Ny kniv - A.G.A. Campolin Pattada

Resòlza är ett av de namn som används på ett mycket känt knivmönster från Italien eller snarare Sardinien om vi skall vara exakta. Det finns tre grundvarianter av dem där bladformen skiljer något åt. 

Den här typen har blad som härmar formen på myrtelblad och är känd under namnet resolza Pattadese. Pattada är helt enkelt en ort på på ön som därtill är mycket känd för just sina knivar. 

Den här kniven bär namnet Pattada trots att den är tillverkad i Maniago. Det här är en automatversion och kommer från anrika A.G.A Campolin.

A.G.A. Campolin Pattada

Givet att det är en hyllning till knivtypen samt en nyproduktion av en modell från sextiotalet så har den förstås den klassiska långa slanka bladformen som hör till. Mer ovanligt är att man valt ett modernt rostfritt stål i N690. Ett stål som kanske inte är det finaste på marknaden men fullt gångbart och väsentligt mycket bättre än det mesta som kan hittas på enklare varianter av italienska automatknivar. Det gör den här kniven användbar även som brukskniv. 

Handtaget kan fås i ett par olika varianter men mest klassiskt är antingen horn (det skall helst vara fårhorn för att vara autentiskt) eller trä. I det här fallet är det ebenholts som används. Som ni troligen vet varierar det i färg från mörkt brunt till närmast svart. 

Bolstret är gjort i nickelsilver och härbergerar knappen som både släpper bladet löst samt agerar låsknapp. Mycket praktiskt med allt i ett. 

En mycket klassisk siluett med anor från Sardinien

Kniven är totalt 21 cm lång så inte helt liten men ändå i underkant för en Resolza, de kan vara väsentligt mycket större också. Bladlängden är 8 cm och vikten tämligen låg med 99 g. 

Det är relativt bra snärt i bladet skall tilläggas och det är mycket lite glapp i bladet. Inget i sidled faktiskt. Kniven är välbyggd men på ett mer klassiskt sätt. Det vill säga den håller inte den exakthet som exempelvis en perfekt producerad modern kniv från säg Civivi eller liknande företag gör. Men i gengäld är AGA Campolins knivar hopsatta för hand på samma vis som man alltid gjort. Det skänker en helt annan känsla till kniven. Mer personlighet helt enkelt. 

Det är en i mitt tycke mycket vacker kniv som pryder sin plats i samlingen. Vill man ha en får man nog slå till nu då AGA Campolin inte alltid är tillgängliga och inte heller alltid behåller alla modeller över tid. 

/ J - går på automatik

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Cold Steel Ti Lite 4" Zy-Ex

Att det här är en modern tolkning av en klassisk italiensk stilett råder det ingen tvekan om. Att kniven blivit en stor succé är inte heller mycket att orda om då det här är en kniv från Cold Steel som finns och har funnits i många olika varianter. 

Det börjar märkas på namnet. Med det menar jag att det över tid blivit längre. Modellnamnet är i grunden Ti Lite och i det här fallet kan det kännas lite missvisande. Originalet var nämligen tillverkat i Japan och var gjord i titan. Därefter kom versioner med aluminiumhandtag, som för övrigt finns kvar i sortimentet. Utöver det finns de även med G10 skollor och inte mindre än två varianter på plast, Zytel och den här kallad Zy-Ex. 

Sedan var det storleken. Den finns i flera längder vilket inkluderar en bjässe med 6"/15 cm blad. Den här kniven råkar ha det mindre 4" eller tio centimeters bladet. 

Därmed får vi namnet Ti Lite 4" Zy-Ex.

Cold Steel Ti-Lite 4" Zy-Ex

Fast antalet kombinationer var inte färdigt i och med det. Det vanligaste utförandet är det här med ett bajonettslipat blad vilket innebär en dolkspets där den övre delen är en falskegg som inte sträcker sig längs hela bladryggen. Men Ti Lite finns även att få med Kris-blad, med eller utan sågtänder och numera i en Lynn Thomson Signature Edition med ett Clip point-blad. Men den är emellertid en begränsad upplaga och tillhör jättarna. Förutom det kan kniven fås i med svärtade blad och olika färg på handtagen. 

Det är inte svårt att se varifrån den här modellen hämtat inspiration

Den här kniven från Knivshop håller sig däremot till mer modesta mått vilket ger en totallängd på 219 mm och en vikt på kring 99 g. Bladstålet som använts är japanskt AUS8. 

De något enklare materialen ger en lägre prissatt kniv som fortfarande känns kompetent och välbyggd. Det skall bli riktigt roligt att testa den här kniven!

 

/ J - svalkar sig med kallt stål

#knivesandbikes #knivigtvarre

Fredags-EDC CXXV

Fredag, inte mycket att säga om det känner jag. Nu råder lugnet efter stormen på jobbet. I köket är det mest hektiskt innan lunch förstås och när eftermiddagskakorna är framme och fixade och caféet är igång så lugnar folk ned sig. 

Städning och disk avklarad och nu kan även jag slå mig ned med en kaffe och hamra en stund på tangenterna. I övrigt har jag inga vilda planer, vare sig nu på eftermiddagen, ikväll eller i helgen. Det skall åkas iväg och hälsas på under lördagen och sedan, om vädret tillåter, blir det knivkastning på söndag. 

