gör att det drar åt spear point/dolk hållet. Det förstärks av den kraftiga falskeggen som bladet försetts med. Själva slipningen är av sabeltyp och sträcker sig till ungefär halva bladets höjd. 

Ett litet spetsigt knivblad är vad Launch 4 bjuder på

Bladstålet på den här lilla rackaren är det samma som på alla knivar i serien vilket innebär ett amerikanskt CPM154. Det är alltså den finare pulverversionen av det gamla 154CM från Crucible. Stålet i den här kniven är överlag sympatiskt. Det är rostfritt men kan trots det erhålla fläckar ibland har jag noterat på andra knivar i samma material. Av det skälet har jag inget emot beläggningen på det här bladet även om jag generellt föredrar andra ytbehandlingar, läs ej svärtade. Beläggningen är för övrigt en mycket hållbar DLC-yta. Styrkorna hos CPM154 är dock märkbara även här. Det är ett stål som är lätt att få riktigt vass och det hållet skärpan någorlunda väl. Inte som de absolut bästa stålen men i gengäld är det mycket lätt att underhålla. Det här här är en egg som svarar mycket snabbt i kontakt med en strigel. 

Stålet är en gammal klassicker i lyxutförande CPM154

Vad gäller användning betraktar jag det här mest som en kniv inriktad mot blandat småpill. Ja, "småpill" är det vetenskapligt etablerade termen. Inte sällan kan det innebära smärre ingrepp på den egna personen som att pilla bort en ruva eller avlägsna en speta. Eller oftare att öppna ett paket, skära plast, ta bort en etikett från en ny tröja, avlägsna lite lim som kommit utanför vad jag nu limmade. Till sådant är den här kniven riktigt bra. Särskilt som den är liten och diskret och därmed kan användas utan dra blickarna till sig i närheten av andra. 

Att skära kartong och liknande är den inte lika bra till. Bladet är förvisso starkt nog då det är litet och kompakt och det är vasst men det är trots allt rätt kraftigt och det är mycket stål bakom eggen (nära en mm) så någon riktig skärmaskin är det inte. Orsaken står att finna i geometrin. Tre millimeters grovlek låter kanske inte extremt kraftigt men ställt i relation till ett blad på under fem centimeter i längd och med en slipfas på under en centimeter är det tilltaget. Särskit när bladet inte är fullt flatslipat. 

Storleken gör den dessutom mer eller mindre diskvalificerad till att skiva en tomat eller dela ett äpple med. Såtillvida du inte vill såga dig igenom frukt eller grönsaker med många omtag och därtill fylla hela pivotområdet med tillhörande fjäder med fruktsaft.  

Handtag

På handtaget märks att Kershaws Launch-serie är gjorda i USA. De osar kvalitet. Som alla modeller har Launch 4 en hel rygg som bildas av de två halvorna som utgör handtaget. Den är så välgjord att kniven närmast framstår som en integralkniv. Sidorna är skruvade med två skruvar som nästan inte syns där de gömmer sig i kanten av clipet. Ja, och sen har du en justerbar pivotskruv förstås. 

Materialet är aluminium som  fått en hårdanodisering som ger en lätt kritaktig känsla. Den ger också fäste. Kniven finns i en lång rad färger och den jag har råkar vara svart. Den gröna tillhör min dam som även hon uppskattar modellen. 

Handtaget är hårdanodiserad 6061-T6 aluminium

Alla kanter på kniven är väl fasade för att inte orsaka några vassa kanter. Det är dessutom gjort i två steg vilket ger en rundad känsla på sidorna. 

Handtaget utgörs av två halvor fästa med två skruvar utöver pivotskruven

Formen på handtaget kännetecknas av enkelhet. Det är också genomtänkt och smart gjort. Trots tämligen subtila kurvor är det en kniv som är bekväm att hålla i. För mig är det här en ren "trefingerskniv" men en bra sådan. Handtaget känns som det är gjort för att hållas i "overhand pinch grip" eller i nypan på samma vis som en kockkniv. I det här fallet innebär det med tummen placerad över pivotskruven. Det ger god kontroll både när man skär nedåt men framförallt mot sig. En utmärkt detalj är att i det här greppet hjälper vecket på clipet till att ge bättre fäste om kniven. 

Launch är så liten att  den kan gömmas inuti handen

Som ni ser är kniven lätt att gömma i handen till dess att den behövs. Och trots att den bara hålls med tre fingrar och saknar greppförstärkande detaljer och mönster så känns den relativt bekväm och säker att greppa. 

Öppning och lås

Som påpekades inledningsvis är det här en automatkniv. Det medför att den öppnas med en knapp. Det är även den som utgör låset på den här kniven. Knappen är den som hittas strax bakom pivotskruven. Den höjer sig någon millimeter över ytan för att man skall kunna känna den även om man inte ser vart den är. Det är dock ingen risk att den öppnas av misstag då den kräver ett distinkt tryck för att aktivera mekanismen.

En knapp både för att fälla ut bladet och släppa låset

Det som ger kraften till den här lilla kniven är en spiralfjäder. På den här typen av automatknivar sitter de lindade runt pivotskruven. Det är för övrigt inte den enda fjädern i en dylik konstruktion. Om ni plockar isär dem bör ni veta att det sitter en liten rackare i själva tryckknappen också vars funktion är att hålla den ute. Tappar ni en sådan i säg en ryamatta, kan det ta ca en timma att hitta den igen. Bara så att ni vet. 

Sen är den här typen av kniv inte försedd med vare sig kul- eller glidlager utan det är förhöjning i själva sidorna som står för den biten. En konstruktion som fungerar utmärkt. Den här kniven har inget glapp eller spel i någon riktning då bladet är utfällt. Låset är som sagt ett "button"- eller "plunge"- lock vilket inte är ovanligt på automatknivar. Särskilt inte på Kershaws Launch-serie där samtliga modeller har den låstypen. För att släppa låset trycker du helt enkelt in samma knapp som aktiverade bladet. Det som hör till stiletter/automater är att du måste övervinna fjäderkraften på vägen in vilket gör att det enklast sker med två händer. 

Sen kan tilläggas att det här är en hårtslående liten bantamviktare. Fjäderkraft i relation till det lilla bladet ger ett riktigt snabbt blad och distinkt ljud. 