"Stag Handle"

Dagens skarpa föremål har lite retro-vibbar. Dels för att en klassisk "Canoe" liksom en lever lock är knivmodeller med lång historia men även för att just den här stiletten var min första. I vuxen ålder skall väl tilläggas. I ungdomens glada dagar hade jag väl någon billig OTF inköpt på en bensinmack i Tyskland samt faktiskt, ett tag i all fall, en riktigt fin äldre variant av en Tysk fallskärmsjägarkniv. Ni vet de där gravitationsknivarna. 

Den här sidsprättaren är en 9" lång kniv från SKM med hornhandtag. Det verkar vara ett märke som kommer och går men det rör sig om italienska knivar tillverkade i och kring Maniago. Lite oklart av vem. Det är för övrigt ofta fallet med just dylika knivar. 

Kanoten som också har hornhandtag (Rams horn) är tillverkad av Rough Rider Knives eller som det numera stavas Rough Ryder, jag vet inte om det rörde sig om något upphovsrättskyddat eller möjligen risk för sammanblandning. Hur som haver bytte de namn för ett tag sedan. Det är amerikanska klassiska fällknivsmönster (till största delen men numera inte enbart) som dock är tillverkade i Kina. Kvaliteten är i allmänhet mycket god i relation till priset men kan även vara lite ojämn. 

Frågan är om det gäller människor också? Att vi är lite ojämna, särkilt i relation till priset...

/ J - goes Friday

#knivesandbikes #knivigtvarre

Dagens bild nr 271 Njutning

Morgonens regn och rusk har förbytts i någon form av solglimt. Så nu går det att sitta ute och avnjuta en lugn kopp java. Det kan behövas kan jag berätta. Egentligen hade jag tänkt att dra mig till skogs eller snarare ut till det ställe där jag tränar knivkastning för en höstsejour. 

Så blev det nu inte. Istället blev det en tur till bilbesiktningen följt av en sväng förbi en bilskrot i ett försöka att anskaffa de delar som behöver bytas. Tyvärr blev det ombesiktning. Gammvolvon är sjuk om än inte så allvarligt. Några lampor här och där, någon gummibussning till avgassystemet och förstås ett lyktglas fram. Och så har de ändrat reglerna igen vilket betyder att den innerbackspegel som inte funnits i bilen de senaste fem besiktningarna nu måste dit igen. Synd bara att den gamla gått av och är borta. 

Och i eftermiddag skall jag på ett möte som liksom ligger där, i vägen för annat. Så kaffet behövs. 

"Enjoyment"

Knivarna som avnjuts är där för att leka med och för att de matchar kaffet. En lungo tarvar italienska knivar. Båda de här är modeller från A.G.A Campolin vilken är en av få tillverkare av klassiska stiletter nuförtiden. Den mindre kallas lämpligt nog för Piccolo, vilken för den som inte vet betyder just liten. Den större är en Swing Guard av traditionellt snitt. Både är lite skeva och vinda på något vis vilket inte förtar att de är välbyggda även om de inte är det på det sätt en modern kniv är tillverkad. De här knivarna liksom många slip joints sätts ihop för hand nämligen. 

/ J - kör italienskt...och Volvo

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Fredags-EDC XCII "Full Auto"

Fy f-n vad jag är trött! Kanske inte världens mest positiva inledning på en fredagstext. Men det är sant! Det är också anledningen till att bloggen inte uppdaterats fullt så frekvent på senare tid. Jag lider nämligen av OSA. Tydligen kan det även betyda något annat än "om svar anhålles". I det här fallet står det för "obstruktiv sömnapné". Enkelt uttryckt jag har många och långa andningsuppehåll när jag sover och får därför inte tillräckligt med syre. Desto mer jag sover desto tröttare tycks jag bli. Fanskapet har dessutom accelererat på senare tid så jag vacklar omkring i halvdvala. 

Men hjälp finns att få och nästa vecka får jag en CPAP (andningshjälpsmaskin) utprovad. Förhoppningsvis hjälper det. Under tiden försöker jag pigga upp mig med mycket frisk luft. Den jag får när jag ute och kastar kniv varje dag!

"Full Auto"

Av skälet ovan går jag på automatik för att fungera. Det gör även dagens knivar. De är båda hämtade ur Kershaws "Launch"-serie. Det handlar om automatiska knivar eller stiletter som de ibland kallas även om det uttrycket kanske inte här helt rätt definitonsmässigt. Den mindre av dem är Launch 4 och den större ståtar med nummer 2. Den har för övrigt utgått ur sortimentet så vill du ha en får du skynda att fynda. Sen en ficklampa. Något som alltid behövs så här års. Särskilt när man som jag cyklar och låser fordonet med ett kodlås. Vanligen stängs låset när det är ljust och sedan tillhör det inte ovanligheterna att det är kolsvart när man skall iväg igen. Då är fyra små siffror fan inte lätta att se! Det är november i Växjö det. Regnigt, blåsigt och mörkt. 

Men knivandarna lyser upp tillvaron en smula. Jag väntar på några riktiga godsaker inom kort! 

Med de orden vill jag tillönska eder alla en synnerligen god fredag!

/ J - sömnvålnaden

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - ProTech TR3

Pro-Tech är ett märke som alltid haft en viss positiv klang i mina öron. Jag vet inte riktigt varför. Eller jo, det vet jag egentligen. Jag har alltid gillat stiletter och fjäderdrivna knivar. Bland dem finns det ett antal märken som var mycket i ropet när jag började titta på knivar på internet en gång i tiden. Stora namn som Benchmade och Microtech men även mer specialiserade märken som Dalton och Piranha. Men bland de där högteknologiska märkena har alltid Pro-Tech funnits. 