Att bära

Av tämligen uppenbara skäl är det här en mycket diskret kniv att bära. Längden på åtta centimeter är inte avskräckande. Och även om handtaget inte är den tunnaste för storleken så är inte heller de andra måtten mycket att orda om. Bredden är som mest 23 mm längst fram på handtaget. Tjockleken är 12 mm. 

Clipet är stort i relation till resten av kniven vilket är bra i det här fallet

Clipet är ett tämligen vanligt sådant och blir givet knivens ringa format tämligen stort. Det är jag dock tacksam för. Mindre clip har en tendens att inte fungera lika bra. Och det här varianten är faktiskt utmärkt. Läppen är stor nog för att vara praktisk, spänsten håller kvar kniven och inte minst känns inte clipet i handen. Tvärtom, som jag skrev om tidigare, bidrar det till att göra greppet säkrare. Det är inte ett "deep carry"-clip men det gör inget. Kniven är så liten att det är en fördel om den inte sitter så djupt att man behöver gräva efter den när den skall halas fram. 

Även vikten är diskret. Launch 4 väger in på låga 55 gram. Ett litet blad och två bitar aluminium väger inte mycket. 

Sammanfattningsvis

Bladet är som sagt gjort för att vara lagligt även i de jurisdiktioner som tillåter fjäderdrivna knivar men endast om de understiger en viss längd. Just i Californien råkar den gränsen vara fem centimeter och då det är en folktät delstat och därmed en viktig marknad för en amerikansk tillverkare så fick det styra storleken på den här kniven. Men uppskattar man estetiken men vill ha den i större format så finns både Launch 8 och 12 att tillgå. 

Fördelen med formatet är uppenbar. Kniven fungerar utmärkt att bära med sig i en ficka som komplement till något större. Skall man skära av ett snöre, öppna ett brev eller paket, punkterna en förpackning eller andra små uppgifter så behövs oftast inte några fällbara svärd.   

Launch 4 är en utmärkt fickkniv som därtill ser bra ut

Kershaw Launch 4 är en mycket stabil kniv inte minst tack vare låset. Button locks har varit lite styvmoderligt behandlade bland knivtillverkare men används frekvent av bland annat Hogue Knives och Pro Tech för att nämna några. Här är det mästerligt utfört med resultat att det lilla bladet nästan känns som det satt på en fastbladad kniv. 

Men även materialval i både blad och handtag och inte minst sättet arbetet är utfört på ger ett intryck av kvalitet. Det är en övergripande känsla när man hanterar alla knivar i Kershaws Launch-serie och så även här.

Kershaw Launch 4, en liten kniv lika elegant som en liten espresso

Det är även en elegant design tillverkad med mycket hög precision. Om du söker en liten kniv och tilltalas av utseendet kan det här vara en kniv för dig. "Kan" skriver jag då det är ett visst pysslande med att importera den här sortens knivar då de inte får säljas i vanliga butiker i det här landet.*  

Specifikation:

Längd utfälld: 130 mm

Längd hopfälld: 81 mm

Vikt: 55 g (vägd av mig) 51 g enligt Kershaw

Bladlängd: 48 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: CPM154, DLC behandlat

Handtag: Aluminium, 6061-T6

Lås: Button lock

Producerad av: Kershaw, tillverkad i USA

/ J - sätter sprätt på tillvaron

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

* Vilket för övrigt är helt obegripligt då vilken kökskniv som helst alternativt Morakniv är väsentligt mycket farligare om de missbrukas som vapen. Men det är ett ämne för en annan diskussion. 

Ny kniv - Kershaw Launch 1

Inte kan jag räkna heller. Först kom nummer 2, följd av nummer 4. De kompletterades senare med en nummer 5. Den sistnämnda var också grön fast i en annan nyans. De första två svarta. Vad tusan är det för ekvation?

Det råkar vara ordningen i vilken jag köpt mina Kershaw Launch.

Kershaw Launch 1

Den sista var också den första. Kershaws första då och inte min. Samt grön, sade jag det, förvirrad, jag?

Launch är Kershaws samlingsnamn för den kollektion av USA-tillverkade automatknivar de släppt de senaste åren. Jag tror de är upp i 12 till antalet om jag inte missminner mig. I serien finns allt från knivar med rent bruksutseende, via "California legals" med blad under 2 tum till stilettliknande knivar.

Nummer ett råkar vara en stor stadig kniv. Fast stadig som i att den känns stabil för den är mycket lätt för sin storlek och därtill neutralt balancerad så den känns mycket kvick i hand. Jag tycker mig också se  vissa likheter med en annan Kershawmodell kallad Knock Out. Det de har gemensamt är att de är tunna och relativt höga i handtaget med breda blad. Sen sitter handtaget vinklat i relation till bladet på båda.

Handtaget är av aluminium och görs av två halvor vilket gör att det ovanifrån nästan ser ut som en "integral". Bladet är av CPM 154-stål. Trevliga material och ett sympatiskt utseende. Återstår att se om kniven som helhet är en lika positiv bekantskap. 

/ J - räknar vidare

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knivrecension Kershaw Launch 5

- en grovarbetare med en fjäder i hatten

Det enda som diskvalificerar den här kniven från att ingå i serien "jakten på den perfeka fickkniven" är att den är försedd med en fjäder. Just det faktumet krånglar till själva anskaffandet av kniven ifråga. Svensk knivlag är ett kapitel för sig. Endera är knivar totalförbjudna eller tämligen tillåtna allt beroende på sammanhang. Särskilda regler gäller emellertid för "stiletter"/automater eller springknivar som lagstiftarna kallar dem. Det här är en kniv i den kategorin. Den ingår i Kershaws sortiment och har fått namnet Launch 5. 