Faktum är att en fråga som kan ställas är om det finns någon som gör en bättre sidöppnad automatkniv än Pro-Tech? Inte customtillverkad utan tillgänglig som produktionskniv i rimlig prisklass menar jag då. 

Pro-Tech TR3

Den här modellen kallad TR3, vilket är kort för Tactical Response 3, är en riktig klassiker i Pro-Techs sortiment. En kniv som inte gör mycket väsen av sig sett till det yttre men där alla detaljer är väl genomtänkta. Kniven öppnar med auktoritet och bra snärt. Bladet är enkelt och väl fungerande men bäst är att ergonomin är exemplarisk. Allt förpackat i ett format som är mycket lätt att bära omkring på. 

Materialen som hittas i den här kniven är aluminium i handtaget, 154CM i bladet och lås/aktiveringsknapp är en plunge/button lock. 

Det är här är en genompraktisk kniv och av det skälet en av få som kallas "tactical" som jag faktiskt kan se att den används av de personer den riktar sig till, det vill säga insatspersonal av olika typer. "First responders" talar man om i reklamen och då avses poliser, militärer, ambulanssjukvårdare, räddningstjänst, sjöräddning med flera. 

Ja, och sen alla kniventusiaster som bara vill ha en riktigt bra kniv med viss coolhetsfaktor då. En recension blir det så småningom!

/ J - knapptryckare

#knivesandbikes #knivigtvarre

Ny kniv - Hubertus Classic Springer

I modernt knivsamlarlingo talas det ibland om Graal-knivar. Då åsyftas knivar som av en eller annan anledning betraktas som kronan på verket i en samling. Fast egentligen borde väl uttrycket vara förbehållet knivar som är extremt svåra att få tag på om man skall vara den ursprunglinga betydelsen trogen. Ni vet handgjorda knivar från Wolfgang Loerchner och så. 

Men om jag får glida lite på betydelsen och även inkludera knivar som finns där i bakhuvudet sedan jag började samla knivar* så är det här definitivt en av dem. Det spanades på den redan mot slutet av nittiotalet på en mycket primitiv internetsida tillhandahållen av Knivshop.com. Företaget finns för övrigt kvar och sidan är fortfarande en 90-tals relik. Det som avhöll mig den gången var främst priset. För mig kostade den här kniven då ofattbara 1500 kr. Nu är den faktiskt lite dyrare än så till och med. Den hittades dock på rea på en annan tysk sida och var därför ett par hundralappar billigare. 

Kniven jag talar om är Hubertus Classic Springer i storlek large. 

Hubertus Springer HB 88.111.HH.11

"Springer" är tyska för springkniv eller stilett som de ibland slarvigt kallas för. Vi talar i vilket fall som helst om en fjäderdriven fällkniv. Den här är en av de mer klassiska modellerna som finns. Utmärkande för många äldre tyska knivar av den här typen är förstås låset som även agerar öppningsmekanism. Det är en så kallad lever lock. Det innebär i kort att en kort hävarm används för att befria bladet men även för att släppa låset. När hävstången fälls framåt fungerar den även som säkring. 

Materialen är lika klassiska som själva modellen. Kniven kan fås med ädelträ eller som här grepp i horn. Det  har även tillverkats andra upplagor, bland andra i svart Micarta. Utöver det kan man välja bladtyp då flera av knivarna finns med drop point alternativt clip point-blad

Märket Hubertus är ett anrikt märke och gör några av de bästa knivarna av den här typen som finns. De är välbyggda, massiva och därmed tämligen tunga. Sen är det här förstås ingen helt liten pjäs heller. Just den här modellen mäter 11 cm hopfälld vilket ger en totallängd på 19,5 cm. 

/ J - letar efter ljus i mörkret

* På hög, inte seriöst som i numrerade upplagor, endast ett märke eller kategori av knivar etc. 

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knivrecension Kershaw Launch 4

 - Liten men naggande god

Det var ett tag sedan jag recenserade en kniv från Kershaw noterade jag. Sist det begav sig var det en kniv i deras "Launch-serie" vilka är fjäderdrivna knivar. Jag ämnar fortsätta på det spåret idag. Men om Launch 5 var en stor rejäl kniv så är dagens objekt desto mindre. Den är vad som kallas "California legal" vilket innebär att den har ett blad som mäter under 2" vilket blir runt fem centimeter med riktiga mått. Modellen kallas Launch 4. 

Kershaw 7500 BLK Launch 4 

Den förra kniven i serien jag presenterade var ett resultat av ett samarbete mellan Ernest Emerson och Kershaw med för honom karaktäristiskt utseende. Launch 4 däremot är ett typiskt exempel på en inhouse-design. Designteamet har i det här fallet lyckats ovanligt bra men det kan bero på att linjerna är tämligen generiska för typen av kniv. Det medför att den är relativt symmetrisk med ett spetsigt blad som drar åt dolk-hållet. Det gör också att den påminner om andra knivar i samma format som exempelvis Pro Tech Stinger. Launch 4 har därmed ett tämligen tidlöst utseende.  

Launch 4 i två olika färgställningar

Twitterversion: Kershaw Launch 4, en liten välgjord kniv med stort bett

Blad

Launch 4 har ett blad som mäter in på 4,8 cm vilket är just under den gräns på två tum som är måttet som styrde designen. Formen är egentligen en drop point men det spetsiga utseendet i kombination med att det är nästan symmetriskt gör att det drar åt spear point/dolk hållet. Det förstärks av den kraftiga falskeggen som bladet försetts med. Själva slipningen är av sabeltyp och sträcker sig till ungefär halva bladets höjd. 

Ett litet spetsigt knivblad är vad Launch 4 bjuder på

Bladstålet på den här lilla rackaren är det samma som på alla knivar i serien vilket innebär ett amerikanskt CPM154. Det är alltså den finare pulverversionen av det gamla 154CM från Crucible. Stålet i den här kniven är överlag sympatiskt. Det är rostfritt men kan trots det erhålla fläckar ibland har jag noterat på andra knivar i samma material. Av det skälet har jag inget emot beläggningen på det här bladet även om jag generellt föredrar andra ytbehandlingar, läs ej svärtade. Beläggningen är för övrigt en mycket hållbar DLC-yta. Styrkorna hos CPM154 är dock märkbara även här. Det är ett stål som är lätt att få riktigt vass och det hållet skärpan någorlunda väl. Inte som de absolut bästa stålen men i gengäld är det mycket lätt att underhålla. Det här här är en egg som svarar mycket snabbt i kontakt med en strigel. 

Stålet är en gammal klassicker i lyxutförande CPM154

Vad gäller användning betraktar jag det här mest som en kniv inriktad mot blandat småpill. Ja, "småpill" är det vetenskapligt etablerade termen. Inte sällan kan det innebära smärre ingrepp på den egna personen som att pilla bort en ruva eller avlägsna en speta. Eller oftare att öppna ett paket, skära plast, ta bort en etikett från en ny tröja, avlägsna lite lim som kommit utanför vad jag nu limmade. Till sådant är den här kniven riktigt bra. Särskilt som den är liten och diskret och därmed kan användas utan dra blickarna till sig i närheten av andra. 

Att skära kartong och liknande är den inte lika bra till. Bladet är förvisso starkt nog då det är litet och kompakt och det är vasst men det är trots allt rätt kraftigt och det är mycket stål bakom eggen (nära en mm) så någon riktig skärmaskin är det inte. Orsaken står att finna i geometrin. Tre millimeters grovlek låter kanske inte extremt kraftigt men ställt i relation till ett blad på under fem centimeter i längd och med en slipfas på under en centimeter är det tilltaget. Särskit när bladet inte är fullt flatslipat. 

Storleken gör den dessutom mer eller mindre diskvalificerad till att skiva en tomat eller dela ett äpple med. Såtillvida du inte vill såga dig igenom frukt eller grönsaker med många omtag och därtill fylla hela pivotområdet med tillhörande fjäder med fruktsaft.  

Handtag

På handtaget märks att Kershaws Launch-serie är gjorda i USA. De osar kvalitet. Som alla modeller har Launch 4 en hel rygg som bildas av de två halvorna som utgör handtaget. Den är så välgjord att kniven närmast framstår som en integralkniv. Sidorna är skruvade med två skruvar som nästan inte syns där de gömmer sig i kanten av clipet. Ja, och sen har du en justerbar pivotskruv förstås. 

Materialet är aluminium som  fått en hårdanodisering som ger en lätt kritaktig känsla. Den ger också fäste. Kniven finns i en lång rad färger och den jag har råkar vara svart. Den gröna tillhör min dam som även hon uppskattar modellen. 

Handtaget är hårdanodiserad 6061-T6 aluminium

Alla kanter på kniven är väl fasade för att inte orsaka några vassa kanter. Det är dessutom gjort i två steg vilket ger en rundad känsla på sidorna. 

Handtaget utgörs av två halvor fästa med två skruvar utöver pivotskruven

Formen på handtaget kännetecknas av enkelhet. Det är också genomtänkt och smart gjort. Trots tämligen subtila kurvor är det en kniv som är bekväm att hålla i. För mig är det här en ren "trefingerskniv" men en bra sådan. Handtaget känns som det är gjort för att hållas i "overhand pinch grip" eller i nypan på samma vis som en kockkniv. I det här fallet innebär det med tummen placerad över pivotskruven. Det ger god kontroll både när man skär nedåt men framförallt mot sig. En utmärkt detalj är att i det här greppet hjälper vecket på clipet till att ge bättre fäste om kniven. 

Launch är så liten att  den kan gömmas inuti handen

Som ni ser är kniven lätt att gömma i handen till dess att den behövs. Och trots att den bara hålls med tre fingrar och saknar greppförstärkande detaljer och mönster så känns den relativt bekväm och säker att greppa. 

Öppning och lås

Som påpekades inledningsvis är det här en automatkniv. Det medför att den öppnas med en knapp. Det är även den som utgör låset på den här kniven. Knappen är den som hittas strax bakom pivotskruven. Den höjer sig någon millimeter över ytan för att man skall kunna känna den även om man inte ser vart den är. Det är dock ingen risk att den öppnas av misstag då den kräver ett distinkt tryck för att aktivera mekanismen.