Kershaw 7600 OL "Launch 5"

Kershaw började för några år sedan introducera en serie knivar utrustade med fjäder. Serien fick namnet "Launch" följt av en siffra. Först ut var fyra stycken av lite olika karaktär. Nummer ett var en tämligen stabil pjäs något påminnande om deras modell "Knockout" med rätt brett blad. Nummer 2 var en slankare variant på samma tema och nummer tre var egentligen rätt lik tvåan fast kompletterat med ett mer uttalat fingerskydd. Fyran avvek kraftigt från spåret då det är en liten "California legal"-kniv vilket innebär ett blad på under 2 tum. Den påminner för övrigt inte så lite om en gammal ProTech-modell kallad "Stinger". Serien fortsatte sedan logiskt nog med nummer 5, vilket är den här modellen som introducerades 2016. Den stora skillnaden är att den här gången samarbetades det med ett av de stora namnen inom "taktiska" knivar, Ernest Emerson vilket satt sina tydliga spår i utseendet.

Eftersom serien blivit en succé så har nummer tio precis lanserats så följetongen fortsätter!

Förutom att det står att läsa på bladet är det för den kunnige lätt att se vem som ligger bakom modellen

Något som umärker hela serien är att knivarna är tillverkade i USA. I Kershaws fall borgar det för god kvalitet och ursprunget avspeglas även i materialvalet.

 Twitterversion: En Emersondesign med Kershaws "made in U.S"-kvalitet försedd med en fjäder i hatten!

Blad

Herr Emersons knivar brukar kännetecknas av rejäla blad och det avspeglas även här. Launch 5 ståtar med en lika rejäl som klassisk clippoint. Måtten är för knivtypen rätt väl tilltagna med en längd på 8,6 cm och en höjd av 2,7 cm. Bladformen ger en allround-betonad kniv med en bit rak egg arbeta med, duglig buk och en stark spets som är tämligen centrerad i relation till handtaget vilket underlättar penetrerande skär. Den "klippta" delen av bladet har fått en markant falskegg vilket tunnar ut bladet samt gör det mer visuellt tilltalande.

Finishen på bladet är stentumlad och tämligen blank. Märkningen är tyvärr Kershaws vanliga där man uppenbarligen känner ett behov av att skriva allt inklusive modellbeteckning på bladet. Förutom den så kan uttydas att det här är är en "Kershaw Auto", att den kommer från KAI och är en Emerson design, ståltyp samt att den är gjord i USA. Ett tips till Kershaw är att det räcker gott att lämna den informationen i medföljande informationsblad.  

Det är inte mycket som är fel med en proportionerlig clip point

Stålet i den här kniven är lika helylleamerikanskt som kniven i övrigt, det vill säga CPM 154. Det är "lyxversionen" av 154-stålen då det är ett pulverstål av god kvalitet. Av det har man tagit 3,2 mm godtjocklek som man sedan flatslipat tämligen högt. Det ger en kniv som skär riktigt bra samtidigt som bladet är starkt eftersom tämligen mycket material lämnas vid ryggen. De flata delarna av bladet underlättar dessutom för alla som använder slipsystem med fasta vinklar.

Originaleggen får godkänt vad beträffar att den var jämn och centrerad nog för att motsvara mina krav. Den kunde däremot varit betydligt vassare. Som tur var så är CPM 154 i i den här tappningen lätt att skärpa och bryna. 

Bladet har fått en tydlig falskegg och dessvärre alldeles för mycket text

Väl i arbete kan man bara bli glad. Hur många "stiletter" eller automatknivar är egentligen bra bruksknivar? Jodå, de finns och inte minst ett antal äldre Benchmade är bra exempel på det. Men även Launch 5 är riktigt sympatisk. Bladet är precis så flexibelt när det kommer till användningsområden som man narras att tro. Inte minst märktes det när det fanns en rejäl rabarberskörd från min kära fars hus att ta hand om. De liksom morötter har nämligen en tendens att obarmhärtigt avslöja för tvära yxeggar på knivar. Den som inte tror mig kan försöka ge sig på samma uppgift med en Mora Robust.

Kökshandräckningen innebar rabarber, massor av rabarber

Men det är förstås inte i köket den här kniven gör sig bäst även om den klarar att tranchera fågel och bena ur en kotlettrad med bravur också. Vad som däremot gillas av undertecknad är att det gick bra att tälja till en vandrarstav med den också. Den gjorde inte ens bort sig när man närmar sig det mest "bushcraftiga" jag ägnar mig åt, "feathersticking". Fast jag kör gärna tändstickor istället för eldstål måste erkännas. Men komforten i handtaget parat med den mångsidiga bladformen ger en mycket kompetent EDC-kniv som inte ens backar för lite tyngre uppgifter som buntband av grövre modell samt trädgårdsslang. 

Handtag

Det här handtaget är gjort av aluminium. Något som jag vet avskräcker somliga. På vilka grunder finner jag lite mer oklart då titan är ett ruskigt populärt material i fällknivskretsar. Aluminium är förvisso billigare men besitter i mångt och mycket samma egenskaper. Som några kanske vet har jag ett intresse till och det är cyklar. Där är aluminium fortfarande vanligt även om det är utkonkonkurrerat av kolfiber sedan några år. Aluminium har dock alltid varit mer populärt än titan. Med det vill jag säga att egenskaperna går att variera rejält beroende på vilken typ av aluminium det handlar om och hur den behandlas. I fallet med Launch 5 och övriga knivar i den här serien är det 6061-T6 som sedan hårdanodiserats. I det här fallet till en mycket mörk grön som fått namnet "oliv".

Så långt har anodiseringen hållt bra men över tid kommer förstås repor att synas. Det är mer eller mindre oundvikligt med metallhandtag. 

Ett mjukt format handtag av anodiserad aluminium



I ryggen har fål för fånglina gömts

Formen på handtaget har några drag vilka är utmärkande för i princip alla Emersondesignade knivar. Ett av dem är rampen för tummen, en annan de runda formerna på bakänden även om det mest typiska är den kraftiga fördjupningen för pekfingret som även den här kniven försetts med. Det var för övrigt en av orsakerna till intresset för den här modellen. Den detaljen i kombination med de mjuka linjerna formligen skrek god ergonomi. På den punkten lär ingen bli besviken. Den här kniven är precis lika bekväm i hand som den ser ut. Urtaget för fingret är nämligen helt perfekt utfört. Stort nog men framförallt har det rätt rundning för att hålla kvar handen istället för att trycka den bakåt vilket dessvärre inte är ovanligt på fällknivar. Dessutom återfinns knivens balanspunkt precis här!