En knapp både för att fälla ut bladet och släppa låset

Det som ger kraften till den här lilla kniven är en spiralfjäder. På den här typen av automatknivar sitter de lindade runt pivotskruven. Det är för övrigt inte den enda fjädern i en dylik konstruktion. Om ni plockar isär dem bör ni veta att det sitter en liten rackare i själva tryckknappen också vars funktion är att hålla den ute. Tappar ni en sådan i säg en ryamatta, kan det ta ca en timma att hitta den igen. Bara så att ni vet. 

Sen är den här typen av kniv inte försedd med vare sig kul- eller glidlager utan det är förhöjning i själva sidorna som står för den biten. En konstruktion som fungerar utmärkt. Den här kniven har inget glapp eller spel i någon riktning då bladet är utfällt. Låset är som sagt ett "button"- eller "plunge"- lock vilket inte är ovanligt på automatknivar. Särskilt inte på Kershaws Launch-serie där samtliga modeller har den låstypen. För att släppa låset trycker du helt enkelt in samma knapp som aktiverade bladet. Det som hör till stiletter/automater är att du måste övervinna fjäderkraften på vägen in vilket gör att det enklast sker med två händer. 

Sen kan tilläggas att det här är en hårtslående liten bantamviktare. Fjäderkraft i relation till det lilla bladet ger ett riktigt snabbt blad och distinkt ljud. 

Att bära

Av tämligen uppenbara skäl är det här en mycket diskret kniv att bära. Längden på åtta centimeter är inte avskräckande. Och även om handtaget inte är den tunnaste för storleken så är inte heller de andra måtten mycket att orda om. Bredden är som mest 23 mm längst fram på handtaget. Tjockleken är 12 mm. 

Clipet är stort i relation till resten av kniven vilket är bra i det här fallet

Clipet är ett tämligen vanligt sådant och blir givet knivens ringa format tämligen stort. Det är jag dock tacksam för. Mindre clip har en tendens att inte fungera lika bra. Och det här varianten är faktiskt utmärkt. Läppen är stor nog för att vara praktisk, spänsten håller kvar kniven och inte minst känns inte clipet i handen. Tvärtom, som jag skrev om tidigare, bidrar det till att göra greppet säkrare. Det är inte ett "deep carry"-clip men det gör inget. Kniven är så liten att det är en fördel om den inte sitter så djupt att man behöver gräva efter den när den skall halas fram. 

Även vikten är diskret. Launch 4 väger in på låga 55 gram. Ett litet blad och två bitar aluminium väger inte mycket. 

Sammanfattningsvis

Bladet är som sagt gjort för att vara lagligt även i de jurisdiktioner som tillåter fjäderdrivna knivar men endast om de understiger en viss längd. Just i Californien råkar den gränsen vara fem centimeter och då det är en folktät delstat och därmed en viktig marknad för en amerikansk tillverkare så fick det styra storleken på den här kniven. Men uppskattar man estetiken men vill ha den i större format så finns både Launch 8 och 12 att tillgå. 

Fördelen med formatet är uppenbar. Kniven fungerar utmärkt att bära med sig i en ficka som komplement till något större. Skall man skära av ett snöre, öppna ett brev eller paket, punkterna en förpackning eller andra små uppgifter så behövs oftast inte några fällbara svärd.   

Launch 4 är en utmärkt fickkniv som därtill ser bra ut

Kershaw Launch 4 är en mycket stabil kniv inte minst tack vare låset. Button locks har varit lite styvmoderligt behandlade bland knivtillverkare men används frekvent av bland annat Hogue Knives och Pro Tech för att nämna några. Här är det mästerligt utfört med resultat att det lilla bladet nästan känns som det satt på en fastbladad kniv. 

Men även materialval i både blad och handtag och inte minst sättet arbetet är utfört på ger ett intryck av kvalitet. Det är en övergripande känsla när man hanterar alla knivar i Kershaws Launch-serie och så även här.

Kershaw Launch 4, en liten kniv lika elegant som en liten espresso

Det är även en elegant design tillverkad med mycket hög precision. Om du söker en liten kniv och tilltalas av utseendet kan det här vara en kniv för dig. "Kan" skriver jag då det är ett visst pysslande med att importera den här sortens knivar då de inte får säljas i vanliga butiker i det här landet.*  

Specifikation:

Längd utfälld: 130 mm

Längd hopfälld: 81 mm

Vikt: 55 g (vägd av mig) 51 g enligt Kershaw

Bladlängd: 48 mm

Godstjocklek: 3 mm

Bladstål: CPM154, DLC behandlat

Handtag: Aluminium, 6061-T6

Lås: Button lock

Producerad av: Kershaw, tillverkad i USA

/ J - sätter sprätt på tillvaron

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

* Vilket för övrigt är helt obegripligt då vilken kökskniv som helst alternativt Morakniv är väsentligt mycket farligare om de missbrukas som vapen. Men det är ett ämne för en annan diskussion. 

Dagens bild nr 236 Chili Sessions IV, Baron

Retro, är ett ord man med lätthet kan applicera på den här kniven. Det har nu inte bara med utseendet att göra utan att det de facto är en återupplivad design från 1960-talet.  

Bakom kniven står Maniago-baserade A.G.A. Campolin som vid det här laget är en av de äldsta kvarvarande tillverkarna av traditionella stiletter i Italien. Det lilla familjeföretaget startade 1947. 

Den här modellen däremot härstammar faktiskt inte från stövellandet utan kommer ursprunglingen från Frankrike!

"The Chili Sessions IV - Baron"

I den här tappningen kallas den för Baron helt kort och är en formidabel kniv. Mycket störe än jag fick för mig. Tittar man bara på bilder utan något att jämföra med inser man inte att kniven mäter över 20cm i längd. Vikten på 155 gram skvallrar dock om det. 

Hur som haver, den är riktigt snygg och inte alls oäven som EDC-kniv heller med blad i N690 och justerbar pivotskruv. 

/ J - retrofierad

#knivesandbikes  #knivigtvarre

Knivrecension Al Mar Quicksilver Slimline Ultralite

 

-  stilettens återkomst

Det verkar banne mig som jag är först. Det är inte ofta det händer. Trots trägna försök har jag nämligen inte hittat någon recension av den här kniven överhuvudtaget, vare sig i skrift eller på film. Det finns ett par korta presentationer av modellen på Youtube men inte mer.  
 

Det jag är först med är en recension av Al Mar Quicksilver Slimline Ultralight som den heter om hela namnet skrivs ut. Kniven ifråga är en kniv som andas klassisk estetik hämtad från äldre tiders italienska fjäderdrivna fällknivar. Någon kommenterade en av mina bilder på Instagram med "det ser ut som en Ti-Lite kopia*". Det tyckte jag var lite komiskt då det faktiskt är precis tvärtom vilket jag upplyste honom om. Men vederbörande hade rätt i det att båda hämtar stöd i historien och är långa eleganta knivar som påminner om en dolk i utseende. 

Al Mar AMK4046 Quicksilver Slimline Ultralight

Anledningen till att jag hajade till när jämförelsen gjordes var dels att båda hämtat sin inspiration från samma källa, italienska stiletter och ingen därmed äger tolkningsföreträde i sammanhanget. Men utöver det är det isåfall snarare så att Al Mar "stjäl" från sig själva och CS härmade dem då Al Mar faktiskt haft en snarlik modell på programmet tidigare. Då talar vi om nittio- och tidigt 2000-tal. Den kniven fanns sedan i en "Jumbo"-utgåva som mätte över en fot eller trettio centimeter utfälld. Den kallades ibland för "filékniv" även om jag hävdar att det är sträcka den termen något för långt. 

Men den här kniven kan ses som en Al Mar 2020 hommage till den kniven. 

Lång och slank hämtas inspiration till Quicksilver från italienska fällknivar av historiskt snitt

Twitterversion: Al Mar Quicksilver Slimline, lång slankelegant och elak till utseendet men med tämligen godmodigt humör 

Blad

Utan att överdriva är det här en av de längsta och smalaste spear point-bladen som hittas i min samling endast slagen av en riktigt stor stilett. Det innebär i det här fallet att Quicksilver ståtar med en bladlängd på 125 mm parat med en modest höjd på 15,5 mm. Grovleken på godset är strax under tre millimeter. Ett mycket smalt och spetsigt blad med andra ord. Det intrycket förstärks av den uttalade bajonettslipningen. Den erhålls genom att bladet har en falskegg i det närmaste lika bred som slipfasen och som utgör 3/4 av ryggens längd. 

Kniven kan faktiskt dubbeleggas om man önskar då hela bladet är dolt i handtaget när kniven är hopfälld.

Det tunna spear point-bladet mäter 12,5 cm på längden

Stålet i den här kniven är tämligen enkelt och rättframt. Det handlar om någon form av kinesiskt D2. Men så här långt har jag inget ont att säga om det stålet i den här tappningen. Den här kniven har inte fått några fläckar i form av rost så här långt. Eftersom jag har erfarenhet från fler Al Mar produkter med samma stål vet jag att det håller skärpan mycket väl. 

Bladet på Quicksilver har fått en sabelslipning som sträcker sig över halva bladets höjd men eftersom det är så smalt så blir det i praktiken en mycket låg slipfas ändå. Och även om bladgodset inte är för grovt så ger det förstås inte de ultimata skäregenskaperna. De lämnas till andra Al Mar-modeller att förvalta. 

Stålet är D2 och finishen en blank samt svårfotograferad satin

Med det i åtanke blev jag ändå positivt överraskad. Visst har bladet sina begränsningar givet formen men det medför också vissa fördelar. Quicksilver är inte oväntat en grym brevsprättare så det är synd att man inte får fler handfasta brev nuförtiden. Men den duger väl till att öppna paket också. I de fallen brukar jag för övrigt vända på bladet och använda baksidan på spetsen kan jag väl tillägga. Man slipper då får tejpklister på bladet. 

I köket får kniven blandade omdömen. Hantering av tomater och dylikt ger medelbetyg. Det går men det genererar vare sig lovord eller besök i skamvrån. Sämre går det med rotsaker och liknande då geometrin helt väntat inte alls är ämnat för dylika ämnen. Men sen kommer vi till meloner, ananas och annat stor frukt. Då hittar jag ett, kanske något sökt, men ändå mycket bra användningsområde för den här kniven. Det är en grym picknickkniv.

Ett område där Quicksilver briljerar, hantering av stor frukt

Inte helt oväntat penetrar den mycket bra så när det behövs stickas hål i saker och ting briljerar Quicksilver. Alla är bra på något. I det här fallet är spetsen dessutom tämligen tålig. Inte så tunn som den ser ut. Men eftersom bladet är smalt och falskeggen finns är det inte mycket som skall glida in i vad man nu skär. 