Tummen finner sin naturliga plats på därför avsedd ramp och den rundande aktern passar väl in i handflatan. Även hammargrepp fungerar bra men då hamnar handen möjligen något långt från eggen för att det skall vara perfekt i mina ögon. Men det är anmärkningar på detalj- och petnivå.

Alla kanter är mjukt rundade vilket ytterligare bidrar till den goda komforten. För ännu bättre grepp har sidorna försetts med frästa mönster. Men i det här fallet är det främst själva formen på handtaget som står för fästet. 

Skall handtag formas efter fingrar, gör då så här!

Handtaget består av två halvor som skruvats ihop med två skruvar av T6-typ utöver pivotskruven. De är dragna från ett håll vilket ger en mycket ren presentationsida rent visuellt. Skruvarna är tämligen fingängade så risken att skada gängorna känns inte överhängande även om jag tycker de kunde vara snäppet grövre. De var också enkla att få loss då gänglåsning lyste med sin frånvaro. Spänningen i pivotskruven är lätt att justera då den på en sida har försetts med Kershaws sexkantiga huvud som är försänkt i ramen. Därmed kan den inte spinna fritt när den skall dras åt.

I den halvöppna ryggen har finurligt gömts ett fånglinehål för den som gillar att fästa pärlor och liknande på sina knivar. 

Öppning och lås

Att Launch 5 är en "stilett" eller snarare en fjäderdriven fällkniv har säkert ingen missat vid det här laget. Själva drivkraften är av den vanligaste typen på moderna knivar av det här slaget vilket innebär en spiralfjäder. Den aktiveras via en knapp som för säkerhets skull gjorts så att den ser ut som en måltavla för att inte missas. Några extra säkringar och annat tjafs har inte kniven vilket jag är glad för. Det behövs inte då risken att komma åt knappen och dessutom trycka in den långt nog för att aktivera bladet är i princip obefintlig.

Snärten i det här bladet är rejäl och kraften större än t ex i min Launch 2. En del av förklaringen kan troligen återfinnas i att det här bladet har mer massa helt enkelt. Det är så pass gott tryck i mekanismen att om kniven hålls löst kan en liten rekyl uppfattas. Fjäderkraften är alltid en avvägningsfråga i knivar av den här typen. Mer tryck i fjädrarna ger högre fart och "häftigare" öppning. Men det kan också göra att kniven slits fortare och faktiskt riskerar att tappas vid öppning. 

Öppning och lås - allt sköts med samma knapp

Låset är en så kallad "button lock", en låstyp inte ovanlig på automatknivar. Första gången jag stötte på mekanismen var på en Böker Speedlock från nitttiotalet. Även Pro Tech är kända för att använda den här låstypen. Det är en rätt enkel och rättfram konstruktion som ger den fördelen att bladet både fälls ut och låset släpps med samma knapp. 

Vad gäller att hålla bladet på plats är låset utmärkt utan att vara perfekt. Om du fattar bladet i spetsen och riktigt bryter kan en smula rörelse uppfattas i bladet. Men det finns inget egentligt glapp och det är inget som känns vid bruk utan endast om man provocerar kraftigt. Rörelsen i höjdled ligger på samma nivå som en välgjord "Back lock" om ni förstår vad jag menar. I sidled rör sig bladet inte alls.

Låset är enkelt att släppa och det enda som kan invändas är att bladet inte faller in av sig själv vilket användare av flipperknivar med kullager vant sig vid. Eftersom fjäderkraften skall övervinnas måste kniven stängas med två händer alternativt tryckas mot något som låret, armen eller annat. Men det är enkelt gjort och en ren vanesak. 

Att bära

Launch 5 är överlag sympatisk i fickan. Sedan kan den betraktas som excellent eller något mindre bra beroende på din inställning till "deep carry" visavi synliga clip och knivar. För är det något den här kniven knappast är så är det osynlig. Dels sticker det upp en bit kniv ur fickan där den sitter, runt en 2,5 cm och dels drar man till med ett extra "Kershaw" skrivet med vitt på det svarta clipet. Utseendet på clipet är annars tämligen neutralt. Det vare sig lyser upp tillvaron eller skämmer ut sig på den punkten. 

Ett clip som fungerar lika väl som det är synligt

Sett till ren funktion får clipet godkänt. Det håller kniven på plats, det är lätt att dra kniven och stoppa tillbaka den igen och det kan flyttas från höger till vänster sida beroende på preferens. Det jag gillar mest med det är emellertid att det är extremt diskret i handen när kniven brukas. För mig är det en viktig parameter. Snygga clip som skär in i handen är en styggelse. Då föredrar jag enklare clip som fungerar. I det fallet går alltid funktion före utseende enligt mig. 

I övrigt består Launch 5 av idel rundande och mjuka aluminiumkanter och det finns inget som sticker ut och stör. Den väger in på under 120 gram så inte heller vikten är något som märks nämnvärt i en ficka. 

Sammanfattningsvis

Kershaw kombinerat med Emerson, kan det vara något? Jodå det visade sig bli en riktig fullträff. Även den här gången kan tilläggas. De har sammarbetat förut och resultatet blev "CQC"-serien men då har det varit enklare knivar från Kershaw tillverkade i Kina som varit aktuellt. Av dem äger jag någon modell och är väl inte helt begeistrad även om det inte är något fel på den.

Launch 5 övertygar däremot med många riktigt sympatiska egenskaper. Därtill tycker jag personligen att den ser mycket bra ut. Men det som framförallt utmärker den här kniven är den förnämliga ergonomin som Emerson är känd för. Att få till den och para ihop den med rättframt, praktiskt blad var ett snilledrag. Särskilt när det förpackas på det här viset och tillverkas med den byggkvalitet som Kershaws amerikanska fabrik erbjuder. Något lite extra blir det också av det faktum att det är en fjäderdriven kniv.

Launch-familjen växer och här är tre av dem. Ovanifrån No 5, 2 och 4

Ur praktiskt perspektiv är det här en mycket bra fällkniv. Bladet skär bra och spetsen fungerar till det mesta från småpill till att gräva ut saker ur virke med. Skärpevaraktigheten är god och det här stålet givet att det är ett pulverstål är hyfsat lätt att slipa. Greppet är som sagts tidigare av toppkvalitet och kniven är synnerligen civiliserad i fickan.