Sen har jag bisarrt nog testat den här kniven på trä. Där är den inte fullt lika bra kan väl sägas. Men det är mest det smala handtaget som känns kantigt och vasst i det sammahanget faktiskt. Så länge man håller sig nära handtaget biter eggen bättre än man kan tro. D2 stålet och den låga slipfasen och rätt tvär primäregg gör den stark. 

Handtag

Känslan i handtaget och konstruktionen är det som avslöjar att Quicksilver är en välbyggd kniv. Trots att endast två skruvar håller ihop kniven känns den gedigen och stabil. Handtaget består av två bitar titan som är kraftigt lättade genom de hål som återfinns som dekoration på både presentations- och låssida. Att kniven är tunn i kombination med materialet och hålen gör att totalvikten hamnar på låga 105 g. 

Ett handtag gjort av en minimal backspacer och två bitar mycket urborrad eller snarare fräst titan

Handtaget är även tunt med sina 10,4 mm. Den svaga "kistformen" gör att det är som bredast i änden där det mäter strax över 2 cm. 

Handtaget är som synes tunt, det mäter runt en centimeter

Finishen på titanet är en fint stentumlad yta som ger en grå ton. När vi ändå talar om finish kan meddelas att den som helhet är mycket god. Alla kanter och hörn är väl rundade och slipade. Det med undantag för den lilla kant som bildas när låsarmen faller på plats vid basen av greppet. Men i gengäld är det inte något problem på ett så här långt handtag då handen inte pressas upp mot fingerskyddet i första taget. 

Handtaget känns att hålla i som der ser ut. En lång smal pinne

Om själva greppet är inte så mycket att säga. Den känns som den ser ut. Det är en smal pinne. En pinne som är så lång med sina över femton centimeter att jag utmanar er till att hitta någon som inte får plats med sin hand här. Det gäller även med skoterhandskar på. 

Vad gäller ergonomin så är den inte bra. Men annat är inte att vänta av ett smalt, tämligen kantigt handtag. Missförstå mig rätt nu, Quicksilver är skön att hålla i handen! Det vill säga komforten är det inget fel på. Så den som plockar upp den i en "table top review" på Youtube någon gång lär nog säga att den är bra. Men att arbeta med kniven är inte att tänka på. Men det är den heller inte avsedd för. Ett par korta snabba snitt alternativt mycket lätt arbete är vad den kan tjäna till. 

Öppning och lås

Quicksilver öppnas med en flippermekanism dold i de dubbla fingerskydden. Sättet den öppnar på är riktigt imponerande. För att vara ett så här stort eller snarare långt blad och med så liten flipperfena är den riktigt kvick. Snabbast kan den aldrig bli med så här mycket blad att accelerera. 

Trots att den inte har några räfflor så ger fenan bra fäste och är lätt att använda. Däremot kan den bara användas i en riktning, bakåt. Försöker man pressa nedåt i en "push-button" eller tryckknappsrörelse händer ingenting förutom att du får ont i fingret. 

Den minimiala flipperfenan är väl fasad i kanterna och fungerar förvånansvärt väl

Eftersom bladet löper på keramiska lager är kniven ännu roligare att fälla ihop. Känslan är närmast hydralisk och när bladet väl passerat detent-kulan så glider det igen efter ett skak. 

Låsarmen är lite knepig att komma åt då den i utseendets namn återfinns i nästan samma höjd som resten av handtagsidan. En liten fördjupning återfinns på motstående sida och en blygsam fasning av låsarmens kant har gjorts. Men i det här fallet köper jag den eftergiften till utseendet eftersom estetiken är en så stor del av den här knivens karisma. 

Låset är inte helt lätt att komma åt men fungerar klanderfritt

Själva låsfunktionen får med beröm godkänt. Det är ett ramlås i titan som står för säkerheten. Det finns inget glapp eller spel i det långa bladet och det kräver stor precision att åstadkomma det på en kniv i det här formatet. Låsarmen har fått en stålförstärkning för ökad livslängd. I dess fäste finns den tredje skruven i hela knivhandtaget om man bortser från de två clipskruvarna. 

Att bära

Al Mar Quicksilver är en kniv som både är lätt och krånglig att få ned i en ficka. Lätt därför att kniven bokstavligen är det. Den väger in på strax över hektot trots att den är nästan trettio centimeter lång. slå det den som kan! Med en handtagstjocklek på elva millimeter och en bredd på som mest två centimeter är de måtten också imponerande. Den släta titanytan ger dessutom inget motstånd när kniven skall ut och in i fickan. 

Men för att alla de där fördelarna skall kunna utnyttjas krävs mycket djupa fickor. Längden är nämligen klart avskräckande. Kniven mäter över 15 centimeter hopfälld!

Quicksilver är utrustad med ett mycket bra clip

Clipet på den här kniven är mycket bra. Det är ett "loop over"-clip som är fäst i bakänden på kniven. Det kan flyttas från vänster till  höger sida beroende på preferens hos bäraren. Materialet är stål och spänsten utmärkt. På clipet hittas Al Mars logotyp. Att placera det där är vanligtvis ett tilltag jag inte uppskattar men här är det snyggt gjort och irriterar mig därför inte. 