Något mindre förtjust är jag i den "affischisering" man ägnat sig åt. Uppenbarligen är man stolt över den här kniven från Kershaws sida. Förutom den myckna informationen på bladet har man även valt att skriva namnet tvärs över hela clipet samt för säkerhets skull klämma in en amerikansk flagga på handtaget. Den senare är emellertid tämligen diskret och smakfullt utförd så den kan jag ha fördrag med. Mindre text hade jag gärna sett på bladet men det lär aldrig hända och text på clip är fult för att uttrycka det kort. 

Kershaw Launch 5 är en praktisk kniv som inte gör bort sig i något sammanhang

Men det är små invändningar och mitt sammanfattning blir att det här samarbetet blev riktigt lyckat. Det vill säga den här kniven motsvarade mina tämligen högt ställda förväntningar. Och den gjorde det på precis de punkter jag hoppats på. Sen råkade jag hitta kniven på en rea någonstans vilket förstås gjorde den relativt prisvärd vilket amerikanska knivar i Europa sällan är. Materialen är av god kvalitet och gör inte bort sig. Byggkvaliteten är helt i paritet med andra riktigt bra Kershawmodeller som Knockout och Blur. 

Att den sedan ståtar med schysst action ökar "villhöverfaktorn" för mig som är svag för den här typen av knivar. Sedan kan fjäderdrivna knivars vara eller icke vara alltid diskuteras.

Det tråkiga för den som önskar köpa den här kniven är att den tagits ur produktion under innevarande år. Så skynda att fynda om du vill få tag i en!

Specifikation:

Längd utfälld: 216 mm

Längd hopfälld: 130 mm

Vikt: 117 g

Bladlängd: 86 mm

Godstjocklek: 3,2mm

Bladstål: CPM 154

Handtag: Aluminium

Lås: Button lock

Producerad av: Kershaw, tillverkad i USA

/ J - med fjädrande gång

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Knivrecension Ganzo G7212

-  budgetelegans

Det finns alltid, oftast en anledning till varför man köper en viss modell av kniv. Vanligen handlar det om nyfikenhet väckt av något som sticker ut, "pun intended" eller verkar intressant. Ibland visar sig känslan vara korrekt andra gånger inte.

I det här fallet gillade jag de enkla okomplicerade linjerna. Någonstans påminde de mig om en kniv som jag fann intressant för många herrans år sedan. En klassisk "Boguszewski Spike" som är en gammal Benchmademodell sedan länge utgången ur sortimentet. Nostalgiskäl till köpet med andra ord. 

Ganzo G7212-BK

Därtill var priset ytterst humant då det rör sig om en helkinesisk kniv i det här fallet. Något som inte längre med automatik innebär låg kvalitet och undermåliga material om man vet vad man skall leta efter vill säga. Förutom budgetorienterade märken som Enlan, SanRenMu, Navy och Ganzo finns även mer "high-end-inriktade" märken som Kizer, Carson och inte minst Reate på marknaden. 

Tämligen enkel i sin framtoning

Men nu till dagens kniv, "G7212 BK" som dessvärre har ett lika tråkigt namn eller snarare beteckning som de flesta modeller med ursprung i Kina. G står förstås för Ganzo och de sista bokstäverna betecknar svarta skollor och tumlade bolster. Kniven finns även med satinfinish och gröna handtagssidor. Sen finns en systermodell med clip-pointblad för den som föredrar det. Den modellen har även en ansats till fingerskydd vilket den här saknar. Den är troligen mer praktisk men inte alls lika elegant i mitt tycke. 

Blad

Försäljningsargument nummer ett vid formgivning av knivar enligt mig - gör ett enkelt funktionellt blad om du inte har något mer specifikt användningsområde eller särskilt formspråk i åtanke. Den regeln följs här. Kniven är försedd med ett rättframt och minimalistiskt droppointblad. Det ger en kapabel spets och en god buk för de flesta arbeten och sammantaget ett mycket mångsidigt blad. Kompetensen förstärks av en full flatslipning från en godstjocklek på 3 mm vilket är fullt tillräckligt för de flesta ändamål. Att bladet inte är för tjockt bidrar till goda skäregenskaper även om jag gärna sett att bladet varit tunnare bakom eggen. För trots flatslipningen behövs en tämligen rejäl primäregg för att avlösa slipfasen. Den är för övrigt fullt godkänd om än inte perfekt. Kniven är vass men bör för den skull inte jämföras med ett rakblad.

Ett synnerligen enkelt funktionellt blad i kinesiskt stapelstål

Stålet uppges vara "440C" vilket kan tas med en nypa salt och det rör sig högst troligt om den kinesiska motsvarigheten vilket är 9Cr13MoV. Hur som haver är det ett fullt godkänt mellanklass-stål utan extrema egenskaper åt något håll. Min erfarenhet är trots allt att det motstår rost tämligen väl även om jag inte haft just den här kniven i t ex havsluft något som annars brukar vara ytterst avslöjande. Det tar en duglig egg men håller den inte så länge. Särskilt inte om man ger sig på kartong och liknande material. I trä biter det bättre och här fungerar bladet för övrigt mycket väl märkligt nog. 

Bladet liksom bolstren har försetts med en ytterst tilltalande och jämnt tumlad yta. Hade inte Ganzos logotyp varit så blaffig kunde bladet varit riktigt snyggt. 

Loggan påminner mig om hammaren och skäran på något vis

Sen kan tilläggas att kniven saknar tumknoppar, flipper eller andra detaljer som är i vägen vilket gör den lättare att arbeta med. Det gör också att eggen kan dras ändå in till det föredömligt lilla urtaget. Det gör att man inte lika lätt hakar i material som exempelvis tyg - vilket är något jag skär frekvent cykelentusiast som jag är. Det går åt många tygtrasor när man mekar med cyklar kan jag upplysa om för den som inte vet. 

Bladryggen är rundad vilket ger ett tämligt arbetat intryck på en så här pass billig kniv. Bra jobbat där Ganzo.

Handtag

Handtaget är en enkel cigarrformad historia. Jag kan gilla den sortens form då den inte "talar om" för dig hur kniven skall greppas. Ungefär som handtaget på en klassisk Mora no1. Det bidrar till att flödet mellan olika grepp underlättas och på det här handtaget fungerar i alla varianter. Föredömligt faktiskt även om handtagsmaterialen inte ger den bästa friktionen. Så med den begränsningen i åtanke i kombination med att det faktiskt rör sig om en fällkniv och dessutom försedd med fjäder vilket ger fler rörliga delar så hade jag inte använt den som fiskekniv eller i andra sammanhang där det kan vara halt. 

Ibland är enkelt bra - det gäller inte sällan handtagsutformning

Bidragande till att friktionen inte är optimal är att G10-sidorna är tämligen släta och inte har den sträva yta som kan finnas hos materialet annars. Läs: billig G10. Bolstren är för övrigt skruvade i ramen med två skruvar. Handtaget har inte heller någon form av glidskydd för fingrarna vilket kräver lite mer av användaren. Det är inget som stör mig på den här sortens kniv. Den är inget att hugga sly med för att uttrycka det milt. 

Annars är handtaget konstruerat på modernt manér med en öppen ram i stål med två distanser förutom pivotskruven som förbinder dem. Knivens "liners" är inte lättade på något vis vilket bidrar till ökad totalvikt. De övergår i bolster av stål. Ytan på dem är snyggt tumlad och kanterna är fasade. 

Finishen är genomgående riktigt sympatisk. Övergången mellan materialen är tämligen bra och alla kanter slipade och mjukt rundade. Inga vass hörn och kanter vare sig på ut- eller insida.

En ovanligt öppen konstruktion

En sak som utmärker den här kniven i relation till många andra knivar från Kina är att den är lite större än genomsnittet som ofta har en bladlängd på 65-70mm. Fördelen med en större kniv förutom den längre eggen är att det längre handtaget tillåter ett fullgott grepp för alla fingrar. Det gör också att det får plats ett tämligen generöst hål för fånglina.  

Öppning och lås

Om det inte framgått tidigare så rör det här sig om en fjäderdriven fällkniv. Aktiveringsknappen fungerar även som lås i både infällt och utfällt läge. Den här "Plungelock"-varianten är mycket pålitlig även om den troligen inte är den starkaste konstruktionen rent teoretiskt. Jag har den på knivar som exempelvis Ganzo 707 men framför allt på min gamla Böker Speedlock och Pro-Tech "Stinger". Särskilt den sistnämnda kniven har använts mycket under många år utan att någonsin krångla så låsvarianten fungerar väl om den är rätt konstruerad.

Knappen är en smula svåråtkomlig vilket agerar som extra säkerhetsfunktion

Fjädern i kniven är inte överdrivet stark men adekvat. Den blir allt snabbare ju mer kniven används och slits in. Den kan påpekas att knappen måste tryckas in distinkt. Om man tvekar blir kniven långsammare eftersom mekanismen inte hinner släppa bladet helt. Något som är vanligt på den här sortens lås. Bladet låser stabilt och bra i utfällt läge utan glapp upp eller ned. I sidled kan en svag tendens till spel kännas men det går att spänna bort med den justerbara pivotskruven om så önskas även om kniven då blir aningen långsammare då den fälls ut. 

"Plungelock" i närbild. Konstruktionen innehåller en ytterstliten fjäder som trycker ut knappen, något som kan vara bra att känna till vid demontering

En invändning mot knappen som är nedsänkt i bolstret är att den kan vara svår att lokalisera. Det blir särskilt tydligt om det är mörkt men framförallt om man är kall om fingrarna och lite valhänt. Vill man ha en kniv som används mycket i kallt väder eller med handskar på har den här sina begränsningar. Fördelen med placeringen av knappen är att den fungerar som säkring och att bladet därmed inte kan fällas ut av misstag. 

Att bära

Knivens slanka yttre gör att den lätt och ledigt smiter ned i fickan. Avsaknaden av detaljer som bladhål som ger breda blad, tumknoppar som kan haka i tyg och flippers som sticker ut gör att kniven är ytterst fickvänlig och lätt att hala fram och stoppa undan. 

Bidragande till det är det utmärkta clipet. Möjligen kan invändas att det är aningen för stort. Men funktionen är riktigt bra. Det är skruvat i bolstret med två skruvar och är en vikt variant som gör att kniven kommer långt ned i fickan där den inte syns alls. Jag är en varm anhängare av diskreta clip kan väl tilläggas. De släta materialen där clipet möter handtaget gör att kniven inte fastnar i tyget när man skall stoppa den i fickan.

Ett clip jag gillar även om jag hade tyckt ännu bättre om det om det varit en storlek mindre

Sen gillar jag verkligen detaljen med att den utstickande bladtangen är mjukt rundad. Är det något jag inte uppskattar så är det vassa kanter i fickan. Jag har ingen lust att få min hand uppskrapad då jag trevar efter mina nycklar som också förvaras i höger framficka. 

En rejäl nackdel är att clipet inte på något vis är flyttbart. Givet formen på kniven kanske det är svårlöst i och för sig. Knappen gör att det inte går att vända för den vänsterhänte och den avsmalnade formen med sitt fånglinehål gör att det inte får plats i andra änden. Sen kan tilläggas att kniven nästan är lättare att fälla ut med vänster hand då fingrarna hittar knappen lättare då av någon anledning. 

Övrigt

Kniven var för mig överraskande välbyggd. Dessvärre vet jag ej om designen är stulen. Tyvärr har Ganzo en svart historia där de oftast byggt knivar som är mer eller mindre exakta kopior på företrädelsevis Benchmades modeller. Den här påminner som sagt om "Spike" men har inte samma bladform, är försedd med bolster och är byggd i andra material så just där är det ingen stöld av idéer. 

Sammanfattningsvis

Ganzo G7212 kunde fått vara lättare om det skulle varit optimalt i min bok. Men man kan inte få allt i den här prisklassen. Att lätta kniven hade krävt mer arbete vilket naturligtvis tar längre tid och därmed kostar mer även i Kina. Alternativet hade varit bättre material, läs titan, vilket driver upp priset avsevärt. Så givet förutsättningarna är vikten inte avskräckande. Kniven väger in på 135 g vilket inte är extremt tungt med tanke på att det handlar om en kniv huvudsakligen byggd i stål, försedd med fjäder och vars ram inte är lättad på något vis. En modest bladtjocklek och avsmalnande bladform drar ned totalvikten tillsammans med den öppna konstruktionen utan rygg vilket ger mindre material. Balansen återfinns en bit in på handtaget och den är med andra ord inte helt neutral. Men det gör den lättare att snurra i handen vilket är att föredra i det här fallet eftersom kniven endast kan bäras med spets nedåt och behöver vändas på innan den fälls ut. 