Hittar du en tillräckligt djup ficka syns inget av kniven när du bär den

Läppen/rampen på clipet är också utmärkt för att föra över kanten på en ficka. Det gör att kniven är lätt att både dra och återföra till sin viloplats. Något som bidrar till det är hålen i handtaget som ger något att greppa om när man halar fram sin brevöppnare. Vad gäller utseendet är det tämligen neutralt fast rätt stort. Men i gengäld är kniven så lång att utseendet trots allt blir proportionerligt. Längden på handtaget elminerar också ett annat vanligt problem med clip som har den här formen, nämligen att de skaver mot handen när kniven används. Här är handtaget så förbaskat långt att det inte finns en chans att det skall inträffa. 

Sammanfattningsvis

Al Mar anger själva användningsområden som "EDC och daily cutting tasks" för den här kniven. Jodå visst kan den här kniven pressas in i den rollen. Men det finns klara invändningar mot det. Det har inte lika mycket med själva kapaciteten som eggverktyg att göra som hur Quicksilver är formgiven för övrigt. Med det menar jag att bladet är dugligt men storleken och utseendet är avskräckande.

Men det är förstås det jag gillar med kniven. Designen är mycket konsekvent genomförd och du hittar inte många konkurrenter som presenterar en kniv i den här stilen som erbjuder samma kvalitet. Några finns som t ex Benchmade SOCP Folder och Extrema Ratio Lucky. 

Det jag uppskattar med utseendet är att man valt att göra Quicksilver så symmetrisk som möjligt. Det är flera detaljer som bidrar till det intrycket. Det är bland annat hur man valt att låta hålen i handtaget på presentationssidan gå igen på låssidan i görligaste mån. Där har man även valt att lägga snittet för låsarmen i mitten av handtaget. På samma vis sitter clipet centralt placerat och sedan är förstås fingerskydden/flipperfenan symmetriska liksom de två skruvarna som håller ihop kniven.  

Visst kan du använda Quicksilver till vardags men ta med något mindre för säkerhets skull

En annan sak jag uppskattar är hur välbyggd kniven känns. Mycket av det har med balans att göra men även med hur lätt och smidig kniven är att hantera när det kommer till fälla ut och inte minst in bladet. Gången är mycket mjuk och kniven är kvick. Även låset bidrar till en solid känsla. 

Därtill kan sägas att allt som skall fasas och rundas är mjukt som sig bör och bladet är centrerat i ramen. En annan detalj som tyder på kvalitet är hur man valt att lägga förtunningen av låsarmen på insidan istället för utsidan. Även det bidrar till det överlag rena utseendet.  

Al Mar Quicksilver, slank och elegant

Quicksilver Slimline är inte den mest praktiska kniven i universum utom möjligen till ananasskärande. Dess främsta tillgång hittas på annat håll. 

Formen är tämligen extrem som synes och det är även den som är dess största styrka. Den här kniven köper du för att du uppskattar estetiken hos en klassisk stilett men ändå vill ha något i moderna material som är snäppet mer praktiskt än originalen. Den här kniven köper du således mer med hjärtat än med hjärnan men den går faktiskt bra att använda till EDC-bruk också, bara det inte är några människor i närheten som inte känner dig väl. 

Prisläget hamnar för närvarande runt 130$ i USA och i Europa kostar den från 1700 kr. 

Specifikation:

Längd utfälld: 280 mm

Längd hopfälld: 155 mm

Vikt: 105 g

Bladlängd: 125 mm

Godstjocklek: 2,9 mm

Bladstål: D2

Handtag: Titan, TC4

Lås: Frame lock

Producerad av: Al Mar, tillverkad i Kina

/ J - satsar smalt

* En modell från Cold Steel som hämtat sin estetik från klassiska Italienska stiletter. 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Ny kniv - A.G.A. Campolin Baron

Den ser lite ut som en cigarr där den ligger. Eller kanske en korsning mellan en förvuxen Schweizerkniv och en traditionell Barlow. Det kan möjligen bero på att designen har anor från Frankrike och 1960-talet samt att sidorna är gjorda i naturmatererial.

Den narras också en smula. På bilder utan övriga referenspunkter kan den se liten ut. Det är den inte! Tvärtom är det en stadig pjäs. Tillåt mig att presentera Baron från anrika A.G.A. Campolin!

A.G.A. Campolin Baron

Den luras på ytterligare ett vis då den trots nitade sidor ändå kan räknas som en "modern traditional" eftersom den har en justerbar pivotskruv och modernt bladstål. Stålet är närmare bestämt österrikiskt N690CO och av det får man en bit som mäter 8,55 cm på längden. Formen på bladet är en drop point som drar lite åt modifierad wharn cliffe då spetsen återfinns under mittlinjen på bladet.

Sidorna är för övrigt gjorda i horn och hittas utanpå en stålram. Fjädern som driver kniven är en traditionell bladfjäder och den ger bladet en sjuhelsikes skjuts. Mekanismen ser ut och används som en "button lock" men har en knapp som agerar lite som en hävstång a lá "lever lock".

För den som är intresserad gäller det dock att skynda då den bara görs i trehundra exemplar. Dock säger de på sin hemsida att "It is a limited edition - only 300 pieces will be made in 2020!" Den något kryptiska formuleringen underlåter dock att tala om huruvida det kommer göras några fler i framtiden och i så fall hur många.

I vilket fall som helst lär ni få se mer av den här kniven i olika former!

/ J - letar efter fjädrar att sätta i hatten eller kanske i kniven

#knivesandbikes  #knivigtvarre