Finishen är över förväntan med detaljer som slipade liners, rundad bladrygg, jämnt tumlad yta på blad och bolster, god passning på skollor och ett bra lås. Bladcentreringen är god om än inte perfekt. Mitt exemplar favoriserar ickelåssidan.  

Jodå, den går att använda till trä med

Vad du får för en ytterst modest peng, jag tror att jag betalade runt 180 kr inklusive frakt, är en enkel men fungerande fickkniv. I mitt tycke är den dessutom tämligen snygg även om den inte tillhör den mer illustra skaran. Knivar från tillverkare som Ganzo omges knappast av någon air av exklusivitet. Du får dessutom en ytterst välbyggd kniv med godkända material. 

Specifikation:

Längd utfälld: 200 mm
Längd hopfälld: 115 mm
Vikt: 135 g
Bladlängd: 85 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: "440C", HRC 58-60
Handtag: Stål med skollor i G10
Lås: "Plungelock"

Producerad av: Ganzo, tillverkad i Kina


/ J - fortsätter att försämra bytesbalansen

 #knivigtvarre #aliaspostmortem

Knivrecension Pro-Tech Stinger

-  Liten men naggande gadd

Dagens presentation kretsar kring en liten kniv som genom åren varit en av mina ständiga följeslagare. Ibland solo och ibland i sällskap med något med mer pondus och längre blad beroende på sammanhang. Det är en kniv som är rolig att använda och har personlighet och charm. Lägg därtill enastående kvalitet och ett fickvänligt format och du har en vinnare. Kniven ifråga kallas "Stinger" och är från amerikanska Pro-Tech.  

Pro-Tech Stinger eller modell 401

Formatet är speciellt då det är helt framtaget för att passa de specifika lagar som finns i Kalifornien rörande fjäderdrivna knivar. Där är de tillåtna så länge bladets längd understiger två tum. Sen är det fritt fram för tillverkarna att formge dem som de vill. Det har gett upphov till en helt egen klass knivar benämnda "California legal autos" där Stinger kan tjäna som utmärkt exempel på hur en sådan kan se ut. 

Enkla rena linjer i ett distinkt formspråk

Blad

Hela kniven är framtagen kring ett blad som skall understiga den tillåtna längden två tum men samtidigt ligga så nära den gränsen som möjligt. Avrundat är bladet 1,9 tum eller mer exakt 1,15/16 tum eller 4,92 cm. Allt för att vara på den säkra sidan rent juridiskt sett. 

Formen är en uttalad spearpoint med en tydlig falskegg på ovansidan. Bladformen gör att hela eggen på den här korta bladet blir en buk och spetsen mycket uttalad, något jag för övrigt uppskattar hos en vardagskniv. För den som vill ha ett blad med rundare snällare form finns även modellen "Runt" som har ett droppointblad istället. 

Bladet är i det här utförandet blästrat vilket ger den grå färgen. Jag hade föredragit en tumlad yta eller kanske ännu hellre än satinfinish. Kniven fanns för övrigt i de kombinationerna när det begav sig men inte tillgänglig där jag köpte kniven. 

Bladet i 154-CM är blästrad grått och flatslipat

Stålet är det amerikanska 154CM som icke är att förväxla med det avsevärt mycket bättre samt dyrare pulverstålsversionen CPM154. Men jag gillar ändå det här stålet av det skälet att det är lättslipat och kniven går att få riktigt vass även om den håller skärpan sisådär. 154-stålet är härdat till rc59 vilket gör det tämligen mjukt. 

Men eftersom kniven inte är ämnad för eller använts till tyngre arbetsuppgifter så har den trots frekvent användning inte behövt slipas om. Att ståla/strigla och bryna den då och då har räckt för att behålla eggen. Så det är faktiskt fabriksslipningen ni ser! För att underlätta slipning har kniven ett litet urtag precis vid ansatsen. 

Kniven var direkt ur lådan bland det skarpaste jag stött på och 

spetsen är formidabel

Bladgodset ligger på runt två och en halv millimeter och tunnas ut ned mot eggen via en tämligen bred slipfas. Det gör att kniven skär mycket bra trots det ringa formatet. Särskilt som slipningen gör att kniven får mesta möjliga egg i relation till längden på bladet. Det finns heller inga tumknoppar eller liknande som är i vägen och stör vid genomgående skär vilket är bra. 

Handtag

Handtaget ger ett bättre grepp än vad man kan tro givet de dimunitiva måtten. Det är trots allt en kniv som inte mäter mer än 8,4 centimeter i strumplästen. Det ger att man får ett bra trefingersgrepp men inte mer med tummen vilande på räfflorna på ovansidan på handtaget och topparna på pek- och långfinger mot mönstret på sidan. Handtagets tjocklek på över en centimeter bidrar till det dugliga greppet. 

Materialet är 6061-T6 aluminium i svartanodiserat utförande och är skruvat med två stycken torxskruvar utöver pivotskruven. Jag har inte demonterat kniven men vet från erfarenheter från liknande konstruktioner som Böker Speedlock, även den med buttonlock och samma typ av fjädersystem, att det är ett lite fippligt men inte omöjligt arbete. 

Konstruktionen är halvöppen då det måste finnas plats för låset och fjädern i framänden på kniven. 

Hårdanodiseringen håller mycket bra men år av användning sätter trots det sina spår. Jag tycker det adderar lite charm och personlighet till kniven. 

Handtag i hårdanodiserad 6061-T6 aluminium

Konstruktionen är skruvad och semi-öppen. Den anodiserade ytan har erhållit en viss patina efter alla år

Normalt är jag emot de flesta åtgärder som ökar friktionen på handtag. Men i det här fallet är de inte bara bra utan nödvändiga. Aluminium ger inte mycket till fäste annars och här är de utformade på rätt vis. 

De frästa spåren i aluminiumhandtaget gör greppet avsevärt bättre

Öppning och lås

Eftersom kniven är automatisk öppnas den med en knapp. Knappen är i det här fallet stor och rund och blästrad i samma färg som övriga detaljer på kniven. Mekanismen kräver ett distinkt tryck och den är försänkt i handtagssidan och det finns därför ingen risk att den av misstag öppnas i fickan. Funktionen är utmärkt och kniven har aldrig någonsin varit i närheten av att blindavfyra oavsett hur mycket skit som kommit in i den. Storleken gör också att knappen är lättåtkomlig även i mörker.

Fjädern är av samma typ som återfinns i Pro-Techs större modeller som exempelvis Godfather som jag tidigare skrivit om och det gör den här kniven oerhört kvick. Styrkan i fjädern parat med ett litet och mycket lätt blad gör den till den snabbaste kniv av det här slaget jag äger och har stött på. Själva fjädern bakom kraften är en spiralfjäder som sitter runt pivotskruven i kniven och är fäst i bladet. Faktum är att den är så pass kvick att det gäller att vara beredd när man håller den i nypan och öppnar. Annars vill den gärna smita ur handen. 

Knappen för öppning och lås är stor och lätt att komma åt

Låset är ett s k "buttonlock", det är alltså samma mekanism och knapp som frigör bladet och låser det. Konstruktionen är enkel och välfungerande och kan väl egentligen ses som en utveckling av en gammal "leverlock" som arbetar enligt samma principer. Låset är stabilt och säkert och kniven har aldrig haft minsta tendens till spel eller glapp trots att det använts flitigt under åren. Det är särskilt imponerande med tanke på att det är en fjäderdriven kniv vi talar om. De har normalt lite spel för minska friktionen och därmed bli snabbare. Jag tror inte jag stött på en automatkniv med så små toleranser tidigare. Andra bidragande orsaker är själva konstruktionen som innebär en rejäl pivotskruv och stor anläggningsyta mellan blad och handtag särskilt med hänsyn taget till storleken på kniven. Jämförelsen med bankvalv ligger inte långt borta. 

Att bära

Den här kniven är exemplarisk på den här punkten. Det blir inte så mycket bättre helt enkelt. Den ringa storleken är förstås en starkt bidragande orsak till det. Kniven väger in på under sextio gram! Men även det släta materialen, de rundade hörnen och ett utmärkt clip drar sitt strå till stacken.

Clipet är väldigt starkt och hade nog upplevts som för kraftigt om det inte varit för att baksidan på kniven är så slät. Den avvägningen fungerar väl både för att få fram kniven och stoppa undan den samtidigt som clipet ser till att kniven stannar kvar där det är tänkt.

Ett välkonstruerat och fungerande clip

Kniven är för övrigt liten nog för att få plats i exempelvis myntfickan på ett par jeans.

Sammanfattningsvis

Vad säger man om en liten trogen kamrat som man delat så mycket tid med? Jo en hel del. För det första kan det konstateras att jag nog inte stött på bättre precision i tillverkning än hos Pro-Tech. Byggkvalité och passform både hos den här kniven och min Godfather är exceptionellt bra och matchar de bästa knivarna från Spydercos Taichungfabrik exempelvis.  

Ett ytterst modest och fickvänligt format parat med ett intressant formspråk ger rena tilltalande linjer. Färgsättningen är i mitt tycke riktigt elegant där det grå, blästrade  bladet matchas väl av skruvar, knapp och clip i samma nyans och kontrasterar mot det blanksvarta handtaget. Sen hade jag faktiskt inte haft något emot den klarröda varianten med polerat blad som också fanns. 

"Stinger" är gjord för tyngre jobb än vad den ser ut att klara av med sin robusta konstruktion. Det är förstås ingen campingkniv eller så men som komplement till en kniv med längre blad eller för dagligt bruk är den riktigt bra. Något som också syns på hur sliten den hunnit bli. Det något bredare handtaget relativt storleken gör att det finns gott om utrymme för fingrarna om du inte har för stora labbar. Tummen vilar bra på ovansidan i standardgrepp även om kniven excellerar när den hålls i nypan för små sidledes snitt. Kniven är utmärkt till att öppna brev/paket/kartong, skära upp plastförpackningar eller för att pilla ut en spink ur ett finger. Tejp, buntband och snören/rep/mindre tamp hanteras med lätthet. Den ersätter också i många fall de naglar jag inte har. Naturligtvis är den komplett usel till allehanda köksuppgifter både hemma och i fält. För litet blad och för svår att rengöra är bara några av minusposterna där.  

Den modesta bladlängden har förstås sina begränsningar och det var därför jag tidigare sade att den är ett utmärkt komplement till en större kniv.

En för Kalifornien godkänd gadd från Pro-Tech

Den är också en tämligen diskret uppenbarelse. Det blästrade grå clipet avslöjar inte mycket när den sitter i fickan och själva kniven går lätt att dölja i handen. Så kan man bortförklara det distinkta ljudet när bladet smäller på plats så fungerar kniven i de flesta sammanhang. Bladet blänker inte och storleken skrämmer ingen så den ser inte så aggresiv ut vilket är bra. 

Kniven är svår att få tag i men den säljs bland annat genom BladeHQ. Min köptes för många år sen då du kunde köpa dem via eBay-butiker. Redan då var den här kniven rätt dyr bör påpekas. Sen undrar jag faktiskt om inte produktionen av den här modellen upphört och ersatts av "Sprint" i Pro-Techsortimentet. 

Får du tag i den så är det emellertid en riktigt högkvalitativ och rolig kniv att inneha och använda. Rekommenderas varmt om du gillar den här sortens eggredskap. 

Specifikation:

Längd utfälld: 132 mm, 5,2"
Vikt: 57 g, 2 ounces
Bladlängd: 49 mm, 1,9"
Godstjocklek: 2,7 mm, 0,11"
Bladstål: 154 CM, rc59
Handtag: 6061-T6
Lås: Buttonlock

Tillverkare: Pro-Tech, producerad i USA

Mer variationer och information hittar du på Pro-Techs hemsida här!


/ J - blev stungen att ha en